# ARN 2011-08560 — Ärendereferat 2011-08560

- Myndighet: Allmänna reklamationsnämnden
- Avgöranden och beslut
- Allmänna reklamationsnämnden: https://www.arn.se/om-arn/vagledande-beslut/
- Sidan hos Ratio Lex: https://ratiolex.se/myndigheter/arn/beslut/2011-08560/

> Myndigheters och nämnders avgöranden är inte prejudikat. JO och JK utövar tillsyn.

> Texten är läst ur myndighetens egen publicering, som Ratio Lex hämtat.

2011-08560
             Fråga om förälders betalningsansvar för underårigs köp av digitala varor. Den
             underårige sonen har olovligen kommit åt förälderns kontokortsuppgifter och köpen

2018-02-07
             var därför ogiltiga. Eftersom det rört sig om nöjesprodukter har sonen inte ansetts haft
             någon nytta av dem och företaget har inte bevisat att avtalet medfört några kostnader

       020
             för det; företaget har därför inte rätt till ersättning. (9 kap. 7 § föräldrabalken)

             Beslut 2013-03-12; 2011-08560



             CE begärde återbetalning av 2 980 kr. Hennes femtonårige son köpte nedladdade program via
             Sonys onlinetjänst Playstation Network för totalt 2 980 kr genom att använda hennes
             kontokort. Hennes son har inte haft rätt att utföra köpen.

             Sony motsatte sig kravet. CE:s son skapade ett konto hos Playstation Network. Han angav att
             han var över 18 år och att han accepterade tjänstens användarvillkor. Med bakgrund av de
             lämnade uppgifterna skapade bolaget ett konto och tillhandahöll begärda tjänster, inklusive
             köp, som sonen kunde disponera omedelbart och som inte kan lämnas tillbaka till bolaget. Om
             en underårig har vilselett en näringsidkare och lämnat oriktiga uppgifter ska den underårige
             lämna tillbaka produkterna eller, om detta inte går, sätta näringsidkaren i samma situation som
             om köpet aldrig genomförts. Det är inte tekniskt möjligt att lämna tillbaka digitala produkter
             som sålts via Playstation Network eller att avlägsna dem från kundens spelkonsol. Till dess
             ersättning betalats för produkterna kan köpeskillingen inte återbetalas.

             Allmänna reklamationsnämnden, i utökad sammansättning, gjorde följande bedömning.

             Parterna är överens om att CE:s son vid ett flertal tillfällen har köpt program via Sonys
             Playstation Network för ett sammanlagt belopp om 2 980 kr och att han felaktigt uppgett att
             han inte är underårig.

             Bestämmelserna om underårigs omyndighet finns i 9 kap. föräldrabalken. Den som är under
             18 år är omyndig, vilket innebär att han eller hon som huvudregel inte har någon rättslig
             handlingsförmåga. Syftet med begränsningen är att skydda den underårige mot följderna av
             ekonomiskt ofördelaktiga rättshandlingar, och avtal som en underårig ingår på egen hand är i
             princip ogiltiga. En underårig kan dock träffa avtal med bindande verkan om rätthandlingen
             görs med förmyndares samtycke. Vid bedömningen av underårigs rättshandlingsförmåga har
             man i praxis vid vissa kontantköp tolkat in ett underförstått samtycke (jfr t.ex. RH 1988:82
             och Allmänna reklamationsnämndens beslut i ärende 1999-1495, 1999-4143 och 2003-7431).
             I dessa fall har det inte krävts ett verkligt och uttryckligt samtycke från förmyndarens sida,
             utan det har räckt med att förmyndaren har gjort det möjligt för den underårige att uppträda så
             att det ser ut som om han eller hon har haft tillåtelse att ingå avtal.

             För att ett underförstått samtycke ska antas finnas krävs det att den underårige inte olovligen
             fått tillgång till kontanter eller något annat betalningsmedel. Om en underårig olovligen tagit
             pengar från sina föräldrar kan ett samtycke aldrig presumeras, oavsett omständigheterna runt
             köpet i övrigt, se t.ex. Ds 2012:31 s. 145. Eftersom CE:s son genomfört köpen av nedladdade

program genom att olovligen ha skaffat tillgång till och använt sig av uppgifter om hennes
kontokort är köpen ogiltiga.

När ett avtal blir ogiltigt på grund av att den ena parten är underårig ska parternas respektive
prestationer återgå (9 kap. 7 § första stycket föräldrabalken). De produkter som CE:s son köpt
är dock av sådant slag att de inte kan återlämnas. I sådana fall ska den underårige betala
ersättning för värdet på vad han eller hon mottagit. Detta gäller dock endast om det som den
underårige tagit emot använts till skäligt underhåll eller på något annat sätt medfört nytta för
honom eller henne. Nämnden konstaterar att de köpta produkterna inte har använts för skäligt
underhåll. Frågan är då om CE:s son haft nytta av produkterna. I praxis har synen på vad som
är att se som nytta för en underårig varit restriktiv. Rena nöjesprodukter, som spel och
musikspelare, har inte ansetts vara av nytta för underåriga. Det har inte framkommit något
annat än att det som CE:s son köpt är rena nöjesprodukter. Han kan därför inte anses ha haft
nytta av de köpta produkterna.

En underårig som vilselett en säljare är skyldig att betala ersättning för den förlust som
orsakats av avtalet (9 kap. 7 § andra stycket föräldrabalken). De produkter som CE:s son har
köpt är nedladdade program, en varutyp som i praktiken är oändligt duplicerbar och med
försumbara distributionskostnader. Det går därför inte att, som vid köp av fysiska varor, anta
att det inneburit någon faktisk förlust, exempelvis i form av återanskaffningskostnader, för
Sony att CE:s son laddat ned produkter som inte kan återlämnas. Sony har inte gett in någon
utredning som redovisar vilka faktiska kostnader avtalet medfört för bolaget. Eftersom det
inte är bevisat att avtalet medfört kostnader för Sony kan CE:s son inte anses vara
ersättningsskyldig gentemot bolaget. CE:s yrkande ska därför bifallas och Sony
rekommenderas att betala tillbaka 2 980 kr till henne.

Citera som: ARN 2011-08560
