# ARN 2024-02479 — Ärendereferat 2024-02479

- Myndighet: Allmänna reklamationsnämnden
- Avgöranden och beslut
- Allmänna reklamationsnämnden: https://www.arn.se/om-arn/vagledande-beslut/
- Sidan hos Ratio Lex: https://ratiolex.se/myndigheter/arn/beslut/2024-02479/

> Myndigheters och nämnders avgöranden är inte prejudikat. JO och JK utövar tillsyn.

> Texten är läst ur myndighetens egen publicering, som Ratio Lex hämtat.

2024-02479
                          En konsument köpte två klänningar på internet. Hon betalade köpet med en faktura


             2024-12-19
                          utställd av en betaltjänstleverantör. Det rörde sig alltså om ett kreditköp. Konsumenten
                          utövade sin ångerrätt i förhållande till säljaren men betalade kreditgivaren. Frågan var
                          om kreditgivaren var skyldig att betala tillbaka beloppet till konsumenten. ARN
                          konstaterade att kreditavtalet automatiskt upphörde att gälla till följd av att
                          konsumenten utövade sin ångerrätt. ARN gjorde vidare bedömningen att konsumenten,
                          på grund av kreditgivarens solidariska ansvar med säljaren, kunde vända sig direkt mot
                          kreditgivaren med krav på återbetalning i anledning av det ångrade köpet.
                          Beslut 2024-12-19; 2024-02479
                          RN begärde återbetalning av 663 kr.
                          I sin anmälan till nämnden uppgav RN följande. Hon köpte två sommarklänningar på internet och
                          betalade via företaget. Hon meddelade säljaren att hon ångrade köpet och fick information om den
                          adress till vilken klänningarna skulle returneras. Hon följde säljarens instruktioner och skickade
                          tillbaka klänningarna. Företaget pausade fakturan men sedan drogs pengar trots att hon hade redovisat
                          kvitto på att hon hade skickat tillbaka klänningarna.
                          Företaget motsatte sig kravet.
                          I sitt svar till nämnden uppgav företaget följande. Säljaren har meddelat att RN är nekad retur eftersom
                          returen har fastnat under transporten. Eftersom RN inte har kunnat ge företaget ett giltigt
                          leveransbevis, anser företaget att fakturan är korrekt och ska kvarstå.

                          Allmänna reklamationsnämnden gjorde följande bedömning
                          Allmänt om konsumentens ångerrätt enligt distansavtalslagen
                          Under vissa förutsättningar får en konsument frånträda ett köpeavtal när det har ingåtts på
                          distans eller utanför affärslokaler, den s.k. ångerrätten. Konsumenten utövar ångerrätten genom
                          att inom en viss tidsfrist lämna ett meddelande om detta till näringsidkaren, se 2 kap. 10 § lagen
                          (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler (distansavtalslagen).
                          Verkningarna av att konsumenten utövar sin ångerrätt är att parternas skyldighet att fullgöra
                          avtalet bortfaller (se prop. 2013/14:15 s. 49). Detta innebär bl.a. att konsumentens skyldighet att
                          betala för varan eller tjänsten upphör. Om konsumenten har fått en vara, ska den returneras. På
                          motsvarande sätt ska säljaren, om betalning har mottagits, betala tillbaka det som konsumenten
                          har betalat (se 2 kap. 13 och 14 §§ distansavtalslagen).
                          Särskilt om ångerrätten vid kreditköp
                          Det är inte ovanligt att konsumenten tar en kredit för att finansiera köpet. Så kan fallet vara när
                          säljaren eller en fristående kreditgivare ställer ut en faktura med betalningsanstånd eller beviljar
                          konsumenten anstånd med betalning på något annat liknande sätt (se definitionen av kreditavtal
                          i 2 § konsumentkreditlagen [2010:1846]).
                          Om krediten lämnas av någon annan än säljaren har konsumenten två avtalsförhållanden, ett med
                          säljaren och ett med kreditgivaren. Under vissa förutsättningar är sambandet mellan avtalen dock av
                          sådant slag att de rättigheter som konsumenten har enligt avtalet med säljaren får betydelse för
                          kreditavtalet.
                          Om kreditgivaren har lämnat krediten på grund av en överenskommelse med säljaren är det fråga om
                          ett s.k. kreditköp. Samma sak gäller när det visserligen inte finns någon överenskommelse mellan

2024-02479
                          säljaren och kreditgivaren men varan eller tjänsten anges i kreditavtalet. I dessa situationer anses


             2024-12-19
                          förhållandet med kreditgivaren vara ett till distansavtalet anknytande kreditavtal.
                          Om konsumenten ångrar köpeavtalet vid ett kreditköp, ska kreditavtalet upphöra att gälla utan att
                          konsumenten får åläggas någon påföljd för detta (se 2 kap. 16 § distansavtalslagen). En konsekvens av
                          att konsumenten ångrar köpeavtalet är alltså att konsumenten befrias även från sina skyldigheter enligt
                          det anknytande kreditavtalet och att de eventuella prestationer som har fullgjorts ska gå åter. Det är
                          fråga om en automatisk återgång av det anknytande avtalet (se prop. 2013/14:15 s. 95 och artikel 15.1
                          i direktivet om konsumenträttigheter). I och med att konsumenten lämnar eller sänder ett meddelande
                          till näringsidkaren om att köpeavtalet frånträds upphör alltså både köpeavtalet och det anknytande
                          kreditavtalet att gälla. Det krävs inte därutöver att konsumenten har returnerat varan till säljaren.
                          Avvecklingen av avtalsförhållandena sker normalt så att konsumenten skickar tillbaka varan till
                          säljaren som ska se till att priset för varan återbetalas till konsumenten på samma sätt som när varan
                          köptes (se 2 kap. 14 § tredje stycket distansavtalslagen). Säljaren och kreditgivarens inbördes
                          förhållanden regleras i enlighet med avtalet mellan dem.
                          Konsumentens rätt att framställa invändningar mot kreditgivaren
                          Vid kreditköp får köparen mot kreditgivarens krav på betalning framställa samma invändningar på
                          grund av köpet som han eller hon kan göra mot säljaren. Dessutom svarar kreditgivaren lika med
                          säljaren för att anspråk på återbetalning, skadestånd eller andra penningprestationer fullgörs, om
                          köparen på grund av köpet har ett sådant anspråk. Kreditgivaren är dock inte skyldig att betala mer än
                          vad som har mottagits av köparen med anledning av krediten. (Se 29 § konsumentkreditlagen.)
                          Det krävs inte att konsumenten först har framställt sitt betalningsanspråk mot säljaren. Konsumenten
                          kan i stället vända sig direkt mot kreditgivaren. En förutsättning är dock att konsumenten är bevarad
                          sin rätt att göra anspråket gällande mot säljaren, något som kräver att konsumenten har iakttagit de
                          villkor som är en förutsättning för anspråket. Kreditgivaren får alltså framställa alla de invändningar
                          som säljaren hade kunnat göra gällande och kan alltså invända t.ex. att konsumenten inte har fullgjort
                          sin skyldighet att reklamera eller att lämna tillbaka varan. (Se prop. 1976/77:123 s. 170 och 171 samt
                          prop. 1991/92:83 s. 82.)
                          Rätten att göra gällande invändningar och anspråk genomför artikel 15.2 och 15.3 i 2008 års
                          konsumentkreditdirektiv (2008/48:EG). Artikel 15.2 tar sikte på fall där varan eller tjänsten inte har
                          levererats eller tillhandahållits, eller levererats eller tillhandahållit endast till en del eller inte
                          överensstämmer med avtalet. Samtidigt framgår att medlemsstaterna ska avgöra i vilken omfattning
                          och under vilka villkor denna rättighet ska kunna utövas. Av artikel 15.3 framgår att direktivets
                          bestämmelser inte ska påverka nationella bestämmelser enligt vilka en kreditgivare ska ha ett
                          solidariskt ansvar i fråga om konsumentens anspråk mot leverantören i de fall då de varor eller tjänster
                          som köpts har finansierats genom ett kreditavtal.
                          Vid genomförandet av direktivet ansågs det inte finnas anledning att ändra den ordning som i dessa
                          avseenden gällde sedan tidigare. Den nuvarande regleringen överfördes oförändrad till den nya lagen
                          (se prop. 2009/10:242 s. 77). De invändningar som lagstiftaren har haft i åtanke i första hand är
                          påståenden om kontraktsbrott på säljarens sida. Det framgår emellertid att invändningarna också kan
                          grundas på mer allmänna regler och att konsumenten kan hävda att det finns en rätt att häva avtalet
                          eller att konsumenten av annan anledning inte är skyldig att stå fast vid köpet, t.ex. därför att det är
                          ogiltigt enligt allmänna avtalsrättsliga regler (se prop. 1976/77:123 s. 169 och 170). Uttalandena talar
                          alltså för att köparens rätt att göra gällande invändningar och anspråk inte är begränsad till frågor om
                          fel eller dröjsmål eller till anspråk grundade på förhållanden av just det slaget. Slutsatsen får även stöd
                          av rättsfallet NJA 2014 s. 978, där Högsta domstolen bedömde att konsumenten hade en på allmänna
                          principer grundad stoppningsrätt som hon kunde göra gällande mot en fristående kreditgivare.

2024-02479
                          Konsumentens ångerrätt har ett nära samband med köpeavtalet och syftar till att tillgodose det


             2024-12-19
                          särskilda behov av konsumentskydd som har ansetts finnas just vid distansavtal och avtal utanför
                          affärslokaler. Enligt nämndens bedömning är ångerrätten en rättighet som kan läggas till grund för
                          invändningar och anspråk enligt 29 § konsumentkreditlagen. Om konsumenten vid ett kreditköp har
                          ångrat köpet av en vara bör konsumenten alltså kunna välja att vända sig till kreditgivaren med krav på
                          återbetalning av priset för varan, förutsatt att konsumenten har iakttagit de villkor som är en
                          förutsättning för anspråket mot säljaren. I detta ligger att konsumenten ska ha utövat sin ångerrätt i
                          förhållande till säljaren i enlighet med vad som gäller enligt distansavtalslagen.
                          Om säljaren inte medverkar till att konsumenten kan fullgöra sina skyldigheter
                          Som framgår av det föregående måste konsumenten lämna eller sända ett ångermeddelande till
                          säljaren för att det anknytande kreditavtalet ska upphöra att gälla i enlighet med 2 kap. 16 §
                          distansavtalslagen. När det gäller 29 § konsumentkreditlagen tillkommer kravet att konsumenten ska
                          ha fullgjort det som ankommer på honom eller henne i förhållande till säljaren för att anspråket ska
                          aktualiseras eller invändningen kvarstå. Detta får anses innebära att konsumenten, när köpet avser en
                          vara och något annat inte har avtalats, inte har rätt att få en återbetalning av kreditgivaren med stöd av
                          29 § konsumentkreditlagen med mindre än att säljaren har tagit emot varan från konsumenten eller
                          konsumenten visat att varan har sänts tillbaka (se 2 kap. 14 § andra stycket distansavtalslagen).
                          En förutsättning för att konsumenten ska komma i kontakt med säljaren är att denna tillhandahåller
                          telefonnummer, adress, e-postadress eller andra kontaktuppgifter. Därför är säljaren skyldig att ge
                          konsumenten sådan och annan liknande information innan ett avtal ingås (se 2 kap. 2 § första stycket 2
                          distansavtalslagen). I praktiken lär konsumenten inte kunna skicka eller lämna ett ångermeddelande
                          med mindre än att säljaren fullgör sin skyldighet att lämna uppgifter av det slaget. Utan tillgång till en
                          postadress kan konsumenten i normalfallet inte heller lämna eller sända tillbaka varan till säljaren.
                          En parts passivitet anses i vissa fall leda till att parten förlorar en rättighet. Så kan fallet vara när en
                          part ger motparten intrycket att han har eftergett sin rätt. Av betydelse kan vara om partens agerande
                          ger motparten fog att uppfatta detta som att parten avstår från att göra sin rätt gällande. (Se t.ex.
                          ”Restaurang Pelé” NJA 2002 s. 630 och ”Leksaksaffären i Vimmerby” NJA 2018 s. 171.) Beroende på
                          omständigheterna bör en säljares underlåtenhet att tillhandahålla kontaktuppgifter eller information om
                          den adress till vilken en vara ska återsändas, kunna anses innebära att säljaren har eftergett sin rätt att
                          få ett ångermeddelande eller sin rätt att få tillbaka varan. Om konsumenten har gjort rimliga
                          ansträngningar för att få tag på kontaktuppgifter till säljaren utan att lyckas, bör konsumenten ha rätt
                          att frånträda avtalet utan att ha lämnat ett meddelande till säljaren.
                          Detta påverkar i förekommande situationer även kreditgivaren eftersom säljarens underlåtenhet att
                          tillhandahålla kontaktuppgifter får till följd att även exempelvis ett anknytande avtal upphör att gälla
                          trots att konsumenten inte har lämnat ett ångermeddelande till säljaren.
                          Bedömningen i detta fall
                          Av utredningen i ärendet framgår att RN beställde två klänningar på internet den 4 juli 2023 och att
                          hon fick klänningarna den 14 juli 2023. Vidare framgår att RN samma dag som hon mottog
                          klänningarna meddelade säljaren att hon ville frånträda avtalet. Det står därmed klart att hon ingick ett
                          distansavtal med säljaren av varorna och att hon inom ångerfristen har utövat sin ångerrätt i
                          förhållande till säljaren.
                          Av utredningen framgår vidare att RN skulle betala klänningarna med faktura via företaget och att
                          företaget ställde ut en faktura med ett betalningsanstånd till henne. Nämnden drar i enlighet med detta
                          slutsatsen att företaget har lämnat RN en kredit och att det är fråga om ett kreditköp.
                          Vidare framgår att företaget avstod från att göra fakturan gällande under en tid men att företaget den
                          17 oktober 2024 beslutade att den skulle betalas och att RN därefter betalade det fakturerade beloppet.

2024-02479
                          Nämnden konstaterar att det förhållandet att RN utövade sin ångerrätt i förhållande


             2024-12-19
                          till säljaren enligt 2 kap. 16 § distansavtalslagen fick till följd att även kreditavtalet med företaget
                          upphörde att gälla. Detta innebär att företaget inte har haft rätt att kräva RN på betalning. Företaget ska
                          därför redan av detta skäl rekommenderas att återbetala det mottagna beloppet. Som framgått saknar
                          det vid den bedömningen betydelse om klänningarna har sänts tillbaka till säljaren på det sätt som sägs
                          i 2 kap. 14 § andra stycket distansavtalslagen.
                          Nämnden tar härefter ställning till om RN också med stöd av 29 § konsumentkreditlagen har rätt att
                          återfå betalningen.
                          Som redogjorts för har en köpare vid ett kreditköp rätt att framställa invändningar på grund av köpet
                          mot kreditgivaren. Om köparen på grund av köpet har anspråk på återbetalning, skadestånd eller annan
                          penningprestation mot säljaren, svarar kreditgivaren som sagt solidariskt med säljaren för att anspråket
                          fullgörs.
                          RN har gett in ett kvitto som visar att hon den 14 juli 2023 lämnade in ett paket till Postnord som
                          skulle skickas till den adress säljaren hade uppgett. Det är alltså visat att klänningarna har sänts
                          tillbaka till säljaren på det sätt som sägs i 2 kap. 14 § andra stycket distansavtalslagen. Säljaren är
                          därför skyldig att betala tillbaka det belopp som RN har betalat för klänningarna. Det förhållandet att
                          säljaren eventuellt inte har tagit emot varorna medför ingen annan bedömning. Enligt nämndens praxis
                          står säljaren risken för varan när konsumenten har avlämnat den för återtransport (se t.ex. nämndens
                          beslut i ärende 2017-11943).
                          Enligt 29 § andra stycket konsumentkreditlagen svarar företaget solidarisk med säljaren för
                          skyldigheten att återbetala det belopp som RN har betalat för klänningarna. RN har alltså, även med
                          stöd av den bestämmelsen, rätt att rikta sitt krav på återbetalning av priset för varorna direkt till
                          företaget.
                          Företaget ska därför rekommenderas att återbetala det begärda beloppet till RN.

Citera som: ARN 2024-02479
