# RFFS 1989:9 — Riksförsäkringsverkets föreskrifter om ändring i kungörelsen (RFFS 1978:2) med förteckning över behandlingar enligt 8 § grupp 3 förordningen (1976:1018) med taxa för sjukvårdande behandling

- Myndighet: Försäkringskassan
- Föreskrifter och allmänna råd: Riksförsäkringsverkets författningssamling (RFFS)
- Datum: 1989-06-08
- Dokumentet hos myndigheten: https://lagrummet.forsakringskassan.se/download/18.3d0ede8b171aacde18e2263e/1592479787131/pdf_A1989_9.pdf
- Sidan hos Ratio Lex: https://ratiolex.se/myndigheter/fk/rffs/1989-9/

> Föreskrifter är bindande normer som myndigheten meddelar med stöd av ett bemyndigande (8 kap. regeringsformen). Allmänna råd är inte bindande.

> Texten är läst ur myndighetens egen publicering, som Ratio Lex hämtat (PDF, textlager).

         RIKSFÖRSÄKRINGSVERKET FÖRESKRIVER


Riksförsäkringsverkets författningssamling

ISSN 0348-582X


                                                                  RFFS 1989:9
                                                                 SJUKFÖRSÄKRING
                                                                              S

                                                                 Utkom från trycket
                                                                   den 14 juni 1989



Riksförsäkringsverkets föreskrifter
om ändring i kungörelsen (RFFS 1978:2) med förteckning över
behandlingar enligt 8 § grupp 3 förordningen (1976:1018) med
taxa för sjukvårdande behandling;

beslutade den 8 juni 1989.

Med stöd av 22 § andra stycket förordningen (1976:1018) med taxa för sjuk-
vårdande behandling m.m. föreskriver riksförsäkringsverket efter samråd med
socialstyrelsen i fråga om verkets kungörelse (RFFS 1978:2) med förteckning
över behandlingar enligt 8 § grupp 3 förordningen (1976:1018) med taxa för
sjukvårdande behandling m.m. att rubriken till kungörelsen samt 1 och 2 §§ skall
ha följande lydelse.

Till följd härav kommer kungörelsen att ha följande lydelse från och med den
dag denna författning träder i kraft.


Riksförsäkringsverkets föreskrifter
med förteckning över behandlingar enligt 8 § grupp 3 förordningen
(1976:1018) med taxa för sjukvårdande behandling m.m.

1 § Vid tillämpning av 8 § förordningen (1976:1018) med taxa för sjukvårdande
behandling m.m. får arvode tas ut enligt grupp 3 om sjukgymnasten eller läkaren
utfört någon av de åtgärder som anges i 2 §.

För att utföra åtgärderna enligt de definitioner som ges i 2 § erfordras kunska-
per utöver dem som inhämtats i grundutbildningen. För tilläggsarvode enligt 10 §
andra stycket förordningen (1976:1018) med taxa för sjukvårdande behandling
m.m. skall behandling enligt någon av åtgärderna 1, 3, 4, 6, 7, 10, 11 eller 13 ha
meddelats.
(FOTNOT: Senaste lydelse RFFS 1987:11)


2 § Åtgärder:
(FOTNOT: Senaste lydelse RFFS 1987:11)

1. Avspänningsbehandling
Behandling som genom kroppskännedomsträning och avslappningstekniker får
patienten att förbättra sin förmåga att reglera sitt muskulära spänningstillstånd.

För tilläggsarvode som avses i 1 § tredje stycket skall behandlingen ha inneburit
Autogen träning, Mental träning eller Progressiv avspänning enligt Jacobson. På
ordinationen skall läkaren ha angett psykiatrisk eller neurologisk diagnos.

2. Andningsgymnastik
I andningsgymnastiken skall ingå de flesta av följande tekniker: avslappning,
andningstekniker, dränagebehandling, hostteknik, hållning, konditionsträning,
inhalationsträning samt träning i användande av läkare ordinerad inhalationsap-
parat.

3. Faciliterande behandling vid pareser
Behandling för att underlätta normal motorik genom

a) Rytmisk stabilisation - långsam växling, rytmteknik, upprepade kontraktioner,
irradiation;

b) Utnyttjande av synergier, reflexer och associerade reaktioner;

c) Utnyttjande av posturala reaktioner, balans och skyddsreaktioner.

För tilläggsarvode som avses i 1 § tredje stycket skall läkaren på ordinationen
ha angett neurologisk diagnos.

4. Fobiträning
Beteendeterapi. Systematisk desensibilisering i form av avspänningsterapi mot
situationsutlöst ångest.

För tilläggsarvode som avses i 1 § tredje stycket skall läkaren på ordinationen
ha angett psykiatrisk diagnos.

5. Gånganalys
Värdering av gångrubbningens art, lokalisation och svårighetsgrad med tanke
såväl på ursprung i nervsystemet som i rörelse- och stödjeapparaten.

6. Inhiberande behandling vid spasticitet
Behandling för att hämma hyperton-spastisk eller rigid-muskel. Används även
vid förhöjd tonus i muskulatur med normal neurologi genom

a) autogenetisk, reciprok, postkontraktorisk hämning;

b) utnyttjande av synergier och reflexer;

c) reflexhämmande mönster, hämning via nyckelpunkter.

För tilläggsarvode som avses i 1 § tredje stycket skall läkaren på ordinationen
ha angett neurologisk diagnos.

7. Kroppskännedomsträning
Träning att medvetandegöra kroppsliga upplevelser och resurser samt kroppens
relation till fysisk och psykisk omvärld och därigenom ge ökad kroppsbehärsk-
ning.

För tilläggsarvode som avses i 1 § tredje stycket skall behandling ha meddelats
enligt Feldenkreiz, Dropsy eller i form av Eutoni. På ordinationen skall läkaren
ha angett psykiatrisk eller neurologisk diagnos.

8. Ortosanpassning med träning
Anpassning av ortos som är ett stödbandage för att ge möjlighet att utnyttja en
nedsatt funktion.

9. Specifik ledfrigöring

Selektiv mobilisering eller riktad traktion av ett rörelsesegment i ryggraden eller
av en extremitetsled. Omkringliggande rörelsesegment eller leder skall låsas,
fixeras eller stabiliseras genom adekvat teknik.

10. Suggestionsbehandling
Inlärning av självsuggestion för att patienten ska kunna förändra ett neurotiskt
fixerat handlingsmönster.

För tilläggsarvode som avses i 1 § tredje stycket skall behandlingen ha inneburit
suggestionsbehandling eller hypnos. På ordinationen skall läkaren ha angett psy-
kiatrisk diagnos.

11. Perceptionsträning
Träning i att kunna omsätta sinnesintryck till adekvata motoriska svar. Även
t. ex. att med känsel kunna orientera sig i rummet (synskadade).

För tilläggsarvode som avses i 1 § tredje stycket skall läkaren på ordinationen
ha angett psykiatrisk eller neurologisk diagnos.

12. Akupunktur
Omfattande akupunktur i smärtlindrande syfte. Behandling med akupunktur skall
vara ordinerad av legitimerad läkare eller legitimerad tandläkare. Vid behand-
lingen gäller socialstyrelsens kungörelse med föreskrifter och allmänna råd om
akupunkturbehandling inom hälso- och sjukvården samt tandvården (SOSFS
1984:33) samt socialstyrelsens allmänna råd om utbildning i akupunktur för häl-
so- och sjukvårdspersonal (SOSFS 1989:2).

13. Psykomotorisk behandling
Behandling som avser psykisk påverkan av muskelrörelser, ofta utan viljekon-
troll.

För tilläggsarvode som avses i 1 § tredje stycket skall läkaren på ordinationen
ha angett psykiatrisk eller neurologisk diagnos.
.................................................

Denna författning träder i kraft den 1 juli 1989.

RIKSFÖRSÄKRINGSVERKET

GUSTAV JÖNSSON

         Birgit Strand       Arvo Marits

Citera som: RFFS 1989:9
