# Konkurrensverket 2011:2 — Fallgropar entreprenadupphandling

- Myndighet: Konkurrensverket
- Handböcker och vägledningar
- Dokumentet hos myndigheten: https://www.konkurrensverket.se/globalassets/dokument/informationsmaterial/rapporter-och-broschyrer/rapportserie/rapport_2011-2.pdf
- Sidan hos Ratio Lex: https://ratiolex.se/myndigheter/kkv/vagledningar/2011-2/

> Myndighetens stöd för tillämpningen. Inte bindande.

> Texten är läst ur myndighetens egen publicering, som Ratio Lex hämtat.
> Myndigheten kan ha ändrat dokumentet; aktuell version finns hos myndigheten. Vår version: 2026-03-23.

Fallgropar
vid
entreprenadupphandlingar
KONKURRENSVERKETS
RAPPORTSERIE
2011:2
Konkurrensverket har på eget initiativ granskat ett antal
offentliga upphandlingar av byggentreprenader som gjorts
av kommuner och statliga myndigheter. Tillsynen resulterade
i att fyra ärenden bedömdes vara otillåtna direktupphandlingar.
Rapporten riktar sig till upphandlande myndigheter och
leve rantörer som vill få ökad kunskap om de regler som gäller
för offentlig upphandling av byggentreprenader.
KONKURRENSVERKETS RAPPORTSERIE 2011:2
Fallgropar vid
entreprenadupphandlingar
Rapport 2011:2
Adress 103 85 Stockholm
Telefon 08-700 16 00
Fax 08-24 55 43
konkurrensverket@kkv.se
www.konkurrensverket.se

Fallgropar vid entreprenadupphandlingar
Konkurrensverkets rapportserie 2011:2

Konkurrensverket januari 2011
Utredare: Helena Henriksson och Sara Sandelius
ISSN-nr 1401-8438
E-print AB, Stockholm 2011
Foto: Istockphoto

Förord
Den här rapporten riktar sig till upphandlande myndigheter och
leverantörer som vill skaffa sig ökad kunskap om några av de
vanligast förekommande problemen som kan uppstå när myndig-
heter beställer byggentreprenader.
Rapporten beskriver ett tillsynsprojekt gällande offentliga upphand-
lingar av byggentreprenad som Konkurrensverket har drivit under
2010. Projektet resulterade bland annat i fyra tillsynsärenden som
bedömdes vara otillåtna direktupphandlingar. I rapporten redovisar
vi de fyra tillsynsärendena och de viktigaste slutsatser vi har dragit
utifrån dessa.
Tillsynsärendena visar att upphandlande myndigheter inte alltid har
klart för sig vad som är en byggentreprenad och när en offentlig
upphandling måste genomföras. I rapporten redovisar Konkurrens-
verket sina bedömningar av när en offentlig upphandling ska ske.
I och med nya regler i upphandlingslagstiftningen från 15 juli 2010
kan upphandlingar som bedöms vara otillåtna direktupphandlingar
leda till att avtal förklaras ogiltiga och upphandlande myndigheter
kan dömas att betala en upphandlingsskadeavgift. Vikten av kun-
skap om upphandlingsregelverket blir i och med detta ännu större
för både upphandlande myndigheter och leverantörer.
Stockholm i januari 2011
Dan Sjöblom
Generaldirektör

Innehåll
Sammanfattning ........................................................................................ 6
1 Inledning ........................................................................................ 8
1.1 Avgränsningar ............................................................................... 9
1.2 Utredningsarbetet .......................................................................... 9
1.3 Disposition .................................................................................... 11
2 Upphandling av byggentreprenader ...................................... 13
2.1 Allmänt om upphandlingsreglerna .......................................... 13
2.2 Rättsmedel på upphandlingsområdet ...................................... 18
2.3 Begreppet byggentreprenadkontrakt ....................................... 20
2.4 Entreprenadformer och standardavtal ..................................... 23
2.5 Gränsdragning mellan byggentreprenad- och
tjänstekontrakt ............................................................................. 25
2.6 Undantaget för hyra och förvärv av fastighet ......................... 26
2.6.1 Gränsdragning mellan byggentreprenad-
och hyreskontrakt ...................................................... 27
2.6.2 Förordning om statliga myndigheters
lokalförsörjning .......................................................... 29
2.7 Kontrakt som subventioneras med mer än hälften av
en upphandlande myndighet .................................................... 30
2.8 Undantag från skyldigheten att annonsera en
upphandling ................................................................................. 31
2.8.1 Tekniska skäl .............................................................. 32
2.8.2 Kompletterande byggentreprenader eller
ändrings- och tilläggsarbeten ................................... 34
2.8.3 Upprepning av byggentreprenader ........................ 36
2.9 Sammanfattning ........................................................................... 37
3 Konkurrensverkets beslut i tillsynsärendena ....................... 39

3.1.1 Icke annonserad upphandling med
åberopande av tekniska skäl .................................... 40
3.1.2 Avtals huvudsakliga syfte ........................................ 42
3.1.3 Kompletterande arbeten ........................................... 45
3.1.4 Tillämpning av hyresundantaget på
ombyggnation av befintlig byggnad ....................... 48
3.1.5 Tidigare tillsynsbeslut gällande
tillämpningen av hyresundantaget ......................... 51
4 Slutsatser ...................................................................................... 52
Källförteckning ........................................................................................ 55
Bilagor........................................................................................................ 57
Bilaga 1 Översikt av kartläggning kommunal sektor .......................... 57
Bilaga 2 Översikt av kartläggning i statlig sektor ................................ 59
Bilaga 3 Sammanställning av överprövningsstatistik, allmän
förvaltningsdomstol .................................................................... 60

Sammanfattning
I denna rapport exemplifierar Konkurrensverket vad som utgör en
otillåten direktupphandling inom området för byggentreprenader.
Rapporten har sin utgångspunkt i ett antal tillsynsärenden. Tillsyns-
ärendena behandlar gränsdragningen mellan hyra av fastighet och
byggentreprenad, kompletterande byggentreprenader samt andra
situationer som kan utgöra ett kringgående av upphandlings-
lagstiftningen.
Både beställarsidan och utförandesidan av en byggentreprenad
måste ha god insikt i upphandlingsregelverket. Syftet med rapporten
är att öka kunskapen hos upphandlande myndigheter och leveran-
törer om det upphandlingsrättsliga regelverket och att därmed bidra
till att reglerna följs.
Den svenska upphandlingslagstiftningen bygger på EU-direktiv och
har som syfte att skapa fri rörlighet för varor, tjänster och byggentre-
prenader samt att öppna upphandlingsområdet för konkurrens i alla
medlemsstater. Genom att uppsöka och dra nytta av konkurrensen
kan upphandlande myndigheter använda de offentliga medel som
finansierar upphandlingar på bästa sätt. För att förbättra efterlev-
naden av upphandlingsreglerna har nya regler om rättsmedel ut-
arbetats inom EU. Den 15 juli 2010 infördes dessa regler i lagen
(2007:1091) om offentlig upphandling (LOU). Reglerna syftar bland
annat till att skapa effektiva rättsmedel mot otillåtna direktupphand-
lingar, det vill säga avtal som ingåtts utan att ha annonserats på det
sätt som krävs enligt lagstiftningen.
Med de nya reglerna i LOU har det blivit möjligt att ogiltigförklara
avtal som ingåtts i strid med lagen. Både beställare och utförare
påverkas av en ogiltigförklaring. Konkurrensverket kan också föra
talan i allmän förvaltningsdomstol om att en upphandlande myn-
dighet ska åläggas att betala en upphandlingsskadeavgift. En sådan

7
avgift kan dömas ut om ett avtal har ingåtts med en leverantör utan
att det skett någon annonsering trots att avtalet skulle ha föregåtts av
en annons enligt LOU.
Det är viktigt att fastställa ett avtals eller ett kontrakts huvudsakliga
syfte för att kunna avgöra om avtalet eller kontraktet är ett bygg-
entreprenadkontrakt eller ett avtal om nyttjanderätt till fastighet,
exempelvis ett hyresavtal. Vid denna bedömning är det inte avgör-
ande hur parterna benämnt avtalet. Detta framgår av tillsynsären-
dena gällande Färgelanda kommuns ombyggnation av en industri-
fastighet och Migrationsverkets ombyggnation och hyra av en för-
varsenhet.
Annonsering av upphandlingar är en central del av upphandlings-
rättens regler. Enligt huvudregeln ska kontrakt annonseras inom
hela EU om kontraktets värde överstiger tröskelvärdena. Tröskel-
värdet för byggentreprenader uppgick till 47 – 48 miljoner kronor
under undersökningsperioden. Tillsynsärendet gällande Halmstads
kommuns upphandling av Halmstad Arena visar att det inte är
tillräckligt att konkurrens sökts åstadkommas på annat sätt, utan
annonsering måste ske i enlighet med regelverket.
I LOU finns möjligheter att komplettera en pågående byggentre-
prenad utan att behöva genomföra en ny upphandling. Men den
upphandlande myndigheten måste ha klart för sig i vilka samman-
hang detta undantag kan tillämpas. Bristande planering eller senare
tillkomna önskemål från den upphandlande myndighetens sida är
inte tillräckliga skäl för att kunna använda undantaget. Det framgår
av Konkurrensverkets tillsynsärende gällande Sundsvall Arena AB:s
upphandling av Himlabadet.

8
1 Inledning
Denna rapport är en del av ett projekt avseende offentlig upphand-
ling av byggentreprenader – ett projekt som Konkurrensverket gen-
omförde under hösten 2010. Det har syftat till att uppmärksamma
upphandlande myndigheter och leverantörer på reglerna om off-
entlig upphandling av byggentreprenader, för att härigenom öka
kunskapen om reglerna att bidra till att aktörerna i högre grad följer
reglerna.
Den 15 juli 2010 infördes nya regler i lagen (2007:1091) om offentlig
upphandling (LOU). Dessa regler innebär bland annat att en allmän
förvaltningsdomstol kan ogiltigförklara ett avtal som föregåtts av en
otillåten direktupphandling. Enligt de nya reglerna har Konkurrens-
verket också möjlighet att ansöka hos allmän förvaltningsdomstol
om att en upphandlande myndighet som genomfört en otillåten
direktupphandling ska betala en upphandlingsskadeavgift. Avgiften
kan uppgå till högst 10 miljoner kronor, dock högst till tio procent av
kontraktsvärdet.
Det framgår inte av LOU vad som är en otillåten direktupphandling.
Konkurrensverket anser att en otillåten direktupphandling är ingå-
ende av ett avtal som rätteligen borde ha föregåtts av en annonserad
upphandling i enlighet med upphandlingsreglerna.
De nya reglerna innebär ett ökat behov av information om vad som
kan utgöra en otillåten direktupphandling. Med denna rapport vill
Konkurrensverket klargöra och exemplifiera vad som enligt Konkur-
rensverkets bedömning utgör en otillåten direktupphandling inom
området för byggentreprenader. Rapportens syfte är att bidra till att
upphandlande myndigheter ska tillämpa LOU, och att marknaden
för offentlig upphandling av byggentreprenader ska fungera väl.
Genom information på området skapas bättre förutsättningar för en

9
effektiv offentlig upphandling med utnyttjande av konkurrensen för
en bättre affär.
1.1 Avgränsningar
Denna rapport grundar sig på ett antal tillsynsärenden som Konkur-
rensverket har utrett. Konkurrensverket har funnit tillsynsärendena
genom att kartlägga offentliga upphandlingar av byggentreprenader.
Den kartläggning som genomförts omfattar upphandlingar som ut-
förts av kommuner, statliga myndigheter samt statliga och kommun-
ala bolag. De upphandlingar som granskats har rört byggnationer
som i första hand nyligen avslutats och vars värde har överstigit det
aktuella tröskelvärdet.1
Kartläggningen omfattar således inte landstingens upphandlingar av
byggentreprenader eller upphandlingar inom anläggningsmark-
naden. Upphandlingar inom försörjningssektorerna, vilka regleras
av lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi,
transporter och posttjänster (LUF), ingår heller inte. Kartläggningen
omfattar inte heller samtliga byggnationer som genomförts av kom-
munerna, utan endast de som återfunnits vid de sökningar som Kon-
kurrensverket genomfört.
1.2 Utredningsarbetet
Konkurrensverket genomförde kartläggningen av upphandling av
byggentreprenader i tre nivåer, enligt följande.
Nivå 1: En genomgång av samtliga kommuners byggentreprenad-
upphandlingar genomfördes. Sökningar gjordes främst på kom-
1 Detta begrepp beskrivs i avsnitt 2.1.

10
munernas webbplatser. Avsikten var att i första hand hitta större och
avslutade byggentreprenader. I vissa fall hittades också upphand-
lingar via massmedia och tips från allmänheten.
Konkurrensverket gjorde även en genomgång av samtliga statliga
myndigheter och vissa statliga bolag, för att upptäcka vilka som
genomför offentlig upphandling av byggentreprenader.
Nivå 2: Genomgången under nivå 1 resulterade i att ett urval för
fördjupad granskning gjordes avseende upphandlingar genomförda
av 21 olika kommuner.2 Dessutom gjordes ett urval för granskning
beträffande upphandlingar genomförda av fem statliga myndigheter
samt en granskning av hur fyra statliga bolag genomför sina upp-
handlingar av byggentreprenader.3
Granskningen skedde genom att frågor skickades till aktörerna.
Frågorna till kommunerna, och i vissa fall till kommunala bolag,
handlade främst om den specifika byggentreprenad som hittades vid
den inledande genomgången. Syftet var att ta reda på om upphand-
lingen hade genomförts i enlighet med upphandlingslagstiftningen.
Kommunerna ombads också att redogöra för upplevda problem
gällande offentliga upphandlingar av byggentreprenader.
Frågorna till de statliga myndigheterna handlade i vissa fall om
specifika upphandlingar som påträffats vid den inledande genom-
gången. I vissa fall handlade frågorna också om vilka byggentrepre-
nadprojekt som nyligen färdigställts. Andra frågor var av mer all-
män karaktär, för att få en beskrivning av hur myndigheten organi-
serar offentlig upphandling av byggentreprenader.
2 Bilaga 1 innehåller en lista över granskade kommuner, kommunala bolag och
upphandlingsföremål.
3 Bilaga 2 innehåller en lista över granskade statliga myndigheter, statliga bolag och
upphandlingsföremål.

11
Vad gäller de statliga bolagen tog frågorna sikte på att utröna om
bolagen anser sig vara upphandlande myndigheter och, i förekom-
mande fall, vilka byggnationer som uppförts under en viss tids-
period.
Nivå 3: I de fall som uppgifterna pekade på att det varit fråga om en
otillåten direktupphandling har Konkurrensverket inlett ett tillsyns-
ärende. Urvalet skedde med utgångspunkt i Konkurrensverkets
policy för prioritering av konkurrens- och upphandlingsfrågor.4
Upphandlingar över tröskelvärdena och byggentreprenadprojekt
som nyligen avslutats eller var i avslutningsskedet prioriterades.
Följden blev därför att fyra tillsynsärenden initierades. Tre av dessa
tillsynsärenden gällde den kommunala sektorn och ett ärende gällde
den statliga sektorn.
Konkurrensverket har inte tagit ställning till om övriga upphand-
lingar som granskats har genomförts i enlighet med LOU.
1.3 Disposition
En översiktlig bakgrundsbeskrivning och information om rapporten
finns i kapitel 1.
I kapitel 2 finns först en kort beskrivning av upphandlingsreglerna
Därefter följer en djupare genomgång av rättsläget för byggentrepre-
nadupphandlingar och vad som är relevant vid dessa upphand-
lingar. Detta sker bland annat genom en redovisning av den rätts-
praxis som finns på området. Främst redovisas praxis från EU-dom-
stolen. Detta kapitel berör även vissa delar av de standardavtal som
4 Konkurrensverket väger enligt policyn in hur allvarligt problemet eller företeelsen är, hur
viktigt det är att få ett vägledande avgörande och om någon annan myndighet eller aktör är
bättre lämpad att agera i frågan eller om den bättre tas om hand med hjälp av ett annat
regelverk.

12
finns inom byggsektorn, och som bedöms vara relevanta för
rapporten.
Kapitel 3 innehåller utfallet av de tillsynsärenden som Konkurrens-
verkets kartläggning resulterat i. I kapitlet ingår också en redogör-
else för tidigare beslut som Konkurrensverket fattat angående upp-
handlingar av byggentreprenader.
Konkurrensverkets slutsatser finns i kapitel 4.

13
2 Upphandling av byggentreprenader
För att skapa förståelse för och ge en bakgrund till upphandlingslag-
stiftningen inleds detta avsnitt med en översiktlig beskrivning av
reglerna som gäller för offentlig upphandling. Sedan följer en för-
djupad genomgång av rättsläget, som utgår från byggentreprenad-
upphandlingar.
2.1 Allmänt om upphandlingsreglerna
När kommuner, statliga myndigheter och vissa offentliga företag ska
ingå avtal med leverantörer avseende om byggentreprenader, varor
och tjänster samt byggkoncessioner ska de genomföra en offentlig
upphandling. Offentlig upphandling regleras av lagen (2007:1091)
om offentlig upphandling (LOU).5 De som omfattas av skyldigheten
att upphandla enligt LOU kallas upphandlande myndigheter.
LOU trädde ikraft den 1 januari 2008. Den tidigare gällande lagen
(1992:1528) om offentlig upphandling (ÄLOU) infördes den 1 januari
1994. Enligt övergångsbestämmelserna till LOU ska ÄLOU tillämpas
beträffande upphandlingar som påbörjades före den 1 januari 2008.
En upphandling anses i detta avseende påbörjad när den upphand-
lande myndigheten beslutat om vilket upphandlingsförfarande som
myndigheten ska använda, eller senast när myndigheten genom an-
nons eller på annat sätt beslutat att begära in anbud.6
De svenska upphandlingsreglerna bygger i huvudsak på EU-direk-
tiv. Det bakomliggande direktivet för LOU är direktiv 2004/18/EG.7
5 Upphandling inom försörjningssektorerna regleras av LUF.
6 Prop. 2006/07:128 s. 447.
7 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av
förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster. Direktivet
till den del av ÄLOU som rörde byggentreprenader var Rådets direktiv 93/37/EEG av den 14

14
Genom direktiven har EU infört gemensamma bestämmelser om
upphandling inom hela den inre marknaden. Syftet med de gemen-
samma upphandlingsreglerna är att främja fri rörlighet för varor,
tjänster och byggentreprenader och att området ska öppnas för icke
snedvriden konkurrens i alla medlemsstater. LOU ska därför tolkas
och tillämpas enligt direktivens syfte och lydelse, EU-domstolens
praxis och de EU-rättsliga principerna som följer av EUF-fördraget.8
Vid all offentlig upphandling ska grundläggande principer tillämp-
as. Dessa principer innebär att de upphandlande myndigheterna ska
behandla leverantörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande
sätt. De ska också genomföra upphandlingar på ett öppet sätt. Dess-
utom ska myndigheterna ta hänsyn till principerna om ömsesidigt
erkännande och proportionalitet.9
Olika regler gäller för upphandlingar vars värde överstiger respek-
tive understiger vissa bestämda tröskelvärden som gäller för offent-
lig upphandling. För upphandlingar under tröskelvärdena och för så
kallade B-tjänster10 gäller 15 kap. LOU. Dessa upphandlingar omfatt-
as inte av EU:s upphandlingsdirektiv. De grundläggande principer-
na gäller dock även dessa upphandlingar.
juni 1993 om samordning av förfarandena vid tilldelning av offentliga upphandlingskontrakt
för bygg- och anläggningsarbeten.
8 Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, bl.a. artiklarna 18, 49 och 56.
9 I 1 kap. 4 § ÄLOU anges bl.a. att upphandlingar ska genomföras affärsmässigt samt att
anbudsgivare, anbudssökande och anbud ska behandlas utan ovidkommande hänsyn.
Begreppet affärsmässighet i ÄLOU utmönstrades i och med ikraftträdandet av LOU.
Bestämmelsen i 1 kap. 9 § LOU anses inte innebära någon förändring av rättsläget vad gäller
vilka rättsprinciper som ska iakttas vid en upphandling. Prop. 2006/07:128 s. 156 f.
10 Till B-tjänster räknas tjänster, vilka normalt lämpar sig mindre väl för gränsöverskridande
handel bl.a. hotell- och restaurangtjänster, säkerhets- och bevakningstjänster och utbildning.

15
Europeiska kommissionen fastställer tröskelvärdena vartannat år
genom en EU-förordning.11
Tröskelvärden för byggentreprenadupphandling
Tröskelvärden 47 778 869 kr 5 150 000 euro
2008-2009
Tröskelvärden 48 193 215 kr 4 845 000 euro
2010-2011
Tabellen redovisar tröskelvärdet för byggentreprenader från och med
1 januari 2010, samt de tröskelvärden som gällde dessförinnan.
För att kunna avgöra vilka regler som ska tillämpas vid en upphand-
ling måste alltså den upphandlande myndigheten beräkna värdet av
kontraktet. Värdet ska uppskattas till det totala belopp som betalas
ut enligt det kontrakt som följer av upphandlingen. Den upphand-
lade myndigheten ska beräkna värdet när annonsen skickas eller när
leverantörer bjuds in till anbudsgivning. Vid beräkningen av kon-
traktsvärdet ska upphandlaren beakta options- och förlängnings-
klausuler som om de utnyttjas. Vid beräkningen av värdet av ett
byggentreprenadkontrakt ska kostnaden för entreprenaden, och
värdet av varor och tjänster som den upphandlande myndigheten
tillhandahåller leverantören för att entreprenaden ska kunna full-
göras, räknas in.12 En byggentreprenad får inte delas upp i avsikt att
försöka kringgå bestämmelserna om upphandling över tröskel-
värdena.13
11 Meddelande från Kommissionen Motvärden till tröskelvärdena i Europaparlamentets och
rådets direktiv 2004/17/EG, 2004/18/EG och 2009/81/EG (2009/C 292/01). Införlivad i svensk rätt
genom Tillkännagivande (2008:32) av tröskelvärden för offentlig upphandling.
12 Värdet av varor och tjänster som inte krävs för att entreprenaden ska kunna fullgöras får inte
ingå i beräkningen av värdet, om det skulle medföra att lagens regler om upphandling över
tröskelvärdena inte blir tillämpliga på upphandlingen av dessa varor och tjänster, 3 kap. 8 §
LOU.
13 3 kap. 5 § LOU.

16
Huvudregeln är att alla upphandlingar ska annonseras. Annonsering
av kontrakt är en väsentlig del i förverkligandet av den inre mark-
naden. För att alla tänkbara leverantörer, oavsett nationalitet, ska
kunna få information om kommande kontrakt ska upphandlingar
över tröskelvärdena normalt annonseras i Europeiska unionens
officiella tidning (EUT) genom databasen Tenders Electronic Daily
(TED).
Upphandlingar under tröskelvärdena ska annonseras i en nationell
elektronisk databas eller på annat sätt som möjliggör en effektiv
konkurrens. Lagen anger vissa undantagsfall då en upphandlande
myndighet kan tilldela ett upphandlingskontrakt utan föregående
annonsering.
För upphandlingar över tröskelvärdena kan den upphandlande
myndigheten välja mellan att använda ett öppet eller ett selektivt
förfarande. Under vissa förutsättningar får upphandlaren använda
förhandlat förfarande. Endast i de fall som lagen särskilt anger får
upphandlaren använda förhandlat förfarande. I särskilt kompli-
cerade upphandlingar kan det finnas möjlighet att använda en så
kallad konkurrenspräglad dialog.
Öppet förfarande är ett förfarande där alla leverantörer som önskar får
lämna anbud. Den upphandlande myndigheten annonserar upp-
handlingen i EUT och intresserade leverantörer begär ut förfråg-
ningsunderlaget som de sedan kan lämna anbud utifrån. Några
förhandlingar mellan den upphandlande myndigheten och leve-
rantörerna får inte ske.
Vid ett selektivt förfarande bjuder den upphandlande myndigheten in
leverantörer genom en annons i EUT. De får sedan ansöka om att få
lämna anbud. Efter annonseringen styrker leverantören sin förmåga i
olika avseenden genom intyg. Därför måste kraven på leverantören
finnas med i annonsen. Leverantören begär sedan att få delta i an-
budstävlingen.

17
Den upphandlande myndigheten väljer därefter ut så många leve-
rantörer som angetts i annonsen bland de som uppfyllt de ställda
kraven. Till dessa skickas sedan förfrågningsunderlaget ut samtidigt.
Inga andra anbud än från de leverantörer som inbjudits får prövas av
den upphandlande myndigheten. Några förhandlingar med leveran-
törerna får inte förekomma.
Med förhandlat förfarande avses ett förfarande där den upphandlande
myndigheten bjuder in leverantörer att lämna anbud. Den upphand-
lande myndigheten kan sedan ta upp förhandling med en eller flera
av de inbjudna leverantörerna. Liksom vid selektivt förfarande sker
först en kvalificering av leverantörerna. I några begränsade fall får
förhandlat förfarande ske utan föregående annonsering. I avsnitt 2.9
nedan finns en redogörelse för några av dessa undantag.
En upphandlande myndighet får använda sig av konkurrenspräglad
dialog om det är fråga om ett särskilt komplicerat kontrakt, och om
ett öppet eller ett selektivt förfarande inte medger tilldelning av ett
kontrakt. En upphandlande myndighet får använda sig av förfar-
andet när det är omöjligt att utforma någon exakt specifikation, och
även i de fall där det inte går att utforma specifikationer som gör det
möjligt att värdera alla lösningar som marknaden kan erbjuda.
Den upphandlande myndigheten får inte göra väsentliga ändringar i
kontraktsvillkoren efter det att upphandlingskontraktet med den
utvalda leverantören är tecknat. Detta gäller oavsett vilket upphand-
lingsförfarande som har använts. Ändringar i ett befintligt upphand-
lingskontrakt kan medföra att en ny offentlig upphandling måste
genomföras och ett nytt kontrakt ska tilldelas.14
14 EU-domstolens dom i mål C-454/06 Pressetext.

18
2.2 Rättsmedel på upphandlingsområdet
En leverantör som anser att en upphandlande myndighet har brutit
mot LOU kan begära överprövning av en pågående upphandling vid
en förvaltningsrätt. Om förvaltningsrätten finner att en överträdelse
av LOU har ägt rum, och om detta samtidigt har medfört eller kan
medföra att leverantören lider skada, kan förvaltningsrätten besluta
att upphandlingen ska rättas eller göras om.15
Förvaltningsrättens dom kan överklagas till kammarrätt, vars dom i
sin tur kan överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen16. För att
kammarrätten eller Högsta förvaltningsdomstolen ska ta upp ett mål
krävs prövningstillstånd.17 Konkurrensverket har i en undersökning
av antalet överprövningar inom området för byggentreprenader
funnit att cirka 100 överprövningar skett under en period om tre år.18
Den 15 juli 2010 infördes nya regler bland annat om rättsmedel i
LOU. Bestämmelserna har införts för att komma till rätta med två
problem.19 Det första problemet är att en upphandlande myndighet
skyndar sig att teckna ett avtal med en leverantör för att stänga
möjligheterna till överprövning (så kallad race to signature). Det
andra problemet är att det saknats effektiva rättsmedel mot otillåtna
direktupphandlingar, det vill säga avtal som ingåtts utan att ha an-
nonserats på det sätt som krävs enligt lagstiftningen. I förarbetena till
de nya bestämmelserna anges att begreppet ”avtal” i detta samman-
hang omfattar alla former av ingångna avtal, till exempel kontrakt
15 16 kap. 5 § LOU.
16 Tidigare Regeringsrätten, namnbyte den 1 januari 2011.
17 34 a, 35 och 36 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291).
18 En sammanställning av överprövningsstatistik för åren 2007, 2008 och 2009 finns i bilaga 3.
19 Prop. 2009/10:180 s. 100.

19
eller ramavtal, som normalt skulle ha föregåtts av ett upphandlings-
förfarande enligt lagen.20
För upphandlingar som påbörjades före den 15 juli 2010 gäller de
äldre reglerna om överprövning.21 Som ovan nämnts anses en upp-
handling påbörjad när den upphandlande myndigheten beslutat om
vilket upphandlingsförfarande som ska tillämpas, eller senast när
myndigheten genom annons eller på annat sätt beslutat att begära in
anbud. När det gäller en otillåten direktupphandling anses denna
påbörjad först när ett avtal har slutits utan att upphandlingen har
annonserats enligt bestämmelserna i LOU. Men detta gäller inte om
den upphandlande myndigheten kan visa att ett upphandlingsför-
farande enligt lagen rent faktiskt har påbörjats vid en tidigare tid-
punkt.22
Regler om så kallad avtalsspärr har nu införts i LOU. Dessa regler
infördes för att komma till rätta med problemet att upphandlande
myndigheter tecknar avtal utan att leverantörer ges möjlighet att
begära överprövning av upphandlingen. Avtalsspärren innebär att
upphandlande myndigheter inte får ingå avtal direkt efter ett till-
delningsbeslut, utan måste vänta till dess tiden för avtalsspärren löpt
ut. Under den tid som spärren gäller kan upphandlingen prövas av
allmän förvaltningsdomstol efter ansökan av en leverantör. Om
tilldelningsbeslutet skickas till leverantörerna elektroniskt gäller
avtalsspärren i minst tio dagar. Om tilldelningsbeslutet skickas på
annat sätt, till exempel via brev, gäller avtalsspärren i minst 15
dagar.23
För att komma till rätta med att det saknats effektiva rättsmedel på
området har det med de nya reglerna blivit möjligt att ogiltigförklara
20 Prop. 2009/10:180 s. 360.
21 Övergångsbestämmelserna till lag 2010:571.
22 Prop. 2009/10:180 s. 310.
23 16 kap. 6 § LOU.

20
avtal som ingåtts i strid med lagen.24 Ansökan om ogiltighet av avtal
inges av leverantör till allmän förvaltningsdomstol.
Vidare har det i LOU också införts en möjlighet för allmän förvalt-
ningsdomstol att döma ut en upphandlingsskadeavgift efter ansökan
från Konkurrensverket. Sådan avgift kan en upphandlande myndig-
het åläggas att betala när den upphandlande myndigheten har ingått
ett avtal med en leverantör utan att det skett någon annonsering,
trots att avtalet rätteligen skulle ha föregåtts av ett annonserat
upphandlingsförfarande enligt LOU. Ingåendet av ett avtal på detta
sätt är enligt Konkurrensverkets bedömning en otillåten direktupp-
handling. . Upphandlingsskadeavgiften får inte överstiga tio procent
av det aktuella upphandlingskontraktets värde. Den maximala av-
giften som kan dömas ut är tio miljoner kronor.25
2.3 Begreppet byggentreprenadkontrakt
Detta avsnitt redogör mer detaljerat för begreppet byggentreprenad-
kontrakt. Avsnittet redovisar också relevant praxis, främst från EU-
domstolen.
För att ett avtal ska anses utgöra ett kontrakt i LOU:s mening krävs
enligt 2 kap. 10 § LOU att det ska vara fråga om ett skriftligt avtal
med ekonomiska villkor som (i) sluts mellan en eller flera upphand-
lande myndigheter och en eller flera leverantörer, och som (ii) avser
bland annat utförande av en byggentreprenad och (iii) undertecknas
av parterna på något sätt.
Begreppet byggentreprenadkontrakt ska i samband med offentlig
upphandling tolkas vidsträckt och på så sätt att EU-direktivens
24 16 kap. 15 § LOU.
25 17 kap. 4 § LOU.

21
ändamålsenliga verkan säkerställs.26 Det innebär att den rättsliga
klassificering som parterna gör i ett avtal inte är av avgörande
betydelse.27 Hur en upphandlande myndighet väljer att finansiera en
byggentreprenad är inte heller avgörande vid bedömningen. Det
krävs inte att den som ingår ett avtal med en upphandlande myn-
dighet själv ska ha möjlighet att utföra en avtalad prestation, exem-
pelvis en byggentreprenad, för att kvalificeras som leverantör i
upphandlingsrättslig mening.28
Begreppet byggentreprenadkontrakt definieras i 2 kap. 3 § LOU, som
bygger på artikel 1 punkten 2b i direktiv 2004/18/EG. För att det ska
vara fråga om ett byggentreprenadkontrakt ska kontraktet avse
utförande, eller både projektering och utförande av arbeten som är
kan knytas till en verksamhet som anges i bilaga 1 till LOU. Verk-
samheter som nämns i bilagan är uppförande av byggnader, grund-
arbeten, markundersökning, takarbeten m.m. Med projektering
avses tjänster förknippade med byggentreprenader, såsom arkitekt-
och ingenjörsarbeten.
Ett byggentreprenadkontrakt kan också vara ett kontrakt som
medför att ett byggnadsverk byggs enligt krav som den upphand-
lande myndigheten ställer upp, oavsett hur kontraktet utformas.29
I direktivet formuleras detta som att byggentreprenaden ska till-
godose de behov som den upphandlande myndigheten specificerat.
För att den upphandlande myndigheten ska anses ha specificerat
26 EU-domstolens dom i mål C-399/98 Ordine degli Architetti m.fl. punkt 52.
27 EU-domstolens dom i mål C-536/07 Kommissionen mot Tyskland punkt 54. Se även EU-
domstolens dom i mål C-399/98 Ordine degli Architetti m.fl. punkterna 63-75.
28 EU-domstolens dom i mål C-220/05 Jean Auroux m.fl. punkt 40.
29 Motsvarande definition i ÄLOU stod inte helt i överensstämmelse med det bakomliggande
EU-direktivet, då definitionen i ÄLOU inte inkluderade avtal som hade till syfte att oavsett
form genomföra bygg- och anläggningsarbete enligt den upphandlande myndighetens krav.
Direktivets lydelse har dock företräde framför motsvarande bestämmelse i ÄLOU (se RÅ 1996
ref 50). Termen byggentreprenad enligt ÄLOU täckte sålunda in även denna typ av kontrakt
(se Hentze & Sylvén, Offentlig upphandling – en lagkommentar, 1998, s. 71, jfr NOU dnr
2006/0152-29).

22
sina behov i den mening som anges i bestämmelsen krävs att myn-
digheten har vidtagit åtgärder för att specificera byggentreprenaden
eller åtminstone i syfte att utöva ett bestämmande inflytande över
projekteringen.30
Ett byggnadsverk är det samlade resultatet av bygg- och anlägg-
ningsarbeten, om resultatet självständigt kan utgöra en teknisk eller
ekonomisk funktion. EU-domstolen har i ett mål som rörde uppför-
andet av ett nöjescentrum m.m. ansett att nöjescentrumet utgjorde ett
byggnadsverk eftersom det framgick tydligt av avtalet att nöjescen-
trumet var avsett att inrymma affärs- och servicelokaler. Avtalet
måste därför enligt domstolen anses fylla en ekonomisk funktion.31
Ett upphandlingskontrakt ska innehålla ekonomiska villkor. Kriteriet
ekonomiska villkor innebär inte endast direkta betalningar. Alla for-
mer av ersättning som kan kvantifieras i pengar och som en upp-
handlande myndighet åtar sig att betala till en leverantör är ekono-
miska villkor.32 EU-domstolen har exempelvis i ett fall ansett att
kriteriet ekonomiska villkor var uppfyllt när motprestationen från
myndighetens sida bestod av en avräkning av hela stadsplanerings-
avgiften. Stadsplaneringsavgiften i det aktuella fallet uppgick till en
summa som var större än det aktuella tröskelvärdet.33
För att det ska vara fråga om ett avtal med ekonomiska villkor krävs
det att den upphandlande myndighet som ingått ett offentligt
byggentreprenadkontrakt erhåller en prestation mot ersättning i
enlighet med kontraktet. En sådan prestation ska enligt domstolen
30 EU-domstolens dom i mål C-451/08 Helmut Müller punkt 67.
31 EU-domstolens dom i mål C-220/05 Jean Auroux m.fl. punkt 41. För fler exempel se EU-
domstolens dom i mål C-536/07 Kommissionen mot Tyskland punkt 59.
32 Europeiska kommissionen, Guide to the Community Rules on Public Works Contracts s. 12.
33 EU-domstolens dom i mål C-399/98 Ordine degli Architetti mfl punkterna 77f.

23
vara av direkt ekonomiskt intresse för den upphandlande myn-
digheten.34
Enligt EU-domstolen finns ett ekonomiskt intresse när den upp-
handlande myndigheten blir ägare till resultatet av den byggentre-
prenad som är föremål för kontraktet. Ett ekonomiskt intresse
föreligger även när myndigheten på rättslig grund garanteras
tillgång till de anläggningar som är föremål för kontraktet, för att
använda dem för offentliga ändamål. Det ekonomiska intresset kan
också bestå av de ekonomiska fördelar som den upphandlande
myndigheten kan få genom att i framtiden använda eller överlåta
anläggningen. Intresset kan också bestå i att myndigheten bidragit
ekonomiskt vid utförandet av byggentreprenaden, eller i de risker
som myndigheten står för i det fall att byggentreprenaden blir ett
ekonomiskt misslyckande.
Det krävs inte att en leverantör utför en byggentreprenad direkt åt
en upphandlande myndighet om det är så att den upphandlande
myndigheten har ett direkt ekonomiskt intresse av byggentrepren-
aden.35
Sammanfattningsvis ska begreppet byggentreprenadkontrakt tolkas
vidsträckt. Ett avtal kan således omfattas av begreppet trots att det
inte uppfyller samtliga förutsättningar för att avtalet ska vara ett
upphandlingskontrakt.
2.4 Entreprenadformer och standardavtal
Vid offentlig upphandling av byggentreprenader används normalt
standardavtal. Dessa avtal är gemensamt utarbetade av byggsek-
34 EU-domstolens dom i mål C-451/08 Helmut Müller punkterna 48 och framåt. Se även EU-
domstolens dom i mål C-220/05 Jean Auroux m.fl. punkt 45 .
35 EU-domstolens dom i mål C-451/08 Helmut Müller punkterna 47-58 med hänvisningar.

24
torns parter och utgivna av Byggandets Kontraktskommitté (BKK).
Vilket standardavtal som parterna använder beror på vilken
entreprenadform som de använder, utförandeentreprenad eller
totalentreprenad.
Vid en utförandeentreprenad svarar beställaren, det vill säga den
upphandlande myndigheten, för projekteringen av byggentrepre-
naden. Entreprenören, det vill säga leverantören, utför entreprenad-
en i enlighet med de handlingar som den upphandlande myndighet-
en tillhandahåller.
Vid en totalentreprenad utför totalentreprenören entreprenaden enligt
de funktionskrav som den upphandlande myndigheten ställt upp i
förfrågningsunderlaget. I stället för att beställaren i detalj har beskri-
vit vad som ska uppföras, anger beställaren hur byggnaden ska an-
vändas eller vilka egenskaper byggnaden ska ha. Entreprenörens
åtagande omfattar således helt, eller i vart fall till en väsentlig del,
både projektering och utförande av aktuell byggentreprenad.36
För utförandeentreprenader gäller standardavtalet AB 0437. Som
komplettering till AB 04 finns ABT 0638 som gäller för totalentre-
prenader. Det är vanligt att den upphandlande myndigheten kom-
binerar de olika entreprenadformerna.39
Avtalen AB 04 och ABT 06 innehåller bland annat bestämmelser om
omfattningen av kontraktsarbetena, hur entreprenaden ska utföras
och inom vilka tider den ska genomföras. De innehåller även upp-
gifter om ersättning, ekonomi, besiktning och ansvar.
36 Hedberg, Kommentarer till AB 04, ABT 06 och ABK 09, 2010 s. 13.
37 Allmänna bestämmelser för byggnads-, anläggnings- och installationsentreprenader.
38 Allmänna bestämmelser för totalentreprenader avseende byggnads-, anläggnings- och
installationsarbeten.
39 Hedberg, a a s. 190.

25
Som hjälpmedel för att upprätta de administrativa föreskrifterna i
förfrågningsunderlaget finns AMA AF40, som innehåller en modell
för och standardtexter till de administrativa föreskrifterna.41
Föreskrifterna är ordnade i en hierarkisk struktur med koder och
rubriker. Till exempel menas med AF administrativa föreskrifter,
under rubriken AFC finns Entreprenadföreskrifter vid utförande-
entreprenad, rubriken AFC.3 Organisation, rubriken AFC.36 Sam-
ordning och så vidare. Upphandlingsföreskrifter finns i avsnittet
AFB, till exempel vilket upphandlingsförfarande som ska tillämpas
och information om förfrågningsunderlaget. Det är vanligt att för-
frågningsunderlaget vid offentlig upphandling av byggentreprenad-
er följer AMA AF:s upplägg.
2.5 Gränsdragning mellan byggentreprenad- och
tjänstekontrakt
Det kan uppstå problem med gränsdragningar när en upphandlande
myndighet ska teckna kontrakt som behandlar olika delar, till exem-
pel både bygg-, anläggningsarbeten och tjänster såsom fastighets-
förvaltning. De tröskelvärden som gäller för tjänstekontrakt är näm-
ligen avsevärt lägre än de som gäller för byggentreprenadkontrakt.42
För att avgöra om ett sådant kontrakt avser tjänster eller arbeten som
räknas till byggentreprenader ska kontraktets huvudsakliga föremål
och syfte fastställas.43 Det är inte fråga om en byggentreprenad enligt
upphandlingsreglerna om bygg- eller anläggningsarbetena är av
40Administrativa föreskrifter för byggnads-, anläggnings-, och installationsentreprenader. Den
senaste versionen är AMA AF 07.
41 Hedberg, a a, s. 17.
42 Gällande tröskelvärden för varor och tjänster är 125 000 euro eller 1 243 375 kr för statliga
myndigheter och 193 000 euro eller 1 919 771 kr för övriga upphandlande myndigheter,
tillkännagivande (2010:53) av tröskelvärdena vid offentlig upphandling, ikraft 2010-02-16.
43 EU-domstolens domar i mål C-220/05 Jean Auroux m.fl. punkt 37 och C-536/07 Kommissionen
mot Tyskland punkt 56.

26
underordnad betydelse jämfört med kontraktets huvudinnehåll och
en följd av kontraktet eller ett komplement till kontraktet.44
EU-domstolen har i en dom funnit att kontraktet som var fråga i
målet var ett byggentreprenadkontrakt och inte ett tjänstekontrakt.
Domstolen menade att de delar av kontraktet som avsåg tjänster,
såsom fastighetsförvärv, sökande efter finansiering m.m., ingick i
färdigställandet av det byggnadsverk som skulle utföras enligt
kontraktet. EU-domstolen bedömde att det huvudsakliga föremålet
för kontraktet var utförande av bygg- och anläggningsarbeten.45
2.6 Undantaget för hyra och förvärv av fastighet
Detta avsnitt redogör för det särskilda undantag i LOU som reglerar
rättigheter till fastigheter. Avsnittet redogör speciellt för det så
kallade hyresundantaget, undantaget för kontrakt eller avtal som
gäller hyra av fastighet. I efterföljande avsnitt redogör Konkurrens-
verket för hur gränsdragningen mellan byggentreprenadkontrakt
och hyreskontrakt bör göras. Avsnittet innehåller också en redogör-
else för förordningen om statliga myndigheters lokalförsörjning.
Enligt 1 kap. 6 § punkten 1 LOU omfattar upphandlingsreglerna inte
kontrakt som avser hyresrätt, förvärv av fastighet eller vissa andra
rättigheter till fastighet. Motsvarande bestämmelse finns i artikel 16 i
direktiv 2004/18/EG. Beaktandesats 24 till direktivet motiverar un-
dantaget med att dessa typer av inköp har särdrag som gör att reg-
lerna för offentlig upphandling inte bör tillämpas. Detta utgör så-
ledes ett undantag från upphandlingsreglerna.
Enligt EU-domstolens praxis ska bestämmelser om undantag från
upphandlingsreglerna tolkas restriktivt. Det är den upphandlande
44 Beaktandesats 10 till direktiv 2004/18/EG.
45 EU-domstolens dom i mål C-220/05 Jean Auroux m.fl. punkt 46.

27
myndigheten som åberopar ett undantag som ska visa att det verk-
ligen föreligger sådana omständigheter som gör att undantaget
gäller.46
Undantaget kan enligt bestämmelserna i LOU respektive direktivet i
regel endast omfatta befintliga byggnader. I förarbetena står det att
det är oklart vad artikel 16 i direktivet avser med undantaget för
befintliga byggnader. Det står också att uttrycket ”befintlig bygg-
nad” används för att klargöra att undantaget inte omfattar bygg-
entreprenadkontrakt.47
Konkurrensverket och Nämnden för offentlig upphandling har tidig-
are kommit fram till att undantaget sannolikt även kan användas vid
uppförande av byggnader. Detta gäller om det är fråga om byggnad-
er som vem som helst kan tänkas köpa eller hyra och som inte plan-
erats för den upphandlande myndigheten.48
Undantaget gäller i regel inte om en byggnad uppförs efter den upp-
handlande myndighetens anvisningar och riktlinjer. Kontraktet ses
då istället som en byggentreprenad. Detta blir särskilt tydligt när
byggnaderna är av speciell karaktär såsom värmekraftverk, skolor,
sjukhus, brandstationer eller liknande.
2.6.1 Gränsdragning mellan byggentreprenad- och
hyreskontrakt
Vid bedömningen av huruvida ett kontrakt ska anses utgöra ett
byggentreprenadkontrakt eller hyreskontrakt ska kontraktets
huvudsakliga föremål och syfte fastställas.
46 EU-domstolens dom i mål C-20/01 och C-28/01 Kommissionen mot Tyskland punkt 58.
47 Prop. 2006/07:128 s. 290-291.
48 Konkurrensverket dnr 128/2009 och 613/2008, redogörelse i avsnitt 3.1.5 nedan, samt NOU
dnr 1999/0188-29.

28
I en dom fann EU-domstolen att det kontrakt som var föremål för
prövning var ett byggentreprenadkontrakt och inte ett hyres-
kontrakt. Domstolen konstaterade att avtalet visserligen innehöll
inslag som rörde uthyrning, men att uppförandet av det aktuella
byggnadsverket inte hade påbörjats vid tidpunkten för avtalets
slutande. Det omedelbara syftet med avtalet kunde därför inte vara
uthyrning av byggnader, trots att avtalet kallades för ett hyreskon-
trakt. Därför kunde det främsta syftet med avtalet logiskt sett bara
vara att uppföra byggnaderna.49
Vidare konstaterade EU-domstolen att storleken på ersättningen som
leverantören får för själva byggentreprenaden, eller hur betalningen
sker, inte är avgörande för kvalificeringen av avtalet. Det hade där-
med en begränsad betydelse att hyran i det här fallet i slutändan
skulle komma att uppgå till ett betydligt högre belopp än kostnaden
för att uppföra byggnadsverken.50 EU-domstolen bedömde att det
huvudsakliga syftet och föremålet med avtalet ifråga var uppförande
av byggnadsverk.
Kammarrätten i Sundsvall har i två mål kommit fram till att undan-
taget gällande hyra av fastighet inte gällde eftersom den aktuella
byggnaden ännu inte byggts när parterna undertecknade avtalet.51
Avsnitt 3.1.4 och 3.1.5 redogör för tillsynsärenden där den upphand-
lande myndigheten åberopat det särskilda undantaget för hyra av
fastighet som skäl för att inte tillämpa upphandlingsreglerna.
Konkurrensverket ansåg i samtliga fall att undantaget inte var
tillämpligt.
49 EU-domstolens dom i mål C-536/07 Kommissionen mot Tyskland punkt 56.
50 Domstolen menar dessutom att en direkt jämförelse mellan beloppen inte var möjlig
eftersom hyran skulle betalas genom månatliga delbetalningar under nära 30 år och kostnaden
för byggnaderna avsåg tidpunkten för färdigställandet år 2005, EU-domstolens mål C-536/07
Kommissionen mot Tyskland punkt 61.
51 Kammarrätten i Sundsvalls dom den 24 augusti 2010 i mål 395-10 och 396-10, även
Kammarrätten i Göteborgs dom av den 27 februari 2009 i mål nr 7477-08.

29
2.6.2 Förordning om statliga myndigheters
lokalförsörjning
När det gäller statliga myndigheters hyresavtal finns förordningen
(1993:528) om statliga myndigheters lokalförsörjning. Med lokal-
försörjning avses åtgärder för att, genom hyra eller arrende, förse en
myndighet med lokaler, mark och anläggningar för myndighetens
verksamhet. Enligt 9 § i förordningen får statliga myndigheter inte
ingå hyresavtal med en längre löptid än sex år utan regeringens
medgivande. För universitet och högskolor gäller detta för avtal med
en löptid på minst tio år. Myndigheter som önskar ingå sådana
hyresavtal är skyldiga att inhämta yttrande från Ekonomistyrnings-
verket (ESV). ESV:s ger i yttrandet främst synpunkter på hyrestiden
och de kostnader hyrestiden innebär för myndigheten. Myndigheten
som vill ingå hyresavtalet ska sedan bifoga yttrandet i sin ansökan
till regeringen.
I de situationer när hyresundantaget inte gäller kan det vara pro-
blematiskt att tillämpa denna förordning. För att regeringen resp-
ektive ESV ska kunna få ett tillräckligt underlag för att kunna fatta
beslut enligt förordningen måste de få uppgifter om vilka kostnader
hyresavtalet innebär för den ansökande myndigheten. Eftersom kost-
naderna är beroende av de anbud som leverantörerna lämnar i en
upphandling krävs det att upphandlingen redan är genomförd när
ansökan till regeringen respektive begäran om yttrande från ESV
lämnas in.
Detta medför svårigheter för den upphandlande myndigheten att
utforma underlaget för upphandlingen eftersom den då inte känner
till alla nödvändiga förutsättningar. Dessutom avgör regeringen först
i ett senare skede vilken hyrestid som ska gälla för avtalet. Om
hyrestiden eller andra väsentliga delar av kontraktet ändras på ett
sätt som medför att någon annan än den ursprungliga leverantören

30
hade kunnat tilldelas kontraktet, måste myndigheten genomföra en
ny upphandling.52
Förordningen innebär däremot inte några problem i förhållande till
LOU i de fall där den statliga myndighetens avtal eller kontrakt om
hyra av lokal faller under det så kallade hyresundantaget.53
2.7 Kontrakt som subventioneras med mer än hälften av
en upphandlande myndighet
I 3 kap. 2 § LOU anges att lagen ska tillämpas på byggentreprenad-
kontrakt som upphandlas av någon annan än en upphandlande
myndighet om mer än hälften av kostnaden för kontraktet täcks av
direkta bidrag från den upphandlande myndigheten. Detta gäller
också om en upphandlande myndighet upphandlar för någon an-
nans räkning. Bestämmelsen är tillämplig på kontrakt som överstiger
tröskelvärdena. Den gäller för kontrakt som avser uppförande av
sjukhus, anläggningar för sport, rekreation och fritid, skol- eller
universitetsbyggnader eller byggnader för administrationsändamål.
Bestämmelsen omfattar även tjänster som har samband med sådana
byggentreprenader.
Bestämmelsen innebär att den upphandlande myndighet som ger
bidrag till en aktör för att utföra eller ansvara för en sådan bygg-
entreprenad eller tjänst, ska kräva att aktören följer upphandlings-
reglerna.54
52 EU-domstolens dom i mål C-454/06 Pressetext.
53 Konkurrensverket har påpekat dessa tillämpningsproblem i en skrivelse till Regeringen,
dnr 571/2010.
54 Prop. 2006/07:128 s. 314.

31
2.8 Undantag från skyldigheten att annonsera en
upphandling
Detta avsnitt beskriver de fall där en den upphandlande myndighet-
en inte behöver annonsera en upphandling av en byggentreprenad.
För att upphandlingsdirektivens syfte ska kunna upprätthållas och
för att de grundläggande principerna som gäller all offentlig upp-
handling ska kunna garanteras är det nödvändigt att upphandlingar
annonseras. Huvudregeln är således att den upphandlande myndig-
heten ska annonsera samtliga upphandlingar i förväg. I likhet med
EU-domstolens praxis om bestämmelser om undantag från upp-
handlingsreglerna, ska undantag från denna huvudregel tolkas
restriktivt. Det är den upphandlande myndighet som åberopar ett
undantag som ska visa att det verkligen föreligger omständigheter
som gör undantaget tillämpligt.55 Detta gäller även undantag från
huvudregeln om annonsering.56
Exempel på när en annons om ett kontrakt inte behöver publiceras är
när undantagsförfarandet förhandlat förfarande utan föregående an-
nonsering är tillämpligt. Detta förfarande är endast tillåtet att använ-
da i de fall som står angivna i lagtexten.57 I följande avsnitt redogörs
för tillämpligheten av undantaget för tekniska skäl, vissa komplett-
erande byggentreprenader och upprepade byggentreprenader.
Det är också möjligt att under vissa förutsättningar övergå till för-
handlat förfarande utan föregående annonsering efter att en upp-
handling har påbörjats med ett annonserat öppet eller selektivt
förfarande. Detta kan göras om det inte lämnats några anbudsan-
sökningar eller några anbud, eller om de anbud som lämnats inte
55 Se not 46.
56 RÅ 2005 ref. 10.
57 EU-domstolens dom i mål C-385/02 Kommissionen mot Italien punkt 14.

32
är lämpliga. Men i dessa fall gäller emellertid att de ursprungliga
villkoren för kontraktet inte får ändras väsentligt.
Den upphandlande myndigheten kan också använda direktupp-
handling om kontraktets värde understiger 287 000 kr.58 En direkt-
upphandling är en upphandling utan krav på anbud i viss form.
Ett kontrakt som överstiger det gällande tröskelvärdet kan direkt-
upphandlas om det är fråga om synnerlig brådska. För att detta
undantag ska vara tillämpligt måste det vara absolut nödvändigt att
tilldela kontraktet, men synnerlig brådska, orsakad av omständlig-
heter som inte kunnat förutses av och inte heller är hänförliga till den
upphandlande myndigheten gör det omöjligt att hålla tidsfristerna
vid de förfaranden som gäller enligt huvudregeln.59
2.8.1 Tekniska skäl
Om det som ska upphandlas på grund av tekniska skäl endast kan
fullgöras av en viss leverantör behöver annonsering av ett kontrakt
inte ske. Förhandlat förfarande utan föregående annonsering med
hänvisning till tekniska skäl som grund kan endast användas om den
upphandlande myndigheten – på objektiva grunder – kan visa att
endast en viss leverantör kan utföra kontraktet.60 Två villkor måste
samtidigt vara uppfyllda för att undantaget ska vara tillämpligt. De
arbeten som är föremål för upphandlingen ska vara av teknisk
karaktär och det ska därför vara absolut nödvändigt att tilldela en
viss leverantör kontraktet. Att arbeten anses vara komplicerade, att
arbeten ska samordnas med andra arbeten eller att arbeten är särskilt
58 Siffrorna gäller för åren 2010-2011.
59 Konkurrensverkets yttrande till Kammarrätten i Göteborg i mål 784-10, dnr 346/2010 rör
tillämpligheten av detta undantag.
60 EU-domstolens dom i mål C-394/02 Kommissionen mot Grekland punkterna 32 och 34-39, som
rörde upphandling av kontrakt för konstruktion av ett transporbandsystem för ett
värmekraftverk.

33
svåra att utföra räcker inte för att visa att arbetet uteslutande kan
anförtros en enda leverantör.61 Detta gäller särskilt när arbetena
delats upp i flera delar och genomförts under ett stort antal år.62
EU-domstolen har bland annat prövat frågan om tekniska skäl i ett
mål som rörde inköp av helikoptrar. Den upphandlande myndig-
heten gjorde gällande att det var möjligt att tilldela kontraktet genom
ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering. Myndighet-
en hänvisade till tekniska skäl på grund av helikoptrarnas tekniskt
sett specifika karaktär samt det faktum att de berörda helikoptrarna
var tillägg till ursprungliga inköp av samma vara. Domstolen fast-
ställde att den upphandlande myndigheten måste visa på vilket sätt
ett byte av en leverantör skulle tvinga den upphandlande myndig-
heten att köpa material som tillverkats med en annan teknik, vilket
skulle kunna leda till oförenlighet eller oproportionerliga tekniska
svårigheter vid användning och underhåll.63
Det framgår av 4 kap. 5 § punkten 2 LOU och av EU-domstolens
praxis att det inte är tillräckligt att visa att en särskild leverantör är
mest effektiv avseende ett visst utförande. Det krävs istället att
leverantören är den enda som kan utföra det som efterfrågas.
Avsnitt 3.1.1 redogör för ett tillsynsärende där den upphandlande
myndigheten hade åberopat tekniska skäl som grund för att inte
annonsera en upphandling. Konkurrensverket ansåg att den upp-
handlande myndigheten inte visat varför det var absolut nödvändigt
att tilldela kontraktet till den valde leverantören.
61 EU-domstolens dom i mål C-57/94 Kommissionen mot Italien, punkt 22.
62 EU-domstolens dom i mål C-385/02 Kommissionen mot Italien punkt 21.
63 EU-domstolens dom i mål C-337/05 Kommissionen mot Italien punkt 59.

34
2.8.2 Kompletterande byggentreprenader eller ändrings-
och tilläggsarbeten
I LOU finns vissa möjligheter för den upphandlande myndigheten
att göra tillägg och kompletteringar till en upphandlad byggentre-
prenad utan att upphandla separat.
I 4 kap. 8 § punkten 1 LOU står att den upphandlande myndigheten
kan använda ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering
om en upphandling gäller kompletterande byggentreprenader som
inte ingår i det ursprungliga kontraktet. För att undantaget ska vara
tillämpligt ska följande förutsättningar vara uppfyllda.64
- Det ska handla om kompletterande byggentreprenader som
inte ingår i det ursprungliga projektet eller det ursprungliga
kontraktet,
- kompletteringarna ska på grund av oförutsedda
omständigheter ha blivit nödvändiga för att kunna utföra de
byggentreprenader som beskrivs i kontraktet,
- och kontraktet ska tilldelas den ursprungliga leverantören.
Därutöver gäller att det antingen måste vara fråga om
- att de kompletterande byggentreprenaderna av tekniska eller
ekonomiska skäl inte kan avskiljas från det ursprungliga
kontraktet utan stora olägenheter för den upphandlande
myndigheten,
eller
64 Bestämmelsen i LOU överensstämmer inte helt med motsvarande bestämmelse i artikel 31
punkt 4 i direktiv 2004/18/EG, på grund av EU-rättens företräde gäller direktivens lydelse
framför LOU.

35
- att byggentreprenaderna är absolut nödvändiga för att
kontraktet ska kunna fullföljas.
Andra stycket i bestämmelsen begränsar möjligheterna ytterligare att
använda undantaget. Här anges att bestämmelsen endast gäller om
värdet av kompletteringarna inte överstiger hälften av det ursprung-
liga kontraktsvärdet.
Avsnitt 3.1.3 beskriver ett tillsynsärende som handlar om komplett-
erande arbeten där Konkurrensverket ansåg att undantaget inte var
tillämpligt.
Ändrings- och tilläggsarbeten i standardavtalen
En vanlig benämning på kompletterande byggentreprenader är
ändrings- och tilläggsarbeten, så kallade ÄTA-arbeten. Den be-
nämningen används också i standardavtalen AB 04 och ABT 06.65
Standardavtalen definierar ett ÄTA-arbete som ett arbete som står i
omedelbart samband med kontraktsarbetena, och som inte är av
väsentligt annan natur än dessa. Det innebär att de tilläggsarbeten
som avses ska vara så nära förknippade med kontraktsarbetena eller
del därav att de tillsammans utgör en teknisk helhet. Det finns ex-
empelvis inget sådant samband om beställaren utan nackdel kan
vänta med utförandet till dess att entreprenaden är färdigställd.
Regeln innebär alltså ingen given rätt för entreprenören att få utföra
arbetet. I Kommentarer till AB 04 m.m. anges att frågan om ett arbete
är att anse som ett ÄTA-arbete eller en ny entreprenad kan lösas av
att beställaren angett gränser för entreprenörens åtaganden eller
genom att på annat sätt markera om eventuella fortsättningar,
etapper m.m. utgör en ny entreprenad. Om en sådan precisering
saknas synes entreprenören ha rätt att hävda att arbetet ifråga är en
65 I 3 kap. 15 § punkten 3 ÄLOU benämndes motsvarande bestämmelse gälla för
”tilläggsarbeten”.

36
del av den entreprenad som denne utför och därmed ett ÄTA-
arbete.66
Det är viktigt att notera att en upphandlande myndighet är skyldig
att tillämpa reglerna i LOU oavsett hur standardavtalen är utform-
ade. I standardavtalen finns en direkt hänvisning till LOU. Här
anges att det i LOU finns regler som i vissa situationer innebär att
beställaren inte får utföra tillkommande arbeten utan att en ny upp-
handling genomförs. Vid bestämningen av om ett tilläggsarbete kan
göras utan att en ny upphandlig krävs räcker det alltså inte att ta
hänsyn till standardavtalen. Det är LOU:s bestämmelser om kom-
pletterande arbeten som avgör om någon ny upphandling måste ske
eller inte.
2.8.3 Upprepning av byggentreprenader
Vid upphandling av en ny byggentreprenad som är en upprepning
av en tidigare byggentreprenad, kan i vissa undantagsfall det för-
handlade förfarandet utan föregående annonsering tillämpas. Detta
fastställs i 4 kap. 8 § punkten 2 LOU. Förfarandet får tillämpas under
högst tre år efter det att det ursprungliga kontraktet slutits. Precis
som vid kompletterande byggentreprenader är undantagsbestäm-
melsen endast tillämplig om värdet av kompletteringarna inte över-
stiger hälften av det ursprungliga kontraktsvärdet. Förutsättning-
arna för att undantaget ska gälla är
- att de nya arbetena ingår i ett projekt som tidigare
upphandlats enligt något av de förfaranden som ska
användas enligt huvudregeln, det vill säga genom ett öppet
eller selektivt förfarande
- att arbetena tilldelas samma leverantör
66 Hedberg, a a s. 45.

37
- att det nya kontraktet är i överensstämmelse med det
ursprungliga projektet
- att värdet av det nya kontraktet ingått i beräkningen av
värdet av det ursprungliga projektet, samt att
- att det i samband med den ursprungliga upphandlingen
annonserats att det nu avsedda förfarandet kan komma att
användas.
2.9 Sammanfattning
Alla upphandlingar ska som huvudregel föregås av en annons. Om
värdet av upphandlingskontraktet överstiger tröskelvärdena ska
annonsering ske inom hela EU. I vissa angivna undantagsfall be-
höver en upphandling inte föregås av en annons, och i vissa andra i
lagstiftningen angivna fall behöver upphandlingsreglerna inte alls
tillämpas. Undantag från upphandlingslagstiftningen ska tolkas
restriktivt, och det är den upphandlande myndigheten som åberopar
ett undantag som ska visa på omständigheter som gör detta
undantag tillämpligt.
Exempel på ett undantag där upphandling inte behöver ske enligt
LOU är kontrakt eller avtal som avser hyra av fastighet. Det kan i
vissa fall vara svårt att avgöra om ett avtal är ett byggentreprenad-
kontrakt eller en annan typ av kontrakt, till exempel ett hyreskon-
trakt. För att kunna fastställa vad det är för typ av kontrakt är det
viktigt att ta reda på det huvudsakliga syftet med kontraktet. Hur
parterna själva har benämnt kontraktet är inte avgörande. Begreppet
byggentreprenadkontrakt ska tolkas vidsträckt och på så sätt att
upphandlingsreglernas ändamålsenliga verkan säkerställs.
Det finns en särskild förordning som gäller hur statliga myndigheter
ska gå till väga för att hyra eller arrendera exempelvis lokaler för sin

38
verksamhet. Förordningen kan vara problematisk att tillämpa i de
fall när undantaget i LOU gällande hyra inte är tillämpligt.
Exempel på när ett kontrakt inte behöver annonseras är när det
handlar om kompletterande byggentreprenader, även kallade
ändrings- och tilläggsarbeten (ÄTA), eller vid upprepning av en
tidigare byggentreprenad. Även tekniska skäl kan leda till att
annonsering av en upphandling inte behöver göras.
Bevisbördan för att något av dessa undantag är tillämpligt ligger på
den upphandlande myndigheten. Detta innebär att den upphand-
lande myndigheten noga måste kontrollera att samtliga förutsätt-
ningar föreligger för att undantaget ska få användas. Bristande
planering är till exempel inte ett skäl för att använda undantaget om
att en byggentreprenad kan kompletteras. Det är också viktigt att
känna till att det inte är standardavtalen för byggentreprenader som
avgör om tilläggsarbeten kan beställas. Den upphandlande myndig-
heten ska tillämpa LOU:s regler när det gäller tilläggsarbeten.
För att komma till rätta med att det saknats effektiva rättsmedel har
det införts möjligheter att ogiltigförklara avtal som ingåtts i strid
med lagen. Ansökan om ogiltighet av avtal inges av leverantör till
allmän förvaltningsdomstol. I LOU har det också införts en möj-
lighet för allmän förvaltningsdomstol att efter ansökan från Konkur-
rensverket döma ut en upphandlingsskadeavgift.

39
3 Konkurrensverkets beslut i
tillsynsärendena
Konkurrensverket har fattat beslut i fyra tillsynsärenden som
handlar om upphandling av byggentreprenader. Syftet med
tillsynsärendena har varit att klargöra och exemplifiera vad som
enligt Konkurrensverkets bedömning kan utgöra otillåtna
direktupphandlingar inom området för byggentreprenader.
Tre av tillsynsärendena behandlar byggentreprenader som genom-
förts av kommuner eller ett kommunalt bolag, och ett tillsynsärende
rör en byggentreprenad genomförd av en statlig myndighet. För att
ge en så tydlig och omfattande information som möjligt har Konkur-
rensverket tagit upp olika typer av direktupphandlingar i tillsyns-
ärendena. Ärendena gäller:
 icke annonserad upphandling med åberopande av tekniska
skäl
 fråga om ett avtals innebörd var en byggentreprenad
 kompletterande byggentreprenader och
 det särskilda undantaget gällande hyra av fastighet
Som finns att läsa i avsnitt 2.1 kan Konkurrensverket ansöka om
upphandlingsskadeavgift om en upphandlande myndighet har
genomfört en otillåten direktupphandling. Reglerna om upphand-
lingsskadeavgift gäller för upphandlingar som har påbörjats den
15 juli 2010 eller senare. När det gäller otillåten direktupphandling
anses en sådan påbörjad först när avtalet har slutits, om inte myn-

40
digheten kan visa att ett upphandlingsförfarande enligt lagen rent
faktiskt har påbörjats vid en tidigare tidpunkt.67
3.1.1 Icke annonserad upphandling med åberopande
av tekniska skäl68
Halmstads kommun lät uppföra Halmstad Arena utan att tillämpa
ett annonserat förfarande enligt upphandlingsreglerna. Som skäl för
detta hänvisade kommunen bland annat till undantaget för tekniska
skäl.
Halmstads kommun skickade i juni 2005 ut en inbjudan till ett flertal
företag. Kommunen ville hitta en leverantör som skulle medverka
bland annat i planeringen och uppförande av Halmstad Arena.69
Efter att kommunen fått in intresseanmälningar valdes fyra leve-
rantörer ut till nästa gallring. En av dessa var NCC/Anjobygg AB,
vars anbud kommunen sedan antog. Ett partneringavtal upprättades
under år 2007 mellan Halmstads kommun och NCC/Anjobygg AB
som innefattade projektering, utförande och överlämnande av
Halmstad Arena. Det slutliga värdet av kontraktet uppgick till
348 miljoner kronor.
Halmstads kommun meddelade Konkurrensverket att upphand-
lingen av Halmstad Arena hade genomförts som en förhandlad
upphandling utan föregående annonsering eftersom arbetena endast
kunde utföras av en viss leverantör, av tekniska eller konstnärliga
skäl, eller på grund av ensamrätt.70 De omständigheter som enligt
67 Prop. 2009/10:180, s. 310.
68 Konkurrensverkets den 15 september 2010 (dnr 334/2010), Halmstads kommuns
upphandling av Halmstad Arena.
69 Tillämplig lag var ÄLOU eftersom kommunen inlett förfarandet och ingått avtalet innan
LOU trädde i kraft.
70 Bestämmelsen om förhandlat förfarande utan föregående annonsering finns i 4 kap. 5 §
punkten 2 LOU. I avsnitt 2.9.1 finns en närmare redogörelse av bestämmelsen.

41
kommunen talade för att undantaget var tillämpligt var att kom-
munen ”avsåg att skapa en kreativ anbudstävling, med förvänt-
ningen att skapa ett nytt landmärke i Halmstad för idrott och
evenemang”. Kommunen ansåg att marknaden för denna typ av
entreprenader var kraftigt begränsad, och den ansåg inte heller att en
annons skulle tjäna något konkurrensuppsökande syfte. Kommunen
menade också att det framgår av protokollet från öppnandet av
anbuden att kommunens bedömning var väl grundad. Protokollet
visade att intresseförfrågan skickats ut till minst femton företag.
Genom denna intresseförfrågan menade kommunen att lagens syfte
med att få en konkurrenssituation uppnåddes.
Konkurrensverket konstaterade inledningsvis att avtalet som ingåtts
mellan Halmstads kommun och NCC/Anjobygg AB var ett upp-
handlingskontrakt som avsåg en byggentreprenad.
När det gällde Halmstads kommuns hänvisning till tekniska skäl
menade Konkurrensverket att kommunen inte hade åberopat några
skäl till, eller visat varför endast en viss leverantör kunnat utföra det
aktuella arbetet. Inte heller hade kommunen vare sig åberopat skäl
till eller visat varför det skulle vara absolut nödvändigt att tilldela
denne särskilde leverantör kontraktet.
Konkurrensverket erinrade om att det förfarande som kommunen
använt, förhandlat förfarande utan föregående annonsering, är ett
undantagsförfarande som tillåts endast i vissa i lagen angivna fall.
För att tilldela ett kontrakt utan föregående annonsering är det inte
är tillräckligt att visa att en särskild leverantör är mest effektiv
avseende ett visst utförande. Det krävs istället att leverantören är
den enda som kan utföra det som efterfrågas.
Konkurrensverket menade vidare att eftersom Halmstads kommun
skickat ut en intresseförfrågan tills minst femton företag, borde kom-
munen ha ansett att flera leverantörer var tänkbara för uppdraget.

42
Enligt Konkurrensverkets mening var undantaget för tekniska skäl
således inte tillämpligt avseende aktuell upphandling.
Det var alltså fråga om en otillåten direktupphandling. Det aktuella
kontraktet skulle ha upphandlats i konkurrens, och genomförts som
ett annonserat förfarande enligt lagen. Värdet av kontraktet översteg
klart det då gällande tröskelvärdet för byggentreprenader, och om-
fattades därför av de direktivstyrda delarna av ÄLOU. Upphand-
lingen skulle därför ha föregåtts av en annons inom hela EU.
3.1.2 Avtals huvudsakliga syfte71
Färgelanda kommun hade ingått ett avtal gällande ombyggnation av
en kommunalägd fastighet. Kontraktet hade inte föregåtts av någon
upphandling enligt upphandlingslagstiftningen.
Färgelanda kommun träffade i december 2007 ett avtal med tre livs-
medelsföretag om att etablera en livsmedelsindustri i en kommunal
industrifastighet. Livsmedelsföretagen skulle ansvara för och be-
kosta inre projektering och byggledning i sina respektive lokaler,
men kommunen skulle ansvara för och bekosta yttre projektering
och byggledning. Företagens upparbetade investeringskostnader
gällande fastigheten kunde överlåtas till kommunen, enligt avtalet.
Färgelanda kommun menade att kommunen saknat inflytande över
kontraktstilldelningen till de entreprenörer som utfört arbeten på
fastigheten. Kommunen ansåg också att den inte hade varit in-
blandad i urvalet av entreprenörer och att kommunen därför inte
varit upphandlare. Fakturor från entreprenörerna hade enligt
kommunen betalats av företaget Mathuset AB som ägdes av de tre
livsmedelsföretagen. Kommunens uppfattning var att det var de
71 Konkurrensverkets beslut den 6 december 2010 (dnr 533/2010) Färgelanda kommuns
ombyggnation av fastigheten Gatersbyn 1:120 ”Björnhuset”.

43
privata företagen som hade bekostat sina lokalanpassningar och
därför omfattades inte arbetena på fastigheten av upphandlings-
lagstiftningen.
Kommunen menade också att avsikten med avtalet bland annat var
att kommunen skulle kunna ta över livsmedelsföretagens nedlagda
kostnader i sin egenskap av hyresvärd. Kostnaderna skulle sedan
omvandlas till ett hyrespåslag. Detta hade kommunen sedermera
gjort. Kostnader som var rent företagsspecifika skulle enligt kom-
munen inte överföras på detta sätt.
Två olika revisionsbyråer har i två separata granskningsrapporter
riktat kritik mot hur kommunen har behandlat ombyggnationen av
fastigheten.72 I en av rapporterna konstateras att arrangemanget är
”en gråzon i fråga om lagen om offentlig upphandling”. I den andra
revisionsrapporten står det att avtalet inte återspeglade vad parterna
faktiskt kommit överens om. Utredaren hade fått uppgifter om att
avtalet inte upprättats i enlighet med vad som faktiskt avtalats
eftersom avtalet då kunde ha uppfattats som ett avtal i strid med
upphandlingslagstiftningen. Parterna träffade enligt utredaren
egentligen ett avtal om förpliktelser för kommunens räkning som
inte framkom av avtalet och avsikten var att företagarna skulle
genomföra projektet och att kommunen skulle bekosta det. Enligt
samma rapport hade kommunen stått för företagsspecifika anpass-
ningar och företrädare för kommunen hade också deltagit vid
projektmöten gällande ombyggnationen.
Fakturor som avsåg projektet hade enligt rapporten granskats före
betalningen av en tjänsteman hos kommunen. När det var svårt att
avgöra om en faktura omfattades av överenskommelsen eller inte,
hade jämförelser inte skett med avtalet utan med hur olika personer i
kommunen uppfattat överenskommelsen mellan kommunen och
72 Rapport avseende granskning av Björnhuset, Deloitte, juni 2009 och Utvärdering Projekt
Björnhuset, Ernst & Young, 28 oktober 2010.

44
företagarna. Kommunens budget för projektet hade successivt
utökats från 30 miljoner till 88 miljoner kronor.
Inledningsvis konstaterade Konkurrensverket att avtalet var ett
kontrakt i lagstiftningens mening. Konkurrensverket kunde också slå
fast att kommunen med god marginal betalat mer än tröskelvärdet
för byggentreprenader.
Avtalet var inte ett hyresavtal även om det till vissa delar reglerade
skyldigheter och ansvar gällande nyttjande av fastighet. Det var
angivet i avtalet att ett hyresavtal skulle tecknas separat. Av avtalet
framgick också att kommunen inte haft någon skyldighet att betala
ombyggnationen direkt. Det kunde dock slås fast att avsikten med
avtalet varit att kommunen skulle stå för investeringarna i fastig-
heten.
Konkurrensverket menade att det var kommunen som stod för den
ekonomiska risk som arbetena på fastigheten innebar, eftersom
kommunen löpande betalat fakturor hänförliga till ombyggnationen.
Det framgick inte om företagen hade stått för några kostnader för
ombyggnationen. Värdet av alla de arbeten som utförts på fastig-
heten och som kommunen betalat, tillkom kommunen i egenskap av
fastighetsägare.
Sammantaget innebar detta att kommunen hade ett sådant direkt
ekonomiskt intresse av ombyggnadsarbetena för att det ska vara
fråga om ett byggentreprenadkontrakt.73
Färgelanda kommun ansåg att den inte haft någon insyn i projektet
utan att kommunen varit leverantör i projektet. Kommunen uppgav
däremot inte på vilket sätt som kommunen skulle vara leverantör
eller vad det var som kommunen hade levererat. Påståendet att
kommunen inte haft någon insyn i arbetena på fastigheten stämde
73 Se avsnitt 2.3 och där angivna domar från EU-domstolen.

45
inte med andra uppgifter som Konkurrensverket hade tillgång till.
Kommunen hade tillförsäkrat sig insyn i projektet genom att delta
vid projektmöten och kommunen hade även innan betalning
granskat fakturor gällande ombyggnationen. Enligt Konkurrens-
verket tyder detta på att kommunen kunnat påverka utformningen
av arbetena på fastigheten.
Kommunen anförde också till stöd för att upphandling inte behövde
ske att ombyggnationen av lokalerna skulle finansieras genom ett
hyrespåslag. Konkurrensverket fann därför anledning att påpeka
att det saknar betydelse i upphandlingsrättslig mening hur en upp-
handlande myndighet väljer att finansiera ett inköp av en bygg-
entreprenad.
Avtalets syfte var således bland annat utförande av en byggentre-
prenad, bestående av ombyggnation av kommunens fastighet. Enligt
Konkurrensverkets sammantagna bedömning var avtalet ett bygg-
entreprenadkontrakt som skulle ha föregåtts av en upphandling.
Färgelanda kommun hade därmed brutit mot det upphandlings-
rättsliga regelverket. Eftersom kontraktsvärdet översteg det aktuella
tröskelvärdet omfattades upphandlingen av de direktivstyrda
delarna av upphandlingslagsstiftningen. Upphandlingen och skulle
således ha annonserats inom hela EU.
3.1.3 Kompletterande arbeten74
Det kommunala bolaget Sundsvall Arena AB hade beställt stora
kompletterande arbeten till en i övrigt annonserad upphandling av
byggentreprenad. Frågan i ärendet var om dessa arbeten kunde vara
74 Konkurrensverkets beslut den 6 december 2010 (dnr 582/2010) Sundsvall Arena AB:s
upphandling av Himlabadet.

46
undantagna från skyldigheten att annonsera på grund av att det
handlade om kompletterande arbeten.75
I september 2007 publicerade Sundsvall Arena AB en annons om
upphandling av en byggentreprenad, både inom EU och i en svensk
nationell databas. Byggentreprenaden kallades Äventyrsbadet
Sundsvall Arena AB. Entreprenaden skulle upphandlas som en
delad entreprenad i enlighet med standardavtalet AB 04. I annonsen
stod skrivet att samverkansformen partnering skulle användas.
Kostnaderna för entreprenaden hade ökat från cirka 210 miljoner till
cirka 357 miljoner kronor. Orsaken till detta var enligt Sundsvall
Arena AB att det skett förändringar i det tänkta utförandet av
äventyrsbadet med åtföljande merkostnad. Tre kompletterande
arbeten svarade enligt bolaget för den största delen av kostnadsök-
ningen. Dessa tre var utförandet av en surfanläggning för 28 miljoner
kronor, ny hiss med höjning av ett rutschkanetorn för 3,7 miljoner
kronor och förlängning av en rutschkana för 1,8 miljoner kronor. Till
detta kom prisökningar från avtalstillfället fram till utförandet där
framförallt den svenska valutan försvagats gentemot euron, vilket
medfört ökade kostnader på cirka 5,5 miljoner kronor. Resten av de
ökade kostnaderna berodde enligt bolaget på en stor mängd än-
dringar, cirka 700 stycken, var och en till förhållandevis låga belopp.
De tre större ändringarna var enligt Sundsvall Arena AB omöjliga att
frigöra till en ny upphandling. När det gällde förlängningen av
rutschkanan kunde den inte köpas av någon annan leverantör, efter-
som den då inte skulle passa rent tekniskt.
Efter en lång period av utredningsarbete och kontakter med handi-
kapporganisationer och myndigheter beslutade sig Sundsvall Arena
AB för att installera en ny hiss, vilket även innebar en höjning av
rutschkanetornet. Detta skedde sent i produktionen och det var
75 Se avsnitt 2.9.2 för en närmare beskrivning av bestämmelsen.

47
enligt bolaget inte möjligt att frigöra en sådan integrerad del för en
separat upphandling.
Enligt bolaget var det inte heller möjligt att separera surfanlägg-
ningen från projektet för separat upphandling. Bolaget menade att
även surfanläggningen utgjorde en så integrerad del av hela anlägg-
ningen att det skulle ha påverkat byggnadens planlösning, konstruk-
tioner och installationer. Enligt Sundsvall Arena AB kunde de nämn-
da tilläggen inte utan stora tekniska eller ekonomiska olägenheter för
den upphandlande myndigheten skiljas från det ursprungliga kon-
traktet.
Konkurrensverket konstaterade i sitt beslut att det enligt bestäm-
melsen om kompletterande arbeten inte räcker med att åberopa
tekniska eller ekonomiska olägenheter för att den ursprungliga
leverantören ska kunna anses vara den som måste utföra arbetena.
Det måste också vara fråga om kompletterande arbeten som på
grund av oförutsedda omständigheter blivit nödvändiga för arbetets
utförande.76 Konkurrensverket menade att de argument som bolaget
anfört avseende tilläggsbeställningarna snarare hänförde sig till
bristande planering och/eller senare tillkomna önskemål avseende
badhusets attraktioner, och inte om oförutsedda omständigheter.
Konkurrensverket ansåg att bolaget inte kunnat tillämpa förhandlat
förfarande utan föregående annonsering i vart fall beträffande surf-
anläggningen, den nya hissen med höjning av rutschkanetornet eller
förlängningen av rutschkanan. Dessa kompletterade arbeten var
därmed otillåtna direktupphandlingar.
76 Tillämplig bestämmelse var 3 kap. 15 § punkten 3 ÄLOU vilken var utformad i enlighet med
direktivet. Nu gällande 4 kap. 8 § punkten 1 LOU ska läsas i ljuset av artikel 31 punkten 4 i
direktiv 2004/18/EG.

48
3.1.4 Tillämpning av hyresundantaget på ombyggnation
av befintlig byggnad77
Den fråga som Konkurrensverket hade att ta ställning till i ärendet
var om ett avtal mellan Migrationsverket och Brinova Åstorp AB var
ett byggentreprenadkontrakt som skulle ha föregåtts av en offentlig
upphandling, eller ett avtal som kunde undantas från lagens tillämp-
ningsområde med hänvisning till undantaget för hyra av fastighet,
det så kallade hyresundantaget.
Migrationsverket ingick avtalet med Brinova Åstorp AB i oktober
2010. Avtalet kallades för ett hyreskontrakt. Avsikten var att an-
vända lokalerna till en förvarsenhet, det vill säga lokaler för personer
i utlänningsärenden som är frihetsberövade. Det var nödvändigt att
bygga om lokalerna för att dessa skulle passa den verksamhet som
Migrationsverket skulle bedriva i lokalerna. Brinova Åstorp AB, som
var ägare till fastigheten, fungerade som huvudentreprenör för
hyresgästanpassningen. Migrationsverket hade för detta ändamål
överlämnat ett så kallat lokalprogram gällande förvarsenheten.
Lokalprogrammet fungerade som Migrationsverkets beställning av
hyresgästanpassningen. Det innehöll bland annat beskrivningar av
hur byggnaden skulle se ut och hur lokalen skulle utformas.
Programmet ställde också en rad säkerhetskrav som förvarsenheten
måste uppfylla.
Avtalstiden uppgick enligt avtalet till tio år, med möjlighet till fem
års förlängning. Hyran bestod av en grundhyra som uppgick till
drygt två miljoner kronor per år och en tilläggshyra på närmare sju
miljoner kronor per år. Tilläggshyran baserades på Migrations-
verkets krav på anpassningen av lokalerna. Vidare angavs att
Migrationsverket skulle delta i en projektgrupp som skulle arbeta in
Migrationsverkets krav i handlingarna. Kraven skulle sedan utgöra
77 Konkurrensverkets beslut den 3 januari 2011 (dnr 584/2010) Migrationsverkets upphandling
av ombyggnad av förvarsenhet i Åstorp.

49
underlaget för hyresgästanpassningen. Migrationsverket skulle
godkänna anpassningsåtgärderna innan arbetena utfördes. Det
framgick också av hyresavtalet att Migrationsverkets hyresandel av
lokalen var 100 procent.
Migrationsverket skulle stå för utlägg och kostnader hänförliga till
projekteringen av hyresobjektet. Om uthyrningen av lokalerna skulle
upphöra skulle Migrationsverket ersätta bolaget för alla nedlagda
och upparbetade kostnader. Migrationsverket skulle i sådana fall
också stå för utlägg och kostnader för att återställa lokalerna till
ursprungligt skick.
Konkurrensverket konstaterade inledningsvis i sitt beslut att det var
fråga om ett kontrakt i LOU:s mening. Vidare framhöll Konkurrens-
verket att det vid bedömningen av om ett kontrakt är ett hyreskon-
trakt eller ett byggentreprenadkontrakt är det inte av avgörande
betydelse hur parterna själva har valt att benämna kontraktet eller
avtalet, utan det är kontraktets huvudsakliga föremål och syfte som
ska ligga till grund för denna bedömning.
Ett av kriterierna vid bedömningen av om ett kontrakt är ett
byggentreprenadkontrakt är att aktuella arbeten utförs enligt krav
som ställts av den upphandlande myndigheten. Enligt Konkurrens-
verket hade Migrationsverket deltagit aktivt i projekteringen av
arbetena, och arbetena utfördes också enligt Migrationsverkets krav
och anvisningar. Enligt Konkurrensverkets mening var det därför
tydligt att arbetena skulle täcka det behov som Migrationsverket
specificerat. Migrationsverket stod också för kostnaden för arbetena.
Av hyresavtalet framgick också att den del av hyran som gällde
ersättning för hyresgästanpassningen var betydligt högre än den del
som rörde grundhyran.
Konkurrensverket menade att Migrationsverket erhöll en prestation
mot ersättning genom avtalet. Det innebar att Migrationsverket
erhöll en ombyggnation som betalades genom hyra. Eftersom

50
Migrationsverket skulle ersätta Brinova Åstorp AB för nedlagda
kostnader om projektet upphörde, bar Migrationsverket även den
ekonomiska risken för projektet och hade därför också ett direkt
ekonomiskt intresse av prestationen. Lokalerna skulle även
användas för offentliga ändamål som förvarsenhet där frihets-
berövade utlänningar skulle vistas i väntan på beslut.
Migrationsverket menade att det inte behövde genomföras någon
offentlig upphandling, därför att undantaget för hyra av fastighet
kunde tillämpas på avtalet. Konkurrensverket ansåg däremot att
undantaget inte var tillämpligt.
Konkurrensverket menade att undantaget i och för sig kan åberopas
om det är fråga om uppförande av byggnader som vem som helst
kan tänkas hyra. Däremot är det, liksom vid befintliga byggnader,
fråga om en byggentreprenad om uppförandet sker i enlighet med
en upphandlande myndighets anvisningar och riktlinjer. Detta blir
särskilt tydligt om byggnaderna är av speciell karaktär. Att förvars-
enheter har en speciell karaktär och att deras alternativa använd-
ningsområden är få, framgår tydligt av Migrationsverkets krav på
lokalerna. Andra potentiella hyresgäster finns knappast utan att
omfattande ombyggnadsarbeten måste genomföras. I detta fall är det
särskilt tydligt eftersom Migrationsverket ska ersätta Brinova Åstorp
AB för att återställa lokalerna till ursprungligt skick om det aktuella
projektet upphör.
Konkurrensverket bedömde att avtalet mellan Migrationsverket och
Brinova Åstorp AB var ett byggentreprenadkontrakt och inte ett
hyresavtal. Kontraktet skulle därför ha föregåtts av en offentlig
upphandling i enlighet med förfarandereglerna i LOU. Eftersom
värdet av kontraktet översteg det aktuella tröskelvärdet borde
upphandlingen ha annonserats inom hela EU. Migrationsverkets
upphandling av förvarsenheten i Åstorp var således en otillåten
direktupphandling.

51
3.1.5 Tidigare tillsynsbeslut gällande tillämpningen av
hyresundantaget
Konkurrensverket har i två tidigare tillsynsärenden tagit ställning till
om det särskilda undantaget i LOU gällande förvärv av hyresrätt
varit tillämpligt. Båda ärendena rörde hyra av ännu inte existerande
byggnader. Det ena ärendet gällde bland annat lokaler till ett kom-
munalt bolag78 och det andra ett kommunalt badhus79.
I ärendet om lokaler till ett kommunalt bolag hade parterna kallat
avtalet för ett hyreskontrakt. Det var det kommunala bolaget som
hade fått bygglov på den aktuella fastigheten. Det framgick också av
detaljplanen för området att det var det kommunala bolaget som
önskat att bygga en trafikövningsplats för utbildning av förare. Det
kommunala bolaget skulle också vara ensam hyresgäst i den färdiga
byggnaden.
Konkurrensverket menade i sitt beslut att det inte var fråga om hyra
av lokal. Huvudföremålet för kontraktet var att uppföra lokalen
enligt den upphandlande myndighetens riktlinjer, och det huvud-
sakliga syftet var att uppföra ett byggnadsverk. Eftersom värdet av
kontraktet understeg det gällande tröskelvärdet skulle bestämmel-
serna i 15 kap. LOU ha använts för att tilldela kontraktet.
I ärendet om det kommunala badhuset hade parterna kallat det
aktuella avtalet för nyttjanderätt till badhus. Badhuset skulle
uppföras enligt kommunens krav och specifikationer. Även i detta
fall var det alltså fråga om ett byggentreprenadkontrakt.
78 Konkurrensverkets beslut den 6 oktober 2009 (dnr 613/2008), AB Nybro Brunns avtal
avseende trafikskola och köp av lastbilssimulator.
79 Konkurrensverkets beslut den 9 september 2009 (dnr 128/2009), Kristinehamns kommuns
nyttjanderättsavtal med Kunskapsporten Kristinehamn AB.

52
4 Slutsatser
Byggentreprenader rör ofta mycket stora värden och är många
gånger komplexa, med många deltagare och med flera olika regel-
verk att ta hänsyn till. Av en beställare som är en upphandlande
myndighet krävs det inte bara stora kunskaper om byggnationer, om
ekonomi och de regler och avtal som gäller dessa områden, utan
också om upphandlingsreglerna.
Men även utförare av byggentreprenader, leverantörer, måste ha
goda kunskaper om upphandlingsreglerna. Detta gäller i synnerhet
vid upphandlingar av byggentreprenader som påbörjats efter den
15 juli 2010, eftersom det sedan dess finns möjligheter att förklara
avtal ogiltiga, vilket påverkar både upphandlande myndigheter och
leverantörer. Upphandlande myndigheter kan även riskera att få
betala en upphandlingsskadeavgift i de fall ett avtal ingåtts i strid
med upphandlingsreglerna.
Även om en upphandlande myndighet anser att ett projekt eller ett
avtalsförhållande inte är en byggentreprenad, visar redogörelsen
ovan att upphandlingsreglerna ändå kan vara tillämpliga. EU-
domstolen har tydligt uttalat att det inte är av avgörande betydelse
vad parterna i ett avtalsförhållande kallar det aktuella avtalet eller
samarbetet. Det som är avgörande är i stället vad avtalet verkligen
har för innebörd.
I detta sammanhang är det viktigt att ha i åtanke att begreppet
byggentreprenadkontrakt ska tolkas vidsträckt. Konkurrensverket
har i flera ärenden funnit att det varit fråga om ett byggentreprenad-
kontrakt, trots att parterna kallat ett avtal för exempelvis hyra eller
nyttjanderätt. Detta framgår av besluten om Färgelanda kommuns
och Migrationsverkets upphandlingar av ombyggnationer, AB
Nybro Brunns upphandling av lokaler samt Kristinehamns kom-
muns upphandling av ett badhus.

53
Tilldelning av vissa kontrakt är helt undantagna från upphandlings-
reglerna, till exempel tilldelning av rena hyreskontrakt. Tecknande
av vissa andra kontrakt behöver inte föregås av ett annonserat
förfarande, exempelvis på grund av tekniska skäl. Det är mycket
viktigt för en upphandlande myndighet att komma ihåg att alla
undantag från upphandlingsreglerna ska tolkas restriktivt. Dess-
utom måste myndigheten kunna visa på de omständigheter som gör
att undantaget gäller i just det aktuella fallet.
Huvudregeln är att alla offentlig upphandlingar ska offentliggöras
för att så många leverantörer som möjligt ska få kännedom om vad
upphandlande myndigheter behöver, och därmed kunna vara med
och tävla om kontrakt. I en av de granskade byggentreprenaderna
som gällde byggnationen av Halmstad Arena hade någon annons-
ering enligt LOU inte skett. Är det fråga om ett byggentreprenad-
kontrakt ska annonsering ske i enlighet med LOU. Är det dessutom
fråga om ett kontraktsvärde som överstiger tröskelvärdet ska an-
nonsering ske inom hela EU. Det är inte tillräckligt att den upp-
handlande myndigheten sökt konkurrens på annat sätt, till exempel
genom uppsökande verksamhet.
För att kunna genomföra en byggentreprenadupphandling krävs
också god framförhållning och ett väl genomfört planeringsarbete.
Detta visar tillsynsärendet gällande Sundsvall Arena AB:s upp-
handling av Himlabadet. I LOU finns möjligheter att komplettera en
pågående byggentreprenad om det behövs, utan att behöva gå ut i
en ny upphandling. Men det gäller för den upphandlande myndig-
heten att ha klart för sig i vilka sammanhang detta undantag får
tillämpas.
Bristande planering eller senare tillkomna önskemål från den upp-
handlande myndighetens sida är inte tillräckliga anledningar för att
kunna använda undantaget om kompletterande byggentreprenader.
Det är också viktigt att komma ihåg att utformningen av bestäm-
melserna i standardavtalen om tilläggs- och ändringsarbeten inte är

54
utformade på samma sätt som bestämmelsen om kompletterande
byggentreprenader i LOU. När behov av kompletterande arbeten
uppstår, räcker det alltså inte att endast ta hänsyn till bestämmel-
serna i det gällande standardavtalet. En granskning av om LOU:s
bestämmelser tillåter kompletterande arbeten utan någon ny
upphandling måste också ske.
I de flesta fall hyr statliga myndigheter lokaler för sin verksamhet
som medför att hyresundantaget är tillämpligt, t.ex. vanliga kontors-
lokaler. Men i vissa fall kräver myndighetens verksamhet mer
specialanpassade lokaler. Detta var fallet i tillsynsärendet gällande
Migrationsverket. Sådana typer av specialanpassade lokaler måste
antingen uppföras eller byggas om för att anpassas till myndigheten
som hyresgäst. Kontrakt som avser uppförande eller ombyggnad
utgör då byggentreprenadkontrakt som ska upphandlas i enlighet
med LOU.
Syftet med reglerna om offentlig upphandling är att skapa fri rör-
lighet för varor, tjänster och byggentreprenader och att öppna för
konkurrens. Upphandlingslagstiftningen innebär att upphandlande
myndigheter ska kunna använda de offentliga medel som finansierar
offentliga upphandlingar på bästa sätt. Detta ska ske genom att upp-
söka och dra nytta av konkurrensen. Med goda kunskaper om upp-
handlingslagstiftningen ökar förutsättningarna för att syftet med
regelverket uppnås.

55
Källförteckning
Litteratur
Hentze, Margareta & Sylvén, Hans, Offentlig upphandling – en
lagkommentar, Norstedts Juridik, 1998
Hedberg, Stig, Kommentarer till AB 04, ABT 06 och ABK 09, Svensk
Byggtjänst, 2010
Offentligt tryck
Förarbeten
Prop. 2006/07:128 Ny lagstiftning om offentlig upphandling och
upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och
posttjänster
Prop. 2009/10:180 Nya rättsmedel på upphandlingsområdet
Publikationer
Europeiska kommissionen, Guide to the Community Rules on Public
Works Contracts other than in the water, energy, transport and
telecommunications sectors, directive 93/37/EEC
Rättsfall
EU-domstolen
C-57/94 Kommissionen mot Italien
C-399/98 Ordine degli Architetti m.fl.
C-20/01 och C-28/01 Kommissionen mot Tyskland
C-385/02 Kommissionen mot Italien

56
C-394/02 Kommissionen mot Grekland
C-220/05 Jean Auroux m.fl
C-337/05 Kommissionen mot Italien
C-454/06 Pressetext Nachrichtenagentur GmbH m.fl.
C-536/07 Kommissionen mot Tyskland
C-451/08 Helmut Müller GmbH m.fl.
Regeringsrätten
RÅ 1996 ref 50
RÅ 2005 ref 10
Kammarrätt
Kammarrätten i Sundsvall, dom den 24 augusti 2010 i mål nr 395-10
och 396-10
Kammarrätten i Göteborg, dom den 27 februari 2009 i mål nr 7477-08

57
Bilagor
Bilaga 1 Översikt av kartläggning kommunal sektor
Upphandlande myndighet Upphandlingsföremål
Arenabolaget i Boden AB Boden Arena
Borås stad Borås simarena
Falkenbergs kommun Falkhallen
Färgelanda kommun Gatersbyn 1:120 ”Björnhuset”
Halmstads kommun Halmstad Arena
Hedemora kommun Idrottsplatsen Vasaliden
Kalix kommun Strandängarna (etapp 1)
AB Kristianstadbyggen Kristianstad Arena
Kungälvs kommun Idrottshall Mimers Hus
Moderbolaget i Lindesbergs AB Lindesbergs Arena
Luleå kommun Sporthallen Örnäset
Nacka kommun Skuruhallen
Skövde kommun Arena Skövde
Sollentuna kommun Idrottshallen Silverdal

58
Solna stad Ishallar i Ritorp
Stockholms stad Skanstullshallen
Sundsvall Arena AB Himlabadet
Ulricehamns kommun Idrottsanläggningen Lassalyckan
Uppsala kommun Friidrotts- och innebandyhall i Gränby,
träningshall för bandy i Gränby,
utbyggnad av Fyrishov, uppförande av
inomhusarena
Vänersborgs kommun Arena Vänersborg
Västerås stad Idrottshall på Sjöhagsvägen 7

59
Bilaga 2 Översikt av kartläggning i statlig sektor
Upphandlande Upphandlingsföremål
myndighet
Migrationsverket Förvarsenhet i Åstorps kommun
Rikspolisstyrelsen Polishus i Strängnäs, insynsskydd till Göteborg City Airport,
reception till polisstation i Nyköping, polishus i Eksjö,
arrester till polisstation i Vilhelmina, omklädningsrum i
polisstation i Västberga
Domstolsverket Skaraborgs, Attunda, Göteborgs och Jönköpings tingsrätter
Fortifikationsverket Simulatorbyggnad i Karlskrona, teknikhall LV i Halmstad,
utbildningsgarage i Kvarn, renovering av militärrestaurang
samt nybyggnad SIB i Revingehed, ombyggnad Klagstorp i
Skövde, Kasern ROT 4 i Boden (x2) samt anpassning
etablering AMFI
Specialfastigheter Kumla hus T och G, Kumla säkerhetsanstalt, Kumla
AB konsekvens, Hall säkerhetsanstalt, Hall konsekvens, Saltvik
nybyggnation, Saltvik säkerhetsanstalt, flygvapenmuseum i
Linköping

60
Bilaga 3 Sammanställning av överprövningsstatistik,
allmän förvaltningsdomstol
Konkurrensverket har sammanställt antalet överprövningar gällande
byggentreprenader avseende åren 2007 - 2009. Några slutsatser av
sammanställningen kan inte dras då jämförelsematerial saknas.
I sammanställningen ingår överprövningar av upphandlingar över
och under tröskelvärdet gällande ombyggnationer, större renover-
ingar och uppförande av byggnader. Sammanställningen har av-
gränsats på så sätt att endast avgörande i sak ingår. Vare sig avvis-
ningsbeslut, avskrivningsbeslut, interimistiska beslut eller några
andra former av beslut ingår därför. Eftersom materialet baserar sig
på Konkurrensverkets databas för domstolsavgöranden som i sin tur
är avhängig av att domstolarna skickat in samtliga domar till Konku-
rrensverket måste angivna siffror läsas med detta i minne. I domarna
anges inte alltid upphandlingens föremål särskilt noga, kontrakts-
värdet eller vilket förfarande som använts. Konkurrensverket gör
således inte anspråk på att nedan angivna siffror är annat än
ungefärliga.
Rättsfrågor vid överprövning av byggentreprenadupphandlingar
åren 2007 - 200980
Komplettering av anbud och reservationer i anbud 32
Bristande uppfyllelse av ska-krav 26
Felaktig utvärdering eller oklar/bristfällig utvärderingsmodell 23
Oklara förfrågningsunderlag 12
Avbrytande av upphandling 6
Rätt att förkasta anbud 4
Oproportionella/diskriminerande ska-krav 3
Otillåten direktupphandling (ej annonserat) 3
Sammanblandning av kvalificering och utvärdering 3
Ändring av förfrågningsunderlag 3
80 I vissa mål har flera rättsfrågor varit föremål för prövning.

61
ÖVERPRÖVNINGAR 2007 2008 2009 TOTALT
Förvaltningsrätt, 17 26 57 100
byggentreprenader
(cirka andel över t-värden) (2) (13) (28) (43)
Total avgjorda underrätt81 1123 1360 1990
Överklagade till kammarrätt 5 9 11 25
(varav meddelade PT) (1) (3) (2) (6)
Avgjorda mål totalt kammarrätt82 330 360 409
Överklagade till Regeringsrätten 0 0 1 1
(varav meddelade PT) (0)
Avgjorda mål totalt Regeringsrätt83 98 128 129
81 I summan ingår slutliga beslut.
82 Observera att häri ingår även avgöranden gällande prövningstillstånd.
83 Även här ingår avgöranden gällande prövningstillstånd.

62

Fallgropar
vid
entreprenadupphandlingar
KONKURRENSVERKETS
RAPPORTSERIE
2011:2
Konkurrensverket har på eget initiativ granskat ett antal
offentliga upphandlingar av byggentreprenader som gjorts
av kommuner och statliga myndigheter. Tillsynen resulterade
i att fyra ärenden bedömdes vara otillåtna direktupphandlingar.
Rapporten riktar sig till upphandlande myndigheter och
leve rantörer som vill få ökad kunskap om de regler som gäller
för offentlig upphandling av byggentreprenader.
KONKURRENSVERKETS RAPPORTSERIE 2011:2
Fallgropar vid
entreprenadupphandlingar
Rapport 2011:2
Adress 103 85 Stockholm
Telefon 08-700 16 00
Fax 08-24 55 43
konkurrensverket@kkv.se
www.konkurrensverket.se

Citera som: Konkurrensverket 2011:2
