--- citation: Naumanns tidskrift 1864 s. 367 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1864 s. 367 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT url: "https://ratiolex.se/naumann/1864/s-367/" source: Naumanns tidskrift 1864, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1864 s. 367 Åtal i mål rörande oloflig varuinförsel anses hafva förfallit, sedan den tilltalade aflidit efter att öfver rådstufvurätts meddelade utslag hafva i hofrätt anfört reservationsbesvär, men innan han der hunnit utveckla sin talan. --- Vid tullkammaren i Wisby utförde tullfiskalen Gr. Wibom åtal emot handlanden O. N. W. för det han, som den 1 Sep- s. 368 Sida 368 i årgången börjar här tember 1847 skulle blifvit på allmänna landsvägen emellan Wisby och Slitö hamn af tullbetjeniug anträffad under forslande af ett packlass med köpmannavaror, vid derå anställd besigtning befunnits innehafva jemväl utländska till införsel dels förbjudna och dels tillåtna men ostämplade varor, hvilka under beslagsanspråk anhållits och till Wisby tullkammares konfiskationsmagasin aflemnats. Genom utslag den 19 Juni 1847 förklarade rådstufvur ätten O. N. W. berättigad att återfå en del af varorna, men ansåg, enligt 1, 2 och 20 §§ i kongl. förordn. 1841, allt det öfriga i beslag tagna godset vara förbrutet, och fällde W. till böter för första resan oloflig varuinförsel. Häröfver klagade O. N. W. i Svea hofrätt medelst reservationsbesvär, men afled innan han hann utveckla sin talan. I utslag den 16 Februari 1858 fann hofrätten, enär upplyst vore, att O. N. W. dåmera aflidit, med upphäfvande af rådstufvurättens utslag, ofvanberörde emot O. N. W. i lifstiden anställda åtal hafva förfallit. Advokatfiskalen i general-tullstyrelsen öfverklagade detta utslag och anförde, att hofrätten ej ägt att meddela yttrande öfver något annat än det, hvaröfver 0. N. W. i lifstiden fört talan, och denna ginge obestridligen ut derpå, att rådstufvurätten i Wisby fällt ett oriktigt domslut. Den pröfning, som af hofrätten påkallats, hade således varit: Är 0. N. W. till åtalade öfverträdelsen skyldig eller icke? Deröfver hade dock hofrätten icke utlåtit sig. Det vore väl sannt, att ingen borde dömas förrän han blifvit fulleligen hörd; men då O. N. W. inför rådstufvurätten fått andraga och andragit allt hvad han till sitt urskuldande haft att anföra, samt i sina besvär ej åberopat någon enda omständighet till stöd för ändringssökandet, kunde advokatfiskalsembetet ej finna annat, än att hofrätten saknat stöd af lag för det meddelade domslutet, hvilket dessutom ledde derhän, att de varor, som ostridigt blifvit olofligen införda, skulle, om domslutet vore riktigt, kunna få fritt disponeras. O. N. W:s inträffade död skulle således bereda hans arfvingar en laglig dispositionsrätt öfver gods, som, om han lefvat, ovilkorligen varit förverkadt. Om emellertid rådstufvurättens utslag s. 369 Sida 369 i årgången börjar här icke kunde i allo gillas, borde åtminstone de från O. N. W. i beslag tagna, olofligen införda varor förklaras förbrutna. Efter det förklaringar blifvit infordrade från 0. N. W:s sterbhusdelägare, föredrogs målet den 13 Februari 1862 i Högsta Domstolen, som fann skäl icke vara anfördt, hvilket i hofrättens utslag kunde verka ändring. --- Källa: Naumanns tidskrift 1864, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.