# SOSFS 2014:3 — Socialstyrelsens föreskrifter om ändring i föreskrifterna (SOSFS 2009:30) om donation och tillvaratagande av vävnader och celler

- Myndighet: Socialstyrelsen
- Föreskrifter och allmänna råd
- Dokumentet hos myndigheten: https://www.socialstyrelsen.se/contentassets/594d16a3fc3e456183cdda7860c1e944/2014-5-3.pdf
- Sidan hos Ratio Lex: https://ratiolex.se/myndigheter/socialstyrelsen/sosfs/2014-3/

> Föreskrifter är bindande normer som myndigheten meddelar med stöd av ett bemyndigande (8 kap. regeringsformen). Allmänna råd är inte bindande.

> Texten är läst ur myndighetens egen publicering, som Ratio Lex hämtat.

## Inledning

SOSFS 2014:3 (M)
                                 Föreskrifter




Ändring i föreskrifterna
(SOSFS 2009:30) om
donation och tillvaratagande
av vävnader och celler




                         Socialstyrelsens
                     författningssamling
 I Socialstyrelsens författningssamling (SOSFS) publiceras myndighetens
 föreskrifter och allmänna råd.
 • Föreskrifter är bindande regler.
 • Allmänna råd innehåller rekommendationer om hur en författning kan
 eller bör tillämpas och utesluter inte andra sätt att uppnå de mål som avses
 i författningen.
 Socialstyrelsen ger årligen ut en förteckning över gällande föreskrifter
 och allmänna råd.




SOSFS kan laddas ned eller beställas via

webb: www.socialstyrelsen.se/publikationer
e-post: publikationsservice@socialstyrelsen.se
fax: 035-19 75 29


ISSN 0346-6000 Artikelnr 2014-5-3

Tryck: Edita Bobergs 2014
Socialstyrelsens författningssamling
Ansvarig utgivare: Chefsjurist Eleonore Källstrand Nord



Socialstyrelsens föreskrifter                                                            SOSFS
om ändring i föreskrifterna (SOSFS 2009:30)                                              2014:3 (M)
om donation och tillvaratagande av vävnader                                              Utkom från trycket
och celler;                                                                              den 19 maj 2014


beslutade den 6 maj 2014.


Socialstyrelsen föreskriver1 med stöd av 12 § förordningen (2008:414)
om kvalitets- och säkerhetsnormer vid hantering av mänskliga vävna-
der och celler att bilagorna 3 och 4 till Socialstyrelsens föreskrifter
(SOSFS 2009:30) om donation och tillvaratagande av vävnader och
celler2 ska ha följande lydelse.

## Denna författning träder i kraft

Denna författning träder i kraft den 16 juni 2014.


Socialstyrelsen

LARS-ERIK HOLM

                                               Gastón Fernández Palma




1
  Jfr kommissionens direktiv 2006/17/EG av den 8 februari 2006 om genomförande av
Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/23/EG när det gäller vissa tekniska krav
för donation, tillvaratagande och kontroll av mänskliga vävnader och celler (EUT L 38,
9.2.2006, s. 40, Celex 32006L0017), ändrat genom kommissionens direktiv 2012/39/EU
(EUT L 327, 27.11.2012, s. 24, Celex 32012L0039).
2
    Senaste lydelse av författningens rubrik SOSFS 2012:15.


                                                                                                              3
SOSFS                                                                     Bilaga 33
2014:3

         Krav på obligatoriska laboratorietester av blodprov
         från donatorer av vävnader och celler (förutom
         könsceller)

         A. Allmänna krav vid bestämning av biologiska markörer
         1. Testerna ska utföras av ett ackrediterat laboratorium och med an-
            vändande av CE-märkta medicintekniska produkter, där det är til�-
            lämpligt. De test som används ska vara validerade för ändamålet i
            enlighet med aktuella vetenskapliga rön.
         2. Biologiska tester enligt B ska göras på den tilltänkta donatorns se-
            rum eller plasma men inte på andra kroppsvätskor eller sekret så-
            som kammarvatten eller glaskropp, såvida det inte finns särskilda
            medicinska skäl, och om det görs med ett test som är validerat för
            testen av kroppsvätskan i fråga.
         3. Om en tilltänkt donator har förlorat blod och nyligen har tagit emot
            blod, blodkomponenter, kolloider eller kristalloider, kan blodprovet
            vara otillförlitligt på grund av hemodilution. En bedömning av gra-
            den av hemodilution ska göras
            a) om en levande tilltänkt donator har givits blod, blodkomponen-
               ter eller kolloider under de sista 48 timmarna före provtagningen
               eller kristalloider den sista timmen före provtagningen, eller
            b) om en avliden tilltänkt donator har givits blod, blodkomponenter
               eller kolloider under de sista 48 timmarna före döden eller kri-
               stalloider den sista timmen före döden.

         Vävnadsinrättningar får ta emot vävnader och celler från en tilltänkt
         donator med plasmadilution på mer än 50 procent, endast om vävnads-
         inrättningen använder testmetoder som har validerats för sådan plas-
         ma, eller om det finns ett prov taget före transfusionen.

         Avlidna donatorer
         När det gäller en avliden donator ska blodprover ha tagits strax före
         döden eller, när detta inte var möjligt, utan dröjsmål och senast inom
         24 timmar efter döden.

         Levande donatorer
         1. För blodprovstagning på en levande tilltänkt donator gäller följande:
            a) Blodprov, förutom från tilltänkta donatorer av stamceller från
               benmärg eller perifert blod för allogen användning, ska tas i
               samband med tillvaratagandet eller, när detta inte är möjligt, in-
               om sju dagar efter tillvaratagandet (det s.k. donationsprovet).

         3
             Bilagan fick sin nuvarande beteckning genom SOSFS 2012:15.


4
Bilaga 3                                                                     SOSFS
                                                                             2014:3

   b) Om tillvaratagna vävnader och celler ska långtidsförvaras, ska
      blodprovstagningen upprepas efter 180 dagar. Om upprepad
      provtagning krävs, får blodprovet tas upp till 30 dagar före och
      sju dagar efter tillvaratagandet.
   c) Om vävnader och celler från en levande donator inte ska lång-
      tidsförvaras, och upprepad provtagning därför inte är möjlig,
      gäller 1 a.
2. Om det blodprov som avses i 1 a även testas med avseende på hu-
   mant immunbristvirus typ 1 och 2 (HIV 1 och HIV 2), hepatit B-
   virus och hepatit C-virus med hjälp av amplifiering av nukleinsyra
   (NAT), krävs inte någon upprepad provtagning efter 180 dagar.
   Upprepad provtagning krävs inte heller när bearbetningen omfattar
   en inaktiveringsfas som har validerats för viruset i fråga. Om det
   blodprov som avses i 1 a testas för förekomst av antikroppar mot
   HTLV I och HTLV II enligt B 4 ska en ny provtagning utföras och
   testet upprepas.
3. När det gäller insamling av stamceller från benmärg eller perifert
   blod ska blodprover för analys tas inom 30 dagar före tillvaratagan-
   det.
4. När det gäller en tilltänkt donator som är nyfödd får biologiska tes-
   ter som gäller donatorn utföras på modern så att barnet inte utsätts
   för medicinskt onödiga ingrepp.

B. Obligatoriska laboratorietester
1. Följande biologiska tester ska göras på tilltänkta donatorer för före-
   komst av markörer för nedanstående smittämnen:
  Smittämne                          Markör
  HIV 1 och HIV 2                    anti-HIV 1 och anti-HIV 2
  Hepatit B                          HBsAg, anti-HBc
  Hepatit C                          anti-HCV
  Treponema pallidum (Syfilis)       se under 3
2. Om anti-HBc-testet är positivt och HBsAg är negativt, ska ytterli-
   gare utredningar som inkluderar en riskbedömning göras för att
   fastställa om donationer från den tilltänkta donatorn är lämpliga för
   användning på människor.
3. En validerad kontrollalgoritm ska tillämpas för att utesluta före-
   komsten av aktiv infektion med Treponema pallidum. Efter ett icke-
   reaktivt test, specifikt eller icke-specifikt, får vävnaderna och cel-
   lerna godkännas för användning. Om ett icke-specifikt test används,
   utgör ett reaktivt resultat inte något hinder för tillvaratagande eller
   godkännande för användning förutsatt att ett specifikt bekräftande



                                                                                  5
SOSFS                                                                   Bilaga 3
2014:3

            treponematest är icke-reaktivt. För en tilltänkt donator vars prov är
            positivt i ett specifikt treponematest krävs en grundlig riskbedöm-
            ning för att fastställa om han eller hon kan godkännas som donator
            av vävnader och celler avsedda för användning på människor.
         4. En tilltänkt donator som lever i eller kommer från högprevalensom-
            råden eller vars sexualpartner eller föräldrar kommer från sådana
            områden ska även testas för förekomst av antikroppar mot humant
            T-cellslymfotropt virus typ I och II (HTLV I och HTLV II).
         5. Under vissa omständigheter ska ytterligare tester göras, om det be-
            hövs med hänsyn tagen till en tilltänkt donators bakgrund, t.ex.
            RhD, HLA, malaria, tuberkulos, CMV, toxoplasmos, EBV, Trypa-
            nosoma cruzi, Chikungunya, West Nile-virus och Leishmaniasis.
         6. Om vävnader och celler avsedda för autolog användning ska förva-
            ras eller odlas, ska samma minimikrav för biologiska tester vara
            uppfyllda som för tilltänkta donatorer av vävnader och celler av-
            sedda för allogen användning. Positiva testresultat innebär inte ett
            förbud mot att förvara, bearbeta eller reimplantera vävnaderna, cel-
            lerna eller de härledda produkterna, förutsatt att det finns lämpliga
            separata förvaringsmöjligheter som säkerställer att det inte finns
            någon risk för korskontaminering med andra transplantat, kontami-
            nering med främmande agens eller förväxling.




6
Bilaga 44                                                               SOSFS
                                                                        2014:3

Krav på donatorers lämplighet samt krav på
obligatoriska laboratorietester av prov från
donatorer av könsceller

URVALSKRITERIER FÖR DONATORER AV KÖNSCELLER
Förutom vad som föreskrivs i Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS
2009:32) om användning av vävnader och celler i hälso- och sjukvår-
den och vid klinisk forskning m.m. gäller även nedanstående krav på
en donators lämplighet med hänsyn tagen till säkerheten för mottaga-
ren och eventuella barn som kan komma att födas samt krav på obli-
gatoriska laboratorietester.

A. Allmänna krav vid bestämning av biologiska markörer
1. Testerna ska utföras av ett ackrediterat laboratorium och med an-
   vändande av CE-märkta medicintekniska produkter, där det är til�-
   lämpligt. De test som används ska vara validerade för ändamålet i
   enlighet med aktuella vetenskapliga rön.
2. Biologiska tester ska göras på donatorns serum eller plasma men
   inte på andra kroppsvätskor eller sekret, med undantag för vad som
   anges i avsnitt C punkt 2, eller om det finns särskilda medicinska
   skäl, och om det görs med ett test som är validerat för testen av
   kroppsvätskan i fråga.
3. Vid donation från partnern ska blodprover tas inom tre månader
   före den första donationen. Vid ytterligare partnerdonationer från
   samma donator ska ytterligare blodprover tas inom 24 månader
   från den föregående provtagningen. Vid donation från en annan
   person än partnern ska blodprover tas i samband med varje dona-
   tion.

B. Assisterad befruktning i de fall donatorn och
mottagaren är gifta eller sambor
1. Den läkare som är ansvarig för donationen ska på grundval av do-
   natorns och mottagarens sjukdomshistoria och terapeutiska indika-
   tioner klarlägga och dokumentera skälen för donationen samt om
   den är säker för mottagaren och för eventuella barn som kan kom-
   ma att födas.




4
    Bilagan fick sin nuvarande beteckning genom SOSFS 2012:15.


                                                                             7
SOSFS                                                                      Bilaga 4
2014:3

         2. Följande biologiska tester ska göras på tilltänkta donatorer för före-
            komst av markörer för nedanstående smittämnen:
           Smittämne                           Markör
           HIV 1 och HIV 2                     anti-HIV 1 och anti-HIV 2
           Hepatit B                           HBsAg, anti-HBc
           Hepatit C                           anti-HCV
           HTLV I och HTLV II                  anti-HTLV I och anti-HTLV II
           Treponema pallidum (Syfilis)        se under 4
         Biologiska tester på mottagaren ska utföras i enlighet med Socialsty-
         relsens föreskrifter (SOSFS 2009:32) om användning av vävnader och
         celler i hälso- och sjukvården och vid klinisk forskning m.m.
         3. Om anti-HBc-testet är positivt och HBsAg är negativt, ska ytterli-
            gare utredningar som inkluderar en riskbedömning göras för att
            fastställa om donationer från den den andra maken eller sambon är
            lämpliga för användning på människor.
         4. En validerad kontrollalgoritm ska tillämpas för att utesluta före-
            komsten av aktiv infektion med Treponema pallidum. Efter ett icke-
            reaktivt test, specifikt eller icke-specifikt, får sperman godkännas
            för användning. Om ett icke-specifikt test används, utgör ett reak-
            tivt resultat inte något hinder för tillvaratagande eller godkännande
            för användning förutsatt att ett specifikt bekräftande treponematest
            är icke-reaktivt. Om prov från den andra maken eller sambon är po-
            sitivt i ett specifikt treponematest ska en grundlig riskbedömning
            göras för att fastställa om han eller hon kan godkännas som donator
            av könsceller avsedda för assisterad befruktning.
         5. I de fall då testresultaten för HIV 1 och HIV 2, hepatit B eller hepa-
            tit C är positiva, eller då svar på tester ännu inte föreligger, eller då
            det är säkerställt att den andra maken eller sambon kan utgöra en
            infektionsrisk, ska det finnas ett system för separat förvaring.
         6. Under vissa omständigheter ska ytterligare tester göras, om det be-
            hövs med hänsyn tagen till den andra makens eller sambons bak-
            grund, resvanor och riskexponering samt på den donerade sper-
            mans egenskaper.
         7. Positiva testresultat innebär inte ett hinder för donation. En assiste-
            rad befruktning får dock endast utföras, om det bedöms osannolikt
            att påvisade smittämnen eller sjukdomar, som kan riskera kvinnans
            eller barnets liv, överförs till kvinnan eller barnet genom befrukt-
            ningen.




8
Bilaga 4                                                                   SOSFS
                                                                           2014:3

C. Assisterad befruktning i de fall donatorn är en annan
person än maken, registrerade partnern eller sambon
Donerade könsceller för assisterad befruktning ska uppfylla följande
kriterier.
1. En person får godkännas som donator av spermier eller ägg efter en
   bedömning av uppgifter om hans eller hennes ålder, hälsa och sjuk-
   domshistoria som hämtas in genom ett frågeformulär (hälsodekla-
   ration) och en intervju som utförs av hälso- och sjukvårdspersonal
   som har utbildning för och är bedömd som kompetent för uppgif-
   ten. Bedömningen ska omfatta relevanta faktorer som kan bidra till
   att identifiera och utesluta personer vars könsceller kan utgöra en
   hälsorisk för andra, t.ex. genom eventuell överföring av smitta och
   sjukdom, såsom sexuellt överförbara sjukdomar, eller vars egen
   hälsa kan hotas av att de donerade könscellerna, t.ex. superovula-
   tion, nedsövning eller andra risker i samband med att ägg tillvaratas
   eller psykologiska följder för donatorn.
2. Den tilltänkta donatorn ska uppvisa negativa testresultat på serum-
   eller plasmaprov med avseende på HIV 1 och HIV 2, hepatit B,
   hepatit C, HTLV I och HTLV II samt syfilis, testade i enlighet
   med avsnitt B punkterna 2, 3 och 4. Urinprov från donatorer av sper­
   mier ska dessutom testas med hjälp av amplifiering av nukleinsyra
   (NAT) och visa negativt resultat avseende klamydiainfektion och
   gonorré. Alternativt kan gonorré i stället uteslutas genom negativ
   uretraodling för gonokocker.
3. Under vissa omständigheter kan det krävas att ytterligare tester ut-
   förs beroende på den tilltänkta donatorns bakgrund, resvanor och
   riskexponering samt på könscellernas egen­skaper.
4. Donerade spermier ska hållas åtskilda från andra vävnader och cel-
   ler i minst 180 dagar och donatorn ska sedan testas igen för före-
   komst av markörer för HIV 1 och HIV 2, hepatit B, hepatit C och
   HTLV I och HTLV II i enlighet med avsnitt B punkterna 2 och 3.
   Om donationsprov från donatorn även testas för HIV 1 och HIV 2,
   hepatit B och hepatit C med hjälp av amplifering av nukleinsyra
   (NAT), krävs bara upprepad provtagning med avseende på HTLV I
   och HTLV II. Om det bedöms som relevant, ska även tester som ut-
   fördes enligt punkt 3 upprepas.
5. För en donator som tillhör en etnisk grupp där autosomala recessiva
   gener är vanliga enligt internationella vetenskapliga bevis eller som
   tillhör en släkt där ärftliga sjukdomar som riskerar att överföras är
   kända ska behovet av en genetisk screening övervägas. En sådan
   genetisk screening får enligt lagen (2006:351) om genetisk integri-
   tet m.m. endast göras med donatorns samtycke. Mottagaren ska få
   en individuellt anpassad information om risken för att ärftliga sjuk-
   domar kan överföras till barnet och om de åtgärder som har vidta-
   gits för att minska dessa risker.

                                                                                9
SOSFS                                                                 Bilaga 4
2014:3

         D. Tillvaratagande av ägg för autolog användning
         Om ägg som tillvaratas för autolog användning ska förvaras eller od-
         las, ska biologiska tester genomföras enligt avsnitt B.2 och samma
         bedömning av resultaten göras som för övriga donatorer av könsceller.
         Positiva testresultat innebär inte ett förbud mot att reimplantera ett
         ägg. Reimplantering av ett befruktat ägg får dock endast utföras, om
         det bedöms osannolikt att påvisade smittämnen eller sjukdomar, som
         kan riskera ett barns liv, överförs till barnet genom befruktningen.




10

Citera som: SOSFS 2014:3
