# Kriminalvårdens användning av namnskyltar i anslutning till intagnas celler i häkten och anstalter

JO 2025-11-28 dnr 9861-2024

[P]

## BESLUT

Datum                     Dnr                     Sid
                                                                     2025-11-28                9861-2024              1 (8)



Justitieombudsmannen
Katarina Påhlsson




                   Kriminalvårdens användning av namnskyltar i anslutning till intagnas
                   celler i häkten och anstalter


                     Beslutet i korthet: I ett beslut för några år sedan uppmärksammade JO att det inte
                     fanns några generella rutiner inom Kriminalvården om identifikationsskyltar och
                     välkomnade att myndigheten då sade sig ha för avsikt att utreda frågan.
                     Det har nu visat sig att Kriminalvården varken har genomfört något strukturerat arbete
                     för att utreda alternativa lösningar för identifiering av de intagna eller gjort några
                     överväganden kring nationell styrning. Myndigheten har uppgett att det fortfarande
                     krävs ett arbete för att ta fram nationella riktlinjer i fråga om identifikationsskyltar. JO
                     uttalar att det är olyckligt att detta inte har gjorts tidigare och att hon är förvånad över
                     att det över huvud taget inte tycks ha vidtagits några åtgärder i saken.
                     Frågan om identifikation av intagna innefattar svåra intresseavvägningar och är
                     komplex. Det gäller inte minst i dagens ansträngda läge med ett ökat antal intagna på
                     de flesta avdelningar i häkten och anstalter, intagna som delar cell och många
                     nyanställda i personalstyrkan. För JO framstår det därför som att det finns ett stort
                     behov av vägledande rutindokument för användningen och utformningen av
                     identifikationsskyltar.
                     JO utgår från att ett arbete för att ta fram skriftliga riktlinjer för användningen av
                     identifikationsskyltar i häkten och anstalter nu pågår. Enligt JO måste Kriminalvården
                     se till att verksamhetsställen använder metoder för identifiering av intagna som är
                     säkra men samtidigt förenliga med reglerna om sekretess och personuppgifts-
                     behandling samt kravet om att verkställigheten ska utformas så att negativa följder av
                     frihetsberövandet motverkas.

## Bakgrund och initiativ

Det är inte ovanligt att intagna i häkten och anstalter uttrycker missnöje med att
                   skyddet för deras identitet inte upprätthålls eftersom deras namn finns på skyltar
                   i anslutning till cellerna och därigenom röjs för andra intagna och för
                   utomstående som rör sig på avdelningen. I ett beslut för några år sedan
                   uppmärksammade JO att det inte fanns några generella rutiner inom
                   Kriminalvården om identifikationsskyltar, och ansåg det önskvärt att
                   myndigheten överväger om det kan finnas lösningar som både tillgodoser
                   behovet av en tillförlitlig och effektiv identifiering av de intagna och ger de
                   intagna möjligheter att välja om de vill röja sin identitet. JO välkomnade att



    Riksdagens ombudsmän       Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm      Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
    Telefon: 08-786 51 00     Texttelefon: 020-600 600                      E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                    Dnr 9861-2024       Sid 2 (8)




Kriminalvården då sade sig ha för avsikt att utreda frågan. (Se JO:s beslut
den 13 december 2019, dnr 5858-2018.)

Även i tiden därefter har intagna återkommande fört fram klagomål kring det
här. I september 2024 fick JO fyra anmälningar om att det i anstalten Hinseberg
fanns skyltar på celldörrarna där de intagnas för- och efternamn samt
intagningsnummer angavs (dnr 7953-2024 m.fl.). Anmälarna menade att det
borde räcka med intagningsnummer och eventuellt förnamn på skyltarna. Enligt
muntliga upplysningar som JO hämtade in hade anstalten nyligen sett över
utformningen av skyltarna, men inte lyckats hitta generella rutiner för hur de
skulle vara utformade. Jag beslutade därefter att inom ramen för ett särskilt
ärende inleda en ny granskning av Kriminalvårdens användning av namnskyltar
i anslutning till intagnas celler i häkten och anstalter. Initiativet har handlagts i
det här ärendet. De fyra klagomålsärendena skrevs av från vidare handläggning.
En kopia av anmälningarna och beslutet skickades till såväl anstalten som
Kriminalvårdens huvudkontor för kännedom i samband med det.

Utredning
JO uppmanade Kriminalvården att lämna en utförlig redogörelse för
myndighetens arbete med identifikationsskyltar efter det nämnda beslutet i
december 2019 i JO:s ärende dnr 5858-2018. Det skulle därvid särskilt
redovisas vilka överväganden som hade gjorts i frågan om det kan finnas
lösningar som både tillgodoser Kriminalvårdens behov av en tillförlitlig och
effektiv identifiering av de intagna samt ger de intagna möjligheter att välja om
de vill röja sin identitet. Myndigheten ombads också redogöra för skälen till att
det inte införts några generella rutiner eller riktlinjer för utformningen av
identifikationsskyltar.

Yttrandet skulle dessutom innehålla en närmare beskrivning av följande:

    •   Behoven av att de intagnas fullständiga namn eller efternamn finns på
        skyltar i anslutning till cellerna i häkten respektive anstalter.
    •   De alternativa metoder som används i häkten och anstalter för att
        identifiera vilka intagna som är placerade i en cell.
    •   Vid vilka typer av verksamhetsställen och i vilka situationer det inte
        räcker med dessa alternativa metoder, eller att ange intagningsnummer
        och eventuellt förnamn på skyltarna. Det skulle också lämnas en
        förklaring till varför det inte kan anses vara tillräckligt.

Vidare efterfrågades Kriminalvårdens bedömning av hur användningen av
namnskyltar i anslutning till cellerna i häkten och anstalter förhåller sig till
bestämmelserna om kriminalvårdssekretess (se 35 kap. 15 § offentlighets- och
sekretesslagen) samt om att verkställigheten ska utformas så att negativa följder
av frihetsberövandet motverkas (se 1 kap. 5 § häktes- och fängelselagen).
                                                                          Dnr 9861-2024         Sid 3 (8)




I sitt yttrande anförde myndigheten, genom chefen för enheten för
myndighetsjuridik, bl.a. följande:

      Myndighetens arbete med identifikationsskyltar
      –––
      Kriminalvården har sedan JO:s beslut den 13 december 2019 inte genomfört
      något strukturerat arbete internt inom myndigheten för att utreda alternativa
      lösningar för en tillförlitlig och effektiv identifiering av de intagna och har inte
      gjort några överväganden kring nationell styrning. Det finns därmed i nuläget
      inga styrande eller stödjande dokument eller någon annan form av central
      styrning som reglerar verksamhetsställenas användning av identifikationsskyltar.

      Behovet av identifikationsskyltar
      Kriminalvården anser att behandlingen av den intagnes namn på en
      identifikationsskylt utanför bostadsrummet är nödvändig för att myndigheten ska
      kunna utföra uppgiften att verkställa straffrättsliga påföljder. Som har framförts
      av Kriminalvården till JO i flera ärenden (se JO:s beslut med dnr 389-2012,
      1138-2013, 1838-2015 och 5858-2018) finns det ett behov av en säker
      identifiering vid vistelse i bostadsrummen. Att reducera missförstånd och rena
      fel vid identifieringen skapar trygga och rättssäkra verksamhetsställen vilket i
      förlängningen är avgörande för säkerheten och effektiviteten, jfr 2 §
      förordningen (2023:797) med instruktion för Kriminalvården.

      Särskilt om behovet i anstalt
      Kriminalvårdens uppfattning är att det finns behov av skyltning som visar på en
      intagens identitet i anslutning till dörren till bostadsrummet. Syftet med
      identifikationsskyltar inom anstalter är främst att underlätta det praktiska arbetet
      på avdelningen. Ju större genomströmning av intagna som en avdelning har
      desto större är skälen för att ha lättillgänglig information som hjälper
      medarbetarna att identifiera en intagen.
      En identifikationskylt i anslutning till dörren till bostadsrummet är ett användbart
      och i vissa fall oundgängligt stöd i det dagliga arbetet. Flera löpande processer
      inom en anstaltsavdelning underlättas av att personalen har hjälp av en
      identifikationsskylt i anslutning till dörren för att hitta rätt bostadsrum och för att
      söka upp rätt intagen. Det kan till exempel handla om postutdelning, att koppla
      telefonsamtal, för medicinutdelning men också för att kunna agera korrekt vid
      utrymning eller vid incidenter. Vid en anstaltsavdelning finns som regel goda
      möjligheter att lära känna en intagen till namn och utseende och i normalfallet
      bör då en identifikationsskylt med intagningsnummer och förnamn vara
      tillräckligt för att uppnå syftet med märkningen. I anstalt finns även möjlighet att
      med stöd av 8 kap. 1 § fängelselagen att fotografera en intagen för att underlätta
      identifieringen av honom eller henne.

      Särskilt om behovet i häkte
      I det vardagliga arbetet vid en häktesavdelning för intagna med restriktioner
      fyller identifikationsskylten eller ett så kallat dörrkort en viktig funktion.
      Omsättningen av intagna är högre vilket gör det svårare för personal att känna
      igen intagna till namn och utseende samtidigt som flera riskfyllda processer
      pågår där felaktig identifiering av den intagne kan få allvarliga följder.
      Dörrkortet utgör en del i en kedja som syftar till att säkerställa att en viss insats
      riktas mot rätt intagen. Vid restriktionsavdelningar finns ett särskilt behov av att
      medintagna inte får kännedom om en intagens identitet varför informationen
      måste skyddas, vilket vanligen sker genom att upplysningar om identitet vänds in
      mot väggen så att det inte är synligt för andra medintagna. Vad som står på
                                                                    Dnr 9861-2024        Sid 4 (8)




framsida respektive baksida på dörrkortet skiljer sig en del mellan olika
verksamhetsställen. När etiketten som sätts på dörrkortet skrivs ut kan man välja
vad som ska framgå. Den information som oftast finns med är namn,
intagningsnummer, taktiska anvisningar, målskamratsnummer, restriktioner,
kontaktuppgifter till advokat, uppgifter om samsittare, kost, förrådsskåp,
medicin, signalement för att kunna skilja intagna som är dubbelbelagda samt
annan information som är viktig att ta del av under arbetets utförande. Skylten
utformas enligt en fastställd mall för att passa i den hårdplatsficka som är
placerad intill dörren. Det är behovet av information på det aktuella
verksamhetsstället som styr vilken information som finns på kortet. Till skillnad
från i anstalt saknas lagstöd för att fotografera intagna i häkte för att underlätta
identifieringen av dem, vilket innebär att behovet av uppgifter på
identifikationsskylten är större i häkte.

Behovet av identifikationsskylt med för- och efternamn ur ett säkerhetsperspektiv
Identifikationsskyltar med både för- och efternamn kan vara nödvändiga ur ett
säkerhetsperspektiv för att säkerställa att rätt intagen förflyttas, släpps eller
transporteras. Även på grund av personalomsättningen behövs identifikations-
skyltar för att säkerställa att det är rätt intagen på rätt rum. Det behövs vidare för
att säkerställa att man arbetar med rätt klient och är speciellt viktigt vid bland
annat dubbelbeläggning och hävd häktning. Det behövs även vid incidenter för
att snabbt kunna få fram vilken klient som är i rummet, vid utrymning och
återgång efter utrymning och vid telefonsamtal för att koppla samtal till rätt
klient. Identifikationsskyltar används på ett effektivt sätt vid delgivning av beslut
och fungerar som ett sätt att säkerställa korrekt identifiering av klienten. Vid
posthantering kontrolleras alltid intagningsnumret i samband med att utgående
post lämnas från den intagne till personalen, vilket gör det möjligt att upptäcka
om någon försöker skicka brev med en annan klients intagningsnummer.
Eftersom klienterna ofta förflyttas eller byter bostadsrum, utgör identifikations-
skyltar en extra trygghet vid hantering av delgivningar och liknande ärenden.
Behovet av identifikationsskyltar är särskilt stort på häkte då det där är större
omsättning av intagna och av stor vikt av att rättssäkerheten kopplat till
pågående domstolsprocesser upprätthålls vid utförande av diverse arbets-
uppgifter. På anstalt kan det i större utsträckning vara tillräckligt med
intagningsnummer då de intagna inte flyttar runt i samma omfattning som på
häkte. Avdelningspersonal på anstalt har också bättre förutsättningar att lära sig
att känna igen de aktuella intagna på en avdelning och det finns även möjlighet
att fotografera intagna för att underlätta identifieringen.
Kriminalvårdens uppfattning är att användningen av identifikationsskyltar bör
vara anpassad till vilken verksamhet som bedrivs. I häkte bör de användas på ett
sätt och på anstalt på ett annat. På anstalt finns inte behov av identifikation på
samma sätt som på häkte och där kan det därför räcka med mindre information
utifrån risken att röja de intagnas identitet.
Det kan i vissa fall vara av vikt att intagningsnummer står med för- och
efternamn då flera intagna kan dela samma namn. Kriminalvården eftersträvar att
enbart ha nödvändig information på identifikationsskyltarna för att undvika
oproportionerligt intrång i den personliga integriteten och att hot- och
våldssituationer uppstår.

Kriminalvårdens bedömning
Kriminalvården anser att det finns ett behov av identifikationsskyltar för att på
ett enkelt sätt identifiera intagna och i vilket bostadsrum de befinner sig för att
säkerställa bl.a. att säkerheten kan upprätthållas och att intagna exempelvis får
korrekt post och medicinering. Användningen och utformningen av
identifikationsskyltar i anslutning till dörren till bostadsrum varierar mellan olika
verksamhetsställen.
                                                                           Dnr 9861-2024        Sid 5 (8)




      Uppgift om att någon är intagen i anstalt omfattas typiskt sett av sekretess (jfr till
      exempel JO:s beslut den 19 januari 2009, dnr 4495-2009). Att vissa av
      Kriminalvårdens verksamhetsställen använder identifikationsskyltar som visar
      både för- och efternamn på de intagna innebär risker för den intagnas integritet
      och att sekretessbelagda uppgifter kan komma att röjas. Som framgår av
      redogörelsen ovan finns det dock i Kriminalvårdens verksamhet ett behov av att
      kunna identifiera de intagna för att verksamheten ska fungera på ett säkert och
      korrekt sätt.
      Kriminalvården bedömer därför att det fortsatt finns ett behov att inom
      myndigheten undersöka möjligheterna att använda alternativa sätt än
      identifikationsskyltar med för- och efternamn för identifiering och att ta fram
      nationella riktlinjer anpassade för häkte respektive anstalt. Efter en framställan
      av Kriminalvården har regeringen tillsatt en särskild utredare med uppdrag att
      föreslå utökade möjligheter att använda biometri i Kriminalvårdens verksamhet
      (Ju 2025:A). De av Kriminalvården efterfrågade författningsändringarna
      avseende biometri i häkteslagstiftningen skulle kunna underlätta alternativa sätt
      att identifiera häktade om lagstiftningen skulle tillåta att Kriminalvården får
      fotografera de intagna även i häkte.
      Sammanfattningsvis kan Kriminalvården konstatera att det fortfarande krävs ett
      internt arbete för att ta fram nationella riktlinjer i fråga om identifikationsskyltar.
      Det är givetvis olyckligt att detta inte gjorts tidigare men Kriminalvården avser
      att nu påbörja ett sådant arbete.

Rättsliga utgångspunkter
I 1 kap. 5 § häkteslagen (2010:611) respektive fängelselagen (2010:610) anges
att verkställigheten ska utformas så att negativa följder av frihetsberövandet
motverkas. Med det avses bl.a. de psykiska, sociala och ekonomiska kon-
sekvenser som frihetsberövandet kan ha för den intagne (se prop. 2009/10:135
s. 120 och 183).

Enligt 35 kap. 15 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) gäller sekretess
inom kriminalvården för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det
kan antas att den enskilde eller någon närstående lider men eller att fara
uppkommer för att någon utsätts för våld eller lider annat allvarligt men om
uppgiften röjs.

Skyddet för intagnas identitet är en återkommande fråga hos JO både i
klagomålshanteringen och vid inspektioner och den aktualiseras i olika typer av
situationer. Utöver granskningen av användningen av namnskyltar i anslutning
till intagnas celler har JO tidigare utrett hur personal tilltalade intagna i ett häkte
och hur en anstalt hanterade det förhållandet att en intagen hade skyddade
personuppgifter (se beslut den 19 juni 2024, dnr 4926-2023, och den 25 augusti
2025, dnr 7250-2024). I dessa beslut har JO uttalat bl.a. följande.

En uppgift om att någon är intagen i anstalt är typiskt sett sådan att det kan
antas att den intagne lider men om uppgiften röjs. Uppgiften omfattas således av
den s.k. kriminalvårdssekretessen. Användandet av skyltar med intagnas
fullständiga namn eller efternamn medför att intagna inte själva kan välja om de
vill röja sin identitet för andra intagna. På samma sätt förhåller det sig om
personal uttalar ett ovanligt för- eller efternamn eller fullständigt namn i
                                                                     Dnr 9861-2024     Sid 6 (8)




utrymmen där andra intagna vistas. Det kan medföra såväl lidande som fara för
den intagne eller dennes närstående. Det gäller oavsett om den intagne har
skyddade personuppgifter eller inte, men risken för negativa konsekvenser är
förstås normalt större om den intagne har skyddade personuppgifter.

JO konstaterade därtill att personal i häkten och anstalter visserligen måste
kunna identifiera de intagna på ett tillförlitligt och effektivt sätt, bl.a. för att
minska risken för att intagna förväxlas eller att handlingar delas ut till fel
person. Enligt JO är det emellertid inte tydligt att det skulle medföra ett behov
av att använda för- och efternamn på de intagna när de tilltalas i t.ex.
gemensamhetsutrymmen där andra intagna är närvarande. Ett verksamhetsställe
måste anpassa metoden för identifiering utifrån omständigheterna i det enskilda
fallet. Något annat är enligt JO:s mening inte förenligt med vare sig
bestämmelsen om kriminalvårdssekretess eller kravet om att verkställigheten
ska utformas så att negativa följder av frihetsberövandet motverkas.

När det gäller identifikationsskyltar har Integritetsskyddsmyndigheten (IMY) i
ett klagomålsärende prövat en anstalts användning av en skylt med för- och
efternamn utanför en intagens bostadsrum. I ärendet medgav Kriminalvården att
det inte hade varit nödvändigt att behandla den intagnes efternamn på skylten
och att anstalten sedan årsskiftet 2024/2025 använde skyltar med förnamn och
intagningsnummer. Enligt IMY hade Kriminalvården inte visat att det i den här
enskilda situationen varit nödvändigt att behandla klagandens efternamn på så
vis som skett. IMY konstaterade därför att Kriminalvården hade behandlat
efternamnet i strid med dataskyddslagstiftningen. (Se beslut den 11 juni 2025,
dnr IMY-2024-16035.)

Bedömning
Som redovisats förklarade Kriminalvården i sitt remissvar i JO:s ärende
dnr 5858-2018 att det inte fanns några generella rutiner för hur identifikations-
skyltar skulle utformas men att myndigheten, efter att frågan utretts närmare,
skulle överväga om sådana borde införas. JO välkomnade detta i det nämnda
beslutet i december 2019.

Det har nu visat sig att Kriminalvården varken har genomfört något strukturerat
arbete för att utreda alternativa lösningar för identifiering av de intagna eller
gjort några överväganden kring nationell styrning. Myndigheten har uppgett att
det fortfarande krävs ett arbete för att ta fram nationella riktlinjer i fråga om
identifikationsskyltar. Jag delar uppfattningen att det är olyckligt att detta inte
har gjorts tidigare och är förvånad över att det över huvud taget inte tycks ha
vidtagits några åtgärder i saken innan det här ärendet remitterades.

Det är som Kriminalvården även nu har framhållit av stor vikt att personal i
häkten och anstalter kan identifiera de intagna på ett tillförlitligt och effektivt
sätt. I min tillsyn har jag sett flera fall när intagna har förväxlats och vilka
allvarliga konsekvenser det kan få. Ett vanligt förekommande klagomål är
                                                                    Dnr 9861-2024       Sid 7 (8)




exempelvis att intagnas handlingar med sekretesskyddade eller annars känsliga
uppgifter lämnats till fel person (se JO 2024 s. 154, dnr 1005-2023 m.fl.). I
remissvaret finns ytterligare exempel på när det är av betydelse att de intagna
kan identifieras på ett säkert sätt, bl.a. vid medicinutdelning och utrymning.

Jag har alltså förståelse för att personalen kan behöva lättillgänglig information
för att identifiera en intagen och inser att identifikationsskyltar med fullständiga
uppgifter i anslutning till cellerna kan begränsa riskerna för att intagna
förväxlas. Kriminalvården har emellertid även en skyldighet att skydda de
intagnas integritet och att se till att personuppgifter behandlas med varsamhet.
Frågan om identifikation innefattar således svåra intresseavvägningar och är
komplex. Det gäller inte minst i dagens ansträngda läge med ett ökat antal
intagna på de flesta avdelningar i häkten och anstalter, intagna som delar cell
och många nyanställda i personalstyrkan.

För mig framstår det därför som att det finns ett stort behov av vägledande
rutindokument för användningen och utformningen av identifikationsskyltar.
Det visar också de fyra klagomålsärendena som JO handlade under hösten
2024. I dessa kom det fram att anstalten Hinseberg vid en översyn av
användningen av identifikationsskyltar hade misslyckats med att hitta generella
rutiner för hur skyltarna ska vara utformade. Anstalten beslutade emellertid att
övergå till skyltar där det anges efternamn och intagningsnummer men inte
förnamn. Jag noterar att Kriminalvården i det nu aktuella ärendet har angett att
en identifikationsskylt med intagningsnummer och förnamn i normalfallet bör
vara tillräckligt för att uppnå syftet med märkningen på en anstaltsavdelning. En
liknande uppfattning förde myndigheten fram i det ärende hos IMY som tas upp
under de rättsliga utgångspunkterna.

Även till IMY angav Kriminalvården att den avser att påbörja ett internt arbete
för att ta fram skriftliga riktlinjer för användningen av identifikationsskyltar i
häkten och anstalter. Jag utgår därför från att ett sådant arbete nu pågår.
Myndigheten måste se till att verksamhetsställen använder metoder för
identifiering av intagna som är säkra men samtidigt förenliga med reglerna om
sekretess och personuppgiftsbehandling samt kravet om att verkställigheten ska
utformas så att negativa följder av frihetsberövandet motverkas.

I arbetet med att ta fram nationella riktlinjer anser jag att det finns anledning för
Kriminalvården att beakta vad JO tidigare har uttalat om att ett verksamhets-
ställe måste anpassa metoden för identifiering utifrån omständigheterna i det
enskilda fallet. Myndigheten har uppmärksammat att användningen av
identifikationsskyltar bör vara anpassad till vilken verksamhet som bedrivs; i
häkte bör de användas på ett sätt och i anstalt på ett annat. Enligt min mening
behöver det också göras en individanpassning, t.ex. när en intagen har ett
ovanligt namn eller skyddade personuppgifter. Det finns i sammanhanget skäl
att hänvisa till JO:s uttalanden i det tidigare nämnda beslutet den 25 augusti
2025 (i ärendet med dnr 7250-2024) om bl.a. att en lämplig ordning skulle
                                                                  Dnr 9861-2024     Sid 8 (8)




kunna vara att det i samband med att en intagen med skyddade personuppgifter
skrivs in i ett häkte eller en anstalt förs en diskussion med denne om vad som
ska anges på en eventuell namnskylt i anslutning till cellen.

Ärendet avslutas.



Beslutet har fattats av JO Katarina Påhlsson. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Seniora rättssakkunniga Mattias Karlsson har föredragit ärendet och byråchefen
Catrine Björkman har deltagit i beredningen.
