# ARN 2014-03499 — Ärendereferat 2014-03499

- Myndighet: Allmänna reklamationsnämnden
- Avgöranden och beslut
- Allmänna reklamationsnämnden: https://www.arn.se/om-arn/vagledande-beslut/
- Sidan hos Ratio Lex: https://ratiolex.se/myndigheter/arn/beslut/2014-03499/

> Myndigheters och nämnders avgöranden är inte prejudikat. JO och JK utövar tillsyn.

> Texten är läst ur myndighetens egen publicering, som Ratio Lex hämtat.

2014-03499
             Fråga om det är förmedlaren eller utföraren av en tjänst som är ansvarig för
             beställarens skada då förmedlaren publicerat ett felaktigt erbjudande om

2015-06-26
             tjänsten. Nämnden fann att tjänsteförmedlaren agerat som fullmäktig för
             utföraren och att förmedlaren inte kunnat bevisa att utföraren var bunden av

       051
             kundens beställningar. Beslut 2015-04-13; 2014-03499

             AE begärde skadestånd om 8 000 kr av antingen företag 1 eller företag 2. Grunden för kravet var att
             varken utföraren av tjänsten, företag 1, eller förmedlaren av tjänsten, företag 2, hade utfört den
             avtalade tjänsten varför hon orsakats skada. Hon anförde bl.a. följande. Företag 2 annonserade ett
             erbjudande från företag 1 om att utföra 20 timmars fasadmålning för 1 995 kr exklusive ROT-avdrag,
             ordinarie pris var 8 000 kr. I avtalsvillkoren stod att erbjudandet gick att utnyttja endast en gång per
             person. När AE och hennes sambo båda ville utnyttja tjänsten hos företag 1 blev hon informerad om
             att erbjudandet endast gällde en person per hushåll. Företag 1 ville inte slutföra båda tjänsterna utan
             hävde istället köpet av det ena erbjudandet. Hon var därefter tvungen att återkalla båda beställningarna
             eftersom syftet med tjänsten gått förlorat.

             Företag 1 motsatte sig kravet och anförde bl.a. följande. Företaget har ingått ett samarbete med företag
             2. Samarbetet var förenat med villkor och var till tid och antal begränsat. Ett av villkoren var att
             erbjudandet om 10 eller 20 timmars fasadmålning endast kunde användas en gång per hushåll. När
             företaget granskade företag 2:s kampanj visade det sig att det fanns ett stavfel, vilket korrigerades efter
             att företaget påtalat det. Företag 1 kan inte ta ansvar för felskrivningar i företag 2:s annonser då företag
             1 inte ens har tillgång till webbsidan. Innehållet i annonserna skapas och publiceras av företag 2.
             Kunden valde själv att återkalla båda beställningarna och tackade nej till företagets förslag om att hon
             kunde utnyttja ett erbjudande. Kunden har inte lidit någon ekonomisk skada.

             Företag 2 motsatte sig kravet och anförde följande. Företag 2 har publicerat erbjudandet efter att det
             säljande företaget godkänt korrektur av annonsen. Företag 2 publicerar aldrig en annons utan partnerns
             fullständiga godkännande och frånkänner sig därför ansvaret för fel i texten. Av företag 2:s
             avtalsvillkor framgår att företag 2 inte är säljande företag av de tjänster som publiceras utan fungerar
             endast som en annonsplattform. I varje erbjudande anges vilket företag som är säljare och därmed
             ansvarigt för köprättsliga fel. Genom köpet godkänner kunden att företag 2 inte kan hållas ansvarigt
             för eventuella köprättsliga fel i produkten eller tjänsten. Företag 2 tar förbehåll för eventuella skrivfel i
             erbjudandet.

             Allmänna reklamationsnämnden gjorde följande bedömning

             Inledningsvis har nämnden att ta ställning till både hur det aktuella erbjudandet ska bedömas rättsligt
             och hur erbjudandet ska tolkas.

             Av utredningen i ärendet framgår att erbjudandet inom ramen för företag 1:s tillgängliga
             resurser (begränsat antal deals, först till kvarn gäller) utgör ett bindande anbud.

             Erbjudandets ordalydelse innebär att det fick tecknas och utnyttjas en gång per person, utan att något
             undantag gjordes för hushållsgemenskap. Om innebörden av ett avtalsvillkor som inte har
             varit föremål för individuell förhandling är oklar, ska vid en tvist mellan en näringsidkare och
             en konsument villkoret tolkas till konsumentens förmån (10 § lagen 1994:1512 om avtalsvillkor i
             konsumentförhållanden). Erbjudandets innebörd är därför att det får utnyttjas en gång per
             person, oavsett om personerna har hushållsgemenskap.

Företag 1 menar emellertid att erbjudandets formulering blivit felaktig till följd av felskrivning och att
företaget därför inte är bundet av erbjudandets innehåll.

Av 32 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område
(avtalslagen) framgår att erbjudandet inte är bindande enligt som formulering, om mottagaren insett
eller borde ha insett att det skett en felskrivning. Skulle mottagaren av förklaringen vara i god tro blir
avsändaren däremot bunden av förklaringens innehåll.

Nämnden anser att AE får anses ha varit i god tro om att erbjudandet kunde utnyttjas
av två personer i samma hushåll, eftersom denna tolkning av erbjudandet varit varken orimlig eller
orealistisk. AE har därför haft rätt att åberopa erbjudandet på det sätt hon uppfattat detta, utan hänsyn
till om denna innebörd tillkommit genom felskrivning.

Frågan är därefter om företag 1 eller 2 är motpart till AE i det avtal som slöts mellan henne och företag
2.

Företag 2 gör gällande att ett bindande avtal har ingåtts mellan företag 1 och AE. Företag 1 hävdar
däremot att ett villkor för att företag 2 skulle få publicera erbjudandet var att erbjudandet endast kunde
utnyttjas en gång per hushåll.

Av erbjudandet framgår att det avsåg fasadmålning utförd av företag 1 och att företag 1
skulle ansvara för leverans, fel och försening. Företag 2 får därför anses ha handlat som
fullmäktig i företag 1:a namn. Företag 2 är därmed inte ansvarigt för fullgörelsen som
avtalspart. Enligt 25 § avtalslagen ansvarar den som uppträder som fullmäktig emellertid för annan att
han har erforderlig fullmakt. Om han inte kan styrka att den uppgivne huvudmannen
är bunden, är den som utger sig för att ha fullmakt skyldig att ersätta den med vilken avtalet ingås för
den skada denne lider av att inte kunna göra avtalet gällande mot huvudmannen. Den fullmakt företag
2 kan ha haft är en s.k. uppdragsfullmakt enligt 18 § avtalslagen. Enligt 11 § andra stycket avtalslagen
är huvudmannen i sådant fall inte bunden mot den med vilken avtalet slutits, om den som påstår sig ha
fullmakt överskridit sin befogenhet (särskilt inskränkande föreskrifter).

Företag 2 har alltså bevisbördan för att företag 2 inte åsidosatt en inskränkande föreskrift om att
erbjudandet skulle innehålla att erbjudandet fick utnyttjas bara en gång per hushåll. Om en
sådan föreskrift funnits och om företag 1 genom underlåten korrekturgranskning kan lastas för att
erbjudandet fått annat innehåll har inte klarlagts. Företag 2 har alltså inte styrkt att företag 1 är bundet
av två beställningar från AE:s hushåll. Företag 2 är därför skyldigt att ersätta AE för den skada hon
lider av att båda hushållsmedlemmarna inte kunnat utnyttja erbjudandet. Det nu sagda innehåller inget
ställningstagande till hur förlusten ska fördelas mellan företag 2 och företag 1, men anmälaren ska inte
besväras av att ansvaret mellan företag 2 och företag 1 framstår som oklart.

Nämnden utgår från att anmälarens sambo hade kunnat få målning värd 8000 kr utförd för 1 995
kr men frivilligt avstått från detta, när den andra beställningen (från AE) på samma belopp inte
godtogs. AE har därmed gjort en förlust på 6 005 kr, vilken företag 2 ska ersätta.

Nämnden rekommenderade företag 2 att betala 6 005 kr till AE.

Citera som: ARN 2014-03499
