# RFFS 1991:9 — Riksförsäkringsverkets föreskrifter om ändring i föreskrifterna (RFFS 1978:2) med förteckning över behandlingar enligt 8 § grupp 3 förordningen (1976:1018) med taxa för sjukvårdande behandling m.m.

- Myndighet: Försäkringskassan
- Föreskrifter och allmänna råd: Riksförsäkringsverkets författningssamling (RFFS)
- Datum: 1991-06-06
- Dokumentet hos myndigheten: https://lagrummet.forsakringskassan.se/download/18.3d0ede8b171aacde18e22668/1592479789798/pdf_A1991_9.pdf
- Sidan hos Ratio Lex: https://ratiolex.se/myndigheter/fk/rffs/1991-9/

> Föreskrifter är bindande normer som myndigheten meddelar med stöd av ett bemyndigande (8 kap. regeringsformen). Allmänna råd är inte bindande.

> Texten är läst ur myndighetens egen publicering, som Ratio Lex hämtat (PDF, textlager).

        RIKSFÖRSÄKRINGSVERKET FÖRESKRIVER


Riksförsäkringsverkets författningssamling

ISSN 0348-582X


                                                                  RFFS 1991:9
                                                                 SJUKFÖRSÄKRING
                                                                              S

                                                                 Utkom från trycket
                                                                   den 10 juni 1991



Riksförsäkringsverkets föreskrifter
om ändring i föreskrifterna (RFFS 1978:2) med förteckning över
behandlingar enligt 8 § grupp 3 förordningen (1976:1018) med taxa
för sjukvårdande behandling m.m.;

beslutade den 6 juni 1991.

Med stöd av 22 § andra stycket förordningen (1976:1018) med taxa för sjuk-
vårdande behandling föreskriver riksförsäkringsverket efter samråd med social-
styrelsen i fråga om verkets föreskrifter (RFFS 1978:2) med förteckning över
behandlingar enligt 8 § grupp 3 förordningen (1976:1018) med taxa för sjuk-
vårdande behandling m.m. att 1 och 2 §§ skall ha följande lydelse.

1 § Vid tillämpning av 8 § förordningen (1976:1018) med taxa för sjukvårdande
behandling m.m. får arvode tas ut enligt grupp 3 om sjukgymnasten eller läkaren
utfört någon av de åtgärder som anges i 2 §.

För att utföra åtgärderna enligt de definitioner som ges i 2 § erfordras kunska-
per utöver dem som inhämtats i grundutbildningen.

För tilläggsarvode enligt 10 § andra stycket förordningen (1976:1018) med taxa
för sjukvårdande behandling m.m. skall behandling enligt någon av åtgärderna
1-11 eller 13 ha meddelats.
(FOTNOT: Senaste lydelse RFFS 1989:9)


2 § Åtgärder:
(FOTNOT: Senaste lydelse RFFS 1989:9)

1. Avspänningsbehandling.
Behandling som genom kroppskännedomsträning och avslappningstekniker får
patienten att förbättra sin förmåga att reglera sitt muskulära spänningstillstånd.

För tilläggsarvode som avses i 1 § tredje stycket skall behandlingen ha inneburit
Autogen träning, Mental träning eller Progressiv avspänning enligt Jacobson. På
ordinationen skall läkaren ha angett psykiatrisk eller neurologisk diagnos.

2. Andningsgymnastik.
I andningsgymnastiken skall ingå de flesta av följande tekniker: avslappning,
andningstekniker, dränagebehandling, hostteknik, hållning, konditionsträning,
inhalationsträning samt träning i användande av läkare ordinerad inhalationsap-
parat.

För tilläggsarvode som avses i 1 § tredje stycket skall läkaren på ordinationen
ha angett diagnoserna Bechterews sjukdom eller reumatoid artrit samt att bety-
dande nedsättning av rörelsefunktionen föreligger.

3. Faciliterande behandling vid pareser.
Behandling för att underlätta normal motorik genom

 a) rytmisk stabilisation - långsam växling, rytmteknik, upprepade
   kontraktioner, irradiation;

 b) utnyttjande av synergier, reflexer och associerade reaktioner;

 c) utnyttjande av posturala reaktioner, balans och skyddsreaktioner.

För tilläggsarvode som avses i 1 § tredje stycket skall läkaren på ordinationen
ha angett neurologisk diagnos.

4. Fobiträning.
Beteendeterapi. Systematisk desensibilisering i form av avspänningsterapi mot
situationsutlöst ångest.

För tilläggsarvode som avses i 1 § tredje stycket skall läkaren på ordinationen
ha angett psykiatrisk diagnos.

5. Gånganalys.
Värdering av gångrubbningens art, lokalisation och svårighetsgrad med tanke
såväl på ursprung i nervsystemet som i rörelse- och stödjeapparaten.

För tilläggsarvode som avses i 1 § tredje stycket skall läkaren på ordinationen
ha angett diagnoserna Bechterews sjukdom eller reumatoid artrit samt att bety-
dande nedsättning av rörelsefunktionen föreligger.

6. Inhiberande behandling vid spasticitet.
Behandling för att hämma hyperton - spastisk eller rigid - muskel. Används
även vid förhöjd tonus i muskulatur med normal neurologi genom

 a) autogenetisk, reciprok, postkontraktorisk hämning;

 b) utnyttjande av synergier och reflexer;

 c) reflexhämmande mönster, hämning via nyckelpunkter.

För tilläggsarvode som avses i 1 § tredje stycket skall läkaren på ordinationen
ha angett neurologisk diagnos.

7. Kroppskännedomsträning.
Träning att medvetandegöra kroppsliga upplevelser och resurser samt kroppens
relation till fysisk och psykisk omvärld och därigenom ge ökad kroppsbehärsk-
ning.

För tilläggsarvode som avses i 1 § tredje stycket skall behandling ha meddelats
enligt Feldenkrais, Dropsy eller i form av eutoni. På ordinationen skall läkaren
ha angett psykiatrisk eller neurologisk diagnos.

8. Ortosanpassning med träning.
Anpassning av ortos som är ett stödbandage för att ge möjlighet att utnyttja en
nedsatt funktion.

För tilläggsarvode som avses i 1 § tredje stycket skall läkaren på ordinationen
ha angett diagnoserna Bechterews sjukdom eller reumatoid artrit samt att bety-
dande nedsättning av rörelsefunktionen föreligger.

9. Specifik ledfrigörning.
Selektiv mobilisering eller riktad traktion av ett rörelsesegment i ryggraden eller
en extremitetsled. Omkringliggande rörelsesegment eller leder skall låsas, fixe-
ras eller stabiliseras genom adekvat teknik.

För tilläggsarvode som avses i 1 § tredje stycket skall läkaren på ordinationen
ha angett diagnoserna Bechterews sjukdom eller reumatoid artrit samt att bety-
dande nedsättning av rörelsefunktionen föreligger.


10. Suggestionsbehandling.
Inlärning av självsuggestion för att patienten ska kunna förändra ett neurotiskt
fixerat handlingsmönster.

För tilläggsarvode som avses i 1 § tredje stycket skall behandlingen ha inneburit
suggestionsbehandling eller hypnos. På ordinationen skall läkaren ha angett psy-
kiatrisk diagnos.

11. Perceptionsträning.
Träning i att kunna omsätta sinnesintryck till adekvata motoriska svar. Även t ex
att med känsel kunna orientera sig i rummet (synskadade).

För tilläggsarvode som avses i 1 § tredje stycket skall läkaren på ordinationen
ha angett psykiatrisk eller neurologisk diagnos.

12. Akupunktur.
Omfattande akupunktur i smärtlindrande syfte. Behandling med akupunktur skall
vara ordinerad av legitimerad läkare eller legitimerad tandläkare. Vid behand-
lingen gäller socialstyrelsens kungörelse med föreskrifter och allmänna råd om
akupunkturbehandling inom hälso- och sjukvården samt tandvården (SOSFS
1984:33) samt Socialstyrelsens allmänna råd om utbildning i akupunktur för häl-
so- och sjukvårdspersonal (SOSFS 1989:2).

13. Psykomotorisk behandling/psykodynamisk kroppsterapi.
Behandling som avser psykisk påverkan av muskelrörelser, ofta utan viljekon-
troll.

För tilläggsarvode som avses i 1 § tredje stycket skall läkaren på ordinationen
ha angett psykiatrisk eller neurologisk diagnos.
..................................................................

Denna författning träder i kraft den 1 juli 1991.

RIKSFÖRSÄKRINGSVERKET

KARL GUSTAF SCHERMAN

                      Birgit Strand       Catharina Lindberg

Citera som: RFFS 1991:9
