# ARN 2010-8943 — Ärendereferat 2010-8943

- Myndighet: Allmänna reklamationsnämnden
- Avgöranden och beslut
- Allmänna reklamationsnämnden: https://www.arn.se/om-arn/vagledande-beslut/
- Sidan hos Ratio Lex: https://ratiolex.se/myndigheter/arn/beslut/2010-8943/

> Myndigheters och nämnders avgöranden är inte prejudikat. JO och JK utövar tillsyn.

> Texten är läst ur myndighetens egen publicering, som Ratio Lex hämtat.

2010-8943
             Beviskravet för ursprungligt fel på en båtmotor har sänkts med hänsyn till att
             backslagets hållbarhet inte motsvarat vad som normalt kan förväntas. Avgörande 2011-
             04-13; 2010-8943
2012-03-30
             C köpte en båtmotor av bolaget, som även installerade densamma. Sedan båten legat oanvänd
       001   i ett par år, med motorn väl omhändertagen, sålde C båten till A. Samma dag när A körde
             båten till Ven havererade backslaget efter 17,3 timmars total drift. A reklamerade och
             hävdade på C:s inrådan att bolaget var ansvarigt, något som även gjorda besiktningar talade
             för. Det verkade ha saknats olja i backslaget; detta skulle i vart fall knappast ha gått sönder så
             snabbt om det varit helt vid leverans och korrekt monterat och driftsatt. Eftersom bolaget
             förnekade ansvar köpte och monterade A ett nytt backslag. C begärde ersättning av bolaget
             motsvarande de krav A riktade mot C för det nya backslaget och för vissa ytterligare
             kostnader som A haft i anledning av felet.

             Bolaget motsatte sig C:s krav med motiveringen att C inte reklamerat till bolaget och att det
             inte heller getts möjlighet att besiktiga och avhjälpa inom skälig tid – detta eftersom A
             felsökte och demonterade backslaget själv varefter A köpte och monterade ett nytt och sedan
             tog med sig det gamla till Stockholm, trots överenskommelse om att bolaget skulle få utreda
             haveriorsaken. Bolaget ifrågasatte vidare påståendet att det skulle ha saknats olja i backslaget
             och pekade även på skepparens kontrollskyldighet i detta avseende.

             Nämnden gjorde följande bedömning.

             Eftersom köpet av motorn/backslaget i förhållande till installationen och driftsättningen utgör
             den övervägande delen av köpet och tjänsten sammantaget, finner nämnden att
             konsumentköplagen (1990:932) är tillämplig i ärendet. Enligt 16 § tredje stycket i denna lag
             ska en vara anses felaktig om den i något avseende avviker från vad köparen med fog har
             kunnat förutsätta. Enligt 20 § samma lag krävs att felet har varit ursprungligt för att säljaren
             ska bli ansvarig. Utgångspunkten i de fall då felet visar sig efter det att en eventuell garantitid
             har gått ut och senare än sex månader från det att köparen tog emot varan, är att det är
             köparen som har bevisbördan för att felet varit ursprungligt. Köparen har enligt 30 §
             konsumentköplagen rätt till ersättning för den skada han eller hon lider genom att en vara är
             felaktig. Av 27 § framgår dock att säljaren, om köparen kräver annan påföljd, har rätt att
             avhjälpa fel eller företa omleverans förutsatt att han efter reklamation (jfr 23 §) utan uppskov
             erbjuder sig att göra detta samt åtgärden kan ske inom skälig tid efter reklamationen och utan
             kostnad eller väsentlig olägenhet för köparen.

             Av utredningen får det anses klarlagt att köparen A reklamerat backslaget å C:s vägnar.
             Bolagets invändning om att C inte reklamerat ska därför lämnas utan avseende.

             Det är utrett att backslaget havererat. Parterna är dock inte överens om orsaken till detta. Då
             det inte framkommit att någon garanti fortfarande gällde för motorn när felet visade sig, är det
             köparen som har bevisbördan för att det rör sig om ett ursprungligt fel. Enligt anmälarens
             uppfattning talar de båda besiktningsintygen för att felet antingen beror på att det fyllts på för
             lite eller ingen olja alls i backslaget, eller att det rör sig om ett fabrikationsfel. Bolaget har
             uppgett att det fyllt på olja, men samtidigt poängterat att detta är något som är på skepparens
             ansvar att ombesörja. Bolaget har vidare invänt att det inte beretts möjlighet att besiktiga
             motorn för att få en egen bild av vad som inträffat.

Enligt nämndens uppfattning är det inte troligt att felet uppstått på grund av att det saknats
olja i backslaget; om så varit fallet hade det med största sannolikhet skurit betydligt tidigare
än som nu var fallet. Frågan är då om det funnits något ursprungligt fel i form av ett
fabrikationsfel på backslaget. Enligt nämndens uppfattning finns det ingen bevisning som
direkt utvisar något sådant. Oavsett detta finns det dock skäl som talar för att man som köpare
har rätt att förvänta sig att en köpt vara ska hålla under den tid som är normal för varor av
ifrågavarande slag; ett backslag ska således normalt ha en hållbarhet som väsentligt överstiger
17,3 timmar. När så inte är fallet bör beviskravet kunna ställas lägre än det normala kravet på
att ursprungligt fel ska vara styrkt. Det bör vara tillräckligt att det, när all bevisning
förebragts, framstår som övervägande sannolikt att försämringen beror på något som säljaren
svarar för, för att ett ursprungligt fel ska anses föreligga (jfr Torgny Håstad, Den nya
köprätten, 5 uppl., s. 93 f.). Den ovan redovisade bevisningen och utredningen i övrigt talar
enligt nämndens uppfattning för att så är fallet här. Backslagshaveriet ska alltså anses ha
orsakats av ett ursprungligt fel.

Därmed återstår frågan vilken påföljd som kan bli aktuell. Bolaget anser att det inte har
beretts möjlighet att avhjälpa felet, varför anmälaren inte är berättigad till ersättning för
avhjälpande. Nämnden finner dock inte skäl att ifrågasätta anmälarens uppgift att bolaget
förnekade ansvar när köparen A på C:s inrådan framställde krav mot bolaget. C har då haft
rätt att låta åtgärda felet på annat sätt än genom bolagets försorg samt att få ersättning för
detta, liksom för de kostnader i övrigt som hon drabbats av genom bolagets agerande, i den
mån dessa är skäliga. Kostnaderna, vilka motsvaras av de som köparen A påstår sig ha haft
och i sin tur krävt C på, är enligt nämndens uppfattning ersättningsgilla i de delar som avser
nytt backslag (30 250 kr), hyrbil (1 130 kr) och sjöassistans (2 700 kr). Vad gäller
monteringskostnaderna (7 000 kr), vilka avser A:s eget arbete, anser nämnden honom
skäligen tillgodosedd med 1 500 kr, vilket därmed är vad C ska tillerkännas. Bolaget ska
således rekommenderas att betala 35 580 kr till C, medan C:s yrkande i övrigt ska avslås.

Citera som: ARN 2010-8943
