# ARN 2018-13498 — Ärendereferat 2018-13498

- Myndighet: Allmänna reklamationsnämnden
- Avgöranden och beslut
- Allmänna reklamationsnämnden: https://www.arn.se/om-arn/vagledande-beslut/
- Sidan hos Ratio Lex: https://ratiolex.se/myndigheter/arn/beslut/2018-13498/

> Myndigheters och nämnders avgöranden är inte prejudikat. JO och JK utövar tillsyn.

> Texten är läst ur myndighetens egen publicering, som Ratio Lex hämtat.

2018-13498
             En konsument blev utsatt för ett bedrägeri genom att han, på uppmaning av en
             bedragare, använde sitt Mobila BankID utfärdat av S-banken och möjliggjorde för

2019-05-13
             bedragaren att beställa ett nytt Mobilt BankID från S-banken och föra över pengar från
             konsumentens konto i D-banken. Trots att en annan bank hade utfärdat det Mobila

       026
             BankID som användes för att göra den obehöriga transaktionen är det villkoren mellan
             konsumenten och D-banken som gäller vid bedömningen av om konsumenten har agerat
             oaktsamt enligt reglerna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen.

             Beslut 2019-05-13; 2018-13498



             QZ begärde ersättning med 94 000 kr för obehöriga transaktioner.

             I sin anmälan till nämnden uppgav QZ följande. Den 8 maj 2018 blev han uppringd av en
             person som utgav sig för att vara från polisen. Personen sökte egentligen hans fru och
             eftersom hon inte var hemma ombads QZ att identifiera sig med sitt Mobila BankID för att
             personen skulle kunna skicka några dokument till frun rörande hennes företag. När personen
             ringde igen lite senare var frun fortfarande inte var hemma och personen ville boka en tid med
             henne till veckan därpå. Personen bad QZ att legitimera sig med BankID, vilket han gjorde.
             Efter samtalet kontrollerade QZ sina bankkonton och upptäckte att bedragarna hade skapat ett
             nytt Mobilt BankID och överfört 94 000 kr från QZ:s konto i D-banken.

             D-banken motsatte sig kravet.

             I sitt svar till nämnden uppgav D-banken följande.

             Av BankID-loggen framgår att QZ identifierade sig två gånger gentemot S-banken och att det
             namn som syntes i BankID-appen vid identifieringen var ”S-banken”. Genom detta
             möjliggjorde QZ för bedragaren att beställa ett nytt Mobilt BankID från S-banken. Med det
             nya Mobila BankID:t identifierade sig bedragaren mot D-banken och förde med hjälp av
             Swish över 94 000 kr från QZ:s konto i D-banken.

             Vid bedömningen av om kunden varit grov oaktsam eller särskilt klandervärd i sin hantering
             av betalningsinstrumentet vid obehöriga transaktioner, saknar det enligt bankens uppfattning
             betydelse vilken bank som utfärdat det Mobila BankID som används. Av villkoren för Mobilt
             BankID framgår att Mobilt BankID är att betrakta som en värdehandling och ska förvaras och
             hanteras på ett betryggande sätt. Innehavaren är skyldig att följa de villkor som följer med
             avtalet om Mobilt BankID, exempelvis att inte avslöja koden för annan.

             QZ har dels brustit i att skydda sitt BankID, dels agerat på ett likgiltigt sätt. Banken anser
             därför att skulle vara stötande om banken skulle stå för beloppet. QZ har agerat särskilt
             klandervärt i betaltjänstlagens mening och får bära ansvaret för de reklamerade
             transaktionerna. I vart fall har han genom sitt beteende inte hanterat sitt BankID och dess kod
             enligt villkoren och lagen och ska därför anses ha agerat grovt oaktsamt och ska därför svara
             för 12 000 kr.

Allmänna reklamationsnämnden, i utökad sammansättning, gjorde följande bedömning.

Betaltjänstlagen

Från och med den 1 maj 2018 finns bestämmelser om obehöriga transaktioner i lagen
(2010:751) om betaltjänster (betaltjänstlagen). Lagen gäller för avtal som har ingåtts från och
med den 1 maj 2018. De villkor för banktjänsterna som var tillämpliga vid tiden för de nu
aktuella transaktionerna började gälla den 1 maj 2018. Avtalet om banktjänster ska därför
anses ha ingåtts det datumet. Reglerna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen är
därmed tillämpliga.

En betaltjänstanvändare är skyldig att skydda de personliga behörighetsfunktioner som är
knutna till betalningsinstrumentet och vid vetskap om att betalningsinstrumentet kommit bort
eller obehörigen använts snarast anmäla detta till betaltjänstleverantören och i övrigt följa de
villkor som enligt avtalet gäller för användning av betalningsinstrumentet (5 kap. 6 §). Om
obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har kunnat genomföras till följd av att en
skyldighet enligt 5 kap. 6 § åsidosatts genom grov oaktsamhet, ansvarar kontohavaren för hela
beloppet. Är kontohavaren konsument är ansvaret begränsat till högst 12 000 kr. Har
kontohavaren handlat särskilt klandervärt, ansvarar hen dock för hela beloppet (5 a kap. 3 §).

Reglerna i 5 a kap. 3 § om kontohavarens ansvar vid grov oaktsamhet och särskilt klandervärt
handlande motsvarar de numera upphävda reglerna i 6 § lagen om obehöriga transaktioner
med betalningsinstrument. Enligt förarbetena till den lagen tar bestämmelserna om grov
oaktsamhet sikte på situationer då kontohavaren har varit obetänksam på ett sätt som inte kan
ursäktas. Vid bedömningen ska särskild hänsyn tas till arten av de personliga säkerhets-
anordningar som hör till betalningsinstrumentet och till de omständigheter under vilka det
förlorades, stals eller missbrukades. En samlad bedömning får göras utifrån den miljö eller
situation kontohavaren befunnit sig i samt hens möjligheter att skydda sig mot en obehörig
transaktion. Det måste också tas hänsyn till om kontohavaren är en konsument. Personliga
omständigheter kan ha betydelse för bedömningen, t.ex. kontohavarens ålder (se prop.
2009/10:122 s. 17 och 27 f.).

Om kontohavaren varit grovt oaktsam, ska ställning tas till om hen kan anses ha handlat
särskilt klandervärt. Enligt nämnda förarbeten kan så vara fallet om kontohavaren har agerat
så klandervärt i förhållande till betaltjänstleverantören att det skulle vara stötande att denne
behöver stå för någon del av den obehöriga transaktionen. Det ska närmast röra sig om fall där
kontohavaren genom sitt handlande får anses ha varit likgiltig till risken för obehöriga
transaktioner. Som exempel nämns att kontohavaren – trots villkoren – lämnar kontokort
lättillgängligt och obevakat under en lång tid på en badstrand med mycket folk, i ett
omklädningsrum eller i en garderob på en restaurang, eller att kontohavaren lämnar ifrån sig
kortet på en nattklubb för löpande debiteringar under en lång tid (se prop. 2009/10:122 s. 29).

Avtalsvillkoren

På uppmaning av bedragaren använde QZ sitt Mobila BankID utfärdat av S-banken och
möjliggjorde för bedragaren att beställa ett nytt Mobilt BankID från S-banken. Med
användning av det nya Mobila BankID:t identifierade sig bedragaren mot D-banken och
swishade över pengar från QZ:s konto i banken. Nämnden konstaterar att det, oavsett vilken
bank som har utfärdat säkerhetslösningen, är villkoren mellan QZ och D-banken som gäller
vid bedömningen av om QZ har agerat oaktsamt.

Av D-bankens generella villkor framgår att ett betalningsinstrument är ett personligt
instrument eller personlig rutin som enligt avtal används för att initiera en betalningsorder,
t.ex. kontokort, internetbanken, Swish, BankID, Mobilt BankID eller säkerhetsdosa. Till ett
betalningsinstrument kan vara kopplat personliga behörighetsfunktioner, t.ex. personlig kod.
Ett Mobilt BankID är ett elektroniskt identitetskort på en mobil enhet bestående av en BankID
säkerhetsapp och ett elektroniskt certifikat utfärdat av banken eller av annan behörig
utfärdare. Vidare framgår det att kunden ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att skydda sig
mot att betalningsinstrumentet och de personliga behörighetsfunktionerna används obehörigt.
Betalningsinstrumentet och de personliga behörighetsfunktionerna ska hanteras på samma sätt
som kontanter och andra värdehandlingar och ska förvaras på ett betryggande sätt så att någon
annan inte får tillfälle att använda dem. Villkoren ansluter i övrigt till reglerna om obehöriga
transaktioner i lagen om betaltjänster.

Nämndens bedömning

Nämnden konstaterar att QZ blev uppringd av en okänd person som sa att han ringde från
polisen. Mannen sökte emellertid inte QZ, utan dennes hustru. Det fanns således inte något
skäl för QZ att identifiera sig mot polisen, eftersom det var hustrun som söktes. Nämnden
konstaterar också att det inte fanns något påstått pågående bedrägeri som QZ behövde skynda
sig att avbryta eller att QZ i övrigt befann sig i en så pressad situation att det skulle kunna
ursäkta hans agerande. Även om bedragaren ringde från ett ”spoofat” nummer och QZ
försökte motringa till polisen, anser nämnden att QZ borde ha uppmärksammat att han
signerade eller legitimerade sig mot S-banken och inte mot polisen. QZ har alltså, i strid med
D-bankens villkor, inte skyddat sig mot att det Mobila BankID:t använts obehörigt. Detta
ledde till att bedragaren kunde ladda ner ett nytt Mobilt BankID hos S-banken, som i sin tur
användes för att göra swishbetalningen om 94 000 kr från QZ:s konto i D-banken.

Några omständigheter som skulle kunna ursäkta agerandet har inte framkommit. Nämnden
anser vid en sammantagen bedömning av omständigheterna att QZ:s agerande har varit
särskilt klandervärt. Hans krav ska därför avslås.

Citera som: ARN 2018-13498
