--- citation: Naumanns tidskrift 1864 s. 22 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1864 s. 22 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT keywords: - Landtmätare url: "https://ratiolex.se/naumann/1864/s-22/" source: Naumanns tidskrift 1864, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1864 s. 22 Rågångsfråga så behandlad, att den ej medförer hinder för laga skiftes fastställande! Är landtmätaren i denna sin egenskap behörig att öfverklaga ågodelningsrätts beslut, hvarigenom sökt fastställelse å laga skifte blifvit vägrad ? --- (5:te kapitlet Skiftes-stadgan.) Vice kommissions-landtmätaren P. E. verkställde ar 1857 laga skifte i hemmanet Karstorp och sökte, sedan tiden för klander mot förrättningen förflutit, fastställelse af skiftet hos Grimstens härads ägodelningsrätt. I skiftes-protokollet fanns antecknadt, dels att delägarne upplyst, det någon annan karta öfver ägorna ej funnits, än en, som upptoge rågången mot Grimstens härads angränsande allmänning, hvilken rågång, till följd af i senare tider verkstäldt ägoutbyte, icke öfverensstämde med kartans visning, dels ock att »rågångarne omkring skifteslagets ägor förklarades till alla s. 23 Sida 23 i årgången börjar här »delar ostridiga och erkände efter på marken stående gärdes- »gårdar och rör, på sätt kartan visade». Ågoutbyte emot hemmanet Stommen hade försiggått, men särskild beskrifning öfver denna förrättning syntes icke hafva skett eller fastställelse dera blifvit sökt. Ägodelningsrätten meddelade den 12 November 1859 utslag: att som fastställd rågång omkring Karstorps by, så vidt handlingarne visade, förut icke funnits, men landtmätaren, detta oaktadt och ehuru Karstorps by ej vore storskiftad, underlåtit att i föreskrifven ordning rågångarne omkring byn reglera, hvilket dock varit desto mera af behofvet påkalladt, som landtmätaren till protokollet tecknat, att rågången mot häradsallmänningen icke instämde med visningen af en öfver densamma befintlig karta; alltså och då, innan rågångarne blifvit behörigen reglerade, landtmätaren icke bordt för delägarne föredraga de till skiftets beredning och fullbordande hörande frågor, blef, med afslag å. den sökta fastställelsen, ärendet visadt åter till skiftesmannen, som hade att i lagenlig ordning undersöka, beskrifva och, der så nödigt funnes, reglera rågångarne omkring Karstorp samt, sedan konceptkartan kommit i fullständigt skick och rågångarne blifvit bestämde, för delägarne och gode männen föredraga hvad till skiftets verkställighet hörde, och detsamma lagligen afsluta. Detta utslag vann laga kraft. I Maj 1861 företogs ärendet åter. Till förrättningen blefvo rågrannarne behörigen kallade och förordnande för ombud till bevakande af häradsallmänningens rätt meddelades af Konungens befallningshafvande, utan att dock något ombud eller någon af nämnde grannar vid sammanträdet tillstädeskommo. Förrättningen fortgick emellertid, och sedan af en den 19 April 1798 fastställd karta öfver rågångarne emellan Karstorp m. fl. hemman å ena, samt häradsallmänningen å andra sidan, inhemtats, att, såsom förut är nämdt, den å kartan anmärkta rågång icke öfverensstämde med gränsen på marken, hvilket förhållande uppgafs härleda sig från ägoutbyten, förklarade delägarne ånyo, att någon tvist ej förefanns om rätta sträckningen s. 24 Sida 24 i årgången börjar här af rågången, hvilken vore tydlig och klar efter på marken befintlige gärdesgårdar och rör. I skiftesprotokollet förekommer derefter denna anteckning: »förrättningsmännen togo rågången i betraktande som de ansågo för sig nödigt», och rågångsbeskrifningen upptager icke något vidare, än att »rågången går efter gärdesgårdarne öfver punkterna 1—7 med tydliga råstenar, samt 8 och 9, der rör äro anbragte». Förrättningen afslutades derefter, och fastställelse begärdes ånyo. Agodelningsrätten yttrade i utslag den 6 Dec. 1861; att alldenstund landtmätaren, ehuru han till protokollet antecknat, att den öfver yttre rågångarne omkring Karstorp m. fl. byar år 1796 upprättade och den 19 April 1798 fastställda karta, i hvad den rörde gränsen emellan Karstorp och häradsallmänningen, ej hade ringaste likhet med rågångarne på marken, icke, på sätt 5 kap. i Skiftesstadgan bjöde, uppgått rågången efter de märken, som funnits stadfästade, och i öfrigt dervid förfarit som 4 § i samma kapitel förmådde, utan låtit såsom skäl för rågångens sträckning, emot hvad fastställd karta visade, gälla skiftesdelägarnes blotta uppgift att olikheten uppkommit genom senare åren emot allmänningen verkställde och fastställde ägoutbyten, hvilka icke ens till läge och beskaffenhet eller tiden, då de skett och dagen, då fastställelse å dem är vorden meddelad, blifvit omnämnde; fördenskull och emedan, hvad anginge rågången mot Stenåsen, landtmätaren, såsom bevis för dess ostridiga och från berörde karta afvikande sträckning, endast hänvisat till en emellan delägarne i Karstorp och Stenåsen d. 4 Juni 1857 sluten förening, hvilken likväl blott innefattade, att delägarne förklarade sig nöjde med verkstäldt, för dem på marken utstakadt och rörlagdt ägoutbyte, utan att någon beskrifning funnes handlingarne bilagd öfver den jord, som i byte gått, än mindre öfver dess läge, omfång, beskaffenhet och uppskattning; ty och som protokollet för öfrigt icke innefattade någon lagenlig rösebeskrifning eller upptoge, att skiftesmännen uppgått rågångarne omkring byn, derunder jemfört kartan med marken och tillsett, att rågångarne voro så rörlagde, som 5 kap. 9 § i åberopade stadga föreskrefve, utan deremot innehölle, att förrättningsmännen »tagit rågången i betraktande, s. 25 Sida 25 i årgången börjar här som de for sig ansågo behöfligt», hvilket sväfvande uttryck antydde, att denna åtgärd fått sin bestämmelse mindre af ägodelningsrättens på lag grundade föreskrifter, än af förrättningsmännens uppfattning af livad de pröfvade i thy fall vara nödigt, visades ärendet åter till skiftesmannen med förständigande för denne, att ofördröjligen detsamma åter företaga och dervid ställa sig till efterrättelse lag och ägodelningsrättens beslut den 12 November 1859. Häröfver anförde landtmätaren underdånige besvär och företedde karta öfver rågången emellan Grimstens härads-allmänning, a ena, och Karstorps by, å andra sidan, hvilken karta, försedd med bevis derom, att a densamma utmärkt ägoutbyte mellan allmänningen och byn blifvit den 5 April 1849 af ägodelningsrätten faststäldt, utvisade, att gränsen hufvudsakligen öfverensstämde med den å skifteskartan upptagna rågång. Vid sådant förhållande och då rågrannarne icke begagnat erbjudet tillfälle att rörande frågan sig yttra, samt stridighet om rågångarnes sträckning ej förefunnes, yrkades upphäfvande af ägodelningsrättens utslag. Uti affordrade underdåniga förklaringar tillkännagåfvo delägarne, att de voro med landtmätarens och gode männens åtgärder nöjde, äfvensom öfverjägmästaren G. P., såsom tillförordnad! kronoombud, upplyste, att, vid nyligen företagen gränsbesigtning å allmänningen, rågången befunnits upphägnad emellan de å marken utlagde, tydlige visare och rösen, i enlighet med den ar 1849 fastställda kartan. Uti underdånigt betänkande af den 20 Juni 1863 hemställde Nedre Revisionen, att ägodelningsrättens utslag måtte fastställas. Vid målets föredragning i Högsta Domstolen d. 22 Juni 1863 voro dess samtlige ledamöter ense derom, att landtmätarens talan, fastän han icke vore part i målet, borde till pröfning upptagas. : 1 sjelfva saken yttrades: Enär landtmätaren, sedan karta öfver skifteslagets ägor blifvit upprättad, i föreskrifven ordning kallat ej mindre delägarne i skifteslaget, än äfven alla ägare af angränsande hemman och lägenheter, till sammanträde för s. 26 Sida 26 i årgången börjar här rågångarnes bestämmande, och jemväl begärt förordnande för allmänt ombud att dervid för bevakande af häradsallmänninningens rätt tillstädesvara; men vid detta sammanträde icke någon af rågrannarne sig infunnit, utan endast delägarne i skifteslaget tillstädeskommit och förklarat rågångarne kring skifteslagets alla ägor vara till alla delar ostridige efter å marken befintlige gärdesgårdar och rör, på sätt ägokartan utvisade, samt landtmätaren sedermera, efter ytterligare granskning af rågångarne, i protokollet anmärkt de punkter, der råstenar och rör till skilnadens utmärkande voro anbragte; alltså och då landtmätaren således, i afseende å rågångarne iakttagit de i 5 kap. 2 § Skiftesstadgan meddelade föreskrifter, fann Högsta Domstolens pluralitet de af ägodelningsrätten åberopade omständigheter icke utgöra hinder för laga skiftets fastställelse, hvarföre, med undanrödjande af öfverklagade utslaget, målet visades åter till ägodelningsrätten, som hade att detsamma ånyo företaga och dermed lagligen förfara. Tre ledamöter gillade det underdåniga betänkandet. --- Källa: Naumanns tidskrift 1864, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.