--- citation: Naumanns tidskrift 1864 s. 245 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1864 s. 245 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT keywords: - Köpeskilling url: "https://ratiolex.se/naumann/1864/s-245/" source: Naumanns tidskrift 1864, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1864 s. 245 liar, sedan köpesumman för en af flera delägare gemensamt försåld jordegendom blifvit liqviderad och utan anmärkning fördelad, delägare rätt till talan emot grunden för köpesummans delning, och äro öfrige delägare skyldige att återbära hvad de efter samma --- Agarne af hemmanen 1 mantal i Bastebacka Olof Svensson och i mantal i Kolbengtseröd Andreas Olsson och Mathias ’) Ecklesiastik-departementet. s. 246 Sida 246 i årgången börjar här Olsson försålde gemensamt, genom afhandling den 23 Juni 1859, till Kongl. Maj:t och kronan det på omförmälda hemmans ägor belägna exercisfältet Backamo, innehållande 90 tunnland 27 kappland, för en köpeskilling af 6000 r:dr riksmynt. Huru stor andel af köpesumman hvar och en af säljarne skulle bekomma, utsattes ej i afhandlingen. Men parterne uppburo ofvannämnde summa, enligt deras hemmanstal, med 2,000 riksdaler hvardera. Kolbengtseröds åboer instämde till 1862-års hösteting med Inlands Fräkne härad Olof Svensson och yrkade, att då af den försålda marken endast 10 tunnland 28 kappland tillhört Bastebacka, och på denna jordrymd, i förhållande till de 79 tunnland 31 kappland, som frångått Kolbengtseröd, belöpte sig endast 717 riksdaler 83 öre af köpeskillingen; Olof Svensson måtte åläggas att af uppburne 2,000 riksdaler återbära 1,282 riksdaler 17 öre. Till stöd för detta påstående åberopades dels ofvannämnde salukontrakt, deri någon bestämmelse angående köpeskillingens fördelning icke influtit, dels ock en af vederbörande landtmätare med gode mäns biträde uppgjord »ägobeskrifning och taxeringslängd öfver exercisplatsen Backamo, upprättad för bestämmande af hemmantalet derå», hvilken handling vitsordade uppgiften angående storleken af den mark, hvartdera hemmanet tillsläppt. Olof Svensson svarade, att han icke medgåfve någon annan fördelning af köpeskillingen, än den parterne redan frivilligt och utan anmärkning uppgjort. Ärliga afkastningen af fältet före dess försäljning hade alltid fördelats emellan parterne efter deras hemmantal. Den mark, Bastebacka afstått, hade ock varit af bättre beskaffenhet samt högre värde, än den Kolbengtseröd lemnat, hvarförutan Olof Svensson uppvisade en den 3 Mars 1858 upprättad skriftlig afhandling, deri parterne förbundit sig att, så länge kronan innehade Backamo på arrende, gemensamt och lika sins emellan fördela all den afkastning, som kunde blifva af utarrenderade fältet. Länsmannen Frankenberg, hörd såsom vittne, intygade: att han, enligt embetsordres, till parterna gemensamt utbetalt köpeskillingen och ville erinra sig, att Kolbengtseröds åboer dervid s. 247 Sida 247 i årgången börjar här förklarat sig missbelåtna med att hemmantalet lades till grund för köpeskillingens fördelning. Genom utslag den 9 Oktober 1862 förklarade häradsrätten, att då, sa vidt visadt vore, någon öfverenskommelse om köpeskillingens fördelning ej skett, samt den omständighet, att årliga afkastningen af marken hittills delats efter hemmantalet ej kunde grundlägga en dylik fördelning jemväl af köpeskillingen; men, i anseende till markens olika beskaffenhet, ej heller arealen kunde såsom måttstock i sagde hänseende antagas, funne häradsrätten fördelningen rätteligen böra bestämmas efter det värde marken haft vid försäljningen; och enär i detta fall förekomine, att den från Kolbengtseröd afsöndrade mark vid den af landtmätaren och gode männen verkställda taxering blifvit uppskattad till 6 tunnland 15,955 kappland, och marken från Bastebacka till 31,042 kappland, efter beräkning hvaraf köpeskillingen för den förra skulle utgöra 5,220 riksdaler 96 öre och för den senare 779 riksdaler 4 öre; och emedan Olof Svensson af köpeskillingen uppburit 2,000 riksdaler, förpligtades han till Kolbengtseröds åboer emot qvitto utgifva 1,220 riksdaler 96 öre. Olof Svensson vädjade till Götha hofrätt, yrkade upphäfvande af häradsrättens beslut och anförde: Parterne hade af arrendet för platsen tagit hvar sin tredjedel; någon öfverenskommelse om annat fördelningssätt af köpeskillingen hade icke skett, hvarken vid köpets afslutande eller vid summans emottagande. Af tre vittnen, som med hofrättens begifvande blefvo hörde före sakens afgörande derstädes, hade det intygats, dels att Andreas Olsson vid flera tillfällen under samtal medgifvit, att parterne varit ense om att taga lika stor del i köpeskillingen, och dels att de erlagt hvar sin tredjedel af arfvodet för platsens uppmätning. Kolbengtseröds åboer inställde sig i hofrätten och genmälde: Att de i sin enfald lika fördelat arrendesumman, kunde ej utgöra skäl för enahanda fördelning af köpeskillingen. Hvad samtalsvis nämnts rörande fördelningen, kunde ej inverka på saken. Muntliga aftal vid köp af jord vore utan all betydelse. s. 248 Sida 248 i årgången börjar här Häremot anmärkte Olof Svensson: Det vore naturligt att i kontraktet med kronan intet nämnts om köpeskillingens fördelning, enär parterne dä varit ense att summan fördelades lika som arrendet. Hvars nch ens andel måste fördenskull anses vara såld för den summa, han vid köpeliqviden fick emottaga. Hofrätten, i dom den 12 Juni 1863, fann ej skäl göra ändring i häradsrättens utslag. ■ Olof Svensson nedsatte revisionsskilling och fullföljde underd. talan hos K. Μ. Yrkade ogillande af käromålet, under åberopande af hvad han förut anfört. Nedre revisionen hemställde i underdånigt betänkande, att K. Μ. måtte pröfva rättvist fastställa hofrättens dom. Då saken den 25 Januari 1864 förekom till afgörande i Högsta Domstolen, förenade sig dess flesta ledamöter i följande yttrande : Af handlingarne i saken inhemtas, att sedan parterna, från hvilkas hemman i Bastebacka och Kolbengtseröd blifvit upplåten den jord, som utgör exercisfältet Backamo, den 3 Mars 1858 träffat skriftlig öfverenskommelse att sig emellan lika dela den arrendeafgift, som af kronan för fältet då erlades, hafva parterna, enligt köpekontrakt den 23 Juni 1859, till Kongl. Maj:t och kronan gemensamt försålt fältet för en köpeskilling af 6,000 riksdaler riksmynt, deraf de uppburit en tredjedel eller 2,000 riksdaler hvardera; och emedan icke visadt är, att svaranderne, då omförmälde köpeskilling till parterna utbetaldes, väckt anspråk att deraf erhålla större del än de bekommit, än mindre att sökanden förbundit sig att åtnöjas med lägre betalning för den af honom afyttrade jorden, än den, som vid den sålunda verkställda liqviden blifvit till honom erlagd, eller underkastat sig att, på grund af efteråt företagen mätning eller uppskattning af marken, vidkännas någon nedsättning eller återbäring af den uppburna köpesumman; pröfvade bemälde ledamöter skäligt att, med upphäfvande af domstolarnes beslut, ogilla det emot sökanden i saken instämda käromål. Tre ledamöter voro härifrån skiljaktige och yttrade: Da parterne gemensamt till Kongl. Maj:t och kronan försalt de till s. 249 Sida 249 i årgången börjar här deras hemman hörande andelar i exercisplatsen Backamo, utan att vid sjelfva köpslutet blifvit bestämdt, huru köpeskillingen skulle emellan säljarne fördelas, och vid sådant förhållande denna fördelning bordt ske i man af hvarderas anpart i det sålda, så framt ej åsämjande ägt rum om annan fördelningsgrund; men de omständigheter, att sökanden fått uppbära en tredjedel af den arrendeafgift, kronan före köpet för platsen erlagt, och att länsmannen Frankenberg, som haft uppdrag att verkställa köpeskillingsliqviden, tilldelat sökanden en tredjedel af köpesumman, icke innefatta bevis om så beskaffadt åsämjande, som nämndt är, funno Högsta Domstolens sistbemälde ledamöter, som ansågo svaranderne ej hafva försutit tid att yrka rättelse i omförmälda liqvid, skäligt fastställa hofrättens domslut. K. M:s dom utgafs den 4 Mars 1864. --- Källa: Naumanns tidskrift 1864, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.