# ARN 2016-07797 — Ärendereferat 2016-07797

- Myndighet: Allmänna reklamationsnämnden
- Avgöranden och beslut
- Allmänna reklamationsnämnden: https://www.arn.se/om-arn/vagledande-beslut/
- Sidan hos Ratio Lex: https://ratiolex.se/myndigheter/arn/beslut/2016-07797/

> Myndigheters och nämnders avgöranden är inte prejudikat. JO och JK utövar tillsyn.

> Texten är läst ur myndighetens egen publicering, som Ratio Lex hämtat.

2016-07797
             Kompensation enligt artikel 7 i EU-förordningen nr 261/2004 på grund av försenad
             flygning. Det är flygpassageraren som har bevisbördan för förseningens längd. Det är

2017-10-17
             dock tillräckligt att passageraren gör sannolikt att förseningen uppgår till den längd
             som påstås för att beviskravet ska anses uppfyllt.

       033   Beslut 2017-10-09; 2016-07797



             SC begärde, för sig och en medresenär, kompensation enligt EU-förordning 261/2004 med
             400 euro per person. De skulle flyga från Stockholm till Rom. Ankomsten till Rom var
             försenad med 3 timmar 11 minuter.

             Flygbolaget motsatte sig kravet. Flyget var 2 timmar och 58 minuter försenat vid ankomsten
             till Rom. Dessutom förelåg extraordinära omständigheter, eftersom förseningen orsakades av
             strejk bland personal vid den franska lufttrafikkontrollen. Strejken ledde till förseningar och
             inställda flyg runt om i Europa.



             Allmänna reklamationsnämnden, i utökad sammansättning, gjorde följande bedömning.

             Rättsliga utgångspunkter

             I EU-förordning 261/20041 finns bestämmelser om ekonomisk kompensation och assistans till
             flygpassagerare vid nekad ombordstigning samt vid inställda och försenade flygningar.
             Förordningen syftar till att stärka flygpassagerarnas rättigheter och att öka konsumentskyddet
             på området.

             Enligt artikel 5.1 har en flygpassagerare rätt till ekonomisk kompensation av det flygbolag
             som skulle ha utfört en flygning om flygningen ställs in. Motsvarande gäller enligt EU-
             domstolens praxis om passageraren kommer fram till slutdestinationen tre timmar eller mer
             efter den i förväg bestämda ankomsttiden på grund av en försenad flygning. Rätten till
             kompensationen faller bort om flygbolaget kan bevisa att den inställda eller försenade
             flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även
             om alla rimliga åtgärder hade vidtagits. Det framgår av artikel 5.3.

             EU-domstolen har funnit att begreppet ankomsttid avser den tidpunkt då åtminstone en av
             flygplanets dörrar öppnas, under förutsättning att passagerarna tillåts att lämna flygplanet vid
             denna tidpunkt.2

             Kompensationen utgår även om flygpassageraren inte drabbas av någon ekonomisk skada på
             grund av det försenade eller inställda flyget. Syftet är i stället att passageraren ska


             1
               Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av
             gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller
             kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91.
             2
               EU-domstolens dom den 4 september 2014 i mål C-452/13.

kompenseras på ett schablonmässigt sätt för den tidsspillan och de olägenheter som en inställd
eller försenad flygning typiskt sett för med sig för alla flygpassagerare.

Bevisfrågor

En grundläggande förutsättning för att SC ska ha rätt till kompensation enligt EU-
förordningen är att ankomsten till Rom försenats 3 timmar eller mer. Bevisbördan för att så är
fallet bör som utgångspunkt ligga på passageraren. 3 Mot bakgrund av passagerarens
begränsade möjligheter att säkra bevisning i frågan bör dock beviskravet inte sättas alltför
högt. Det bör snarare vara tillräckligt att passageraren gör sannolikt att förseningen uppgått
till 3 timmar eller mer. Det kan därvid räcka att passageraren lämnar en trovärdig redogörelse
för avgångs- och ankomsttider som inte motsägs av annan utredning. Andra bevismedel kan
exempelvis utgöras av förseningsintyg och vittnesattester från medpassagerare. Framhållas
bör att inget hindrar att nämnden vid bedömningen huruvida beviskravet är uppfyllt även kan
väga in egna erfarenheter och vad som är allmänt känt, liksom utredning och uppgifter som
härrör från flygbolaget. Når passageraren upp till beviskravet ankommer det på flygbolaget att
motbevisa passagerarens påståenden.

Förseningens längd i detta fall

SC gör alltså gällande att förseningen uppgick till 3 timmar och 11 minuter, medan
flygbolaget hävdar att flygplanet kom fram 2 timmar och 58 minuter för sent.

Av den flyglogg som flygbolaget har gett in framgår det att flygplanets verkliga ankomsttid
(ATA, Actual Time of Arrival) inträffade 2 timmar och 58 minuter efter den i förväg
bestämda ankomsttiden (STA, Scheduled Time of Arrival). Såvitt nämnden känner till avses
med dessa begrepp normalt sett den tidpunkt då flygplanet har parkerat vid gaten (”block on”)
och motorerna har slagits av, med andra ord en tidpunkt som ligger något före den tidpunkt
som enligt EU-domstolens praxis är relevant för bedömningen av ankomsttiden vid en
tillämpning av förordningen.

SC har visserligen inte gett in någon utredning om när någon av flygplanets dörrar öppnades
och det var möjligt för resenärerna att lämna flygplanet. Mot bakgrund av att flygplanet var
”block on” 2 timmar 58 minuter efter den tid då flyget enligt tidtabell skulle ha anlänt
framstår det dock som övervägande sannolikt att den tidpunkten inträdde 3 timmar eller mer
efter den tidtabellsenliga ankomsttiden. Det har inte framkommit någon omständighet som
talar emot den bedömningen. Nämnden anser därför att det är sannolikt att förseningen varit
av sådan längd att den berättigar till kompensation enligt EU-förordningen.

Förekomsten av extraordinära omständigheter


3
 Se Anders Eriksson, Flygpassagerares rättigheter (2013), s. 46, och Mårten Kjelland, Flypassasjerers retigheter
ved forsinkelse og kansellering (2013), s. 150. Jfr. även EU-kommissionens vägledning för tolkningen av EU-
förordning 261/2004, avsnitt 3.3.3, där det uttalas att utförande flygbolag bör registrera ankomsttiden i
exempelvis en deklaration och att om bolaget har för avsikt att förlita sig på ankomsttiden för att visa att de följer
förordningen kostnadsfritt och på begäran tillhandahåller det nationella tillsynsorganet och passagerarna
deklarationen.

Frågan är då om förseningen orsakats av extraordinära omständigheter som flygbolaget inte
kunnat undvika även om alla rimliga åtgärder vidtagits. Som nämnts i det föregående är det
flygbolaget som enligt artikel 5.3 har bevisbördan för det.

Av utredningen framgår att förseningen orsakats av strejk bland flygledarpersonal i Frankrike.
En sådan strejk kan många gånger anses utgöra en extraordinär omständighet i den mening
som avses i EU-förordningen. Flygbolaget har dock inte närmare förklarat på vilket sätt
strejken har påverkat den i ärendet aktuella flygningen mellan Stockholm och Rom.
Flygbolaget har inte heller sagt något om vilka åtgärder man vidtagit för att undvika
förseningen eller varför det inte varit möjligt att vidta sådana åtgärder. Bolaget har mot den
bakgrunden inte bevisat att förseningen orsakats av extraordinära omständigheter.

Sammanfattande slutsats

SC och hennes medresenär är mot bakgrund av det anförda berättigade till kompensation för
den försenade flygningen. Avståndet mellan Stockholm och Rom är sådant att beloppet
uppgår till 400 euro per person. Kravet ska bifallas.

Skiljaktig mening

Två av nämndens ledamöter var skiljaktiga och anförde följande. Anmälaren har inte bevisat
att förseningen i det här fallet varit av sådan längd att den berättigar till kompensation enligt
EU-förordningen.

Citera som: ARN 2016-07797
