# ARN 2023-00686 — Ärendereferat 2023-00686

- Myndighet: Allmänna reklamationsnämnden
- Avgöranden och beslut
- Allmänna reklamationsnämnden: https://www.arn.se/om-arn/vagledande-beslut/
- Sidan hos Ratio Lex: https://ratiolex.se/myndigheter/arn/beslut/2023-00686/

> Myndigheters och nämnders avgöranden är inte prejudikat. JO och JK utövar tillsyn.

> Texten är läst ur myndighetens egen publicering, som Ratio Lex hämtat.

2023-00686   2023-12-13
                          Obehöriga transaktioner. Konsumenten blev uppringd av en man som utgav sig för att
                          ringa från banken. På uppmaning av mannen höjde konsumenten betalgränsen för
                          Swish och signerade nedladdningen av ett nytt BankID. ARN har bedömt att
                          konsumentens agerade var grovt oaktsamt (men inte särskilt klandervärt) eftersom hon,
                          trots att hon hade fått ett tydligt och kortfattat varningsmeddelande, signerade
                          nedladdningen av ett nytt BankID.

                          Nämnden har i ärendet även prövat frågan om reglerna om obehöriga transaktioner
                          kan tillämpas i förhållande till en bank där ett konto hade öppnats utan konsumentens
                          samtycke.

                          Beslut 2023-12-13; 2023-00686

                          KÖ begärde i första hand ersättning med 50 000 kr och i andra hand ersättning med 38 000 kr.

                          I sin anmälan till nämnden uppgav KÖ följande. Hon blev uppringd av en person som utgav sig ringa
                          från bank 1:s säkerhetsavdelning med fråga om hon gjort en transaktion och uppgift om att hon var
                          utsatt för ett bedrägeriförsök. Några år tidigare hade hennes man blivit uppringd i samband med
                          skimning av ett kort; hon trodde därför att det var på riktigt.

                          Hon visste inte något om någon transaktion så personen kopplade henne vidare till en annan person
                          som kallade sig Fredrik och som skulle hjälpa henne med transaktionen. Hon laddade ner två appar
                          varav den ena hette Anydesk fjärrskrivbord som gjorde att Fredrik kunde styra hennes telefon och hon
                          loggade in på sitt BankID. Efteråt upptäckte hon att någon swishat 50 000 kr från hennes konto till ett
                          konto i bank 2. Hon mottog senare ett kreditkort, med hennes namn på, från bank 2.

                          Hon vill i första hand att bankerna ersätter henne med hela beloppet och i andra hand med 38 000 kr i
                          enlighet med Högsta domstolens dom.

                          Bank 1 motsatte sig kravet.

                          I sitt svar till nämnden uppgav bank 1 följande. KÖ har agerat på ett sätt som är särskilt klandervärt i
                          lagens mening. Bank 1 ska därför inte stå för förlusten.

                          KÖ har på uppmaning av en okänd person laddat ned två appar som enligt anmälaren har möjliggjort
                          fjärrstyrning. Något som bevisar att denna nedladdning har skett återfinns inte i ärendet varför detta
                          bestrids av bank 1. Bank 1 har aldrig tidigare kontaktat KÖ och bett henne att ladda ned en app för att
                          möjliggöra fjärrstyrning av bankens medarbetare. KÖ har vana av bank 1:s säkerhetslösning och borde
                          ha förstått att detta är ett bedrägeri.

                          Av bankens utredning framgår att de transaktioner som är föremål för prövning hos nämnden är
                          signerade med ett BankID som KÖ under händelseförloppet laddade ned till bedragarens enhet. KÖ
                          legitimerade sig mot banken i bankens självserviceportal för BankID. Därefter signerade hon
                          nedladdning av det nya BankID:t till bedragarens enhet med sitt befintliga BankID. KÖ har därvid sett
                          följande varningstext i sin BankID-app:

                                       Jag vill ladda ner ett nytt BankID. Jag har tagit del av och godkänner Allmänna villkor för
                                       BankID. UNDVIK BEDRÄGERIFÖRSÖK! Ladda aldrig ner ett BankID på uppmaning av
                                       banken eller någon annan person, oavsett orsak! Vid minsta tvekan, Avbryt.

2023-00686
                          Denna varningstext har KÖ sett vid två tillfällen då anmälarens första försök att ladda ned ett nytt


             2023-12-13
                          BankID misslyckats.

                          KÖ har även höjt den tillfälliga swish-limiten med sitt befintliga mobila BankID och därvid sett
                          följande text i BankID-appen:

                                       Jag vill ha en tillfällig limit i Swish tillfällig limit: 52 000,00 SEK giltig till: 2022-05-30

                          Betaltjänstanvändaren är skyldig att noggrant granska vad som presenteras för signering vid
                          godkännande av en betalningstransaktion. Användaren är ansvarig för skada eller förlust som åsamkas
                          banken, tredje man eller sig själv om användaren uppsåtligen eller genom oaktsamhet inte iakttar
                          villkoren. BankID får exempelvis bara laddas ned till en enhet som betaltjänstanvändaren har kontroll
                          över.

                          Att på uppmaning av okänd person tillåta fjärrstyrning och använda sitt BankID på det sätt som har
                          skett måste anses vara förknippat med en påtaglig fara för obehöriga transaktioner och det måste
                          rimligen krävas att man inser detta. Slutsatsen blir därför att KÖ har gett en obehörig person tillgång
                          till sina personliga behörighetsfunktioner och att hon samtidigt hade anledning att misstänka att det
                          förelåg en betydande eller närliggande risk för att hennes handlande kunde medföra en förlust.

                          Bank 1 gör således gällande att KÖ på ett särskilt klandervärt sätt försummat skyldigheten att skydda
                          sin personliga behörighetsfunktion. Någon rätt till ersättning av banken föreligger därför inte.

                          Bank 2 motsatte sig kravet.

                          I sitt svar till nämnden uppgav bank 2 följande. Den 30 maj 2022 öppnade någon ett personkonto hos
                          bank 2, med tillhörande debetkort, i KÖ:s namn med användande av hennes BankID. Därefter gjordes
                          en insättning om 50 000 kr till kontot med swish. Det insatta beloppet spenderades därefter, så när som
                          på 76,05 kr, i Spanien med användning av ett till kontot kopplat virtuellt debetkort.

                          Bank 2:s personkonto och debetkort är utformat på så sätt att den som öppnar ett personkonto i banken
                          omgående får tillgång till ett virtuellt debetkort. Ett fysiskt debetkort tillverkas därefter och skickas till
                          kontohavaren per post.

                          Den 16 juni 2022 kontaktade KÖ bank 2 och meddelade att hon fått ett fysiskt bankkort hemskickat
                          men som hon inte beställt och uppgav att hon blivit utsatt för bedrägeri. Bank 2 spärrade samma dag
                          personkontot och debetkortet från vidare transaktioner. Det återstod då en behållning på personkontot
                          om 76,05 kr. Bank 2 har inte skickat något kreditkort till KÖ.

                          Enligt KÖ:s egna uppgifter har någon obehörigen öppnat ett personkonto och skaffat debetkort hos
                          bank 2 i hennes namn. Det innebär att det inte föreligger något avtalsförhållande mellan bank 2 och
                          KÖ och att hon inte är innehavare av personkontot. Bank 2 är redan av dessa skäl inte skyldigt att
                          ersätta KÖ på avtalsrättslig grund eller att återställa personkontot enligt lagen om betaltjänster.

                          Bank 2 bestrider att banken mottagit en betalning på ett sådant sätt att reglerna om condictio indebiti
                          eller liknande rättsprinciper kan tillämpas. Bank 2 har dessutom i god tro, inrättat sig efter
                          transaktionen. Det föreligger inte någon skyldighet för banken att på någon annan rättslig grund betala
                          ersättning till KÖ.

                          Bank 2 gör inte anspråk på den återstående behållningen på personkontot om 76,05 kr. Om bank 1 och
                          KÖ gemensamt meddelar bank 2 vem av dem som har rätt till beloppet och lämnar instruktioner till
                          vilket kontot beloppet ska betalas så är bank 2 beredd att göra detta.

2023-00686
                          Allmänna reklamationsnämnden gjorde följande bedömning.


             2023-12-13
                          Reglerna om obehöriga transaktioner

                          I lagen (2010:751) om betaltjänster finns regler om obehöriga transaktioner. Huvudregeln är att
                          banken ska återställa kontot till den ställning som det skulle ha haft om den obehöriga transaktionen
                          inte hade ägt rum. Från denna regel finns emellertid undantag, som hänger samman med att
                          kontohavaren är skyldig att skydda sina personliga behörighetsfunktioner, t.ex. koder, som är knutna
                          till ett betalningsinstrument.

                          Kontohavaren ansvarar för obehöriga transaktioner under förutsättning att transaktionen har kunnat
                          genomföras till följd av att kontohavaren inte har skyddat sin personliga behörighetsfunktion.
                          Ansvaret är emellertid begränsat till 400 kr, om inte kontohavaren har agerat grovt oaktsamt eller
                          särskilt klandervärt. Om kontohavaren är konsument och har låtit bli att skydda sina personliga
                          behörighetsfunktioner genom grov oaktsamhet, gäller ansvaret i stället upp till 12 000 kr. Och i de fall
                          där handlandet ska anses vara särskilt klandervärt, ansvarar kontohavaren för hela förlusten oavsett hur
                          stor den är. (Se 5 a kap. 2 § och 3 § andra stycket.)

                          Regleringen bygger på tanken att det ligger ett värde i att man kan använda kontokort och andra
                          betalningsinstrument utan att riskera att drabbas av alltför kännbara ekonomiska förluster. Det har
                          nämligen ansetts vara önskvärt att uppmuntra användningen av betalningsinstrument eftersom det
                          finns ett samhällsekonomiskt och brottsförebyggande intresse av att minska kontanthanteringen. (Se
                          prop. 2009/10:122 s. 17.)

                          Grovt oaktsamma ageranden

                          För att vara grovt oaktsamt måste agerandet utgöra ett markant avsteg från den aktsamhet som
                          rimligen kan krävas. Normalt förutsätts därmed att kontohavaren har varit obetänksam i en sådan grad
                          att han eller hon inte är ursäktad. Detta innebär att lindriga fall av slarv eller tillfällig glömska inte
                          utgör ett grovt oaktsamt agerande. Vid bedömningen måste beaktas bland annat vilka möjligheter
                          kontohavaren har haft att skydda sig mot en obehörig transaktion. I det sammanhanget ska hänsyn tas
                          till vad han eller hon hade kunnat göra för komma till insikt om risken för en obehörig transaktion.
                          Ställning måste vidare tas till om det är rimligt eller inte att begära att kontohavaren gör detta. I det
                          sammanhanget kan många olika faktorer ges betydelse, däribland hur pressande eller brådskande
                          situationen har varit eller framstått för honom eller henne. Ytterst får en samlad bedömning göras för
                          att avgöra om agerandet kan anses grovt oaktsamt eller inte. (Se prop. 2009/10:122 s. 27 samt
                          nämndens beslut den 9 november 2022 i ärendena 2021-12666, 2021-19593, 2022-01950, 2022-
                          02184, 2022-03987 och 2022-03828.)

                          Särskilt klandervärda ageranden

                          Särskilt klandervärt ska agerandet anses vara först vid kvalificerade former av grov oaktsamhet.
                          Agerandet ska alltså vara allvarligare än ett markant avsteg från normal aktsamhet (se ovan). I princip
                          krävs att konsumenten har varit likgiltig till risken för obehöriga transaktioner (se prop. 2009/10:122 s.
                          29).

                          Högsta domstolen har nämnt tre situationer där agerandet ska anses vara särskilt klandervärt. Den
                          första av dessa är när konsumenten har agerat bedrägligt. Den andra situationen föreligger när
                          konsumenten med avsikt har överlämnat personliga behörighetsfunktioner till en obehörig person och
                          då insett eller haft anledning att misstänka att det förelåg en betydande eller närliggande risk för att

2023-00686
                          hans eller hennes handlande kunde medföra en förlust. För det tredje nämner domstolen situationen att


             2023-12-13
                          konsumenten har varit medveten om, dvs. faktiskt insett, att det fanns en risk för en obehörig
                          transaktion men ändå underlåtit att skydda sina personliga behörighetsfunktioner. Bedömningen av om
                          en konsument har agerat särskilt klandervärt ska i princip göras objektiverat. (Se ”BankID-
                          bedrägeriet” NJA 2022 s. 522 punkterna 26–28.)

                          Det ska noteras att kravet på insikt gäller kontohavarens faktiska uppfattning eller föreställning om
                          risken för att en obehörig transaktion ska genomföras. Det kan inte anses tillräckligt att kontohavaren
                          anar att en sådan risk finns. I stället får det krävas att kontohavaren är mer eller mindre säker på att en
                          verklig risk föreligger. Det är heller inte tillräckligt att kontohavaren borde ha insett risken eller har
                          haft anledning att tänka efter och därmed hade kunnat inse att en sådan risk förelåg.

                          Bankens bevisbörda

                          Det är banken som har bevisbördan för att kontohavaren har agerat grovt oaktsamt eller särskilt
                          klandervärt. Bevisningens styrka ska i princip uppfylla de krav som normalt gäller i civilmål;
                          omständigheterna ska alltså visas. (Se prop. 2009/10:122 s. 28 och ”BankID-bedrägeriet” NJA 2022 s.
                          522 punkten 29.)

                          Vad banken närmare bestämt ska visa är att omständigheter av omedelbar betydelse för bedömningen
                          föreligger som utgör ett grovt oaktsamt eller ett särskilt klandervärt agerande, t.ex. att kontohavaren
                          var praktiskt taget säker på att det fanns en risk för obehöriga transaktioner. Det ska samtidigt
                          uppmärksammas att bedömningen huruvida ett agerande är grovt oaktsamt eller särskilt klandervärt
                          kan inrymma rättsfrågor och att frågor av det slaget inte omfattas av bevisbördan. t.ex. frågan om
                          kontohavaren har haft anledning att misstänka att det förelåg en betydande eller närliggande risk för att
                          hans eller hennes handlande kunde medföra en förlust.

                          Beviskravet kan uppfyllas på olika sätt och genom bevisning som tar sikte på olika omständigheter. I
                          regel kan banken lägga fram utredning som gäller användningen av ett betalningsinstrument. Denna
                          kan många gånger innehålla uppgifter om vilket betalningsinstrument som har använts, hur detta har
                          kommit till användning och när användningen har ägt rum. I övrigt får nämnden inte sällan lägga
                          kontohavarens uppgifter till grund för bedömningen, något som också förutsattes i lagmotiven (se
                          prop. 2009/10:122 s. 28). Många gånger finns det således inte någon bevisning som mera direkt tar
                          sikte kontohavarens subjektiva föreställning. Någon gång kan emellertid omständigheterna objektivt
                          sett vara sådana att det framstår som i det närmaste otänkbart att kontohavaren var okunnig om risken
                          för en obehörig transaktion (jfr ”Suterränghuset på Ekerö” NJA 2021 s. 353 punkten 11).

                          Nämndens bedömning i detta fall

                          Av utredningen framgår att KÖ blev uppringd av en person som utgav sig för att företräda bank 1. Det
                          framgår att personen förklarade för KÖ att hon var utsatt för ett bedrägeriförsök. Av den utredning
                          som bank 1 har lagt fram framgår att KÖ med sitt BankID signerade nedladdningen av ett nytt
                          BankID, som personen använde för att genomföra den aktuella transaktionen.

                          Det står klart att KÖ inte själv genomförde transaktionen och att den gjordes utan hennes samtycke.
                          Det är vidare utrett att transaktionen kunde genomföras för att KÖ signerade nedladdningen av ett nytt
                          BankID. Transaktionen är alltså obehörig men kunde genomföras eftersom KÖ inte skyddade de
                          personliga behörighetsfunktioner som var kopplade till hennes BankID.

                          Frågan är om KÖ genom att göra det möjligt för personen att ladda ned ett nytt BankID ska anses ha
                          agerat särskilt klandervärt.

2023-00686
                          Av utredningen framgår att KÖ, när hon skulle signera nedladdningen av ett nytt BankID, fick ett


             2023-12-13
                          meddelande som uppmanade henne att aldrig ladda ned ett BankID på uppmaning av banken eller
                          någon annan person, oavsett orsak. Det har emellertid inte framkommit någon omständighet som mera
                          direkt talar för att KÖ tog del av informationen.

                          Av utredningen framgår vidare att KÖ, innan transaktionen genomfördes, hade höjt betalgränsen för
                          Swish. Det har inte framkommit någon förklaring till varför en sådan åtgärd enligt KÖ:s uppfattning
                          var nödvändig.

                          Det kan tyckas svårt att förena nedladdningen av ett nytt BankID och höjningen av betalgränsen för
                          Swish med att KÖ trodde att banken skulle hjälpa henne att komma till rätta med ett bedrägeriförsök.
                          Samtidigt är det inte otänkbart att man i den situation som KÖ uppger att hon uppfattade att hon
                          befann sig i inte fäster någon avgörande vikt vid enskildheter som man i andra situationer kanske
                          beaktar.

                          Vid en sammantagen bedömning utgör de omständigheter som har kommit fram inte tillräcklig
                          bevisning för att KÖ var medveten om att hon gav en obehörig person tillgång till sitt BankID eller att
                          hon på någon annan grund insåg att det fanns en risk för obehöriga transaktioner. Slutsatsen blir därför
                          att KÖ inte ska anses ha agerat särskilt klandervärt.

                          Frågan blir då om KÖ:s agerande ska bedömas som grovt oaktsamt.

                          Det är som sagt utrett att KÖ fick ett varningsmeddelande när hon skulle signera nedladdningen av ett
                          nytt BankID. Enligt nämndens mening får det i allmänhet krävas att man tar del av meddelanden av
                          det slaget, även om man uppfattar förhållandena som pressande. Om KÖ hade tagit del av
                          meddelandet, som var tydligt och kortfattat, skulle hon ha förstått att det fanns en påtaglig risk för att
                          transaktioner skulle genomföras utan hennes samtycke. Genom att i stället signera nedladdningen av
                          ett nytt BankID har KÖ på ett mycket tydligt sätt avvikit från den aktsamhet som kan krävas av henne.
                          Hon har således genom grov oaktsamhet försummat skyldigheten att skydda sin personliga
                          behörighetsfunktion.

                          KÖ:s ansvar är således begränsat till 12 000 kr. Med avdrag för detta belopp ska bank 1
                          rekommenderas att ersätta den förlust som den obehöriga transaktionen har orsakat henne.

                          KÖ har även riktat krav mot bank 2.

                          En förutsättning för att reglerna om obehöriga transaktioner ska tillämpas i förhållande till bank 2 är
                          att KÖ kan anses vara innehavare av kontot hos banken. Av utredningen framgår att kontot öppnades
                          utan hennes samtycke med användning av det nya BankID som hade tagits ut i hennes namn. Enligt
                          nämndens bedömning kan den rättshandling som föranledde att kontot öppnades därmed inte anses
                          härröra från KÖ (jfr ”Låneavtalet med Svea Ekonomi” NJA 2021 s. 1017 punkten 11). KÖ kan således
                          inte anses vara innehavare av kontot hos bank 2. Kravet mot bank 2 ska därför avslås.

                          Nämnden noterar emellertid att bank 2 har accepterat att utbetala den återstående behållningen på
                          kontot, om bank 1 och KÖ gemensamt meddelar bank 2 vem av dem som har rätt till beloppet.

                          ________

                          Skiljaktig mening
                          Två av ledamöterna var skiljaktiga i fråga om motiveringen och anförde följande.

2023-00686
                          Vi delar majoritetens bedömning att KÖ genom grov oaktsamhet försummat skyldigheten att skydda


             2023-12-13
                          sin personliga behörighetsfunktion. Vi anser emellertid inte att det i allmänhet kan krävas att
                          konsumenter tar del av ett varningsmeddelande från BankID oaktat konsumentens upplevelse i form
                          av stress eller press.

                          I nya och överraskande situationer känner sig konsumenter okunniga och osäkra. Detta i kombination
                          med en upplevelse av tidspress och behov av att agera snabbt gör konsumenter stressade. Osäkra och
                          otydliga situationer upplevs ofta som hotande vilket skapar psykologisk och fysiologisk stress. I
                          situationer som upplevs som osäkra och stressande ökar vidare konsumenters tendenser att se till andra
                          människor för vägledning om hur de bör agera. Konsumenter agerar enligt andras uppmaningar när
                          situationen är osäker, särskilt om konsumenten uppfattar den andre som en auktoritet. För en
                          konsument som försätts i en stressad situation kan därför en bedragares anvisningar framstå som både
                          adekvata och lämpliga även om det i efterhand går att ifrågasätta rimligheten i bedragarens
                          instruktioner. Utöver ovan nämnda allmänna faktorer så finns det ett stort antal individrelaterade
                          faktorer som påverkar förmågan att hantera stressade situationer såsom låg ålder, hög ålder,
                          personlighet och hög osäkerhetsintolerans. Det ska vidare tilläggas att konsumenter i förhållande till
                          banken är den svagare parten och skyddsvärda och att alltför höga krav således inte kan ställas på
                          konsumenterna. Vi delar därmed inte majoritetens bedömning att konsumenter i allmänhet bör ta del
                          av varningsmeddelanden från BankID även om en situation upplevs som pressande/stressande. Vi
                          anser således inte att det förhållande att KÖ mottog ett varningsmeddelande har någon avgörande
                          betydelse för bedömningen av hennes agerande. I övrigt delar vi majoritetens motivering och beslut.

Citera som: ARN 2023-00686
