# ARN 2013-04370 — Ärendereferat 2013-04370

- Myndighet: Allmänna reklamationsnämnden
- Avgöranden och beslut
- Allmänna reklamationsnämnden: https://www.arn.se/om-arn/vagledande-beslut/
- Sidan hos Ratio Lex: https://ratiolex.se/myndigheter/arn/beslut/2013-04370/

> Myndigheters och nämnders avgöranden är inte prejudikat. JO och JK utövar tillsyn.

> Texten är läst ur myndighetens egen publicering, som Ratio Lex hämtat.

2013-04370

2014-04-09
             Fråga om hundpensionats ansvar för hund som skadats av olyckshändelse vid
       030   dröjsmål med avlämnandet. Avgörande 2014-01-17; 2013-04370



             MJ yrkade ersättning av företaget med sammanlagt 3 213,93 kr för självrisk, förlorad
             arbetsinkomst och annan kostnad. MJ lämnade sin hund på företagets hundpensionat. Det
             avtalades att han skulle ringa samma dag eller dagen innan han ville hämta hunden. Han ville
             hämta hunden den 25 oktober. Han ringde denna dag och följande dagar utan att någon svarade
             och besökte även pensionaten utan att någon öppnade. Efter att han ringt 114 14 skickades
             patrull till pensionatet. Samtidigt som denna anlände, kom också ägaren till hundpensionatet hem
             från en utlandssemester. Då fick han veta att hunden blivit biten ett par dagar tidigare. Han tog
             hunden till veterinär där hunden blev ordinerad medicin för infekterat sår och feber.

             Företaget motsatte sig yrkandet. Företaget hade haft hunden hos sig många gånger på
             pensionatsvistelse. Den 24 oktober skulle hundpensionatets ägare åka bort i sex dagar. Hon
             informerade MJ om detta innan hon åkte. MJ sa ingenting om att han ville hämta hunden innan
             pensionatsägaren kom hem. Ägarens dotter hjälpte till med pensionatet. Strax innan
             pensionatsägaren åkte gick hennes mobiltelefon sönder, men pensionatsägaren fick låna en annan
             telefon som dottern kunde nå henne på. Bettet hände den 27 oktober. Bitsåret bestod av två små
             hål och skrapad hud. Pensionatet bedömde att det inte behövdes akut veterinärvård, utan att det
             räckte med att hålla såret rent. Pensionatsägaren undersökte hunden, gjorde rent såren på nytt och
             la lokalt penicillin i hålen. MJ fick med sig bland annat sårtvätt så han kunde sköta om såret
             hemma. Pensionatet har inte fått betalt för de återstående sex dagarna.

             Allmänna reklamationsnämnden gjorde följande bedömning

             Konsumenttjänstlagen inte är tillämplig på den här typen av avtal. Det följer av 1 § första stycket
             3, där förvaring av levande djur uttryckligen undantas från lagens tillämpningsområde. Enligt
             lagförarbetena bör dock de principer som kommer till uttryck i lagen kunna vara till ledning när
             det gäller att fastställa parternas förpliktelser och rättigheter i sådana avseenden som inte särskilt
             har reglerats i avtal (se prop. 1984/85:110 s. 116).

             I ärendet är ostridigt att MJ:s hund har blivit biten av en annan hund när den har varit på
             hundpensionatet.

I 32 § konsumenttjänstlagen stadgas att om föremålet för tjänsten skadas medan egendomen är i
näringsidkarens besittning eller annars under dennes kontroll, är näringsidkaren skyldig att
ersätta skadan. Detta gäller dock inte om näringsidkaren bevisar att varken han eller någon som
på hans sida har anlitats för att utföra tjänsten har varit försumlig. Högsta domstolen har i rätts-
fallet NJA 1999 s. 197 ansett att ett sådant s.k. presumtionsansvar är tillämpligt vid förvaring av
djur.

MJ har inte gjort gällande att bettet har orsakats genom vårdslöshet på hundpensionatets sida.
Bettet ska därför anses ha inträffat på grund av en olyckshändelse för vilken hundpensionatet i
princip inte ansvarar.

I förevarande fall har MJ emellertid enligt vad hundpensionatet lämnat obestritt ringt pensionatet
under flera dagar före olyckan i avsikt att omedelbart hämta hunden, men han har inte kommit
fram. Hundpensionatet får därmed anses ha varit i dröjsmål med att återlämna hunden. Enligt
allmänna rättsgrundsatser ansvarar hundpensionatet vid dröjsmål även för olyckshändelser på
den omhändertagna saken, utom sådana som skulle ha inträffat även om saken skulle ha
återlämnats (s.k. casus mixtus-ansvar; jfr 13 § andra stycket köplagen).

Sedan MJ hämtat sin hund har han inte varit skyldig att ovillkorligen låta hundpensionatet
behandla skadan, men han har varit skyldig att vidta skäliga åtgärder för att begränsa sin skada.
Genom att vända sig till en extern veterinär när hunden fick angivna symptom har han inte
åsidosatt sin skadebegränsningsplikt. Hundpensionatet är därför skyldigt att ersätta honom för
veterinärkostnaden.

Från det av MJ yrkade beloppet ska dras två dagars förvaringsavgift, 300 kr. Företaget ska
således rekommenderas att till MJ betala 2 913 kr, 93 öre.

Citera som: ARN 2013-04370
