# Konkurrensverket 2011:1 — Osund strategisk anbudsgivning

- Myndighet: Konkurrensverket
- Handböcker och vägledningar
- Dokumentet hos myndigheten: https://www.konkurrensverket.se/globalassets/dokument/informationsmaterial/rapporter-och-broschyrer/uppdragsforskning/forsk-rapport_2011-1_osund-strategisk-anbudsgivning-i-offentlig-upphandling.pdf
- Sidan hos Ratio Lex: https://ratiolex.se/myndigheter/kkv/vagledningar/2011-1/

> Myndighetens stöd för tillämpningen. Inte bindande.

> Texten är läst ur myndighetens egen publicering, som Ratio Lex hämtat.
> Myndigheten kan ha ändrat dokumentet; aktuell version finns hos myndigheten. Vår version: 2026-03-23.

Osund strategisk anbudsgivning
i offentlig upphandling
Uppdragsforskningsrapport 2011:1
skriven av
Karl Lundvall och Kristian Pedersen
för Konkurrensverket

Uppdragsforskningsrapport 2011:1
Karl Lundvall och Kristian Pedersen,
ISSN-nr 1652-8069
Konkurrensverket, Stockholm 2011
Foto: Matton Images

Förord
I Konkurrensverkets uppdrag ligger bland annat att främja forskning på konkur-
rens- och upphandlingsområdet.
Konkurrensverket har gett ekonomie dr Karl Lundvall vid Copenhagen Economics,
och advokat Kristian Pedersen vid Advokatfirman Delphi, i uppdrag att undersöka
de problem som vissa upphandlande myndigheter och leverantörer har upplevt
med så kallad strategisk anbudsgivning inom offentlig upphandling. Vid offentlig
upp-handling, liksom i övriga affärstransaktioner, bör en marknadsaktör drivas av
att maximera sin vinst. Den upphandlande enheten maximerar sin vinst genom att
pressa anbudslämnarna att minska sina marginaler. Leverantörerna maximerar sin
vinst genom att hitta lösningar som matchar anbudsunderlaget till lägsta kostnad.
Denna rapport söker svar på frågan om leverantörernas vilja att maximera sin vinst
genom att agera strategiskt utifrån anbudsunderlaget kan bli osunt och i så fall vad
som kan göras och vems ansvaret är för att komma till rätta med problemet.
Till projektet har knutits en referensgrupp. Den har bestått av Pär Cronhult (Den
nya välfärden – konkurrenskommissionen), Ulrica Dyrke (Företagarna), Ted
Ekman (Almega), Jan-Erik Nilsson (Statens väg- och transportforskningsinstitut–
VTI), Eva Lotta Sandberg (Affärsconcept), Ulf Palm (Sveriges kommuner och
landsting), Sofia Mårtensson (Kammarkollegiet – upphandlingsstödet) och Hans
Sundström (Kammarkollegiet – inköpscentralen). Från Konkurrensverket har
Magnus Ehn, Daniel Johansson och Joakim Wallenklint deltagit.
Det är författarna som svarar för slutsatser och bedömningar i rapporten.
Stockholm, juni 2011
Dan Sjöblom
Generaldirektör

Författarnas förord
Konkurrensverket har gett Karl Lundvall, PhD och Senior Economist vid
Copenhagen Economics, och Kristian Pedersen, advokat och delägare i
Advokatfirman Delphi, ett forskningsuppdrag om s.k. osund strategisk
anbudsgivning inom offentlig upphandling. Myndigheten har vid upprepade
tillfällen erfarit att detta är ett stort problem som drabbar såväl upphandlande
myndigheter som leverantörer.
Syftet med uppdraget har varit följande:
1. Att närmare beskriva och definiera begreppet osund strategisk anbuds-
givning.
2. Att kartlägga omfattningen och betydelsen av de upplevda problemen
3. Att föreslå möjliga lösningar
Uppdraget har tagit sin utgångspunkt i de erfarenheter som olika myndigheter har
av osund strategisk anbudsgivning. Några fall har granskats närmare för att mäta
vilka direkta kostnader som osund strategisk anbudsgivning kan leda till. En bred
enkätundersökning har ingått som ett led i att kartlägga vilka branscher och vilka
upphandlingssituationer som är särskilt drabbade. Förslag till lösningar läggs fram
som berör såväl regelverk, tillämpningsfrågor och utvärderingsmodeller som
utformning och uppföljning av ingångna avtal.
Forskarassistenthjälp har tillförts projektet i form av jur.kand. Erik Olsson,
biträdande jurist vid Advokatfirman Delphi, och Jonas Öhlin, vid Copenhagen
Economics. I avtalstekniska frågor har Johan Hübner, advokat och delägare i
Advokatfirman Delphi, lämnat ett värdefullt bidrag till rapporten.

Innehåll
Sammanfattning .............................................................................................................. 7
Summary ......................................................................................................................... 10
1 Inledning ............................................................................................................ 13
1.1 Disposition ......................................................................................................... 14
2 Vilka regler gäller? ........................................................................................... 16
2.1 Introduktion till LOU ........................................................................................ 16
2.1.1 Upphandling enligt LOU ............................................................... 17
2.1.2 Upphandlande myndigheter ......................................................... 17
2.1.3 Grundläggande krav på en upphandling .................................... 18
2.1.4 Upphandlingsförfaranden ............................................................. 19
2.1.5 Ramavtal ........................................................................................... 20
2.1.6 Rättsmedel ........................................................................................ 21
2.2 LOU och osund strategisk anbudsgivning .................................................... 22
2.2.1 Tilldelning av kontrakt ................................................................... 22
2.2.2 Att ställa krav som inte kan följas upp strider mot
likabehandlingsprincipen............................................................... 24
2.2.3 Väsentliga förändringar.................................................................. 25
2.2.4 Uteslutning på grund av allvarligt fel i yrkesutövningen ......... 26
2.3 Onormalt låga anbud ........................................................................................ 26
2.3.1 En nationalekonomisk tolkning av onormalt låga anbud ......... 27
2.3.2 Möjligheter att förkasta låga anbud .............................................. 29
2.3.3 Exempel i LOU på motiv bakom låga anbud .............................. 30
2.3.4 Hur kan listan användas? ............................................................... 32
2.3.5 Vad säger svensk rättspraxis? ........................................................ 32
2.3.6 Onormalt lågt anbud på grund av statsstöd ............................... 33
2.3.7 Onormalt lågt anbud i 15 kap. LOU ............................................. 33
2.3.8 Kan osund strategisk anbudsgivning utgöra skäl för
avbrytande av en upphandling? ................................................... 34
2.4 Avtalsrättsliga förutsättningar ........................................................................ 34
3 Vad är osund strategisk anbudsgivning? .................................................... 36
3.1 Några uppmärksammade fall ......................................................................... 36
3.2 Definition: tre typer av osund strategisk anbudsgivning ............................ 38
3.2.1 Problemtyp 1: Anbudsgivare håller inte vad som utlovats ....... 39
3.2.2 Problemtyp 2: Koncernstrategisk anbudsgivning ...................... 40
3.2.3 Problemtyp 3: Manipulation av relativa
utvärderingsmodeller ..................................................................... 41
3.3 När dominerande aktörer ägnar sig åt strategisk anbudsgivning ............. 44

3.4 Vad som inte utgör osund strategisk anbudsgivning .................................. 44
4 Vad kostar osund strategisk anbudsgivning? ............................................. 48
4.1 Tänkbara beräkningsmodeller ......................................................................... 48
4.2 Undersökningen ................................................................................................ 51
4.3 Slutsatser ............................................................................................................. 53
5 Hur vanliga är problemen? ............................................................................. 54
5.1 Introduktion och sammanfattning av resultat .............................................. 54
5.2 Problemtyper och branscher ............................................................................ 55
5.2.1 Problemtyper ................................................................................... 55
5.2.2 Branscher .......................................................................................... 58
5.3 Uppföljning och förslag på lösningar ............................................................. 61
5.3.1 Uppföljning ...................................................................................... 61
5.3.2 Förslag på lösningar ........................................................................ 62
5.3.3 Övriga synpunkter bland respondenterna .................................. 63
5.4 Leverantörernas synvinkel ............................................................................... 64
6 Hur kan problemen lösas? .............................................................................. 65
6.1 Tidigare initiativ för att lösa problemen ........................................................ 65
6.2 Förslag ................................................................................................................. 67
6.2.1 Förändringar i upphandlingsregelverket .................................... 67
6.2.2 Förändrade utvärderingsmodeller................................................ 70
6.2.3 Uppföljning av avtal ....................................................................... 71
6.2.4 Avtalslösningar ................................................................................ 73
6.3 Hur kan förslagen stävja osund strategisk anbudsgivning? ....................... 78
Referenser ....................................................................................................................... 82
Bilaga A. Enkätfrågor .................................................................................................. 83
Bilaga B. Resultat av enkätundersökningen ............................................................ 89

7
Sammanfattning
Under senare tid har flera fall av extremt låga anbud i offentlig upphandling upp-
märksammats, bland annat i ramavtal för olika typer av konsulttjänster med flera
leverantörer.
Är detta ett problem? Hur ska vi definiera det? Var förekommer det och hur vanligt
är det? Vad kan göras? Denna rapport försöker besvara dessa frågor.
Vi definierar ”osund strategisk anbudsgivning” som situationer där en anbuds-
givare ensam, eller tillsammans med andra, bryter mot villkoren, eller i vart fall
intentionerna, som den upphandlande myndigheten har rörande hur anbudsgivare
ska agera. Osund strategisk anbudsgivning leder entydigt till ett sämre utfall i
upphandlingen.
”Sund strategisk anbudsgivning” leder inte nödvändigtvis till ett sämre utfall. Det
har sin grund i att anbudsgivare anpassar sig till en utvärderingsmodell som är
undermålig och inte klarar av att identifiera det bästa anbudet.
Vi identifierar tre typfall av osund strategisk anbudsgivning:
1. Anbudsgivarna håller inte vad de lovar.
Exempelvis genom att i ramavtal inte leverera lågt prissatta varor/tjänster,
alternativt hänvisa till dyrare alternativ.
2. Koncernstrategisk anbudsgivning.
Två eller fler företag, typiskt sett inom samma koncern, anpassar sina anbud
så att de i en ramavtalsupphandling rangordnas efter varandra. Vid avrop
bjuder de endast på ”normalt” prissatta produkter, och skickar avrop på
lågt prissatta produkter vidare till en koncernkollega.
3. Manipulation av relativa utvärderingsmodeller.
Ett företag lämnar ett ”bulvan”-anbud för att underlätta för ett annat företag
att vinna en upphandling där en relativ utvärderingsmodell används.
Ett exempel på sund strategisk anbudsgivning är när en anbudsgivare har bättre
information om kommande volymer än den offentliga inköparen. Anbudsgivaren
kan då utnyttja denna kunskap och öka sina chanser att vinna upphandlingen,
exempelvis genom att prissätta för lågt viktade produkter högt, och vice versa.
För att försöka mäta omfattningen av osund strategisk anbudsgivning, och dess-
utom beräkna vilka värden problemet representerar, genomfördes ett antal inter-
vjuer med offentliga inköpare samt en webbaserad enkätundersökning.
Vår slutsats av intervjuerna är att osund strategisk anbudsgivning förekommer,
men att det är koncentrerat till vissa branscher. Det har inte varit möjligt att göra
några konkreta beräkningar av fördyringar, bland annat på grund av dokumenta-

8
tionskraven samt problemet med att identifiera konkreta exempel.I några fall har
inköpare lyckats utnyttja låga vinnande anbud till att spara pengar.
Enkätundersökningen identifierade främst branscherna för kontorsmateriel, livs-
medel, samt Tekniska/IT-konsulter som områden där osund strategisk anbuds-
givning förekom, i huvudsak av typen att anbudsgivarna inte håller vad de lovar.
Två av tre offentliga inköpare angav att detta enligt deras kännedom ”förekom”.
Det framkom även vid enkätundersökningen att offentliga inköpare främst genom
stickprov undersöker förekomst av problem – det sker i de flesta fall inte med
någon regelbundenhet, och sällan vid varje upphandling eller avrop. När problem
väl uppdagats är dialog med leverantören den vanligaste metoden för att försöka
komma till en lösning.
När det gäller vilka lösningar som offentliga inköpare anser mest lovande svarar de
flesta bättre uppföljning av att leverantörerna lever upp till avtalens villkor, skarp-
are villkor och bättre utvärderingsmodeller. Lösningar som inbegriper förändrad
lagstiftning eller en uppförandekod hos företagen anses inte ändamålsenliga av de
flesta respondenter.
Offentliga inköpare menar således att lösningen på problemen med osund strate-
gisk anbudsgivning ligger hos dem själva, inte hos företagen eller hos lagstiftaren i
första hand.
Vi menar att osund strategisk anbudsgivning är ett problem värt att följa och att
agera emot givet den kunskapsnivå vi har idag. Särskilt bekymmersamt är att
fenomenet visar tendenser till spridning.
Vi lämnar därför följande förslag för att motverka problemen.
1. Ändra bevisbördans placering för onormalt lågt anbud
Utred möjligheten att ändra bestämmelserna i 12 kap. 3 § och 15 kap. 17 §
LOU så att bevisbördan för att ett onormalt lågt anbud är seriöst menat
åvilar leverantören. Om anbudsgivaren snarare än upphandlande myndig-
het måste visa att det onormala budet är företagsekonomiskt motiverat ökar
möjligheterna att kunna avvisa extrema anbud där man kan misstänka
osund strategisk anbudsgivning.
2. Bättre utvärderingsmodeller
Begränsa antalet varu- och tjänstekategorier i ramavtal med rangordning.
Använd absoluta utvärderingsmodeller i första hand, bättre relativa
modeller i andra hand. Detta minskar risken för såväl koncernstrategisk
anbudsgivning som manipulation av relativa utvärderingsmodeller.

9
3. Bättre uppföljning av avtal
Bättre samordning mellan inköpare och avropare krävs för att lättare kunna
följa upp situationer där anbudsgivare inte håller vad de lovar. För det
krävs bland annat mer resurser, tillämpningsanvisningar och beställnings-
mallar för avropare. Viten och andra sanktioner bör vara lättillämpade, pro-
portionerliga och kunna avräknas på kommande fakturor. Förbättrad lever-
antörsdialog över hela kontraktscykeln.
4. Bättre avtal
Tydliggör leveransskyldigheterna för leverantörerna och vilket pris och
övriga villkor som skall gälla. Förpliktiga leverantören att ge samma villkor
för ersättningsprodukter som för ursprungliga produkter. Balansera villkor-
en för båda sidor och ta hänsyn till små och medelstora företags situation.
Våra förslag sammanfattas i följande matris där vi även anger hur vi tror att de
löser vart och ett av de tre identifierade problemtyperna.
Tabell Hur kan förslagen stävja osund strategisk anbudsgivning?
Förslag # Problemtyp
1. Anbudsbuds- 2. Koncernstrategisk 3. Manipulation av
givaren levererar anbudsgivning relativa utvärderings-
inte som utlovat modeller
1. Ändra bevis- Anbudsgivaren Anbudsgivaren
bördans placering för måste visa att det måste visa att det
onormalt lågt anbud onormala budet är onormala budet är
företagsekonomiskt företagsekonomiskt
motiverat motiverat
2. Bättre Begränsa antalet Använd absoluta
utvärderings- varu- och tjänste- utvärderingsmodeller
modeller kategorier i ramavtal i första hand, bättre
med rangordning. relativa modeller i
andra hand
3. Bättre uppföljning Bättre samordning
av avtal mellan inköpare och
avropare
4. Bättre avtal Leveransplikt, Leveransplikt,
lättillämpade lättillämpade
sanktioner och sanktioner och
balanserade villkor balanserade villkor

10
Summary
Recently, several cases of extremely low bids in public tenders received attention,
including public framework agreements of various types of consulting services
with multiple suppliers.
Is this a problem? How should we define it? How common is it and where does it
occur? What can be done about it? This report attempts to answer these questions.
We define "unsound strategic bidding" as situations where a bidder alone or with
others, violates the terms, or at least intent, according to which the bidder must act.
Unsound strategic competition unambiguously leads to a suboptimal economic
outcome in the contract.
"Sound strategic competition" does not necessarily lead to suboptimal economic
outcome. It occurs when bidders adapt to an evaluation model that is inadequate
and/or incapable of identifying the best bid.
We identify three cases of unsound strategic bidding:
1. Suppliers do not fulfill their obligations
For example, they do not to supply low-priced goods/services, or substitute
these items for a more expensive option.
2. Corporate strategic bidding.
Two or more firms, typically in the same group, adjust their bids so that
they in a framework agreement are ranked by each other. In call for quotes,
they only offer the "normal" priced products, and send the quotes for low-
priced products on to a Group colleague.
3. Manipulation of relative evaluation models.
A company making a "dummy" bid to make it easier for another company
to win a contract in which a relative evaluation model used.
An example of sound strategic bidding is when a bidder has better information
about volume than the public procurer, sometimes referred to as unbalanced
bidding in the economic literature. The bidder can then use this knowledge and
increase their chances to win the competition, for example by pricing too low
weighted products high, and vice versa.
In an attempt to measure the extent of unhealthy strategic competition, and also
calculate the social cost due to the problems, we conducted a series of interviews
with public purchasers as well as a web-based survey.
Our conclusion of the interviews is that unhealthy strategic competition exists, but
it is concentrated in certain industries. It has not been possible to make any specific
projections of rising costs, particularly because of documentation requirements and

11
the difficulties of identifying specific examples. In some cases, the buyers managed
to exploit the low winning bid to save money.
The survey identified the markets for office stationary, food, and Technical/IT-
consultants as areas where unhealthy strategic bidding occurred, mainly of the type
that bidders do not deliver what they promise. Two of the three public procurers
stated that according to their knowledge, the problem “occurred” regularly.
It was also found in the survey that public procurers mainly by random investigate
the occurrence of problems - it happens in most cases not with any regularity.
When problems are detected, the most common method of trying to get to a
solution is direct dialogue with the supplier.
The most promising reforms in order to mitigate the problems, according to the
respondents, consist of improved monitoring of suppliers to live up to contractual
terms, sharper conditions in public procurement contracts and better evaluation
models for bid ranking. Solutions that involve change of legislation, or a code of
businesses, are not considered adequate by most public procurers.
Public procurers therefore believe that the solution to the problems of unhealthy
strategic competition rather lies with themselves, not with the companies or the
legislature in the first place.
We believe that unsound strategic bidding is a problem worth considering and
address, given the knowledge we have today. Particularly troublesome is that it is
prone to proliferation.
We therefore give the following suggestions for addressing the problems.
1. Change the placement of the burden of proof for abnormally low tenders
Investigate the possibility of amending provisions of Chapter 12. § 3 and
Chapter 15. 17 § LOU so that the burden of proving that an abnormally low
tender is seriously meant is shifted from the public procurer to the bidder. If
the prospective supplier, rather than the contracting authority, must show
that the abnormal bid is economically justified, the ability to reject the
extreme bids in which one suspects unsound strategic bidding improves.
2. Better evaluation models
Limit the number of goods and services categories in framework agreement
procurements with ranking. Use absolute evaluation models in the first
place, better comparative models in the alternative. This reduces the risk of
corporate strategic bidding and of manipulation of relative evaluation
models.

12
3. Better monitoring of contracts
Better coordination between public procurers and users is necessary in
order to follow up situations where the bidder does not deliver what they
promise. This requires, inter alia, more resources, application instructions
and request templates for bid quotes. Penalties and sanctions should be
easily applicable, proportionate and be counted on future invoices.
Improved supplier dialogue over the contract cycle is also warranted.
4. More adequate contractual terms
Clarify delivery obligations to vendors regarding pricing and other
conditions that apply. Oblige the supplier to provide the same conditions
for the replacement of original products. Balance conditions for both sides
and acknowledge the situation for small and medium-sized enterprises.
Our proposal is summarized in the following matrix where we indicate how we
think they address each of the three identified types of problems above.
Table How our proposals address unsound strategic bidding in public
procurement
Proposal Type of Problem
1. Suppliers do not 2. Corporate 3. Manipulation of
fulfill their obligations strategic bidding relative evaluation
models
1. Change the The bidder must The bidder must
placement of the prove that the low prove that the low
burden of proof for tender is tender is
abnormally low commercially commercially
tenders motivated motivated
2. Better evalutation Reduce the number Use absolute
models of items in evaluation models in
framework the first place, better
agreements with comparative models
ranking in the alternative.
3. Better contract Better coordination
monitoring between public
procurers and users
4. More adequate Obligation to supply, Obligation to supply,
contractual terms penalties and penalties and
sanctions should be sanctions should be
easily applicable, easily applicable,
balanced terms balanced terms

13
1 Inledning
Under senare tid har flera fall av osund strategisk anbudsgivning uppmärksam-
mats i media, bland annat i ramavtal för olika typer av konsulttjänster med flera
leverantörer. Kända fall är exempelvis de IT-upphandlingar som Försäkrings-
kassan, Göteborgs stad och Stockholms stad genomfört under 2010.
I de nämnda fallen offererade de vinnande anbudsgivarna mycket låga priser för
vissa kategorier av konsulter – nivåer som i några fall till och med låg på noll kron-
or i timmen. För andra kategorier av konsulter låg däremot priserna på mer ”nor-
mala” nivåer.
Beroende på vilken viktning av priserna för olika kategorier av konsulter som den
upphandlande myndigheten tillämpar kan en sådan strategi vara framgångsrik för
en anbudsgivare under förutsättning att anbudsgivaren under avtalstiden inte kan
tvingas att leverera de kategorier av konsulter som har de lägsta priserna. Upp-
handlande myndigheter som ska avropa en lågt prissatt konsult kan då få beskedet
att någon sådan konsult inte finns tillgänglig, men att högre kvalificerade konsulter
finns tillgängliga till ett högre pris.
Resultatet kan bli att den vinnande anbudsgivaren i praktiken kan komma att ta ut
högre priser för att lösa de behov som den avropande myndigheten har jämfört
med leverantörer vars anbud inte har antagits i ramavtalsupphandlingen.
Den beskrivna situationen illustrerar ett av de problem som osund strategisk an-
budsgivning kan medföra. I praktiken kan betydligt mer komplicerade situationer
uppstå, exempelvis i ramavtal med rangordning där olika bolag inom en och sam-
ma koncern, genom att samordna anbud, kan tillförsäkra sig en tillämpning av
ramavtalet där alltid något av koncernbolagen får ett avrop till ett högre pris än det
som skulle gälla i frånvaro av den osunda strategiska anbudsgivningen.
Osund strategisk anbudsgivning kan således leda till fördyringar för den offentliga
upphandlingen och även sätta konkurrensen, åtminstone delvis, ur spel. På sikt kan
effekterna bli mer allvarliga eftersom företag som inte ägnar sig åt osund strategisk
anbudsgivning successivt kan komma att avstå från att lämna anbud i offentliga
upphandlingar.
Hur vanligt osund strategisk anbudsgivning är, och vidden av de problem som be-
skrivits ovan, är emellertid relativt okänt i Sverige. Det finns heller ingen officiell
rekommendation, vägledning eller liknande från upphandlingsansvariga myndig-
heter till offentliga inköpare om hur man bör utforma upphandlingar för att und-
vika dessa problem.

14
1.1 Disposition
Studien är indelad i sex kapitel. Vår analysram är tvärvetenskaplig i så måtto att
den baseras på både juridiska och nationalekonomiska metodverktyg.
I kapitel 2 sammanfattas det grundläggande regelverket av betydelse för att kunna
avgränsa och definiera strategisk anbudsgivning närmare. Särskild vikt läggs vid
hur begreppet ”onormalt låga anbud” i regelverket har kommit att tillämpas och
hur man kan tolka dess innebörd.
I kapitel 3 presenterar vi ett förslag på definition givet de grundläggande förutsätt-
ningar som gäller i en offentlig upphandling. Särskilt viktigt är att fastställa om
låga priser är en logisk följd av en väl fungerande konkurrens eller av ett osunt an-
budsstrategiskt beteende. Eftersom begreppet ”strategiskt” inte är entydigt skiljer
vi på ”sund” och ”osund” strategisk anbudsgivning. Vi menar att osund strategisk
anbudsgivning ska leda till en samhällsekonomisk kostnad i form av ett sämre ut-
fall i en given offentlig upphandling än vad som blivit fallet om agerandet inte före-
kommit.
Begreppet osund strategisk anbudsgivning ska alltså ges en snävare innebörd än vad
man kan förledas att tro givet språkbruket inom nationalekonomi.
Vi undersöker i samma kapitel vilka typer av problem som är tänkbara och pro-
blemen definieras och kategoriseras efter hur de fungerar och vilka aktörer de
drabbar.
I kapitel 4 närmar vi oss frågan om vilka kostnader dessa problem representerar,
exempelvis hur mycket högre kostnaden blev för ett visst avrop som direkt konse-
kvens av att det vinnande anbudet i den bakomliggande upphandlingen utgjorde
osund strategisk anbudsgivning. Det kom att visa sig att denna del av den empir-
iska undersökningen var svår att genomföra.
I kapitel 5 genomför vi en kartläggning av omfattningen av problemen med osund
strategisk anbudsgivning i offentlig upphandling med hjälp av en webbaserad
enkät. Baserat på definitionerna och analysen i föregående två steg gör vi en grov
approximation av omfattningen av problemen uppdelat på olika typer av bransch-
er, upphandlingsformer och marknadsförhållanden.
Undersökningen omfattar tjänstemän med ansvar för upphandling inom såväl
statlig som kommunal sektor. Vi kompletterar denna grupp med några röster från
leverantörshåll.
I det avslutande kapitel 6 lägger vi fram en rad förslag för att åtgärda de problem vi
identifierat. Vi utvärderar tidigare ambitioner från såväl lagstiftaren som upphand-
lande myndigheter att åtgärda problemen med osund strategisk anbudsgivning.

15
Vi analyserar därefter de mest lovande områdena för reformer för att komma till
rätta med vart och ett av de problem som identifierats i de föregående kapitlen. Vi
undersöker tre huvudsakliga områden: förändringar i och förändrad tillämpning
av upphandlingsregelverket, förändrade utvärderingsmodeller och förfrågnings-
underlag och förändring och uppföljning av avtal. För varje område ger vi konkreta
förslag till lösningar.

16
2 Vilka regler gäller?
I detta kapitel sammanfattas det grundläggande regelverket av betydelse för att
kunna avgränsa och definiera strategisk anbudsgivning närmare. Särskild vikt
läggs vid hur begreppet ”onormalt låga anbud” i regelverket har kommit att
tillämpas och hur man kan tolka dess innebörd.
2.1 Introduktion till LOU
Lagen (2007:1091) om offentlig upphandling (LOU) och lagen (2007:1092) om
upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (LUF)
bygger på EU-direktiv1 i de delar som reglerar upphandling över de så kallade
tröskelvärdena.2 Syftet med upphandlingsdirektiven är att bidra till att förverkliga
den inre marknaden inom EU genom att motverka hinder mot den fria rörligheten
för varor och tjänster. Dessutom ska direktivens bestämmelser skydda leverantörer
som är etablerade i en medlemsstat och som vill erbjuda varor, tjänster och bygg-
entreprenadarbeten åt upphandlande myndigheter och enheter i andra medlems-
stater.3 Fri rörlighet på den inre marknaden kan i förlängningen leda till effektiv
konkurrens och därmed till att såväl företag och offentlig sektor som konsumenter
får tillgång till produkter av hög kvalitet till förmånliga priser.
Enligt rättspraxis från EU-domstolens har många bestämmelser i upphandlings-
direktiven så kallad direkt effekt.4 Bestämmelserna kan därmed åberopas av leve-
rantörer i nationell domstol, oavsett om eller hur bestämmelserna införlivats i
nationell lagstiftning. Vid eventuella skillnader mellan upphandlingsdirektiven och
nationell lagstiftning gäller också normalt sett upphandlingsdirektivens bestäm-
melser före de nationella bestämmelserna i så måtto upphandlingsdirektiven
innebär ett strängare skydd för den enskilde leverantören. LOU och LUF reglerar
emellertid även upphandlingar utanför det direktivstyrda området, såsom upp-
handlingar under tröskelvärdena och av B-tjänster5 oavsett värde. Bestämmelserna
för upphandlingar utanför det direktivstyrda området, 15 kap. LOU och 15 kap.
1 Europaparlamentets och Rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid
offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster; Europaparlamentets och Rådets direktiv
2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi,
transporter och posttjänster (försörjningsdirektivet); Rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om
samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och
anläggningsarbeten; Rådets direktiv 92/13/EEG av den 25 februari 1992 om samordning av lagar och andra
författningar om gemenskapsregler om upphandlingsförfaranden tillämpade av företag och verk inom vatten-,
energi-, transport- och telekommunikationssektorerna; Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EG av den
11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG vad gäller effektivare förfaranden för
prövning av offentlig upphandling.
2 Gällande tröskelvärden framgår av tillkännagivande (2010:53) av tröskelvärden vid offentlig upphandling.
3 Se bl.a. EU-domstolens domar i mål C-380/98 University of Cambridge och mål C-19/00 SIAC Construction.
4 Se bland annat EU-domstolens dom i mål C-76/97 Tögel.
5 De tjänster som är B-tjänster är förtecknade i bilaga 3 till LOU.

17
LUF, liknar bestämmelserna för upphandling över tröskelvärdena, men är i många
avseenden mer flexibla.
Inom ramen för denna rapport har vi endast analyserat fenomenet osund strategisk
anbudsgivning utifrån bestämmelserna i LOU. Eftersom bestämmelserna i LOU
och LUF i relevanta delar har samma innebörd bedömer vi dock att såväl analys
som slutsatser i huvudsak är relevanta även för upphandling enligt LUF.
2.1.1 Upphandling enligt LOU
Upphandling innebär enkelt uttryckt tilldelning av offentliga kontrakt, så kallade
upphandlingskontrakt. Bestämmelserna i LOU reglerar hur upphandlande myn-
digheter ska gå tillväga när de väljer vilka leverantörer som ska tilldelas kontrakt.
Med offentlig upphandling avses, enligt LOU, de åtgärder som vidtas av en upp-
handlande myndighet i syfte att tilldela ett kontrakt eller ingå ett ramavtal av-
seende varor, tjänster eller byggentreprenader.
Begreppet upphandlingskontrakt ska tolkas vidsträckt. Det omfattar alla former av
ekonomiskt mätbar ersättning som en upphandlande myndighet betalar till en
leverantör, och alla olika sätt på vilka en leverantör, i utbyte mot ersättning, lev-
ererar varor till en upphandlande myndighet, samt utför tjänster eller bygg‐ och
anläggningsarbeten för en upphandlande myndighets räkning.6 Ett avtal måste
således, för att omfattas av LOU, innehålla ömsesidiga ekonomiskt mätbara
förpliktelser. Även bytesavtal omfattas således av LOU:s tillämpningsområde,
eftersom det vid byten sker ett utbyte av ekonomiskt mätbara prestationer.
Ensidiga (benefika) avtal utan krav på motprestation, t.ex. gåvor, omfattas dock
inte av LOU. Dessutom är LOU är inte tillämplig då upphandlande myndigheter
säljer eller hyr ut varor, tjänster eller byggentreprenader.
2.1.2 Upphandlande myndigheter
De organisationer som ska tillämpa LOU kallas upphandlande myndigheter, och
tillhör den så kallade klassiska sektorn.7
Begreppet upphandlande myndighet omfattar först och främst statliga och
kommunala myndigheter. Vid tillämpning av LOU ska dock även beslutande
församlingar i kommuner och landsting, offentligt styrda organ och samman-
slutningar av en eller flera statliga och kommunala myndigheter, beslutande
församlingar eller offentligt styrda organ jämställas med myndigheter.
6 Europeiska kommissionens riktlinjer om offentlig upphandling (Guide to the Community rules on public
procurement of services, s. 12, Guide to the Community rules on public works contracts, s. 12 och Guide to the
Community rules on public supply contracts, s. 9).
7 De organisationer som ska tillämpa LUF kallas upphandlande enheter, och tillhör de så kallade
försörjningssektorerna.

18
Med offentligt styrda organ avses sådana bolag, föreningar, delägarförvaltningar,
särskilt bildade samfällighetsföreningar och stiftelser som tillgodoser behov i det
allmännas intresse, under förutsättning att behovet inte är av industriell eller
kommersiell karaktär, och
1. som till största delen är finansierade av staten, en kommun, ett landsting
eller en upphandlande myndighet,
2. vars verksamhet står under kontroll av staten, en kommun, ett landsting
eller en upphandlande myndighet, eller
3. i vars styrelse eller motsvarande ledningsorgan mer än halva antalet
ledamöter är utsedda av staten, en kommun, ett landsting eller en
upphandlande myndighet.
Bland de offentligt styrda organen finns bland annat vissa statliga bolag och
flertalet kommun‐ och landstingsägda bolag. Något förenklat kan sägas att de
offentligt styrda organen är sådana organisationer som har nära koppling till den
offentliga sektorn i traditionell bemärkelse (staten, kommuner och landsting) och
på grund av denna koppling inte behöver agera marknadsmässigt vid sina upp-
handlingar. Det rör sig med andra ord om organisationer som inte behöver vara
rädda för att inte gå med vinst eller för att gå i konkurs t.ex. för att de har offentlig
finansiering, för att de genom uttryckliga eller underförstådda garantier från det
offentliga inte bär den ekonomiska risken för sin egen verksamhet eller för att de
verkar på en marknad utan konkurrens.8
2.1.3 Grundläggande krav på en upphandling
Av 1 kap. 9 § LOU framgår att upphandlande myndigheter ska behandla lever-
antörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt genomföra upphand-
lingar på ett öppet sätt. Vid upphandlingar ska vidare principerna om ömsesidigt
erkännande och proportionalitet iakttas. Dessa bestämmelser, som ger uttryck för
fem grundläggande EU-rättsliga principer, är helt centrala i upphandlingsrätten
och utgör grundläggande krav för all offentlig upphandling.
 Icke‐diskrimineringsprincipen
innebär ett förbud mot att diskriminera leverantörer på grund av deras
nationalitet (medborgarskap, etablerings‐ eller verksamhetsland).
 Likabehandlingsprincipen
innebär att leverantörer ska behandlas lika och utan ovidkommande
hänsyn. En upphandlande myndighet får inte behandla lika fall olika eller
8 Pedersen, Upphandlingens grunder, Jure Förlag AB, 2011, s. 47.

19
olika fall lika, om det inte finns sakliga skäl för detta.
 Transparensprincipen
innebär att upphandlingar ska präglas av öppenhet och förutsebarhet. Den
upphandlande myndigheten får exempelvis inte förändra förutsättningarna
under pågående upphandling.
 Proportionalitetsprincipen
innebär att åtgärder som en upphandlande myndighet vidtar i samband
med upphandling inte får gå utöver vad som är nödvändigt för den aktuella
upphandlingen. Dessutom måste de krav som ställs vara effektiva, dvs. möj-
liga att kontrollera och ägnade att leda till att det avsedda syftet uppnås.
Krav och kriterier i en upphandling ska ha ett samband med kontraktsföre-
målet och stå i rimlig proportion till det.
 Principen om ömsesidigt erkännande
innebär att en EU-medlemsstats myndigheter är skyldiga att erkänna och
acceptera handlingar, t.ex. betyg, intyg och certifikat, som utfärdats av
behöriga myndigheter i de andra medlemsstaterna.
Dessa principer ska tillämpas i alla skeden av ett upphandlingsförfarande och
gäller gentemot alla leverantörer alldeles oavsett om dessa har lämnat anbud i
upphandlingen eller inte.
2.1.4 Upphandlingsförfaranden
Huvudregeln vid upphandling över tröskelvärdena är enligt LOU att öppet för-
farande eller selektivt förfarande ska tillämpas. Endast i undantagsfall får för-
handlat förfarande, med eller utan föregående annonsering, eller konkurrens-
präglad dialog tillämpas.9 Det normala vid upphandlingar enligt LOU är därför att
öppet eller selektivt förfarande används.
Gemensamt för dessa förfaranden, och av intresse för frågan om osund strategisk
anbudsgivning, är att förhandlingar inte är tillåtna och att anbuden därför som
utgångspunkt ska utvärderas såsom de inkommer. Annonsering av upphandlingar
över tröskelvärdena ska göras i Europeiska unionens officiella tidning (EUT) och
den europeiska databasen Tenders Electronic Daily (TED).
Huvudregeln vid upphandling utanför det direktivstyrda området, enligt 15 kap.
LOU, är att förenklat förfarande eller urvalsförfarande ska tillämpas. I vissa undan-
tagsfall får dock direktupphandling eller konkurrenspräglad dialog tillämpas.
9 Vid upphandling enligt LUF är förhandlat förfarande med föregående annonsering inte något
undantagsförfarande, utan får väljas som förstahandsalternativ. LUF saknar bestämmelser om konkurrenspräglad
dialog.

20
Vid upphandling enligt 15 kap. LOU är förhandlingar alltid tillåtna. Annonsering
av upphandlingar enligt 15 kap. LOU sker normalt i någon av de (nationella)
allmänt tillgängliga databaser som finns.
Tröskelvärden
Gällande tröskelvärden framgår av regeringens tillkännagivande (2010:53) av
tröskelvärden vid offentlig upphandling, se Tabell 2.1..
Tabell 2.1 Tröskelvärden för offentlig upphandling enligt LOU
Varor och tjänster Euro SEK
Statliga myndigheter 125 000 1 243 375
Övriga upphandlande 193 000 1 919 771
myndigheter (t.ex.
kommuner, landsting,
allmännyttiga bolag,
föreningar, stiftelser)
Byggentreprenader
Samtliga upphandlande 4 845 000 48 193 215
myndigheter
2.1.5 Ramavtal
Ramavtal definieras i 2 kap. 15 § LOU som avtal som ingås mellan en eller flera
upphandlande myndigheter och en eller flera leverantörer i syfte att fastställa
villkoren för senare tilldelning av kontrakt under en given tidsperiod. Detaljerade
bestämmelser för upphandling och tillämpning av ramavtal finns i 5 kap. LOU.10
Olika bestämmelser gäller för tilldelning av kontrakt på grundval av ramavtal,
beroende på om det rör sig om ramavtal med en eller med flera leverantörer.
Vid tillämpning av ramavtal med en leverantör ska villkoren i de kontrakt som
tilldelas baserat på ramavtalet överensstämma med villkoren i ramavtalet. Vid
tilldelning av sådana kontrakt får den upphandlande myndigheten skriftligen
samråda med ramavtalsleverantören och vid behov uppmana leverantören att
komplettera sitt anbud. En komplettering får emellertid inte innebära att anbudet
går utöver eller på annat sätt avviker från ramavtalet.
För ramavtal med flera leverantörer finns två alternativa former, dels ramavtal i
vilka samtliga villkor för tilldelning av kontrakt är fastställda, dels ramavtal i vilka
samtliga villkor för tilldelning av kontrakt inte är fastställda.
10 Enligt LUF får en upphandlande enhet, vid tilldelning av kontrakt baserat på ramavtal, tillämpa förhandlat
förfarande utan föregående annonsering. Den upphandlande enheten får dock även välja att tilldela kontrakt i
enlighet med något av de förfaranden som framgår av 5 kap. LOU.

21
Vid tillämpning av ramavtal med samtliga villkor fastställda sker tilldelning av
kontrakt utan förnyad inbjudan att lämna anbud. Istället krävs att ramavtalet
innehåller villkor i form av rangordning eller annan fördelningsnyckel som säkrar
att tilldelningen sker på ett objektivt sätt.11
Vid tillämpning av ramavtal utan samtliga villkor fastställda ska den upphand-
lande myndigheten bjuda in ramavtalsleverantörerna till s.k. förnyad konkurrens-
utsättning. Vid förnyad konkurrensutsättning ska ramavtalsleverantörerna bjudas
in att på nytt lämna anbud i enlighet med de villkor som anges i ramavtalet. Dessa
villkor får om det är nödvändigt preciseras och vid behov kompletteras med andra
villkor som angetts i förfrågningsunderlaget till ramavtalet.
En förnyad konkurrensutsättning ska genomföras skriftligen och anbudsgivarna
ska medges en tillräcklig tidsfrist för att inkomma med anbud, med hänsyn tagen
till upphandlingens art och omfattning. Den upphandlande myndigheten ska till-
dela varje enskilt kontrakt till den anbudsgivare som har lämnat det bästa anbudet
på grundval av de tilldelningskriterier som angetts i förfrågningsunderlaget till
ramavtalet.
2.1.6 Rättsmedel
Bestämmelser om rättsmedel, dvs. överprövning och skadestånd, finns i 16 kap.
LOU.
Av 16 kap. 1 § LOU framgår att en leverantör som anser sig ha lidit eller kunna
komma att lida skada får ansöka om överprövning vid allmän förvaltningsdomstol.
Om den upphandlande myndigheten har brutit mot de grundläggande principerna
eller någon annan bestämmelse i LOU och denna överträdelse medfört att lever-
antören har lidit eller kan komma att lida skada ska rätten besluta att upphand-
lingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse gjorts. Rättens
behörighet att besluta att en upphandling ska göras om eller rättas är dock be-
gränsad till situationer där avtal ännu inte ingåtts.
Om avtal har ingåtts kan en leverantör istället ansöka om överprövning av det
ingångna avtalets giltighet, en s.k. ogiltighetstalan. Rätten ska bifalla en sådan
ansökan i följande situationer.
 Om avtalet slutits genom otillåten direktupphandling, dvs. utan föregående
annonsering trots att annonseringsskyldighet förelegat.
 Om avtalet slutits genom förnyad konkurrensutsättning baserad på ett ram-
avtal, den upphandlande myndigheten har brutit mot LOU:s bestämmelser
om förnyad konkurrensutsättning eller villkoren i ramavtalet och detta har
11 Prop. 2006/07:128, s. 175.

22
medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
 Om avtal slutits i strid med LOU:s bestämmelser om avtalsspärr, inter-
imistiskt beslut eller i strid med de frister som inträder efter sådan avtals-
spärr eller sådant interimistiskt beslut förelegat. För ogiltighet i sådana fall
krävs dessutom att den upphandlande myndigheten har brutit mot de
grundläggande principerna eller någon annan bestämmelse i LOU och detta
har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
Av 16 kap. 20 § framgår att en upphandlande myndighet som inte har följt bestäm-
melserna i LOU ska ersätta därigenom uppkommen skada för en leverantör. En
upphandlande myndighets skadeståndsskyldighet enligt denna bestämmelse kan
omfatta såväl utebliven vinst (det s.k. positiva kontraktsintresset) som onödiga
kostnader (det s.k. negativa kontraktsintresset). Dessutom kan i vissa fall en lever-
antör som lider skada av ett avtal ogiltigförklaras erhålla skadestånd för den skada
som leverantören lider genom att avtalet blir ogiltigt. En sådan talan om skade-
stånd görs dock i allmän domstol.
Förutom de rättsmedel som leverantörer kan använda sig av har Konkurrensverket
i vissa fall möjlighet att vid allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphand-
lande myndighet ska betala upphandlingsskadeavgift, dvs. ett slags böter.
Eftersom bestämmelserna i LOU riktar sig till upphandlande myndigheter, dvs. det
är de upphandlande myndigheterna som är skyldiga att tillämpa LOU, innehåller
LOU inga rättsmedel som kan användas för att rikta sanktioner mot någon lever-
antör. LOU innehåller med andra ord inga bestämmelser om rättsmedel som kan
användas mot anbudsgivare som gör sig skyldiga till någon form av osund strate-
gisk anbudsgivning.
2.2 LOU och osund strategisk anbudsgivning
I de följande avsnitten redogör vi för de bestämmelser i LOU som vi bedömer kan
vara av betydelse för bedömningen av osund strategisk anbudsgivning.
2.2.1 Tilldelning av kontrakt
Av 12 kap. 1 § LOU framgår att den upphandlande myndigheten har två alterna-
tiva grunder utifrån vilka den kan tilldela kontrakt. Antingen ska den upphand-
lande myndigheten anta det anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga eller
det anbud som innehåller det lägsta priset. Den upphandlande myndigheten ska i
annonsen om upphandlingen eller i förfrågningsunderlaget ange vilken grund för
tilldelning av kontraktet som kommer att tillämpas. Det normala är att denna
information återfinns i förfrågningsunderlaget.

23
Att den upphandlande myndigheten ska anta det anbud som är det ekonomiskt
mest fördelaktiga innebär att den upphandlande myndigheten väljer det anbud
som är mest fördelaktigt baserat på en utvärdering i enlighet med de utvärderings-
kriterier som angetts i förfrågningsunderlaget.
Vid bedömningen av vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga kan
hänsyn således tas till andra utvärderingskriterier än enbart pris. Vid upphand-
lingar då tilldelningsgrunden lägsta pris tillämpas, får hänsyn vid utvärderingen
endast tas till vilket anbud som innebär det lägsta priset. En förutsättning för att
anbudet med det lägsta priset ska kunna antas är dock att det uppfyller samtliga
krav i upphandlingen.
En utvärdering baserad på tilldelningsgrunden lägsta pris innebär därför inte nöd-
vändigtvis att andra faktorer, exempelvis kvalitet, saknar betydelse. Genom att
ställa höga obligatoriska krav (så kallade skall-krav) kan den upphandlande myn-
digheten säkerställa att föremålet för upphandlingen även i andra avseenden har
de önskade egenskaperna trots att endast priset blir föremål för utvärdering.
Bestämmelserna i 12 kap. 1 § LOU har sin grund i artikel 53 i det klassiska dir-
ektivet. Av beaktandesats 46 till direktivet framgår att syftet med att endast tillåta
att tilldelningsgrunderna det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet och lägsta pris
är att kontraktstilldelning ska ske på grundval av objektiva kriterier som säker-
ställer att principerna om öppenhet (transparens), icke-diskriminering och likabe-
handling iakttas och att anbuden bedöms i verklig konkurrens med varandra.
Det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet
Av 12 kap. 1 § andra stycket LOU framgår vilken typ av utvärderingskriterier som
den upphandlande myndigheten kan ta hänsyn till då den utser det anbud som är
det ekonomiskt mest fördelaktiga.
I bestämmelsen nämns särskilt pris, leverans- eller genomförandetid, miljöegen-
skaper, driftkostnader, kostnadseffektivitet, kvalitet, estetiska, funktionella och
tekniska egenskaper, service och tekniskt stöd. Denna lista är emellertid inte uttöm-
mande. Det är även möjligt att använda andra utvärderingskriterier så länge dessa
har ett samband med kontraktets föremål, inte ger den upphandlande myndigheten
en obegränsad valfrihet, uttryckligen anges i förfrågningsunderlaget, eller i annons-
en om upphandlingen och är förenliga med alla grundläggande principer i EU-
rätten.12
Det har i EU-domstolens praxis förtydligats att utvärderingskriterierna inte behöv-
er vara av rent ekonomisk art. Även faktorer som inte är av rent ekonomisk art
såsom exempelvis estetiska aspekter kan ha ett värde för den upphandlande myn-
12 EU-domstolens domar i mål C-513/99 Concordia Bus och mål C-448/01 EVN Wienstrom.

24
digheten.13 Utvärderingskriterierna måste emellertid göra det möjligt att utvärdera
varje anbuds prestanda i förhållande till föremålet för upphandlingen, enligt
definitionen i de tekniska specifikationerna, samt att utvärdera förhållandet mellan
kvalitet och pris i varje anbud.14
Vidare framgår av 12 kap. 2 § LOU att kriterierna ska vara viktade på så sätt att det
framgår vilken betydelse de olika kriterierna har i förhållande till varandra vid
utvärderingen. Om det enligt den upphandlande myndigheten inte är möjligt att
ange viktningen av de olika kriterierna, ska dessa anges i fallande prioritets-
ordning. Viktningen eller prioritetsordningen ska anges i annonsen om upphand-
lingen, förfrågningsunderlaget, inbjudan att lämna anbud eller att delta i förhand-
lingar eller, vid konkurrenspräglad dialog, det beskrivande dokumentet.
Som framgår av direktivet är syftet med bestämmelserna om det ekonomiskt mest
fördelaktiga anbudet att ge den upphandlande myndigheten möjlighet att utvärd-
era varje prestanda i förhållande till föremålet för upphandlingen, enligt definition-
en i de tekniska specifikationerna, samt att utvärdera förhållandet mellan kvalitet
och pris i varje anbud.15 Den upphandlande myndigheten ska på detta sätt kunna
säkerställa att anbuden utvärderas i verklig konkurrens med varandra.
Lägsta pris
Tilldelningsgrunden lägsta pris har samma syfte som tilldelningsgrunden det
ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, dvs. att tillse att anbuden utvärderas i
verklig konkurrens med varandra och på ett sätt som är förenligt med de grund-
läggande principerna. I en lägstaprisupphandling sker emellertid hela utvärdering-
en av anbuden på grundval av vilket anbud som innebär det lägsta priset. Några
ytterligare hänsyn får således inte beaktas vid utvärderingen.
2.2.2 Att ställa krav som inte kan följas upp strider mot
likabehandlingsprincipen
Ett avgörande skäl till varför det är möjligt för anbudsgivare att ägna sig åt osund
strategisk anbudsgivning är att upphandlande myndigheter i vissa fall endast i
begränsad utsträckning följer upp att de krav som ställts i förfrågningsunderlaget
också tillämpas under hela avtalsperioden. I vissa fall kan den bristande uppfölj-
ningen bero på att bristande resurser eller en decentraliserad inköpsorganisation
helt enkelt omöjliggör uppföljning på ett verkningsfullt sätt.
Av EU-domstolens domar i mål C-448/01, EVN och Wienstrom, framgår att det
utgör en överträdelse av likabehandlingsprincipen att ställa krav i en upphandling,
13 EU-domstolens dom i mål C-513/99 Concordia Bus.
14 Beaktandesats 46 i direktiv 2004/18.
15 Beaktandesats 46 i direktiv 2004/18.

25
vilka inte är möjliga för den upphandlande myndigheten att kontrollera. Vi kom-
mer i kommande avsnitt att redogöra för varför det kan utgöra en överträdelse av
LOU att ändra avtalsvillkor under ett upphandlat avtals löptid, men som utgångs-
punkt kan konstateras att en upphandlande myndigheten endast bör ställa sådana
krav som den har såväl avsikt som resurser att följa upp. Krav som den upphand-
lande myndigheten inte kommer att ha möjlighet att följa upp kan således i sig
strida mot likabehandlingsprincipen.
2.2.3 Väsentliga förändringar
Ändringar i ett befintligt kontrakt mellan en upphandlande myndighet och en
leverantör kan innebära att en ny upphandlingssituation anses uppkomma. Av EU-
domstolens praxis framgår att väsentliga ändringar i ett upphandlat kontrakt
innebär att bestämmelserna i upphandlingslagstiftningen blir tillämpliga.16 Om en
väsentlig ändring genomförs utan att det först sker en ny upphandling, kan det
utgöra en otillåten direktupphandling. Detta eftersom kontraktet i fråga, om en
väsentlig ändring görs, anses vara så förändrat jämfört med det ursprungliga
kontraktet att det i praktiken utgör ett nytt kontrakt, dvs. ett kontrakt som skulle ha
föregåtts av upphandling.
EU-domstolen har bl.a. uttalat följande om i vilka situationer en förändring av ett
upphandlat kontrakt ska anses vara väsentlig.
 En ändring av ett kontrakt under dess löptid kan anses vara betydande om
den innebär att det förekommit villkor som, om de hade förekommit i den
ursprungliga upphandlingen, skulle ha gjort det möjligt att godkänna andra
anbudsgivare än dem som ursprungligen godkändes eller att anta ett annat
anbud än det som ursprungligen antogs. Om den ursprungliga upphand-
lingen skulle ha fått ett annat utfall om förändringen varit känd redan under
upphandlingen är förändringen med andra ord att betrakta som väsentlig.
 En förändring av det ursprungliga kontraktet kan även anses vara väsentlig
om den medför att kontraktets tillämpningsområde i väsentlig omfattning
utsträcks så att kontraktet, efter förändringen, omfattar sådana varor, tjänst-
er eller entreprenadarbeten som inte tidigare omfattades.
 En förändring kan också anses vara väsentlig om den medför att kontraktets
ekonomiska jämvikt ändras till förmån för leverantören på ett sätt som inte
föreskrevs i det ursprungliga kontraktet. Förändringar som gynnar leveran-
tören är med andra ord normalt att betrakta som väsentliga.
Det bör framhållas att väsentliga förändringar, av det slag som innebär att upp-
handlingsskyldighet uppkommer, inte förutsätter aktivt agerande från den upp-
16 Se bl.a. mål C-454/06 Pressetext Nachrichtenagentur och C-91/08 Wall.

26
handlande myndighetens sida. En väsentlig förändring kan tvärtom uppkomma
t.ex. genom att en upphandlande myndighet passivt accepterar att en leverantör tar
ut högre priser än vad som avtalats eller avstår från att tillämpa viten och andra
sanktioner i situationer då detta är föreskrivet i avtalet.17 En väsentlig ändring av ett
avtal kan således i vissa situationer uppstå till följd av den upphandlande myndig-
hetens passivitet.
2.2.4 Uteslutning på grund av allvarligt fel i yrkesutövningen
Av 10 kap. 1 och 2 §§ LOU framgår att en upphandlande myndighet under vissa
förutsättningar är skyldig att, respektive får, utesluta en leverantör från att delta i
en upphandling.
Det finns ingen bestämmelse i LOU som uttryckligen reglerar upphandlande myn-
digheters möjligheter att utesluta anbudsgivare som i tidigare upphandlingar ägnat
sig åt osund strategisk anbudsgivning. Den enda uteslutningsgrund som eventuellt
skulle kunna aktualiseras är 10 kap. 2 § 1 st. 4 p. LOU som föreskriver att en upp-
handlande myndighet får utesluta en anbudsgivare som har gjort sig skyldig till
allvarligt fel i yrkesutövningen under förutsättning att den upphandlande myn-
digheten kan visa detta.
Osund strategisk anbudsgivning är dock inte något som är otillåtet, och knappast
heller något som i sig kan betraktas som ett allvarligt fel i yrkesutövningen. Däre-
mot kan upprepade avtalsbrott vara att betrakta som allvarligt fel i yrkesutöv-
ningen.18 En anbudsgivare som satt i system att lämna osunt strategiska anbud,
med villkor som anbudsgivaren inte upprätthåller under avtalstiden, skulle därför
möjligen kunna uteslutas med hänvisning till allvarligt fel i yrkesutövningen.
Bevisbördan för att allvarligt fel i yrkesutövningen föreligger åvilar dock den
upphandlande myndigheten. Dessutom bör framhållas att det finns former av
osund strategisk anbudsgivning som inte innebär att anbudsgivaren begår
avtalsbrott och att det i sådana fall kan vara svårt att påvisa allvarligt fel i yrkes-
utövningen.
2.3 Onormalt låga anbud
Det finns situationer då ett anbudspris är så lågt att det kan finnas skäl att miss-
tänka att något missförstånd har uppstått, att anbudet baserats på felaktiga
förutsättningar eller att anbudsgivaren inte är seriös i sitt åtagande att leverera i
enlighet med vad som efterfrågas i upphandlingen.
17 Jfr Nämndens för offentlig upphandling ärende dnr 2000/0320-26.
18 Se t.ex. Kammarrättens i Jönköping dom den 9 juni 2009 i mål nr 4211-08 och Kammarrättens i Göteborg dom
den 15 april 2011 i mål nr 2090-11.

27
För att säkerställa att onormalt låga anbud inte förhindrar att övriga anbud utvärd-
eras i verklig konkurrens med varandra och att det ekonomiskt mest fördelaktiga
anbudet eller det faktiska lägsta priset kan identifieras, ges upphandlande myndig-
heter i vissa fall möjlighet att förkasta onormalt låga anbud.
Bestämmelser om onormalt låga anbud återfinns, för upphandlingar över tröskel-
värdena, i 12 kap 3 § LOU. Bestämmelsen har sin grund i artikel 55 i det klassiska
direktivet och har enligt EU-domstolens praxis två syften. Dels syftar den till att
säkerställa att det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet kan identifieras, dels ska
den skydda anbudsgivare mot godtycke från den upphandlande myndighetens
sida.19 I bestämmelsen finns en förteckning över uppgifter som en anbudsgivares
förklaring kan gälla. För upphandlingar utanför det direktivstyrda området
återfinns en likartad bestämmelse i 15 kap. 17 § LOU.
2.3.1 En nationalekonomisk tolkning av onormalt låga anbud
Det finns en rad, från leverantörens synvinkel, rationella skäl till varför man ibland
finner det bäst att lägga ett mycket lågt anbud. Kärnfrågan är vad den upphand-
lande myndigheten egentligen bör och får fästa avseende vid bedömningen av
mycket låga anbud.
Analysen av skälen till låga anbud kan delas in i fyra steg.
1. Är det en förlustaffär för leverantören?
Avgörande för svaret på frågan är vilka kostnaderna för företaget i själva
verket är. Det finns flera förklaringar till varför kostnaderna som uppstår
genom tillkommande leveranser som offererats i ett anbud kan vara låga, i
princip nära noll kronor. En leverantör kan ha ”slack” i sin produktionslina
och fasta kostnader för personal och annat som inte kan undvikas. En annan
möjlighet är att produkterna redan ligger på hyllan, dvs. redan har produ-
cerats, eventuellt med kort hållbarhet eller är förenade med vissa lagrings-
kostnader.
Leverans enligt ett offererat mycket lågt pris till en offentlig myndighet är i
dessa fall ingen förlustaffär för leverantören. Eftersom ekonomiska incita-
ment finns för företaget att leverera föreligger ingen rationell grund för den
upphandlande myndigheten att förkasta ett sådant anbud.
Helt avgörande för frågan är således företagets kostnader. Sådana analyser
kan vara resurskrävande att genomföra eftersom de, typiskt sett, kräver en
19 EU-domstolens domar i mål 76/81 Transporoute mot Ministère des travaux publics p. 17, mål C-147/06 och mål
C-148/06 p. 6

28
omfattande insyn i företagens kostnads- och produktionsstruktur.
2. Om det är en förlustaffär för leverantören, uppstår andra fördelar som
uppväger dessa förluster?
Om kostnaden överstiger priset förlorar leverantören på den enskilda
affären. Men om det finns andra fördelar som uppstår i och med leverans,
inom nationalekonomin ofta kallade positiva externaliteter, kan det ändå
vara motiverat för leverantören att ta förlusten, eftersom man kan ta igen
det förlorade och mer därtill på andra affärer. Till denna kategori skulle vi
kunna räkna möjligheten att arbeta med en offentlig kund för att kunna
utveckla nya system, lära sig nya metoder, få inblick i offentlig verksamhet
och dess behov eller för att få ett värdefullt referensuppdrag. I praktiken
finns det gott om exempel på företag som gör dylika överväganden. Det är
inget ovanligt med ”gratisjobb” på de flesta marknader – på marknaden för
skrivare är hårdvaran (själva skrivaren) relativt billig medan toner är för-
hållandevis dyr, för flera former av mobilteleabonnemang ingår mobil-
telefonen till en mycket låg kostnad givet att konsumenten accepterar en
lång bindningstid, och så vidare.
Om ett onormalt lågt anbud är en förlustaffär sett i isolation, men det finns
andra fördelar som leverantören värdesätter högre, finns det inte heller här
någon rationell grund för den upphandlande myndigheten att förkasta ett
sådant anbud. Leverantören har fortsatt incitament att leverera, och den
upphandlande myndigheten, och ytterst skattebetalarna, gör därmed en bra
affär.
Helt avgörande för svaret på denna fråga är således att värdesätta de posi-
tiva externaliteterna för leverantören som kan uppstå i och med leverans.
Sådana analyser är för utomstående (andra än leverantören) typiskt sett
svårare än de som nämnts ovan i fråga 1.
3. Är anbudet lågt för att slå ut konkurrenter?
Om ett lågt anbud är en förlustaffär för leverantören och inte kan uppvägas
av positiva externaliteter kan syftet vara att slå ut befintliga konkurrenter
från marknaden, eller att utestänga nya konkurrenter. Om strategin lyckas
kan det ge sämre möjligheter till bra affärer för den offentliga sektorn på
sikt.20
Ett rationellt val för den långsiktige offentlige inköparen vore då att förkasta
sådana anbud. Tecken på sådan rationalitet finns inom det privata närings-
livet. Inom dagligvaruhandeln köper de stora kedjorna medvetet viss volym
20 Om leverantören är ett företag som har en dominerande ställning kan ett sådant agerande komma att träffas av
konkurrenslagstiftningens förbud mot missbruk av dominerande ställning.

29
av mindre företag bland annat för att balansera de större leverantörernas
marknadsposition. Motsvarande inköpslogik torde vara lika rationell för en
upphandlande myndighet. Bestämmelserna i LOU begränsar dock upp-
handlade myndigheters möjligheter att agera, om det inte rör sig om konsta-
terade överträdelser av konkurrenslagstiftningen.
4. Kringgår leverantören gällande regler eller har den inte för avsikt att lever-
era det som den upphandlande myndigheten efterfrågar?
Här är svaret desto enklare. Konkurrens förutsätter lika villkor, och om
någon bryter mot grundläggande förutsättningar sätts konkurrensen ur
spel. Låga anbud som har sin grund i att leverantörer inte tar sitt ansvar och
följer gällande lagar och regler utgör ett problem. Om en leverantör inte har
för avsikt att leverera kan det jämställas med fusk som sätter konkurrensen
ur spel.
Sammanfattningsvis finns således en rad situationer då det är ekonomiskt rationellt
för en upphandlande myndighet att godta ett lågt anbud. Så länge som anbuds-
givaren har incitament att leverera finns ingen överhängande risk att leverans
uteblir. De offentliga medlen används i dessa situationer effektivt.
Likafullt finns situationer där det är ekonomiskt rationellt att förkasta ett anbud,
såsom där en anbudsgivare försöker sätta konkurrensen ur spel genom att ”prisa”
ut sina konkurrenter antingen genom egen ekonomisk styrka eller genom någon
form av fusk.
Som framgår nedan är dock möjligheterna för upphandlande myndigheter inte helt
i linje med dessa nationalekonomiska tankegångar.
2.3.2 Möjligheter att förkasta låga anbud
För att den upphandlande myndigheten ska få förkasta ett anbud med motivering-
en att det är onormalt lågt måste myndigheten först ha begärt en förklaring till det
låga anbudet och inte fått ett tillfredställande svar. Syftet med detta kontradiktor-
iska förfarande inför ett beslut om att förkasta anbudet är enligt EU-domstolens
praxis att göra det möjligt för de anbudsgivare som har lämnat in särskilt låga
anbud att visa att dessa anbud är seriösa.21
Bestämmelsen ger dock i sig endast begränsad vägledning om vad som är ett
onormalt lågt anbud. EU-domstolen har konstaterat att eftersom begreppet
onormalt lågt anbud inte definieras i upphandlingsdirektiven ankommer det på
21 EU-domstolens domar i mål 103/88 p. 18, mål C-285/99 och mål C-286/99 Impresa Lombardini.

30
medlemsstaterna att fastställa vad som ska anses utgöra ett onormalt lågt anbud.22
I Sverige har lagstiftaren inte antagit någon nationell regel för vad som ska anses
vara ett onormalt lågt anbud, utan bedömningen får göras i det enskilda fallet av
den upphandlande myndigheten. Den upphandlande myndighetens ställnings-
tagande i detta avseende kan dock bli föremål för domstolens bedömning inom
ramen för en ansökan om överprövning.
Utgångspunkten för en bedömning av att ett anbud är onormalt lågt får anses vara
att offererat anbudspris för en viss vara, tjänst eller byggentreprenad ligger under
marknadspriset. Ett pris som dessutom ligger under produktionskostnaden för en
viss nyttighet får som regel beaktas som onormalt lågt. Av detta följer att det vid så
kallade nollpriser eller motsvarande finns skäl för den upphandlande myndigheten
att överväga om anbudet ska förkastas med stöd av 12 kap. 3 § eller 15 kap. 17 §
LOU.
Att ett anbud är att betrakta som onormalt lågt är emellertid som tidigare nämnts
inte tillräckligt för att den upphandlande myndigheten ska kunna förkasta anbudet.
Den upphandlande myndigheten får endast förkasta ett anbud först sedan den
skriftligen begärt en förklaring till det låga anbudet och inte fått ett tillfredställande
svar. Genom sin begäran ska den upphandlande myndigheten försöka ta reda på
varför anbudsgivaren kunnat lämna ett så lågt anbud, för att bedöma om anbudet
är hållbart och trovärdigt eller om anbudet får anses oseriöst och därför bör för-
kastas.23
2.3.3 Exempel i LOU på motiv bakom låga anbud
I 12 kap. 3 § 2 st. LOU finns en lista med frågeställningar som den upphandlande
myndighetens begäran om en förklaring av ett onormalt lågt anbud kan avse.
Listan är emellertid inte uttömmande, utan utgör endast exempel på vad som kan
utgöra de bakomliggande skälen till varför en anbudsgivare har möjlighet att
offerera ett lägre anbudspris än övriga anbudsgivare. Listan innehåller följande
punkter:
 Leverantören kan utnyttja särskilt kostnadseffektiva metoder att fullgöra
kontraktet
 Leverantören kan utnyttja tekniska lösningar eller ovanligt gynnsamma
förhållanden för att fullgöra kontraktet
 Egenarten hos de varor, tjänster eller byggentreprenader som föreslås av
leverantören
22 EU-domstolens dom i mål C-285/99 och mål C-286/99 Impresa Lombardini.
23 EU-domstolens dom i mål C-147/06 och C-148/06 SECAP mot Comune di Torino.

31
 Leverantören iakttar de bestämmelser om arbetsskydd och arbetsförhåll-
anden som gäller där kontraktet ska fullgöras
 Leverantören erhåller statligt stöd
Listan illustrerar att skälen bakom ett lågt anbudspris kan vara många och variera
mycket från situation till situation. Ett skäl till varför ett anbudspris kan vara
onormalt lågt kan exempelvis vara att anbudsgivaren på förmånliga villkor,
exempelvis genom ett auktionsförfarande eller genom köp av ett konkursbo,
kommit över stora kvantiteter av den vara som upphandlingen avser. Det kan
också vara fråga om att en anbudsgivare redan levererar samma typ av varor eller
tjänster i det geografiska område som upphandlingen avser, och att anbudsgivaren
således kan dra nytta av de investeringar som gjorts med anledning av det pågå-
ende uppdraget.
Om en anbudsgivare försöker etablera sig på en marknad där anbudsgivaren tid-
igare inte varit verksam kan det nämligen vara affärsmässigt motiverat för anbuds-
givaren att offerera ett mycket lågt anbudspris till en upphandlande myndighet för
att på detta sätt ”få in en fot på” marknaden och samtidigt skaffa sig en betydelse-
full referenskund. Ett sådant agerande innebär inte i sig att anbudsgivaren ska
anses som icke trovärdig eller oseriös, utan tvärtom kan de två nämnda exemplen
betraktas som godtagbara förklaringar.
Ett onormalt lågt anbud kan också förklaras med hänvisning till viktningen i en
upphandling eller till arten av de varor och tjänster som upphandlas. Om en
upphandling exempelvis rör tre tjänsteslag, vilka tilldelats samma vikt i upphand-
lingen trots att det är allmänt känt att ett av tjänsteslagen avropas i en västentligt
mindre utsträckning än övriga två, kommer anbudsgivarna sannolikt att vara
villiga att offerera ett mycket lågt anbudspris för det tjänsteslag som avropas min-
dre än övriga.
Att en anbudsgivare gör beräkningar utifrån en jämförelse mellan viktningen i en
utvärderingsmodell och vad anbudsgivaren vet om verkliga förhållanden innebär
inte att anbudsgivarens anbud per automatik ska förkastas, även om en sådan
beräkning medför att anbudspriset för ett tjänsteslag väsentligen understiger
marknadspriset. Tvärtom får det anses utgöra ett normalt affärsmässigt beteende i
en anbudssituation att använda sin kunskap om verkliga förhållanden för att göra
sitt anbud så konkurrenskraftigt som möjligt. Endast om anbudsgivaren har för
avsikt att under avtalstiden avvika från vad som offererats i anbudet kan ett sådant
beteende anses oseriöst.

32
2.3.4 Hur kan listan användas?
Vad som angetts ovan innebär emellertid inte att det, åtminstone såsom bestäm-
melsen kommit att tillämpas av EU-domstolen, saknas situationer då den upp-
handlande myndigheten trots den förklaring som lämnats ändå kan förkasta an-
budet. Tvärtom tyder EU-domstolens praxis på att det faktum att ett anbudspris är
onormalt lågt skapar en presumtion för att den upphandlande myndigheten får
förkasta anbudet, om inte anbudsgivaren kan lämna en tillfredställande förklaring
som kullkastar presumtionen, dvs. om inte anbudsgivaren visar att anbudet trots
det låga priset är trovärdigt och seriöst menat.
Det finns två huvudsakliga situationer då en upphandlande myndighet, som begärt
en förklaring till ett onormalt lågt anbud, trots förklaringen har rätt att förkasta
anbudet.
Den första situationen är då den upphandlande myndigheten trots, eller på grund
av, förklaringen har skäl att misstänka att anbudsgivaren inte kan fullgöra kon-
traktet korrekt och med iakttagande av för området relevant lagstiftning. Att
leverantören inte kan fullgöra kontraktet korrekt kan vara fallet om anbudsgivaren
i sin förklaring indikerar att anbudsgivaren inte har för avsikt att upprätthålla de
krav som framgår av förfrågningsunderlaget under hela avtalstiden. Det kan också
vara fallet om det framgår att anbudsgivaren har för avsikt att ta betalt för tillkom-
mande kostnader under avtalet trots att ett totalpris efterfrågats i förfrågnings-
underlaget. Vad gäller att anbudsgivaren inte kan fullgöra kontraktet med iakttag-
ande av tillämplig lagstiftning kan det röra sig om att det framgår av förklaringen
att anbudsgivaren inte fullgjort sina skyldigheter med avseende på betalning av
skatter och sociala avgifter, eller att det framgår att anbudsgivaren inte iakttar
gällande säkerhetsföreskrifter.
Den andra situationen är då den förklaring som inkommit varit ofullständig eller
otillräcklig för att bryta presumtionen om att anbudet får förkastas. Exempelvis
kanske anbudsgivaren inte lämnat någon förklaring, eller endast lämnat oklara
uppgifter eller en förklaring som inte besvarar den upphandlande myndighetens
frågor.
2.3.5 Vad säger svensk rättspraxis?
I svenska domstolar har bevisbördan kommit att läggas på den upphandlande
myndigheten. Här kan särskilt nämnas att Kammarrätten i Stockholm har ansett att
det är den upphandlande myndigheten som har att visa att anbudsgivaren inte på
ett tillfredsställande sätt kunnat förklara sitt låga anbud och att skäl för förkastande
enligt 12 kap. 3 § LOU därför föreligger.24 Kammarrätten i Göteborg har gått något
24 Kammarrätten i Stockholm i mål 236-07 av den 5 april 2007

33
längre och angett att den upphandlande myndigheten har att visa att anbuds-
givaren saknar förmåga att leverera till det i anbudet offererade priset.25
Av 12 kap. 3 § 3 st. LOU framgår att om den upphandlande myndigheten beslutar
sig för att, även med beaktande av den förklaring som anbudsgivaren lämnat, för-
kasta anbudet ska anbudsgivaren beredas tillfälle att yttra sig över den upphand-
lande myndighetens skäl för förkastande. Denna bestämmelse har sin grund i det
klassiska direktivets artikel 55.2 enligt vilken den upphandlande myndigheten i
samråd med anbudsgivaren ska granska anbudsinnehållet med beaktande av de
förklaringar som anbudsgivaren lämnat. Lagrådet tolkade, i samband med lagstift-
ningsarbetet, kravet på samråd som ett krav på att anbudsgivaren skulle ges
möjlighet att yttra sig över den upphandlande myndighetens skäl för förkastande
vilket medförde att 12 kap. 3 § 3 st. LOU fick sin nuvarande utformning.26
2.3.6 Onormalt lågt anbud på grund av statsstöd
I 12 kap. 4 § LOU regleras den situationen att ett onormalt lågt anbudspris kan
förklaras med att anbudsgivaren erhållit statligt stöd. Om en upphandlande
myndighet finner att ett anbud är onormalt lågt på grund av att anbudsgivaren har
fått statligt stöd, får myndigheten begära en särskild förklaring av anbudsgivaren.
Kan anbudsgivaren inte efter en sådan begäran, och inom en skälig tidsfrist som
angetts av den upphandlande myndigheten, visa att det är fråga om ett med EUF-
fördraget förenligt stöd får anbudet förkastas.27
Om ett anbud förkastas på grund av att anbudsgivaren har erhållit otillåtet stats-
stöd ska den upphandlande myndigheten även underrätta Europeiska kom-
missionen.
2.3.7 Onormalt lågt anbud i 15 kap. LOU
Av 15 kap. 17 § LOU framgår att regler för förkastande av onormalt låga anbud
motsvarande de som gäller för det direktivstyrda området även gäller för upp-
handlingar under tröskelvärdena och för B-tjänster enligt 15 kap. LOU.28 Den
upphandlande myndigheten är med andra ord, även vid upphandlingar enligt 15
kap. LOU, skyldig att begära en förklaring till varför ett anbud är lågt om myndig-
heten överväger att förkasta anbudet och endast om ingen tillfredsställande
förklaring lämnas får anbudet förkastas. Bestämmelsen i 15 kap. 17 § LOU inne-
25 Kammarrätten i Göteborg i mål 3356-09 av den 4 november 2009
26 Se prop. 2006/07:128 s. 409.
27 Bestämmelser om otillåtet statligt stöd finns artiklarna 107-108 i EUF- fördraget.
28 Det framgår av EU-domstolens dom i mål C-147/06 och C-148/06 att det inte är tillåtet för medlemsstater att ha en
förfarande varigenom onormalt låga anbud utesluts automatiskt för upphandlingar som understiger
tröskelvärdena men som har ett visst gränsöverskridande intresse. Detta då ett sådant förfarande fråntar den
upphandlande myndigheten sin möjlighet att bedöma hur hållbara och trovärdiga onormalt låga anbud är, vilket i
sig utgör en överträdelse av de grundläggande principerna.

34
håller emellertid ingen skyldighet för den upphandlande myndigheten att dess-
utom, dvs. utöver att begära en förklaring, bereda anbudsgivaren tillfälle att yttra
sig över skälen för förkastandebeslutet på det sätt som anges i 12 kap 3 § 3 st. LOU.
2.3.8 Kan osund strategisk anbudsgivning utgöra skäl för avbrytande
av en upphandling?
En annan fråga är om en upphandlande myndighet som inser att de anbud som
inkommit i en upphandling innebär osund strategisk anbudsgivning kan avbryta
upphandlingen. Detta eftersom ett avbrytande skulle ge den upphandlande myn-
digheten möjlighet att genomföra en ny upphandling med ett nytt förfrågnings-
underlag anpassat för att förhindra den typ av osund strategisk anbudsgivning som
den upphandlande myndigheten identifierat.
När den osunda strategiska anbudsgivningen möjliggjorts av en brist i förfråg-
ningsunderlaget torde en upphandlande myndighet som avser att korrigera denna
brist i en förnyad upphandling ha sakliga skäl för att avbryta upphandlingen.
Av EU-domstolens beslut i mål C-244/02, Kauppatalo Hansel framgår att den upp-
handlande myndigheten har sakliga skäl för avbrytande när orsaken till avbryt-
andet är att den upphandlande myndigheten inser att den med hänsyn till inne-
hållet i förfrågningsunderlaget, på grund av fel som enheten begått vid sin för-
handsbedömning, inte har möjlighet att välja det ekonomiskt mest fördelaktiga
anbudet.
I vissa fall kan därför förekomsten av osund strategisk anbudsgivning sannolikt
utgöra sakliga skäl för avbrytande av en upphandling.
2.4 Avtalsrättsliga förutsättningar
Bestämmelserna i LOU utgör ingen uttömmande reglering av de rättsliga förutsätt-
ningarna för upphandlande myndigheters inköp. Tvärtom samspelar bestämmel-
serna i LOU med en stor mängd annan lagstiftning, såväl offentligrättslig som
civilrättslig.
LOU reglerar hur offentliga upphandlingar ska genomföras, dvs. hur upphand-
lande myndigheter ska fastställa vilken leverantör som de ska teckna kontrakt eller
ramavtal med. LOU reglerar dock inte hur bindande avtal kommer till stånd, hur
länge de lämnade anbuden är giltiga etc. I dessa delar gäller istället bestämmelser-
na i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens
område (avtalslagen). Avtalsrätten vilar på grundprincipen att avtal ska hållas
(pacta sunt servanda). Detta gäller även i avtalsrelationer mellan offentliga köpare
och privata leverantörer. Avtalsrätten gör det således mycket svårt för en part att
ensidigt ändra avtalsförpliktelser eller annat avtalsinnehåll. Förutsättningarna för

35
avtalet ska i princip ha ändrats så mycket att det vore orimligt att låta dem bestå för
att det ska vara möjligt att göra ensidiga avsteg från ett gällande avtal. Vidare krävs
att de ändrade förutsättningarna var oförutsedda och att den drabbade parten vark-
en kunnat eller bort inse händelsernas utveckling. Utgångspunkten är att leveran-
tören är bunden av de villkor som offererats i anbudet under hela avtalstiden om
inte annat angetts i avtalet. En annan sak är att den upphandlande myndigheten
genom att inte invända mot att en leverantör förändrar villkoren i ett avtal, över tid
kan anses ha passivt accepterat villkor vilka medför att avtalsinnehållet ändrats.
Förutom civilrättslig lagstiftning finns det en rad standardavtal som det förekom-
mer att upphandlande myndigheter hänvisar till i sina förfrågningsunderlag. Det är
emellertid viktigt att poängtera att dessa standardavtal endast gäller och kan tilläm-
pas i den utsträckning de inte står i strid med LOU:s bestämmelser.

36
3 Vad är osund strategisk anbudsgivning?
I detta kapitel presenterar vi ett förslag på definition av osund strategisk anbuds-
givning givet de grundläggande förutsättningar som gäller i en offentlig upp-
handling.
Eftersom begreppet ”strategisk” inte är entydigt skiljer vi på ”sund” och ”osund”
strategisk anbudsgivning.
Strategisk anbudsgivning innefattar alla tillfällen då en anbudsgivare försöker
utnyttja svagheter eller på annat sätt anpassa sig till villkoren i ett förfrågnings-
underlag med syfte att vinna en offentlig upphandling.
Osund strategisk anbudsgivning leder entydigt till ett sämre utfall för den upp-
handlande myndigheten. Det har sin grund i att en anbudsgivare ensam, eller
tillsammans med andra, bryter mot villkoren eller i vart fall intentionerna som den
upphandlande myndigheten har rörande hur anbudsgivarna ska agera.
Sund strategisk anbudsgivning däremot innebär inte att en leverantör bryter mot
de villkor som finns. Däremot utnyttjar leverantören svagheter eller anpassar sig till
villkoren i förfrågningsunderlaget för att öka sannolikheten att vinna och samtidigt
göra vinst. Det går inte att säga om det innebär ett bättre eller sämre utfall för den
upphandlande myndigheten.
Begreppet osund strategisk anbudsgivning ska alltså ges en snävare innebörd än vad
man kan förledas att tro givet språkbruket inom nationalekonomi. Särskilt viktigt
är att fastställa om låga priser är en logisk följd av en väl fungerande konkurrens
eller av ett osunt anbudsstrategiskt beteende.
Vår definition utgår från vilka typer av problem som är tänkbara givet hur de
uppstår och vilka aktörer de drabbar.
3.1 Några uppmärksammade fall
På senare tid har en rad fall uppmärksammats i fackpress rörande det vi inom
ramen för denna rapport kallar för osund strategisk anbudsgivning. Ett vanligt
beskrivande uttryck är ”nollbud”. En första observation är att fenomenet förefaller
vara vanligare nu än tidigare.
Ett uppmärksammat fall är Försäkringskassans upphandling av IT-konsulter under
2010. Några anbudsgivare, som också var framgångsrika i den ursprungliga ut-
värderingen, lämnade anbud på flera tjänstekategorier till priset av en krona per
timme. I utvärderingen genererade detta snittpriser som flera väl etablerade it-
konsultföretag inte kunde matcha.

37
Flera leverantörer hörde under upphandlingen av sig till Försäkringskassan enligt
Computer Sweden (21/8, 2010) och menade att upplägget inbjöd till ”taktisk pris-
sättning”. Detta eftersom ramavtalet byggde på förnyad konkurrensutsättning –
leverantörerna som kom med i ramavtalet hade därmed ingen skyldighet att
leverera till de extremt låga priserna och skulle därför kunna stå över dessa avrop.
Upphandlingen har sedermera blivit föremål för överprövning och kammarrätten
har beslutat att den ska göras om. Skälet till detta är dock inte de låga anbuden utan
har att göra med Försäkringskassans försök att förlänga anbudens giltighet efter-
som upphandlingen drog ut på tiden.
Ett annat uppmärksammat ramavtal upphandlades av Göteborgs Stad 2010. Även i
denna upphandling förekom exempel på mycket låga priser för vissa tjänstekate-
gorier. Avropen tilldelas med förnyad konkurrensutsättning, men till skillnad från
liknande ramavtalsupphandlingar är samtliga leverantörer ålagda att svara på
samtliga avrop. Om leverantörerna vid upprepande tillfällen avböjt att lämna
anbud kan vite utkrävas eller avtalet hävas. Priserna som lämnats vid själva ram-
avtalsupphandlingen är takpriser som får underskridas vid avropstillfällena – men
enligt uppgift till Upphandling24 (29/3, 2011) kommer inköparen att vara observant
på onormalt låga anbud.
Även en upphandling som genomförts av Stockholm Stad har uppmärksammats
eftersom det i denna upphandling förekommit anbud med priset för vissa tjänster
satt till noll kronor.
Listan med exempel kan göras mycket längre – de ovan nämnda upphandlingarna
är endast ett axplock. Även exempel på upphandlingar av varor förekommer.
I diskussionen och debatten kring ”nollbuden” (eller mycket låga anbud) har stor
frustration luftats bland såväl inköpare som leverantörer. Vissa menar att konkur-
rensen sätts ur spel eftersom utvärderingsmodellerna inbjuder till strategisk pris-
sättning av anbud, vilket leder till att de ekonomiskt mest fördelaktiga anbuden
inte antas. Argument har även framförts att de bästa anbuden inte ens kommer att
lämnas i offentliga upphandlingar eftersom de, i utvärderingarna, inte kommer att
vara tillräckligt konkurrenskraftiga.
Det förefaller enligt vår uppfattning finnas två huvudspår i debatten kring
strategisk anbudsgivning.
För det första handlar diskussionen om onormalt låga anbud och vilka förutsätt-
ningar en upphandlande myndighet har att förkasta sådana anbud. Relativt lite
uppmärksamhet lämnas åt den potentiella paradoxen att den offentliga sektorn, i
sin strävan att agera marknadsmässigt och pressa priserna för sina inköp, ser det
som ett problem att också få anbud med mycket fördelaktiga villkor. Naturligtvis
finns det ett rationellt berättigande i att förkasta anbud med villkor som man av en
eller annan anledning inte tror kommer att tillämpas i praktiken, eller som innebär

38
att leverantören inte uppfyller gällande lagar och regler. Samtidigt ligger det dock
en potential i betydande kostnadsbesparingar för upphandlande myndigheter, som
inte har rönt någon större uppmärksamhet i debatten.
För det andra handlar diskussionen om konkurrensvinkeln, och att förekomsten av
taktiska anbud leder till att konkurrensen sätts ur spel. Det bästa anbudet vinner
därför inte och sammantaget leder detta till dåliga affärer för den offentliga sektorn
och ytterst för skattebetalarna, i vart fall på sikt.
I det följande avsnittet problematiserar vi dessa två synsätt och föreslår en
definition på det vi kallar osund strategisk anbudsgivning.
3.2 Definition: tre typer av osund strategisk anbudsgivning
Det bör särskilt framhållas att det inte finns något explicit förbud mot osund
strategisk anbudsgivning. En anbudsgivare som ägnar sig åt osund strategisk
anbudsgivning gör sig därför i normalfallet inte skyldig till någon överträdelse av
någon lag eller andra regler. Om det inte finns några avtalsvillkor som påbjuder
eller förbjuder visst agerande under avtalstiden kan ett osunt strategiskt agerande
normalt inte heller innebära något avtalsbrott.
I vissa fall kan dock ett agerande som ingår som ett led i osund strategisk anbuds-
givning innebära en lagöverträdelse. Exempelvis kan den situationen att flera an-
budsgivare koordinerar sitt agerande i en upphandling utgöra en överträdelse av
förbudet mot konkurrensbegränsande samarbeten.
I många andra fall finns det inga juridiska hinder mot osund strategisk anbuds-
givning, och det bör i sammanhanget exempelvis framhållas att LOU inte inne-
håller någon bestämmelse som i sig hindrar att en anbudsgivare ägnar sig åt osund
strategisk anbudsgivning. I den mån osund strategisk anbudsgivning är klander-
värt är det alltså normalt inte utifrån juridiska utgångspunkter, utan snarare utifrån
affärsetiska överväganden.
Däremot finns det bestämmelser i LOU som aktualiseras, och kan komma att få
betydelse, i samband med osund strategisk anbudsgivning. Därutöver kan också
villkor i upphandlade kontrakt och ramavtal påverka leverantörers handlings-
möjligheter under tillämpningen av ett kontrakt eller ramavtal, dvs. upphandlande
myndigheter kan i viss utsträckning på avtalsrättslig väg förhindra eller minska
möjligheterna för anbudsgivare att ägna sig åt eller effekterna av osund strategisk
anbudsgivning.
Vidare kan det i många fall vara svårt att särskilja osund strategisk anbudsgivning
från sådan godtagbar strategisk anbudsgivning som är naturlig och som endast
beror på att anbudsgivarna anpassar sig till förfrågningsunderlagets krav och
villkor i syfte att baserat på dessa lämna ett så förmånligt anbud som möjligt.

39
Det bör också understrykas att anbudsgivare inte kan lastas för att resultatet i en
upphandling blir ett annat än det av myndigheten önskade om skälet till detta är ett
förfrågningsunderlag som med avseende på exempelvis utvärderingsmodellen är
bristfälligt utformat.
Vår huvuddefinition är följande, se Box 3.1.
Box 3.1 Definition av osund och sund strategisk anbudsgivning
Strategisk anbudsgivning innefattar alla tillfällen då en anbudsgivare försöker
utnyttja svagheter eller på annat sätt anpassa sig till villkoren i ett förfrågnings-
underlag med syfte att vinna en offentlig upphandling.
Osund strategisk anbudsgivning leder entydigt till ett sämre utfall för den
upphandlande myndigheten. Det har sin grund i att en anbudsgivare ensam, eller
tillsammans med andra, bryter mot villkoren eller i vart fall intentionerna som den
upphandlande myndigheten har ställt upp för hur anbudsgivarna ska agera.
Sund strategisk anbudsgivning däremot innebär inte att en leverantör bryter mot
villkor som finns. Däremot utnyttjar leverantören svagheter eller anpassar sig på
annat sätt till villkoren i förfrågningsunderlaget för att öka sannolikheten att vinna
och samtidigt göra vinst. Det går inte att säga om det innebär ett bättre eller sämre
utfall för den upphandlande myndigheten.
Vi har identifierat tre huvudtyper av osund strategisk anbudsgivning antingen kan
förekomma enskilt eller i kombination med varandra. Dessa leder, eller riskerar att
leda, till en samhällsekonomisk kostnad i form av ett sämre utfall i en given offent-
lig upphandling än vad som blivit fallet om det osunt strategiska agerandet ej
förekommit. I de följande avsnitten redogör vi för dessa problemtyper.
3.2.1 Problemtyp 1: Anbudsgivare håller inte vad som utlovats
Anbudsgivaren lämnar anbud med priser och andra villkor som anbudsgivaren
inte har för avsikt att iaktta under avtalstiden. Genom att erbjuda förmånliga vill-
kor, som anbudsgivaren inte har för avsikt att tillämpa, ökar anbudsgivaren sina
möjligheter att tilldelas ramavtal i upphandlingen. Agerandet innebär att andra
anbudsgivare, som räknar med att infria sina åtaganden och därför kalkylerar med
högre kostnader, får försämrade möjligheter att tilldelas ramavtal. Agerandet
medför också högre kostnader för den upphandlande myndigheten.
Inom ramen för denna problemtyp har vi identifierat följande undertyper:
a. Anbudsgivaren har inte för avsikt att leverera överhuvudtaget. Detta kan
exempelvis ta sig uttryck genom att vissa varor eller kategorier av konsulter,
som offererats till förmånliga villkor, aldrig är tillgängliga för avrop.
Anbudsgivaren gör då ingen vinst på den aktuella varu-/tjänstekategorin.

40
Syftet torde typiskt sett vara att öka möjligheterna till framgång i ramavtals-
upphandlingen och göra vinst genom att leverera i andra varu-/tjänste-
kategorier till mer normala, eller för leverantören förmånliga, villkor.
b. Anbudsgivaren har för avsikt att leverera, men inte det som offererats i
upphandlingen. Istället erbjuds eller levereras vid avrop något annat, på
villkor som är mer förmånliga för anbudsgivaren, exempelvis en mer
kvalificerad och därför dyrare konsult. En variant av denna undertyp är att
anbudsgivaren visserligen levererar det som offererats i upphandlingen
men kompenserar sig för de förmånliga villkor som offererats genom olika
typer av tilläggsvillkor, exempelvis administrativa avgifter av olika slag.
Problemtyp 1 är sannolikt främst aktuell vid ramavtal med en leverantör eller med
rangordning, men torde kunna förekomma även vid ramavtal som förutsätter
förnyad konkurrensutsättning.
3.2.2 Problemtyp 2: Koncernstrategisk anbudsgivning
Flera anbudsgivare som vanligen, men inte nödvändigtvis, tillhör samma koncern
koordinerar sin anbudsgivning i en upphandling. Varje berörd anbudsgivare läm-
nar anbud med mycket förmånliga villkor, exempelvis ett pris om noll kronor, i
varsin varu-/tjänstekategori, men mindre förmånliga villkor i övriga kategorier. De
förmånliga villkoren i en kategori leder till att alla de berörda anbudsgivarna får en
bra genomsnittspoäng och därför erhåller ramavtal och, i de fall då rangordning
tillämpas, rangordnas högt i ramavtalet.
Vid avrop eller förnyad konkurrensutsättning avböjer dock förstahandslever-
antören att leverera respektive att lämna nytt anbud till förmån för annan berörd
anbudsgivare med högre pris respektive högre takpris (eller på annat sätt mer
förmånliga villkor). Agerandet innebär att andra anbudsgivare, som inte koordi-
nerar sina anbud med andra anbudsgivare utan räknar med att infria sina åtag-
anden och därför kalkylerar med högre kostnader, får försämrade möjligheter att
tilldelas ramavtal. Agerandet medför också högre kostnader för den upphandlande
myndigheten.
Denna problemtyp kan endast förekomma vid ramavtal med flera leverantörer. En
illustration ges nedan. Leverantör 1 och 2 tillhör samma koncern och har i ram-
avtalsupphandlingen lämnat nollbud i varsin tjänstekategori A och B. I den andra
tjänstekategorin har man satt ett pris som ger lönsamhet. Eftersom utvärderings-
modellen grundar sig på genomsnittet av timpriset för A och B (givet 50 procents
vikt för vardera tjänsten) ger detta ett genomsnittspris som ligger på hälften av
offererat pris för den ”korrekt” prissatta tjänsten, se i Tabell 3.1 nedan.

41
Tabell 3.1 Koncernstrategisk anbudsgivning
Leverantör Tjänst A, kr/tim Tjänst B, kr/tim Genomsnittspris kr/tim
(Utvärderingskriterium)
1 8 0 4
2 0 10 5
3 5 7 6
Källa: Copenhagen Economics
Leverantör 1 och 2 blir således högst rankade medan leverantör 3, som egentligen
har lägst priser bortsett från nollbuden, kommer först på tredje plats.
Vi ett avrop avstår leverantör 1 från B-tjänster till förmån för leverantör 2. När ett
avrop på A-tjänster kommer bjuder däremot leverantör 1. Detta innebär att upp-
handlande myndighet betalar mer för såväl A- som B-tjänster än vad skulle ha
behövt om man istället haft möjlighet att ge uppdraget till leverantör 3.
3.2.3 Problemtyp 3: Manipulation av relativa utvärderingsmodeller
Två eller flera anbudsgivare som vanligen, men inte nödvändigtvis, tillhör samma
koncern lämnar anbud i upphandlingen, men endast en av dem gör det i syfte att
vinna. Övriga berörda anbudsgivare lämnar anbud med extremt förmånliga villkor
i något avseende, men med dåliga villkor i övrigt, för att i gynnande riktning
påverka utfallet i upphandlingen för den av anbudsgivarna som lämnar anbud i
syfte att vinna upphandlingen. Därigenom får exempelvis priset liten praktisk
betydelse i utvärderingen, eftersom alla de anbudsgivare som offererat ett seriöst
pris i upphandlingen kommer att få ungefär samma poäng trots inbördes skill-
nader, dvs. skillnader i pris återspeglas inte fullt ut i skillnader i poängsättning
eftersom det eller de strategiska anbuden avviker så mycket från övriga anbud.
Agerandet innebär att utvärderingskriterierna i upphandlingen inte får den effekt
som den upphandlande myndigheten avsett, dvs. att det anbud som antas inte
nödvändigtvis återspeglar den upphandlande myndighetens behov och önskemål
såsom de uttryckts i förfrågningsunderlaget. Enkelt uttryckt kan förhållandet
mellan exempelvis kvalitet och pris bli ett annat än vad den upphandlande myn-
digheten avsett. Agerandet innebär också att andra anbudsgivare, som inte försöker
manipulera utvärderingsmodellen utan lämnar anbud utifrån utvärderingskriter-
ier-na såsom de framgår av förfrågningsunderlaget, får försämrade möjligheter till
framgång i upphandlingen.
Denna problemtyp kan förekomma i alla typer av upphandlingar där relativa
utvärderingsmodeller används.
Själva grundproblemet med relativa utvärderingsmodeller är att de ingående
bedömningskriteriernas vikt i bedömningen inte kan bestämmas på förhand, utan

42
istället beror på spridningen i de inkomna anbuden. Anders Lunander har visat i
uppdragsforskningsrapporter för Konkurrensverket (Lunander 2004 och 2009) att
sådana relativa utvärderingsmodeller strider mot antagandet om oberoende av
irrelevanta alternativ. Den inbördes rangordningen mellan två anbudsgivare beror
också på vad övriga bjuder, även om dessa inte är intresserade av att vinna
upphandlingen.
För att illustrera denna situation utgår vi från en relativ utvärderingsmodell där
pris och kvalitet utvärderas med lika vikt, 50 procent vardera, enligt följande
formler:
lägsta pris
Prispoäng  100vikt
anbudspris
kvalitet i anbud
Kvalitetspoäng  100vikt
högsta kvalitet
Poäng för pris och kvalitet läggs därefter ihop till en totalsumma och det anbud
som fått flest poäng vinner upphandlingen. Detta är ett exempel på en relativt
enkel utvärderingsmodell.
Vi utgår först från en situation utan osund strategisk anbudsgivning där de två
konkurrerande leverantörerna offererar olika lösningar som skiljer sig i pris och
kvalitet, se Tabell 3.2.
Leverantör 1 har en förhållandevis billig lösning till en lägre kvalitet än leverantör 2
som har en dyrare lösning men som också representerar en högre kvalitet. Vi ser att
priset för leverantör 2 är 50 procent högre än för leverantör 1, men samtidigt är
kvaliteten också 67 procent högre – vi borde alltså kunna förvänta oss att utvärd-
eringsmodellen, som viktar pris och kvalitet lika, utser leverantör 2 till vinnare.
Tabell 3.2 Beräkningsexempel för en relativ utvärderingsmodell utan
manipulation
Leverantör Pris Kvalitet Prispoäng Kvalitets- Totalpoäng
poäng
1 10 6 50 30 80
2 15 10 33 50 83
Källa: Copenhagen Economics
Det är också slutresultatet: leverantör 2 får en högre totalpoäng, främst drivet av att
kvalitetsskillnaden är högre än prisskillnaden mellan de två anbuden.
Om nu en tredje anbudsgivare träder in förändras bilden och möjligheten till osund
strategisk anbudsgivning blir tydlig. Anta att leverantör 3 inte vill vinna upphand-
lingen, men däremot vill underlätta för leverantör 1 att vinna.

43
Ett sätt att göra detta är att försöka lägga ett anbud som påverkar utvärderings-
modellen så att prisskillnaden väger tyngre och kvalitetsskillnaden väger mindre.
Det går nämligen genom att lämna ett anbud med högre kvalitet än övriga anbud.
Eftersom leverantör 3 inte vill vinna upphandlingen lägger denne samtidigt ett
relativt högt pris.
Utfallet presenteras i Tabell 3.3 nedan.
Tabell 3.3 Beräkningsexempel för en relativ utvärderingsmodell med
manipulation
Leverantör Pris Kvalitet Prispoäng Kvalitets- Totalpoäng
poäng
1 10 6 50 23 73
2 15 10 33 38 72
3 40 13 13 50 63
Källa: Copenhagen Economics
Notera att prispoängen för leverantör 1 och 2 inte påverkas. Leverantör 3 får en låg
prispoäng till följd av det höga priset. Däremot ändras kvalitetspoängen för lever-
antör 1 och 2 eftersom spannet mellan högsta och lägsta offererade kvalitet nu
ändrats i och med leverantör 3:s bud. Det innebär att kvalitetsskillnaden mellan
leverantör 1 och 2 inte är lika mycket ”värd” längre i utvärderingsmodellen.
Det leder till att leverantör 1 vinner upphandlingen istället för leverantör 2.
Exemplet illustrerar alltså en situation där ett ”bulvanbud” kan medverka till att en
annan anbudsgivare vinner än vad som annars skett. Detta exempel utgör
problemtyp 3 för osund strategisk anbudsgivning.
Med andra ord säger den viktning som närmast rutinmässigt anges förfrågnings-
underlag med relativa utvärderingsmodeller i verkligheten förhållandevis lite om
den faktiska vikt som kommer att tillmätas de ingående pris- och kvalitetspara-
metrarna, dvs. utvärderingskriterierna. Det som avgör den faktiska viktningen är
istället spridningen i anbuden med avseende på de olika utvärderingskriterierna.
Det öppnar möjlighet för anbudsgivare att minska betydelsen av vissa kriterier
genom att lämna ett riktigt lågt (högt) anbud, vilket kan gynna en tredje part. Det är
denna möjlighet som är kärnan i problemtyp 3 i vår definition av osund strategisk
anbudsgivning.
Att lämna ett anbud som i något avseende avviker från det normala på marknaden
i syfte att göra anbudet mer konkurrenskraftigt, utgör inte i sig osund strategisk
anbudsgivning. Så länge anbudsgivaren har för avsikt att leverera i enlighet med
vad som offererats kan anbudsgivaren inte klandras för att anbudsgivaren försöker
maximera sina möjligheter att tilldelas kontrakt. När en koncern lämnar ett flertal
anbud på det sätt som beskrivits ovan har emellertid vissa av bolagen inte för

44
avsikt att leverera i enlighet med sina anbud. Dessa anbud syftar istället till att
ändra förutsättningarna för utvärderingen på ett sätt som den upphandlande
myndigheten inte avsett. Det är denna aspekt som medför att denna typ av
strategisk anbudsgivning får anses osund.
3.3 När dominerande aktörer ägnar sig åt strategisk anbudsgivning
De ovan redovisade typerna av osund strategisk anbudsgivning förutsätter viss
insyn i hur den upphandlande myndigheten kan förväntas agera i en viss given
situation. Den leverantör som ägnar sig åt osund strategisk anbudsgivning måste
också ha de ekonomiska resurserna och den juridiska kompetens som krävs för det
fall den upphandlande myndigheten, till skillnad från vad leverantören förväntat
sig, försöker vidta åtgärder mot leverantören. Detta medför sannolikt att det främst
är större leverantörer som kan ägna sig åt osund strategisk anbudsgivning, medan
mindre leverantörer som inte har samma erfarenhet av eller resurser för att lämna
anbud i offentliga upphandlingar kanske har en större benägenhet att följa de
villkor som anges i förfrågningsunderlaget.
Det förhållandet att större leverantörer har lättare att identifiera öppningar för
osund strategisk anbudsgivning och använda sig av dessa möjligheter kan innebära
att dessa leverantörer stärker sin ställning på marknaden i förhållande till mindre
eller nyetablerade leverantörer. Det kan således inte uteslutas att osund strategisk
anbudsgivning i längden kan leda till inträdeshinder på marknaden och bidra till
att färre nya företag lyckas etablera sig som leverantörer till offentlig sektor.
3.4 Vad som inte utgör osund strategisk anbudsgivning
Förutom att som ovan definiera vad som utgör strategisk anbudsgivning kan det
också vara värdefullt att definiera vad som inte utgör osund strategisk
anbudsgivning.
Alla former av anbudsgivning är i någon utsträckning strategisk. I många situa-
tioner kommer en anbudsgivare dessutom att utnyttja eventuella brister eller
otydligheter i ett förfrågningsunderlag eller i en utvärderingsmodell utan att detta
för den skull ska anses utgöra ett osunt eller klandervärt beteende. Tvärtom är det
ett naturligt affärsmässigt beteende att anbudsgivaren försöker göra sitt anbud så
konkurrenskraftigt som möjligt utifrån de förutsättningar som den upphandlande
myndigheten har ställt upp i förfrågningsunderlaget. Att anbudsgivaren utnyttjar
eventuella brister i förfrågningsunderlaget i syfte att vinna upphandlingen är inte
ett osunt beteende, så länge anbudsgivaren inte anger något i sitt anbud som
anbudsgivaren inte har för avsikt att leva upp till under avtalstiden.
Som exempel på strategisk anbudsgivning som inte är osund kan bland annat
nämnas det fallet att den upphandlande myndigheten har efterfrågat produkter

45
som inte är kompletta. Om leverantören vet att den upphandlande myndigheten
kommer behöva göra tilläggsköp för att få en fungerande produkt men dessa
tilläggsprodukter inte utvärderas i upphandlingen är det sannolikt att anbuds-
givaren sänker sina priser på produkten som utvärderas och höjer sina priser på de
delar av produkten som inte utvärderas. Detta kan inte i sig sägas utgöra osund
strategisk anbudsgivning.
Ett annat exempel är att den upphandlande myndigheten har angett en viktning
mellan olika varu- och tjänsteslag som inte motsvarar det verkliga förhållandet
mellan dessa varu- och tjänsteslag med utgångspunkt i hur ofta och till vilket pris
de avropas. En anbudsgivare som har insyn i de verkliga förhållandena mellan
olika varu- och tjänsteslag kommer kunna utnyttja det faktum att en viss vara eller
tjänst har fått en högre viktning än vad som är befogat och sänka priset för denna
vara eller tjänst. Inte heller detta agerande kan anses utgöra osund strategisk
anbudsgivning.
Denna möjlighet går under beteckningen unbalanced bidding i den nationalekono-
miska litteraturen (Mandell och Nyström, 2011). Grundförutsättningen är att an-
budsgivaren har bättre information om vad en upphandling kommer att innebära i
leveransåtagande än vad upphandlaren har. Detta kan anbudsgivaren utnyttja gen-
om att prissätta lågt i de produktkategorier där upphandlaren överskattat framtida
behov och prissätta högt i de produktkategorier där upphandlaren underskattat
framtida behov.
Denna möjlighet kan illustreras med följande exempel. En upphandling av en väg
består av ballast och asfalt. Den upphandlande myndigheten har uppskattat dessa
båda behov i sin utvärderingsmodell och två anbudsgivare har lämnat anbud enligt
vad som framgår i Tabell 3.4 nedan.
Tabell 3.4 Exempel på unbalanced bidding – ex ante
Ex Ante Volym enligt Anbud från Anbud från
utvärderings- leverantör 1 leverantör 2
modellen (ej informerad) (informerad)
Ballast 100 ton 6 kr/ton 15 kr/ton
Asfalt 150 ton 12 kr/ton 5 kr/ton
Anbudspris 2 400 kr 2 250 kr
Källa: Copenhagen Economics
Leverantör 1 har ingen annan information än den som ges i anbudet och utgår där-
för från dessa vikter för ballast och asfalt i anbudet. Man bjuder 6 kr per ton ballast
och 12 kr per ton asfalt.
Leverantör 2 vet däremot att upphandlaren underskattat behovet av ballast och
överskattat behovet av asfalt. Det försöker leverantör 2 utnyttja genom lägga ett

46
relativt högt pris för ballast, 15 kr per ton, och ett relativt lågt pris för asfalt, endast
5 kr per ton.
Leverantör 2 får uppdraget då dennes anbudspris är lägst, 2 250 kr, jämfört med
2 400 kr för leverantör 1 .
I leveransfasen visar det sig emellertid att leverantör 2 haft rätt i sina förväntningar.
Behovet av ballast är underskattat och istället för 100 ton krävs 140 ton. Behovet av
asfalt är överskattat – endast 120 ton behövs jämfört med prognostiserade 150 ton.
Denna felbedömning blir dyrbar för den upphandlande myndigheten, vilket fram-
går av Tabell 3.5.
Tabell 3.5 Exempel på unbalanced bidding – ex post
Ex Post Faktisk volym i Förlorande anbud Vinnande anbud
byggnationen från leverantör 1 från leverantör 2
(ej informerad) (informerad)
Ballast 140 ton 6 kr/ton 15 kr/ton
Asfalt 120 ton 12 kr/ton 5 kr/ton
Kostnad för
upphandlaren 2 280 kr 2 700 kr
Källa: Copenhagen Economics
Priset för vägen blir 2 700 kr istället för som planerat 2 250 kr – 20 procent dyrare än
tänkt. Men om istället leverantör 1 hade fått uppdraget hade kostnaden stannat på
2 280, endast någon procent dyrare än planerat.
Leverantör 2 har alltså i detta exempel kunna få betydligt bättre lönsamhet i sin
leverans av material för en väg till den upphandlande myndigheten än om leve-
rantören inte haft kunskap om de faktiska behoven.
Grundproblemet här är emellertid att den upphandlande myndigheten har använt
en modell som utgick ifrån att man hade god kunskap om vilka volymer som skulle
kunna komma ifråga. Det hade kunnat undvikas genom exempelvis upphandla
den färdiga vägen snarare än dess ingående komponenter.

47
I allt väsentligt ligger emellertid problemet hos den upphandlande myndigheten
och inte hos leverantörerna – de agerar endast strategiskt enligt de förutsättningar
som ges utan att bryta mot några villkor i själva upphandlingen i detta exempel.
I exemplet ovan är det således inte fråga om osund strategisk anbudsgivning.

48
4 Vad kostar osund strategisk anbudsgivning?
Vår målsättning var att empiriskt försöka mäta omfattningen av eventuella pro-
blem med osund strategisk anbudsgivning genom några fallstudier. Syftet var att
uppskatta vilka direkta värden de identifierade problemen kunde representera.
Med andra ord; hur mycket dyrare blev kostnaden för ett visst avrop eller en viss
upphandling som en direkt konsekvens av att vinnande anbud eller avrop var
osunt strategiskt?
Om än genomförbar i teorin, visade sig denna analys svår att genomföra i prak-
tiken. Författarna etablerade i samarbete med Konkurrensverket kontakt med en
lång rad offentliga inköpare och andra intressenter utan att kunna identifiera några
fall där beräkningar kunde genomföras. Däremot framkom en hel del annan intres-
sant information kring ämnet.
Den övergripande slutsatsen är att kostnaderna med osund strategisk anbudsgiv-
ning inte entydigt är av det slaget vi ursprungligen tänkt, dvs. högre priser för de
varor och tjänster som upphandlande myndigheter köper. Istället förefaller ökade
administrativa kostnader, exempelvis för att hantera överprövningar, avbrutna
upphandlingar och bristande leveranser, ha stor betydelse. Dessa kostnader är
svåra att mäta, men vår bedömning är de är stora.
Vi ser även en fara i att konkurrensen begränsas eller sätts helt ur spel genom
osund strategisk anbudsgivning. Anbudsnivåer som prissignal mister mycket av
sitt informationsvärde. Låga anbud från i synnerhet stora leverantörer riskerar
därmed att på sikt slå ut mindre aktörer som inte har resurser att kunna ta de risker
som mycket låga anbud är förknippade med.
Kapitlet är indelat i tre avsnitt. I avsnitt 4.1 presenteras olika möjliga tillvägagångs-
sätt för att beräkna kostnader för samhället till följd av osund strategisk anbuds-
givning. Själva lyckades vi inte tillämpa dessa, men vi hoppas att andra är mer
lyckosamma och kan hämta inspiration i våra idéer till metodval. I avsnitt 4.2
presenterar vi de relevanta erfarenheter vi samlat in igenom en rad intervjuer med
offentliga inköpare runt om i Sverige. I avsnitt 4.3 sammanfattar vi våra slutsatser
kring vad osund strategisk anbudsgivning kostar samhället.
4.1 Tänkbara beräkningsmodeller
En rad olika beräkningsmodeller är tänkbara givet de olika problemtyperna för
osund strategisk anbudsgivning som definierats ovan. Syftet med sådana be-
räkningar är att beräkna fördyringar för samhället till följd av osund strategisk
anbudsgivning.

49
En avgränsning i de modeller som övervägts är att fördyringen består i att det bästa
anbudet inte vinner upphandlingen. Övriga tänkbara kostnader har vi bortsett ifrån
i detta sammanhang.
För problemtyp 1, där anbudsgivaren inte levererar som utlovat, är en möjlig mo-
dell att jämföra utfallet med bästa anbud som inte varit osunt strategiskt. Utman-
ingen här är förstås att sålla bort de anbud som är osunt strategiska.
En möjlig strategi illustreras nedan.
Vi utgår från en ramavtalsupphandling med rangordning. Anbudsgivare 1 är osunt
strategisk till skillnad från anbudsgivare 2 som är seriös och har för avsikt att lev-
erera till offererade priser. När avropet för två konsulter i kategori A görs meddelar
anbudsgivare 1 att A inte är tillgänglig, men däremot B. Kostnaden blir därmed 40
kr istället för 20 kr. Hade istället B fått uppdraget skulle kostnaden ha blivit 25
procent lägre, dvs. 30 kr, se Tabell 4.1
Tabell 4.1 Beräkningsexempel där anbudsgivare inte håller vad som utlovats
Leverantör Tjänst A, kr/tim Tjänst B, kr/tim Tänkt kostnad Verklig kostnad
för 2 st. A för avropet då A
ersätts av B
1 10 kr 20 kr 20 kr 40 kr
2 15 kr 25 kr 30 kr Ej relevant
Om leverantör 2 valts hade
avropet istället kostat 30 kr
Källa: Copenhagen Economics
Ett annat exempel skulle kunna vara en ramavtalsupphandling med förnyad kon-
kurrensutsättning. Båda leverantörerna är med i ramavtalet men leverantör 1 vin-
ner den förnyade konkurrensutsättningen för avropet genom att offerera 20 kr för
två konsulter i kategori A. Men dessa visar sig inte räcka till varför ytterligare
insatser krävs, exempelvis en konsult i kategori B.
Slutpriset blir därmed också 40 kr istället för 20 kr som tänkt. Hade anbudsgivare 2
istället fått uppdraget skulle kostnaden också här ha varit 25 procent lägre.
Kostnaden för osund strategisk anbudsgivning i detta fall är således 10 kronor.
För problemtyp 2 kan vi tänka oss en ramavtalsupphandling med rangordning
samt följande koncernstrategiska struktur, se Tabell 4.2. Bindande priser har
lämnats.

50
Tabell 4.2 Beräkningsexempel för koncernstrategisk anbudsgivning
Leverantör Tjänst A, kr/tim Tjänst B, kr/tim Genomsnittspris kr/tim
(Utvärderingskriterium)
1 8 0 4
2 0 10 5
3 6 6 6
Källa: Copenhagen Economics
Leverantör 1 och 2 ingår här i samma koncern och har samordnat sina anbud i ram-
avtalsupphandlingen. De är båda bundna av de priser de där har angett, men har
ingen leveransplikt. Strategin vid ett avrop är att leverantör 1 avstår från att lev-
erera tjänst B och leverantör 2 avstår från att leverera tjänst A.
Oavsett om tjänst A eller B avropas kommer leverantör 1 respektive leverantör 2 att
få leverera istället för leverantör 3 om minst en av dem väljer att leverera. Om be-
ställaren vid den upphandlande myndigheten istället hade kunnat välja leverantör
3 hade man kunnat få 25 procent lägre priser för tjänst A och 40 procent lägre priser
för tjänst B i detta exempel.
Den nämnda prisskillnaden utgör kostnaden för osund strategisk anbudsgivning i
detta fall. Den upphandlande myndigheten kan inte realisera besparingen eftersom
man är bunden av att tillämpa den rangordning som ramavtalet innehåller.
Vid ramavtal med förnyad konkurrensutsättning elimineras denna typ av problem
– leverantör 3 kommer att vinna oavsett om tjänst A eller B avropas, givet att leve-
rantörerna lämnar anbud i enlighet med sina ursprungligen offererade priser.
För problemtyp 3, manipulation av relativa utvärderingsmodeller, är beräkningen
mer komplicerad eftersom det kommer an på antalet ingående utvärderings-
kriterier och hur den relativa modellen ser ut. En möjlighet, givet den relativa
modell som presenterades i avsnitt 3.2.3, är att beräkna vilken prissänkning som
skulle krävas för att vinnande anbud i upphandlingen med osund strategisk
anbudsgivning, också skulle vinna upphandlingen utan det osunt strategiska
anbudet.
I Tabell 4.3 nedan presenteras i övre delen beräkningen för upphandlingen där det
osunt strategiska anbudet inte är med. Leverantör 2 vinner. Frågan vi ställer oss är:
hur mycket måste leverantör 1 sänka sitt pris i detta fall för att kunna vinna? Svaret
ges i den nedre delen av tabellen.

51
Tabell 4.3 Beräkningsexempel för en relativ utvärderingsmodell utan
manipulation
Leverantör Pris Kvalitet Prispoäng Kvalitets- Totalpoäng
poäng
Verklig upphandling
1 10 6 50 30 80
2 15 10 33 50 83
Fiktiv upphandling där priset för leverantör 1 sänks för att få lika totalpoäng
1 9 6 50 30 80
2 15 10 30 50 80
Källa: Copenhagen Economics
Om leverantör 1 sänker priset från 10 till 9, dvs. tio procent, får båda anbuds-
givarna samma totalpoäng. Givet denna sänkning är således den upphandlande
myndighetens inställning till anbuden densamma, dvs. båda leverantörernas
kombinationer av pris och kvalitet är lika bra.
Dessa tio procent avspeglar således det värde som går förlorat till följd av den
osunda strategiska anbudsgivningen.
Sammanfattningsvis åskådliggör dessa tre olika beräkningsmodeller hur man
skulle kunna sätta ett värde på kostnaden för samhället för osund strategisk
anbudsgivning som uppstår genom att upphandlande myndighet inte väljer det
bästa anbudet.
Till dessa kostnader ska naturligtvis läggas andra kostnader som kan uppstå vid
osund strategisk anbudsgivning, såsom försenade leveranser, ökad administrativ
börda, begränsad konkurrens, vilken ger sämre utvecklingsmöjligheter för mindre
företag, och så vidare.
4.2 Undersökningen
Med den arsenal av möjliga beräkningsmodeller som skisserats ovan kontaktades
ett 30-tal personer verksamma vid upphandlande myndigheter. Vi väljer att inte
offentliggöra namn på upphandlingar eller upphandlande myndigheter. Även om
flera uppslag på fallstudier kom fram, visade sig analysen svår att genomföra i
praktiken, huvudsakligen beroende på dokumentationskraven.
För att kunna genomföra beräkningen krävs förutom full dokumentation av själva
upphandlingen även avrop, faktisk fakturering och någon form av dokumentation
av att kompletterande inköp inte gjorts vid sidan av huvudavtalet.
Vår bedömning är att dessa beräkningar kan genomföras, men att de kräver en
betydande arbetsinsats för att inhämta rätt och relevant information.

52
Våra huvudslutsatser är följande.
För det första kan fenomenet osund strategisk anbudsgivning förekomma utan att
de berörda inköparna, och kanske inte heller alla anbudsgivare, upptäcker det.
Förutom rena nollbud kan fenomenet vara svårt att upptäcka.
För det andra är själva dokumentationen svår att inhämta. För att kunna utföra
beräkningar krävs inte bara hela upphandlingsakten, utan även handlingar rörande
avrop eller förnyade konkurrensutsättningar och fakturor. Ett enskilt ramavtal ger
typiskt sett inte hela bilden. Leverans kan ha skett, men någon del av varan/
tjänsten kan ha saknats och då kompletterats i efterhand på ett sätt som inte
framgår av den dokumentation som finns tillgänglig. Dokumentationen är
dessutom sällan samlad på ett ställe. Det är vanligt att den part som upphandlat
ramavtalet inte är den som förvaltar ramavtalet, och att det är ytterligare en annan
part som tillämpar det. Spårbarheten förefaller svår.
För det tredje menar flera att kunskapen om enskilda ramavtal och vilka krav som
kan ställas på leverantörer är bättre hos större beställare än hos mindre. Flera
mindre kommuner saknar exempelvis upphandlingsrättslig kompetens. Samtidigt
kan en och samma person avropa vitt skilda produkter och tjänster vilket ställer
stora krav på beställarkompetens – krav som ofta inte kan mötas.
För det fjärde vittnar en del inköpare om att extremt låga anbud har blivit alltmer
vanliga inom några branscher, såsom kontorsmateriel, IT-hårdvara samt IT-kon-
sulter. Förklaringen till de låga anbuden menar dessa inköpare vara att leveran-
törerna hoppas på att tjäna igen det de förlorar på de låga anbuden genom att sälja
utanför ramavtalet.
För det femte förefaller extremt låga anbud i upphandlingar representera en viss
risk för leverantörer. Några konkreta fall där upphandlande myndigheter verkar ha
gjort ansenliga besparingar genom att utnyttja de låga priserna har framkommit.
För det sjätte är uppföljning av de upphandlade avtalen relativt sällsynt, dock med
några lysande undantag. En större statlig myndighet har infört regelbundna ut-
värderingar där andelen avrop inom den korg som var föremål för utvärderingen
bevakas noggrant. Man gör bedömningen att uppföljningen stramar upp beställar-
organisationen och koncentrerar inköpen mot de nettoprissatta varorna vilket ger
stora besparingar.
För det sjunde talar en del för att ramavtal för hårdvara inom IT är ett notoriskt
problemområde. En av huvudanledningarna är att avropen har längre löptider än
modellcyklerna – framtida avrop för viss specificerad utrustning/modell har därför
ofta utgått ur sortimentet och ersatts av en annan, inte sällan dyrare, produkt. En
annan svårighet är att såväl ramavtalsupphandlingar som avrop ofta utgår från
”avskalade” modeller som inte kan fungera som tänkt utan viss extrautrustning.

53
Tilläggen för denna extrautrustning har en prisbild som sammantaget eliminerar
effekten av de extremt låga anbuden.
4.3 Slutsatser
Att osund strategisk anbudsgivning förekommer bekräftas av de intervjuer och det
material som insamlats, däremot har vi inte lyckats genomföra några vederhäftiga
beräkningar av vilka kostnader detta medför. Vår slutsats i denna del är emellertid
att det fortfarande torde vara möjligt att genomföra beräkningar, men att betydligt
mer resurser än vad som varit tillgängligt inom ramen för detta projekt måste
anslås, framförallt för insamling av dokumentation, för att nå framgång.
I övrigt drar vi följande slutsatser.
För det första saknas det en tydlig indikation på att problemet representerar stora
belopp i den meningen att ”fel” anbud vinner.
För det andra, vaksamma inköpare förefaller tvärtemot kunna spara offentliga
medel på att utnyttja försök till osund strategisk anbudsgivning i form av extremt
låga anbud (problemtyp 1). Dessa besparingar avser dock kostnaden för faktiska
inköp – andra kostnader som kan följa av osund strategisk anbudsgivning, såsom
kostnader för försenade leveranser, ökad administration, minskad konkurrens på
sikt, kan dock vara betydande.
För det tredje är det vissa branscher som utmärker sig genom förekomsten av
strategisk anbudsgivning. I andra branscher förekommer det inte. Där det har
förekommit talar vissa personer om starka spridningseffekter – när en aktör väl har
börjat, har övriga inte råd att avstå från att följa efter.
För det fjärde förefaller kostnaderna med osund strategisk anbudsgivning fram-
förallt inte vara av det slaget vi ursprungligen tänkt, dvs. enkla fördyringar vid
avrop. Istället ser vi ökade administrativa kostnader, exempelvis för att hantera
överprövningar, avbrutna upphandlingar och bristande leveranser. Dessa kost-
nader är svåra att mäta, men vår bedömning är att de är betydande.
Slutligen ser vi en fara i att konkurrensen sätts ur spel genom att transparensen
minskar till följd av osund strategisk anbudsgivning. Mycket låga anbud från i
synnerhet mycket stora leverantörer riskerar att på sikt slå ut mindre aktörer som
inte har resurser att kunna ta de risker som mycket låga anbud är förknippade med.

54
5 Hur vanliga är problemen?
I detta kapitel redovisas hur vanliga problemen med osund strategisk anbuds-
givning är, och vilken form problemen har. Analysen bygger på en webbaserad
enkät som skickats ut till offentliga inköpare.
Vi går igenom vilka former av osund strategisk anbudsgivning som är vanligast
och vilka branscher dessa problem återfinns inom. Vi går även igenom hur
offentliga inköpare försöker komma tillrätta med problemen samt vilka lösningar
man anser vara mest lovande. Dessutom jämförs erfarenheter mellan kommunala
och statliga inköpare.
5.1 Introduktion och sammanfattning av resultat
För att undersöka utbredningen av osund strategisk anbudsgivning inom offentlig
upphandling har ansvariga personer inom kommunal och statlig upphandling haft
möjlighet att ge sin bild av den nuvarande situationen. Denna undersökning har
genomförts med hjälp av en webbaserad enkät, där respondenterna besvarat frågor
gällande sina erfarenheter av osund strategisk anbudsgivning.
Enkäten har skickats ut till personer verksamma inom upphandling i offentlig
sektor via Sveriges Offentliga Inköpares nyhetsbrev under april månad 2011.
Antalet personer som har mottagit enkäten uppgår till 1400. 211 personer (drygt 15
procent) svarade på enkäten, varav 156 personer (drygt 11 procent) avslutade hela
enkäten. Svarsfrekvensen var relativt jämnt fördelad mellan statliga och
kommunala inköpare. Enkäten bifogas i Bilaga A.
Enkäten består av totalt 18 frågor, indelade i fem olika delar. Den första delen
innefattar frågor om respondentens roll i upphandlingsfrågor, vilken myndighet
man arbetar inom samt vilken typ av upphandling man huvudsakligen arbetar
med. De tre följande delarna av enkäten består av frågor gällande de tre problem-
områden som definierats under avsnitt 3.2:
 Problemtyp 1: Anbudsgivare håller inte vad som utlovats
 Problemtyp 2: Koncernstrategisk anbudsgivning
 Problemtyp 3: Manipulation av relativa utvärderingsmodeller
Varje delavsnitt gällande de tre problemområdena inleds med frågan om hur
vanligt man anser respektive problem vara, där fyra olika alternativ ges. Svars-
alternativen ”Vanligt” samt ”Förekommer” innebär att följdfrågor gällande det
aktuella problemområdet ställs till respondenten, medan alternativen ”Sällsynt”
samt ”Har aldrig upplevt detta” innebär att följdfrågor inte ställs. Bland följd-
frågorna i dessa tre delar efterfrågas vilka branscher respektive problem är

55
vanligast inom samt hur ofta eventuella problem följs upp. Även frågor om vilken
typ av avtal där respektive problem förekommer ställs.
Den femte och sista delen av enkäten består av frågor om hur man försöker komma
tillrätta med problemen med osund strategisk anbudsgivning samt vilka lösningar
man anser vara mest lovande. Respondenterna har även haft möjlighet att lämna
övriga synpunkter i ämnet i detta avsnitt.
Resultaten visar att det vanligaste problemområdet för offentliga inköpare är att
leverantörer inte levererar som offererat. Detta sker oftast vid ramavtal med endast
en leverantör, medan relativt få problem sker vid ramavtal med flera leverantörer
med förnyad konkurrensutsättning. Problemen med strategisk anbudsgivning kan
sägas vara vanligast inom fyra branscher. Inom varusektorn är problemen vanligast
för livsmedel och kontorsmateriel, medan det i tjänstesektorn oftast uppstår pro-
blem gällande tekniska konsulter och IT-konsulter.
Det vanligaste sättet för inköpare att försöka komma tillrätta med problemen är
direkt dialog med leverantören. Den mest lovande lösningen anser man vara en
bättre uppföljning från den upphandlande myndighetens sida. Det kan även
konstateras att problemen i stor utsträckning tar sig liknande uttryck för statliga
och kommunala upphandlingar.
Utöver denna enkät har även en mindre enkät skickats ut till leverantörer av IT-
tjänster. I denna enkät har leverantörerna kunnat redovisa i vilken utsträckning de
upplever att de olika problemtyperna förekommer och erfarenheter av hur ofta
upphandlare följer upp problemen, samt inom vilka avtalsformer problemen är
vanligast. Även erfarenheter av hur offentliga inköpare försöker motverka dessa
problem samt eventuella lösningar på problem med osund strategisk anbuds-
givning efterfrågas i enkäten. Även denna enkät visar att problem oftast uppkom-
mer genom att leverantörer offererar villkor som man sedan inte uppfyller.
5.2 Problemtyper och branscher
Vi inleder redovisningarna av svaren med att ge en bild av i vilken utsträckning
respondenterna har upplevt de olika problemtyperna samt i vilka branscher dessa
problem återfinns.
5.2.1 Problemtyper
För att skapa en bild av den relativa utbredningen av de olika problemtyperna,
redovisas inledningsvis inköparnas uppfattning om hur problemen är fördelade.
I Bild 5.1 beskrivs hur svaren fördelats inom frågor om hur ofta man upplever
problem inom respektive område. I figuren redovisas fördelningen mellan svars-
alternativen ”Vanligt” och ”Förekommer” inom respektive problemområde, totalt

56
sex olika kategorier. Procentsatserna anger andelen svar av det totala antalet svar
som angetts inom de sex olika kategorierna. Samma person kan ha svarat ”Vanligt”
eller ”Förekommer” för olika problemområden. Alternativen ”Sällsynt” samt ”Har
aldrig upplevt detta” ingår inte i statistiken.
Vi kan observera att problemet att anbudsgivare inte levererar som utlovat är det
mest utbredda problemet. Över 70 procent av den relativa svarsfrekvensen hamnar
inom Problemtyp 1, även om alternativet ”Vanligt” har angetts betydligt mer sällan
än ”Förekommer”. De två övriga problemtyperna förekommer enligt de angivna
svaren i mindre utsträckning än Problemtyp 1. Problemtyp 2, koncernstrategisk
anbudsgivning, har en svarsfrekvens på ungefär 15 procent, medan Problemtyp 3,
manipulation av relativa utvärderingsmodeller, har en svarsfrekvens på ungefär 10
procent. Även i dessa kategorier har alternativet ”Vanligt” angetts mer sällan än
”Förekommer”.
Bild 5.1 Relativ svarsfrekvens för de olika problemtyperna
70%
60%
50%
40%
30%
20%
10%
0%
Vanligt Förekommer Vanligt Förekommer Vanligt Förekommer
Problemtyp 1 -Anbudsgivare Problemtyp 2 -Koncernstrategisk Problemtyp 3 -Manipulation av
levererar inte som utlovat anbudsgivning relativa utvärderingsmodeller
Antal svarande: 148
I Bild 5.2 redovisas den relativa fördelningen av svaren gällande Problemtyp 1
uppdelat på respondenter inom stat respektive kommun. Bilden beskriver hur
fördelningen mellan svaren ”Vanligt” och ”Förekommer” fördelas för statliga
respektive kommunala upphandlare. Svaren visar att situationen är liknande för
inköpare inom båda dessa offentliga sektorer. Detta mönster återspeglas även för
Problemtyp 2 och 3. I Bilaga B återfinns en korstabell över svarsfrekvensen för
samtliga svarsalternativ gällande hur ofta problem med strategisk anbudsgivning
förekommer, uppdelad på stat respektive kommun.

57
Bild 5.2 Problemtyp 1: Anbudsgivare levererar inte som utlovat –
uppdelat på stat respektive kommun
100%
90%
80%
70%
60%
50% Stat
40% Kommun
30%
20%
10%
0%
Vanligt Förekommer
Antal svarande: 93
Problemet med att anbudsgivare inte levererar som utlovats beskrivs närmare i Bild
5.3. Respondenterna har angett om det vanligaste problemet gäller att leverantören
inte levererar överhuvudtaget, eller om leverantören inte levererar den utlovade
varan eller tjänsten men hänvisar till ett dyrare alternativ. Fördelningen av svaren
visar att dessa två delproblem är jämnt spridda, och att fördelningen av problemen
inte skiljer sig mycket åt för statliga och kommunala inköpare. Respondenterna har
även kunnat ange öppna svar, där många har nämnt att ett annat problem som ofta
förekommer är att leverantören levererar varor, men att kvaliteten är undermålig.
Bild 5.3 Vilken form har problemet med att anbudsgivare inte
levererar som utlovat?
50%
45%
40%
35%
30%
25% Stat
20% Kommun
15%
10%
5%
0%
Ingen leverans Dyrare alternativ Annat
Antal svarande: 93

58
Bild 5.4 visar fördelningen över hur statliga respektive kommunala inköpare
upplever att anbudsgivare inte håller sina löften, alltså Problemtyp 1, inom olika
former av ramavtal. Det vanligaste fallet utifrån svaren är att detta problem oftast
uppkommer vid ramavtal med endast en leverantör. Vissa skillnader mellan
statliga och kommunala upphandlingar kan dock noteras. För kommuner
uppkommer ungefär 60 procent av problemen med att anbudsgivare inte fullgör
utlovade leveranser inom ramavtal med endast en leverantör. För statliga
upphandlingar ligger denna andel på ungefär 35 procent, vilket är ungefär samma
nivå som för ramavtal med flera leverantörer och rangordning. Vid ramavtal med
flera leverantörer med förnyad konkurrensutsättning uppkommer relativt få
problem med att leverantörer inte levererar som utlovat.
Bild 5.4 När är det vanligast att en anbudsgivare inte håller vad han lovat i
upphandlingen vad gäller priser och andra villkor?
70%
60%
50%
40%
30%
20%
10%
0% Stat
a re lf d e m la
tv a m a R
g n in d ro g n a r h c o
re rö tn a re v e
a re lf d e m la tv
a m a R
d a y n rö f d e m re rö
tn a re v e l
g n in ttä stu s n e rru
k n o k
rö tn a re v e l n e d e
m la tv a m a R
ta n n A Kommun
l
Antal svarande: 89
5.2.2 Branscher
I denna sektion redovisas utbredningen av de tre problemtyperna inom olika
branscher. Analysen är uppdelad i tjänste- och varubranscher. Inom tjänstesektorn
finns nio olika branscher som alternativ, medan varusektorn består av åtta olika
alternativ.
I Bild 5.5 redovisas de branscher där respondenterna har upplevt problem med att
anbudsgivaren har offererat med vissa villkor, men sedan inte levererat som
utlovat. I figuren redovisas branscherna i kategorierna varu- samt tjänstebranscher.
Värdet på de horisontella staplarna är det relativa antalet svar som angetts inom
respektive branschkategori. Varje respondent har haft möjlighet att ange flera svar
inom båda branschkategorierna.

59
Inom varusektorn sticker en bransch ut särskilt – kontorsmateriel. Ungefär en
tredjedel av observerade problem med att anbudsgivare inte levererar som utlovats
inom varusektorn har uppkommit inom denna bransch. Ytterligare två branscher
som kan nämnas är livsmedel där knappt 20 procent av problemen observerats och
IT-hårdvara där knappt 15 procent av problemen förekommer.
För tjänstesektorn har problem med tekniska konsulter observerats i knappt 25
procent av fallen vilket gör denna bransch till den vanligaste tjänstebranschen där
anbudsgivare inte levererar som utlovat. Även IT-konsulter sticker ut med 18 pro-
cent av fallen. Ungefär 15 procent av de angivna svaren nämner andra branscher än
de som funnits som svarsalternativ, däribland bygg- respektive utbildningstjänster.
Bild 5.5 Problemtyp 1: Anbudsgivare levererar inte som utlovat – branscher.
Andel svar inom respektive bransch.
Livsmedel
Byggvaror
Vitvaror
re
h c Medicinsk-tekniska förbrukningsartiklar
sn
a Möbler
rb
u Kontorsmateriel
ra
V AV-utrustning
IT-hårdvara
Annan varubransch:
Flyttjänster
Resor
Lokalvård/Underhåll
re
h Utvärdering/analys
c
sn
Styrning/Ledning/Management
a
rb
e Bemanningstjänster
tsn
Tekniska konsulter
ä
jT
Teletjänster
IT-konsulter
Annan tjänstebransch:
0% 5% 10% 15% 20% 25% 30% 35%
Antal svarande: Varubranscher 74, Tjänstebranscher 66
Fördelningen för observerade problem med koncernstrategisk anbudsgivning
olika branscher visas i
Bild 5.6. Värt att notera är dock att svarsfrekvensen gällande dessa branscher är
lägre för denna problemtyp än för föregående, då problem med koncernstrategisk
anbudsgivning inte observerats i samma utsträckning som pro-blem med att
anbudsgivare inte levererar som utlovat. Vi kan dock observera att livsmedels-
respektive kontorsmaterielbranschen återigen sticker ut med störst andel
observerade problem. Inom tjänstesektorn har en femtedel av problemen
observerats bland upphandlingar gällande tekniska konsulter. 23 procent har
angett andra branscher där problem med koncernstrategisk anbudsgivning före-
kommer, däribland bygg- respektive utbildningstjänster.

60
Bild 5.6 Problemtyp 2: Koncernstrategisk anbudsgivning – branscher. Andel
svarande inom respektive bransch.
Livsmedel
Byggvaror
re Vitvaror
h c Medicinsk-tekniska förbrukningsartiklar
s
n a Möbler
rb
u Kontorsmateriel
ra
V AV-utrustning
IT-hårdvara
Annan varubransch:
Flyttjänster
Resor
Lokalvård/Underhåll
re
h Utvärdering/analys
c
s
n a Styrning/Ledning/Management
rb
e Bemanningstjänster
ts
n Tekniska konsulter
ä
jT Teletjänster
IT-konsulter
Annan tjänstebransch:
0% 10% 20% 30% 40% 50% 60%
Antal svarande: Varubranscher 6, Tjänstebranscher 19
I Bild 5.7 redovisas svaren gällande branscher där manipulation av relativa utvärd-
eringsmodeller förekommer. Även i denna kategori är antalet svar lågt då relativt
få fall av detta problem har observerats. Inom varusektorn sticker dock kontors-
materielbranschen återigen ut, medan det för tjänstesektorn har observerats mest
problem med tekniska konsulter. Andra tjänstebranscher där problem observerats
är bygg- och hantverkstjänster.
Bild 5.7 Problemtyp 3: Manipulation av relativa utvärderingsmodeller –
branscher. Andel svarande inom respektive bransch.
Livsmedel
Byggvaror
re Vitvaror
h csn
a
Medicinsk-tekniska förbruknings
M
ar
ö
ti
b
kl
l
a
e
r
r
rb
u Kontorsmateriel
ra
V AV-utrustning
IT-hårdvara
Annan varubransch:
Flyttjänster
Resor
Lokalvård/Underhåll
re
h Utvärdering/analys
csn
a Styrning/Ledning/Management
rb
e Bemanningstjänster
tsn
Tekniska konsulter
ä
jT Teletjänster
IT-konsulter
Annan tjänstebransch:
0% 10% 20% 30% 40% 50% 60%
Antal svarande: Varubranscher 7, Tjänstebranscher 14

61
Sammanfattningsvis kan konstateras att kontorsmaterielbranschen sticker ut vad
gäller problem med osund strategisk anbudsgivning. Även inom livsmedels-
branschen förekommer problem i stor utsträckning. Inom tjänstesektorn inträffar
problem relativt ofta gällande tekniska konsulter och IT-konsulter.
5.3 Uppföljning och förslag på lösningar
I detta avsnitt redovisas inledningsvis hur ofta problem med strategisk anbuds-
givning följs upp. Dessutom visas hur man försöker komma tillrätta med pro-
blemen samt vilka lösningar offentliga inköpare anser vara lovande.
5.3.1 Uppföljning
I Bild 5.8 redovisas hur ofta inköpare följer upp de olika problemtyperna. Bilden
visar den relativa fördelningen inom respektive problemtyp för olika sätt att följa
upp problemen. Enligt svaren är det vanligaste sättet för uppföljning att genomföra
stickprov. Över 40 procent av respondenterna inom Problemtyp 1 respektive
Problemtyp 2 har angett detta som det vanligaste sättet att ta itu med problemen.
Värt att notera är även att en mycket liten andel respondenter har angett att
Problemtyp 1, den klart vanligaste problemtypen, aldrig följs upp. Andra sätt att
följa upp problemen som angetts utöver svarsalternativen är att man valt att
genomföra kontroller med viss regelbundenhet.
Bild 5.8 Hur ofta följs eventuella problem upp?
50%
45%
40%
35%
30%
25%
20%
15% Problemtyp 1
10%
Problemtyp 2
5%
0% Problemtyp 3
e jr a v r e t fE / e llä f llit s p o r v g n ild n a h p p u r e p g n å g n E d iv ( g n ild n a h p ) la t v a m a r v o r p k c it S g ir d lA t a n n A
a p
u
Antal svar: Problemtyp 1: 87, Problemtyp 2: 21, Problemtyp 3: 19

62
Att som offentlig inköpare aktivt försöka komma tillrätta med de problem som
uppstår i samband med strategisk anbudsgivning kan ske på olika sätt. Bild 5.9
redovisar vilka sätt respondenterna har handlat på när problem väl har uppstått.
Respondenterna har kunnat ange flera olika svar. De angivna svaren har spridits
relativt jämnt mellan alternativen, men att föra en dialog med leverantören är det
vanligaste sättet att motverka problemen. Ungefär en fjärdedel av svaren har
angetts i denna kategori. Det kan även nämnas att det inte finns några klara
skillnader mellan statliga och kommunala inköpare gällande hur man arbetar för
att komma tillrätta med problemen. I Bilaga B redovisas en korstabell över
fördelningen av svaren.
Bild 5.9 Har man aktivt försökt komma tillrätta med problemen?
30%
25%
20%
15%
10%
5%
0% Stat
g o la
iD
g n in
jlö
f p p u
k s it a
a r t t ä
b r ö F
r e lle
d
o m s g
n ir e d
le d e
m
s g n in
k c y r t
je N t a n n
A
Kommun
m r å
ä P
e v
t s t u
y
S
Antal svarande: 157
5.3.2 Förslag på lösningar
Lösningar på problemen med strategisk anbudsgivning som respondenterna angett
redovisas i Bild 5.10. Respondenterna har kunnat ange flera olika svar. Förslaget
som fått mest stöd är att den upphandlande myndigheten bör följa upp incidenter
bättre. Även skarpare och tydligare villkor i förfrågningsunderlaget och bättre
utvärderingsmodeller har fått relativt starkt stöd. Värt att notera är att man inte
anser ett skarpare upphandlingsregelverk vara en lovande lösning. Inte heller en
uppförandekod anses lovande i någon större utsträckning. En korstabell över
svaren redovisas i Bilaga B.

63
Bild 5.10 Vilka lösningar är mest lovande?
35%
30%
25%
20%
15%
10%
5%
Stat
0%
e r t t ä B r e lle d o m s g n ir e d r ä v t u e r a g ild y t h c o e r a p r a k S i r o k lliv t e g a lr e d n u s g n in g å r f r ö f v a g n in jlö f p p u e r t t ä B t e h n e e d n a ld n a h p p u e r a p r a k s t t E k r e v le g e r s g n ild n a h p p u d o k e d n a r ö f p p U t a n n A Kommun
Antal svarande: 156
5.3.3 Övriga synpunkter bland respondenterna
Respondenterna har avslutningsvis kunnat lämna egna reflektioner på sina upp-
levelser av strategisk anbudsgivning. Dessa svar har i stor utsträckning återspeglat
de resultat vi kunnat utläsa ur enkäten, men även andra frågor har poängterats.
Något som föreslås är att samtal bör föras mellan inköpare och leverantör i större
utsträckning, inte bara i samband med avtal. Dessutom föreslås att man bör våga
göra marknadsundersökningar och att träffa leverantörer innan upphandlingen
påbörjas. Även vikten av kontinuerlig uppföljning vid större avtal poängteras.
En annan punkt är att man anser att möjligheten att förkasta onormalt låga anbud
bör vara större. Exempelvis bör man kunna förkasta anbud om enstaka delpriser är
onormalt låga.
Det poängteras även att man som offentlig inköpare måste lägga ner tid på att
skapa tydliga och väl genomarbetade förfrågningsunderlag. Denna tid krävs innan
själva annonseringen för att anbudsgivaren med det i realitet mest förmånliga
erbjudandet ska bli tilldelad kontrakt eller ramavtal.

64
5.4 Leverantörernas synvinkel
Som komplement till de offentliga inköparnas syn på strategisk anbudsgivning, har
även leverantörer av IT-tjänster haft möjlighet att ge sin bild av situationen. Insam-
lingen av dessa data har skett genom en webbenkät liknande den som skickats ut
till offentliga inköpare. Enkäten gick ut till en samrådsgrupp till IT- och Telekom-
företagen vid Almega i maj 2011. Elva svar kom in, varför svaren ska ses som
indikativa.
Resultaten skiljer sig en del från den bild vi fick från huvudenkäten till de offentliga
inköparna.
För det första menar omkring hälften av respondenterna att problemtyp 1, att an-
budsgivaren inte håller vad han lovar, är vanligt förekommande. Det ska jämföras
med knappt tio procent bland inköparna.
För det andra uppger uppemot hälften av respondenterna att upphandlande
myndigheter aldrig följer upp problemtyp 1.
För det tredje menar hälften av respondenterna att problemtyp 2, koncernstrategisk
anbudsgivning, förekommer. Även här ger leverantörerna en annan bild jämfört
med inköparna, där knapp en av sju ansåg att denna problemtyp förekom.
För det fjärde anger uppemot hälften av respondenterna att någon uppföljning från
den upphandlande myndighetens sida i princip aldrig sker för någon problemtyp.
Slutligen menar sju av nio att lösningen ligger i bättre utvärderingsmodeller.
Endast en av tre menar att lösningen är att skärpa villkoren i förfrågnings-
underlagen eller att de upphandlande myndigheterna blir bättre på uppföljning.

65
6 Hur kan problemen lösas?
I detta avslutande kapitel lägger vi fram en rad förslag för att åtgärda de problem
som vi har identifierat. Vi utvärderar tidigare ambitioner från såväl lagstiftaren som
upphandlande myndigheter att åtgärda problemen med osund strategisk anbuds-
givning.
Vi analyserar därefter de mest lovande områdena för reformer för att komma till
rätta med vart och ett av de problem som identifierats ovan. Vi undersöker tre
huvudsakliga områden: förändringar i och förändrad tillämpning av upphand-
lingsregelverket, förändrade utvärderingsmodeller och förfrågningsunderlag och
förändring och uppföljning av avtal. För varje område ger vi konkreta förslag till
lösningar.
Avslutningsvis diskuterar vi hur förslagen kan fungera för att avhjälpa problem-
typerna 1 – 3.
6.1 Tidigare initiativ för att lösa problemen
Inledningsvis kan konstateras att något helhetsgrepp på problematiken med osund
strategisk anbudsgivning, i form av exempelvis lagstiftningsinitiativ eller åtgärder
från någon av de centrala myndigheterna på området, inte tidigare har tagits.
Någon forskning i ämnet osund strategisk anbudsgivning vid offentlig upphand-
ling finns, såvitt känt, inte heller.29 Däremot finns det exempel på att enskilda upp-
handlande myndigheter vidtagit åtgärder för att komma till rätta med osund stra-
tegisk anbudsgivning, men då främst inom ramen för enskilda upphandlingar.
Ett av de, i media och rättspraxis, mer uppmärksammade sätt som vissa upp-
handlande myndigheter har försökt hantera osund strategisk anbudsgivning är att
använda möjligheten att förkasta onormalt låga anbud med stöd av 12 kap. 3 §
LOU. Denna möjlighet har emellertid vissa grundläggande begränsningar som
medför att den inte alltid är ett verkningsfullt medel mot osund strategisk anbuds-
givning.
Först och främst är det långt ifrån alla låga anbudspriser som utgör ett led i en
osund strategisk anbudsgivning. Tvärtom kan anbudspriser som vid första
påseende förefaller anmärkningsvärt låga vara affärsmässigt motiverade och ett
tecken på att den upphandlande myndigheten har lyckats väl med konkurrens-
utsättningen i sin upphandling. Även så kallade nollanbud kan vara uppriktigt
menade och bero på att anbudsgivaren är beredd att leverera kostnadsfritt för att
vara säker på att tilldelas kontraktet i upphandlingen. Så kan vara fallet om
29 Se dock beträffande problematiken kring otillbörlig påverkan på relativa utvärderingsmodeller Lunander (2004
och 2009) m.fl.

66
anbudsgivaren bedömer affären som strategiskt viktig, exempelvis som referens-
uppdrag inför andra kommande upphandlingar eller som inbrytning på en ny
marknad. Även om en upphandlande myndighet bör vara på sin vakt mot noll-
anbud är det därför långt ifrån säkert att ett nollanbud i sig utgör ett problem.
Snarare är det först om det finns anledning för den upphandlande myndigheten att
misstänka att anbudsgivaren inte har för avsikt att leverera till de offererade noll-
priserna som anbudsgivarens agerande kan anses utgöra ett led i en osund
strategisk anbudsgivning.
Avgörande för om ett anbud ska accepteras eller inte är således om leverantören
såväl kan som vill leverera till de villkor som offererats. Det är typiskt sett enkelt för
ett större företag att i kraft av sin storlek hävda att man har erforderliga resurser för
att kunna leverera till exempelvis mycket låga priser. Men om leverantören, objek-
tivt sett, inte vill leverera, dvs. saknar incitament att fullfölja sitt leveransåtagande
enligt anbudet, finns det all anledning för en offentlig inköpare att dra öronen åt
sig.
En annan begränsning i möjligheterna att förkasta onormalt låga anbud är att det
har visat sig vara svårt för en upphandlande myndighet som förkastat ett anbud på
denna grund att få gehör för sina argument i samband med överprövning. Såsom
förvaltningsdomstolarna har tillämpat den aktuella bestämmelsen är det också den
upphandlande myndigheten som normalt åläggs bevisbördan för att den förklaring
som anbudsgivaren lämnat inte är godtagbar eller att anbudsgivaren saknar för-
måga att utföra det aktuella uppdraget. Ytterligare en begränsning som i samman-
hanget bör nämnas är att det inte nödvändigtvis finns något samband mellan en
godtagbar förklaring till ett onormalt lågt anbudspris och en anbudsgivares age-
rande efter upphandlingen, dvs. under avtalstiden. Även en förklaring som rättsligt
sett är godtagbar, och som därför leder domstolen till slutsatsen att det inte finns
skäl för att förkasta anbudet, är av ringa värde om anbudsgivaren inte har för av-
sikt att upprätthålla det offererade priset under avtalstiden.
Bestämmelserna om förkastande av onormalt låga anbud är således både svåra för
en upphandlande myndighet att tillämpa och ett i många fall trubbigt verktyg för
att komma tillrätta med osund strategisk anbudsgivning. Fokus i arbetet mot osund
strategisk anbudsgivning bör därför enligt vår mening snarare läggas på andra
typer av åtgärder, såsom att utveckla utvärderingsmodeller och avtal som gör det
svårt och olönsamt för anbudsgivare att ägna sig åt osund strategisk anbuds-
givning.

67
6.2 Förslag
I detta avsnitt analyserar vi vilka möjligheter det finns att komma till rätta med
problematiken kring osund strategisk anbudsgivning genom olika typer av
förändringar. Vi redogör för fyra övergripande förslag som var för sig innehåller
konkreta åtgärder.
6.2.1 Förändringar i upphandlingsregelverket
 Utred möjligheten att ändra bestämmelserna i 12 kap. 3 § och 15 kap. 17 §
LOU så att bevisbördan för att ett onormalt lågt anbud är seriöst menat
åvilar leverantören.
Som framgått ovan finns det, utöver bestämmelserna om onormalt låga anbud,
ingen lagreglering som är avsedd att specifikt hantera osund strategisk anbuds-
givning. Möjligheterna att införa nya bestämmelser i LOU med detta syfte får
dessutom anses begränsade av det faktum att LOU i så stor utsträckning bygger på
EU-direktiv, och att bestämmelser om osund strategisk anbudsgivning potentiellt
skulle begränsa leverantörers möjligheter att få delta i offentliga upphandlingar på
ett sätt som skulle kunna innebära konflikt med bestämmelserna i direktiven.
Samtidigt finns det emellertid anledning att analysera om bestämmelserna i LOU är
utformade och tillämpas så att de möjligheter som upphandlingsdirektiven ger att
motverka strategisk anbudsgivning inte i onödan inskränks.
Vi har i tidigare avsnitt redogjort för bestämmelserna om förkastande av onormalt
låga anbud i 12 kap. 3 § och 15 kap. 17 § LOU.
Som nämnts ovan syftar denna möjlighet till att säkerställa att det verkligen är det
ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet respektive det anbud som innebär lägst pris
som antas i upphandlingen. I detta avseende kan 12 kap. 3 § och 15 kap. 17 § LOU
ses som stödregler till den mer betydelsefulla regeln i 12 kap. 1 § LOU av vilken det
framgår att en upphandlande myndighet ska anta det anbud som antingen är det
ekonomiskt mest fördelaktiga eller det anbud som innehåller det lägsta priset.
Med detta synsätt kan det ifrågasättas om den upphandlande myndigheten verk-
ligen uppfyller sina skyldigheter enligt 12 kap. 1 § LOU om det anbud som myn-
digheten antar i praktiken inte är det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet
respektive anbudet med lägst pris, utan endast framstår som det bästa anbudet på
grund av att anbudsgivaren ägnat sig åt osund strategisk anbudsgivning. I detta
avseende kan Kammarrättens i Stockholm domar den 18 februari 2011 i mål nr
5913–5915-10 och den 21 mars 2011 i mål nr 5603-10 nämnas. I dessa mål fann
kammarrätten att om en upphandlande myndighets agerande innebär att principen
om lägsta pris inte får genomslag i det enskilda fallet utgör detta i sig en över-

68
trädelse av de grundläggande principerna i 1 kap. 9 § LOU. Kammarrätten ger i
dessa domar uttryck för att det inte räcker att en utvärderingsmodell tillämpas på
det sätt som angetts i förfrågningsunderlaget. Det krävs, enligt kammarrätten, även
att utvärderingsmodellen leder till att det anbud som faktiskt är det ekonomiskt
mest fördelaktiga respektive har lägsta pris också antas.
För att säkerställa att den upphandlande myndigheten inte godtyckligt använder
sig av möjligheten att förkasta onormalt låga anbud har unionslagstiftaren i artikel
55 i upphandlingsdirektivet för den klassiska sektorn, som ligger till grund för 12
kap. 3 § LOU, infört en skyldighet för den upphandlande myndigheten att inför ett
eventuellt beslut om att förkasta ett onormalt lågt anbud ge den berörda anbuds-
givare en möjlighet att visa att dess anbud är seriöst.
Det förfarande som ska tillämpas av den upphandlande myndigheten består av
fyra steg.30
För det första måste den upphandlande myndigheten ha identifierat ett anbud som
onormalt lågt. Det framgår av EU-domstolens praxis att det inte i sig finns något
hinder för att inom ramen för nationell rätt fastställa riktlinjer för vad som ska
anses utgöra ett onormalt lågt anbud så länge resultatet av tillämpningen av sådana
riktlinjer kan omprövas av den upphandlande myndigheten. Det är således möjligt,
även om det kanske inte alltid är lämpligt, att baserat på nationella riktlinjer
presumera att alla anbud som understiger vissa nivåer är onormalt låga. Några
sådana riktlinjer har dock inte fastställts i svensk rätt.
För det andra ska den upphandlande myndigheten, om den överväger att förkasta
det onormalt låga anbudet, skriftligen begära en förklaring till anbudspriserna från
anbudsgivaren så att anbudsgivaren ges tillfälle att visa att dess anbud är seriöst.
I sammanhanget bör framhållas att den förteckning över ämnen som en förklaring
kan avse endast utgör en icke-uttömmande lista med exempel.
För det tredje ska den upphandlande myndigheten bedöma relevansen av de
förklaringar som anbudsgivaren har lämnat. Det är i princip inte tillåtet för den
upphandlande myndigheten att avvisa någon särskild typ av förklaring, utan
myndigheten är skyldig att beakta samtliga förklaringar som en anbudsgivare
lämnat.
För det fjärde ska den upphandlande myndigheten slutligen, med beaktande av de
förklaringar som lämnats, fatta ett beslut om att godta eller förkasta anbudet.
Bestämmelserna i artikel 55 ger i sig ingen vägledning om vilken part, den upp-
handlande myndigheten eller anbudsgivaren, som har bevisbördan för att ett
anbud får förkastas. I EU-domstolens praxis förefaller dock den upphandlande
myndigheten ha ålagts bevisbördan för att bestämmelserna överhuvudtaget är
30 Se EU-domstolens dom i förenade målen C-285/99 och C-286/99 Lombardini och Mantovani.

69
tillämpliga, dvs. för att anbudet är orimligt lågt. När detta väl är konstaterat går
emellertid bevisbördan över och det är upp till anbudsgivaren att visa att anbudet,
det onormalt låga priset till trots, ändå är seriöst och att det är anbudsgivarens
avsikt att leverera i enlighet med de offererade villkoren. Det föreligger således, om
ett anbud är onormalt lågt, en presumtion för att anbudet får förkastas, en
presumtion som det är upp till anbudsgivaren att bryta.
Såsom bestämmelserna i 12 kap. 3 § och 15 kap. 17 § LOU har kommit att tillämpas
av de svenska domstolarna har emellertid den upphandlande myndigheten ålagts
bevisbördan både för att ett anbud är onormalt lågt och att anbudsgivaren inte
lämnat en tillfredsställande förklaring eller rent av att anbudsgivaren saknar för-
måga att leverera till det i anbudet offererade priset.31 Av förklarliga skäl är det
dock mycket svårt för en upphandlande myndighet att, mot anbudsgivarens
bestridande, visa att anbudsgivaren saknar förmåga att leverera till det i anbudet
offererade priset. Att visa att en anbudsgivare inte klarar av ett visst uppdrag till ett
visst pris kräver en insyn i anbudsgivarens organisation, som det typiskt sett inte är
möjligt för den upphandlande myndigheten att få. Normalt sett torde det därför
vara anbudsgivaren som har bäst förutsättningar för att föra bevisning om varför
ett anbud som är onormalt lågt ändå ska godtas.
Den placering av bevisbördan som tillämpats av de svenska domstolarna har där-
för, enligt vår mening, gjort det onödigt svårt för upphandlande myndigheter att
använda sig av möjligheten att förkasta onormalt låga anbud. Detta innebär i sin
tur att det kan förekomma fall av osund strategisk anbudsgivning då det enligt EU-
domstolens praxis hade varit motiverat att förkasta ett anbud, men då detta inte är
möjligt enligt svensk praxis.
Mot denna bakgrund och mot bakgrund av att bestämmelserna om förkastande av
onormalt låga anbud enligt vår mening i större utsträckning skulle kunna användas
som ett verktyg för att motverka osund strategisk anbudsgivning kan det finnas
anledning för statsmakterna att utreda möjligheterna att ändra bestämmelserna i
12 kap. 3 § och 15 kap. 17 § LOU så att den placering av bevisbördan som fastslagits
i EU-domstolens praxis tydligare framgår av bestämmelserna. Ökade krav på an-
budsgivarna i detta avseende skulle indirekt innebära att anbudsgivarna skulle bli
tvungna att med större tydlighet redovisa skälen för ett onormalt lågt pris, vilket i
sin tur i vissa fall skulle kunna minska anbudsgivarnas benägenhet att ägna sig åt
osund strategisk anbudsgivning.
I den översyn som vi föreslår bör också ingå att utreda frågan om vad som ska
bevisas. Ska det exempelvis krävas att en leverantör både kan och vill leverera till de
offererade villkoren. Ett större företag torde utan ansträngning kunna visa att man
har tillräcklig kapacitet och ekonomisk ställning för att kunna fullfölja ett leverans-
åtagande, även om priset är mycket lågt. Frågan är dock om ett sådant företag ock-
så skulle kunna åläggas en skyldighet att närmare redogöra för skälen till varför
31 Se t.ex. Kammarrättens i Göteborg dom den 4 november 2009 i mål nr 3356-09.

70
man har incitament till att fullfölja ett sådant åtagande, dvs. varför man vill
leverera.
6.2.2 Förändrade utvärderingsmodeller
 Överväg att begränsa antalet varu- och tjänstekategorier som upphandlas
respektive utvärderas tillsammans
 Låt priser angivna i ramavtalsupphandlingar vara bindande för hela avtals-
perioden
 Överväg att minska användningen av relativa utvärderingsmodeller, eller
använd mindre känsliga relativa utvärderingsmodeller
Ett sätt att komma till rätta med onormalt låga anbud är att begränsa antalet varu-
och tjänstekategorier som upphandlas tillsammans, dvs. i ett och samma ramavtal.
Ett annat sätt är dela upp tilldelningen av olika varor och tjänster på så sätt att det
blir möjligt för en leverantör att lämna anbud på och tilldelas en enstaka varu- eller
tjänstekategori, under förutsättning att leverantören har offererat det ekonomiskt
mest fördelaktiga anbudet vad avser just denna varu- eller tjänstkategori. Enkelt
uttryckt bör respektive varu- och tjänstekategori utvärderas var för sig, istället för
att utvärderingen bygger på ett genomsnitt av priserna för alla kategorier. En sådan
uppdelning gör det meningslöst för anbudsgivare att offerera icke kostnadsbärande
priser i varu- och tjänsteslag de inte har för avsikt att leverera.
Nackdelen med ett sådant förfarande är att det kan vara resurskrävande för den
upphandlande myndigheten att administrera flera olika leverantörer under avtals-
tiden, vilket i vissa situationer kan medföra att det helt enkelt inte är möjligt med
en uppdelning.
En annan nackdel är att det kan försvåra för leverantörer att utnyttja samordnings-
fördelar i produktionen, vilket kan ge högre priser i upphandlingen.
Ett annat sätt att komma till rätta med osund strategisk anbudsgivning är att den
upphandlande myndigheten vinnlägger sig om att endast utvärdera priser som
anbudsgivaren kommer att vara bunden av under avtalstiden. I vissa ramavtals-
upphandlingar förekommer det att leverantörerna inte binds vid de priser de
offererar till utvärderingen. En sådan ordning inbjuder till prisdumpning och
riskerar att ge en missvisande bild om vilken anbudsgivare som egentligen kan
erbjuda den ekonomiskt mest fördelaktiga affären.
Upphandlande myndigheter bör dessutom överväga att minska användningen av
relativa utvärderingsmodeller, eller åtminstone sträva efter att använda relativa
modeller som är mindre känsliga för osund strategisk anbudsgivning (”bulvan-
bud”). Grundproblemet med de relativa modellerna är att konkurrenskraften hos
ett enskilt anbud i relation till ett annat anbud på förhand inte framgår av utvärd-
eringskriteriernas viktning. Tvärtom beror utfallet i utvärderingen på övriga, i

71
förekommande fall irrelevanta, anbud. Försiktighet är därför att rekommendera när
det gäller relativa utvärderingsmodeller.
6.2.3 Uppföljning av avtal
 Avsätt resurser för avtalsuppföljning
 Ta fram tillämpningsanvisningar och beställningsmallar för avropare, eller
använd en avtalsdatabas
 Viten och andra sanktioner bör vara lättillämpade, proportionerliga och
kunna avräknas på kommande fakturor
 Överväg att inrätta ett forum för samarbetet mellan myndigheten och
leverantören
Det kanske viktigaste medlet som upphandlande myndigheter har för att komma
tillrätta med osund strategisk anbudsgivning är, enligt vår mening, aktiv avtals-
uppföljning. Även avtal som har tydliga definitioner av åtagandet och verksamma
sanktioner för det fall åtagandet inte uppfylls förlorar sitt värde om inte avtalets
tillämpning följs upp och om inte sanktionsmöjligheter utnyttjas i de fall då det är
motiverat. Inte sällan kan skälet till att en anbudsgivare ägnar sig åt osund strate-
gisk anbudsgivning, och offererar priser och andra villkor som anbudsgivaren
sedan inte har för avsikt att tillämpa, helt enkelt vara att anbudsgivaren är för-
vissad om att den upphandlande myndigheten inte kommer att följa upp tillämp-
ningen av avtalet.
Skälen till att upphandlande myndigheter inte i tillräcklig utsträckning följer upp
tillämpningen av sina avtal kan givetvis vara många, men två skäl som ofta nämns
bör framhållas särskilt. Det ena är att resurs- och tidsbrist medför att uppföljning av
avtal nedprioriteras till förmån för nya upphandlingar, dels decentraliserade
inköpsorganisationer där de personer som inom ramen för myndighetens ordinarie
verksamhet avropar varor och tjänster baserat på ett ramavtal inte är samma
personer som varit inblandade i upphandlingen och i upprättandet av avtalet.
De personer som tillämpar avtalet kan således ha bristande kunskaper om avtals-
innehållet och de villkor som leverantören är skyldig att följa. En enskild tjänste-
man vid en upphandlande myndighet kan också ha ett mycket stort antal avtal att
tillämpa och kan således omöjligen förväntas känna till innehållet i alla avtalen på
någon djupare detaljnivå. Den enskilde tjänstemannen befinner sig således ofta i ett
kunskapsunderläge i förhållande till leverantören, vilket medför att möjlighet för
den leverantör som så önskar att avvika från vad som avtalats.
De avtalssanktioner som finns att tillämpa kräver också ofta viss juridisk kompe-
tens och kan förefalla otympliga i eller rent av skadliga för den löpande, och ofta
vänskapliga, avtalsrelationen. Detta gör att den upphandlande myndigheten ofta
avhåller sig från att använda sanktioner även om den är medveten om att sådana
finns och att skäl för tillgripa sanktioner föreligger.

72
Som vi framhållit i avsnitt 2.2.3 kan emellertid även en upphandlande myndighets
passivitet i förhållande till en leverantör som avviker från avtalsvillkoren utgöra en
sådan väsenlig förändring av avtalet som utlöser en skyldighet för den upphand-
lande myndigheten att på nytt genomföra upphandling. Denna skyldighet på-
verkas inte av vilken kunskap som den enskilde handläggaren har om avtalet eller
av att beställarfunktionen i hög grad är decentraliserad och att det således kan vara
många personer på en myndighet som kan komma att beställa varor och tjänster på
ett avtal. Den upphandlande myndigheten är fortfarande skyldig att följa upp
upphandlande avtal och se till att dessa tillämpas i enlighet med vad som avtalats.
Skadeståndsskyldighet om högst rangordnad leverantör får avvika från avtalet
Vid tillämpning av ramavtal med flera leverantörer riskerar den upphandlande
myndigheten dessutom skadeståndsskyldighet om den tillåter att den leverantör
som är högst rangordnad avviker från ramavtalet på ett sätt som innebär att
leverantören kan ta fler uppdrag eller får bättre villkor än vad som annars hade
varit möjligt. En sådan situation kan bland annat uppstå då leverantören anger att
den inte har möjlighet att offerera en produkt som omfattas av ramavtalet men
erbjuder en annan och dyrare ersättningsprodukt i stället. Om det rör sig om ett
ramavtal med rangordning är den upphandlande myndigheten normalt sett
skyldig att avböja ett sådant erbjudande och i stället tillfråga den leverantör som är
rangordnad på andra plats. Om andrahandsleverantören går miste om uppdrag till
följd av att förstahandsleverantören tillåts avvika från villkoren i ramavtalet kan
detta medföra skadeståndsskyldighet för den upphandlande myndigheten.
Contract management
Det ovan anförda innebär sammantaget att den upphandlande myndighet som på
sikt vill minska risken för osund strategiskt anbudsgivning och skapa förutsätt-
ningar för goda affärer helt enkelt är tvungen att avsätta resurser för avtalsupp-
följning. Vi förespråkar också bättre koordination mellan inköpare, som upp-
handlar avtal, och avropande tjänstemän. Kanske bör det till och med finnas
funktioner för s.k. contract management som stöder avropande tjänstemän med
information om avtalet. Dessutom bör den upphandlande myndigheten säkerställa
att verksamheten är organiserad på ett sådant sätt att det blir så lätt som möjligt att
tillämpa avtalet på ett korrekt sätt och svårt att göra fel. Förutom att den upphand-
lande myndigheten bör sträva efter att skriva så lättillämpade och lättförståliga
avtal som möjligt bör kortfattade tillämpningsanvisningar och beställningsmallar
tas fram som gör det lätt för den enskilde beställaren att beställa på ett korrekt sätt.
Eventuella viten och andra sanktioner bör också vara lättillämpade, proportion-
erliga och kunna avräknas, antingen genom att leverantören gör detta i tjänsten
eller genom kvittning, på kommande fakturor. Ett annat sätt att säkerställa avtals-
trohet, både från den upphandlande myndighetens och leverantörernas sida kan
vara att använda en avtalsdatabas och anvisa berörda tjänstemän att använda
denna i samband med inköp. Därutöver bör också framhållas att avtalstrohet sett
från den upphandlande myndighetens perspektiv ytterst är en arbetsgivarfråga,

73
dvs. en fråga om styrning av verksamheten och att myndigheten kan behöva vidta
åtgärder för att inskärpa vikten av att inte göra inköp vid sidan av myndighetens
upphandlade avtal.
I tillägg till det som tidigare sagts kan det ofta, om det handlar om längre kontrakt
eller kontrakt av större värde, finnas anledning att avtala om upprättandet av ett
eller flera styrande organ i samarbetet mellan myndigheten och leverantören. Detta
är vanligt i privata avtalsförhållanden och syftar till att skapa ett samarbetsforum
där avtalsfrågor kan dryftas och en närmare relation mellan leverantör och myn-
dighet. I privata avtal har dessa styrgrupper också ofta behörighet att besluta om
ändringar i träffade avtal, vilket är en möjlighet som av naturliga skäl endast blir
aktuellt i upphandlade avtal så länge det inte rör sig om väsentliga förändringar.
6.2.4 Avtalslösningar
 Använd avtal som på ett tydligt sätt säkerställer skyldighet för leverantören
att leverera varan eller tjänsten till det pris och de villkor som offererats i
upphandlingen
 I den mån leverantören tillåts erbjuda ersättningsvaror eller ersättnings-
tjänster för sådant som inte kan levereras bör leverantören vara förpliktigad
att erbjuda dessa till samma pris som enligt avtalet gäller för den vara eller
tjänst som ska ersättas
 Avtalsvillkoren måste vara rimliga för båda parter, såväl den upphandlande
myndigheten som leverantören
Som vi framhållit ovan är det av central betydelse för att komma tillrätta med
osund strategisk anbudsgivning att upphandlande myndigheter följer upp
tillämpningen av upphandlande avtal. Därutöver är det dock naturligtvis också
viktigt att avtalen innehåller de villkor och verktyg som den upphandlande
myndigheten behöver för att kunna säkerställa att anbudsgivaren verkligen blir
bunden av de priser och andra villkor som offererats i upphandlingen. Vi kommer i
detta avsnitt att gå igenom några sätt att utforma avtal som enligt vår mening kan
underlätta den upphandlande myndighetens arbete med att komma tillrätta med
osund strategisk anbudsgivning.
Det ska emellertid redan inledningsvis understrykas att en stor del av
problematiken med avtalsuppföljning inte ligger i avtalen som sådana utan snarare
i organisatoriska aspekter. De personer som upphandlar ett ramavtal är sällan
samma personer som ska förvalta avtalet eller tillämpa avtalet under tiden detta
löper. Om inte den upphandlande myndigheten kan åstadkomma en samordning
och fortlöpande kommunikation mellan den upphandlande funktionen och den
avtalsvårdande och beställande funktionen kommer det inte vara möjligt att arbeta
med avtalsuppföljning på ett verkningsfullt sätt. I stora och decentraliserade
organisationer kan det vara en grannlaga uppgift bara att hitta lämpliga kommun-
ikationsvägar mellan dessa funktioner. Denna problematik fördjupas ytterligare då

74
det rör sig om samordnade ramavtal där den upphandlande funktionen inte ens
tillhör samma myndighet som de avropande tjänstemän som ska tillämpa det
upphandlande avtalet.
Leveransskyldighet
Den kanske enskilt viktigaste avtalsfrågan vad gäller osund strategisk anbuds-
givning i allmänhet och onormalt låga anbud i synnerhet är att avtalet på ett tydligt
sätt måste säkerställa skyldighet för anbudsgivaren att leverera varan eller tjänsten
till det pris och de villkor som offererats i upphandlingen, och som medfört att
leverantören tilldelats kontrakt eller ramavtal. Om det inte finns en tydlig koppling
mellan aspekter i anbudet som utvärderas och det pris och de villkor på vilka varan
eller tjänsten faktiskt levereras utsätter sig den upphandlande myndigheten för
risken att anbudsgivare ägnar sig åt osund strategisk anbudsgivning. Vidare är det
viktigt, för att minska risken för osund strategisk anbudsgivning, att avtalsvillkoren
inte öppnar möjlighet för leverantören att fakturera olika tilläggskostnader såsom
administrations-, fakturerings- eller fraktavgifter, vilka inte omfattats av utvärd-
eringen i upphandlingen.
Det förekommer att utvärderingar i exempelvis större ramavtalsupphandlingar
sker på grundval av offererat pris utifrån ett fiktivt avrop. Detta kan vara ett bra
sätt att få en bild av hur leverantören kommer att agera i en framtida avrops-
situation, men det är samtidigt viktigt att leverantören också blir bunden av de
priser som offererats i det fiktiva avropet. Detta kan exempelvis åstadkommas
genom att ramavtalet anger att de priser som offererats i upphandlingen av ram-
avtalet utgör takpriser som inte får överskridas vid tillämpningen av ramavtalet.
Om så inte sker finns det risk för att anbudsgivare under upphandlingen av ram-
avtalet utan risk kan ”prisdumpa” för att antas som ramavtalsleverantörer, efter-
som de inte riskerar att vara bundna av de offererade priserna under avtalstiden.
Det är också viktigt att leverantören, då avtalet binder leverantören till vissa priser
och andra villkor, inte tillåts neka avrop med hänvisning till att en viss vara eller
tjänst inte kan tillhandahållas och istället erbjuda en dyrare vara eller tjänst som
ersättning. I den mån leverantören tillåts erbjuda ersättningsvaror eller kompe-
tenser bör leverantören också enligt avtalet vara förpliktigad att erbjuda dessa till
samma pris som enligt avtalet gäller för den vara eller tjänst som ska ersättas.
Då det rör sig om ramavtal med flera leverantörer och rangordning bör i grunden
samma princip gälla. Den leverantör som är högst rangordnad är som utgångs-
punkt leveransskyldig till de villkor och priser som offererats i ramavtalsupphand-
lingen. Leveransskyldigheten bör naturligtvis regleras med utgångspunkt i vad den
upphandlande myndigheten har skäl att begära i form av leveransåtagande från
den leverantör som är rangordnad som förstahands-leverantör i ett ramavtal.
Undantag bör således gälla för fall då leverantören har godtagbara skäl för att
tillfälligtvis inte kunna genomföra en viss leverans, dvs. när en avböjd leverans kan
motiveras med sakliga grunder som åtminstone delvis har att göra med

75
omständigheter utanför leverantörens kontroll. En noggrann avvägning måste med
andra ord göras, i samband med att avtalet upprättas. Vidare måste avtalet vara så
tydligt utformat att det framgår i vilka situationer som leveransskyldighet före-
ligger.
En sådan avtalsreglering bör enligt vår mening kunna minska leverantörens incita-
ment att ägna sig åt osund strategisk anbudsgivning genom att offerera varor och
tjänster till låga priser i syfte att tilldelas ramavtal men utan avsikt att leverera i
enlighet med vad som offererats. En leveransskyldighet, eller likartade avtals-
mekanismer, förefaller också vara vad Kammarrätten i Stockholm ansett borde ha
funnits i de upphandlingar som prövats inom ramen för de ovan refererade
målen.32
Leveransskyldighet och särskilda åtgärder för små företag
En leveransskyldighet av det slag som vi föreslår ovan innebär onekligen ökade
krav på leverantörerna. Fullständig leveransskyldighet kan vara ett stort och
kostsamt åtagande, särskilt för mindre leverantörer. Det är därför viktigt att den
upphandlande myndigheten tänker på att samtidigt vidta åtgärder som underlättar
för mindre leverantörer att lämna anbud på ett åtagande som de kan hantera. Detta
kan exempelvis åstadkommas genom att upphandlingen delas upp så att det är
möjligt att lämna anbud på delar av upphandlingen såsom ett visst varu- eller
tjänsteslag. Vidare är det viktigt att åtagandets omfattning framgår tydligt på
förhand, eftersom det annars blir omöjligt för leverantörerna att bedöma vilken
nivå av leveransberedskap som krävs för att uppfylla kraven på leveransskyl-
dighet. Svårigheten för leverantörer är nämligen i många fall inte ett visst åtagande
i sig, så länge åtagandet är förutsebart. Även mindre leverantörer kan i många fall
göra långtgående åtaganden, förutsatt att de vet att de kommer att få täckning för
de kostnader som åtagandena medför.
Det är också viktigt att anbudsgivarens åtagande motsvaras av ett åtagande gjort av
den upphandlande myndigheten. I offentlig upphandling är det, åtminstone i
jämförelse med privata avtal av motsvarande storlek, ovanligt att den upphand-
lande myndigheten åtar sig att endast avropa från det upphandlande ramavtalet.
Upphandlande myndigheter vill gärna förbehålla sig rätten att upphandla varor
och tjänster i separata upphandlingar vid sidan av ramavtalet. En upphandlande
myndighet som förebehåller sig en sådan rätt samtidigt som myndigheten före-
skriver leveransskyldighet för leverantörerna riskerar dock att leverantörerna
uppfattar avtalet som obalanserat till den upphandlande myndighetens fördel.
Detta kan medföra att leverantörerna får incitament att under avtalstiden försöka
kringgå avtalet för att på så sätt skaffa sig fördelar som kompenserar för den
obalans som den upphandlande myndigheten skapat genom avtalets utformning.
32 Kammarrättens i Stockholm domar den 18 februari 2011 i mål nr 5913–5915-10 och den 21 mars 2011 i mål nr
5603-10.

76
Vitesklausuler
Ett annat verktyg för att komma till rätta med osund strategisk anbudsgivning är
olika former av vitesklausuler.
Det är emellertid viktigt att sådana klausuler är enkla att administrera för den
upphandlande myndigheten. Ett problem med många av de vitesklausuler som
redan används i upphandlade avtal är att de ofta kan vara svåra att administrera
och ofta kräver att den upphandlande myndigheten riktar ett krav mot leveran-
tören. Inte sällan förekommer det också att den upphandlande myndigheten vid
upphandlingens genomförande, i en vilja att skapa incitament för leverantörerna
att följa avtalet, har formulerat så betungande vitesklausuler att den enskilde
tjänsteman som har att tillämpa avtalet inom ramen för en pågående affärsrelation
med leverantören drar sig för att tillämpa avtalade viten vid överträdelser av
avtalet.
Vitesklausuler bör, till skillnad från hävningsklausuler, vara utformade på ett
sådant sätt att det även efter att vitesklausulerna tillämpats är möjligt för parterna
att ha en god affärsrelation. Alltför betungande och ensidiga vitesklausuler kan
komma att skada affärsrelationen. Den typ av vitesklausuler som vi här beskriver
bör endast skapa större incitament för leverantörer att tillämpa offererade villkor
och priser än att avstå. För att underlätta tillämpningen av vitesklausuler bör
leverantören åläggas en skyldighet att avräkna eventuell ersättningsskyldighet från
kommande fakturor. För det fall leverantören inte genomför sådan avräkning, har
den upphandlande myndigheten rätt att själv dra av beloppet innan faktura
betalas.
Hävning av avtalet
För situationer då leverantören, trots upprepade påtryckningar från den upphand-
lande myndigheten, ändå försöker kringgå avtalet bör möjligheter till hävning
föreligga. I många fall kan hävning visserligen vara en opraktisk sanktion för den
upphandlande myndigheten, eftersom myndigheten då kommer att sakna leve-
rantör till dess att en ny upphandling kunnat genomföras, men redan närvaron av
en välavvägd hävningsrätt för den upphandlande myndigheten kan enligt vår
mening ha en preventiv effekt. Vidare bör framhållas att hävning som sanktion
betraktat inte skapar några problem för den upphandlande myndigheten i ramavtal
med flera leverantörer, eftersom myndigheten då har alternativa leverantörer om
ramavtalet hävs i förhållande till en av leverantörerna.
Balanserade avtalsvillkor
Det bör framhållas att de begränsade möjligheter att göra förändringar i avtal, vilka
gäller enligt LOU, medför att avtal måste utformas på annat sätt i samband med
offentlig upphandling än vad som är fallet i affärer i det privata näringslivet.
I privata avtalsförhandlingar är det inte ovanligt att respektive part utgår ifrån att

77
presentera ett avtalsutkast som är oproportionerligt förmånligt för den parten i
förvissning om att avtalet under förhandlingens gång kommer att omformas till ett
avtal som båda parter är nöjda med och i vilket båda parter har fått göra vissa
eftergifter. Denna naturliga förhandlingsprocess som till slut, givet att parterna är
ungefärligen jämbördiga, resulterar i ett avtal med rimliga villkor för båda parter
låter sig inte genomföras inom ramen för de flesta upphandlings-förfaranden.
Istället måste de villkor som den upphandlande myndigheten presenterar i för-
frågningsunderlaget i princip tillämpas i det slutliga avtalet, eftersom det annars
skulle kunna bli fråga om sådana väsentliga förändringar som innebär att en ny
upphandling måste genomföras.
Det faktum att de avtalsvillkor som den upphandlande myndigheten presenterar,
eller i många fall rent av föreskriver, i förfrågningsunderlaget i princip inte kan
förändras innebär höga krav på att den upphandlande myndigheten säkerställer att
villkoren är rimliga och proportionerliga för båda parter. Den upphandlande myn-
digheten kan med andra ord inte bete sig som en privat part hade gjort i motsvar-
ande situation utan måste ta på sig att skapa förutsättningar för en balanserad av-
talsrelation genom att redan från början beakta leverantörens intressen.
Vår erfarenhet är att det ofta finns brister på denna punkt, och att tendensen ofta är
att upphandlande myndigheter utnyttjar bestämmelserna i LOU för att binda
leverantörer vid ”tuffa” avtalsvillkor. Exempel på detta är att upphandlade avtal
ofta har mycket korta och tvingande leveranstider, ohemula viten som inte på
något sätt svarar mot den skada myndigheten lider, krav på långa garantitider och
avsaknad av sedvanliga skadeståndsbegränsningar. Knappast några av dessa
villkor är sådana som kommersiella aktörer skulle acceptera utan förhandling.
Ett sådant agerande riskerar dock, enligt vår mening, att leda till att leverantörer
försöker hitta andra vägar till lönsamhet, däribland genom att ägna sig åt osund
strategisk anbudsgivning. Det kan även medföra att många små företag helt enkelt
väljer att avstå från att lägga anbud. Mindre företag har mer begränsade resurser
och är därigenom ofta känsliga för oproportionerliga avtalsvillkor i form av
exempelvis oskäligt höga viten vid uteblivna leveranser.
Av rättspraxis framgår att det är förenat med en stor risk för att anbudet förkastas
om en anbudsgivare i sitt anbud reserverar sig mot ett uppställt avtalsvillkor, som
leverantören uppfattar som orimligt. För en anbudsgivare som vill delta i en
offentlig upphandling finns därför oftast inget alternativ till att acceptera avtals-
villkoren.
Om den upphandlande myndigheten uppställt orimliga och ensidiga villkor finns
det därför risk för att anbudsgivaren accepterar avtalsvillkoren, men sedan försöker
återta en rimlig marginal genom att kringgå villkoren under avtalets löptid, eller
vilket rimligen borde vara vanligt, kompenserar den ökade risken i avtalet med
högre priser än vad som annars hade varit fallet om mer skäliga villkor tillämpats.
Ett alltför ensidigt beteende från den upphandlande myndighetens sida kan således

78
framtvinga ett osunt beteende från leverantörens sida. Det är således av största vikt
att den upphandlande myndigheten vid utformande av avtalsvillkoren beaktar
leverantörens intressen och säkerställer att avtalsvillkoren är rimliga för båda
parter. Avtalets utformning utgör den första byggstenen i en ofta långvarig affärs-
relation och det är vår erfarenhet att den ton som sätts i avtalet ofta kommer att
prägla hela affärsrelationen. I sammanhanget bör framhållas att det i frågan om
vilka avtalsvillkor som bör tillämpas i upphandlade avtal finns all anledning för
upphandlande myndigheter att fortlöpande, dvs. mellan upphandlingar, föra en
dialog både med enskilda företag och med bransch- och intresseorganisationer.
6.3 Hur kan förslagen stävja osund strategisk anbudsgivning?
Baserat på vår grunddefinition av osund strategisk anbudsgivning, se kapitel 3,
identifierade vi tre problemtyper:
Problemtyp 1: Anbudsgivaren håller inte vad han lovar.
Anbudsgivaren lämnar anbud med priser och andra villkor som anbudsgivaren
inte har för avsikt att iaktta under avtalstiden. Genom att erbjuda förmånliga vill-
kor, som anbudsgivaren inte har för avsikt att tillämpa, ökar anbudsgivaren sina
möjligheter att tilldelas ramavtal i upphandlingen.
Detta problem kan framför allt hanteras genom att den upphandlande myndig-
heten använder avtal som innebär att leverantören blir skyldig att tillhandahålla de
aktuella varorna och tjänsterna till de priser och i enlighet med de villkor som
leverantören har offererat i upphandlingen. Vad gäller ramavtal med en leverantör,
bör leverantören om denne under avtalstiden avviker från dessa villkor, exempel-
vis genom att ange att en viss vara eller tjänst inte finns tillgänglig och istället er-
bjuda ett dyrare alternativ bör leverantören vara skyldig att tillhandahålla ersätt-
ningsvaran eller ersättningstjänsten till det pris som avtalats för den ursprungliga
varan eller tjänsten.
Vad gäller ramavtal med flera leverantörer så kan man för att undvika att
leverantörer av strategiska skäl avböjer avrop från ramavtal med rangordning
ålägga leverantörerna en leveransplikt av det slag som vi beskrivit i avsnitt 6.2.4.
För att kunna hantera denna problematik är det också viktigt att den upphandlande
myndigheten, särskilt om den upphandlande myndigheten har en decentraliserad
inköpsorganisation i vilken avrop görs av personer som inte upphandlat avtalet,
löpande följer upp hur avtalet tillämpas och kontrollerar att den betalning som
utgår motsvarar det pris som leverantören offererat, och att det som levereras
motsvarar vad som avtalats. Det är också viktigt att den upphandlande myndig-
heten tillhandahåller berörd personal kortfattade och lättförståeliga instruktioner
kring hur en beställning ska genomföras för att avtalet ska tillämpas korrekt.

79
Slutligen är det viktigt att den upphandlande myndigheten genom avtalsreglering
säkerställer att kostnader som uppstår till följd av en leverantörs överträdelse av
villkoren i avtalet avräknas från kommande fakturor från leverantören.
Vi tror också att en avtalad styrgrupp där leverantören och myndigheten möts kan
verka avhållande på denna problemtyp, liksom att ökad koordination internt på
myndigheten kan stävja denna typ av osund strategisk anbudsgivning.
Problemtyp 2: Koncernstrategisk anbudsgivning
Flera anbudsgivare som vanligen, men inte nödvändigtvis, tillhör samma koncern
koordinerar sin anbudsgivning i en upphandling. Varje berörd anbudsgivare läm-
nar anbud med mycket förmånliga villkor, exempelvis ett pris om noll kronor, i
varsin varu-/tjänstekategori, men mindre förmånliga villkor i övriga kategorier. De
förmånliga villkoren i en kategori leder till att alla de berörda anbudsgivarna får en
bra genomsnittspoäng och därför erhåller ramavtal och, i de fall då rangordning
tillämpas, rangordnas högt i ramavtalet.
Vid avrop eller förnyad konkurrensutsättning avböjer dock förstahandsleveran-
tören att leverera respektive att lämna nytt anbud till förmån annan berörd an-
budsgivare med högre pris respektive högre takpris (eller på annat sätt mer för-
månliga villkor). Agerandet innebär att andra anbudsgivare, som inte koordinerar
sina anbud med andra anbudsgivare utan räknar med att infria sina åtaganden och
därför kalkylerar med högre kostnader, får försämrade möjligheter att tilldelas
ramavtal. Agerandet medför också högre kostnader för den upphandlande
myndigheten.
Denna problematik bygger, såvitt avser ramavtal med rangordning, på att anbuds-
givare tillåts avböja avrop för varor eller tjänster för vilka de erbjudit ett ovanligt
lågt pris. Även här menar vi därför att en leveransplikt av det slag som vi beskrivit
i avsnitt 6.2.4 skulle kunna vara ett lämpligt verktyg för att komma till rätta med
osund strategisk anbudsgivning.
Problemtyp 3: Manipulation av relativa utvärderingsmodeller
Två eller flera anbudsgivare som vanligen, men inte nödvändigtvis, tillhör samma
koncern lämnar anbud i upphandlingen, men endast en av dem gör det i syfte att
vinna. Övriga berörda anbudsgivare lämnar anbud med extremt förmånliga villkor
i något avseende, men med dåliga villkor i övrigt, för att i gynnande riktning
påverka utfallet i upphandlingen för den av anbudsgivarna som lämnar anbud i
syfte att vinna upphandlingen. Därigenom får exempelvis priset liten praktisk
betydelse i utvärderingen, eftersom alla de anbudsgivare som offererat ett seriöst
pris i upphandlingen kommer att få ungefär samma poäng trots inbördes skill-
nader, dvs. skillnader i pris återspeglas inte fullt ut i skillnader i poängsättning
eftersom det eller de strategiska anbuden avviker så mycket från övriga anbud.

80
Lunander m.fl. föreslår användning av så kallade absoluta utvärderingsmodeller,
det vill säga modeller i vilka varje anbud utvärderas utifrån objektiva värden
snarare än via jämförelse med övriga anbud, som ett sätt att hantera denna
problematik.33 Användning av absoluta utvärderingsmodeller kan emellertid
upplevas som komplicerat och många upphandlande myndigheten föredrar att
utvärdera anbud i jämförelse med varandra.
Ett sätt att hantera anbud som inte är seriöst avsedda är möjligheten till förkastande
av onormalt lågt anbud i 12 kap. 3 § och 15 kap. 17 § LOU. Rena bulvananbud som
endast har till syfte att påverka utfallet i en relativ utvärderingsmodell torde ofta
inte vara särskilt väl genomarbetade och den upphandlande myndigheten kan för-
hoppningsvis, genom att använda det kontradiktoriska förfarandet i 12 kap. 3 § och
15 kap. 17 § LOU klarlägga om anbudsgivaren verkligen har för avsikt att leverera
till de offererade villkoren.
I sammanhanget bör också nämnas att utvärderingsmodeller som i för stor grad
öppnar upp för missbruk av detta slag kan stå i strid med de grundläggande
principerna i 1 kap. 9 § LOU, då sådana modeller inte säkerställer att det ekono-
miskt mest fördelaktiga anbudet antas.34 Det kan således, för det fall en upphand-
lande myndighet först efter genomförd anbudsutvärdering upptäcker att den
använda utvärderingsmodellen medför att det ekonomiskt mest fördelaktiga
anbudet inte kunnat antas, finnas skäl för den upphandlande myndigheten att
avbryta och göra om upphandlingen.35
I tabellen nedan görs en överskådlig sammanfattning av hur våra fyra förslags-
områden kan tillämpas för att komma till rätta med osund strategisk anbuds-
givning i de tre problemtyperna vi identifierat.
33 Anders Lunander (2004 och 2009)
34 Jämför i detta avseende Kammarrättens i Göteborg dom den 21 mars 2011 i mål nr 5293-10 samt i detta mål
avgivet yttrande från Konkurrensverket av den 20 december 2010, dnr 616/2010.
35 Se EU-domstolens dom i mål C-244/02 Kauppatalo Hansel.

81
Tabell 6.1 Hur kan förslagen stävja osund strategisk anbudsgivning?
Förslag # Problemtyp
1. Anbudsbuds- 2. Koncernstrategisk 3. Manipulation av
givaren levererar anbudsgivning relativa utvärderings-
inte som utlovat modeller
1. Ändra Anbudsgivaren Anbudsgivaren
bevisbördans måste visa att det måste visa att det
placering för onormala budet är onormala budet är
onormalt lågt anbud företagsekonomiskt företagsekonomiskt
motiverat motiverat
2. Bättre Begränsa antalet Använd absoluta
utvärderings- varu- och utvärderingsmodeller
modeller tjänstekategorier i i första hand, bättre
ramavtal med relativa modeller i
rangordning. andra hand
3. Bättre uppföljning Bättre samordning
av avtal mellan inköpare och
avropare
4. Bättre avtal Leveransplikt, Leveransplikt,
lättillämpade lättillämpade
sanktioner och sanktioner och
balanserade villkor balanserade villkor

82
Referenser
Europeiska Kommissionen, (1992), “Guide to the Community rules on public
procurement of services”, direktiv 92/50/EEC.
Europeiska Kommissionen, (1993), “Guide to the Community rules on public works
contracts”, direktiv 93/37/EEC.
Europeiska kommissionen, (1993), ”Guide to the Community rules on public
supply contracts”, direktiv 93/36/EEC.
Lunander, A., (2009), ”En logisk fälla – relativ poängsättning vid anbudsgivning i
offentlig upphandling”, Konkurrensverket.
Lunander, A; Andersson, A. (2004) ”Metoder vid utvärdering av pris och kvalitet
inom offentlig upphandling”, Konkurrensverket.
Mandell, S.; Nyström J., (2011), ”Endogenous risk in unbalanced bidding”,
unpublished mimeo, VTI
Pedersen, K., (2011), ”Upphandlingens grunder”, Jure Förlag, Stockholm

83
Bilaga A. Enkätfrågor
Din roll
1. Vid vilken upphandlande myndighet arbetar du?
[öppen]
2. Ange vilken enhet inom myndigheten du arbetar vid (avdelning, byrå,
enhet):
[öppen]
3. Vilka typer av upphandlingar arbetar du huvudsakligen med?
 Mest tjänsteupphandling
 Mest varuupphandling
 Mest entreprenadupphandling
 Ungefär lika fördelning mellan två eller tre av ovanstående alternativ
Problemtyp 1: Anbudsgivaren levererar inte som utlovat
4. Hur vanligt är det att en anbudsgivare under avtalstiden inte håller vad
anbudsgivaren lovat i upphandlingen vad gäller priser och andra villkor?
Det kan exempelvis gälla ett ramavtal där en leverantör vid avrop meddelar
att efterfrågad konsult/vara inte är tillgänglig utan hänvisar till ett dyrare
alternativ.
(ett svarsalternativ)
 Vanligt
 Förekommer
 Sällsynt
 Har inte upplevt detta
5. (Om svaret på 4 är ”Vanligt” eller ”Förekommer”)
I vilken eller vilka branscher har du sett detta fenomen?
(flera svarsalternativ möjliga)
Tjänstebranscher
 IT-konsulter
 Teletjänster, inkl. abonnemang
 Tekniska konsulter
 Bemanningstjänster
 Styrning/Ledning/Management
 Resor
 Flyttjänster

84
 Utvärdering/Analys
 Lokalvård/underhåll
 Annan tjänstebransch, nämligen__________________ [öppen]
Varubranscher
 Kontorsmateriel
 Möbler
 IT-hårdvara (datorer, kopiatorer etc., inkl. tillbehör)
 AV-utrustning
 Medicinsk-tekniska förbrukningsartiklar
 Byggvaror
 Vitvaror
 Livsmedel
 Annan varubransch, nämligen__________________ [öppen]
6. (Om svaret på 4 är ”Vanligt” eller ”Förekommer”)
Vilken eller vilka av följande situationer är vanligast enligt din erfarenhet?
(flera svarsalternativ är möjliga)
 Anbudsgivaren erbjuder mycket låga priser för vissa tjänster/varor i
en ramavtalsupphandling men levererar överhuvudtaget inte de
aktuella tjänsterna/varorna med hänvisning till att varan tillfälligt är
slut, konsulten är sjuk eller liknande.
 Anbudsgivaren levererar, men inte det som offererats i
upphandlingen. Istället erbjuds en mer kvalificerad konsult, eller ett
dyrare varualternativ som kan möta den upphandlande
myndighetens behov men till en högre kostnad.
 Annan situation, nämligen__________________ [öppen]
7. (Om svaret på 4 är ”Vanligt” eller ”Förekommer”)
I vilket av följande fall har du sett flest exempel på att en anbudsgivare inte
håller vad anbudsgivaren i upphandlingen lovat vad gäller priser och andra
villkor?
(ett svarsalternativ)
 Ramavtal med flera leverantörer och rangordning
 Ramavtal med flera leverantörer med förnyad konkurrensutsättning
 Ramavtal med en leverantör
 Andra upphandlingar, nämligen__________________ [öppen]]

85
8. (Om svaret på 4 är ”Vanligt” eller ”Förekommer”)
Hur ofta följer ni upp eventuella problem med att en anbudsgivare inte
håller vad anbudsgivaren lovat vad gäller priser och andra villkor?
(ett svarsalternativ)
 Efter varje avropstillfälle/upphandling
 En gång per upphandling (vid ramavtal)
 Stickprov
 Aldrig
 Annat, nämligen__________________ [öppen]
Problemtyp 2: Koncernstrategisk anbudsgivning
9. Hur vanlig är följande situation?
Förutsättningen är en ramavtalsupphandling där avrop sker med hjälp av
rangordning av leverantörerna. Några anbudsgivare ingår i samma koncern
och lämnar anbud med mycket förmånliga villkor (t.ex. nollbud) i varsin
varu-/tjänstekategori, men mindre förmånliga villkor i övriga kategorier. De
förmånliga villkoren i en kategori leder till att alla anbudsgivarna i
koncernen får en bra genomsnittspoäng och därför rangordnas högt i
ramavtalet.
Vid avrop avböjer förstahandsleverantören att leverera till förmån för en
koncernkollega med ett högre pris.
(Fortsättningsvis kallar vi denna situation för ”Koncernstrategisk
anbudsgivning”)
(ett svarsalternativ)
 Vanligt
 Förekommer
 Sällsynt
 Har inte upplevt detta
10. (Om svaret på 11 är ”Vanligt” eller ”Förekommer”)
I vilken eller vilka branscher har du sett detta fenomen?
(flera svarsalternativ möjliga)
Tjänstebranscher
 IT-konsulter
 Teletjänster, inkl. abonnemang
 Tekniska konsulter
 Bemanningstjänster
 Styrning/Ledning/Management

86
 Resor
 Flyttjänster
 Utvärdering/Analys
 Lokalvård/underhåll
 Annan tjänstebransch, nämligen__________________ [öppen]
Varubranscher
 Kontorsmateriel
 Möbler
 IT-hårdvara (datorer, kopiatorer etc., inkl. tillbehör)
 AV-utrustning
 Medicinsk-tekniska förbrukningsartiklar
 Byggvaror
 Vitvaror
 Livsmedel
 Annan varubransch, nämligen__________________ [öppen]
11. (Om svaret på 11 är ”Vanligt” eller ”Förekommer”) Hur ofta följer ni upp
eventuella problem med koncernstrategisk anbudsgivning? (ett
svarsalternativ)
 Efter varje avropstillfälle/upphandling
 En gång per upphandling (vid ramavtal)
 Stickprov
 Aldrig
 Annat, nämligen__________________ [öppen]
Problemtyp 3: Manipulation av relativa utvärderingsmodeller
12. Hur vanlig är följande situation?
Två eller fler anbudsgivare i en och samma koncern lämnar anbud i en
upphandling. En av dessa anbudsgivare lämnar ett anbud med ”normala”
villkor. Den andra anbudsgivaren lämnar anbud med extremt förmånliga
villkor i något avseende (exempelvis pris), men med oförmånliga villkor i
övrigt.
Därigenom får priset liten praktisk betydelse i utvärderingen, eftersom alla
de anbudsgivare som offererat ett ”normalt” pris i upphandlingen kommer
att få ungefär samma poäng trots inbördes skillnader (dvs. skillnader i pris
återspeglas inte fullt ut i skillnader i poängsättning). Det beror på att det
extremt förmånliga anbudet avviker mycket från övriga anbud.
(Fortsättningsvis kallar vi denna situation för ”Manipulation av relativa
utvärderingsmodeller”)

87
(ett svarsalternativ)
 Vanligt
 Förekommer
 Sällsynt
 Har inte upplevt detta
13. (Om svaret på 12 är ”Vanligt” eller ”Förekommer”)
I vilken eller vilka branscher har du sett detta fenomen?
(flera svarsalternativ möjliga)
Tjänstebranscher
 IT-konsulter
 Teletjänster, inkl. abonnemang
 Tekniska konsulter
 Bemanningstjänster
 Styrning/Ledning/Management
 Resor
 Flyttjänster
 Utvärdering/Analys
 Lokalvård/underhåll
 Annan tjänstebransch, nämligen__________________ [öppen]
Varubranscher
 Kontorsmateriel
 Möbler
 IT-hårdvara (datorer, kopiatorer etc., inkl. tillbehör)
 AV-utrustning
 Medicinsk-tekniska förbrukningsartiklar
 Byggvaror
 Vitvaror
 Livsmedel
 Annan varubransch, nämligen__________________ [öppen]
14. (Om svaret på 12 är ”Vanligt” eller ”Förekommer”)
Vid vilken upphandlingsform har du sett flest exempel på manipulation av
relativa utvärderingsmodeller? (ett svarsalternativ)
 Ramavtal med flera leverantörer och rangordning
 Ramavtal med flera leverantörer med förnyad konkurrensutsättning
 Vanlig upphandling (ej ramavtal)
 Annat nämligen__________________ [öppen]

88
15. (Om svaret på 12 är ”Vanligt” eller ”Förekommer”)
Hur ofta följer ni upp eventuella problem med manipulation av relativa
utvärderingsmodeller? (ett svarsalternativ)
 En gång per upphandling
 Stickprov
 Aldrig
 Annat, nämligen__________________ [öppen]
Avslutning
16. Har ni aktivt försökt komma tillrätta med eventuella problem med att en
anbudsgivare inte håller vad han lovar vad gäller priser och andra villkor,
koncernstrategisk anbudsgivning eller manipulation av
utvärderingsmodeller?
(flera alternativ möjliga)
 Ja, genom dialog med leverantören
 Ja, genom att införa ”påtryckningsmedel” i avtal såsom straffavgifter
eller rätt att häva avtalet
 Ja, genom att tillämpa systematisk uppföljning av hur avtalen följs
 Ja, genom att förbättra utvärderingsmodellerna
 Ja, på annat sätt, nämligen__________________ [öppen]
 Nej
17. Vilken lösning på dessa problem anser ni mest lovande?
(flera svarsalternativ möjliga)
 Bättre utvärderingsmodeller
 Skarpare och tydligare villkor vid utebliven leverans
 Bättre uppföljning av avtalen
 Ett skarpare upphandlingsregelverk
 En uppförandekod hos anbudsgivarna att ej ägna sig åt denna form
av ”strategisk anbudsgivning”
 Annan, nämligen__________________ [öppen]
18. Övriga synpunkter?

89
Bilaga B. Resultat av enkätundersökningen
I de två nedanstående tabellerna visas korstabeller över hur svaren fördelas på
frågan om man aktivt försökt komma tillrätta med problemen med strategisk
anbudsgivning.
Tabell B.1 Hur har ni aktivt försökt komma tillrätta med problemen?
Nej Dialog Systematisk Förbättra Påtrycknings- Annat
uppföljning utvärderings- medel
modeller
Nej 39 1 0 1 1 2
Dialog 1 70 29 29 39 5
Systematisk 0 29 51 26 28 4
uppföljning
Förbättra 1 29 26 52 26 4
utvärderingar
Påtrycknings- 1 39 28 26 55 3
medel
Annat 2 5 4 4 3 13
Totalt antal svarande: 157
Tabell B.2 Hur har ni aktivt försökt komma tillrätta med problemen? - Procent
av totalt antal svarande som har angett respektive svarskombination
Nej Dialog Systematisk Förbättra Påtrycknings- Annat
uppföljning utvärderings- medel
modeller
Nej 25 1 0 1 1 1
Dialog 1 45 18 18 25 3
Systematisk
uppföljning 0 18 32 17 18 3
Förbättra
utvärderingar 1 18 17 33 17 3
Påtrycknings-
medel 1 25 18 17 35 2
Annat 1 3 3 3 2 8
Totalt antal svarande: 157

90
I de två nedanstående tabellerna visas hur svaren fördelas på frågan om vilka
lösningar till problem med strategisk anbudsgivning man anser mest lovande.
Tabell B.3 Vilka lösningar anses mest lovande?
Skarpare
Bättre villkor i Ett skarpare
utvärderings förfrågnings- Bättre upphandlings- Uppförande-
modeller underlag uppföljning regelverk kod
Bättre
utvärderings- 25 1 0 1 1
modeller
Skarpare villkor i
förfrågnings- 1 45 18 18 25
underlag
Bättre
uppföljning av
0 18 32 17 18
upphandlande
enhet
Ett skarpare
upphandlings- 1 18 17 33 17
regelverk
Uppförandekod 1 25 18 17 35
Annat 1 3 3 3 2
Totalt antal svarande: 156
Tabell B.4 Vilka lösningar anses mest lovande? - Procent av totalt antal
svarande som har angett respektive svarskombination.
Skarpare
Bättre villkor i Ett skarpare
utvärderings förfrågnings- Bättre upphandlings- Uppförande-
modeller underlag uppföljning regelverk kod
Bättre
utvärderings- 25 1 0 1 1
modeller
Skarpare villkor i
förfrågnings- 1 45 18 18 25
underlag
Bättre
uppföljning av
0 18 32 17 18
upphandlande
enhet
Ett skarpare
upphandlings- 1 18 17 33 17
regelverk
Uppförandekod 1 25 18 17 35
Annat 1 3 3 3 2
Totalt antal svarande: 156

91
Nedanstående tabeller visar hur ofta upphandlare upplever att problem med
strategisk anbudsgivning förekommer. Samtliga problemområden är inräknade i
statistiken.
Tabell B.5 Hur ofta förekommer problem med strategisk anbudsgivning?
Vanligt Förekommer Sällan Har aldrig sett
Stat 10 62 57 133
Kommun 6 70 46 134
Totalt 16 132 103 267
Tabell B.6 Hur ofta förekommer problem med strategisk anbudsgivning?
Procent av respektive frekvensalternativ.
Vanligt Förekommer Sällan Har aldrig sett
Stat 63 47 55 50
Kommun 38 53 45 50
Totalt 100 100 100 100

Adress 103 85 Stockholm
Telefon 08-700 16 00
Fax 08-24 55 43
konkurrensverket@kkv.se

Citera som: Konkurrensverket 2011:1
