# Kritik mot en åklagare för bl.a. långsam handläggning av ungdomsärenden

JO 2000-08-29 dnr 997-1999

BESLUT
                                                                      Datum            Dnr                     Sid
                                                                      2000-08-29       997-1999               1 (7)
Chefsjustitieombudsmannen
Claes Eklundh




                        Kritik mot en åklagare för bl.a. långsam handläggning av
                        ungdomsärenden

## Anmälan

I en anmälan begärdes att JO skulle granska Åklagarmyndighetens i Göteborg,
                        Åklagarkammaren i Skövde, handläggning av ett ärende som gällde två underåriga
                        pojkar, AA och BB, som var misstänkta för tillgreppsbrott. Anmälaren var främst
                        missnöjd med den långa handläggningstiden och att endast BB åtalades för brotten,
                        medan åklagaren däremot meddelade åtalsunderlåtelse beträffande AA. Anmälaren
                        ifrågasatte också om dåvarande Polismyndigheten i Skaraborg (numera
                        Polismyndigheten i Västra Götaland) hade handlagt ärendet korrekt.

## Utredning

Diarieblad och förundersökningsprotokoll infordrades och granskades. Därutöver
                        genomgicks en dom av Skövde tingsrätt och en dom av Göta hovrätt. Av anmälan
                        och de granskade handlingarna framgick bl.a. följande.

                        Förundersökningsprotokollet omfattade ett stort antal polisanmälningar avseende
                        huvudsakligen tillgrepp av fortskaffningsmedel och försök till sådant brott. AA
                        (född i juli 1979) och BB (född i juli 1980) var antecknade som misstänkta för
                        flertalet av brotten. BB delgavs misstanke om brott i slutet av maj och början av
                        juni 1997. Slutdelgivning enligt 23 kap. 18 § rättegångsbalken (RB) med AA och
                        BB ägde rum den 1 oktober 1997 respektive den 26 september 1997.
                        Förundersökningsprotokollet färdigställdes den 17 oktober 1997.

                        Den 5 augusti 1997 hade biträdande chefsåklagaren CC beslutat att tre ärenden
                        beträffande AA skulle överlämnas till 6:e åklagarkammaren i Stockholm för
                        fortsatt handläggning. Enligt noteringar i akten dömdes AA senare samma månad
                        för dessa brott, varvid rätten överlämnade åt de sociala myndigheterna att
                        föranstalta om erforderlig vård beträffande honom.

                        Den 12 februari 1998 beslutade CC att åtal mot AA skulle underlåtas i 38 ärenden
                        med stöd av 20 kap. 7 § första stycket 3 RB. Tre av dessa ärenden synes vara
                        identiska med de ärenden som hade överlämnats till Åklagarmyndigheten i
                        Stockholm. I flertalet av de 38 ärendena var även BB misstänkt gärningsman.



 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                         Dnr 997-1999     Sid 2 (7)




Den 13 juni 1998 ansökte CC om stämning mot BB i 29 ärenden. I merparten av
dessa ärenden hade åtalsunderlåtelse tidigare meddelats AA. Därefter väcktes
ytterligare åtal mot BB för olovlig körning. BB, som hade erkänt samtliga
gärningar, dömdes för dessa brott. Utöver att BB ådömdes brottspåföljd
förpliktades han att utge skadestånd till flera målsägande.

I en skrivelse från åklagarmyndigheten benämnd ”underrättelse” som skickades till
en målsägande den 25 juni 1998 uppgav CC att hon samma dag hade väckt åtal
mot AA.

Advokaten DD, BB:s försvarare, frågade i ett brev den 27 juli 1998 till CC vad
som hade hänt med AA:s ärenden. Av akten framgick inte att han fått något svar på
sin fråga.

Ärendet remitterades därefter till Åklagarmyndigheten i Göteborg för upplysningar
och yttrande över

 handläggningstiden i ärendet och
 vilka överväganden som föregick CC:s beslut den 12 februari 1998 om
  åtalsunderlåtelse i 38 ärenden gentemot AA.

Myndigheten skulle vidare svara på frågorna om åtal hade väckts mot AA i något
fall och när och hur advokaten DD:s skrivelse den 27 juli 1998 besvarades.

Åklagarmyndigheten (biträdande överåklagaren EE) inkom med ett yttrande till
vilket var fogat ett yttrande från CC.

      CC
      ––––
      Det är riktigt att handläggningstiden för ungdomar inte har iakttagits. Anledning
      härtill är framförallt arbetsbelastningen på kammaren vid aktuell tidpunkt jämte
      ärendets osedvanliga omfattning. Vid aktuell tidpunkt var lottningsordningen sådan
      att jag som biträdande chefsåklagare inte skulle lottas på ungdomar, enär på mig
      förekommande göromål svårligen kunde förenas med den speciella handläggning
      som ungdomar med de då nya reglerna erfordrade. Lottning har skett, antagligen för
      att det inte uppmärksammades att det var ett ungdomsärende. Vid aktuell tidpunkt
      var jag upptagen med handläggningen av ett s.k. stort mål, vilket innebar att jag
      under ett antal tidsperioder inte befann mig överhuvud på kammaren i Skövde.
      När jag uppmärksammade situationen anmälde jag till chefsåklagaren att annan
      åklagare måste utses för handläggningen av detta ärende. Ärendet, jämte även andra
      ungdomsärenden som nu hade lottats på mig, har överlämnats till andra åklagare för
      handläggning, men detta ärende kom inte att handläggas på grund av brist på
      åklagare. Så småningom har jag själv haft möjlighet att handlägga ärendet och har
      också gjort detta. Det har varit förenat med stora svårigheter att handlägga ärenden
      av denna omfattning. Det har inte bara erfordrats tid att sätta sig in ärendet med alla
      olika brott utan även att utskriva en stämningsansökan har för de då oerfarna
      åklagarna varit ett arbetsmoment som har fordrat alltför lång tid. Kanslipersonalen
      har inte kunnat bistå åklagarna av den enkla anledningen att de saknade kunskap om
      hur en stämningsansökan skulle skrivas ut på vårt då nya datorsystem. Vi har nu
      kommit tillrätta med dessa problem, men vid tidpunkten för aktuellt ärendes
      handläggning var detta orsaker till att ärendet inte har kunnat handläggas på ett
      riktigt sätt.
                                                                    Dnr 997-1999     Sid 3 (7)



Vad gäller AA var direktiven till utredningsmannen att samtliga på honom
diarieförda ärenden skulle överlämnas till Stockholm för handläggning. På
sedvanligt sätt har jag också tagit kontakt med åklagare i Stockholm varefter
överlämnande har skett. Jag vet inte anledningen till att inte samtliga ärenden har
överlämnats. När jag meddelade beslut om åtalsunderlåtelse var AA lagförd för de
brott som hade överlämnats och enligt uppgift var AA överlämnad till sociala
myndigheter för vård. När jag fattade beslut om åtalsunderlåtelse är det mot
bakgrund av att AA då är dömd och undergår påföljd.
Advokat DD har vid två tillfällen erhållit upplysning om ärendets handläggning mot
AA. Det första tillfället var vid en telefonkontakt och det andra tillfället var vid ett
sammanträffande i tingsrätt. Vid det senare tillfället bad advokat DD att få det
skriftligt. Jag ansåg att min muntliga redogörelse var tillfyllest, vilket jag också
uppgav till advokat DD.
Ett ärende och speciellt ett ungdomsärende skall inte få handläggas med denna långa
tidsutdräkt. På kammaren arbetade alla mycket lojalt och för åklagarnas del arbetade
man såväl dag som sena kvällar och helger. Vi hade genomgått en stor
organisationsförändring, flyttning av arbetsställen hade skett, nya datorsystem sattes
i bruk, rutiner hade ännu inte tillskapats för de kansliuppgifter som överförts på
åklagare, rutiner hade inte heller tillskapats för den nya arbetssituationen på
kanslisidan och åklagarna hade inte erhållit någon vana och rutin att arbeta vid sina
nya datorer. Personal hade avskedats och andra hade förflyttats. Åklagarkammaren
var inte dimensionerad för det ärendeinflöde vi hade att handlägga. Min egen
arbetssituation var på gränsen till vad jag orkade med och med bästa vilja kunde inte
detta ärende ha handlagts på annat sätt. Belysande är att för tre år sedan var vi 12
åklagare på åklagarkammaren i Skövde och snart är vi endast fem åklagare med full
behörighet att handlägga ärenden. Ärendeinflödet är oförminskat stort och
statsmakternas krav på våra åligganden har inte minskat. Effekterna av
organisationsförändringen har vi kommit till rätta med, men utan erhållande av nya
resurser kan vi inte fullgöra våra arbetsuppgifter på sätt som ålägges oss.
I underrättelse till målsägare 1998-06-25 kan jag utläsa av den till mig tillställda
handlingen att jag har angivit att åtal har skett mot AA. Det är min uppfattning att
jag inte har åtalat AA. Av diariet framgår ävensom att åtal ej har skett.
Målsägandeunderrättelsen i ärendet kan inte förklaras på annat sätt än att det
rätteligen skulle stå att åtal denna dag har väckts mot BB.
Handlingen Underrättelse, som sänds till målsägaren, är en i datorn utskriven
blankett. Det är i programmet lätt att markera fel namn i ett ärende med flera
misstänkta. Uppenbarligen har ett fel begåtts. Om det är jag själv eller kansliet som
har tagit ut handlingen går inte att utläsa. Min signatur härvid betyder inte att jag har
utställt skrivelsen. Dock bör jag innan signatur påtecknats ha kontrollerat
handlingens innehåll. Diarieföringen har ombesörjts av kansliet. Inte heller vid det
tillfället har felet upptäckts.

EE
–––

Angående handläggningstiden i ärendet

Rättslig reglering
I 4 § lag (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, i dess
lydelse före den 1 januari 1999, angavs följande: En förundersökning mot den som
inte har fyllt 18 år och som gäller brott för vilket det är föreskrivet fängelse i mer än
sex månader skall bedrivas med särskild skyndsamhet. Förundersökningen skall
avslutas och beslut i åtalsfrågan fattas så snart det kan ske och senast inom fyra
veckor från dagen för delgivning av brottsmisstanke enligt 23 kap.18 § första stycket
rättegångsbalken. Tidsfristen får överskridas endast om det är nödvändigt med
hänsyn till utredningens beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter.
Sedan den 1 januari 1999 är den angivna tidsfristen sex veckor.
                                                                   Dnr 997-1999     Sid 4 (7)



Bedömning
Enligt vad som framgår av CC:s yttrande är det flera omständigheter, bl.a.
arbetsbelastningen och målets omfattning, som påverkat förhållandet att
handläggningstiden inte kunnat iakttagas.
Det kan konstateras att handläggningstiden varit alltför lång. Tidsutdräkten i det här
fallet synes inte enbart kunna förklaras av ärendets art och omfattning. En
bidragande faktor har varit den ansträngda arbetsbalansen som följd av
omorganisationen inom åklagarväsendet. Vad som härutöver orsakat tidsutdräkten
synes inte gå att närmare skapa klarhet i. Tidsutdräkten är ytterst beklaglig. Vid
senare vidtagna inspektioner på kamrarna har framhållits vikten av att hålla
föreskrivna tidsfrister och att prioritera ungdomsärenden.

Angående de överväganden som föregick beslutet om åtalsunderlåtelse beträffande en av
de i målet misstänkta personerna

Rättslig reglering
Förarbetena till bestämmelserna om åtalsunderlåtelse bygger huvudsakligen på
Åtalsrättskommitténs förslag i betänkandet (SOU 1976:47) Färre brottmål.
Lagstiftningen behandlas i prop. 1984/85:3 och justitieutskottets betänkande
1984/85:10. Riksåklagaren har vidare i två cirkulär (RÅC I:123 och RÅC I:124)
givit allmänna råd i frågan.
Bestämmelserna om åtal finns i 20 kap. rättegångsbalken (RB). Enligt RB 20:6 skall
åklagare, om inte annat är föreskrivet, väcka åtal för brott som hör under allmänt
åtal. Åklagaren har enligt denna regel en absolut åtalsplikt. Principen om absolut
åtalsplikt innebär att åklagaren är skyldig att väcka åtal så snart bevismaterialet är
sådant att åklagaren på objektiva grunder kan emotse en fällande dom. Den absoluta
åtalsplikten är dock försedd med åtskilliga undantag. Åklagarna har i stor
utsträckning anförtrotts en lämplighetsprövning av åtalsfrågan.
Enligt RB 20:7 får en åklagare under vissa förutsättningar besluta om
åtalsunderlåtelse i vissa i paragrafen närmare angivna typfall.
RB 20:7 gäller oavsett gärningsmannens ålder. Beträffande ungdomar som vid tiden
för brottet inte fyllt 18 år finns dessutom bestämmelser om åtalsunderlåtelse i lag
(1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL). Dessa
bestämmelser är primära i förhållande till reglerna i RB 20:7 (jfr Fitger,
Rättegångsbalken I, del 2 s. 20:16).
Åklagaren får enligt 17 § LUL inte besluta om åtalsunderlåtelse om något väsentligt
allmänt eller enskilt intresse därigenom åsidosätts. I RÅC I 123:6 anges bl.a. som ett
allmänt intresse att likartade fall i möjligaste mån behandlas lika. Detta kan
aktualiseras vid exempelvis gängbrottslighet.

Bedömning
Av CC:s yttrande framgår att när hon tog beslutet om åtalsunderlåtelse beträffande
AA, grundade hon detta på att AA då var dömd och undergick påföljd. I hennes
beslut om åtalsunderlåtelse anges att detta skett enligt RB 20 kap. 7 § första stycket
tredje punkten.
Inledningsvis noteras att åtalsunderlåtelsen borde ha meddelats enligt LUL (jfr RÅC
I 124:17).
Vid prövning av om åtal skall väckas eller ej skall, som ovan angivits, särskilt
beaktas att likartade fall i möjligaste mån behandlas lika. Vidare skall beaktas den
unges vilja att betala skadestånd, att avhjälpa eller begränsa skadan eller på annat
sätt gottgöra målsäganden.
Mot bakgrund av det stora antal brott som AA var misstänkt för och med beaktande
av att medmisstänkt, BB, åtalats för merparten av dessa borde enligt min bedömning
AA och BB behandlats lika i åtalsfrågan. Ett visst utrymme för annan bedömning
torde dock finnas.
                                                                          Dnr 997-1999     Sid 5 (7)



      Angående övriga frågor
      Såvitt avser frågan om åtal väckts mot AA i något fall anför CC i sitt kompletterande
      yttrande att det måste ha skett en felskrivning. CC:s yttrande motsägs inte av
      handlingarna.
      När det gäller advokat DD:s skrivelse den 27 juli 1998 anför CC att hon muntligen
      lämnat DD svar på hans frågor. Det synes dock lämpligt att tillmötesgå en uttrycklig
      begäran om skriftligt svar.
I ett beslut den 29 augusti 2000 anförde chefsJO Eklundh följande.

Bedömning
Handläggningstiden
I 4 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL)
finns regler om särskilda tidsfrister i fråga om handläggningen av en
förundersökning beträffande en misstänkt som inte fyllt 18 år. Vid den i ärendet
aktuella tidpunkten föreskrevs där att ett beslut i åtalsfrågan skulle föreligga senast
inom fyra veckor från delgivning av misstanke enligt 23 kap. 18 § första stycket
RB. Denna frist fick emellertid överskridas, om det var nödvändigt med hänsyn till
utredningens beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter. Som påpekas i
åklagarmyndighetens yttrande är fristens längd numera sex veckor.

I propositionen med förslag till den lagändring genom vilken 4 § LUL fick sin
dåvarande lydelse anfördes i denna fråga följande (prop. 1994/95:12 s. 96 f.).

      Bestämmelsen ger utrymme för att i undantagsfall överskrida fristen. Detta får dock
      ske endast om det är absolut nödvändigt, t.ex. om det är fråga om en mycket
      omfattande brottsutredning, såsom vid ligabrottslighet med många misstänkta och
      ett stort antal brott som är svårutredda. Ett annat exempel kan vara att man under
      förundersökningens gång upptäcker nya brott som den unge misstänkts för eller om
      den unge under det att förundersökningen pågår begår nya brott. Ytterligare exempel
      är att det är nödvändigt att genomföra tekniska undersökningar som tar lång tid. Det
      förhållandet att det för tillfället råder brist på utredningspersonal eller att andra
      uppgifter anses böra ges företräde innebär inte att fristen får överskridas.
      Utredningen skall slutföras så snart det kan ske, vilket innebär att hela tidsfristen får
      utnyttjas endast om det är nödvändigt. I många fall bör det vara möjligt att besluta i
      åtalsfrågan inom kortare tid än fyra veckor.
Som framgår av det föregående var AA och BB misstänkta för ett stort antal brott.
Det fanns därför i och för sig godtagbara skäl att överskrida fristen om fyra veckor
efter misstankedelgivningen. Det kan emellertid konstateras att AA slutdelgavs
förundersökningen den 1 oktober 1997 och att CC, enligt vad som framgår av
diariet, först den 12 februari 1998 fattade beslut i åtalsfrågan i fråga om
huvuddelen av brotten genom att besluta att åtal mot AA skulle underlåtas i 38
ärenden. Hon hade dessförinnan, den 5 augusti 1997, beslutat att tre av dessa
ärenden skulle överlämnas till en åklagarkammare vid Åklagarmyndigheten i
Stockholm. BB slutdelgavs utredningen den 26 september 1997, och först den 13
juni 1998, dvs. nära nio månader senare, ansökte CC om stämning mot honom.

I förevarande fall har det således dröjt drygt fyra respektive närmare nio månader
från slutdelgivningen till dess att beslut i åtalsfrågan meddelades. Som
åklagarmyndigheten har framhållit kan de omständigheter som CC åberopat inte
ensamma förklara handläggningstidens längd.
                                                                     Dnr 997-1999    Sid 6 (7)



Åtalsunderlåtelse
Om någon har begått ett brott innan han fyllt 18 år får åklagaren enligt 16 § LUL
besluta att underlåta åtal enligt 17 § LUL. Av detta lagrum framgår att
åtalsunderlåtelse får meddelas om den unge blir föremål för vård eller annan åtgärd
enligt socialtjänstlagen eller lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård
av unga eller annan åtgärd som innebär att den unge får hjälp och stöd under
förutsättning att det med skäl kan antas att därigenom vidtas vad som är lämpligast
för den unge. Dessa bestämmelser skall tillämpas före bestämmelserna om
åtalsunderlåtelse i rättegångsbalken (prop. 1994/95:12 s. 100). Frågan om
åtalsunderlåtelse borde därför, som sägs i åklagarmyndighetens yttrande, i första
hand ha prövats med utgångspunkt i bestämmelserna i LUL.

Enligt 17 § sista stycket LUL får åtalsunderlåtelse inte meddelas om något
väsentligt allmänt eller enskilt intresse åsidosätts. Som exempel på väsentligt
allmänt intresse anges i RÅ:s numera upphävda cirkulär RÅC I 123:5–7 bl.a. att ett
nytt beslut om åtalsunderlåtelse normalt inte bör meddelas om den unge återfallit i
brott. Detta sägs i synnerhet gälla om den unge återfallit i brott inom sex månader
från det tidigare beslutet. Det framhålls vidare att det är ett allmänt intresse att
likartade fall i möjligaste mån behandlas lika, ett problem som kan aktualiseras vid
exempelvis gängbrottslighet. Ett annat skäl att väcka åtal kan enligt cirkuläret vara
att en viss typ av brott lokalt förekommer i besvärande stor omfattning. Med
väsentligt enskilt intresse avses i första hand målsägandens intresse av att åtal
väcks så att han själv inte behöver utföra skadeståndstalan.

Jag delar åklagarmyndighetens uppfattning att AA och BB borde ha behandlats lika
vid CC:s ställningstagande i åtalsfrågan.

Överlämnande av ärenden till annan åklagarkammare
Av de drygt 30 ärenden som avsåg AA överlämnades endast tre till
Åklagarmyndigheten i Stockholm för fortsatt handläggning. CC har uppgett att
avsikten var att samtliga ärenden avseende AA skulle överlämnas dit och att hon
gett utredningsmannen direktiv av denna innebörd. Hon har inte kunnat ge någon
förklaring till att något sådant överlämnande inte ägde rum. Det inträffade ger mig
emellertid anledning att framhålla att det ankom på henne som förundersöknings-
ledare att se till att ärendena handlades på ett korrekt sätt.

Besvarandet av brev
CC har förklarat att hon muntligen besvarat advokaten DD:s brev. Om ett brev inte
besvaras skriftligen ankommer det på den som har avgett svaret att dokumentera
detta på annat sätt, t.ex. genom en notering i akten. Det blir på detta sätt möjligt för
exempelvis en annan handläggare eller en kontrollmyndighet att i efterhand följa
ärendets handläggning.

CC har uppgett att det var fråga om ett misstag, när en felaktig underrättelse om att
åtal hade väckts mot AA skickades till målsäganden. Det är självklart viktigt att
skrivelser från en åklagare har ett korrekt innehåll.
                                                                    Dnr 997-1999   Sid 7 (7)



Avslutande anmärkningar
Det kan sammanfattningsvis konstateras att CC:s handläggning inneburit påtagliga
avsteg från de bestämmelser som reglerar handläggningen av ungdomsmål. Det
förefaller vidare som om hon inte heller i övrigt har haft tillräcklig kontroll över
handläggningen. Hon säger sig sålunda ha haft för avsikt att överlämna samtliga
ärenden avseende AA till 6:e åklagarkammaren vid Åklagarmyndigheten i
Stockholm men har sedan överlämnat endast tre av dessa. CC har därefter som
grund för sitt åtalsunderlåtelsebeslut åberopat att AA fällts till ansvar i dessa tre
ärenden men synes å andra sidan ha låtit åtalsunderlåtelsebeslutet omfatta också
dessa.

Det finns anledning att se allvarligt på de konstaterade bristerna i handläggningen.
Jag finner emellertid inte tillräcklig anledning att gå vidare i saken. Jag noterar med
tillfredsställelse att det vid senare vidtagna inspektioner på åklagarkamrarna har
framhållits vikten av att föreskrivna tidsfrister hålls och att ungdomsärenden
prioriteras.

Vad anmälaren anfört i övrigt motiverar inte något uttalande från min sida.
