--- citation: "MÖD 2020:10" court: Mark- och miljööverdomstolen series: "https://ratiolex.se/mod/" type: REFERAT date: 2020-06-09 published: 2026-07-10 retrieved: 2026-09-07 case_numbers: - P 7885-19 - P 8347-19 - P 10437-19 keywords: - Brukningsvärd jordbruksmark - Lantbruksenhet - Lantbruksfastighet - Skötsellagen - Naturresurslagen - Hushållning - Betesmark - Åkermark lagrum: - 3 kap. 4 § och 12 kap. 7 §, 8 §, 9 § miljöbalken (1998:808) cited_by: - https://ratiolex.se/mod/2022/20/ - https://ratiolex.se/mod/2023/12/ url: "https://ratiolex.se/mod/2020/10/" source: "https://rattspraxis.etjanst.domstol.se/api/v1/publiceringar/620b7a1d-6d23-452a-a9ef-1932d166c0e7" source_organization: Domstolsverket license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # MÖD 2020:10 Förhandsbesked ----- I (P 7885-19): En fastighet, som taxerats som lantbruksenhet, har styckats av och två nya fastigheter har bildats. Fastighetsbildningsbeslutet har syftat till en ny markanvändning, nämligen bostadsändamål i kombination med djurhållning. I målet har ansökts om förhandsbesked för nybyggnad av två hästgårdar på fastigheterna. Vid prövningstillfället är de nybildade fastigheterna ännu inte taxerade. Mark- och miljööverdomstolen gör bedömningen att det förhållande att fastigheterna ännu inte är taxerade inte är ensamt avgörande för om 3 kap. 4 § miljöbalken är tillämplig. Inte heller har vad som angetts i fastighetsbildningsbeslutet någon bindande verkan vid prövningen om förhandsbesked. Mark- och miljööverdomstolen bedömer att marken utgör brukningsvärd jordbruksmark och upphäver därför det positiva förhandsbeskedet. II (P 8347-19): På en fastighet som är taxerad som bebyggd småhusenhet, och inte som lantbruksfastighet, ansöktes om förhandsbesked för att uppföra två enbostadshus. Mark- och miljööverdomstolen gör bedömningen att det förhållande att fastigheten taxerats som bebyggd småhusenhet, och inte som lantbruksfastighet, inte ensamt är avgörande för om 3 kap. 4 § miljöbalken är tillämplig. Mark- och miljööverdomstolen gör bedömningen att marken utgör brukningsvärd jordbruksmark och fastställer därför nämndens beslut om negativt förhandsbesked. III (P 10437-19): På en fastighet som är taxerad som bebyggd småhusenhet, och inte som lantbruksfastighet, ansöktes om förhandsbesked för nybyggnad av enbostadshus. Mark- och miljööverdomstolen gör bedömningen att det förhållande att fastigheten taxerats som bebyggd småhusenhet, och inte som lantbruksfastighet, inte ensamt är avgörande för om 3 kap. 4 § miljöbalken är tillämplig. Mark- och miljööverdomstolen bedömer att marken utgör brukningsvärd jordbruksmark och upphäver därför beslutet om positivt förhandsbesked. --- ## I (P 7885-19) ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Vänersborgs tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2019-05-29 i mål nr P 3853-18, se bilaga A ### Parter Klagande 1. A.L. 2. K.L. Motpart 1. Byggnadsnämnden i Halmstads kommun 2. A.O. 3. P.O. Ombud för 2-3: Advokaterna L.C. och S.Ö. SAKEN Förhandsbesked för nybyggnad av två hästgårdar på fastigheten XX i Halmstads kommun _______________ ### Mark- och miljööverdomstolens domslut 1. Mark- och miljööverdomstolen avslår A.O.s och P.O.s yrkande om avvisning. 2. Med ändring av mark- och miljödomstolens dom upphäver Mark- och miljö-överdomstolen Byggnadsnämndens i Halmstads kommun beslut den 30 augusti 2017, BN § 176, dnr BN 2017-001569, om positivt förhandsbesked. ______________ ### Yrkanden i Mark- och miljööverdomstolen A.L. och K.L. har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska upphäva Byggnadsnämndens i Halmstads kommun beslut om positivt förhandsbesked. A.O. och P.O. har yrkat att överklagandet ska avvisas och under alla förhållanden motsatt sig att mark- och miljödomstolens dom ändras. Byggnadsnämnden i Halmstads kommun (nämnden) har vidhållit sitt tidigare beslut om positivt förhandsbesked. ### Utveckling av talan i Mark- och miljööverdomstolen A.L. och K.L. Deras önskan är att det får bli som det är nu och som det har varit från början. Alla fastigheter ligger på en rad utmed väg 26 med en fin utsikt över dalen och landskapet. Människor har bott här i generationer och man har varit väldigt noga med att bevara landskapet och dess värde för djur och natur. Det vore ödesdigert om det blir nya fastigheter, placerade i denna fina natur och idyll med rikt djurliv. Mark- och miljödomstolen borde ha gått på länsstyrelsens beslut "att det allmänna intresset av att långsiktigt bevara brukningsvärdet av jordbruksmark, och dess natur, ska väga tyngre än det enskilda intresset att bebygga denna plats". A.O. och P.O. A.L.s och K.L.s överklagande kom in till mark- och miljödomstolen den 11 juli 2019. Överklagandetiden gick ut den 19 juni 2019, varför överklagandet kommit in för sent och således ska avvisas. I enlighet med vad som framgår av mark- och miljödomstolens dom utgör den aktuella marken inte jordbruksmark och bestämmelsen i 3 kap. 4 § miljöbalken är inte tillämplig. Under alla förhållande utgör marken i dagsläget inte brukningsvärd jordbruksmark; det är inte fråga om mark som med hänsyn till läge, beskaffenhet och övriga förutsättningar är lämpad för jordbruksproduktion (prop. 1985/86:3 s. 158). Det föreligger stora begränsningar i vad som kan odlas på markområdet, då vilt förekommer i stor omfattning i området och rent faktiskt förstör odlingarna. Marken har tidigare arrenderats ut, men på grund av just förstörelse av vilt har arrendatorn sagt upp avtalet. I vart fall behövs den ansökta bebyggelsen för att tillgodose ett väsentligt samhällsintresse, dvs. bostadsförsörjningsbehovet. Av den gällande översiktsplanen Framtidsplan 2030 - Strategisk översiktsplan för Halmstad Kommun, framgår att det är viktigt med en livskraftig landsbygd där även bostadsbebyggelse tillåts utvecklas. Av planen framgår att bebyggelse är tänkt att ske längs med de aktuella "fingerstråken". Ett utav dessa fingerstråk utgör stråken mellan Halmstad och Åled. I planen anges att bebyggelse främst ska ske i serviceorten (dvs. Åled). Det anges samtidigt att det är viktigt med en livskraftig landsbygd längs med fingerstråken, där även mindre bostadsbebyggelse tillåts som bl.a. enstaka bostadsbebyggelse på den mindre orten. De aktuella förhandsbeskeden är precis den typ av bebyggelse som avses i översiktsplanen, dvs. enstaka bebyggelse för att stärka landsbygden och för att de enskilda fastighetsägarna i sin tur ska värna om sin mark. Detta för att sammantaget få en livskraftig landsbygd där man faktiskt nyttjar åker eller jordbruksmark just för det aktuella syftet. Den största orsaken till att jordbruksmark minskar är tagande ur drift och igenväxning. Det föreligger således sammantaget, även mot bakgrund av att förhindra risk för igenväxt, skäl att tillåta just den aktuella typen av begränsad bebyggelse. Nämnden Allmänt sett bör man vara försiktig med att bygga på åkermark i synnerhet eftersom 3 kap. 4 § miljöbalken anger att jord- och skogsbruk är av nationell betydelse och endast får tas i anspråk om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredställande sätt genom att annan mark tas i anspråk. Samtidigt sägs i Jordbruksverkets rapport 2013:35, Väsentligt samhällsintresse, Jordbruksmarken i kommunernas fysiska planering, att den största orsaken till att jordbruksmarken minskar är tagande ur drift och igenväxning. I detta ärende kommer förvisso en mindre del av åkermarken att bebyggas, men med den föreslagna användningen kommer det att säkerställas att en större del av marken bevaras öppen genom betesmark och hagar för hästar. Betesmark och hagar för hästar faller inte inom definitionerna bebyggelse eller anläggning. Således strider inte denna användning mot 3 kap. 4 § miljöbalken. Det allmänna intresset av att långsiktigt bevara brukningsvärd jordbruksmark väger tungt. Genom att tillåta en mindre del bebyggelse i form av bostadshus till hästgård samt stall inom den aktuella ytan kan huvuddelen av den öppna marken säkras för framtiden utan risk att växa igen. Användningen av betesmark och hagar för hästar möjliggör en snabb och tämligen enkel återgång till brukbar jordbruksmark. ### Mark- och miljööverdomstolens domskäl Rättidsprövningen A.O. och P.O. har anfört att överklagandet inkommit för sent och att Mark- och miljööverdomstolen därför ska avvisa överklagandet. Mark- och miljödomstolen har i detta fall beslutat att överklagandet av domstolens dom inkommit i rätt tid och överlämnat överklagandet till Mark- och miljö överdomstolen (se 38 § fjärde stycket lagen [1996:242] om domstolsärenden). Underinstansens ställningstagande om detta är bindande för överinstansen. A.O.s och P.O.s yrkande om att överklagandet ska avvisas ska därför avslås. Förhandsbeskedet De frågor som Mark- och miljööverdomstolen har att ta ställning till är om det för tillämpningen av 3 kap. 4 § miljöbalken krävs att en fastighet är taxerad som jordbruksfastighet och, om detta inte bedöms som en nödvändig förutsättning för tillämpningen av bestämmelsen, om den aktuella marken i detta fall utgörs av brukningsvärd jordbruksmark i den mening som avses i 3 kap. 4 § miljöbalken. Fastighetstaxeringens betydelse Det som i första hand ska prövas i ett förhandsbesked är om en byggnadsåtgärd över huvud taget kan tillåtas på den avsedda platsen, dvs. närmast en prövning av markens lämplighet för den avsedda åtgärden (se prop. 1985/86:1 s. 285). Vid lämplighetsbedömningen ska bl.a. prövas om åtgärden uppfyller kraven på lämplig markanvändning i 2 kap. plan- och bygglagen (2010:900), PBL. Det innebär att bestämmelserna om hushållning med markområden i 3 kap. miljöbalken ska tillämpas. Enligt 3 kap. 4 § miljöbalken får brukningsvärd jordbruksmark tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredställande sätt genom att annan mark tas i anspråk. Detta innebär att om den aktuella marken utgör brukningsvärd jordbruksmark kan bestämmelsen i 3 kap. 4 § miljöbalken utgöra hinder mot att uppföra den aktuella byggnaden. Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 4 § i den nu upphävda lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (naturresurslagen). I förarbetena till miljöbalken (prop. 1997/98:45, Del 1, s. 239 f.) anges att bestämmelserna i 2 kap. naturresurslagen skulle arbetas in i miljöbalken och att någon ändring i sak inte var avsedd. I förarbetena till naturresurslagen (prop. 1985/86:3 s. 158) anges att med begreppet brukningsvärd jordbruksmark avses mark som med hänsyn till läge, beskaffenhet och övriga förutsättningar är lämpad för jordbruksproduktion. Vidare anges att begreppet således har samma innebörd som enligt lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark (skötsellagen). I 3 § i den nu upphävda skötsellagen stadgades "Jordbruksmark som med hänsyn till läge, beskaffenhet och övriga omständigheter är lämplig för jordbruksproduktion, skall brukas så att markens produktionsförmåga tas tillvara på ett ändamålsenligt sätt." I 1 § skötsellagen angavs att med jordbruksmark avsågs sådan åkermark och kultiverad betesmark som ingår i fastighet som är taxerad som jordbruksfastighet. I 2 § angavs vidare att lagen inte var tillämplig på jordbruksmark som ingår i fastighet, som har bildats för annat ändamål än jordbruk och som därefter inte har taxerats eller som enligt detaljplan eller områdesbestämmelser är avsedd för annat ändamål än jordbruk. Begreppet jordbruksmark förekommer även i 12 kap. 7 § miljöbalken. I denna bestämmelse anges att med jordbruksmark avses i 8 och 9 §§ sådan åkermark och betesmark som ingår i fastighet som är taxerad som lantbruksenhet. Bestämmelserna i samma paragrafer ska dock inte tillämpas på jordbruksmark som ingår i en fastighet, som har bildats för annat ändamål än jordbruk och som därefter inte har taxerats, eller som i detaljplan eller i områdesbestämmelser enligt PBL är avsedd för ett annat ändamål än jordbruk. I förarbetena till miljöbalken anges att 12 kap. 7 § i allt väsentligt motsvarar 1 och 2 §§ skötsellagen och innehåller en definition av vad som ska avses med begreppet jordbruksmark vid tillämpningen av 8 och 9 §§. Vidare anges att definitionen fördes in i miljöbalken efter inrådan av Lagrådet och får i praktiken sin största betydelse vid tillämpningen av bestämmelsen i 9 § där det ges ett bemyndigande att meddela föreskrifter om anmälningsskyldighet för att ta jordbruksmark ur produktion. (Se prop. 1997/98:45, Del 2, s. 152.) Mark- och miljööverdomstolen har i tidigare avgöranden, mot denna bakgrund, konstaterat att begreppet jordbruksmark i 3 kap. 4 § miljöbalken har samma ursprung och innebörd som i 12 kap. 7 § miljöbalken och att det därför, för att marken på en fastighet ska omfattas av 3 kap. 4 § miljöbalken, krävs att fattigheten är taxerad som lantbruksenhet (se främst Mark- och miljö överdomstolens avgöranden från den 7 november 2018 i mål nr P 10815-17 och P 11097-17). Mark- och miljööverdomstolen gör följande bedömning. När ansökan om förhandsbesked för nybyggnad av två hästgårdar kom in till nämnden ingick den aktuella marken i fastigheten XX som är taxerad som lantbruksenhet. Sedan dess har emellertid marken styckats av och två nya fastigheter har bildats för bostadsändamål i kombination med djurhållning och växtodling i mindre omfattning. Av vad som framkommit i målet har dessa två fastigheter ännu inte taxerats. Det kan således konstateras att det aktuella området vid tidpunkten för ansökan om förhandsbesked var taxerat som lantbruksenhet. Någon förändring i fråga om markens faktiska beskaffenhet har inte skett under tiden från det ansökan gjordes till dess prövningen ska göras här i Mark- och miljööverdomstolen. Frågan är emellertid vilken vikt som ska ges det förhållandet att området i skattehänseende inte taxerats som lantbruksfastighet. Med utgångspunkt i Mark- och miljööverdomstolens tidigare avgöranden skulle det förhållandet innebära att 3 kap. 4 § miljöbalken inte är tillämplig i detta fall. Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att det varken i lagtexten i 3 kap. 4 § miljöbalken eller dess förarbeten har tagits in någon uttrycklig skrivning om att fastighetstaxeringen är en förutsättning för tillämpningen av 3 kap. 4 § miljöbalken. I förarbetena ges bara en generell hänvisning till att 2 kap. naturresurslagen, rörande grundläggande hushållningsbestämmelser, skulle arbetas in i miljöbalken och att någon ändring i sak inte var avsedd. Vidare bedömer Mark- och miljööverdomstolen att en ordning som innebär att en taxering som lantbruksfastighet skulle vara en förutsättning för att tillämpa 3 kap. 4 § miljöbalken, utan beaktande av andra omständigheter, inte är förenlig med syftet med 3 kap. 4 § miljöbalken som är att säkerställa en långsiktig hushållning med brukningsvärd jordbruksmark. Den tolkning av lagtext och förarbeten som Mark- och miljööverdomstolen har gjort i sina tidigare avgöranden bygger till stor del på hänvisningar till numera upphävd lagstiftning vilken, via mellankommande lagstiftning, har kommit att införas i olika kapitel i miljöbalken. Mark- och miljööverdomstolen anser att det inte varit uppenbart att lagstiftaren, med de uttalanden som gjordes i 1985 års lagstiftningsärende, verkligen avsåg att begreppet brukningsvärd jordbruksmark skulle förutsätta att marken ingick i en fastighet som var taxerad som jordbruksfastighet. De grundläggande bestämmelserna om hushållning med mark- och vattenområden återfinns i 3 kapitlet miljöbalken där 4 § om bl.a. jordbruksmark, som motsvarar 2 kap. 4 § naturresurslagen, finns under rubriken Särskilda markanvändningsintressen. Frågan om vad som är brukningsvärd jordbruksmark behandlades inte särskilt i propositionen till miljöbalken. De bestämmelser som närmast motsvarar skötsellagen finns i 12 kapitlet miljöbalken under rubriken Miljöhänsyn i jordbruket, där 7 § motsvarar 1 och 2 §§ skötsellagen. Dessa bestämmelser ger utrymme för särskilda föreskrifter - bl.a. om anmälningsplikt innan mark tas ur produktion - avseende mark som omfattas av just dessa bestämmelser. De sistnämnda bestämmelserna möjliggör alltså att specifika krav ställs för viss mark. Den definition som återfinns där bör därför inte oavkortat överföras till regleringen i 3 kap. 4 § miljöbalken. Det synsättet får också stöd av att lagstiftningen skiftade karaktär från en straffsanktionerad tvångslagstiftning till en skyddslagstiftning, i samband med att skötsellagen ersattes av naturresurslagen och bestämmelsen om restriktioner för bebyggande av brukningsvärd jordbruksmark tillkom. Mark- och miljööverdomstolen konstaterar också att fastighetstaxeringen i sig inte innebär någon mer ingående prövning av markens lämplighet för jordbruksproduktion. Mark- och miljööverdomstolen bedömer att syftet med 3 kap. 4 § miljöbalken skulle förfelas om avsaknaden av fastighetstaxering ensamt skulle medföra att 3 kap. 4 § miljöbalken inte är tillämplig. Med hänsyn till detta och då någon uttrycklig hänvisning till fastighetstaxeringen inte återfinns i bestämmelsen finner Mark- och miljööverdomstolen att avsaknaden av fastighetstaxering i detta fall inte utesluter tillämpningen av 3 kap. 4 § miljöbalken. Detta ställningstagande innebär att Mark- och miljööverdomstolens bedömning är att fastighetstaxeringen, vare sig avsaknad av taxering eller taxering som eller annat än lantbruksenhet, inte är avgörande för om 3 kap. 4 § miljöbalken är tillämplig. Frågan vad som utgör brukningsvärd jordbruksmark i bestämmelsens mening ska bedömas med utgångspunkt i markens läge, dess beskaffenhet och övriga omständigheter, varav fastighetstaxeringen utgör en omständighet som ska beaktas. Bedömningen i denna del utgör en avvikelse från Mark- och miljööverdomstolens tidigare praxis. Mark- och miljööverdomstolen vill också tillägga att den omständigheten att ett fastighetsbildningsbeslut kan syfta till en viss markanvändning, i detta fallet bostadsändamål i kombination med djurhållning, inte har någon bindande verkan vid prövningen enligt PBL och inte heller är avgörande för om 3 kap. 4 § miljöbalken är tillämplig (jfr Mark-och miljööverdomstolens dom den 27 maj 2019 i mål nr P 7083-18). Brukningsvärd jordbruksmark Av utredningen i målet framgår att ursprungsfastigheten XX är taxerad som lantbruksfastighet och att den för förhandsbeskedet aktuella marken ingår i ett sammanhängande jordbrukslandskap som till stor del är brukat. Marken har arrenderats ut för brukning fram till mars 2018. A.O. och P.O. har uppgett att arrendet upphört på arrendators initiativ på grund av viltskador. Trots att arrendet upphört på arrendators eget initiativ finner Mark- och miljööverdomstolen att det, med beaktande av att marken använts för jordbruksproduktion i närtid och av vad som framkommit om markens läge och omgivning, är utrett att markens läge och beskaffenhet är sådan att den är väl lämpad för jordbruksproduktion och att den därmed är brukningsvärd. För att marken ska få tas i anspråk för bebyggelse krävs enligt 3 kap. 4 § miljöbalken att det behövs för att tillgodose ett väsentligt samhällsintresse som inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredställande sätt genom att annan mark tas i anspråk. Intresset av att uppföra de två enbostadshusen med stall kan inte ses som ett sådant väsentligt samhällsintresse som inte kan tillgodoses genom att annan ur allmän synpunkt lämplig mark tas i anspråk (jfr Mark- och miljööverdomstolens dom den 11 januari 2019 i mål nr P 8646-18). Marken får därmed inte tas i anspråk för den sökta bebyggelsen. Med ändring av mark- och miljödomstolens dom ska nämndens beslut om positivt förhandsbesked därför upphävas. Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte överklagas. I avgörandet har deltagit hovrättsråden Karin Wistrand och Gösta Ihrfelt, referent, tekniska rådet Börje Nordström samt hovrättsrådet Ulf Wickström. Föredraganden har varit Julia Nyberg. __________________________________ BILAGA A VÄNERSBORGS TINGSRÄTTS, MARK- OCH MILJÖDOMSTOLEN, DOM PARTER Klagande 1. A.O. 2. P.O. Motparter 1. Byggnadsnämnden i Halmstads kommun 2. A.L. 3. K.L. ÖVERKLAGAT BESLUT Länsstyrelsen i Hallands läns beslut den 26 september 2018 i ärende nr 403-6524-17, se bilaga 1 SAKEN Förhandsbesked för nybyggnad av två hästgårdar på fastigheten XX i Halmstads kommun ________________ DOMSLUT Mark- och miljödomstolen upphäver Länsstyrelsen i Hallands läns beslut och återförvisar målet till nämnden för fortsatt handläggning. _______________ BAKGRUND A.O. och P.O. har ansökt om förhandsbesked för att uppföra två hästgårdar (enbostadshus med stall) på fastigheten XX i Halmstads kommun. Byggnadsnämnden i Halmstads kommun (nämnden) beslutade den 30 augusti 2017, BN § 176, att som förhandsbesked meddela att den sökta åtgärden kan tillåtas på den avsedda platsen. Beslutet överklagades till Länsstyrelsen i Hallands län (länsstyrelsen) som i beslut den 26 september 2018 upphävde nämndens beslut, se bilaga 1. A.O. och P.O. har överklagat länsstyrelsens beslut till mark- och miljödomstolen. YRKANDEN M.M. A.O. och P.O. har, som det får förstås, yrkat att mark- och miljödomstolen ska fastställa nämndens beslut. Till stöd för sin talan har de anfört i huvudsak följande. De anser, i likhet med nämnden, att hästgårdar tar över jordbruksmark och fortsätter driva denna på bästa sätt. De har haft arrendator som har sagt upp arrendet p.g.a. viltskador orsakade av framförallt vildsvin och hjort. Endast hö kan odlas på jorden. På grannmarken har lövträd planterats och stängslats in p.g.a. viltskador. De har själva fått tillstånd till att plantera lövträd på en annan del av marken. Flera grannar driver hästgårdar, vilket lämpar sig bättre än skog på denna plats med sitt fantastiska läge. Liknande byggnad har uppförts ett par grannar bort. Lantmäteriet har styckat av två fastigheter, YY och ZZ, för ändamålet hästgård. Förrättningen överklagades inte och har vunnit laga kraft. De tycker det är konstigt med två olika beslut i ärendet. De har till domstolen gett in kopia av Lantmäterimyndigheten i Halmstads kommuns förrättningsakt i ärende N186025, akt 1380K-2018/40. Nämnden vidhåller sitt tidigare beslut att bevilja förhandsbesked på den i målet aktuella platsen och har anfört bl.a. följande. Allmänt sett bör man vara försiktig med att bygga på åkermark i synnerhet eftersom 3 kap. 4 § miljöbalken anger att jord- och skogsbruk är av nationell betydelse och endast får tas i anspråk om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk. Samtidigt säger "Jordbruksverkets rapport 2013:35, Väsentligt samhällsintresse, Jordbruksmarken i kommunernas fysiska planering" att den största orsaken till att jordbruksmarken minskar är tagande ur drift och igenväxning. I aktuellt ärende, där förvisso en mindre del av åkermarken bebyggs, med föreslagen användning kommer säkerställa att en större del av marken bevaras öppen genom betesmark och hagar för hästar. Betesmark och hagar för hästar bedöms inte falla inom definitionerna bebyggelse eller anläggning. Således strider inte denna användning mot 3 kap. 4 § miljöbalken. Det allmänna intresset av att långsiktigt bevara brukningsvärd jordbruksmark väger tungt. Genom att tillåta en mindre del bebyggelse i form av bostadshus till hästgård samt stall inom den aktuella ytan bedöms att huvuddelen av den öppna marken kan säkras för framtiden utan risk att växa igen. Användningen betesmark och hagar för hästar möjliggör en snabb och tämligen enkel återgång till brukbar jordbruksmark. DOMSKÄL Länsstyrelsen noterade inledningsvis att ansökan hade reviderats av sökandena efter att den ursprungliga ansökan kommunicerats med sakägare och att ytterligare kommunicering inte skett med samtliga sakägare efter revidering. Länsstyrelsen bedömde att revideringen av ansökan var av sådan betydelse för sakägarna att nämnden varit skyldig att höra dem på nytt med anledning av revideringen. Länsstyrelsens huvudsakliga invändning i sak mot den sökta åtgärden var att aktuell mark på fastigheten utgör brukningsvärd jordbruksmark och därmed omfattas av 3 kap. 4 § miljöbalken. Enligt 3 kap. 4 § miljöbalken får brukningsvärd jordbruksmark tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk. Detta innebär att om den aktuella marken utgör brukningsvärd jordbruksmark kan bestämmelsen i 3 kap. 4 § miljöbalken utgöra hinder mot att uppföra de aktuella byggnaderna. Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 4 § i den nu upphävda lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser. I förarbetena till miljöbalken (prop. 1997/98:45, Del l, s. 239 ff.) anges att bestämmelserna i 2 kap. lagen om hushållning med naturresurser skulle arbetas in i miljöbalken och att någon ändring i sak inte var avsedd. I förarbetena till lagen om hushållning med naturresurser (prop. 1985/86:3 s. 158) anges att med begreppet brukningsvärd jordbruksmark avses mark som med hänsyn till läge, beskaffenhet och övriga förutsättningar är lämpad för jordbruksproduktion. Vidare anges att begreppet har samma innebörd som enligt lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark. I 1 § den nu upphävda lagen om skötsel av jordbruksmark angavs att med jordbruksmark avsågs sådan åkermark och kultiverad betesmark som ingår i fastighet som är taxerad som jordbruksfastighet. I 2 § angavs vidare att lagen inte var tillämplig på jordbruksmark som ingår i fastighet, som har bildats för annat ändamål än jordbruk eller som därefter inte har taxerats och som enligt detaljplan eller områdesbestämmelser är avsedd för annat ändamål än jordbruk. I 12 kap. 7 § miljöbalken anges att med jordbruksmark avses i 8 och 9 §§ sådan åkermark och betesmark som ingår i fastighet som är taxerad som lantbruksenhet. Bestämmelserna i samma paragrafer ska dock inte tillämpas på jordbruksmark som ingår i en fastighet, som har bildats för ett annat ändamål än jordbruk och som därefter inte har taxerats, eller som i en detaljplan eller i områdesbestämmelser enligt plan- och bygglagen (2010:900), PBL, är avsedd för ett annat ändamål än jordbruk. I förarbetena till miljöbalken (prop. 1997/98:45, Del 2, s. 152) anges att 12 kap. 7 § i allt väsentligt motsvarar l och 2 §§ i lagen om skötsel av jordbruksmark. Mark- och miljödomstolen konstaterar härvid att begreppet jordbruksmark i 3 kap. 4 § miljöbalken har samma ursprung och innebörd som i 12 kap. 7 § miljöbalken. För att marken på en fastighet ska omfattas av 3 kap. 4 § miljöbalken krävs således att fastigheten är taxerad som jordbruksenhet (jfr Mark- och miljööverdomstolens dom den 7 november 2018 i mål nr P 11097-17.) När A.O. och P.O. ansökte om förhandsbesked ingick den aktuella marken i fastigheten XX. Fastigheten är taxerad som bebyggd lantbruksenhet. Sedan dess har den aktuella marken styckats av och två nya fastigheter har bildats: YY och ZZ. Enligt Lantmäterimyndigheten i Halmstads kommuns beslutsprotokoll är fastigheterna bildade för bostadsändamål i kombination med djurhållning eller växtodling i mindre omfattning. Fastighetsbildningen har vunnit laga kraft och registrerats i fastighetsregistret. Fastigheterna är ännu inte taxerade. Den aktuella marken ingår i fastigheter som har bildats för annat ändamål än jordbruk. Fastigheterna är inte taxerade. Marken utgör därmed inte jordbruksmark och bestämmelsen i 3 kap. 4 § miljöbalken ska således inte tillämpas på den aktuella marken och utgör inte hinder mot den sökta åtgärden. Förutsättningarna för att bevilja positivt förhandsbesked är därmed uppfyllda i denna del. Vad gäller underrättelseskyldigheten enligt 9 kap. 25 § PBL delar mark- och miljödomstolen länsstyrelsens bedömning att nämnden varit skyldig att höra sakägarna på nytt efter det att ansökan reviderats. Detta har inte gjorts. Sammanfattningsvis ska således länsstyrelsens beslut upphävas och målet visas åter till nämnden för fortsatt handläggning. HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 19 juni 2019. Susanne Lindblad Hans Ringstedt __________________ I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Susanne Lindblad, ordförande, och tekniska rådet Hans Ringstedt. _____________________________________ ## II (P 8347-19) ### Överklagat avgörande Växjö tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2019-07-05 i mål nr P 1103-19, se bilaga A ### Parter Klagande 1. A.A. 2. B.A. 3. E.K. 4. K.P. 5. R.R. 6. L.W. 7. B.Ö. 8. E.Ö. 9. Samhällsbyggnadsnämnden i Trelleborgs kommun Motpart 1. E.H. 2. T.H. Ombud för 1–2: Advokat B.L. ### Saken Förhandsbesked för nybyggnad av två enbostadshus på fastigheten XX i Trelleborgs kommun ______________________ ### Mark- och miljööverdomstolens domslut Med ändring av mark- och miljödomstolens dom fastställer Mark- och miljööverdomstolen Samhällsbyggnadsnämndens i Trelleborgs kommun beslut den 20 november 2018, § 208, dnr SBN 2018/154, om negativt förhandsbesked. ________________________ ### Yrkanden i Mark- och miljööverdomstolen A.A., B.A., E.K., K.P., R.R., L.W., B.Ö., och E.Ö. (klagandena) har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska upphäva mark- och miljödomstolens dom och avslå ansökan om förhandsbesked. Samhällsbyggnadsnämnden i Trelleborgs kommun (nämnden) har yrkat att Mark-och miljööverdomstolen ska upphäva mark- och miljödomstolens dom och fastställa nämndens beslut om att avslå ansökan om förhandsbesked. E.H. och T.H. har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom. ### Utveckling av talan i Mark- och miljööverdomstolen Klagandena Två nya bostadshus i Lilla Beddinge är inte förenligt med översiktsplanen. Det är inte heller förenligt med behovet av sammanhållen bebyggelse som har tillgång till service och kollektivtrafik. Den aktuella fastigheten har brukats av lantbrukaren som äger angränsande jordbruksmark. De två hus som ansökan omfattar kommer att bryta av kraftigt mot den nuvarande strukturen i den lilla byn. De kommer också att kräva ett en ny väg anläggs på ett mycket konstruerat och onaturligt sätt i den gamla kyrkbyn. Vägen kommer att anläggas på mark som använts som jordbruksmark och vägen kommer att skapa störningar för alla som bor runt omkring. Nämnden Fastigheten XX ligger utanför detaljplanelagt område men omfattas av områdesbestämmelser och utgörs av jordbruksmark av högsta klass på den 10-gradiga klassningsskalan avseende bördighet. Området används för jordbruksändamål även om marken inte är taxerad som jordbruksenhet. Det går inte att tolka annat än att marken utgör jordbruksmark. Fastighetsägaren har informerat kommunen om att marken utlånas till en bonde med intilliggande fastighet för brukning. Fastigheten är en del i ett större sammanhängande jordbruksområde. Jordbruksstöd har getts från år 1995 till år 2018 utifrån jordbruks-verkets utbetalningar där XX ingår i det beviljade stödet. På historiska kartor kan man se att marken har använts som jordbruksmark i årtionden. Av hävd har jordbruk alltid bedrivits på fastigheten, oavsett hur den skatterättsligt klassificeras. Nämnden gör fortsatt bedömningen att fastigheten är brukningsvärd jordbruksmark och att den kan komma att få betydelse för jordbrukets utveckling och rationalisering då den direkt ansluter till intilliggande odlad och öppen mark. I och med att verkligheten ofta är sådan att sammanhängande områden med jordbruksmark utgörs av flera fastigheter med varierad storlek ger taxeringen av fastigheten inte alltid en rättvisande bild av hur marken används och hur brukningsvärd marken är. Det allmänna intresset av att långsiktigt bevara brukningsvärd jordbruksmark väger tyngre än det enskilda intresset av att bebygga den aktuella platsen. Utöver nämndens bedömning om att fastigheten besitter brukningsvärd jordbruksmark är lokaliseringsprövningen för bebyggelsen olämplig och uppfyller inte övriga krav som ställs i 2 kap. PBL. Åtgärden inte tar hänsyn till de riktlinjer/ strategier som är framtagna i kommunens översiktsplan ”för orter och landsbygd 2028” för att möta gällande samhälleliga intressen av ett rationellt byggande. E.H. och T.H. Fastighetens taxering bör, i enlighet med gällande praxis, få en avgörande betydelse för frågan om en prövning ska ske i förhållande till 3 kap. 4 § miljöbalken. De instämmer i den bedömning som mark- och miljödomstolen gjort i denna del. Skulle emellertid den tolkning som kommunen och övriga motparter gör av begreppet ”brukningsvärd jordbruksmark” godtas utgör detta likväl inte hinder för ett positivt förhandsbesked. Den tilltänkta bebyggelsen är en begränsad komplettering till befintlig bebyggelse med en omfattning, placering och arrondering som endast i obetydlig mån är ägnad att påverka den av motparterna påstådda brukningsvärda jordbruksmarken. Den sökta åtgärden står inte heller i strid med kommunens översiktsplan eller områdesbestämmelserna. De har lagt ner tid och kostnader för projektering av det planerade byggandet. Det skulle strida mot proportionalitetsprincipen, likabehandlingsprincipen och förutsebarhetsprincipen om positivt förhandsbesked skulle förvägras dem. ### Mark- och miljööverdomstolens domskäl ### Inledning De frågor som Mark- och miljööverdomstolen har att ta ställning är om det för tillämpningen av 3 kap. 4 § miljöbalken krävs att en fastighet är taxerad som jordbruksfastighet och, om detta inte bedöms som en nödvändig förutsättning för tillämpningen av bestämmelsen, om den aktuella marken i detta fall utgörs av brukningsvärd jordbruksmark i den mening som avses i 3 kap. 4 § miljöbalken. Fastighetstaxeringens betydelse Det som i första hand ska prövas i ett förhandsbesked är om en byggnadsåtgärd över huvud taget kan tillåtas på den avsedda platsen, dvs. närmast en prövning av markens lämplighet för den avsedda åtgärden (se prop. 1985/86:1 s. 285). Vid lämplighetsbe-dömningen ska bl.a. prövas om åtgärden uppfyller kraven på lämplig markanvändning i 2 kap. plan- och bygglagen (2010:900), PBL. Det innebär att bestämmelserna om hushållning med markområden i 3 kap. miljöbalken ska tillämpas. Enligt 3 kap. 4 § miljöbalken får brukningsvärd jordbruksmark tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk. Detta innebär att om den aktuella marken utgör brukningsvärd jordbruksmark kan bestämmelsen i 3 kap. 4 § miljöbalken utgöra hinder mot att uppföra den aktuella byggnaden. Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 4 § i den nu upphävda lagen (1987:12) om hushållning med natur-resurser m.m. (naturresurslagen). I förarbetena till miljöbalken (prop. 1997/98:45, Del 1, s. 239 f.) anges att bestämmelserna i 2 kap. naturresurslagen skulle arbetas in i miljöbalken och att någon ändring i sak inte var avsedd. I förarbetena till naturresurslagen (prop. 1985/86:3 s. 158) anges att med begreppet brukningsvärd jordbruksmark avses mark som med hänsyn till läge, beskaffenhet och övriga förutsättningar är lämpad för jordbruksproduktion. Vidare anges att begreppet således har samma innebörd som enligt lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark (skötsellagen). I 3 § i den nu upphävda skötsellagen stadgades ”Jordbruksmark som med hänsyn till läge, beskaffenhet och övriga omständigheter är lämplig för jordbruksproduktion, skall brukas så att markens produktionsförmåga tas tillvara på ett ändamålsenligt sätt.” I 1 § skötsellagen angavs att med jordbruksmark avsågs sådan åkermark och kultiverad betesmark som ingår i fastighet som är taxerad som jordbruksfastighet. I 2 § angavs vidare att lagen inte var tillämplig på jordbruksmark som ingår i fastighet, som har bildats för annat ändamål än jordbruk och som därefter inte har taxerats eller som enligt detaljplan eller områdesbestämmelser är avsedd för annat ändamål än jordbruk. Begreppet jordbruksmark förekommer även i 12 kap. 7 § miljöbalken. I denna bestämmelse anges att med jordbruksmark avses i 8 och 9 §§ sådan åkermark och betesmark som ingår i fastighet som är taxerad som lantbruksenhet. Bestämmelserna i samma paragrafer ska dock inte tillämpas på jordbruksmark som ingår i en fastighet, som har bildats för annat ändamål än jordbruk och som därefter inte har taxerats, eller som i detaljplan eller i områdesbestämmelser enligt PBL är avsedd för ett annat ändamål än jordbruk. I förarbetena till miljöbalken anges att 12 kap. 7 § i allt väsentligt motsvarar 1 och 2 §§ skötsellagen och innehåller en definition av vad som ska avses med begreppet jordbruksmark vid tillämpningen av 8 och 9 §§. Vidare anges att definitionen fördes in i miljöbalken efter inrådan av Lagrådet och får i praktiken sin största betydelse vid tillämpningen av bestämmelsen i 9 § där det ges ett bemyndigande att meddela föreskrifter om anmälningsskyldighet för att ta jordbruksmark ur produktion. (Se prop. 1997/98:45, Del 2, s. 152). Mark- och miljööverdomstolen har i tidigare avgöranden, mot denna bakgrund, konstaterat att begreppet jordbruksmark i 3 kap. 4 § miljöbalken har samma ursprung och innebörd som i 12 kap. 7 § miljöbalken och att det därför, för att marken på en fastighet ska omfattas av 3 kap. 4 § miljöbalken, krävs att fattigheten är taxerad som lantbruksenhet (se främst Mark- och miljööverdomstolens avgöranden från den 7 november 2018 i mål nr P 10815-17 och P 11097-17). Mark- och miljööverdomstolen gör följande bedömning. Frågan i målet i denna del är vilken vikt som ska ges det förhållande att fastigheten i skattehänseende taxerats som bebyggd småhusenhet och inte som lantbruksfastighet. Med utgångspunkt i Mark- och miljööverdomstolens tidigare avgöranden skulle detta förhållande innebära att 3 kap. 4 § miljöbalken inte är tillämplig i detta fall. Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att det varken i lagtexten i 3 kap. 4 § miljöbalken eller dess förarbeten har tagits in någon uttrycklig skrivning om att fastighetstaxeringen är en förutsättning för tillämpningen av 3 kap. 4 § miljöbalken. I förarbetena ges bara en generell hänvisning till att 2 kap. naturresurslagen, som rör grundläggande hushållningsbestämmelser, skulle arbetas in i miljöbalken och att någon ändring i sak inte var avsedd. Vidare bedömer Mark- och miljööverdomstolen att en ordning som innebär att en taxering som lantbruksfastighet skulle vara en förutsättning för att tillämpa 3 kap. 4 § miljöbalken, utan beaktande av andra omständigheter, inte är förenlig med syftet med 3 kap. 4 § miljöbalken som är att säkerställa en långsiktig hushållning med brukningsvärd jordbruksmark. Den tolkning av lagtext och förarbeten som Mark- och miljööverdomstolen har gjort i sina tidigare avgöranden bygger till stor del på hänvisningar till numera upphävd lagstiftning vilken, via mellankommande lagstiftning, har kommit att införas i olika kapitel i miljöbalken. Mark- och miljööverdomstolen anser att det inte varit uppenbart att lagstiftaren, med de uttalanden som gjordes i 1985 års lagstiftningsärende, verkligen avsåg att begreppet brukningsvärd jordbruksmark skulle förutsätta att marken ingick i en fastighet som var taxerad som jordbruksfastighet. De grundläggande bestämmelserna om hushållning med mark- och vattenområden återfinns i 3 kapitlet miljöbalken där 4 § om bl.a. jordbruksmark, som motsvarar 2 kap. 4 § naturresurslagen, finns under rubriken Särskilda markanvändningsintressen. Frågan om vad som är brukningsvärd jordbruksmark behandlades inte särskilt i propositionen till miljöbalken. De bestämmelser som närmast motsvarar skötsellagen finns i 12 kapitlet miljöbalken under rubriken Miljöhänsyn i jordbruket, där 7 § motsvarar 1 och 2 §§ skötsellagen. Dessa bestämmelser ger utrymme för särskilda föreskrifter – bl.a. om anmälningsplikt innan mark tas ur produktion – avseende mark som omfattas av just dessa bestämmelser. De sistnämnda bestämmelserna möjliggör alltså att specifika krav ställs för viss mark. Den definition som återfinns där bör därför inte oavkortat överföras till regleringen i 3 kap. 4 § miljöbalken. Det synsättet får också stöd av att lagstiftningen skiftade karaktär från en straffsanktionerad tvångslagstiftning till en skyddslagstiftning, i samband med att skötsellagen ersattes av naturresurslagen och bestämmelsen om restriktioner för bebyggande av brukningsvärd jordbruksmark tillkom. Mark- och miljööverdomstolen konstaterar också att fastighetstaxeringen i sig inte innebär någon mer ingående prövning av markens lämplighet för jordbruksproduktion. Mark- och miljööverdomstolen bedömer att syftet med 3 kap. 4 § miljöbalken skulle förfelas om en annan taxering än lantbruksenhet ensamt skulle medföra att 3 kap. 4 § miljöbalken inte är tillämplig. Med hänsyn till detta och då någon uttrycklig hänvisning till fastighetstaxeringen inte återfinns i bestämmelsen finner Mark- och miljööverdomstolen att det förhållande att fastigheten i detta fall är taxerad som bebyggd småhusenhet inte utesluter en tillämpning av 3 kap. 4 § miljöbalken. Detta ställningstagande innebär att Mark- och miljööverdomstolens bedömning är att fastighetstaxeringen, vare sig avsaknad av taxering eller taxering som eller annat än lantbruksenhet, inte är avgörande för om 3 kap. 4 § miljöbalken är tillämplig. Frågan vad som utgör brukningsvärd jordbruksmark i bestämmelsens mening ska bedömas med utgångspunkt i markens läge, dess beskaffenhet och övriga omständigheter, varav fastighetstaxeringen utgör en omständighet som ska beaktas. Bedömningen i denna del utgör en avvikelse från Mark- och miljööverdomstolens tidigare praxis. Mark- och miljööverdomstolen vill också tillägga att den omständigheten att ett fastighetsbildningsbeslut kan syfta till en viss markanvändning inte har någon bindande verkan vid prövningen enligt PBL och inte heller är avgörande för om 3 kap. 4 § miljöbalken är tillämplig (jfr Mark- och miljööverdomstolens dom den 27 maj 2019 i mål nr P 7083-18). Brukningsvärd jordbruksmark Av utredningen i målet framgår att fastigheten XX är taxerad som bebyggd småhusenhet och att det finns ett befintligt bostadshus på fastigheten. Det framgår vidare att den för förhandsbeskedet aktuella marken har brukats i närtid och att fastigheten erhållit jordbruksstöd från år 1995 till år 2018. Marken ingår vidare i ett sammanhängande jordbrukslandskap som är brukat. Mark- och miljööverdomstolen finner att det, med beaktande av att marken använts för jordbruksproduktion i närtid och av vad som framkommit om markens läge och omgivning, är utrett att markens läge och beskaffenhet är sådan att den är väl lämpad för jordbruksproduktion och att den därmed är brukningsvärd. För att marken ska få tas i anspråk för bebyggelse krävs enligt 3 kap. 4 § miljöbalken att det behövs för att tillgodose ett väsentligt samhällsintresse som inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredställande sätt genom att annan mark tas i anspråk. Intresset av att uppföra två enbostadshus kan inte ses som ett sådant väsentligt samhällsintresse som inte kan tillgodoses genom att annan ur allmän synpunkt lämplig mark tas i anspråk (jfr Mark- och miljööverdomstolens dom den 11 januari 2019 i mål nr P 8646-18). Marken får därmed inte tas i anspråk för den sökta bebyggelsen. Med ändring av mark- och miljödomstolens dom ska nämndens beslut om negativt förhandsbesked därför fastställas. Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:291) om mark- och miljödomstolar inte överklagas. I avgörandet har deltagit hovrättsråden Karin Wistrand och Gösta Ihrfelt, referent, tekniska rådet Börje Nordström samt hovrättsrådet Ulf Wickström. Föredraganden har varit Julia Nyberg. _____________________ BILAGA A VÄXJÖ TINGSRÄTTS, MARK- OCH MILJÖDOMSTOLEN, DOM ### Parter Klagande 1. E.H. 2. T.H. Ombud för 1 och 2: Advokat L.A. Motpart 1. Samhällsbyggnadsnämnden i Trelleborgs kommun 2. A.A. 3. B.A. 4. K.A. 5. M.A. 6. J.F. 7. Dödsboet efter H.R.M. 8. E.K. 9. N.E.N. 10. J.R. 11. L.R. 12. S.R. 13. R.R. 14. B.S. 15. L.W. 16. B.Ö. 17. E.Ö. ÖVERKLAGAT BESLUT Länsstyrelsen i Skåne läns beslut från den 12 februari 2019 i ärende nr 403-56-2019, se bilaga 1 ### Saken Förhandsbesked ___________________ ### Domslut Med ändring av Länsstyrelsen i Skåne läns beslut den 12 februari 2019 i ärende nr 403-56-2019 upphäver mark- och miljödomstolen Samhällsbyggnadsnämnden i Trelleborgs kommuns beslut § 208 av den 20 november 2018 och återförvisar målet till nämnden för fortsatt handläggning. ___________________ ### Bakgrund ## Samhällsbyggnadsnämnden i Trelleborgs kommun Samhällsbyggnadsnämnden i Trelleborgs kommun (nämnden) beslutade den 20 november 2018 att avslå ansökan om förhandsbesked för byggnation av två enbostadshus på fastigheten XX. E.H. och T.H. överklagade nämndens beslut till Länsstyrelsen i Skåne län (länsstyrelsen) som den 12 februari 2019 avslog överklagandet. E.H. och T.H. har nu överklagat länsstyrelsens beslut till mark- och miljödomstolen. ### Yrkanden m.m E.H. och T.H., som har yrkat att förhandsbesked ska beviljas, har anfört i huvudsak följande. De är fastighetsägare till fastigheten XX i Trelleborgs kommun. De ansökte den 7 september 2018 till kommunen om förhandsbesked avseende två enbostadshus i anslutning till redan befintlig bebyggelse. Fastigheten är belägen i den södra delen av Lilla Beddinge Kyrkby. Ansökan om förhandsbesked avser ett naturligt komplement till redan befintlig bebyggelse. Uppförande av två enbostadshus på platsen medför en eftersträvansvärd förtätning av den redan befintliga bebyggelsen i byn för åretruntboende vilket är nödvändigt för en levande by, allt i enlighet med den aktuella översiktsplanen Framtidens Trelleborg – Översiktsplan för orter och landsbygd 2028. Samhällsbyggnadsnämnden i Trelleborgs kommun, beslutade den 20 november 2018, i enlighet med samhällsbyggnadsförvaltningens förslag, att avslå deras ansökan om förhandsbesked gällande två enbostadshus på den aktuella fastigheten. Motiveringen till avslagsbeslut var att marken är högvärdig jordbruksmark samt att åtgärden riskerar skada landskapsbilden, då de två aktuella tomtplatserna bedöms frångå den övergripande bebyggelsestrukturen med bostadshus orienterade efter vägen. Det är värt att notera att ärendebeskrivningen och beslutsunderlaget, så som dessa får förstås, vid en sammantagen bedömning anger att ansökan ska avslås på grund av att det är fråga om högvärdig jordbruksmark samt att ansökan skulle medföra ett frångående av den övergripande historiska bebyggelsestrukturen. Hur de olika avslagsmotiveringarna ska bedömas var för sig är oklart. Ensamt är ingen av de angivna grunderna tillräckliga för att neka ett förhandsbesked. Trelleborgs kommun anger att fastigheten XX utgörs av högvärdig jordbruksmark och som det får förstås att den därmed omfattas av 3 kap. 4 § miljöbalken. Fastigheten XX är taxerad som bebyggd småhusenhet, typkod 220. Det ska vidare konstateras att fastigheten redan var klassad som småhusenhet när de förvärvade fastigheten. Samhällsbyggnadsförvaltningens tjänsteskrivelse, vilken ligger till grund för beslutet, anger felaktigt att den aktuella marken har varit utarrenderad som jordbruksmark. Ett arrende föreligger då fastigheten mot vederlag upplåter nyttjanderätten. De har aldrig ingått någon överenskommelse om att annan ska använda marken för odlingsändamål mot vederlag. Frågan om jordbruksmarks betydelse vid prövning av bygglov och förhandsbesked har varit uppe till prövning i mark- och miljööverdomstolen vid flertalet tillfällen. Den inledande prövningen måste emellertid avse om den aktuella marken utgör jordbruksmark eller inte. Frågan har prövats av mark- och miljööverdomstolen i mål P10815-17 samt P 11097-17 varigenom slås fast att den avgörande frågan i sammanhanget är om fastigheten är taxerad som jordbruksenhet eller inte. Av särskilt intresse är mark- och miljööverdomstolens avgörande av den 7 november 2018 i mål P 11097-17 vilket också avser ett förhandsbesked. En kommun avslog ansökan om förhandsbesked för nybyggnad av enbostadshus. Länsstyrelsen och mark- och miljödomstolen ansåg att positivt förhandsbesked skulle lämnas. Kommunens huvudsakliga invändning mot den sökta åtgärden var att marken på fastigheten, som inte regleras i detaljplan, utgör brukningsvärd jordbruksmark och därmed omfattas av 3 kap. 4 § miljöbalken. Enligt denna bestämmelse får sådan mark tas i anspråk för bland annat bebyggelse endast om det behövs för att tillgo-dose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk. I avgö-randet fastslås att för att marken på en fastighet ska omfattas av 3 kap. 4 § miljöbal¬ken krävs att fastigheten är taxerad som jordbruksenhet. Den i målet aktuella fastig¬heten var taxerad som småhusenhet och utgjorde därför inte jordbruksmark. Mark-och miljööverdomstolen har mot denna bakgrund funnit att bestämmelsen i 3 kap. 4 § miljöbalken inte utgör hinder mot den ansökta åtgärden. Som redan har konstaterats är fastigheten XX klassad som bebyggd småhusenhet, typkod 220. XX kommer aldrig att omtaxeras till jordbruksmark. Fastigheten är inte heller omtaxerad för att kringgå krav enligt miljöbalken. Samhällsbyggnadsnämndens beslut grundar sig således på felaktig tillämpning av gällande rätt då man vid prövningen felaktigt utgått från att fastigheten XX ska betraktas som jordbruksmark. Härutöver har mark- och miljööverdomstolen, vad gäller prövning i sak beträffande bebyggelse vilken faktiskt berör jordbruksmark, bland annat slagit fast att så länge byggnaders tänkta placering ansluter till platsens och markens naturliga utseende och utgör en begränsad komplettering till redan befintlig bebyggelse, ska den vara tillåten om den endast i obetydlig mån påverkar jordbruksmarken, se bland annat mark- och miljööverdomstolens mål P 4520-17. Trelleborgs kommun har antagit den fördjupade översiktsplanen Framtidens Trelleborg – för orten och landsbygden 2028. Härav framgår att kommunen ska verka för en levande landsbygd. Det finns vidare riktlinjer för hur kommunen vill att bebyggelseutvecklingen ska ske på landsbygden. Genom att planen utgår från en levande landsbygd och att bebyggelseutveckling är eftersträvansvärd har Trelleborgs kommun också accepterat att viss påverkan på landsbygden måste ske. En levande landsbygd förutsätter att ny bebyggelse tillåts vilket i sin tur ger förutsättningar för att befolkningsantalet bibehålls och att en gynnsam befolkningssammansättning mellan äldre, yngre och barnfamiljer skapas. Härigenom möjliggörs service och kommunikationer inom alla delar av kommunen. Den inledande utgångspunkten enligt översiktsplanen är att bostadsbebyggelse och bebyggelseutveckling ska ske i anslutning till befintliga byar. Lilla Beddinge Kyrkby är ett område vilket är klassat som bymiljö och de ansökta åtgärderna ansluter väl till den redan befintliga bebyggelsen i byn. Den aktuella översiktsplanen motsätter sig således inte alls nybyggnation inom området. Den tillkommande bebyggelsen i form av två enfamiljshus, vilken föreslås genom aktuellt förhandsbesked, medför möjlighet för till exempel barnfamiljer att bosätta sig i Lilla Beddinge Kyrkby, vilket har en klart positiv effekt för den levande landsbygden. Det kan till exempel konstateras att flertalet av de omkringliggande fastigheterna inte används som åretruntboende alternativt att medelåldern är mycket hög. Sammantaget utgör nu föreslagen bebyggelse ett väsentligt samhällsintresse. Enligt översiktsplanen ska tillkommande bebyggelse anpassas till den befintliga bebyggelsestrukturen och ske i luckor i bystrukturen. En lucka i bystrukturen är ett vitt begrepp, inte att förväxla med lucktomt vilket är ett snävare begrepp. Förhandsbeskedet utgör en naturlig förtätning i bymiljön och ett komplement till densamma. Utgångspunkten för bedömningen, med hänsyn till översiktsplanen, måste således vara de verkliga förhållandena på platsen och inte ett icke underbyggt påstående om en entydig bebyggelse längs med vägen. Platsen uppvisar en högst varierad bebyggelse vilket framgår av det bifogade bildmaterialet. I denna del ska särskilt lyftas fram följande karaktäristiska drag vad gäller bebyggelsen. Naturliga förtätningar i bybebyggelse förekommer ofta i anslutning till kyrkor, korsande vägar och på andra för byggnation naturliga platser. Naturlig förtätning förekommer på flera ställen inom Lilla Beddinge Kyrkby och även i anslutning till den aktuella fastigheten, se bildmaterial. På den aktuella platsen gör vägen en kraftig sväng vilket medför en naturlig förtätning och tillkommande bebyggelse utfyller vad som framstår som en lucka. På andra sidan vägen återfinns bebyggelse vilken påminner om vad som aktualiseras av förhandsbeskedet, bebyggelse på en infartsväg vilken avviker från bebyggelse längs med vägen. På platsen ligger vidare kyrkan med tillhörande bebyggelse vilken inte heller passar in i beskrivningen bebyggelse utmed vägen. I anslutning till deras fastighet finns redan ett antal avstyckade tomter vilka är placerade innanför den första raden hus mot vägen, på samma sätt som nu aktualiseras av överklagat förhandsbesked, se bildmaterial. Härutöver består bebyggelsen i närområdet av hus med ekonomibyggnader i ett oregelbundet mönster samt bostadshus vilka inte ligger i anslutning till vägen, se bildmaterial. Inget av dessa exempel stämmer överens med beskrivningen bebyggelse utmed vägen. Lilla Beddinge Kyrkby uppvisar således ett mycket blandat bebyggelsemönster där nu aktuellt förhandsbesked avseende två tillkommande enbostadshus passar väl in. Trelleborgs kommuns beslut får anses vara relativt kortfattat till skillnad mot länsstyrelsens beslut. Länsstyrelsen har gått långt utanför vad som anförts av Trelleborgs kommun i sitt beslut eller därefter i samband med handläggningen av överklagandet. Samhällsbyggnadsförvaltningens bedömning, vilken ligger till grund för Trelleborgs kommuns beslut, är en sida lång. Dessa förhållanden är anmärkningsvärda och talande. Genom att det inte har varit parterna som fört den juridiska argumentationen i ärendet omöjliggörs en rättvis process. Det ifrågasätts hur de ska kunna bemöta de invändningar som anförs i länsstyrelsens beslut om dessa aldrig förts fram. Det kan ifrågasättas om en sådan handläggning möjliggör en rättvis prövning. Vad gäller prövningen i sak kan konstateras att länsstyrelsen redovisat ett antal rättsfall från mark- och miljööverdomstolen vilka entydigt klargör att den i sammanhanget helt avgörande faktorn vid bedömning avseende tillämpligheten av 3 kap. 4 § miljöbalken är om marken är taxerad som jordbruksmark eller inte. Därefter följande resonemang från länsstyrelsen är däremot såväl svåra att förstå som att följa. Underinstanserna har att följa den rättspraxis som mark- och miljööverdomstolen fastslår. Endast i de fall där det föreligger tydliga och relevanta skillnader ska avsteg från på området gällande prejudikat ske. Grundläggande rättssäkerhetskrav och krav på förutsägbarhet förutsätter att rättsutvecklingen i första hand styrs av den högsta juridiska instansen inom varje område. I förevarande fall hade de förväntat sig en beslutsmotivering vilken utgår från de på området senaste rättsfallen från mark- och miljööverdomstolen, inte minst avgörandet av den 7 november 2018 i mål P 11097-17. Istället synes länsstyrelsen i sin motivering utgå från att aktuell rättspraxis inte äger tillämplighet. I sammanhanget noteras vidare att länsstyrelsen inte har redovisat sina skäl för att bortse från angiven praxis. Än mindre redovisas praxis som ger stöd för länsstyrelsens bedömning. Motiveringen vilken framförs av länsstyrelsen utgörs i första hand av en svårgenomtränglig lång rättshistorisk exposé samt länsstyrelsens helt egna tyckande avseende vad som får anses vara rätt och rimligt. Länsstyrelsen resonerar i beslutet om eventuella möjligheter att kringgå till exempel miljöbalken genom att ändra fastighetstaxeringen. Det ska därför understrykas att den nu aktuella marken inte har taxerats om i syfte att kringgå miljöbalken. Resonemangen i denna del är således missvisande. Det kan noteras att länsstyrelsens bedömning i övrigt utgår från att marken ifråga ska betraktas som jordbruksmark enligt 3 kap. 4 § miljöbalken. Är bedömningen i denna del felaktig ska överklagandet bifallas. Det föreligger således endast anledning att gå vidare i prövningen för det fall marken är att betrakta som jordbruksmark. Länsstyrelsen har gjort felaktiga bedömningar beträffande den nu aktuella bebyggelsen i förhållande till översiktsplanen och områdesbestämmelserna. Länsstyrelsen talar i sammanhanget om intentionen i översiktsplanen och områdesbestämmelserna. Länsstyrelsen gör således en långtgående tolkning utöver vad som framgår av ordalydelsen. Aktuell översiktsplan beskriver en avvägning mellan olika intressen varav passande kompletterande bebyggelse är ett. De har tydligt illustrerat på vilket sätt den nu aktuella bebyggelsen stämmer väl in i bebyggelsemönstret samt avser en naturlig lucka. Det kan noteras att det inte går att följa länsstyrelsens resonemang i denna del när man helt bortser från den noggrant uppbygga argumentationen. Länsstyrelsen refererar i beslutet till mark- och miljödomstolens mål P 4087-15. Nämnda avgörande avser inte mark taxerad som småhusenhet. Därtill avser avgörandet uppförande av ett enbostadshus när det i aktuellt fall är fråga om två hus. Det aktuella avgörandet har således begränsad betydelse för den nu aktuella bedömningen. Sammanfattningsvis utgörs fastigheten XX inte av jordbruksmark enligt 3 kap. 4 § miljöbalken då den är taxerad såsom småhusenhet. Praxis på områ-det är genom mark och miljööverdomstolens avgöranden av den 7 november 2018 i mål P 10815-17 respektive P 11097-17 entydig. Såväl Trelleborgs kommun som länsstyrelsen har således gjort en felaktig bedömning. Det saknas vid denna utgång anledning att gå vidare i bedömningen. Överklagandet ska bifallas. Ansökan om förhandsbesked strider inte heller mot översiktsplanen Framtidens Trelleborg – för orten och landsbygden 2028. Den föreslagna bebyggelsen avseende två enbostadshus passar väl in i Lilla Beddinge Kyrkbys bebyggelsemönster, vilket inte utgörs av entydig bebyggelse utmed väg, utan uppvisar blandad karaktär. Vidare är det fråga om bebyggelse i en naturlig lucka på en inte för annat än bostadsändamål lämplig mark. Det överklagade beslutet är således felaktigt och överklagandet ska bifallas. Samhällsbyggnadsnämnden i Trelleborgs kommun, som motsätter sig att förhandsbesked beviljas, vidhåller det som tidigare anfört i ärendet. A.A. och B.A., som det får förstås, motsätter sig att förhandsbesked beviljas. De har anfört i huvudsak följande. Det aktuella området har utgjort jordbruk under lång tid. Området har ingått i SAM-ansökan för jordbruksstöd i flera år. Kartutdrag från SAM-ansökan från år 2004 och 2018 bifogas yttrandet. Vidare avviker den gräns som finns redovisad på registerkartan med den hävd som finns på platsen. Gränsen mellan fastigheterna XY och XX är tillkommen genom avsöndring, vilket är en privat jorddelning som var tillåten förr. Detta innebär att gränsens faktiska läge är oklart och allra troligast avviker från hur den är redovisad på registerkartan. På den situationsplan som finns redovisad till ansökan ser det ut som att infartsvägen till de nya fastigheterna ska gå på mark som ligger på deras fastighet. Det bör ansökas om en ny utfart mot den allmänna vägen hos Trafikverket. För att fastställa att utbyggnaden av den framtida infarten sker inom den egna fastighetens gränser och att den hamnar på rätt ställe bör lovet villkoras med att man ansöker om fastighetsbestämning hos Lantmäteriet. Det tillåts ingen ny infartsväg på mark som tillhör fastigheten XY. M.A. och K.A., som motsätter sig att förhandsbesked beviljas har anfört att de anser att nämndes och länsstyrelsens beslut ska gälla samt att en nybyggnation skulle förstöra den unika bymiljö som finns idag. J.F. och N.E.N., som motsätter sig att förhandsbesked beviljas, har anfört i huvudsak följande. Uppförande av två bostadshus på den aktuella marken, som alltid har brukats, skulle strida mot möjligheten att nyttja högklassig (klass 10) åkermark för all framtid. Med tanke på de rådande klimatförändringarnas påverkan är det extra viktigt att värna om god åkermark och gynna försörjningsmöjligheter i framtiden. Nybyggnation på avsedd mark stör Lilla Beddinge bys genuina karaktär genom att flera befintliga hus täpps igen och blir instängda utan den naturliga kontakt och utsikt över åkerlandskapet som alltid har funnits där. En ny tillfartsväg till de tilltänkta bostadshusen krävs dessutom, vilket skulle påverka byns karaktär negativt. Idag är det god sikt på vägen in och ut ur Lilla Beddinge bykärna för både bilister och bönder, med deras utrymmeskrävande maskiner. Detta skulle avsevärt begränsas av nybygge på tilltänkt åkermark och medföra större fara för trafikolyckor. E.K., som det får förstås, motsätter sig att förhandsbesked beviljas. Han har anfört i huvudsak följande. Samtliga tomter ansluter direkt mot vägen i Lilla Beddinge. Då ingår Östermarksvägen samt grusväg. Om man följer vägen mot Beddingestrand ligger där idag åtta till tio byggklara tomter med teknik framtagen, vilka aldrig blivit sålda. J.R., som motsätter sig att förhandsbesked beviljas, har anfört i huvudsak följande. Den aktuella marken har utarrenderats och odlats i mer än 50 år. Andra mål i andra delar av Sverige saknar relevans då bystrukturen i Lilla Beddinge och bevarandet av jordbruksmark är av större vikt än så som har bedömts någon annanstans i Sverige. Bystrukturen bör inte förändras genom moderna nybyggnation. Den nu aktuella bebyggelsen skulle medföra att utsikt försvinner för ett flertal fastigheter. På ingen av de avstyckade tomterna som makarna Heyls omnämner är det tänkt att bygga nytt. Ny och modern bebyggelse har tillåtits i till exempel Beddingestrand. Men i de gamla byarna som Lilla Beddinge och de gamla fiskesamhällena längs kusten sker inte detta. Angående flertalet av de omkringliggande fastigheterna, som makarna H. påstår inte används som åretruntboende, finns det de som har dubbelt boende, reser bort med husbil och så vidare. Den nu aktuella marken utgör inte en naturlig lucka och marken är lämplig som högvärdig jordbruksmark och så har fallet varit i över 50 år. Det rör sig även om en trafiksäkerhetsfråga då åkermarken gör att man ser om det kommer mötande trafik när man närmar sig den farliga kurvan i Lilla Beddinge by både från norr och söder. L.R. och S.R., som det får förstås, motsätter sig att förhandsbesked beviljas. De har anfört i huvudsak följande. De vet ingen mer än makarna H.som vill förtäta deras by med två enfamiljshus. Lilla Beddinge är en unik by just för att den inte har blivit förtätad. Det är ovanligt idag att en by får behålla sin bebyggelsestruktur med åkermark som brukas. De flesta som bor i Lilla Beddinge Kyrkby har fri utsikt över fälten. Två nybyggda en-familjshus i denna så kallade lucka skulle för alltid förstöra Lilla Beddinge kyrkbys karaktär. Det är viktigt att notera att familjen Ö. och M. skulle förlora sin utsikt över fälten. Fastighetspriserna skulle gå ner. Det ifrågasätts om makarna H. förstår hur unik byn, som de har flyttat till, är eller om de ignorerar det samt andra i byns åsikter gällande deras planerade bygge. Byn är utsatt på turistkartan på grund av att den är unik. R.R., som motsätter sig att förhandsbesked beviljas, har anfört i huvudsak följande. De har haft fritidsstugan sedan år 1962/1963. Denna mark har i åratal arrenderats och brukats av en lantbrukare för olika grödor. Makarna H. flyttade till byn runt år 2008. Då till fastigheten YY som de sedan sålde till E.K. år 2010/2011 då de köpte fastigheten XX. I byn står fem hus tomma på vintern och ett bebos numera då och då på helgerna. De två planerade permanentboendena kommer att förstöra utsikten från deras uteplats och från en stor del av deras tomt. De kommer inte att kunna se den vackra solnedgången över fälten mot Äspö. Detta kommer att förstöra trivseln på deras tomt. Detta kommer vidare att sänka försäljningsvärdet på deras fastighet ZZ. Det ifrågasätts var in- och utfarterna ska gå till dessa tomter. Makarna H. har nu satt upp ett staket kring en björk. B.S., som motsätter sig att förhandsbesked beviljas, har anfört i huvudsak följande. Den här unika byn behöver verkligen inte förtätas. Det unika är att byns bebyggelse ligger utefter vägen med jordbruksmark och fält bakom. Dessutom skulle moderna villkor inte alls passa in i omgivningen. Utsikten för speciellt fastigheterna tillhörande Ö. och M.skulle förstöras totalt. E.Ö. och B.Ö., som motsätter sig att förhandsbesked beviljas, har anfört i huvudsak följande. Tomten som avses har varit odlad sedan lång tid tillbaka, troligen i närmare 100 år. Den utgör inte en lucka i bebyggelsen. Den bör behållas som högvärdig jordbruksmark. Föreslagen förtätning av bebyggelsen blir snarare en utvidgning av bebyggelsen som förstör byns karaktär. Deras tomt gränsar till fria ytor och det var en av anledningarna till att de flyttade till byn. Sikten över fria ytor kommer, vid en bebyggelse av åkermarken, att förstöras för många av de boende i byn. ### Domskäl Av bestämmelsen 3 kap. 4 § miljöbalken följer att jord- och skogsbruk är av nation-ell betydelse. Brukningsvärd jordbruksmark får endast tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk. Nämnden samt länsstyrelsen har båda avslagit ansökan om förhandsbesked bland annat mot bakgrund av att den aktuella marken bedöms utgöra brukningsvärd jord-bruksmark vilken omfattas av nämnda bestämmelse och då ett ianspråktagande av marken inte kan ske i enlighet med bestämmelsen. Mark- och miljööverdomstolen har nyligen i bland annat mål P 11097-17 slagit fast att en fastighet måste vara taxerad som jordbruksenhet för att marken ska omfattas av bestämmelsen i 3 kap. 4 § miljöbalken. Det är i det nu aktuella målet ostridigt att fastigheten XX är taxerad som bebyggd småhusenhet, varför mark- och miljödomstolen finner att bestämmelsen inte utgör hinder mot den sökta åtgärden. I övrigt ska en prövning av en ansökan om förhandsbesked avse frågan om den sökta åtgärden kan tillåtas på den avsedda platsen, i enlighet med 9 kap. 17 § plan- och bygglagen (2010:900). Avgörande för den bedömningen är om marken är lämplig för åtgärden, 9 kap. 31 § och 2 kap. plan- och bygglagen. Vidare ska hushållningsbestämmelserna tillämpas i enlighet med 2 kap. 2 § samma lag. En kommuns översiktsplan är inte ett juridiskt bindande dokument men den har en vägledande betydelse vid prövningar av bland annat ansökningar om förhandsbesked inom en kommun. Det är först i en ansökan om till exempel förhandsbesked som avvägningen mellan enskilda och allmänna intressen kan göras till fullo. Av Trelleborgs kommuns översiktsplan framgår att tillkommande bostadsbebyggelse på den strandnära landsbygden i huvudsak ska lokaliseras till befintliga byar. Ny bostadsbebyggelse ska anpassas till byarnas specifika bebyggelsestruktur vid komplettering och tillägg. Komplettering ska varsamt ske i luckor i bystrukturerna alternativt i bebyggelsens fortsättning utmed landsvägen. Tydliga mellanrum mellan byarna ska behållas. I och i anslutning till byarna ska jordbruksproduktionens långsiktiga intressen visas stor hänsyn. Tillkommande bostadsbebyggelse ska förhålla sig till den fördjupade analysen av riksintresseområden samt befintliga områdesbestämmelser. Lilla Bedding berörs av områdesbestämmelser vars syfte är att reglera bygglovsplikten samt bibehålla byarnas värde. Mark- och miljödomstolen bedömer att den ansökta åtgärden är förenlig med översiktsplanens ambition att tillkommande bostadsbebyggelse ska lokaliseras till befintliga byar. Vidare får den specifika åtgärden till övervägande del vara förenlig med ambitionen att varsamt komplettera redan befintlig bebyggelse genom att bebygga luckor. Den ansökta åtgärden anses inte strida mot gällande områdesbestämmelser. Dessa stadgar bland annat att Lilla Beddinge utgör samlad bebyggelse där området utgör en värdefull kulturmiljö som i huvudsak ska användas för bostads- och jordbruksändamål. Vid prövning av enstaka ny byggnad och tillbyggnad ska det beaktas om åtgärden kan medverka till att den befintliga miljön bevaras och levandegörs. Åtgärden får inte vidtas om den kan skada miljön, vara störande för de boende eller till med för pågående markanvändning. Nybyggnation ska vidare anpassas till omgivningen vad gäller såväl placering, skala, proportioner, materialval med mera. Vid en intresseavvägning mellan fastighetsägarnas intresse av att bebygga fastigheten och de mindre avvikelser från översiktsplanens ambition gällande att bevara byns struktur, vilket utgör ett allmänt intresse, bedöms fastighetsägarnas intresse i detta fall väga tyngre. Det har inte framkommit annat än att in- och utfartsfrågor är möjliga att lösa, även om Trafikverket i yttrande har angett att anslutningstillstånd till allmän väg måste sökas innan bygglov söks. Vad motparterna har anfört gällande påverkade utsikts-förhållanden på grund av den ansökta åtgärden anses inte medföra någon betydande olägenhet i plan- och bygglagens mening. Tillräckliga skäl för att lämna negativt förhandsbesked har inte framkommit i målet. Med ändring av länsstyrelsens beslut ska därför nämndens beslut upphävas och målet återförvisas till nämnden för vidare handläggning. HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 26 juli 2019. Lena Pettersson Mårten Dunér I domstolens avgörande har deltagit chefsrådmannen Lena Pettersson, ordförande, och tekniska rådet Mårten Dunér. Föredragande har varit beredningsjuristen Matilda Andersson. ___________________________ ## III (P 10437-19) ### Överklagat avgörande Växjö tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2019-09-27 i mål nr P 3757-19, se bilaga A ### Parter Klagande 1. L.E.F. 2. S.F. Motpart 1. D.E. 2. Samhällsbyggnadsnämnden i Kalmar kommun ### Saken Förhandsbesked för nybyggnad av enbostadshus på fastigheten XX i Kalmar kommun ______________________ ### Mark- och miljööverdomstolens domslut Med ändring av mark- och miljödomstolens dom upphäver Mark- och miljööverdomstolen Samhällsbyggnadsnämndens i Kalmar kommun beslut den 4 februari 2019, ärendebeckning 2018-1982, om positivt förhandsbesked. ____________________ ### Yrkanden i Mark- och miljööverdomstolen L.E.F. och S.F. har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen ska upphäva nämndens beslut om positivt förhandsbesked. D.E. har motsatt sig ändring av mark- och miljödomstolens dom. Samhällsbyggnadsnämnden i Kalmar kommun (nämnden) har vidhållit sitt beslut om positivt förhandsbesked. ### Utveckling av talan i Mark- och miljööverdomstolen L.E.F. och S.F. Enligt deras bedömning bör målkonflikten mellan ett enskilt exploateringsintresse som grundar sig på en felaktigt genomförd fastighetsbildning 2012 och miljöbalkens starka skydd för bevarande av god, produktiv åkermark resultera i att Mark- och miljööverdomstolen avvisar det positiva förhandsbeskedet till förmån för ett beslut om krav på förnyad fastighetsklassificering och korrekt fastighetstaxering med utgångspunkt från de faktiska förhållandena att fastigheten XX till mer än 50 procent består av god och sedan många hundra år brukad åkermark. D.E. För att marken på en fastighet ska omfattas av 3 kap. 4 § miljöbalken så krävs att fastigheten är taxerad som jordbruksenhet (se MÖD 2018-11-07 i mål P 10815-17 och P 11097-17). Fastigheten XX är taxerad som småhusenhet, bebyggd. Platsen för det aktuella enbostadshuset är belägen i anslutning till ett befintligt bostadshus. Uppförandet av ett nytt enbostadshus har tidigare bedömts lämpligt, både vid nämndens beslut år 2012 genom att lämna ett positivt förhandsbesked och vid fastighetsbildningen. I överklagandet står att utläsa att marken brukats av ”arrendator” men något arrendeavtal finns inte. Vall har odlats för eget bruk. ### Mark- och miljööverdomstolens domskäl ### Inledning De frågor som Mark- och miljööverdomstolen har att ta ställning är om det för tillämpningen av 3 kap. 4 § miljöbalken krävs att en fastighet är taxerad som jordbruksfastighet och, om detta inte bedöms som en nödvändig förutsättning för tillämpningen av bestämmelsen, om den aktuella marken i detta fall utgörs av brukningsvärd jordbruksmark i den mening som avses i 3 kap. 4 § miljöbalken. Fastighetstaxeringens betydelse Det som i första hand ska prövas i ett förhandsbesked är om en byggnadsåtgärd över huvud taget kan tillåtas på den avsedda platsen, dvs. närmast en prövning av markens lämplighet för den avsedda åtgärden (se prop. 1985/86:1 s. 285). Vid lämplighetsbedömningen ska bl.a. prövas om åtgärden uppfyller kraven på lämplig markanvändning i 2 kap. plan- och bygglagen (2010:900), PBL. Det innebär att bestämmelserna om hushållning med markområden i 3 kap. miljöbalken ska tillämpas. Enligt 3 kap. 4 § miljöbalken får brukningsvärd jordbruksmark tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk. Detta innebär att om den aktuella marken utgör brukningsvärd jordbruksmark kan bestämmelsen i 3 kap. 4 § miljö-balken utgöra hinder mot att uppföra den aktuella byggnaden. Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 4 § i den nu upphävda lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (naturresurslagen). I förarbetena till miljöbalken (prop. 1997/98:45, Del 1, s. 239 f.) anges att bestämmelserna i 2 kap. naturresurslagen skulle arbetas in i miljöbalken och att någon ändring i sak inte var avsedd. I förarbetena till naturresurslagen (prop. 1985/86:3 s. 158) anges att med begreppet brukningsvärd jordbruksmark avses mark som med hänsyn till läge, beskaffenhet och övriga förutsättningar är lämpad för jordbruksproduktion. Vidare anges att begreppet således har samma innebörd som enligt lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark (skötsellagen). I 3 § i den nu upphävda skötsellagen stadgades ”Jordbruksmark som med hänsyn till läge, beskaffenhet och övriga omständigheter är lämplig för jordbruksproduktion, skall brukas så att markens produktionsförmåga tas tillvara på ett ändamålsenligt sätt.” I 1 § skötsellagen angavs att med jordbruksmark avsågs sådan åkermark och kultiverad betesmark som ingår i fastighet som är taxerad som jordbruksfastighet. I 2 § angavs vidare att lagen inte var tillämplig på jordbruksmark som ingår i fastighet, som har bildats för annat ändamål än jordbruk och som därefter inte har taxerats eller som enligt detaljplan eller områdesbestämmelser är avsedd för annat ändamål än jordbruk. Begreppet jordbruksmark förekommer även i 12 kap. 7 § miljöbalken. I denna bestämmelse anges att med jordbruksmark avses i 8 och 9 §§ sådan åkermark och betesmark som ingår i fastighet som är taxerad som lantbruksenhet. Bestämmelserna i samma paragrafer ska dock inte tillämpas på jordbruksmark som ingår i en fastighet, som har bildats för annat ändamål än jordbruk och som därefter inte har taxerats, eller som i detaljplan eller i områdesbestämmelser enligt PBL är avsedd för ett annat ändamål än jordbruk. I förarbetena till miljöbalken anges att 12 kap. 7 § i allt väsentligt motsvarar 1 och 2 §§ skötsellagen och innehåller en definition av vad som ska avses med begreppet jordbruksmark vid tillämpningen av 8 och 9 §§. Vidare anges att definitionen fördes in i miljöbalken efter inrådan av Lagrådet och får i praktiken sin största betydelse vid tillämpningen av bestämmelsen i 9 § där det ges ett bemyndigande att meddela föreskrifter om anmälningsskyldighet för att ta jordbruksmark ur produktion. (Se prop. 1997/98:45, Del 2, s. 152). Mark- och miljööverdomstolen har i tidigare avgöranden, mot denna bakgrund, konstaterat att begreppet jordbruksmark i 3 kap. 4 § miljöbalken har samma ursprung och innebörd som i 12 kap. 7 § miljöbalken och att det därför, för att marken på en fastighet ska omfattas av 3 kap. 4 § miljöbalken, krävs att fastigheten är taxerad som lantbruksenhet (se främst Mark- och miljööverdomstolens avgöranden från den 7 november 2018 i mål nr P 10815-17 och P 11097-17). Mark- och miljööverdomstolen gör följande bedömning. Frågan i målet i denna del är vilken vikt som ska ges det förhållande att fastigheten i skattehänseende inte taxerats som lantbruksfastighet. Med utgångspunkt i Mark- och miljööverdomstolens tidigare avgöranden skulle det förhållandet innebära att 3 kap. 4 § miljöbalken inte är tillämplig i detta fall. Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att det varken i lagtexten i 3 kap. 4 § miljöbalken eller dess förarbeten har tagits in någon uttrycklig skrivning om att fastighetstaxeringen är en förutsättning för tillämpningen av 3 kap. 4 § miljöbalken. I förarbetena ges bara en generell hänvisning till att 2 kap. naturresurslagen, rörande grundläggande hushållningsbestämmelser, skulle arbetas in i miljöbalken och att någon ändring i sak inte var avsedd. Vidare bedömer Mark- och miljööverdomstolen att en ordning som innebär att en taxering som lantbruksfastighet skulle vara en förutsättning för att tillämpa 3 kap. 4 § miljöbalken, utan beaktande av andra omständigheter, inte är förenligt med syftet med 3 kap. 4 § miljöbalken som är att säkerställa en långsiktig hushållning med brukningsvärd jordbruksmark. Den tolkning av lagtext och förarbeten som Mark- och miljööverdomstolen har gjort i sina tidigare avgöranden bygger till stor del på hänvisningar till numera upphävd lagstiftning vilken, via mellankommande lagstiftning, har kommit att införas i olika kapitel i miljöbalken. Mark- och miljööverdomstolen anser att det inte varit uppenbart att lagstiftaren, med de uttalanden som gjordes i 1985 års lagstiftningsärende, verkligen avsåg att begreppet brukningsvärd jordbruksmark skulle förutsätta att marken ingick i en fastighet som var taxerad som jordbruksfastighet. De grundläggande bestämmelserna om hushållning med mark- och vattenområden återfinns i 3 kapitlet miljöbalken där 4 § om bl.a. jordbruksmark, som motsvarar 2 kap. 4 § naturresurslagen, finns under rubriken Särskilda markanvändningsintressen. Frågan om vad som är brukningsvärd jordbruksmark behandlades inte särskilt i propositionen till miljöbalken. De bestämmelser som närmast motsvarar skötsellagen finns i 12 kapitlet miljöbalken under rubriken Miljöhänsyn i jordbruket, där 7 § motsvarar 1 och 2 §§ skötsellagen. Dessa bestämmelser ger utrymme för särskilda föreskrifter – bl.a. om anmälningsplikt innan mark tas ur produktion – avseende mark som omfattas av just dessa bestämmelser. De sistnämnda bestämmelserna möjliggör alltså att specifika krav ställs för viss mark. Den definition som återfinns där bör därför inte oavkortat överföras till regleringen i 3 kap. 4 § miljöbalken. Det synsättet får också stöd av att lagstiftningen skiftade karaktär från en straffsanktionerad tvångslagstiftning till en skyddslagstiftning, i samband med att skötsellagen ersattes av naturresurslagen och bestämmelsen om restriktioner för bebyggande av brukningsvärd jordbruksmark tillkom. Mark- och miljööverdomstolen konstaterar också att fastighetstaxeringen i sig inte innebär någon mer ingående prövning av markens lämplighet för jordbruksproduktion. Mark- och miljööverdomstolen bedömer att syftet med 3 kap. 4 § miljöbalken skulle förfelas om det förhållande att fastigheten, såsom i detta fall, är taxerad som ”småhusenhet, bebyggd” ensamt skulle medföra att 3 kap. 4 § miljöbalken inte är tillämplig. Med hänsyn till detta och då någon uttrycklig hänvisning till fastighetstaxeringen inte återfinns i bestämmelsen finner Mark- och miljööverdomstolen att fastighetstaxeringen i detta fall inte utesluter tillämpningen av 3 kap. 4 § miljöbalken. Detta ställningstagande innebär att Mark- och miljööverdomstolens bedömning är att fastighetstaxeringen, vare sig avsaknad av taxering eller taxering som eller annat än lantbruksenhet, inte är avgörande för om 3 kap. 4 § miljöbalken är tillämplig. Frågan vad som utgör brukningsvärd jordbruksmark i bestämmelsens mening ska bedömas med utgångspunkt i markens läge, dess beskaffenhet och övriga omständigheter, varav fastighetstaxeringen utgör en omständighet som ska beaktas. Bedömningen i denna del utgör en avvikelse från Mark- och miljööverdomstolens tidigare praxis. Mark- och miljööverdomstolen vill också tillägga att den omständigheten att ett fastighetsbildningsbeslut kan syfta till en viss markanvändning inte har någon bindande verkan vid prövningen enligt PBL och inte heller är avgörande för om 3 kap. 4 § miljöbalken är tillämplig (jfr Mark- och miljööverdomstolens dom den 27 maj 2019 i mål nr P 7083-18). Brukningsvärd jordbruksmark Av utredningen i målet framgår att fastigheten XX är taxerad som bebyggd småhusenhet och att det finns ett befintligt bostadshus på fastigheten. Under 2015 reglerades den nu aktuella marken från grannfastigheten till fastigheten XX och kom därmed att ingå i en fastighet taxerad som bebyggd småhusenhet. Av utredningen i målet framgår att den aktuella marken används för vallodling. Marken ingår vidare i ett sammanhängande jordbrukslandskap som är brukat. Mark- och miljööverdomstolen finner att det, med beaktande av att marken använts för jordbruksproduktion i närtid och av vad som framkommit om markens läge och omgivning, är utrett att markens läge och beskaffenhet är sådan att den är väl lämpad för jordbruksproduktion och att den därmed är brukningsvärd. För att marken ska få tas i anspråk för bebyggelse krävs enligt 3 kap. 4 § miljöbalken att det behövs för att tillgodose ett väsentligt samhällsintresse som inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredställande sätt genom att annan mark tas i anspråk. Intresset av att uppföra två enbostadshus kan inte ses som ett sådant väsentligt samhällsintresse som inte kan tillgodoses genom att annan ur allmän synpunkt lämplig mark tas i anspråk (jfr. Mark- och miljööverdomstolens dom den 11 januari 2019 i mål nr P 8646-18). Marken får därmed inte tas i anspråk för den sökta bebyggelsen. Med ändring av mark- och miljödomstolens dom ska nämndens beslut om positivt förhandsbesked därför upphävas. Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:291) om mark- och miljödomstolar inte överklagas. I avgörandet har deltagit hovrättsråden Karin Wistrand och Gösta Ihrfelt, referent, tekniska rådet Börje Nordström samt hovrättsrådet Ulf Wickström. Föredraganden har varit Julia Nyberg. __________________ BILAGA A VÄXJÖ TINGSRÄTTS, MARK- OCH MILJÖDOMSTOLEN, DOM ### Parter Klagande 1. L.E.F. 2. S.F. Motparter 1. D.E. 2. Samhällsbyggnadsnämnden i Kalmar kommun ÖVERKLAGAT BESLUT Länsstyrelsen i Kalmar läns beslut den 18 juli 2019, ärende nr 403-1797-2019, se bilaga 1 ### Saken Förhandsbesked för nybyggnad av enbostadshus på fastigheten XX i Kalmar kommun ________________________ ### Domslut Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet. __________________ ### Bakgrund ## Samhällsbyggnadsnämnden i Kalmar kommun Samhällsbyggnadsnämnden i Kalmar kommun (nämnden) meddelade den 4 februari 2019 (ärende 2018-1982) positivt förhandsbesked för nybyggnad av enbostadshus på fastigheten XX i Kalmar kommun. L.E.F. och S.F. (ägare av YY) överklagade nämndens beslut till Länsstyrelsen i Kalmar län (länsstyrelsen), som den 18 juli 2019 avslog överklagandet. L.E.F. och S.F. har nu överklagat länsstyrelsens beslut till mark- och miljödomstolen. ### Yrkanden m.m L.E.F. och S.F. yrkar att nämndens beslut ska upphävas och anför bl.a. följande. Länsstyrelsen gör en felaktig bedömning av sin egen utredning. De argument som länsstyrelsen lyfter fram för att meddela positivt förhandsbesked är i själva verket argument för att avslå en sådan ansökan. Att högt klassad jordbruksmark togs i anspråk 2012 är inte ett argument för att meddela positivt förhandsbesked nu. Fastigheten är felaktigt taxerad som småhusenhet. ### Domskäl Efter genomgång av handlingarna i målet, instämmer mark- och miljödomstolen i länsstyrelsens bedömning i alla delar utom i vad länsstyren anger om att den sökandes förberedande åtgärder, såsom fastighetsbildning, ska beaktas i avvägningen mellan det enskilda och det allmänna intresset. Det ska de inte. Det allmänna intresset kommer i detta fall till uttryck i den fördjupade översiktsplanen där det anges att jordbruksmarken ska vara överordnad andra intressen. Som länsstyrelsen konstaterar, så är fastigheten taxerad som småhusenhet och ny bebyggelse utesluts inte i det aktuella området. Någon tydlig motsättning mellan det allmänna och det enskilda intresset föreligger inte i detta fall. Förutsättningar har således funnits för att meddela positivt förhandsbesked. Vad L.E.F. och S.F. anfört i sitt överklagande föranleder ingen annan bedömning. Överklagandet ska därför avslås. HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02) Överklagande senast den 18 oktober 2019. Urban Lund Mårten Dunér I domstolens avgörande har deltagit rådmannen Urban Lund, ordförande, och tekniska rådet Mårten Dunér. Föredragande har varit beredningsjuristen Nina Knobloch Blomqvist. --- Källa: Domstolsverkets rättspraxisdatabas. Kontrollera mot originalet innan avgörandet åberopas: https://rattspraxis.etjanst.domstol.se/api/v1/publiceringar/620b7a1d-6d23-452a-a9ef-1932d166c0e7