# ARN 2011-08574 — Ärendereferat 2011-08574

- Myndighet: Allmänna reklamationsnämnden
- Avgöranden och beslut
- Allmänna reklamationsnämnden: https://www.arn.se/om-arn/vagledande-beslut/
- Sidan hos Ratio Lex: https://ratiolex.se/myndigheter/arn/beslut/2011-08574/

> Myndigheters och nämnders avgöranden är inte prejudikat. JO och JK utövar tillsyn.

> Texten är läst ur myndighetens egen publicering, som Ratio Lex hämtat.

2011-08574
             Fråga om förälders betalningsansvar för underårigs köp av digitala varor. Föräldern
             har registrerat kortinformation till ett användarkonto som hans elvaårige son har

2018-02-07
             tillgång till. Varje köp har inte överstigit belopp som en elvaåring normalt kan antas ha
             rätt att disponera och köpen har skett under en längre tidsperiod. Avtalen har ansetts

       020
             vara giltiga. (9 kap. föräldrabalken)

             Beslut 2013-03-12; 2011-08574



             NH begärde återbetalning av 2 654 kr.

             Han hjälpte sin elvaårige son att köpa spel via sonens Playstation 3 och Sony Playstation
             Network. Han var mycket noga med att ange att ingen information skulle sparas. Hans son har
             därefter laddat ned fler spel i tron att spelen var gratis. Sonen behövde då bara klicka på en
             knapp med ordet ”Download”. Det dök aldrig upp någon information som angav att det då
             rörde sig om ett köp. Han tycker att det är orimligt att en underårig ska kunna beställa spel
             utan att bli informerad om att det rör sig om ett köp. Sammanlagt handlar det om tolv köp för
             totalt 2 654 kr.

             Sony motsatte sig kravet.

             NH:s son har skapat ett konto hos Playstation Network där han angett att han var över 18 år
             och att han accepterade användarvillkoren. Med bakgrund av de lämnade uppgifterna skapade
             bolaget ett konto och tillhandahöll begärda tjänster, inklusive köp, som sonen kunnat
             disponera omedelbart och inte kan lämnas tillbaka till bolaget. Detta är tydligt för en kund när
             ett köp utförs via Playstation Network. När en användare köper en produkt via Playstation
             Network klickar kunden på knappen ”Buy Now” vid varan, som då läggs i en varukorg.
             Därefter förs kunden till en sida benämnd ”purchase confirmation”. Den sidan visar den valda
             produkten och dess pris. På skärmen visas ett meddelande som anger att Playstation Networks
             användarvillkor accepteras vid bekräftelse av köpet. Efter att köpet godkänts, vilket sker
             genom att man klickar på en knapp benämnd ”Confirm Purchase”, sänds en bekräftelse på
             köpet till kunden per mejl. Bekräftelsen är utformad på ett sådant vis att risken för att den ska
             misstas för skräppost minimeras.

             Bolagets sekretesspolicy förklarar att kredit- och bankkortsinformation, med undantag för
             säkerhetskoden, lagras för framtida köp när ett köp genomförs, om inte kunden själv tar bort
             uppgifterna.

             Playstation Network erbjuder inte återbetalning vid köp av digitala tjänster som är direkt
             tillgängliga för kunden. Nämnden bör vidare ta hänsyn till att NH:s son har genomfört flera
             köp under en period av flera månader.

Allmänna reklamationsnämnden, i utökad sammansättning, gjorde följande bedömning.

Parterna är överens om att köpen gjorts av NH:s underårige son.

NH har hävdat att det inte varit tydligt för hans son att det var fråga om köp när programvaran
laddades ned. Sony har gett in en redogörelse av vilken det framgår att det normalt är tydligt
för en kund att en nedladdning av programvara är ett köp förenat med en kostnad. NH har inte
gett in någon bevisning som talar för att de köp som hans son gjort inte följt den normala
inköpsproceduren. Nämnden utgår därför från att avtal kommit till stånd mellan Sony och
NH:s son och nämnden har därmed enbart att ta ställning till konsekvenserna av att en
underårig ingått avtalen.

Bestämmelserna om underårigs omyndighet finns i 9 kap. föräldrabalken. Den som är under
18 år är omyndig, vilket innebär att han eller hon som huvudregel inte har någon rättslig
handlingsförmåga. Syftet med begränsningen är att skydda den underårige mot följderna av
ekonomiskt ofördelaktiga rättshandlingar, och avtal som en underårig ingår på egen hand är i
princip ogiltiga. En underårig kan dock träffa avtal med bindande verkan, om rätthandlingen
görs med förmyndares samtycke. Vid bedömningen av underårigas rättshandlingsförmåga har
man i praxis vid vissa kontantköp tolkat in ett underförstått samtycke (jfr t.ex. RH 1988:82
och Allmänna reklamationsnämndens beslut i ärende 1999-1495, 1999-4143 och 2003-7431).
I dessa fall har det inte krävts ett verkligt och uttryckligt samtycke från förmyndarens sida,
utan det har räckt med att förmyndaren har gjort det möjligt för den underårige att uppträda så
att det ser ut som om han eller hon har haft tillåtelse att ingå avtal.

NH har kopplat sin kontokortsinformation till ett användarkonto som hans son har haft
tillgång till. Av användarvillkoren, som måste accepteras av en användare av tjänsten, framgår
att kortinformation lagras efter att den registrerats och att det därefter krävs en aktiv handling
från kontoinnehavaren för att avregistrera informationen. Informationen är tillräckligt tydlig
för att NH måste anses ha godkänt att hans kortinformation varit kopplad till användarkontot.
NH har inte gett in någon utredning som bevisar att han i efterhand begärt att
kortinformationen skulle tas bort från kontot.

Att kortinformation kopplas till ett användarkonto av aktuellt slag innebär att personer med
tillgång till användarkontot får möjlighet att använda bank- eller kreditkortet för att utföra
köp, vilket nämnden anser måste ha stått klart för NH. Att en förmyndare registrerar
kortinformation till ett användarkonto som förmyndarens underåriga barn har tillgång till kan
därför jämställas med att förmyndaren gett den underårige tillgång till kontanter som den
underårige sedan haft möjlighet att använda för att köpa varor eller tjänster i en fysisk butik.

För att avtalet ska bli bindande är det emellertid inte tillräckligt att den underårige fått tillgång
till ett betalningsmedel. Det krävs även att det som köps är en vara eller tjänst som en
underårig av en viss ålder normalt kan antas ha tillåtelse att köpa. I detta fall har varje köp inte
överstigit belopp som en elvaåring normalt kan antas ha rätt att disponera och köpen har skett
under en längre tidsperiod. Hade köp av liknande produkter gjorts i en fysisk butik hade en

näringsidkare inte haft skäl att anta att samtycke saknats, varken på grund av varje enskilt
köps värde eller på grund av antalet köp. De köpta produkterna i sig är av sådant slag som
normalt konsumeras av barn i NH:s sons ålder. Sony har därför inte haft skäl att anta att ett
samtycke till köpen inte har funnits och avtalen måste anses som bindande. NH:s yrkande ska
därför avslås.

Citera som: ARN 2011-08574
