# ARN 2012-09653 — Ärendereferat 2012-09653

- Myndighet: Allmänna reklamationsnämnden
- Avgöranden och beslut
- Allmänna reklamationsnämnden: https://www.arn.se/om-arn/vagledande-beslut/
- Sidan hos Ratio Lex: https://ratiolex.se/myndigheter/arn/beslut/2012-09653/

> Myndigheters och nämnders avgöranden är inte prejudikat. JO och JK utövar tillsyn.

> Texten är läst ur myndighetens egen publicering, som Ratio Lex hämtat.

2012-09653
             Säljarens skyldighet att upplysa om begränsningar i varans
             användbarhet före köpet. (I-III)
2013-03-15
             I
       025
             Avgörande 2013-02-05; Änr 2012-09213.

             Den 5 juni 2011 köpte K en barnvagn via internet för 6 594 kr 50 öre. Sittdelen på vagnen har bara ett
             sittläge och detta i 90 graders lutning. Hennes dotter har svårt att sitta i vagnen, huvudet tippar fram
             och det blir ansträngande för nacke och rygg. Hennes dotter sitter så dåligt och obekvämt i vagnen att
             hon inte använda sittdelen. Innan hon beställde vagnen via internet i maj 2011 besökte hon en av
             bolagets visningsbutiker Vid besöket visade ingen att vagnen endast hade ett sittläge och det var i 90
             grader. Personalen nämnde inte heller att det var den enda vagn på marknaden som bara hade ett
             sittläge. Barnvagnen används ofta och det är en grundläggande förutsättning för henne att hennes barn
             sitter bra i den. Felet på vagnen är av väsentlig betydelse och hon vill därför att köpet hävs eller att
             bolaget ersätter henne med en fungerande vagn.

             Bolaget motsatte sig yrkandet. Det har sålt aktuell vagn sedan november 2010 och anser att det har
             levererat en felfri produkt. Vagnen uppfyller produktsäkerhetslagen och är certifierad av Sveriges
             Tekniska Forskningsinstitut med P-märkning. Av text som beskrev produkten på deras hemsida
             framgick att sittdelen har två lägen, d.v.s. fullt liggläge och sittläge. Vid besök i bolagets butik går
             personal igenom produktens olika funktioner med kunden. Det är högst osannolikt att det inte har visat
             sittlägena för K. I samråd med Konsumentverket ändrade bolaget under 2009/2010 från fyra lägen till
             två lägen på ryggstödet. Bolaget har varit noga med att informera kunderna om förändringen.


             Allmänna reklamationsnämnden gjorde följande bedömning.

             När som i detta fall säljaren hävdar att det inte finns något fel på en såld vara är det köparen som ska
             bevisa att det finns ett fel på varan.

             Nämnden konstaterar först att K inte har bevisat att barnvagnens utförande i sig innebär att den ska
             anses felaktig. Frågan i ärendet är i stället om den omständigheten att, enligt vad K påstått, personalen
             vid bolagets visningsbutik inte upplyste henne om att vagnen inte hade mer än ett sittläge medför att
             vagnen ska anses felaktig.

             Enligt 16 § tredje stycket andra punkten konsumentköplagen (1990:932) ska en vara anses felaktig om
             säljaren före köpet har underlåtit att upplysa köparen om ett sådant förhållande rörande varans
             egenskaper eller användning som säljaren kände till eller borde ha känt till och som köparen med fog
             kunde räkna med att bli upplyst om, under förutsättning att underlåtenheten kan antas ha inverkat på
             köpet. Säljarens upplysningsplikt omfattar alltså bara sådant som köparen med fog kunde räkna med
             att bli upplyst om. Betydelsefulla begränsningar i varans användbarhet bör anses omfattade av
             upplysningsplikten. Av betydelse vid bedömningen av säljarens upplysningsplikt är också i vilken
             utsträckning som varans egenskaper eller användning har varit på tal vid eller inför köpet (jfr Eriksson,
             Nordling, Palm, Konsumentköp, En kommentar till konsumentköplagen, s. 127 f).

K har inte gjort gällande att hon vid besöket i visningsbutiken frågat efter antalet sittlägen eller att den
saken ens berörts då. Inte heller innebär den omständigheten att vagnen bara har ett sittläge att barn
inte kan sitta i vagnen. K har vid besöket i visningsbutiken haft full möjlighet att pröva ut vagnens
olika funktioner. Mot denna bakgrund finner nämnden att hon inte haft fog för att räkna med att bli
upplyst om att vagnen bara hade ett sittläge. Vagnen kan därför inte anses felaktig på grund av
utebliven upplysning om det.

K har därför inte rätt till hävning av köpet eller omleverans. Hennes yrkande ska därför avslås.




II
Avgörande 2013-02-05; Änr 2012-09653.

M köpte ett värdebevis för 990 kr som benämndes ”mat & dryck för två”. Hon gav bort upplevelsen i
present. När värdebeviset skulle utnyttjas två månader senare kunde värdebeviset enbart användas till
chokladprovning. Eftersom värdebeviset benämndes ”mat och dryck för två” förväntade hon sig att det
skulle erbjudas, i vart fall, två enklare måltider med dryck. Hon anser inte att olivprovning,
lakritsprovning eller chokladprovning kan räknas som mat och dryck. På baksidan av kartongen med
värdebeviset står det ”välj bland mängder av inspirerande och lärorika smakupplevelser i hela Sverige"
samt ”orter och upplevelser kan tillkomma och falla ifrån, alla upplevelser går inte att utföra på alla
orter". Hon trodde att det som stod på baksidan var exempel på upplevelser men att den stora
upplevelsen var mat och dryck. Det är inte rimligt att betala 445 kr per person för t.ex. oljeprovning
och anser att företaget använder sig av falsk marknadsföring. Hon begärde därför att få häva köpet.

Företaget motsatte sig kravet. I produkten ”mat & dryck för två personer” ingick vid köpet
chokladprovning, lakritsprovning, olivoljeprovning, teprovning, vinprovning, ölprovning,
cocktailkväll, ost- & ölprovning, whiskyprovning och vin- & choklad provning. Upplevelserna finns
listade på baksidan av den förpackning som M köpte. I alla upplevelser ingår någon variation av mat
och dryck. Företaget erbjuder inte lunch- eller middagspaket i den produkt som M köpte. Däremot
finns det andra produkter som företaget säljer som innehåller middagserbjudanden. På omslaget av
produkten listas de orter där upplevelser kan utföras. Det står även beskrivet att ”Orter och upplevelser
kan tillkomma och falla ifrån, alla upplevelser går inte att utföra på alla orter.” Företaget anser att
informationen på omslaget tydligt beskriver vad som ingår. M blev även erbjuden att uppgradera eller
byta till ett middagspaket eller annan valfri upplevelse från hela sortimentet.


Allmänna reklamationsnämnden gjorde följande bedömning.

Konsumentköplagen (1990:932) gäller i och för sig inte köp av värdebevis. Lagen brukar dock ändå
tillämpas analogt på köp av det slaget. Nämnden finner att det finns anledning att göra det även i det
nu aktuella fallet.

Nämnden konstaterar att värdebevisets benämning av det som avsågs med beviset (”mat & dryck för
två”) ger intryck av att värdebeviset ger rätt för två personer att få avnjuta såväl mat som dryck. Med
mat får i sammanhanget förstås något som kan uppfattas som en måltid. Värdebevisets benämning av
det som skulle tillhandahållas får – med hänsyn till de begränsningar som rent faktiskt fanns – anses
som vilseledande.

Enligt 16 § konsumentköplagen ska en vara anses felaktig bl.a. om säljaren före köpet har underlåtit att
upplysa köparen om ett sådant förhållande rörande varans egenskaper eller användning som säljaren
kände till eller borde ha känt till och som köparen med fog kunde räkna med att bli upplyst om, under
förutsättning att underlåtenheten kan antas ha inverkat på köpet. I den rättsliga litteraturen har
framhållits att upplysningsskyldigheten särskilt gäller begränsningar i varans användbarhet (se
Eriksson, Nordling, Palm, Konsumentköp, En kommentar till konsumentköplagen, s. 127).

Frågan är då om M före köpet har fått sådan information om begränsningarna i varans användbarhet att
hon rimligen borde ha förstått att ”mat & dryck” inte omfattande det som normalt förstås med det
uttrycket. I ärendet har framkommit att informationen om begränsningarna fanns på baksidan av den
förpackning som hon köpte. Vidare har upplysts att det på omslaget av produkten fanns angivet på
vilka orter som upplevelserna kunde erhållas. I ärendet är alltså bevisat att det efter köpet funnits
möjlighet för M att ta del av dessa uppgifter. Någon bevisning om att hon före köpet fått dessa
uppgifter har företaget däremot inte lagt fram.

Nämnden finner alltså att det inte är bevisat att M före köpet blivit upplyst om begränsningarna i
värdebevisets användbarhet. Nämnden har därför att utgå från att hon inte före köpet fått sådan
upplysning. Av vad M uppgivit framgår att hon inte skulle ha köpt värdebeviset som hon känt till
begränsningarna. Säljarens underlåtenhet att lämna sådan information har alltså inverkat på köpet.
Varan ska därför anses felaktig. Felet är av väsentlig betydelse för M och hon har därför rätt att häva
köpet och få tillbaka vad hon betalat för värdebeviset (se 22, 28 och 29 §§ konsumentköplagen). På
det belopp som ska återbetalas har hon rätt till ränta (se 44 § andra stycket konsumentköplagen samt 2
§ andra stycket och 5 § räntelagen, 1975:635).



III

Avgörande 2013-01-21; Änr 2012-04857.

A köpte ett garagetält för traktor/husbil av bolaget. Tältet kostade 7 900 kr och levererades den 30
augusti 2011. Det finns ett material- och konstruktionsfel i stativet. Det upptäckte han den 26 januari
2012. Delar av garagetältets stativ hade kraschat. Han klagade samma dag till bolaget och begärde att
köpet skulle gå tillbaka. Bolaget tillbakavisade kravet. Bolaget hänvisade till snötyngden som tyngt
ner konstruktionen och menade att det inte var något garantiärende. Han har med jämna mellanrum
avlägsnat snö från tälttaket. Han förutsatte inte att han skulle behöva stiga upp och skotta bort nattens
nederbörd efter varje natt det snöade. Han fick inte information om att konstruktionen inte klarar
snölaster. Hade han fått informationen om att konstruktionen var så bräcklig hade han inte genomfört
köpet. När han packade upp garaget och läste igenom bruksanvisningen förstod han att normal

snöröjning krävs, som också genomförs i samband med övrig snöskottning. Han trodde att något
skydd mot väder och vind erbjuds av en vara som säljs uppe i övre Norrland till det priset. A begärde
därför hävning av köpet och ersättning för resor.

Bolaget motsatte sig kraven. Takstommen har gett vika på grund av för stor snölast. Bolaget har som
svar på A:s reklamation förklarat att tältet kan användas året runt, om det förankras väl i underlaget
och inte utsätts för snölast vintertid. Vid köp av samtliga garagetält rekommenderar bolaget alltid att
tak och sidor ska hållas snöfria vintertid och att kunden ska läsa medföljande instruktioner. Garantin
gäller alltså inte för snölast eller för bristfällig förankring av stomme. Bolaget talar om för kunderna
att konstruktionen inte klarar snölaster och att bolaget inte har några garantier för det.



Allmänna reklamationsnämnden gjorde följande bedömning.

I ärendet är konsumentköplagen (1990:932) tillämplig. A har gjort gällande att det föreligger ett
material- och konstruktionsfel i stativet till garagetältet han köpt av bolaget eftersom det gett vika
under snötyngd. Bolaget har hänvisat till bruksanvisningen och då särskilt den formulering som lyder
”Avlägsna snön på garaget alltid genast efter snöskurar, annars kan garaget störta samman.
GARANTIN OMFATTAR INTE RASANDET”.

A har förklarat att han tog del av denna formulering omedelbart efter köpet när han packade upp tältet.
Tältet levererades den 30 augusti 2011 och A upptäckte felet den 26 januari 2012.

I ärendet är ostridigt att stativet för garaget har gett vika för snötyngd. Frågan som nämnden har att ta
ställning till är om det är fråga om ett fel i varan eller inte. Av 16 § i ovan nämnda lag framgår bland
annat att en vara, om inte annat följer av avtalet, ska vara ägnad för de ändamål för vilka varor av
samma slag i allmänhet används (andra stycket punkten 1) och att varan om den avviker från det är att
anse som felaktig (tredje stycket).

Nämnden konstaterar att en vara av detta slag som säljs i övre Norrland som utgångspunkt kan anses
felaktig om det inte klargjorts för köparen före det att köpeavtalet ingås att varan inte tål belastning av
snö. I det aktuella fallet är det klarlagt att det inte före köpet klargjorts för A att garaget inte tålde
snöbelastning. Emellertid har A själv förklarat att han tog del av uppgiften om att tältet inte tålde
belastning av snö direkt när han packade upp tältet. Nämnden anser därför att A, genom att använda
tältet vintertid trots att han kände till att tältet inte tålde belastning av snö i stället för att genast
reklamera tältet och få köpet hävt, har genom sin passivitet i detta avseende accepterat villkoret att
tältet inte tålde snöbelastning. Han har därmed förlorat sin rätt att häva köpet och hans yrkanden ska
därför avslås.

Citera som: ARN 2012-09653
