# Allvarlig kritik mot Kriminalvården, anstalten Salberga, för att myndigheten agerat utanför sitt uppdrag

JO 2015-10-19 dnr 987-2015

BESLUT
                                                                         Datum                   Dnr                     Sid
                                                                         2015-10-19              987-2015               1 (8)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabet Fura




                        Allvarlig kritik mot Kriminalvården, anstalten Salberga, för att
                        myndigheten agerat utanför sitt uppdrag


                          Beslutet i korthet: Kriminalvården, anstalten Salberga, har på begäran av Krono-
                          fogdemyndigheten dels lämnat ut uppgifter om intagnas tillgångar, dels genom att
                          anonymt kontakta Kronofogdemyndigheten utrett de intagnas skuldsättning. Därefter
                          har uppgifterna lämnats till Kronofogdemyndigheten som har beslutat att utmäta
                          egendomen. I beslutet konstateras att det inte finns något hinder för Kriminalvården
                          att lämna ut uppgifter på begäran av en annan myndighet om Kriminalvården vid en
                          prövning finner att förutsättningarna i den s.k. generalklausulen (10 kap. 27 § offent-
                          lighets- och sekretesslagen) är uppfyllda.
                          I beslutet konstateras att anstalten Salberga i sina kontakter med Kronofogdemyndig-
                          heten lämnat ut uppgifter utan en föregående prövning av om förutsättningarna i
                          generalklausulen är uppfyllda. Vidare har kriminalvårdspersonalen utfört uppgifter
                          som inte omfattas av Kriminalvårdens uppdrag när de på Kronofogdemyndighetens
                          uppdrag utrett de intagnas skuldsättning. Kriminalvården har inte förklarat varför
                          anstaltspersonalen valde att vara anonyma i sina kontakter med Kronofogdemyndig-
                          heten. ChefsJO uttalar att hon emellertid kan ha förståelse för om de intagna upp-
                          fattar det som att anstalten på detta sätt försökt dölja sin medverkan i utmätningen.
                          Ett av Kriminalvårdens uppdrag är att verka för att återfall i brott förebyggs. Enligt
                          chefsJO är en viktig förutsättning för att lyckas med detta uppdrag att det finns för-
                          troende och respekt mellan kriminalvårdspersonalen och de intagna. Genom anstalt-
                          en Salbergas agerande har det enligt chefsJO funnits en uppenbar risk för att detta
                          förtroende skadats och därmed att arbetet med att förebygga återfall i brott har
                          försvårats. Av den anledningen får anstalten allvarlig kritik för sitt agerande.

## Anmälan

AA var vid tiden för anmälan till JO placerad i Kriminalvården, anstalten
                        Salberga. I sin anmälan till JO framförde han klagomål över att Kronofogde-
                        myndigheten hade utmätt drygt 11 000 kronor som fanns på hans konto för
                        disponibla medel. Enligt AA utgjorde de utmätta medlen sådan ersättning från




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4               Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                              Dnr 987-2015     Sid 2 (8)




Kriminalvården som inte får utmätas.1 I anmälan gjordes det vidare gällande att
utmätningen hade skett efter att personal i anstalten hade kontaktat Kronofogde-
myndigheten och meddelat att han hade tillgångar på det aktuella kontot.

Utredning
Inledningsvis inhämtades vissa handlingar. Därefter remitterades anmälan till
Kriminalvården för yttrande. AA lämnade därefter in en kompletterande an-
mälan i vilken han uppgav bl.a. att personal i anstalten hade uppgett att de fått i
uppdrag att kontrollera hos Kronofogdemyndigheten om de intagna hade skul-
der där. Vidare hade personalen uppgett att det pågick utmätningar inom hela
Kriminalvården. Även kompletteringen översändes till Kriminalvården.

I sitt remissvar anförde Kriminalvården, huvudkontoret, genom generaldirektö-
ren BB, bl.a. följande:

## Sakförhållanden

Uppgifter om sakförhållandena har hämtats in från anstalten Salberga. Genom
         utredningen har sammanfattningsvis följande kommit fram.
         I december 2014 hölls ett möte mellan representanter från Kronofogden [Krono-
         fogdemyndigheten, JO:s anm.] och anstalten Salberga. Vid mötet begärde
         Kronofogdens representanter information från anstalten kring vilka intagna som
         hade skulder hos Kronofogden samt hur deras tillgångar i Kriminalvården såg ut.
         På grund av Kronofogdens begäran gav anstaltsledningen i uppdrag till klient-
         handläggarna vid respektive hus (avdelning) att sammanställa vilka av de intagna
         som hade skulder hos Kronofogden. Detta skedde genom att klienthandläggarna
         ringde anonymt till Kronofogdens servicecenter för att inhämta denna informa-
         tion som är offentlig. De uppgav inte att de ringde från Kriminalvården. Därefter
         skickades en lista till Kronofogden tillsammans med den aktuella ställningen på
         respektive konton avseende de intagna som var aktuella. Kronofogden fattade
         därefter beslut om utmätning avseende vissa klienter. Kronofogden meddelade
         även ett förbudsmeddelande till anstalten Salberga i de fall där utmätning blev
         aktuellt. Anstalten är av uppfattningen att Kronofogden haft kännedom kring vad
         som framkommer i 3 kap. 6 § fängelselagen (2010:610), FäL. Det går dock inte
         att klarlägga när Kronofogden meddelats detta.

## Författningsbestämmelser

Av 3 kap. 3 § FäL framgår att en intagen har rätt till ersättning från Kriminal-
         vården om han eller hon har utfört eller deltagit i anvisad sysselsättning och om
         ersättning för sysselsättningen inte betalas ut av någon annan.
         Enligt 3 kap. 6 § FäL får ersättning som avses i 3 § inte utmätas.
         Av 35 kap. 15 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),
         OSL, följer att sekretess gäller inom Kriminalvården för uppgift om enskilds per-
         sonliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till
         denne lider men eller att fara uppkommer för att någon utsätts för våld eller lider
         annat allvarligt men om uppgiften röjs.




1
    Se 3 kap. 3 och 6 §§ fängelselagen (2010:610).
                                                                              Dnr 987-2015        Sid 3 (8)




         Av 10 kap. 27 § OSL framgår bl.a. att utöver vad som följer av 2, 3, 5 och 15–26
         §§ får en sekretessbelagd uppgift lämnas till en myndighet, om det är uppenbart
         att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekre-
         tessen ska skydda.

## Kriminalvårdens bedömning

Anstalten Salberga har till Kronofogden lämnat över information om AA:s till-
         gångar i Kriminalvården. Uppgifter om intagna omfattas visserligen av sekretess,
         men uppgifter om en intagens tillgångar bör enligt Kriminalvårdens bedömning
         många gånger kunna lämnas ut till Kronofogden med stöd av 10 kap. 27 § OSL,
         den s.k. generalklausulen.2 Uppgiftslämnandet ska härvid dock inte ske rutin-
         mässigt, utan måste föregås av en sådan intresseavvägning i det enskilda fallet
         som generalklausulen förutsätter.3
         Av utredningen i ärendet framgår dock att anstalten Salberga, på begäran av
         Kronofogden, även har tagit fram information kring vilka av de intagna som hade
         skulder hos Kronofogden. Detta har skett genom att klienthandläggare på upp-
         drag av anstaltsledningen anonymt ringt till Kronofogden för att inhämta denna
         information. Det är enligt Kriminalvårdens uppfattning inte en uppgift för Krim-
         inalvården att för Kronofogdens räkning utreda vilka av de intagna som har skul-
         der hos Kronofogden. Kriminalvården borde således inte ha tillmötesgått Krono-
         fogdens begäran i denna del.
         Uppgifterna från AA att utmätningen skett från medel som han erhållit för del-
         tagande i anvisad sysselsättning förefaller vara korrekta. Av 3 kap. 6 § FäL fram-
         går att sådan ersättning inte får utmätas. Anstalten Salberga har uppgivit att an-
         stalten till Kronofogden lämnat information kring att utmätning av ersättning för
         sysselsättning inte får ske. Det är dock alltid Kronofogden som avgör vad som är
         utmätningsbart.
         I denna del önskar Kriminalvården även anföra följande. Kriminalvården har tag-
         it del av en promemoria från Kronofogden, juristteamet Sundbyberg Norr, dater-
         ad den 28 mars 2012. I promemorian har Kronofogden givit uttryck för uppfatt-
         ningen att 3 kap. 6 § FäL enbart innebär ett förbud mot utmätning av en intagens
         ersättning enligt bestämmelserna i 7 kap. utsökningsbalken. Kronofogden anser
         att det är möjligt att utmäta banktillgodohavanden jämlikt 4 kap. utsökningsbalk-
         en på samtliga tre hos Kriminalvården förekommande konton (konto för egna
         medel, konto för permissionsmedel och konto för disponibla medel), såsom det
         får förstås, oavsett om dessa medel utgörs av ersättning för anvisad sysselsätt-
         ning. Benificium ska enligt promemorian uppgå till högst 800 kr. Vad avser de
         tio procent av ersättningen som innehålls av Kriminalvården och som satts in på
         permissionskontot får en bedömning enligt promemorian göras i det enskilda
         fallet.
         Bestämmelsen i 3 kap. 6 § FäL utgör visserligen ett undantag från vad som van-
         ligtvis gäller vid utmätning av sociala förmåner som inte avser att kompensera
         för särskilt angivna kostnader eller som ska återbetalas. Såsom Kronofogden
         själv återgivit i sin promemoria konstaterades i förarbetena till FäL 4 att det väg-
         ande skälet mot att göra ersättningen från Kriminalvården utmätningsbar är att
         det skulle kunna motverka andra regler i FäL. Det faktum att den intagne har
         stora delar av sina levnadsomkostnader betalda under anstaltsvistelsen kan näm-
         ligen få till följd att ersättningen skulle utmätas i sin helhet, dvs. att den intagne




2
    Jfr JO 1987/88 s. 117.
3
    Jfr JO:s beslut den 3 oktober 2007 i ärende med dnr 4973-2006.
4
    SOU 2005:54 del 2 s. 407.
                                                                          Dnr 987-2015        Sid 4 (8)




         inte får tillgodoräkna sig något förbehållsbelopp enligt utsökningsbalkens regler.
         En regel om att ersättning från Kriminalvården är utmätningsbar kan då mot-
         verka syftet med de regler som tar sikte på att öka de intagnas delaktighet i
         sysselsättning och engagemang i sin egen verkställighet.
         Mot bakgrund av det som anförts i förarbetena och att bestämmelsen om förbud
         mot utmätning av ersättning för anvisad sysselsättning ännu finns kvar i oför-
         ändrad form i FäL, kan det enligt Kriminalvården ifrågasättas om det är lagstift-
         arens intention att medel som utgörs av ersättning för anvisad sysselsättning ska
         utmätas på sätt som framgår av Kronofogdens promemoria. Detta gäller särskilt
         de tio procent som Kriminalvården enligt 3 kap. 4 § FäL ålagts att hålla inne.
         Detta sparavdrag syftar enligt förarbetena5 till att försäkra att den intagne har
         vissa medel sparade när han eller hon lämnar anstalten i samband med permis-
         sion eller villkorlig frigivning.
AA kommenterade remissvaret och bifogade ett antal handlingar. Av dessa
framgick bl.a. att Göteborgs tingsrätt den 7 maj 2015 hade beslutat att upphäva
Kronofogdemyndighetens beslut om utmätning.

Bedömning
I sin anmälan har AA framfört klagomål mot såväl Kronofogdemyndigheten
som Kriminalvården. Bedömningen i det här ärendet begränsar sig till den
senare myndighetens agerande.

Inledande överväganden
AA har gjort gällande att de utmätta medlen omfattas av det utmätningsförbud
som finns i fängelselagen. Som Kriminalvården har framhållit är det Krono-
fogdemyndigheten som avgör om viss egendom är utmätningsbar eller inte. Den
som är missnöjd med myndighetens beslut kan överklaga det till tingsrätten, och
denna möjlighet har AA också använt sig av på ett för honom framgångsrikt
sätt.

JO brukar som regel avstå från att yttra sig i sådana bedömningsfrågor som en
enskild kan få prövade i domstol. Trots detta vill jag framhålla att jag delar
Kriminalvårdens uppfattning om att det kan ifrågasättas att det har varit lag-
stiftarens avsikt att det ska vara möjligt att utmäta intagnas ersättning för an-
visad sysselsättning. Jag saknar skäl att ytterligare kommentera denna del av
anmälan och övergår till frågan om Kriminalvårdens möjlighet att lämna upp-
gifter till Kronofogdemyndigheten.

Lämnandet av uppgifter till andra myndigheter
Kriminalvården har redogjort för en del av de bestämmelser som aktualiseras i
ärendet. Jag vill även framhålla att det av 4 kap. 15 § utsökningsbalken följer att
tredje man är skyldig att uppge om en gäldenär har en fordran hos honom eller
annat mellanhavande med honom, som kan vara av betydelse för bedömning




5
    Prop. 2009/10:135 s. 78.
                                                                   Dnr 987-2015       Sid 5 (8)




om en gäldenär har utmätningsbar egendom, samt ange den närmare beskaffen-
heten av mellanhavandet.

Lagutskottet har uttalat att bestämmelsen främst tar sikte på sådana utomstående
personer som har ekonomiska mellanhavanden av privaträttslig natur med
gäldenären, exempelvis banker och försäkringsbolag. Det är emellertid enligt
utskottet uppenbart att det kan finnas situationer där det finns sådana
ekonomiska förhållanden mellan gäldenären och en myndighet som gör att
myndigheten omfattas av upplysningsplikten. Som exempel angav lagutskottet
en försäkringskassa eller en kommunal förvaltning. Utskottet framhöll vidare att
i den mån Kronofogdemyndigheten önskar få del av sekretesskyddat material
måste myndigheten pröva frågan utifrån tillämpliga sekretessbestämmelser.6

Inom kriminalvården råder det sekretess i fråga om en enskilds personliga för-
hållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne
lider men eller att fara uppkommer för att någon utsätts för våld eller lider annat
allvarligt men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller inte bara i förhållande till
enskilda, utan även i förhållande till andra myndigheter.7 Det finns emellertid
möjlighet att lämna uppgifter som omfattas av sekretess till andra myndigheter
med stöd av den s.k. generalklausulen.8 För att uppgifterna ska kunna lämnas ut
krävs enligt bestämmelsen att det är uppenbart att intresset av att uppgiften läm-
nas ut har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda. Innan en
myndighet lämnar ut uppgifter med stöd av bestämmelsen måste det göras en
prövning om förutsättningarna för ett utlämnande är uppfyllda.

JO har i ett tidigare ärende uttalat sig om Kriminalvårdens kontakter med
Kronofogdemyndigheten och konstaterade bl.a. att det är möjligt för den senare
myndigheten att med stöd av generalklausulen hämta in uppgifter från Kri-
minalvården.9 JO framhöll vidare att det enligt förarbetena till bestämmelsen
inte är nödvändigt att en myndighet uttryckligen begär att uppgifter ska lämnas
ut för att den ska vara tillämplig. En myndighet kan alltså på eget initiativ lämna
sekretessbelagda uppgifter till en annan myndighet, t.ex. genom en anmälan om
brott.10

Mot den bakgrunden uttalade JO att det inte var möjligt att hävda att det under
alla omständigheter är fel att en kriminalvårdsanstalt på eget initiativ lämnar
uppgifter till en exekutiv myndighet. Emellertid bör sådana kontakter enligt JO




6
    Se LU 1980/81:23 s. 12.
7
    Se 8 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen.
8
    Se 10 kap. 27 § offentlighets- och sekretesslagen.
9
    Se JO 1987/88 s. 117.
10
     Se prop. 1979/80:2 Del A s. 327.
                                                                           Dnr 987-2015         Sid 6 (8)




tas i samråd med den intagne och på så sätt stimulera honom eller henne att
aktivt delta i arbetet med att förbättra sin situation. JO framhöll vidare:

         Kriminalvården skall i första hand tillgodose de intagnas behov och intressen.
         Frågan huruvida uppgifter om de intagna skall lämnas ut bör avgöras med de in-
         tagnas bästa för ögonen. Endast om det kan antas vara till fördel för en intagen,
         bör anstaltsledningen själv ta initiativ till att sekretessbelagda uppgifter om hon-
         om lämnas ut. Att rutinmässigt och utan de intagnas vetskap underrätta krono-
         fogdemyndigheten om de intagnas tillgångar i anstalten är enligt min mening inte
         någon uppgift för kriminalvårdens tjänstemän och bör inte förekomma.11
I ett senare ärende återkom JO till detta uttalande men framhöll att det i vissa
fall kan framstå som otillfredsställande för Kriminalvården att inte informera
Kronofogdemyndigheten, exempelvis om en intagen har betydande tillgångar
och samtidigt har stora skulder till följd av t.ex. skadestånd på grund av brott.12

Jag instämmer i det som har redovisats ovan, och det är bl.a. detta som kommer
att ligga till grund för min bedömning av anstalten Salbergas agerande.

Anstalten Salbergas agerande
Av utredningen framgår att anstalten Salberga på Kronofogdemyndighetens be-
gäran lämnade ut uppgifter om intagnas tillgångar och skulder. Som nämnts
tidigare är det inget som hindrar att en anstalt lämnar ut uppgifter till en annan
myndighet om den finner att förutsättningarna i generalklausulen är uppfyllda. I
sin redogörelse för sakförhållandena har anstalten Salberga inte nämnt att det
skulle ha gjorts någon sådan prövning innan uppgifterna om de intagnas till-
gångar lämnades ut till Kronofogdemyndigheten. Den beskrivning som an-
stalten har lämnat ger intrycket av att det på Kronofogdemyndighetens begäran
skett en rutinmässig kontroll av samtliga intagnas skuldsättning och tillgångar
och att uppgifterna därefter utan närmare prövning överlämnats till Kronofogde-
myndigheten. En sådan hantering är inte förenlig med offentlighets- och
sekretesslagens bestämmelser.

Det som gör situationen speciell är att Kronofogdemyndigheten inte enbart be-
gärde att anstalten skulle lämna ut uppgifter om vissa intagnas tillgångar. An-
stalten ombads dessutom utreda de intagnas skuldsättning. För Kronofogde-
myndigheten måste det ha framstått som praktiskt att anstalten genomförde all
den utredning som krävdes för att myndigheten sedan skulle kunna fatta beslut
om utmätning. Även om så är fallet får sådana överväganden inte överskugga
myndighetens uppdrag. En myndighet måste alltid vid kontakter med andra
myndigheter överväga om en viss samverkan kan sägas ingå i dess uppdrag
eller inte. Bland Kriminalvårdens uppgifter ingår inte att på Kronofogdemyn-




11
     Se JO 1987/88 s. 117.
12
     Se JO:s avgörande den 3 oktober 2010 i dnr 4973-2006.
                                                                       Dnr 987-2015   Sid 7 (8)




dighetens uppdrag utreda de intagnas skuldsättning. Av den anledningen borde
anstalten inte ha bistått Kronofogdemyndigheten i denna del.

Jag vill i sammanhanget även framhålla att det i Kriminalvårdens uppdrag ingår
bl.a. att verka för att återfall i brott förebyggs och därmed att förbereda de in-
tagna för ett liv i frihet.13 För att lyckas med denna viktiga del av sitt uppdrag
måste det finnas förtroende och respekt mellan kriminalvårdspersonalen och de
intagna, och därigenom måste Kriminalvården verka för att intressera de intagna
för att vilja påverka sin situation. Ett led i en sådan process kan exempelvis vara
att kriminalvårdspersonalen uppmuntrar en intagen att genom kontakter med
Kronofogdemyndigheten försöka sanera sin ekonomi. Om kriminalvårdsper-
sonalen har gjort bedömningen att det funnits skäl att utan en intagens vetskap
lämna ut uppgifter till Kronofogdemyndigheten bör personalen i efterhand
informera om sin medverkan i utmätningen och skälet till detta.

Om kriminalvårdspersonalen inte informerar de intagna om de kontakter som
tagits med Kronofogdemyndigheten riskerar förtroendet och respekten mellan
personalen och de intagna att skadas. I sin förlängning kan det leda till svårig-
heter för Kriminalvården att utföra en central del av sitt uppdrag. Av utred-
ningen framgår inte om anstalten informerade de intagna om sin medverkan i
utmätningarna. Det framgår däremot att den kriminalvårdspersonal som utredde
de intagnas skuldsättning ringde anonymt till Kronofogdemyndigheten. Krimi-
nalvården har inte närmare förklarat varför personalen agerade på detta sätt. Jag
kan emellertid ha förståelse för om de intagna uppfattar det som att anstalten
försökt dölja sin medverkan i utmätningen.

Anstalten har alltså utan prövning lämnat ut sekretesskyddade uppgifter till
Kronofogdemyndigheten och därtill på ett olämpligt sätt utfört uppgifter som
inte ingår i Kriminalvårdens uppdrag. Genom att anstalten på sådant sätt agerat
utanför ramarna för myndighetens uppdrag har det, enligt min mening, funnits
en uppenbar risk för att Kriminalvårdens arbete med att förebygga återfall i
brott försvårats. Av den anledningen förtjänar anstalten allvarlig kritik för sitt
agerande.

Dokumentationsplikten
För varje intagen ska det föras en journal som dokumenterar den intagnes verk-
ställighet.14 I journalen ska dokumenteras alla beslut som har fattats, viktiga
händelser under verkställigheten och väsentliga uppgifter om vidtagna eller
planerade åtgärder om den intagne. Även uppgifter om omständigheter i övrigt




13
     Se 2 § förordningen (2008:1172) med instruktion för Kriminalvården.
14
     Se 5 § fängelseförordningen (2010:2010).
                                                                      Dnr 987-2015     Sid 8 (8)




som är av betydelse för verkställigheten ska dokumenteras. Dokumentationen
ska ske så snart som möjligt.15

Det ovan redovisade innebär enligt min mening att en anstalt måste dokumen-
tera om den gör bedömningen att det är möjligt att med stöd av generalklausu-
len lämna ut uppgifter om en intagen till Kronofogdemyndigheten. Vidare bör
anstalten dokumentera om och när den intagne informerats om de kontakter som
har tagits.

Sammanfattningsvis
Jag har uttalat allvarlig kritik mot anstalten Salberga eftersom anstaltens sätt att
samverka med Kronofogdemyndigheten har riskerat att motverka ett av Kri-
minalvårdens huvuduppdrag. För att liknande situationer ska kunna undvikas i
framtiden vill jag framhålla att Kriminalvården bör sträva efter att kontakter
med andra myndigheter som har betydelse för de intagnas kommande liv i frihet
(exempelvis Kronofogdemyndigheten) tas i samråd med den berörde intagne.

Det kan i vissa situationer finnas skäl för en anstalt att inte informera intagna i
direkt samband med att uppgifter lämnas ut. Kriminalvårdspersonalen bör emel-
lertid i efterhand informera om sin medverkan i exempelvis utmätning och skä-
let till detta. Det kan i undantagsfall finnas skäl för en kriminalvårdstjänsteman
att på eget initiativ och utan den intagnes vetskap lämna uppgifter till exempel-
vis Kronofogdemyndigheten. Huruvida det är lämpligt att lämna uppgifter på
sådant sätt måste avgöras med de intagnas bästa för ögonen. Enligt min uppfatt-
ning underlättas Kriminalvårdens uppdrag om kriminalvårdstjänstemän kan för-
må intagna att ta ett eget ansvar för sin situation och på egen hand ta den typen
av kontakter. Avslutningsvis vill jag framhålla att Kriminalvården vid prövning-
en av om myndigheten ska samverka med en annan myndighet alltid måste utgå
från det uppdrag som Kriminalvården har.

Ärendet avslutas.




15
     Se 14 kap. 1 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd (KVFS 2011:1) om
fängelse.
