---
citation: Mark- och miljööverdomstolen, mål M 19059-25
court: Mark- och miljööverdomstolen
series: "https://ratiolex.se/mod/"
type: DOM_ELLER_BESLUT
decision_form: dom
date: 2026-11-17
published: 2026-11-17
retrieved: 2026-11-22
case_numbers:
  - M 19059-25
url: "https://ratiolex.se/mod/2026/mmod-mal-m-19059-25/"
source: "https://rattspraxis.etjanst.domstol.se/api/v1/publiceringar/41b3c2f8-5d29-49c9-9e66-22975294c565"
source_organization: Domstolsverket
license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord.
---

# Mark- och miljööverdomstolen, mål M 19059-25

I ett mål om dispens från 23 § artskyddsförordningen har MÖD kommit fram till att förbudet i bestämmelsen inte ska tillämpas beträffande ett visst innehav av fåglar.

---

s. 1 Sida 1 av 16 i domstolens handling

- SVEA HOVRÄTT · Mark- och miljööverdomstolen · 060401

- DOM · 2026-11-17 · Stockholm

- Mål nr · M 19059-25

ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Växjö tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom 2025-12-05 i mål nr M 3900-25, se bilaga A

## PARTER

Klagande TJ

Motpart Statens jordbruksverk 551 82 Jönköping

SAKEN Dispens från 23 § artskyddsförordningen

## MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT

Mark- och miljööverdomstolen ändrar mark- och miljödomstolens dom och Statens jordbruksverks beslut från den 8 maj 2025 (dnr 4.10.18-01143/2019) i den del som avser avslag av ansökan om dispens för berghöna/chukar (Alectoris chukar) och palm-duva/senegalduva (Spilopelia senegalensis) och förklarar att förbudet i 23 § första stycket 1 artskyddsförordningen (2007:845) inte ska tillämpas beträffande T J:s nuvarande innehav av dessa fågelarter.

s. 2 Sida 2 av 16 i domstolens handling

## BAKGRUND

Statens jordbruksverk avslog T J:s ansökan om dispens från 23 § första stycket 1 artskyddsförordningen (2007:845) för berghöna/chukar och palm- duva/senegalduva samt samtliga andfåglar. Efter överklagande beslutade mark- och miljödomstolen att undanröja Statens jordbruksverks beslut i den del som avsåg avslag av ansökan för andfåglar och återförvisade ärendet för fortsatt behandling i den delen. Mark- och miljödomstolen avslog överklagandet i övrigt.

T J har överklagat mark- och miljödomstolens dom. Mark- och miljö-överdomstolen har i beslut den 1 april 2026 beviljat prövningstillstånd i den del över-klagandet avser berghöna/chukar och palmduva/senegalduva, samt avvisat över-klagandet i övrigt.

## YRKANDEN I MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLEN

T J har yrkat att Mark- och miljööverdomstolen, med upphävande av mark- och miljödomstolens dom, beviljar dispens från 23 § artskyddsförordningen, alternativt förklarar att bestämmelsen inte ska tillämpas på hans innehav av i fången-skap uppfödda och lagligen förvärvade fåglar. Till stöd för sin talan har han anfört sammanfattningsvis följande.

Den centrala rättsfrågan är om ett generellt förbud kan upprätthållas utan en konkret, individualiserad och artanknuten proportionalitetsbedömning, samt vilken betydelse bristande historisk dokumentation får vid prövningen av ett långvarigt och lagligen uppbyggt innehav. De aktuella senegalduvorna och berghönsen härstammar från föräldradjur som förvärvades lagligen under 1970–1990-talet från en svensk upp- födare, då innehav av dessa arter var tillåtet och vanligt förekommande i Sverige. Det rör sig om mycket gamla förvärv där fullständig dokumentation i efterhand inte rimligen kan krävas. Det innebär i praktiken ett retroaktivt beviskrav utan stöd i lag och i strid med proportionalitetsprincipen. Naturvårdsverkets vägledning om 23 § artskyddsförordningen publicerades först år 2019, vilket visar att även myndigheterna har haft svårt att tolka bestämmelsens räckvidd. Det kan därför inte anses förutsebart

s. 3 Sida 3 av 16 i domstolens handling

att lagligen förvärvade och långvarigt fångenskapsuppfödda fåglar skulle kräva dispens långt senare. Av rättsfallet MÖD 2023:2 följer att prövningen ska ske art för art och med beaktande av samtliga faktiska omständigheter. Det ankommer på myndigheten att visa att ett förbud är motiverat och proportionerligt. Varken palmduva/senegalduva eller berghöna/chukar förekommer reproducerande i Sverige, är upptagna på SLU:s risklista eller har visats medföra konkret risk för invasivitet, hybridisering eller illegal handel. Statens jordbruksverks resonemang bygger i stället på en kedja av osäkra antaganden, vilket inte uppfyller de krav som följer av proportionalitetsprincipen enligt EU-rätten.

Mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt har i mål nr M 93-25 fattat ett beslut som innebär att han beviljats dispens från 25 § artskyddsförordningen. Domstolen gjorde bedömningen att palmduva/senegalduva och berghöna/chukar inte finns vilt i Sverige och har begränsad invasionspotential och små ekologiska effekter. Samtidigt har mark- och miljödomstolen i Växjö i sitt avgörande, utifrån samma underlag och omständigheter, valt att avslå överklagandet avseende dispens från 23 § artskyddsförordningen. Det framstår som rättsligt inkonsekvent att samma innehav bedöms olika, trots att båda bestämmelser ytterst vilar på samma EU-rättsliga proportionalitetsprincip. Under handläggningen har han fått beskedet att han måste ha dispens från båda bestämmelser för att över huvud taget hålla sina fåglar, oavsett syftet med sitt innehav. Resultatet blir därför att han ändå anses sakna rätt att hålla fåglarna. Förbudet innebär en praktiskt ohållbar situation, i strid mot kraven på proportionalitet, rättssäkerhet och förutsebarhet. Det utgör även en betydande inskränkning i hans egendomsskydd, vilket enligt såväl EU-rätten som Europakonventionen måste vila på ett tillräckligt konkret och proportionerligt underlag. I detta fall har ingreppet grundats på avsaknad av historisk bevisning, snarare än på en konkret riskbedömning. En sådan ordning är inte förenlig med proportionalitetsprincipen, eftersom den förskjuter fokus från faktisk miljörisk till administrativa brister. I vart fall föreligger särskilda skäl för dispens.

Statens jordbruksverk har motsatt sig bifall till överklagandet och anfört samman- fattningsvis följande.

s. 4 Sida 4 av 16 i domstolens handling

I sin prövning ska myndigheten först bedöma om det finns ett tillräckligt underlag om exemplarens bakgrund för att det nationella förbudet i 23 § artskyddförordningen över huvud taget ska kunna sättas åt sidan med hänvisning till EU-rätten. Därefter ska det göras en artvis och konkret proportionalitetsbedömning, där skyddsintresset för biologisk mångfald bedöms utifrån den sökta artens egen status, men även i relation till de vilt levande arter, populationer och genetiska värden i Sverige som kan påverkas. Enligt rättsfallet MÖD 2023:2 kan ett upprätthållande av förbuden i 23 § och 25 § artskyddsförordningen motiveras av skyddet för biologisk mångfald genom att mot- verka risken för hybridisering av lokala populationers särarter. Skyddsintresset för biologisk mångfald kan alltså inte reduceras till frågan om den sökta arten i sig är skyddsvärd eller har hög etableringsförmåga. Det relevanta skyddsobjektet är i stället de inhemska arter, populationer och deras genetiska integritet som kan påverkas.

Bestämmelsen i 23 § artskyddförordningen är en preventiv reglering av biologisk spridningsrisk. Det innebär att bestämmelsen har en närmare koppling till det ekologiska skyddsintresset än 25 § artskyddsförordningen. Den är utformad för att vara förebyggande och träffar själva den faktiska hanteringen av levande exemplar och därigenom också den typ av situationer genom vilka rymning, utsläpp, etablering, konkurrens, hybridisering och genetisk påverkan kan aktualiseras. I proportionalitets- bedömningen enligt EU-rätten är frågan därför inte om myndigheten kan visa att en konkret skada redan har inträffat, utan om det finns en konkretiserbar och biologiskt begriplig riskkedja mellan innehavet av levande exemplar och den påverkan på biologisk mångfald som bestämmelsen är avsedd att förebygga. Det ska finnas ett art- anknutet och sakligt begripligt underlag för att bestämmelsens syfte ska aktualiseras i det enskilda fallet. Frågan om fångenskapsuppfödning och laglig bakgrund utgör också en del av proportionalitetsprövningens faktiska ram. Ju säkrare det visas att exemplaren är fångenskapsuppfödda och lagligen åtkomna, desto starkare blir det EU- rättsliga intresset av att inte upprätthålla ett nationellt förbud. Bestämmelsen i 23 § artskyddsförordningen får upprätthållas när det finns ett identifierbart skyddsintresse för biodiversitet, en biologiskt begriplig riskkedja mellan innehavet av levande exemplar och den skyddade miljöeffekten och det saknas ett tillräckligt faktiskt under- lag om exemplarens bakgrund för att det ska framstå som rättsligt försvarbart att sätta den nationella bestämmelsen åt sidan.

s. 5 Sida 5 av 16 i domstolens handling

Bestämmelsen i 25 § artskyddsförordningen är i första hand inriktad på den kommersiella omsättningen och avser därmed en annan riskpunkt i kedjan än 23 §. Nacka tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom i mål nr M 93-25 är därför inte normativt avgörande för bedömningen i detta mål. Domen uppehåller sig i mindre grad vid frågan om vilka mottagande svenska arter eller populationer som kan påverkas om de sökta arterna etablerar och reproducerar sig i Sverige. Domen har emellertid betydande relevans eftersom den gäller samma innehav och samma arter. Särskilt är mark- och miljödomstolens precisering att det inte räcker att två arter teoretiskt skulle kunna hybridisera med varandra, utan att det måste finnas realistiska utsikter för att de faktiskt ska kunna göra det i Sverige, välgrundad och i linje med kravet på konkret proportionalitetsprövning.

I det aktuella fallet har underlaget om exemplarens bakgrund bedömts som otillräckligt för båda arterna. Förbudet i 23 § artskyddsförordningen kan redan av detta skäl inte sättas åt sidan vid proportionalitetsprövningen, eftersom det annars skulle innebära att fåglar som inte kan visas vara lagligt anskaffade eller fångenskapsuppfödda ändå behandlas som om så vore fallet, vilket i praktiken skulle sätta förbudet ur spel. En grundförutsättning för att åberopa EU-rättens fria rörlighet för varor är att de aktuella exemplaren faktiskt är fångenskapsuppfödda och lagligen förvärvade och bevisbördan för detta ligger på den enskilde. Först när den enskilde lyckats styrka dessa omständigheter aktualiseras proportionalitetsbedömningen. Det ankommer då på myndigheten att visa att det nationella förbudet är motiverat av ett legitimt skydds- intresse som går utöver EU-rätten och att det är proportionerligt i det enskilda fallet.

För berghöna/chukar finns ett konkret biologiskt underlag. Underlaget visar inte att risken är hög men inte heller att den är obefintlig. Artdatabankens risklista 2024 anger begränsad invasionspotential och små ekologiska effekter. Bedömningen anger särskilt fyra typer av påverkan som är relevanta i detta mål: klimatmässig anpassningsbarhet, möjlig framtida etablering i Sverige, konkurrens med exempelvis rapphöna, samt potentiell introgression med andra närbesläktade höns. Riskkedjan är inte hypotetisk, utan identifierad: levande berghöns kan rymma eller spridas; om etablering sker upp- kommer möjlighet till konkurrens och reproduktiv kontakt; om reproduktiv kontakt

s. 6 Sida 6 av 16 i domstolens handling

uppkommer kan genetiskt material föras in i andra populationer. I vetenskaplig litteratur har berghöna/chukar beskrivits som ett hot mot genpoolens integritet hos mottagande populationer av andra rapphönsliknande arter. För palmduva/senegalduva är riskunderlaget mer begränsat och riskbilden inte lika konkret som för berg- höna/chukar. Den huvudsakliga försiktigheten är att arten tillhör en grupp fåglar med generell anpassningsförmåga och att ett förändrat klimat kan påverka etablerings- förutsättningarna över tid. Slutsatsen är att 23 § artskyddsförordningen kan upprätt- hållas för båda arter, eftersom bestämmelsen är preventivt utformad och det samlade underlaget inte har gett tillräckliga skäl att åsidosätta förbudet. I fall där det inte är möjligt att med säkerhet bedöma om det föreligger risk eller hur stor risken är, men det förblir troligt att verklig skada kommer inträffa om risken förverkligas, kan försiktighetsprincipen rättfärdiga införandet av restriktioner. Slutligen har verket prövat om det finns förutsättningar att meddela dispens enligt 32 § artskyddsförordningen, men eftersom några naturvårds-, forsknings- eller utbildnings- ändamål inte har åberopats har sådana förutsättningar inte ansetts föreligga.

## MARK- OCH MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL

Rättlig reglering Det är förbjudet att förvara eller transportera levande fåglar och fågelägg med embryo av arter som lever vilt inom EU:s europeiska territorium enligt 23 § första stycket 1 artskyddsförordningen. Det finns några undantag från förbudet (se 28 § artskyddsförordningen) som inte är aktuella här. Förbudet innefattar en striktare reglering än den som EU:s medlemsstater är skyldiga att upprätthålla enligt EU-rätten, då fågeldirektivets1 skydd inte omfattar fångenskapsuppfödda fåglar, se rättsfallet MÖD 2023:2. Förbudet kan därför komma i konflikt med principen om den fria rörligheten för varor inom unionen (artiklarna 34–36 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, FEUF) och det måste därmed göras en konkret bedömning för varje art i varje enskilt fall om förbudet ändå kan upprätthållas med hänsyn till EU-

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar.

s. 7 Sida 7 av 16 i domstolens handling

rättens krav på proportionalitet, det vill säga att förbudet ska vara lämpligt för att upp- nå det åsyftade ändamålet och inte gå längre än nödvändigt. Av särskild betydelse vid bedömningen är artens förekomst och bevarandestatus i Sverige, liksom hur lätt den kan korsas med vilda populationer om den skulle rymma (hybridisering).

Det är också förbjudet att förvara för försäljning eller bjuda ut till försäljning, sälja, köpa eller byta levande eller döda fåglar av arter som lever vilt inom EU:s europeiska territorium enligt 25 § första stycket 1 artskyddsförordningen. Även detta förbud syftar till att skydda den biologiska mångfalden genom att motverka risken för hybridisering av de lokala populationernas särarter och risken för illegal fångst och handel med vilda fåglar (se MÖD 2023:2). Statens jordbruksverk har dock anfört att förbudet i 25 § första stycket 1 i första hand är inriktat på den kommersiella omsättningen, medan 23 § träffar den faktiska hanteringen av levande exemplar och därigenom den typ av situationer där rymning, utsläpp, hybridisering och genetisk påverkan kan aktualiseras.

Omständigheterna i målet Statens jordbruksverks beslut är en följd av att Mark- och miljööverdomstolen i MÖD 2023:2 återförvisade prövningen av T J:s fågelinnehav dit för att som första instans göra en konkret bedömning i det enskilda fallet av om förbudet kan upprätthållas beträffande respektive fågelart. Domstolen framhöll då att underlaget också behövde kompletteras med uppgifter som visade att T J:s fåglar är uppfödda i fångenskap och lagligen anskaffade. Statens jordbruksverk och mark- och miljödomstolen har ansett att T J inte heller efter återförvisningen har kommit in med tillräcklig dokumentation för att en bedömning ska kunna göras av-seende hans innehav av berghöna/chukar och palmduva/senegalduva.

Av utredningen i målet framgår att T J under lång tid har sysslat med hållande och uppfödning av fåglar. Han har beviljats tillstånd för yrkesmässigt hållande, uppfödning samt försäljning och handel med fåglar. Han har presenterat underlag för förvärv av ett antal fågelexemplar av olika arter, dock inte berg- höna/chukar och palmduva/senegalduva. Avseende dessa två arter har han gjort gällande att hans nuvarande exemplar är födda i fångenskap och härstammar från

s. 8 Sida 8 av 16 i domstolens handling

föräldradjur som han köpte från en uppfödare i Sverige. Kvitton från köpen finns inte kvar i hans bokföring på grund av den tid som har förflutit sedan dess.

Mark- och miljööverdomstolens bedömning Mot bakgrund av den verksamhet som T J bedriver och har bedrivit samt med de uppgifter han har inkommit med i ärendet ser domstolen inte skäl att ifråga-sätta att hans nuvarande exemplar av berghöna/chukar och palmduva/senegalduva är fångenskapsuppfödda avkommor till tidigare införskaffade föräldradjur. Vidare fram- står hans förklaring till varför dokumentation saknas för inköpen av de ursprungliga föräldradjuren som rimlig. Sammantaget får T J anses i tillräcklig mån ha visat att hans nuvarande innehav av berghöna/chukar och palmduva/senegalduva utgör lagligen åtkomna fångenskapsuppfödda individer.

Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att T J även har ansökt om dispens från förbudet i 25 § första stycket 1 artskyddsförordningen för samma fågel-individer som i detta mål och att Nacka tingsrätt, mark- och miljödomstolen, i dom den 9 december 2025 (mål nr M 93-25), har förklarat att förbudet inte ska tillämpas beträffande hans nuvarande innehav av berghöna/chukar och palmduva. Mark- och miljödomstolens dom har vunnit laga kraft. Även detta mål var en följd av att Mark- och miljööverdomstolen i MÖD 2023:2 återförvisade prövningen av T J:s ansökan, i detta fall till Naturvårdsverket för att som första instans göra en konkret bedömning i det enskilda fallet.

Fågeldirektivet ger inte utrymme att nationellt förbjuda transport och förvaring av fångenskapsuppfödda fåglar för hobby, när det är tillåtet att transportera och förvara samma fåglar för handel, se MÖD 2023:2. Mark- och miljööverdomstolen gör vidare bedömningen att risken för hybridisering avseende de båda arterna berghöna/chukar och palmduva/senegalduva generellt sett får anses begränsad, samt att det gällande T J:s innehav inte har framkommit något som talar för att en sådan risk, eller en risk för illegal fångst och handel, föreligger.

Sammantaget kan det därför inte anses proportionerligt att upprätthålla förbudet i 23 § första stycket 1 artskyddsförordningen avseende T J:s nuvarande innehav

s. 9 Sida 9 av 16 i domstolens handling

av berghöna/chukar och palmduva/senegalduva. Mark- och miljödomstolens dom och Statens jordbruksverks beslut ska därför ändras på det sätt som framgår av domslutet.

Domen får enligt 5 kap. 5 § lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar inte över- klagas.

I avgörandet har deltagit hovrättsråden Liselotte Rågmark och Christina Ericson, referent, tekniska rådet Torbjörn Johansson, samt tf. hovrättsassessorn Maria Erlandsson.

Föredragande har varit Alexander Persson.

s. 10 Sida 10 av 16 i domstolens handling

### Bilaga A

VÄXJÖ TINGSRÄTT DOM Målnummer Mark- och miljödomstolen Meddelad i Växjö M 3900-25 2025-12-05

## PARTER

Klagande TJ

Motpart Jordbruksverket 551 82 Jönköping

ÖVERKLAGAT BESLUT Statens jordbruksverks beslut från den 8 maj 2025, dnr 4.10.18-01143/2019, se bilaga 1

SAKEN Dispens från artskyddsförordningen

## DOMSLUT

Mark- och miljödomstolen undanröjer Statens jordbruksverks beslut från den 8 maj 2025 (dnr 4.10.18-01143/2019) i den del som avser avslag av ansökan om dispens för samtliga andfåglar (Anseriformes) i bilaga 1 och återförvisar ären- det för fortsatt behandling i denna del.

Mark- och miljödomstolen avslår överklagandet i övrigt.

Avgörandet är elektroniskt undertecknat

s. 11 Sida 11 av 16 i domstolens handling

## BAKGRUND

T J:s har överklagat Jordbruksverkets beslut att avslå hans ansö-kan om dispens från 23 § artskyddsförordningen (2007:845) för berghöna /chu-kar (Alectoris chukar) och palmduva/senegalduva (Spilopelia senegalensis) samt andfåglar (Anseriformes). Jordbruksverket avslog ansökan rörande berg-höna/ chukar och palmduva/senegalduva eftersom den begärda kompletteringen inte inkom inom föreskriven tid. Dispensansökan för de 38 arterna av andfåglar avslogs med hänvisning till att risken för hybridisering bedömdes som hög. Avslagsbeslutet i sin helhet återfinns i bilaga 1.

## YRKANDEN M.M.

T J har yrkat att sökta dispenser ska beviljas och i huvudsak an-fört följande.

Hans ursprungliga fåglar köptes lagligt under 1980- och 1990-talen, med till- stånd från både Jordbruksverket och Naturvårdsverket, och importerades från Danmark och Holland enligt gällande regler. Enligt EU-domstolspraxis gäller inte fågeldirektivet för fåglar som fötts upp i fångenskap. Att inkludera sådana exemplar i skyddsreglerna strider mot direktivets syfte.

Uppgifterna att han inte inkommit med komplettering stämmer inte. Han med- delade Jordbruksverket den 13 maj 2024 att Chukarhönsen och Senegal- duvorna härstammar från fåglar köpta på 70-talet, vem han köpt dem av samt att det vid tidpunkten inte var förbjudet att hålla dessa fåglar. Den nuvarande besättningen är resultatet av flera generationers uppfödning hos honom.

Förbuden i artskyddsförordningen går längre än vad EU-rätten tillåter. EU har tydliggjort att Sverige får ha strängare regler, men dessa får inte baseras på få- geldirektivet, som endast gäller vilda fåglar – inte fåglar uppfödda i fången- skap. Naturvårdsverket har själva påpekat att medlemsstater inte är skyldiga att

s. 12 Sida 12 av 16 i domstolens handling

införa handelsförbud för fångenskapsuppfödda fåglar, även om arten omfattas av direktivet.

För arter som inte finns i Sverige, som islandsknipa, chukarhöna, marmorand och senegalduva, är ett förbud svårt att motivera. Då de inte kan hybridisera med inhemska arter strider ett generellt förbud mot unionsrätten. Förbud bör bygga på artspecifika riskbedömningar, inte på generella antaganden om hybri- disering utan vetenskapligt stöd. Jordbruksverket avslår samtliga fåglar med en kort och ogrundad motivering om risk för hybridisering med vilda fåglar och anser att en djupare analys inte är nödvändig. Detta ger intrycket av att ett ge- nerellt förbud kan införas mot fångenskapsuppfödda burfåglar utan faktaun- derlag, i strid med EU-rätten och fågeldirektivet. I mål C-333/08 (Europeiska kommissionen mot Frankrike) fastslås att nationella myndigheter i varje fall måste visa, med stöd av internationell forskning, att lagstiftningen är nödvän- dig för att skydda fågelpopulationer. Även försiktighetsprincipen kräver en ve- tenskapligt grundad helhetsbedömning baserad på tillförlitliga och aktuella forskningsresultat.

Hans främsta önskan är inte att sälja fåglarna, utan att få behålla och förvara dem tills de dör en naturlig död, men om det i framtiden skulle visa sig att av- livning är det enda återstående alternativet, vill han kunna ha möjlighet att sälja och exportera fåglarna till ett annat EU-land. Han önskar också få veta hur han ska känna sig trygg med sitt övriga fågelbestånd om fler fåglar kommer med på EU Bird list när myndigheterna använder nuvarande lista på ett felaktigt sätt.

Jordbruksverket vidhåller sitt beslut.

Efter att Jordbruksverket har förelagts att lämna in underlag från de samråd som uppges ha genomförts med Naturvårdsverket har följande anförts.

Något särskilt dokumenterat samråd i form av en fristående handling har inte upprättats mellan Jordbruksverket och Naturvårdsverket. Samrådet har istället

s. 13 Sida 13 av 16 i domstolens handling

genomförts genom muntliga diskussioner och gemensamma överväganden mellan berörda parter. Det underlag som har funnits i anslutning till dessa dis- kussioner har utgjort arbetsmaterial och har inte varit avsedda att utgöra slut- liga handlingar i ärendet. De bedömningar och ställningstaganden som gjorts i samråd med Naturvårdsverket återspeglas fullt ut i beslutsmotiveringen för det överklagade beslutet. Genom att de relevanta uppgifterna och slutsatserna från samrådet framgår av beslutsmotiveringen.

## DOMSKÄL

Mark- och miljödomstolen bedömer inledningsvis att målet är tillräckligt utrett för att kunna prövas i sak. Domstolen finner i övrigt inga hinder mot att målet prövas. Med hänsyn till domstolens bedömning i frågan om andfåglar finner domstolen att Jordbruksverkets yttrande i frågan om samråd med Naturvårds- verket inte behöver kommuniceras till T J innan beslut fattas.

Frågan i målet är om Jordbruksverket har haft fog för sina beslut. Tillämpliga bestämmelser framgår av Jordbruksverkets beslut.

Berghöna /chukar och palmduva/senegalduva Enligt allmänna förvaltningsrättsliga principer är det den som ansöker om dis- pens som måste visa att förutsättningarna för dispens är uppfyllda. Det är alltså sökanden, i detta fall T J, som har bevisbördan.

Mark- och miljödomstolen bedömer, efter att ha gått igenom de handlingar som finns i målet, att det saknas skriftligt stöd för de uppgifter som T J uppgett om när och var fåglarna förvärvades, vem som sålde dem och om förvärven skedde i enlighet med lagstiftningen i det land där de genomfördes. Domstolen noterar att vissa av de ursprungliga köpen gjordes för länge sedan men bedömer att T J inte på ett tillfredställande sätt kan anses har inkommit med sådant underlag som behövs för att Jordbruksverket ska kunna göra den bedömning som behövs i enlighet med gällande bestämmelser. Vad

s. 14 Sida 14 av 16 i domstolens handling

T J i övrigt anfört i denna del medför ingen annan bedömning. Överklagandet ska därför avslås i denna del.

Andfåglar Mark- och miljödomstolen konstaterar inledningsvis att det aktuella beslutet är en följd av att Mark- och miljööverdomstolen den 20 januari 2023 (MÖD 2023:2) återförvisade ärendet till Jordbruksverket för fortsatt handläggning.

I MÖD 2023:2 framhålls att de nu aktuella reglerna är förenliga med EU-rätten men att i varje enskilt fall måste en bedömning göras art för art, med beaktande av samtliga de faktiska omständigheter som gäller för respektive art och för T J:s innehav. Vidare framgår att av särskild betydelse vid den konkreta bedömningen är förekomsten av och den specifika bevarandestatusen hos arten i Sverige liksom hur lätthybridiserad arten är. Om arten inte förekom- mer i Sverige och T J:s exemplar inte kan antas hybridisera med någon inhemsk art kan ett upprätthållande av förbudet komma i konflikt med unionsrätten. Omvänt kan unionsrätten knappast hindra att förbuden upprätt- hålls för arter som förekommer i Sverige och som har lätt för att hybridisera med andra arter. Detta kan till exempel gälla för flera av de and- respektive gå- sarter som finns i T J:s fågelinnehav. Även syftet att motverka förtäckt illegal fångst och handel kan motivera att förbuden upprätthålls men det förutsätter att en konkret sådan risk knuten till arten i fråga kan konstateras. Enligt domen ska Jordbruksverket och Naturvårdsverket samråda med varandra innan nya beslut fattas.

Mark- och miljödomstolen ifrågasätter inte att ett samråd i enlighet med MÖD 2023:2 kan ha ägt rum, men det saknas underlag som visar när ett samråd har genomförts och om den nu centrala hybridiseringsfrågan då behandlades. Mot denna bakgrund är det svårt att se att Jordbruksverket uppfyllt de krav som ställs i MÖD 2023:2 – att i varje enskilt fall måste en bedömning göras art för art, med beaktande av samtliga de faktiska omständigheter som gäller för re- spektive art och för T J:s innehav. Det blir också oklart vilka

s. 15 Sida 15 av 16 i domstolens handling

överväganden som ligger till grund för Jordbruksverkets bedömning i bland an- nat fråga om risk för hybridisering.

Mark- och miljödomstolen konstaterar att hybridisering kan förekomma bland gås- och andfåglar, men att detta i sig inte innebär att varje art eller varje situat- ion medför en relevant risk. Den omständigheten att hybridisering är möjlig på gruppnivå innebär inte att negativa effekter uppstår generellt. Exempelvis finns det arter, såsom grågås och vitkindad gås, där hybridisering förekommer i det fria utan att detta visats leda till negativa konsekvenser. I andra fall – särskilt vid introduktion av exotiska arter – kan frågan om hybridisering däremot be- höva prövas närmare, eftersom utfallet kan variera och riskbilden skiljer sig åt mellan arter.

Domstolen konstaterar även att de berörda arterna uppvisar betydande variation avseende bevarandestatus och invasiv potential. Vid en översiktlig genomgång av SLU Artdatabanken framgår att vissa av de berörda arterna har en dålig be- varandestatus eller bedöms som hotade (tex. stjärtand), medan andra inte upp- visar sådana problem (tex. grågås, vigg, vitkindad gås och knipa). För några ar- ter aktualiseras även frågor om invasivitet (tex kanadagås), men detta gäller inte för majoriteten av berörda arter.

Mot denna bakgrund framstår det som nödvändigt att risker och konsekvenser bedöms artvis, i enlighet med vad som lyfts fram i avgörandet MÖD 2023:2. En sådan prövning behöver omfatta bevarandestatus, invasiv potential och eventuella effekter av hybridisering. Domstolen vill i sammanhanget särskilt framhålla att enbart ett konstaterande av att arter inom ordningen Anseriformes kan hybridisera, inte kan ligga till grund för ett generellt avslag. En sådan ge- nerell utgångspunkt riskerar att ersätta den artvisa och biologiskt motiverade prövning som krävs i ärende av nu aktuellt slag. Frågan om vilka arter som fak- tiskt kan medföra relevanta risker bör därför prövas närmare av den beslutande myndigheten. Överklagandet ska därför bifallas i denna del på så sätt som framgår av domslutet.

s. 16 Sida 16 av 16 i domstolens handling

HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (MMD-02)

Överklagande, med beaktande av mellankommande helgdag, senast den 29 de- cember 2025.

I domstolens avgörande har rådmannen Lena Stjernqvist, ordförande, och tek- niska rådet Andreas Hedrén deltagit. Föredragande har varit beredningsjuristen Mikael Lundmark.

---

Källa: Domstolsverkets rättspraxisdatabas. Kontrollera mot originalet innan avgörandet åberopas: https://rattspraxis.etjanst.domstol.se/api/v1/publiceringar/41b3c2f8-5d29-49c9-9e66-22975294c565
