# ARN 2013-03768 — Ärendereferat 2013-03768

- Myndighet: Allmänna reklamationsnämnden
- Avgöranden och beslut
- Allmänna reklamationsnämnden: https://www.arn.se/om-arn/vagledande-beslut/
- Sidan hos Ratio Lex: https://ratiolex.se/myndigheter/arn/beslut/2013-03768/

> Myndigheters och nämnders avgöranden är inte prejudikat. JO och JK utövar tillsyn.

> Texten är läst ur myndighetens egen publicering, som Ratio Lex hämtat.

2013-03768

2014-04-09
             Fråga om medresenär ägt rätt att reklamera samt om det förelåg rätt till
       050   prisavdrag vid köp av paketresa. Avgörande 2014-02-21; 2013-03768



             ME yrkade prisavdrag med sammanlagt 8 680 kr för sig och sitt ressällskap. ME med
             resesällskap betalade sammanlagt 4 340 kr per person för en resa inklusive komfortpaket. ME
             gjorde gällande att det förelåg brister i researrangemanget beträffande information, utflykter och
             guidning.

             Företaget motsatte sig yrkandet. Företaget gjorde i första hand gällande att anmälningen skulle
             avvisas på grund av bristande reklamation. Det anges i bolagets allmänna villkor att den person
             som bokar resan och därmed ingår avtal med arrangören är huvudresenär. Medresenärer som
             önskar göra någon form av ändring måste göra detta via huvudresenären. Den aktuella resan har
             bokats och betalats av MEs ressällskap KN, som därför varit huvudresenär och företagets
             kontaktperson. Reklamation skulle därför ha gjorts av KN. Enligt villkoren ska skriftlig
             reklamation inlämnas till företaget inom två månader efter hemkomsten. Eftersom KN aldrig
             reklamerat till bolaget har rätten att åberopa fel i resan gått förlorad. Företaget motsatte sig
             påståendet att det hade förelegat brister i researrangemanget.

             Allmänna reklamationsnämnden gjorde följande bedömning

             Företaget har anfört att i första hand ska anmälan avvisas, eftersom ME, enligt företagets
             uppfattning, inte har rätt att reklamera då hon inte är angiven som huvudresenär.

             I ärendet är paketreselagen (1992:1672) tillämplig. Av lagens bestämmelser framgår bl.a. att en
             resenär har rätt att åberopa fel – reklamera – inom skälig tid, se 19 §. Med resenär avses i lagen
             den som själv eller genom någon annan förvärvar en paketresa, se 3 §. Avtalsvillkor, som i
             jämförelse med bestämmelserna i lagen är till nackdel för resenären, är utan verkan mot denne,
             om resenären förvärvat paketresan huvudsakligen för enskilt ändamål från en näringsidkare i
             dennes yrkesmässiga verksamhet, se 4 §. ME har således haft rätt att reklamera resan, även om
             hon har förvärvat den genom en annan person – sitt ressällskap. Nämnden finner därför att
             ärendet ska prövas i sak.

             En arrangör av paketresor ansvarar enligt 9 § paketreselagen gentemot resenären för vad denne
             har rätt att fordra till följd av avtalet. Ansvaret gäller även för sådana prestationer som ska
             fullgöras av någon annan än arrangören, t.ex. av denne anlitat hotell. Enligt 16 § samma lag har

resenären vid fel i de avtalade tjänsterna rätt till prisavdrag och skadestånd. Fel föreligger inte
bara när arrangören bryter mot en uttrycklig bestämmelse i avtalet utan även när tjänsterna inte
håller den kvalitet som resenären har rätt att förvänta sig. Enligt 5 § andra stycket paketreselagen
är uppgifterna i kataloger och broschyrer bindande för arrangören. Ändringar får dock göras
innan avtal träffas, om ett uttryckligt förbehåll om det har gjorts i katalogen eller broschyren och
om resenären tydligt informeras om ändringarna.

Enligt 16 § tredje stycket konsumentköplagen (1990:932) ska en vara anses felaktig bl.a. om
säljaren före köpet har underlåtit att upplysa köparen om ett sådant förhållande rörande varans
egenskaper eller användning som han kände till eller borde ha känt till och som köparen med fog
kunde räkna med att bli upplyst om, under förutsättning att underlåtenheten kan antas ha inverkat
på köpet. Bestämmelserna i den paragrafen ger uttryck för en allmän konsumentköprättslig
princip och bör därför kunna användas analogt på andra köp som konsumenter gör och alltså inte
bara vid köp av varor. Vid köp av en resa ska alltså fel i researrangemanget anses föreligga om
säljaren underlåtit att upplysa köparen om sådant förhållande rörande arrangemanget som
säljaren kände till eller borde ha känt till och som köparen med fog kunde räkna med att bli
upplyst om, under förutsättning att underlåtenheten kan antas ha inverkat på köpet av resan.

ME har till stöd för sin talan bl.a. gett in marknadsföringsmaterial för resan. I detta material
anges att det skulle vara en ”Premiumresa”, ”ren lyx”, ”speciellt erbjudande”, ”endast med
rabattkod”, m.m.

Nämnden finner att företaget inte har visat att man gjort ett uttryckligt förbehåll om att utlovad
lyx inte skulle komma att ingå i resan utan tilläggsbetalningar. Nämnden konstaterar därför att
utlovad lyx, m.m. ska ingå i det grundpris som resenärerna har betalat. För de resenärer som inte
köper till extra utflyktspaket och liknande ska därför resan fortfarande hålla förväntad
lyxkvalitet.

Av utredningen i ärendet framgår att eftersom ME och hennes ressällskap inte hade betalat
ytterligare tilläggsavgifter utöver det komfortpaket som kunde tecknas enligt
marknadsföringsmaterialet, blev de avsläppta i skogen vid biljettkuren till Phaselis där de fick
vänta eller roa sig på egen hand tills övriga resenärer kom tillbaka med bussen efter 90 minuter.
Nämnden finner att detta inte kan anses vara vad som i dagligt tal menas med lyx. ME med
ressällskap har därför i denna del inte erhållit den kvalitet på resan som hon haft rätt att förvänta
sig.

ME har även i andra delar anmärkt på att hon och hennes ressällskap inte fått vad som utlovats,
t.ex. var där ingen övernattning i Antalya. Nämnden finner att det i marknadsföringsmaterialet

uttryckligen sägs att det i resan ingår bl.a. en övernattning i fyrstjärnigt hotell i Antalya.
Resenärerna har således i denna del inte fått vad de enligt avtalet varit berättigade till.

Nämnden finner det utrett att företaget innan avtalets tecknande inte har upplyst ME och hennes
ressällskap om att de skulle bli tvungna att teckna ytterligare s.k. komfortpaket för att få den
förväntade kvaliteten på resan, trots att företaget haft kännedom om detta. Nämnden finner
sannolikt att denna underlåtenhet kan antas ha inverkat på köpet av resan och att ME och hennes
ressällskap därför borde ha blivit upplysta om tilläggskostnaden.

Nämnden finner att ME har bevisat att hon och hennes ressällskap även i övrigt inte har fått en
resa med den kvalitet (”ren lyx”) som de haft anledning att förvänta sig. Bristerna i
researrangemanget är så väsentliga att ME med sällskap är berättigade till prisavdrag för fel i
resan med cirka en fjärdedel av resans pris. Yrkandet ska därför medges på så sätt att företaget
rekommenderas att ersätta resenärerna med skäliga 1 000 kr per person.

Skiljaktig mening
Två av nämndens ledamöter var skiljaktiga på så sätt att de ansåg att prisavdraget skäligen borde
bestämmas till 500 kr per resenär, dvs. 11 % av resans pris då bristerna i paketresan knappast
motsvaras av ett prisavdrag på hela 23 %.

Citera som: ARN 2013-03768
