# ARN 2014-06330 — Ärendereferat 2014-06330

- Myndighet: Allmänna reklamationsnämnden
- Avgöranden och beslut
- Allmänna reklamationsnämnden: https://www.arn.se/om-arn/vagledande-beslut/
- Sidan hos Ratio Lex: https://ratiolex.se/myndigheter/arn/beslut/2014-06330/

> Myndigheters och nämnders avgöranden är inte prejudikat. JO och JK utövar tillsyn.

> Texten är läst ur myndighetens egen publicering, som Ratio Lex hämtat.

2014-06330
             Fråga om vad som utgör affärslokal och om kontakt skulle anses ha skett
             utanför sådan affärslokal vid tillämpning av distansavtalslagen. Beslut

2015-07-14
             2015-07-10; 2015-06330.

             EE begärde att få ångra, alternativt häva, ett avtal om bredbandsabonnemang där router och surfplatta
       022   ingick. Hon och hennes man besökte ett köpcentrum i Örebro. När de passerade företagets stånd
             kallade en säljare på deras uppmärksamhet. De fortsatte att gå men säljaren var enträgen. De började
             diskutera bredbandsabonnemang med säljaren och köpte ett mobilt bredbandsabonnemang som skulle
             kosta 349 kronor per månad. Säljaren plockade fram den router som ingick i abonnemanget, packade
             upp den och satte i SIM-kortet. De frågade om det inte brukar ingå någon gåva när man byter
             abonnemang och säljaren gav dem en surfplatta. Efter köpet debiterades hon 250 kronor per månad för
             surfplattan. Det visade sig dessutom att abonnemanget inte hade fri surf, vilket säljaren inte upplyst
             om. Hon tog kontakt med företaget dagen därpå och förklarade att försäljaren inte gett henne rätt
             information och att hon ville ångra avtalet.

             Företaget motsatte sig kravet. EE träffade ett avtal om mobilt bredbandsabonnemang med en
             butikssäljare. Eftersom avtalet träffades i företagets affärslokal är distansavtalslagen inte tillämplig
             och EE har därför ingen ångerrätt. Enligt avtalet utgår en förhöjd avgift med 250 kronor i månaden
             under bindningstiden, som är 24 månader. Med avtalet följde en router och en surfplatta. De priser
             som gäller framgår av avtalet som EE godkände när hon skrev på. Hon har inte bevisat att säljaren sagt
             att surfplattan var gratis. EE har inte lämnat tillbaka varorna i obrutna förpackningar och hon kan
             därför inte utnyttja erbjudandet om öppet köp.

             Allmänna reklamationsnämnden gjorde följande bedömning

             Är lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler (distansavtalslagen) tillämplig?

             Före den 13 juni 2014 omfattades endast distansavtal och hemförsäljningsavtal av distansavtalslagen.
             Den 13 juni 2014 ändrades lagen i syfte att genomföra EU:s direktiv 2011/83 om
             konsumenträttigheter. Förutom distansavtal gäller lagen nu alla avtal som träffas utanför en
             näringsidkares affärslokaler. Lagen gäller också om avtalet träffas i näringsidkarens affärslokal i
             omedelbar anslutning till att konsumenten kontaktats av näringsidkaren på någon annan plats där de
             samtidigt varit närvarande (1 kap. 2 §).

             Syftet med att avtal utanför affärslokaler omfattas av lagen och av dess ångerrätt är att en konsument
             som befinner sig utanför en affärslokal kan stå under potentiellt psykologiskt tryck eller ställas inför
             ett överraskningsmoment (se skäl 21 i EU-direktivet).

             I lagens förarbeten anges att med affärslokaler avses fasta eller rörliga lokaler som näringsidkaren,
             permanent eller säsongvis, använder som vanlig plats för sin affärsverksamhet. Vidare anges att det
             inte finns något krav på att lokalen måste utgöra en butik eller ett kontor. Även enklare affärsställen
             omfattas, vilket betyder att kiosker, varubussar och marknads- eller mässtånd kan vara affärslokaler.
             Det anges också att vid bedömningen av om det är fråga om en affärslokal eller inte, ska hänsyn tas till
             hur regelbunden näringsidkarens verksamhet är i lokalen. Om försäljningen från lokalen inte sker
             undantagsvis, är det normalt fråga om en affärslokal. Det betyder, enligt förarbetena, att lokaler där en
             näringsidkare utövar sin verksamhet under en inte alltför kort period i regel utgör affärslokaler. Ett
             exempel som lämnas på motsatsen är ett försäljningsställe i en galleria där en näringsidkare under
             några dagar säljer smycken. Det anges vidare att hänsyn bör tas till om det framstår som naturligt för
             konsumenten att själv söka upp lokalen för att göra ett köp. Om det inte är så utan försäljningstillfället

snarast innebär ett överraskningsmoment för konsumenten, bör ett avtal anses ingånget utanför
affärslokal (prop. 2013/14:15 s. 73). Som exempel på avtal utanför affärslokaler nämns avtal som
ingås på allmänna platser som gator och köpcenter (prop. 2013/14:15 s. 74). I den icke bindande
vägledning för tillämpningen av direktivet om konsumenträttigheter som DG Justice inom EU-
kommissionen publicerade i juni 2014 anges att tvister om huruvida ångerrätten är tillämplig måste
bedömas från fall till fall. Vidare framgår att avtal som ingås i lokaler som inte tydligt kan identifieras
som lokaler där försäljning till allmänheten sker, kan betraktas som avtal utanför affärslokaler (s. 15-
16 i vägledningen).

EE beskriver att avtalet träffades i ett stånd i ett köpcentrum, medan företaget gör gällande att avtalet
träffades av en butikssäljare i företagets affärslokal i köpcentrumet. Mot bakgrund av detta kan
slutsatsen dras att avtalet inte ingåtts i köpcentrumets allmänna utrymme utan på en plats knuten till
företaget. Eftersom även enklare affärsställen kan utgöra affärslokaler är inte lokalens utseende
avgörande. I stället måste undersökas hur regelbunden företagets verksamhet är (jfr ovan nämnda
förarbetsuttalanden). På kontantnotan som EE fick anges att försäljningsställets adress är till företaget i
”Marieberg Örebro”. Enligt nämndens mening talar detta för att verksamheten vid affärsstället inte
endast sker undantagsvis, utan nämnden anser vid en sammantagen bedömning att affärsstället får
anses utgöra en affärslokal.

Även om ett avtal träffats i ett företags affärslokaler kan lagen om distansavtal och avtal utanför
affärslokaler vara tillämplig. Det krävs i sådant fall att avtalet ingåtts i affärslokalen i omedelbar
anslutning till att konsumenten kontaktats av näringsidkaren på någon annan plats där de samtidigt
varit närvarande (1 kap 2 §).

EE gör gällande att säljaren kontaktade henne när hon passerade. Företaget invänder inte mot detta.
Frågan är om EE kan anses ha kontaktats utanför näringsidkarens affärslokal. Det sätt hon blivit
kontaktad på talar för hennes påstående att det varit fråga om ett affärsstånd i köpcentrumet och inte en
butikslokal med fasta väggar. Nämnden konstaterar att när en affärslokal utgörs av ett stånd, finns det
ingen klar gräns som skiljer affärslokalen från vad som är att betrakta som ”annan plats”. Varken i
förarbetena eller i kommissionens vägledning diskuteras denna gränsdragning närmare. Av förarbetena
framgår endast att regeln ska tillämpas på fall där konsumenten i nära anslutning till kontakten följer
med näringsidkaren till affärslokalen (prop. 2013/14:15 s. 74). Enligt nämndens mening är en rimlig
tolkning att det krävs att säljaren och konsumenten inte befunnit sig i direkt anslutning till
affärsståndet, utan åtminstone en bit därifrån när säljaren tar kontakten för att den ska anses ha skett på
någon annan plats än i affärslokalen.

Utifrån EE:s berättelse kan nämnden inte dra någon annan slutsats än att säljaren befann sig i vart fall i
anslutning till affärslokalen när han kontaktade henne. Det framgår inte att hon skulle ha följt med
säljaren till affärslokalen eller att både hon och säljaren befann sig på någon annan plats än i
affärslokalen. Det innebär att distansavtalslagen inte är tillämplig. EE har därför inte rätt att ångra
avtalet.

Har EE rätt till öppet köp?

Även om distansavtalslagen inte är tillämplig kan en konsument ha rätt att lämna tillbaka varan och få
tillbaka vad han eller hon betalat, s.k. öppet köp. En förutsättning för detta är att säljaren erbjudit
öppet köp.

Av kontantnotan framgår att företaget erbjöd öppet köp, om varorna kunde återlämnas i obrutna
förpackningar. Nämnden konstaterar att förpackningarna till varorna som ingick i köpet hade öppnats.
EE har inte bevisat att hon trots det skulle ha kvar sin rätt till öppet köp.

Har EE rätt att häva avtalet?

EE hävdar att hon har rätt att häva abonnemangsavtalet med anledning av att hon debiterats högre
månadskostnader än vad som avtalats och att säljaren inte upplyst henne om att abonnemanget inte
inkluderade fri surf. Det är EE som ska bevisa detta. Nämnden konstaterar att hon varken gett in någon
bevisning som talar för att hon fakturerats mer än vad som följer av avtalet eller att avtalet inkluderade
fri surf. Tvärtom anges i avtalet att abonnemangets surfmängd är begränsad. Det har inte heller
framkommit någon annan grund för att EE ska ha rätt att häva avtalet.

Det innebär sammanfattningsvis att EE:s krav ska avslås.

Citera som: ARN 2014-06330
