# ARN 2017-13781 — Ärendereferat 2017-13781

- Myndighet: Allmänna reklamationsnämnden
- Avgöranden och beslut
- Allmänna reklamationsnämnden: https://www.arn.se/om-arn/vagledande-beslut/
- Sidan hos Ratio Lex: https://ratiolex.se/myndigheter/arn/beslut/2017-13781/

> Myndigheters och nämnders avgöranden är inte prejudikat. JO och JK utövar tillsyn.

> Texten är läst ur myndighetens egen publicering, som Ratio Lex hämtat.

2017-13781
             Fråga om ett avtal ingånget per telefon omfattades av distansavtalslagen. Enbart det
             förhållandet att det fanns en person hos företaget som hade i uppdrag att ta emot

2018-07-03
             telefonsamtal var inte tillräckligt för att det skulle anses vara fråga om en organiserad
             distansförsäljning (1 kap. 2 § distansavtalslagen). Också fråga om avbeställning av

       021
             tjänst (analog tillämpning av 42 § konsumenttjänstlagen).

             Beslut 2018-05-29; 2017-13781



             MB begärde återbetalning av 6 000 kr.

             Hon träffade per telefon ett avtal med trafikskolan om en intensivkurs för lastbilslektioner
             (CE-behörighet) med start den 4 september. Priset var 6 000 kr. Den 31 augusti meddelade
             hon företaget att hon ville avboka kursen. Hon talade med en anställd som sade att hon inte
             skulle behöva betala någon avgift. Det står inte heller något om avbokningsavgiften i
             välkomstbrevet eller på företagets webbplats. Det välkomstbrev som företaget har presenterat
             i ärendet är inte adresserat till henne och motsvarar inte den information hon fick.

             Trafikskolan motsatte sig kravet.

             I samband med att avtalet träffades informerades MB om att anmälningen var bindande. Hon
             informerades även om att eventuell avbokning måste ske senast fem arbetsdagar före kursstart
             och att företaget annars skulle komma att debitera henne kursavgiften. Mindre än fem
             arbetsdagar före kursstarten ringde MB och meddelade att hon inte ville delta i utbildningen.
             En anställd hos trafikskolan uppmanade henne att komma till kursstarten för att undvika
             kursavgiften på 6 000 kr. Hon påmindes om den utskickade informationsfoldern.

             Förutom MB var två andra deltagare inbokade vid samma kurstillfälle. Vid utbildnings-
             tillfället tog företaget in en konsult som genomförde utbildningen. Företaget reserverade
             också ett fordon. Företaget hade därför kostnader som det inte fick full ersättning för.
             Kostnaderna avsåg lärare, fordon och lokaler och uppgick till 7 056 kr per deltagare.

             Allmänna reklamationsnämnden, i utökad sammansättning, gjorde följande bedömning.

             Parterna träffade per telefon ett avtal om deltagande i en utbildning för att få körkort för
             lastbil. MB meddelade den 31 augusti 2017 trafikskolan om att hon inte längre var intresserad
             av att delta, dvs. att hon ville frånträda avtalet.

             Nämnden prövar till en början om MB har rätt att frånträda avtalet med stöd av lagen om
             distansavtal och avtal utanför affärslokaler (distansavtalslagen).

             För att distansavtalslagen ska vara tillämplig krävs att köparen är konsument, dvs. att avtalet
             har ingåtts av en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför
             näringsverksamhet (se 1 kap. 2 §). En körkortsutbildning avseende lastbil kan visserligen i
             förlängningen tänkas syfta till att bedriva näringsverksamhet, men eftersom MB inte hade
             någon anställning eller startat egen verksamhet i den bransch där utbildningen är ett krav ska

MB ändå anses ha handlat för ändamål som faller utom näringsverksamhet (jfr rättsfallet NJA
2002 s. 644).

För att distansavtalslagen ska vara tillämplig krävs vidare att avtalet är ett distansavtal.
Begreppet distansavtal definieras i lagen som ”ett avtal som ingås inom ramen för ett av
näringsidkaren organiserat system för att träffa avtal på distans, om kommunikationen
uteslutande sker på distans” (se 1 kap. 2 §). Att kommunikationen uteslutande ska ske på
distans innebär att det endast får användas ett eller flera medel för distanskommunikation. Det
kan t.ex. vara ett avtal som ingås via internet eller telefon. Att avtalet ska ingås inom ramen
för ett organiserat system för att träffa avtal på distans innebär att näringsidkaren måste ha
vidtagit någon eller några särskilda åtgärder för att organisera en försäljning på distans.
Generellt gäller att kraven på vilka åtgärder som näringsidkaren ska ha vidtagit är relativt
låga. Det krävs inte att distansförsäljningen är särskilt omfattande, att den är speciellt
välorganiserad eller att marknadsföringen har någon särskild omfattning eller intensitet (se
prop. 1999/2000:89 s. 25 f.).

Ett exempel på ett organiserat system för att träffa avtal på distans är att ett företag bedriver
telefonförsäljning. Om en konsument blir uppringd av en försäljare och ett avtal ingås under
samtalet är det alltså normalt fråga om ett distansavtal. Det kan också vara så att närings-
idkaren har vidtagit åtgärder för att regelmässigt ta emot beställningar per telefon, t.ex. genom
att marknadsföra ett särskilt ordertelefonnummer. Om en konsument i ett sådant fall ringer till
näringsidkaren och ett avtal ingås under samtalet, är det alltså också ett distansavtal. Från de
nämnda åtgärderna för att organisera en distansförsäljning måste skiljas situationer där
näringsidkare i samband med marknadsföring – t.ex. på en webbplats eller i en annons –
endast ger information om en viss vara eller en tjänst, eventuellt tillsammans med kontakt-
uppgifter till näringsidkaren. Enbart detta innebär inte att näringsidkaren har ett organiserat
system för att träffa avtal på distans (se skäl 20 till direktiv 2011/83/EU och s. 32 i EU-
kommissionens vägledning till direktivet i juni 2014).

Av utredningen i ärendet framgår att det var MB som ringde till trafikskolan och att avtalet
om deltagande i utbildningen träffades under telefonsamtalet. Enbart det förhållandet att det
har funnits en person hos trafikskolan som har haft i uppdrag att ta emot telefonsamtal är inte
tillräckligt för att det ska anses vara fråga om en organiserad distansförsäljning. Det framgår
inte heller att företaget t.ex. i sin marknadsföring har gett uttryck för att det regelmässigt tar
emot beställningar per telefon. Med hänsyn till detta är det avtal som ingåtts mellan parterna
inte ett distansavtal i den mening som avses i distansavtalslagen. MB har därför inte rätt att
ångra avtalet med stöd av den lagen.

Frågan är då om MB har rätt till återbetalning med stöd av bestämmelserna om avbeställning i
konsumenttjänstlagen.

Enligt 42 § konsumenttjänstlagen har konsumenten rätt att avbeställa en tjänst innan den har
slutförts. Trots att konsumenttjänstlagen inte är direkt tillämplig på utbildningar, kurser, pt-
tjänster m.m. har lagen i viss utsträckning ansetts vara analogt tillämplig i sådana fall (se
rättsfallet NJA 2002 s. 644 och t.ex. nämndens beslut [referat] i ärende 2014-03280).

Enligt nämnden finns det inte skäl att bedöma den i ärendet aktuella tjänsten på annat sätt.
42 § konsumenttjänstlagen är alltså analogt tillämplig. Om det i enlighet med trafikskolans
påstående har varit avtalat att kursavgiften debiteras om inte avbeställning sker minst fem
arbetsdagar före kursstart, är villkoret oskäligt och ska jämkas enligt 36 § avtalslagen (jfr
rättsfallet NJA 2008 s. 24 och SOU 1974:83 s. 135 ff.).

MBs meddelande den 31 augusti 2017 om att hon inte ville delta i utbildningen måste förstås
så att hon utövade sin rätt att avbeställa tjänsten. Rättsförhållandet ska därför avvecklas på det
sätt som anges i 42 § konsumenttjänstlagen.

Om en konsument avbeställer tjänsten innan den har slutförts, har näringsidkaren i analogi
med 42 § första stycket konsumenttjänstlagen rätt till ersättning för den del av tjänsten som
redan har utförts samt för arbete som måste utföras trots avbeställningen. I detta fall framgår
det dock att MB inte hade deltagit i någon del av utbildningen när hon avbeställde tjänsten.
Trafikskolan har inte heller gjort gällande att något arbete behövt utföras trots
avbeställningen. Företaget har därför inte rätt till ersättning enligt första stycket i paragrafen.

Enligt 42 § andra stycket konsumenttjänstlagen har näringsidkaren rätt till ersättning för
förluster i form av kostnader för den återstående delen av tjänsten samt ersättning för förluster
i övrigt på grund av att han har underlåtit att ta på sig annat arbete eller på grund av att han på
annat sätt har inrättat sig efter uppdraget. Näringsidkaren har dock inte rätt till sådan
ersättning, om konsumentens syfte med tjänsten har blivit förfelat på grund av vissa angivna
omständigheter.

MB har inte gjort gällande att syftet med utbildningen har förfelats på grund av sådana
omständigheter som nämns i paragrafen. Å andra sidan har trafikskolan inte bevisat att den
haft kostnader för den återstående delen av tjänsten eller har lidit förluster i övrigt på grund av
att den har underlåtit att ta på sig annat arbete eller på annat sätt har inrättat sig efter
uppdraget. Företaget har alltså inte heller rätt till ersättning enligt andra stycket i den nämnda
paragrafen.

Sammantaget bedömer nämnden att MB har avbeställt tjänsten och att trafikskolan inte har
rätt till ersättning. Trafikskolan ska därför rekommenderas att betala tillbaka det belopp som
MB har betalat för tjänsten, dvs. 6 000 kr.

Citera som: ARN 2017-13781
