# ARN 2014-06843 — Ärendereferat 2014-06843

- Myndighet: Allmänna reklamationsnämnden
- Avgöranden och beslut
- Allmänna reklamationsnämnden: https://www.arn.se/om-arn/vagledande-beslut/
- Sidan hos Ratio Lex: https://ratiolex.se/myndigheter/arn/beslut/2014-06843/

> Myndigheters och nämnders avgöranden är inte prejudikat. JO och JK utövar tillsyn.

> Texten är läst ur myndighetens egen publicering, som Ratio Lex hämtat.

2014-06843
             Fråga om konsument blivit kontaktad utanför affärslokal och om
             näringsidkarens informationsplikt vid utövande av ångerrätt. Beslut

2015-07-14
             2015-07-10; 2014-06843


       029   EO begärde att få ångra ett avtal om köp av en mobiltelefon med tillhörande abonnemang.
             När hon passerade företagets butik blev hon bjuden på en tablettask av en av företagets anställda som
             stod utanför butiken. Hon blev lurad att gå in i butiken och köpa en mobiltelefon med tillhörande
             abonnemang. Hon blev inte upplyst om köpvillkoren. När hon dagen därpå ville lämna tillbaka
             telefonen vägrade företaget godta returen eftersom kartongen var öppnad. Hon har fått flera fakturor
             som hon motsätter sig att betala.

             Företaget motsatte sig kravet. EO kom in i butiken och företagets säljare presenterade en telefon för
             henne. Företagets säljare skrev ut köpeavtalet och gick igenom det med EO som sedan skrev under
             avtalet. Säljaren erbjöd sig därefter att hjälpa EO med att utföra nödvändiga installationer och upplyste
             henne om att det skulle innebära att hon förlorade rätten till öppet köp.

             Allmänna reklamationsnämnden gjorde följande bedömning

             Det nämnden ska ta ställning till är om EO har ångerrätt enligt lagen (2005:59) om distansavtal och
             avtal utanför affärslokaler (distansavtalslagen).

             Före den 13 juni 2014 omfattades endast distansavtal och hemförsäljningsavtal av distansavtalslagen.
             Den 13 juni 2014 ändrades lagen i syfte att genomföra EU:s direktiv 2011/83 om
             konsumenträttigheter. Förutom distansavtal gäller lagen nu alla avtal som träffas utanför en
             näringsidkares affärslokaler. Lagen gäller också om avtalet träffas i näringsidkarens affärslokal i
             omedelbar anslutning till att konsumenten kontaktats av näringsidkaren på någon annan plats där de
             samtidigt varit närvarande (1 kap. 2 §).

             Syftet med att avtal utanför affärslokaler omfattas av lagen och av dess ångerrätt är att en konsument
             som befinner sig utanför en affärslokal kan stå under potentiellt psykologiskt tryck eller ställas inför
             ett överraskningsmoment (se skäl 21 i EU-direktivet).

             Nämnden konstaterar att avtalet träffades i företagets butik. EO gör gällande att hon blev bjuden på en
             tablettask av en säljare från företaget, som stod utanför företagets butik. Företaget har inte invänt mot
             påståendet. Nämnden anser att det är utrett att EO och säljaren samtidigt varit närvarande utanför
             företagets affärslokal och att EO i nära anslutning till detta gick in i butiken och träffade avtalet. För
             att distansavtalslagen ska vara tillämplig krävs också att EO ”kontaktats” av näringsidkaren.
             Lagens förarbeten ger inte någon närmare vägledning till hur begreppet ”kontaktats” ska förstås. Viss
             ledning ges dock i det EU-direktiv som är upphov till bestämmelsen. I artikel 2 punkt 8c anges att
             konsumenten personligen och enskilt ska ha tilltalats av näringsidkaren. I den icke bindande
             vägledning för tillämpningen av direktivet om konsumenträttigheter som DG Justice inom EU-
             kommissionen publicerade i juni 2014 anges att näringsidkarens erbjudande ska riktas mot en särskild
             konsument för att bestämmelsen ska gälla. Ett exempel på detta är att en näringsidkare kontaktar en
             konsument på gatan med ett erbjudande om att teckna en prenumeration på en tidskrift. Ett exempel på
             det motsatta är att en näringsidkare delar ut reklambroschyrer utan att särskilt rikta sig mot enskilda
             konsumenter (se s. 16 i vägledningen).

Att enbart erbjuda förbipasserande konsumenter reklamblad eller gåvor, såsom tablettaskar, för att
locka in dem i en butik kan enligt nämndens bedömning inte anses innebära att en sådan kontakt tas
som gör att bestämmelsen ska gälla. I ärendet framgår dock att mötet mellan EO och säljaren varit mer
individualiserat än så. Enligt nämndens bedömning riktade sig säljaren till EO på ett sätt som innebar
att hon i vart fall kände sig övertalad att gå in i butiken, vilket enligt nämndens bedömning innebär att
EO blivit kontaktad av företaget på det sätt som avses i distansavtalslagen.

Detta innebär enligt nämndens bedömning att avtalet mellan EO och företaget ska anses vara ett avtal
utanför affärslokaler och att bestämmelserna om ångerrätt i distansavtalslagen är tillämpliga.
En konsument har rätt att frånträda (ångra) ett avtal genom att lämna ett meddelande om detta till
säljföretaget (näringsidkaren) inom 14 dagar från leveransen (2 kap. 10 och 12 §§). Om konsumenten
ångrar köpet ska han eller hon på egen bekostnad lämna tillbaka varan till näringsidkaren, som därefter
ska betala tillbaka köpesumman (2 kap. 13-14 §§).

Före lagändringen 2014 fick konsumenten utöva ångerrätten endast om konsumenten hållit varan ”i
väsentligen oförändrat skick”. Att det förbehållet avskaffades är en följd av att EU:s direktiv 2011/83
om konsumenträttigheter genomförts i svensk rätt, bl.a. genom ändringar i distansavtalslagen. Numera
kan konsumenten ångra köpet även om han eller hon använt eller till och med skadat varan. Men
konsumenten kan bli skyldig att ersätta näringsidkaren för varans värdeminskning, om
värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit
nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion (2 kap. 15 § 2). Om avtalet avser en tjänst
kan konsumenten bli skyldig att ersätta näringsidkaren för en proportionell andel av det avtalade priset
för tjänst som utförts innan konsumenten utövade ångerrätten (2 kap. 15 § 3).

En förutsättning för konsumentens ersättningsskyldighet är att näringsidkaren innan avtalet ingicks
informerade konsumenten om ångerrätten och villkoren för att utöva den.
EO återvände till butiken dagen efter hon träffat avtalet och begärde att få frånträda avtalet. Hon har
alltså i rätt tid meddelat att hon ville utnyttja ångerrätten. Företaget har inte lämnat någon information
om ångerrätten till EO och har därför inte rätt till ersättning för vare sig värdeminskning av
mobiltelefonen eller för att abonnemanget använts.

Det innebär sammanfattningsvis att EO har rätt att ångra avtalet och få tillbaka vad hon betalat för
mobiltelefonen och abonnemanget mot att hon lämnar tillbaka mobiltelefonen.

Citera som: ARN 2014-06843
