# ARN 2017-00894 — Ärendereferat 2017-00894

- Myndighet: Allmänna reklamationsnämnden
- Avgöranden och beslut
- Allmänna reklamationsnämnden: https://www.arn.se/om-arn/vagledande-beslut/
- Sidan hos Ratio Lex: https://ratiolex.se/myndigheter/arn/beslut/2017-00894/

> Myndigheters och nämnders avgöranden är inte prejudikat. JO och JK utövar tillsyn.

> Texten är läst ur myndighetens egen publicering, som Ratio Lex hämtat.

2017-00894
             Kompensation enligt artikel 7 i EU-förordningen nr 261/2004 på grund av försenad
             flygning. Förseningen berodde på en extraordinär omständighet. Fråga om flygbolaget

2017-08-23
             haft tillräckligt stora tidsmarginaler för att hantera eventuellt uppkomna sidoeffekter
             och på så sätt kunde anses ha vidtagit alla rimliga åtgärder för att undvika

       013
             omständigheten och dess konsekvenser. (EU-domstolens dom i mål C-294/10.)

             Beslut 2017-05-29; 2017-00894



             MM begärde 600 euro i kompensation enligt artikel 7 i EU-förordningen nr 261/2004. Hennes
             flyg från San Fransisco till Stockholm den 20 december 2016 försenades drygt fyra timmar.

             Flygbolaget motsatte sig kravet. Flygningen från San Francisco till Stockholm ankom till
             Stockholm 4 timmar och 3 minuter försenad, vilket berodde på att föregående flygning
             ankommit sent till San Fransisco. Detta berodde i sin tur på att vid flygningen dessförinnan
             blev en passagerare sjuk och svimmade på passagerarbryggan under avstigning (de-boarding)
             i Stockholm. Avstigningen fick därför stoppas och medicinsk hjälp tillkallas. Passageraren
             togs omhand och fördes till sjukhus. Incidenten påverkade nästa avgång och en följdförsening
             uppstod. Ombokning eller omdirigering skulle inte ha lett till en mindre försening. Situationen
             kan betecknas som extraordinär, den uppstod plötsligt och var utanför flygbolagets kontroll.

             Allmänna reklamationsnämnden gjorde följande bedömning.

             Tvisten gäller om flygbolaget är skyldigt att betala kompensation enligt EU-förordningen nr
             261/20041 till följd av den försenade flygningen. Enligt sin ordalydelse omfattar inte
             förordningen en sådan rätt. EU-domstolen har emellertid slagit fast att passagerare vid
             försening kan åberopa rätten till kompensation enligt artikel 7, om de till följd av försenad
             flygning når sin slutliga bestämmelseort tre timmar eller mer efter den ankomsttid som
             ursprungligen fastställts av lufttrafikföretaget2.

             I ärendet är utrett att MM nådde sin slutliga bestämmelseort Stockholm mer än fyra timmar
             efter den tidtabellsenliga ankomsttiden. Hon har därför i princip rätt till kompensation.
             Flygbolaget är emellertid inte skyldigt att betala kompensation om flygbolaget kan bevisa att
             flygningen försenats på grund av extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat
             undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits3.

             Prövningen av om ett flygbolag kan undgå att betala kompensation innefattar två led,
             nämligen dels om det inträffade berott på en extraordinär omständighet, dels om flygbolaget
             vidtagit alla rimliga åtgärder för att undvika omständigheten och dess konsekvenser. Det är
             flygbolaget som har bevisbördan för att båda leden är uppfyllda. Det räcker alltså inte med att
             enbart konstatera att förseningen berott på en extraordinär omständighet.

             1
               Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av
             gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda
             eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91.
             2
               EU-domstolens dom i mål C-402/07 och C-432/07.
             3
               Artikel 5.3

EU-domstolen har lagt fast att – då lufttrafikföretaget enligt artikel 5 punkt 3 i förordningen är
skyldigt att vidta alla rimliga åtgärder för att undvika de extraordinära omständigheterna och
effekterna av dessa – lufttrafikföretaget vid planeringen av flygningen i rimlig utsträckning
måste beakta risken för förseningar, om extraordinära omständigheter skulle inträffa.
Domstolen anför att ett förnuftigt lufttrafikföretag för att undvika alla förseningar, även
obetydliga sådana, som uppstår till följd av att extraordinära omständigheter inträffar måste
planera sina resurser på sådant sätt att det har en viss tidsreserv och för att, om möjligt, kunna
genomföra flygningen när de extraordinära omständigheterna inte längre föreligger. Om ett
lufttrafikföretag i en sådan situation däremot inte har någon tidsreserv kan det enligt
domstolen inte anses ha vidtagit alla de rimliga åtgärder som föreskrivs i artikel 5.3 i
förordning nr 261/20044

Domstolen framhåller också att det i bedömningen av om de åtgärder är rimliga som
lufttrafikföretaget har vidtagit när det planerade flygningen ska beaktas risker för sidoeffekter,
i den mån de omständigheter som utgör dessa risker kan förutses och beräknas. Som exempel
på sådana sidoeffekter anges att det kan vara svårt att få ny plats i flygkorridorer eller att få
plats att starta eller landa på flygplatser 5.

Flygbolaget har som skäl till den uppkomna förseningen åberopat att en passagerare på en
tidigare flygning blev sjuk och svimmade på passagerarbryggan under avstigning, vilket ledde
till att avstigningen fick stoppas och medicinsk hjälp tillkallas. Denna tidigare flygning låg två
flygningar före den flygning som det begärs kompensation för.6 Även om den händelsen
skulle ha orsakat en viss fördröjning av arbetet med att göra flygplanet klart för ny flygning
har flygbolaget inte bevisat att den orsakat så stor försening att flygbolaget även med en
rimlig tidsreserv i sin planering oundvikligen skulle drabbas av att en flygning med samma
flygplan som låg två flygningar längre fram i flygplanets planerade användning skulle bli fyra
timmar försenad till destinationen. Mot bakgrund bl.a. av EU-domstolens nämnda uttalanden
anser nämnden därför att flygbolaget inte kan undgå skyldighet att betala kompensation till
MM. Avståndet mellan avreseort och destination är sådant att flygbolaget ska rekommenderas
att betala kompensation med 600 euro till MM.




4
  EU-domstolens dom i mål C-294/10, stycke 28
5
  EU-domstolens dom i mål C-294/10, stycke 33 och 34
6
  Beträffande frågan om en extraordinär omständighet på en tidigare flygning kan åberopas av flygbolaget, se
Anders Eriksson, Flygpassagerares rättigheter, 2013, s. 63. Där anges att detta är möjligt.

Citera som: ARN 2017-00894
