# ARN 2017-07902 — Ärendereferat 2017-07902

- Myndighet: Allmänna reklamationsnämnden
- Avgöranden och beslut
- Allmänna reklamationsnämnden: https://www.arn.se/om-arn/vagledande-beslut/
- Sidan hos Ratio Lex: https://ratiolex.se/myndigheter/arn/beslut/2017-07902/

> Myndigheters och nämnders avgöranden är inte prejudikat. JO och JK utövar tillsyn.

> Texten är läst ur myndighetens egen publicering, som Ratio Lex hämtat.

2017-07902
             Assistans enligt artikel 8 i EU-förordningen nr 261/2004 på grund av inställd flygning.
             När en flygning ställs in och flygbolaget har en skyldighet att boka om resenären till en

2018-08-13
             annan flygning, finns en skyldighet att boka om till ett annat flygbolag om detta skulle
             innebära att han eller hon når sin slutdestination tidigare än om han eller hon bokats

       036
             om till en av flygbolagets egna flygningar.

             Beslut 2018-05-22; 2017-07902



             MB begärde ersättning med 3 692 kr.

             Han skulle flyga med Flygbolaget från Arlanda till Kairo via Istanbul. Flygningen ställdes in
             på grund av kraftigt snöfall i Istanbul. Först efter två dagar bokades han om till en annan
             flygning till Kairo med Flygbolaget. Efter att han hade passerat passkontrollen ställdes även
             den flygningen in. Flygbolaget makulerade då hela resan, inklusive returresan, med
             hänvisning till att det var tredje dagen som det ställdes in flygningar till Istanbul. Han
             protesterade mot avbokningen och erbjöds inte heller att få behålla återresan. Han ville bli
             ombokad med en flygning till Kairo via Tyskland med ett annat flygbolag vid första möjliga
             avgång. – Den begärda ersättningen avser mellanskillnaden mellan priset för den ursprungliga
             biljetten och den biljett som han köpte av ett annat bolag.

             Flygbolaget motsatte sig kravet.

             Flygningen ställdes in på grund av dåligt väder i Istanbul. De svåra väderförhållandena pågick
             under fem dagar och påverkade Flygbolagets verksamhet i stor utsträckning, såväl flygningar
             som service. MB informerades om det inställda flyget via sms och bokades om till en flygning
             med Flygbolaget dagen därpå. Även den flygningen ställdes dock in på grund av
             väderförhållandena i Istanbul. När Flygbolaget försökte att boka om till andra flygbolag fick
             de inte alltid bokningarna bekräftade. MB ville då boka av resan och få full återbetalning av
             biljettpriset. Så skedde också.

             Allmänna reklamationsnämnden, i utökad sammansättning, gjorde följande bedömning.

             Rättsliga utgångspunkter

             I EU-förordning 261/20041 finns bestämmelser om ekonomisk kompensation och assistans till
             flygpassagerare vid nekad ombordstigning samt vid inställda och försenade flygningar.
             Förordningen syftar bl.a. till att stärka flygpassagerarnas rättigheter.

             Vid en inställd flygning ska flygbolaget enligt artikel 5.1 erbjuda passageraren assistans enligt
             artikel 8 och artikel 9.

             I artikel 8.1 anges att passageraren ska erbjudas att välja mellan
             a) återbetalning av biljettpriset för den del av eller de delar av resan som inte fullföljts och för

             1
              Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av
             gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller
             kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91.

den del eller de delar som fullföljts, om flygningen inte längre har något syfte för
passageraren, b) ombokning till slutdestinationen snarast möjligt och under likvärdiga
transportvillkor, eller
c) ombokning till den slutdestinationen till ett senare datum som passageraren finner lämpligt,
under likvärdiga transportvillkor och beroende på platstillgång.

Lämnas inte föreskriven assistans har passageraren enligt EU-domstolens praxis rätt till
ersättning för motsvarande skäliga utlägg. 2 Det är flygbolaget som har bevisbördan för att
bolaget har lämnat passageraren assistans i enlighet med förordningen. 3

Vad som är utrett och vad tvisten gäller

Av utredningen framgår att flygningen med Flygbolaget från Arlanda till Kairo via Istanbul
den 8 januari 2017 ställdes in. Såvitt framkommit bokades då MB om till en flygning med
Flygbolaget dagen därpå. Även den flygningen ställdes dock in. MB köpte då en biljett till en
flygning till Kairo med ett annat bolag den 10 januari jämte återresa från Kairo den 13 april.
Flygbolaget betalade tillbaka priset för den ursprungliga biljetten till MB den 19 januari.

Tvisten gäller om MB har rätt till ersättning av Flygbolaget för vad han har betalat utöver
priset för den ursprungliga biljetten. Av betydelse för den bedömningen är om MB själv valt
att boka av resan och få tillbaka priset för flygbiljetten, och – om han inte själv valt att avboka
resan – om Flygbolaget uppfyllt sin skyldighet att boka om honom till enligt artikel 8.1.

Rättsläget och nämndens bedömning

Flygbolaget har alltså enligt artikel 8.1 i EU-förordningen varit skyldigt att låta MB välja
mellan återbetalning av biljettpriset och ombokning till slutdestinationen under likvärdiga
transportvillkor.

Som nämnts tidigare är det Flygbolaget som ska bevisa att bolaget har lämnat passageraren
assistans i enlighet med förordningen. Mot de uppgifter MB lämnat har Flygbolaget inte
bevisat att han själv valde återbetalning av priset för flygbiljetten. Det förhållandet att
biljettpriset sedermera återbetalats innebär därmed inte att han gått miste om rätten till
ombokning enligt artikel 8. Flygbolaget har alltså varit skyldigt att omboka MB till en annan
flygning till Kairo.

Nämnden konstaterar att Flygbolaget inte gjorde mer än ett försök att boka om MB till en av
bolagets egna flygningar och inte heller bokade om MB till flygning med annat flygbolag. En
fråga i sammanhanget är om skyldigheten till ombokning i artikel 8.1 endast innefattar en
skyldighet att omboka till flygbolagets egna flygningar eller även till andra flygbolags
flygningar om det skulle innebära att passageraren når sin slutdestination snabbare. Frågan
huruvida det finns en sådan skyldighet beror på hur uttrycket ombokning ska förstås.



2
 Jfr EU-domstolens dom den 13 oktober 2011 i mål C-83/10.
3
 Se exempelvis nämndens beslut den 26 februari 2015 i ärende 2014-06647 och den 9 oktober 2017 i ärende
2016-13646.

I artikel 8.1 talas det bara om ”ombokning” utan närmare precisering. Förordningens
ordalydelse ger såldes inte något klart besked i fråga om omfattningen av flygbolagets
skyldighet att boka om passageraren. Det ges inte heller något svar i förordningens preambel.
EU-domstolen har inte prövat frågan och det finns inte någon refererad svensk domstolspraxis
att falla tillbaka på. I EU-kommissionens vägledning till tolkningen av EU-förordningen
förutsätts att ombokning kan ske med andra flygbolag, men det framgår inte uttryckligen att
flygbolaget har en sådan skyldighet.4 EU-kommissionen har i sitt förslag till reviderad
förordning tagit in bestämmelser som innebär att resenären inte ska ha rätt till ombokning
med ett annat flygbolag. 5 EU-parlamentet har under behandlingen av förslaget i parlamentet
förordat en motsatt uppfattning. 6 Förslaget behandlas alltjämt av EU-lagstiftaren. Det är
vanskligt att utifrån detta pågående lagstiftningsärende dra några säkra slutsatser om vad som
gäller i dagsläget. I den juridiska litteraturen förespråkar vissa författare att skyldigheten bara
omfattar ombokning till egna flygningar, medan andra hävdar att skyldigheten sträcker sig
längre och även gäller flygningar med andra flygbolag. 7 I nämndens praxis finns exempel på
båda synsätten.8

I sammanhanget bör nämnas att det finns motsvarande regler om krav på ombokning vid
inställda transporter i andra EU-rättsakter på området, bl.a. vid buss- tåg- och båttransporter.
Inte heller i fråga om dessa rättsakter finns det något auktoritativt avgörande från EU-
domstolen rörande ombokningsskyldighetens omfattning. Nämnden har dock i ett vägledande
beslut den 18 mars 2016 i ärende 2014-09369 om den s.k. Gotlandsbåten funnit att artikel
18.1 i EU-förordning 1177/2010 om rättigheter vid resor till sjöss och på inre vatten, som
nästan ordagrant motsvarar artikel 8.1 i EU-förordning 261/2004, innebär att transportören vid
en inställd sjötransport är skyldig att erbjuda ombokning inte bara med egna fartyg utan även
med andra rederier.

Skäl kan anföras såväl för som emot de olika uppfattningar som kommit till uttryck vad gäller
ombokningsskyldighetens omfattning. Mot bakgrund av EU-förordningens syfte att bl.a.
stärka flygpassagerarnas rättigheter anser nämnden dock att övervägande skäl talar för att
skyldigheten att boka om passageraren inte bara gäller egna flygningar utan även flygningar
med andra flygbolag. Däri får alltså anses ligga en skyldighet att vidta rimliga åtgärder för att
boka om passageraren till en flygning med annat flygbolag om detta skulle innebära att han
eller hon når sin slutdestination tidigare än om han eller hon bokats om till en av flygbolagets
egna flygningar. Som nämnts ankommer det på Flygbolaget att bevisa att så skett eller att det
inte var möjligt att göra en sådan ombokning.


4
  Kommissionens tillkännagivande den 15 juni 2016, 2016/C 214/04, avsnitt 4.2.
5
  2013/0072 COD.
6
  Lagstiftningsresolution av den 5 februari 2014, 52014AP0092.
7
  Flygpassagerares rättigheter, Eriksson, 2013, s. 32, Staudinger & Keiler, Fluggastrechte-Verordnung
Handkommentar, 2016, s. 148 f., Schmid m.fl., Fluggastrechte Praktiker-kommentar, 2014, s. 140, Europäische
Fluggastrechte im Fall der Nichtbeförderung und bei Annulierung och Grösser Verspätung von Flugen, 2012, s.
389 f., Führich, Reiserecht, s. 895 f., Kjelland, Flypassasjerers rettigheter ved forsinkelse og kansellering, 2013,
s. 214 f., Van Dam, Air Passenger Rights, 2011, s. 30, Serrat, Rerouting under the Air Passengers Rights
Resolution, 2011, s. 441-451 med hänvisningar.
8
  Se exempelvis nämndens beslut den 26 februari 2015 i ärende 2014-06647 och den 9 november 2017 i ärende
2017-05198.

MB har gjort gällande att det fanns flygningar till Kairo redan den 9 januari. Flygbolaget har
inte närmare bemött uppgiften eller gjort gällande att det inte varit möjligt att boka om MB till
dessa flygningar sedan den andra flygningen med bolaget ställts in. Uppenbarligen har det
under alla förhållanden funnits en flygning med ett annat bolag dagen därpå, dvs. den MB
själv köpt en biljett till. Flygbolaget har inte sagt något om möjligheterna för bolaget att boka
in MB på denna flygning. Nämnden anser därför att Flygbolaget inte har bevisat att bolaget
gjort vad som krävts för att uppfylla kravet på ombokning enligt artikel 8.1. MB har då rätt till
ersättning för den kostnad som uppstått på grund av den uteblivna assistansen, dvs.
mellanskillnaden mellan de olika flygbiljetterna.

Den nya flygbiljetten har visserligen avsett även returresan. I och med att Flygbolaget bokat
av hela resan bör MB få ersättning för hela mellanskillnaden mellan de olika biljetterna.

Skiljaktig mening

Tre av nämndens ledamöter var skiljaktiga vad gällde motiveringen och anförde följande.
Som framgått av det som nämndens majoritet anfört råder det olika uppfattningar om
huruvida ombokningsskyldigheten i artikel 8.1i EU-förordningen innefattar en skyldighet att
omboka inte bara till lufttrafikföretagets egna flygningar utan även till andra lufttrafikföretags
flygningar. Eftersom en skyldighet att omboka till andra lufttrafikföretags flygningar skulle
kunna vara mycket ekonomiskt betungande för ett lufttrafikföretag, anser vi att en sådan
skyldighet inte kan åläggas ett lufttrafikföretag utan att det uttryckligen framgår av lagtext (i
detta fall EU-förordningen) eller av avgöranden i EU-domstolen eller svensk domstol. Som
anförts i majoritetens beslut framgår det inte av lagtexten att skyldigheten att omboka avser
även skyldighet att omboka till ett annat lufttrafikföretags flygningar. Inte heller finns det på
denna punkt något avgörande av EU-domstolen eller svensk domstol. Vår utgångspunkt är
därför att den skyldighet att omboka som anges i artikel 8.1 bara avser en skyldighet att
omboka till lufttrafikföretagets egna flygningar.

Flygbolaget har påstått att MB, sedan även den andra flygningen ställts in, begärt att få
avboka sin biljett och få priset återbetalat. MB har bestritt det och i stället hävdat att han ville
bli ombokad. Det är Flygbolaget som har bevisbördan för sitt påstående om att MB begärt att
få avboka och få priset återbetalat. Någon bevisning om det har Flygbolaget inte lagt fram i
ärendet. Enligt vår mening ska nämnden därför vid sin prövning utgå från att MB inte begärt
att få avboka flygresan. I det läget har Flygbolaget inte haft rätt att avboka hans resa. I stället
har Flygbolaget varit skyldigt att omboka honom i enlighet med artikel 8.1. Vi finner därför
att Flygbolaget inte har lämnat MB den assistans enligt artikel 8.1 som han varit berättigad
till. Som framgått av majoritetens beslut har EU-domstolen konstaterat att ett lufttrafikföretag,
som inte ger passageraren den assistans enligt artikel 8.1 som passageraren har rätt till, blir
skyldigt att ersätta passageraren för den skada som underlåtenheten att lämna assistans
medför. I ärendet har klarlagts att Flygbolagets underlåtenhet medfört att MB drabbats av en
merkostnad bestående i skillnaden mellan priset för biljetten hos det andra bolaget å ena sidan
och priset för biljetten hos Flygbolaget å andra sidan. Prisskillnaden uppgick ostridigt till
3 692 kr. Vi anser därför – i likhet med majoriteten – att Flygbolaget är skyldigt att ersätta
MB med det beloppet.

Citera som: ARN 2017-07902
