# ARN 2012-08741 — Ärendereferat 2012-08741

- Myndighet: Allmänna reklamationsnämnden
- Avgöranden och beslut
- Allmänna reklamationsnämnden: https://www.arn.se/om-arn/vagledande-beslut/
- Sidan hos Ratio Lex: https://ratiolex.se/myndigheter/arn/beslut/2012-08741/

> Myndigheters och nämnders avgöranden är inte prejudikat. JO och JK utövar tillsyn.

> Texten är läst ur myndighetens egen publicering, som Ratio Lex hämtat.

2012-08741

2013-11-22
             Fråga om skyldighet att utge kompensation och skadestånd vid försenad
       018   flygning orsakad av att en tidigare flygning försenats vid flygplansbyte. Även
             fråga om tillerkänd kompensation ska avräknas från skadeståndet . Avgörande
             2013-03-11; 2012-08741


             M yrkade, för sig och en medresenär, dels kompensation enligt artikel 7 i förordning (EG) nr
             261/2004, dels skadestånd med totalt 3 000 kr varav, 2 400 kr (1 200 kr per person) för förlorad
             semesterdag och 600 kr (300 kr per person) för lunch, dryck och fika. Som grund för yrkandet
             har hon åberopat att flygningen från Göteborg försenades p.g.a. att den inkommande flygningen
             från Frankfurt var försenad. Till följd av detta missade resenärerna sin anslutande flygning från
             Frankfurt till Lissabon, och anlände sex timmar försenade till Lissabon. Bolaget utförde samtliga
             sträckor av lufttransporten från Göteborg till Lissabon i enlighet med bokningen.

             Bolaget medgav yrkat belopp för lunch, dryck och fika. I övrigt motsatte sig bolaget yrkandet.
             Flygningen från Göteborg försenades 43 minuter till följd av att den inkommande flygningen
             hade försenats till följd av ett flygplansbyte. Passagerarna ombokades samma dag till en flygning
             från Frankfurt till Milano (LH254) och till en flygning från Milano till Lissabon (TP809).
             Kompensation enligt artikel 7 i förordning (EG) nr 261/2004 utgår inte vid förseningar som
             uppgår till 43 minuter.


             Allmänna reklamationsnämnden gjorde följande bedömning

             Kompensation

             Tvisten i ärendet gäller om flygbolaget är skyldigt att betala s.k. kompensation enligt förordning
             (EG) nr 261/2004 till följd av den försenade flygningen. Enligt sin ordalydelse omfattar inte
             förordningen en sådan rätt. EU-domstolen har emellertid i sin dom i de förenade målen C 402/07
             och C 432/07 (Sturgeon m.fl.) slagit fast att passagerare vid försening kan åberopa rätten till
             kompensation enligt artikel 7, om de till följd av försenad flygning når sin slutliga
             bestämmelseort tre timmar eller mer efter den ankomsttid som ursprungligen fastställts av
             lufttrafikföretaget.

             I ärendet är oomtvistat att anmälarna nådde sin slutliga bestämmelseort, dvs. Lissabon, mer än
             tre timmar efter den tidtabellsenliga ankomsttiden. Rätt till kompensation enligt artikel 7 i
             förordning (EG) nr 261/2004 föreligger därmed om inte flygbolaget kan visa att förseningen
             berott på extraordinära omständigheter som bolaget inte skulle ha kunnat undvika även om alla
             rimliga åtgärder hade vidtagits.

             Enligt bolaget försenades flygningen på grund av att en föregående flygning hade försenats p.g.a.
             flygplansbyte. EU-domstolen har fastslagit att extraordinära omständigheter endast får avse ”ett
             visst flygplan en viss dag”, och att detta inte kan anses vara fallet när en passagerare nekas

ombordstigning på grund av omläggning av flygningar till följd av extraordinära omständigheter
som har påverkat en tidigare flygning (se EU-domstolens dom den 4 oktober 2012 i mål C-22/11,
Finnair, punkt 37). Detta gäller än mer om omläggningen inte beror på att extraordinära
omständigheter påverkat en tidigare flygning. Det finns inte några sakliga skäl att i detta
hänseende göra skillnad mellan nekad ombordstigning och inställda och försenade flygningar;
olägenheterna för passagerarna är ju desamma (jfr domstolens dom i mål nr C-581/10, Nelson
m.fl.,punkt 72).

Nämndens slutsats av det anförda blir därför, utan att för den skull ta ställning till om den
tidigare flygningen försenades på grund av en extraordinär omständighet, att bolaget inte kan
undgå att betala kompensation enligt artikel 7. Bolaget ska därför i denna del rekommenderas att
betala 400 euro per passagerare, totalt 800 euro till M.


Skadestånd

Medgivet anspråk
Bolaget ska på grund av sitt medgivande rekommenderas att betala 600 kr till M för utlägg för
förtäring.

Ersättning för förlorad semester?
Däremot har bolaget motsatt sig M:s yrkande om ersättning för förlorad semester. Flygbolaget
har dock inte åberopat någon grund för sin inställning. Nämnden gör i denna del följande
överväganden.

Såvitt gäller svensk rätt kan konstateras att frågan om ersättning för förlust av fritid har
behandlats såväl i lagförarbeten som i rättspraxis. När det gäller kontraktsförhållanden är i detta
sammanhang de uttalanden som har gjorts i förarbetena till konsumenttjänstlagen (1985:716) och
till konsumentköplagen (1990:932) av intresse. Den uppfattning som präglar dessa förarbeten går
ut på att skadeståndsbestämmelserna i dessa lagar omfattar också förlust av fritid och andra
liknande besvär och olägenheter som inte direkt kan mätas i pengar (se prop. 1984/85:110 s. 274
och prop. 1989/90:89 s. 42; se också Högsta domstolens avgörande NJA 1992 s. 213). Förlust av
fritid betraktas sålunda numera som en skada av ekonomisk natur och kan leda till skadestånd
såväl i som utom kontraktsförhållanden. Det finns inte anledning att se annorlunda på saken när
det gäller skada till följd av försenad lufttransport. Medan svensk rätt anser att förlorad fritid
utgör en skada av ekonomisk natur är olägenheten såvitt framgår av EU-domstolens praxis en
ideell skada (dom i mål nr C-168/00, Leitner, förlust av semesterglädje). Domstolen har också
uttalat att Montrealkonventionen omfattar såväl ekonomisk som ideell skada (dom i mål nr C-
63/09, Walz, punkt 29, och C-83/10, Sousa Rodriquez). Detta innebär enligt nämnden, vilket för
övrigt följer av tidigare praxis, förlust av semester eller fritid utgör en ersättningsgill skada enligt
Montrealkonventionen.

Ska skadeståndet reduceras med vad som utgått i form av kompensation enligt artikel 7?
Enligt artikel 12 i förordning (EG) nr 261/2004 påverkar tillämpningen av förordningen inte en
passagerares rätt till ytterligare kompensation. Kompensation som beviljas i enlighet med
förordningen får enligt artikeln räknas av från sådan kompensation.

EU-domstolen har uttalat att syftet med artikel 12 är att komplettera de åtgärder som föreskrivs i
förordningen så att passagerarna kan få ersättning för hela den skada de lidit på grund av
lufttrafikföretagets underlåtenhet att iaktta sina avtalsenliga skyldigheter. Bestämmelsen gör det
enligt domstolen möjligt att förpliktiga lufttrafikföretaget att ersätta skador som uppstått på
grund av bristande uppfyllelse av avtalet om lufttransport på annan rättslig grund än förordning
(EG) nr 261/2004, det vill säga bland annat enligt de villkor som föreskrivs i
Montrealkonventionen eller enligt nationell rätt (Sousa Rodriguez, punkt 38).

EU-domstolen har vidare uttalat att syftet med kompensation enligt artikel 7 i förordning (EG) nr
261/2004 är att kompensera passagerare för den tidsspillan de drabbas av vid t.ex. en försenad
flygning. Tidsspillan kan enligt domstolen inte kvalificeras som en ”skada till följd av försening”
i den mening som avses i artikel 19 i Montrealkonventionen, och den omfattas därför inte av
tillämpningsområdet för artikel 29 i konventionen. Tidsspillan är enligt domstolen inte en skada
som har uppkommit till följd av försening utan den utgör en olägenhet, i likhet med andra
olägenheter som följer av bl.a. kraftig försening och som har samband med sådana situationer,
såsom minskad bekvämlighet eller tillfällig avsaknad av normala kommunikationsmedel. Vidare
drabbar tidsspillan samtliga passagerare vid försenade flygningar på samma sätt. (Se EU-
domstolens domar i Nelson m.fl, punkt 49 ff., jfr Sturgeon m.fl. punkterna 52 och 61.)

Domstolens synsätt motsäger inte att när en inställd eller försenad flygning, som i och för sig ger
rätt till kompensation enligt artikel 7 i förordningen, följderna kan bli sådana för en enskild
passagerare att hans eller hennes syfte med flygningen uteblir eller inte fullt ut kan tillgodoses.
Det handlar i dessa fall om mer individuellt betingade effekter av förseningen som inte fullt ut
kan tillgodoses genom den standardiserade gottgörelse som kompensationen enligt artikel 7
utgör. Följden är inte på samma sätt som tidsspillan i den betydelse domstolen gett åt ordet
objektiv och lätt att uppskatta (se Nelson m.fl. , punkt 75; se också van Dam, C., Air Passenger
Rights after Sturgeon, Air and Space Law 36, nr 4/5 2011 s. 259–274, särsk. s. 268 och 270).

Den inverkan en inställd eller försenad flygning kan ha på en passagerares möjlighet att utnyttja
den tid som avsatts för ändamålet med flygningen kan inte i alla situationer anses likartad för alla
passagerare. Det måste alltså finnas utrymme för att tillerkänna en drabbad passagerare
ersättning utöver den som tillhandahålls genom artikel 7 i förordningen. I de fall både
kompensation och skadestånd kan aktualiseras bör inte avräkning ske automatiskt utan med
beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet. Bolaget har inte i detta fall åberopat några
omständigheter bör föranleda att skadestånd för förlorad semester reduceras med den
kompensation som utgår enligt artikel 7. Bolaget har inte heller invänt mot hur M beräknat
ersättningen för förlorad semester. Hennes anspråk ska därför godtas.

Nämnden rekommenderar bolaget att betala dels totalt 800 euro, dels skadestånd med totalt
3 000 kr till M.

Citera som: ARN 2012-08741
