# ARN 2012-03967 — Ärendereferat 2012-03967

- Myndighet: Allmänna reklamationsnämnden
- Avgöranden och beslut
- Allmänna reklamationsnämnden: https://www.arn.se/om-arn/vagledande-beslut/
- Sidan hos Ratio Lex: https://ratiolex.se/myndigheter/arn/beslut/2012-03967/

> Myndigheters och nämnders avgöranden är inte prejudikat. JO och JK utövar tillsyn.

> Texten är läst ur myndighetens egen publicering, som Ratio Lex hämtat.

2012-03967
             Ersättning för biljettkostnad vid försenat tåg, förordning (EG) nr
             1371/2007 om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer.
2013-01-16
             Avgörande 2012-11-27; Änr 2012-03967.
       026
             A drabbades av en försening på över två timmar på sin resa mellan Stockholm och Malmö. Han
             reklamerade och begärde ersättning enligt SJ:s resegaranti. SJ hänvisade till att resegarantin inte gäller
             med stöd av punkt 13.1 i sina Allmänna Villkor eftersom förseningen uppkom till följd av en olycka
             med påkörning av en person. SJ har dock inte bevisat att det föreligger någon grund för
             ansvarsbefrielse enligt de allmänna resevillkoren i fråga om den försening som uppstod.

             SJ motsatte sig kraven. Det aktuella tågets avgång från Stockholm försenades med 1,5 timme.
             Anledningen var att tåget kvarhölls efter beslut av Trafikverket och Räddningstjänsten sedan en man
             påkörts av ett pendeltåg. När tåget så småningom ankom till Malmö var det mer än två timmar
             försenat. Enligt tillämpliga regler, artikel 17 i förordning (EG) nr 1371/2007 med rättigheter och
             skyldigheter för tågresenärer och punkten 14.1 d) i SJ:s Allmänna Villkor, är SJ ansvarigt får
             återbetalning av halva biljettavgiften. Såsom emellertid också anges i reglerna, punkten 13.1 i SJs
             Allmänna Villkor och artikel 32 i bilaga 1, kapitel II, avdelning IV i EG-förordningen är SJ fritt från
             detta ansvar om tågförseningen kan hänföras till någon av de ansvarsbefriande orsaker som anges i de
             åberopade bestämmelserna. SJ har från Trafikverket fått rapport om den närmare orsaken till olyckan.
             Rapporten utvisar att orsaken till att mannen ramlade ned på spåret inte kan tillskrivas Trafikverket
             som bristfälligheter beträffande sandning eller annan åtgärd på perrongen till förhindrande av
             halkningsolycka. Det föreligger således två befrielsegrunder som SJ åberopar. Tågförseningen är för
             det första att hänföra till omständigheter som inte är förbundna med järnvägsdriften och som SJ inte
             hade kunnat undgå eller förebygga följderna av, även om SJ hade iakttagit den omsorg som
             omständigheterna påkallade. För det andra har det varit fråga om tredjemans beteende som SJ inte
             hade kunnat undgå eller förebygga följderna av även om SJ hade iakttagit den omsorg som
             omständigheterna påkallade. SJ medger dock att befrielsegrund saknas för 35 minuter av den totala
             förseningen vilket berättigar A till 50 procent av biljettpriset. Beloppet kommer att tillställas A i form
             av värdebevis.


             Nämnden gjorde följande bedömning.

             Utgångspunkter

             Det är ostridigt i ärendet att det tåg som A reste med blev försenat. Tvisten gäller huruvida SJ AB är
             skyldigt att återbetala biljettavgiften till A till följd av förseningen. SJ AB har vidgått att bolaget enligt
             tillämpliga regler i och för sig är återbetalningsskyldigt för halva biljettavgiften men gjort gällande att
             två ansvarbefriande grunder är tillämpliga på förseningen varför återbetalningsskyldigheten bortfaller.

             Kort om tillämpliga bestämmelser

             Sedan den 3 december 2009 gäller i stater som är medlemmar i Europeiska unionen
             Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1371/2007 av den 23 oktober 2007 om rättigheter
             och skyldigheter för tågresenärer. Genom förordningen görs bestämmelser i bihang A om enhetliga

rättsregler för avtal om internationell transport av resande på järnväg (CIV) till fördraget om
internationell järnvägstrafik av den 9 maj 1980, ändrat genom protokollet om ändring av fördraget om
internationell järnvägstrafik av den 3 juni 1999 (COTIF) tillämpliga i EU. I förordningen finns också
bestämmelser som kompletterar bestämmelserna i CIV. De bestämmelser i CIV som införlivats med
gemenskapslagstiftningen finns i bilaga 1 till förordningen.

Bestämmelserna i förordning (EG) nr 1371/2007 reglerar bl.a. järnvägsföretagens skadeståndsansvar
vid personskador, skador på bagage och vid dröjsmål. Förordningen innehåller också bestämmelser
om andra skyldigheter som järnvägsföretagen har mot resenärer, exempelvis att lämna information, att
betala tillbaka delar av biljettpriset vid vissa avbrott i transporten och att tillhandahålla assistans och
service. Det finns vidare särskilda bestämmelser om järnvägsföretagens skyldigheter gentemot
resenärer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet.

Är A berättigad till återbetalning av biljettpriset?

Bestämmelser om järnvägsföretagens ansvar vid försening, utebliven anslutning och inställelse finns i
kapitel IV i förordning (EG) nr 1371/2007. Enligt artikel 15 i förordningen regleras järnvägsföretagens
skadeståndsansvar vid bl.a. försening av kapitel II i avdelning IV i bilaga I till förordningen. Av artikel
16.1 i förordningen följer bl.a. att resenärer som drabbas av en försening mellan den avrese- och
ankomstort som anges på biljetten får, utan att därmed avsäga sig rätten till transport, begära ersättning
för en sådan försening från järnvägsföretaget. Den minsta ersättningen vid förseningar ska enligt
bestämmelsen vara 25 % av biljettpriset vid 60-119 minuters försening och 50 % av biljettpriset vid
120 minuters försening eller mer.

SJ AB har gjort gällande att bolaget är fritt från ansvar med hänvisning till att tågförseningen är att
hänföra till omständigheter som inte är förbundna med järnvägsdriften och till tredjemans beteende,
vilka SJ AB inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av, även om SJ AB hade iakttagit den
omsorg som omständigheterna påkallade.

Nämnden konstaterar att SJ AB enligt bolagets villkor inte är skyldigt att återbetala någon del av
biljettpriset då det i villkoren görs undantag för ett antal befrielsegrunder, både i fråga om
skyldigheten att återbetala biljettpriset och skyldigheten att utge skadestånd, varav de två som bolaget
åberopat får anses tillämpliga på den aktuella förseningen. SJ AB har också hänvisat till artikel 32 i
kapitel II i avdelning IV i bilaga I till förordning (EG) nr 1371/2007, i vilka samma befrielsegrunder
anges. Kapitel II i avdelning IV i bilaga I till förordningen reglerar dock som nämnts ovan
järnvägsföretagens skadeståndsansvar när tidtabellen inte hålls. De aktuella befrielsegrunderna kan
således endast befria järnvägsföretagen från skyldigheten att utge skadestånd. Några befrielsegrunder
som befriar järnvägsföretagen från skyldigheten att ersätta biljettpriset saknas emellertid i
förordningen, varför ansvaret för att ersätta biljettbriset närmast är att betrakta som strikt i den
meningen att det saknar betydelse vad orsaken till förseningen är. Bolagets villkor står således i detta
avseende i strid med förordningen.

Eftersom SJ AB:s villkor är sämre än förordningens bestämmelser äger de senare företräde. A är
därmed i enlighet med artikel 16.1 i kapitel IV i förordningen berättigad till ersättning. Då förseningen
uppgått till mer än två timmar ska ersättning utgå med 50 % av biljettpriset, dvs. med 37 kr. Av artikel

16.2 i kapitel IV i förordningen följer att ersättningen på resenärens begäran ska betalas kontant, vilket
A gjort. SJ AB ska således rekommenderas att betala 37 kr till A. I övrigt saknas förutsättningar för att
bifalla A:s yrkande.

Citera som: ARN 2012-03967
