--- citation: Naumanns tidskrift 1864 s. 200 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1864 s. 200 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT keywords: - Klagan url: "https://ratiolex.se/naumann/1864/s-200/" source: Naumanns tidskrift 1864, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1864 s. 200 får klagan öfver Häradssyne-rätts beslut i fråga om vittnesjäf särskildt fullföljas hos högre rätt, då hufvudsaken är af administrativ myndighet öfverlemnad endast till domstolens förberedande undersökning och utlåtande? --- Hos konungens befallningshafvande i Vesternorrlands län var anhängigt ett ärende rörande borttagande af i Angermanelfven anlagda bommar för insamling af sågtimmer. Kon. befallningsh. remitterade ärendet till undersökning ') af Botheå häradsrätt, som derefter i Juli och September månader 1861 höll syn på stället. Vid synetillfället den 13 September begärde bruksägaren J. E. Gavelius och inspektoren Fredrik Malmberg, hvilkas rätt var på frågan beroende, att få till upplysning om beskaffenheten af nämnde bommar höra såsom vittnen inspektoren F. Sommelius, arbetarne Erik Sjö, Henrik Henriksson och Mårten Källander samt skepparen Carl Fredrik Söderman. Det upplystes, att dessa personer kunde af frågans utgång vänta nytta eller skada, hvarföre häradssynerätten, under åberopande af 17 kap. 7 § R.B., förklarade dem jäfvige att i målet vittna. Emot detta beslut anmälde Gavelius och Malmberg missnöje samt begärde att få detsamma hos Svea hofrätt öfverklaga och dertill erhålla besvärshänvisning. Häradssyne-rätten resolverade, att enär det »berodde af »kon. befallningsh. att pröfva i hvad måtto de åberopade vitt- »nenas utsagor kunde äga inflytande på ärendets utgång och »borde oförhindrade af jäf inhemtas», ansåge häradssyne-rätten hänvisning till det anmälda missnöjets fullföljande annorstädes ') Jfr stadgandet i k. br. d. 8 April 1811 och kammar-koll, cirkulär d. 7 Maj s. å. rörande tvister om flott- och farleder i de län, der flottning uti strömmar och vattendrag är öflig. Backmans Lagsamling 1 H. s. 265. s. 201 Sida 201 i årgången börjar här icke lagligen kunna äga rum (den missnöjde dock obetaget att klaga öfver rättegångsfel enligt 25 kap. 5 och 21 §§ R.B.) I besvär till Svea hofrätt androgo Gavelius och Malmberg: Deras rätt hade blifvit förnärmad genom häradssyne-rättens underlåtenhet att höra deras åberopade, fullt ojäfvige vittnen. Det vore ostridigt, att hvarken kon. befallningsh., emot stadgardet i 1 kap. 2 § U.B., eller de högre administrativa myndigheter, som kunde få befattning med hufvudsaken, lagligen ägde upptaga besvär öfver jäfsbeslutet, hvadan all utväg att få detsamma af högre rätt pröfvadt vore stängd, derest klaganderne ej finge vända sig till hofrätten. De yrkade alltså ogillande af jäfsbeslutet eller, om detta ej omedelbarligen kunde ske, åläggande för häradssynerätten att meddela hänvisning till besvärs anförande i hofrätten. Hofrätten i utslag den 12 November 1861: emedan uti ifrågavarande ärende häradsrätten endast till följd af kon. befallningsh:s förordnande hållit undersökning och afgifvit betänkande, kunde besvären icke till pröfning upptagas. Gavelius och Malmberg nedsatte revisionsskilling och erhöllo hofrättens tillstånd att hos K. Μ. fullfölja talan. På förut anförda skäl yrkade de, att hofrätten måtte förklaras vara behörig att upptaga besvären, och målet i följd deraf dit återförvisas. Nedre revisionen hemställde i underdånigt betänkande, att K. Μ. måtte pröfva rättvist hofrättens utslag att gilla. Den 16 Januari 1863 föredrogs saken i Högsta Domstolen, hvars fleste ledamöter (justitie-råden friherre Leuhusen, Berg, Almqvist, Carleson, Adlercreutz och Bolin) funno icke skäl att i hofrättens öfverklagade utslag göra ändring. Justitie-rådet Quensel yttrade, att som, efter det häradsrätten förklarat ifrågavarande af sökanderne åberopade vittnen jäfvige, sökanderne måste äga utväg att söka ändring i detta beslut, och det ej lagligen kunnat öfverklagas annorstädes än i hofrätten, men hufvudsaken är på förvaltande myndighets afgörande beroende, hvadan föreskriften i 16 kap. 4 § rättegångsbalken, att klagan å rättegången ej må af öfverrätt upptagas förr än underdomaren i hufvudsaken dömt, ej kan i förevarande fall s. 202 Sida 202 i årgången börjar här tillämpas; alltså fann justitie-rådet, med ändring af hofrättens utslag, skäligt återförvisa målet till bemälde rätt för vidare behandling. --- Källa: Naumanns tidskrift 1864, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.