# ARN 2017-10285 — Ärendereferat 2017-10285

- Myndighet: Allmänna reklamationsnämnden
- Avgöranden och beslut
- Allmänna reklamationsnämnden: https://www.arn.se/om-arn/vagledande-beslut/
- Sidan hos Ratio Lex: https://ratiolex.se/myndigheter/arn/beslut/2017-10285/

> Myndigheters och nämnders avgöranden är inte prejudikat. JO och JK utövar tillsyn.

> Texten är läst ur myndighetens egen publicering, som Ratio Lex hämtat.

2017-10285
             Lagen om obehöriga transaktioner med betalningsinstrument. Fråga om kontohavarens
             ansvar för transaktioner som utförts av bedragare. Kontohavaren blev uppringd av

2018-06-14
             någon som utgav sig för att arbeta på banken och lämnade under samtalet ut svarskoder
             från sin bankdosa. Till följd av detta har bedragarna kunnat föra bort pengar (I-II).

       027   Beslut 2018-06-14; 2017-10285 (I) och 2017-12130 (II)




             I

             IJ begärde ersättning med 150 107 kr för obehöriga transaktioner.

             I sin anmälan till nämnden uppgav IJ följande. Medan hennes make var inlagd på sjukhus blev
             hon uppringd av en man som uppgav att han hette Jan Axelsson och arbetade på bankens
             säkerhetsavdelning. Axelsson förklarade att han nyss hade talat med hennes make som hade
             uppmanat honom att kontakta henne. Makens konto hade nämligen blivit utsatt för kapnings-
             försök och bankkortet behövde spärras omedelbart i syfte att förhindra ytterligare uttags-
             försök. Eftersom maken inte hade tillgång till internetbanken behövde hon vara behjälplig
             med att spärra kortet. Axelsson bad henne ta fram sin bankdosa och gav henne en kod att slå
             in, vilket hon gjorde. Därefter slog hon in sin pinkod för att få fram en svarskod som hon
             sedan uppgav för Axelsson. Eftersom det var problem med internetanslutningen bad Axelsson
             henne att göra om detta några gånger. När hon kontrollerade kontot strax efter samtalet
             upptäckte hon att det hade skett sammanlagt fyra överföringar om totalt nästan 200 000 kr.
             Hon ringde genast bankens säkerhetsavdelning för att anmäla detta. Vid samtalet med banken
             blev hon informerad om att dessa typer av bedrägerier var vanliga och att betalnings-
             mottagaren var välkänd för att slussa över stora summor pengar, ofta härrörande från brottslig
             verksamhet, till okända mottagare i utlandet.

             Banken har inte informerat om riskerna att bli utsatt för brott. Om den här typen av bedrägeri
             är ett välkänt fenomen borde banken ändra sina säkerhetsrutiner.

             Banken motsatte sig kravet.

             I sitt svar till nämnden uppgav banken följande. Fyra överföringar om 46 239 kr, 56 049 kr,
             78 009 kr respektive 16 049 kr gjordes från IJ:s konto, varav banken har betalat tillbaka
             46 239 kr. I första hand ska transaktionerna inte bedömas som obehöriga, eftersom de inte
             hade kunnat ske utan IJ:s aktiva medverkan. Transaktionerna är genomförda på ett korrekt
             sätt. I andra hand ska IJ:s agerande bedömas som särskilt klandervärt och i tredje hand grovt
             oaktsamt. Hennes handlande är så aningslöst att det skulle vara stötande om banken skulle stå
             för någon del av det begärda beloppet. Samtliga transaktioner har gjorts med kortläsare utan
             sladd, vilket innebär att IJ:s pinkod angavs vid genomförande av varje enskild transaktion.
             Hon har, utan någon egentlig kontroll av Axelssons uppgifter, lämnat ut svarskoder fyra
             gånger och därigenom gett Axelsson tillgång till sin internetbank. Enligt de allmänna
             villkoren är inloggningsrutinen personlig och får endast användas av kunden. Banken

kontaktar under inga omständigheter sina kunder med begäran om utlämnande av
inloggningsuppgifter och en sådan begäran skulle dessutom stå i strid med villkoren för
bankens internettjänst. IJ hade kunnat motringa banken och kontrollera Axelssons uppgifter.

Det finns inga brister i bankens säkerhetsrutiner. På bankens hemsida finns information om
vad kunden själv kan göra ur ett säkerhetsperspektiv. Där anges bl.a. att kunden inte ska
lämna ifrån sig uppgifter om inloggningskort, pinkod och de svarskoder som genereras när
kunden använder sin kortläsare med kort.

Allmänna reklamationsnämnden, i utökad sammansättning, gjorde följande bedömning.

Är lagen om obehöriga transaktioner med betalningsinstrument tillämplig?

Lagen om obehöriga transaktioner med betalningsinstrument gäller kontohavares ansvar för
belopp som belastar ett konto på grund av en obehörig transaktion med ett betalnings-
instrument (1 §).

Ett betalningsinstrument kan vara ett kontokort eller något annat personligt instrument eller
en personlig rutin som används för att elektroniskt initiera en betalningstransaktion (2 § 1).
Av lagens förarbeten framgår att en bankdosa som möjliggör transaktioner via Internet är ett
sådant betalningsinstrument (se prop. 2009/10:122 s. 24). En obehörig transaktion är en
transaktion som genomförs utan samtycke från kontohavaren eller någon annan som enligt
kontoavtalet är behörig att använda betalningsinstrumentet (2 § 2).

Banken har hävdat att transaktionerna borde bedömas som behöriga, eftersom de inte hade
kunnat ske utan IJ:s aktiva medverkan. Nämnden konstaterar dock att det avgörande är om
transaktionerna har skett med eller utan samtycke från kontohavaren.

Parterna är överens om att IJ har blivit kontaktad av bedragare som, genom att lura henne att
lämna ut svarskoderna från sin bankdosa, har lyckats föra över 150 107 kr från hennes konto.
IJ har inte samtyckt till transaktionerna. Det är därför fråga om obehöriga transaktioner i
lagens mening.

När ansvarar kontohavaren för en obehörig transaktion?

En kontohavare är skyldig att skydda sin personliga kod och vid vetskap om att betalnings-
instrumentet kommit bort eller använts obehörigen snarast anmäla detta till betaltjänst-
leverantören samt i övrigt följa de villkor som enligt kontoavtalet gäller för användning av
betalningsinstrumentet (4 §). Om en obehörig transaktion kunnat genomföras på grund av att
kontohavaren genom grov oaktsamhet åsidosatt sina skyldigheter enligt 4 §, ansvarar konto-
havaren för beloppet. Om kontohavaren är konsument är ansvaret begränsat till 12 000 kr. Har
kontohavaren handlat särskilt klandervärt ansvarar denne dock för hela beloppet (6 §).

Enligt lagens förarbeten tar bestämmelserna om grov oaktsamhet sikte på situationer då
kontohavaren har varit obetänksam på ett sätt som inte kan ursäktas. Vid bedömningen ska
särskild hänsyn tas till arten av de personliga säkerhetsanordningar som hör till ett betalnings-
instrument och till de omständigheter under vilka det förlorades, stals eller missbrukades. En

samlad bedömning får göras utifrån den miljö och situation kontohavaren befunnit sig i samt
hans eller hennes möjlighet att skydda sig mot en obehörig transaktion. Det måste också tas
hänsyn till om kontohavaren är en konsument. Personliga omständigheter kan ha betydelse för
bedömningen, t.ex. kontohavarens ålder (se prop. 2009/10:122 s. 17 och 27 f.).

Om kontohavaren varit grovt oaktsam, ska ställning tas till om hen kan anses ha handlat
särskilt klandervärt. Enligt förarbetena kan så vara fallet om kontohavaren har agerat så
klandervärt i förhållande till betaltjänstleverantören att det skulle vara stötande att denne
behöver stå för någon del av den obehöriga transaktionen. Det ska närmast röra sig om fall där
kontohavaren genom sitt handlande får anses ha varit likgiltig till risken för obehöriga
transaktioner. Som exempel nämns att kontohavaren – trots villkoren – lämnar ett kontokort
lättillgängligt och obevakat under en lång tid på en badstrand med mycket folk, i ett
omklädningsrum eller i en garderob på en restaurang, eller att kontohavaren lämnar ifrån sig
kortet på en nattklubb för löpande debiteringar under en lång tid (se prop. 2009/2010:122 s.
29).

Nämnden har i tidigare avgöranden ansett att konsumenter har agerat särskilt klandervärt när
de, efter att ha blivit kontaktade på Facebook, har lämnat ut koder från sin bankdosa (ARN
2013-04700) eller har loggat in på sin internetbank med användande av sitt Mobila BankID
(ARN 2017-02060).

Avtalsvillkoren

Av bankens Allmänna villkor för internettjänsten framgår att Betalningsinstrument är
personligt instrument eller rutin, t.ex. personliga koder, som används av kunden för att initiera
en betalningstransaktion (p. 2). Inloggningsrutinerna är personliga och får endast användas av
kunden. Kunden får inte låta någon annan använda Inloggningsrutinerna, Internettjänsten eller
Telefontjänsterna (p. 5). För att skydda den elektroniska identiteten är det mycket viktigt att
kunden håller en personlig kod hemlig. Kunden förbinder sig att inte avslöja en personlig kod
för någon annan (p. 9).

Nämndens bedömning

Det konstateras att en bedragare förmådde kontohavaren IJ att använda sin bankdosa och
lämna ut svarskoden från bankdosan till bedragaren fyra gånger. Därigenom fick bedragaren
tillgång till IJ:s internetbank och kunde föra över 150 107 kr från hennes konto.

Frågan är om IJ:s agerande har inneburit att hon varit grovt oaktsam i lagens mening.
Nämnden konstaterar att IJ lämnade ut svarskoder från sin bankdosa efter att ha blivit
uppringd av en okänd person. IJ lämnade därmed sin personliga kod till en annan person i
strid med avtalsvillkoren för internettjänsten. Nämnden anser att IJ agerade på ett sätt som
varit grovt oaktsamt. Hon ska därför enligt 6 § lagen om obehöriga transaktioner med
betalningsinstrument i vart fall ansvara för förlusten till ett belopp om 12 000 kr.

Om IJ dessutom ska anses ha agerat särskilt klandervärt ska hon ansvara för hela beloppet.
Nämnden konstaterar att IJ utsattes för ett förslaget bedrägeri. Hon trodde att hon pratade med
banken och hon befann sig i en pressad situation. Hon trodde sig inte göra något annat än att

spärra sin makes bankkort. Nämnden konstaterar att det inte finns någon möjlighet för
konsumenterna att styra över bankernas säkerhetslösningar. Oavsett bankens varningar för
bedrägerier, står det klart att IJ som konsument inte förstod att hennes användning av
bankdosan och utlämnandet av koderna kunde få så långtgående konsekvenser. Mycket talar
ändå för att hennes agerande ska anses särskilt klandervärt eftersom hon under samtalet, i strid
med villkoren och lagen, fyra gånger lämnade ut sin personliga svarskod från bankdosan till
bedragaren. Nämnden konstaterar dock att bedragaren hade mycket specifik kunskap om IJ:s
situation, bland annat om att hennes make låg på sjukhus. Hänsyn bör även tas till IJ:s ålder –
hon var vid tillfället över 80 år gammal. Nämnden anser vid en sammantagen bedömning av
omständigheterna att IJ genom sitt handlande inte har varit likgiltig inför risken för obehöriga
transaktioner. Hennes agerande kan inte anses ha varit särskilt klandervärt. Nämnden anser att
hon inte heller agerat på något annat sätt som medför att hon ska anses ha varit särskilt
klandervärd.

Banken ska därför ersätta IJ för det obehöriga uttaget, med avdrag för 12 000 kr.

      Skiljaktig mening

      En av nämndens ledamöter var skiljaktig i fråga om IJ ska anses ha handlat särskilt
      klandervärt och anförde följande. Av utredningen framgår att IJ under telefonsamtalet i
      strid med villkoren och lagen fyra gånger har lämnat ut personliga svarskoder från
      bankdosan till en okänd person som ringde till henne. IJ har själv inte tagit initiativ till
      telefonsamtalet och hon har inte heller kontrollerat identiteten på personen, till exempel
      genom att motringa. Vidare har hon inte heller haft någon kontroll över vad
      svarskoderna användes till.

      Enligt IJ blev hon uppmanad av personen som ringde att använda sin internetdosa för att
      spärra sin makes kort. Att IJ vid telefonsamtal från banken skulle behöva identifiera sig
      för att på bankens initiativ spärra sin makes kort framstår som så märkligt att IJ borde ha
      reagerat och ifrågasatt uppgifterna.

      Mot denna bakgrund ursäktar enligt min mening inte den situation som IJ befann sig i
      eller hennes ålder hennes agerande och det skulle vara stötande om banken skulle
      behöva stå för någon del av beloppet som hon har förlorat genom sitt handlande.
      Hennes agerande framstår som särskilt klandervärt och IJ borde därför själv ska svara
      för de obehöriga transaktionerna.




II

MF begärde ersättning med 120 000 kr för obehöriga transaktioner.

I sin anmälan till nämnden uppgav MF följande. Banken eller en bluffmakare ringde upp
honom från bankens telefonnummer och sade att något såg konstigt ut på hans konto. Han

försökte då logga in och samtidigt kapades hans Mobila BankID och betedde sig underligt.
Han lämnade inte ut några uppgifter och han signerade inte heller någonting med sin mobil.
Han ringde till bankens kundtjänst och spärrade sitt Mobila BankID samt sina konton. Då
hade redan någon ändrat beloppsgräns i Swish, bytt avsändarnumret i Swish, fört över pengar
från hans sparkonto till hans lönekonto och sedan obehörigt Swishat 120 000 kr till en okänd
mottagare.

Banken har tydligen en eller flera säkerhetsluckor i sina internetsystem. Om någon eller några
tagit sig in och kunnat utföra bankaktiviteter, utan att ha tillgång till hans fysiska bankdosa
eller hans fysiska telefon där hans Mobila BankID är installerat, måste det vara bankens
skyddssystem som brister och inte han som kund.

Banken motsatte sig kravet.

I sitt svar till nämnden uppgav banken följande. Banken har efter utredning konstaterat att
MF:s personliga säkerhetsdosa användes vid upprepade tillfällen för att genomföra Swish-
betalningen med hjälp av Mobilt BankID. MF har hela tiden haft säkerhetsdosan i sitt förvar.

Säkerhetsdosor som används av banken är unika och personliga. För att kunna genomföra en
inloggning eller signering med dosa behöver man ha fysisk tillgång till den kundunika dosan,
ange den fyrsiffriga pinkod som valts av kunden för att starta dosan och i dosan mata in en
unik åttasiffrig utmaningskod som, under en begränsad tid, gäller för den transaktion eller
inloggning som ska signeras. Man måste även inom en begränsad tid mot bankens system
korrekt ange den åttasiffriga svarskod (som visas i dosans display) som dosan räknat fram
baserat på erhållen utmaningskod. Om ytterligare/efterföljande signering eller inloggning ska
genomföras med dosan måste dosans fyrsiffriga pinkod anges på nytt inför varje användning.

För att kunna beställa ett Mobilt BankID krävs en inloggning till internetbanken samt en
signering av beställningen. Signeringen utförs med kundens personliga säkerhetsdosa.

Installation och aktivering av Swish sker i ett antal steg och förutsätter att man har ett Mobilt
BankID. Byte av Swish-nummer sker genom att man loggar in på sin internetbank, tar bort
den befintliga kopplingen till ett mobiltelefonnummer och kopplar ett nytt
mobiltelefonnummer till kontot. En engångskod skickas via SMS till det mobiltelefonnummer
man har angivit. Denna kod ska sedan anges på internetbanken. Swish-appen aktiveras sedan
genom att man anger sitt mobiltelefonnummer i appen och därefter signerar kopplingen med
sitt Mobila BankID. Signering av Swish-betalningar sker med Mobilt BankID som tillhör
kunden.

MF blev uppringd av någon som sade sig ringa från banken. Under samtalet var händelse-
förloppet under en och samma inloggning följande. Klockan 19:18 användes MF:s dosa för att
genomföra en inloggning. Klockan 19:20 användes hans dosa för att signera beställning av ett
nytt Mobilt BankID. Klockan 19:22 avslutades MF:s befintliga Swish-anslutning och klockan
19:26 skapades en ny Swish-anslutning. Klockan 19:28 användes MF:s dosa för att signera en
höjning av beloppsgräns för Swish. För dessa moment har dosan låsts upp med MF:s
fyrsiffriga pinkod. Den åttasiffriga utmaningskoden från bankens system har matats in i

dosan, och en åttasiffrig svarskod från dosan har korrekt angivits mot bankens system.
Klockan 19:29 aktiverades Swish-applikationen med det Mobila BankID som beställdes
under internetsessionen. Klockan 19:30 överfördes 120 000 kr mellan MF:s egna konton.
Överföringar mellan egna konton kräver inloggning, men ingen signering eftersom inga
pengar lämnar kundens konton i banken. Klockan 19:30 genomfördes en Swish-transaktion av
120 000 kr. Transaktionen genomfördes via den nya Swish-anslutning som skapades under
internetsessionen. Swish-transaktionen signerades med det Mobila BankID som beställdes
under sessionen. Att koder från MF:s personliga säkerhetsdosa genererats och lämnats av MF
själv framgår av spårbarhetsloggarna.

Kundens aktiva medverkan genom inloggning med säkerhetsdosa och med personlig kod
krävs för att ett nytt BankID ska kunna beställas, en ny Swish-koppling registreras och
beloppsgränserna ändras. Av bankens avtalsvillkor framgår att säkerhetsdosan är personlig
och att koder inte får avslöjas. Efter genomförda transaktioner kontaktade MF bankens
kundtjänst. Under detta samtal, som finns inspelat, uppgav han: ”… jag håller på med
bankdosan här, en massa koder med den här killen…”. Den reklamerade transaktionen om
120 000 kr kunde ske genom att MF vid ett flertal tillfällen lämnade ut koder med hjälp av sin
personliga säkerhetsdosa och möjliggjorde för bedragaren att logga in sig på MF:s
internetbank, signera beställning av ett nytt BankID och signera höjning av beloppsgräns för
Swish. Med hjälp av det nya BankID:et kunde bedragaren signera Swish-betalning till en av
bedragaren angiven mottagare.

Eftersom transaktionerna har skett genom inloggning och signering med MF:s personliga
säkerhetsdosa bedömer banken transaktionerna som behöriga. Skulle nämnden anse att den
reklamerade transaktionen är obehörig, har MF varken följt skyldigheten att skydda personlig
kod enligt 4 § lagen om obehöriga transaktioner eller följt bankens villkor för internetbank
och användning av säkerhetsdosa. Genom att vid upprepade tillfällen lämna ut koder till en
okänd med hjälp av sin säkerhetsdosa har MF enligt bankens mening agerat särskilt
klandervärt och bör därmed själv ansvara för det reklamerade beloppet.

Allmänna reklamationsnämnden, i utökad sammansättning, gjorde följande bedömning.

Är lagen om obehöriga transaktioner med betalningsinstrument tillämplig?

Lagen om obehöriga transaktioner med betalningsinstrument gäller kontohavares ansvar för
belopp som belastar ett konto på grund av en obehörig transaktion med ett
betalningsinstrument (1 §).

Ett betalningsinstrument kan vara ett kontokort eller något annat personligt instrument eller
en personlig rutin som används för att elektroniskt initiera en betalningstransaktion (2 § 1).
Av lagens förarbeten framgår att både en bankdosa som möjliggör transaktioner via Internet
och ett BankID är sådana betalningsinstrument (se prop. 2009/10:122 s. 24). En obehörig
transaktion är en transaktion som genomförs utan samtycke från kontohavaren eller någon
annan som enligt kontoavtalet är behörig att använda betalningsinstrumentet (2 § 2).

Banken har hävdat att transaktionen borde bedömas som behörig, eftersom den skett med
MF:s personliga säkerhetsdosa. Nämnden konstaterar dock att det inte är tillräckligt att
kontohavarens säkerhetsdosa har använts för att transaktionen ska anses behörig, utan det
krävs dessutom att transaktionen har skett med kontohavarens samtycke.

Parterna är överens om att MF blev kontaktad av bedragare som genom användning av Mobilt
BankID och Swish lyckades föra över 120 000 kr från hans konto. MF har inte samtyckt till
transaktionen. Det är därför fråga om en obehörig transaktion i lagens mening.

När ansvarar kontohavaren för en obehörig transaktion?

En kontohavare är skyldig att skydda sin personliga kod och vid vetskap om att betalnings-
instrumentet kommit bort eller använts obehörigen snarast anmäla detta till betaltjänst-
leverantören samt i övrigt följa de villkor som enligt kontoavtalet gäller för användning av
betalningsinstrumentet (4 §). Om en obehörig transaktion kunnat genomföras på grund av att
kontohavaren genom grov oaktsamhet åsidosatt sina skyldigheter enligt 4 §, ansvarar
kontohavaren för beloppet. Om kontohavaren är konsument är ansvaret begränsat till
12 000 kr. Har kontohavaren handlat särskilt klandervärt ansvarar denne dock för hela
beloppet (6 §).

Enligt lagens förarbeten tar bestämmelserna om grov oaktsamhet sikte på situationer då
kontohavaren har varit obetänksam på ett sätt som inte kan ursäktas. Vid bedömningen ska
särskild hänsyn tas till arten av de personliga säkerhetsanordningar som hör till ett betalnings-
instrument och till de omständigheter under vilka det förlorades, stals eller missbrukades. En
samlad bedömning får göras utifrån den miljö och situation kontohavaren befunnit sig i samt
hans eller hennes möjlighet att skydda sig mot en obehörig transaktion. Det måste också tas
hänsyn till om kontohavaren är en konsument. Personliga omständigheter kan ha betydelse för
bedömningen, t.ex. kontohavarens ålder (se prop. 2009/10:122 s. 17 och 27 f.).

Om kontohavaren varit grovt oaktsam, ska ställning tas till om hen kan anses ha handlat
särskilt klandervärt. Enligt förarbetena kan så vara fallet om kontohavaren har agerat så
klandervärt i förhållande till betaltjänstleverantören att det skulle vara stötande att denne
behöver stå för någon del av den obehöriga transaktionen. Det ska närmast röra sig om fall där
kontohavaren genom sitt handlande får anses ha varit likgiltig till risken för obehöriga
transaktioner. Som exempel nämns att kontohavaren – trots villkoren – lämnar ett kontokort
lättillgängligt och obevakat under en lång tid på en badstrand med mycket folk, i ett
omklädningsrum eller i en garderob på en restaurang, eller att kontohavaren lämnar ifrån sig
kortet på en nattklubb för löpande debiteringar under en lång tid (se prop. 2009/2010:122 s.
29).

Nämnden har i tidigare avgöranden ansett att konsumenter har agerat särskilt klandervärt när
de, efter att ha blivit kontaktade på Facebook, har lämnat ut koder från sin bankdosa (ARN
2013-04700) eller har loggat in på sin internetbank med användande av sitt Mobila BankID
(ARN 2017-02060).

Enligt förarbetena till lagen är det i princip betaltjänstleverantören, dvs. banken, som ska
bevisa att kontohavaren har brutit mot en förpliktelse som följer av lagen eller avtalet och om
detta skett genom grov oaktsamhet eller handlandet varit särskilt klandervärt. Samtidigt kan
det ställas vissa krav på kontohavaren att bidra till utredningen, t.ex. genom att ange var och
när betalningsinstrumentet senast användes. I praktiken får kontohavarens uppgifter många
gånger läggas till grund för bedömningen. Beroende på omständigheterna kan kontohavaren
dock behöva redovisa något som ger stöd åt hans eller hennes uppgifter (se prop. 2009/10:122
s. 27 f.).

Avtalsvillkoren

Av bankens Allmänna villkor för Internet- och telefontjänst privat framgår att kunden inte får
avslöja koden till säkerhetsdosan för någon (p. 11).

Nämndens bedömning

Det konstateras att MF blev utsatt för ett bedrägeri. Han har uppgett att han inte lämnade ut
några uppgifter till bedragaren, men nämnden anser att banken genom sin utredning och
genom den ljudfil som getts in har bevisat att bedragaren förmådde MF att använda sin
bankdosa och att lämna uppgift om svarskoden från bankdosan minst tre gånger. Därigenom
fick bedragaren tillgång till MF:s internetbank, varvid ett nytt Mobilt BankID skapades och
ett nytt telefonnummer kopplades till Swish. Med hjälp av detta kunde bedragaren föra över
120 000 kr från MF:s konto.

Frågan är om MF:s agerande har inneburit att han varit grovt oaktsam i lagens mening.
Nämnden konstaterar att MF lämnade ut svarskoder från sin bankdosa efter att ha blivit
uppringd av en okänd person. MF lämnade därmed sin personliga kod till en annan person i
strid med avtalsvillkoren för internettjänsten. Nämnden anser att MF agerade på ett sätt som
varit grovt oaktsamt. Han ska därför enligt 6 § lagen om obehöriga transaktioner med
betalningsinstrument i vart fall ansvara för förlusten till ett belopp om 12 000 kr.

Om MF dessutom ska anses ha agerat särskilt klandervärt ska han ansvara för hela beloppet.
Nämnden konstaterar att det inte finns någon möjlighet för konsumenterna att styra över
bankernas säkerhetslösningar. Oavsett bankens varningar för bedrägerier, kan det ha varit
svårt för MF som konsument att inse hur långtgående konsekvenser hans användning av
bankdosan och utlämnandet av koderna kunde få. Mycket talar ändå för att hans agerande ska
anses särskilt klandervärt eftersom han, i strid mot avtalsvillkoren och lagen, under samtalet
lämnade ut sin personliga svarskod från bankdosan till en okänd person vid upprepade
tillfällen. Några omständigheter som skulle kunna ursäkta agerandet har inte framkommit.
Nämnden anser vid en sammantagen bedömning av omständigheterna att MF:s agerande har
varit särskilt klandervärt och att han får anses ha varit likgiltig inför risken för obehöriga
transaktioner. Hans krav ska därför avslås.

Citera som: ARN 2017-10285
