--- citation: Naumanns tidskrift 1864 s. 392 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1864 s. 392 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT url: "https://ratiolex.se/naumann/1864/s-392/" source: Naumanns tidskrift 1864, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1864 s. 392 Samma ämne som under nästföregående n:r. --- Kommissions-landtmätaren E., hvilken den 27 Augusti 1857 afslutade laga skifte å ägorna till Bredångers by i Westernorrlands län emellan fyra delägare, hade, till följd af en delägares besvär öfver förrättningen, blifvit af Nätra tingslags ägodelningsrätt genom utslag den 23 Juli 1858 förständigad att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med af rätten uppgjord ny skiftesplan, hvarigenom tre delägares ägolotter väsendtligen s. 393 Sida 393 i årgången börjar här förändrades, men den fjerdes bibehölls i nästan oförändradt skick, omarbeta skiftet, med iakttagande derjemte, dels att de bestämmelser angående bidrag till föreskrifne utflyttningar och ersättning för odlingar, hvilka voro delägarne emellan uppgjorde, borde i följd af de vidtagne förändringarne i skiftesläggningen jemkas, och dels att de sålunda beslutade jemkningar och förändringar skulle af skiftesmannen emot stadgad ersättning verkställas. De sålunda föreskrifna förändringarne i skiftet verkställdes af E., som tillika uppgjorde ny delningsbeskrifning, uträkning af odlings- och häfdeersättning, odlingsliqvid mellan torpare och hemmansägare m. m. Delägarne erhöllo derpå arvodesräkning, slutande å 766 r:dr 12 öre och upptagande fullt delnings-arvode för all skifteslagets jord med 671 r:dr 77 öre, för skiftesliniernas utstakning och rörläggning med 33 r:dr 89 öre, för gamla ytmåttets utsättande 37 r:dr 34 öre, för kungörelser och resor 23 r:dr 12 öre, samt för torpens utläggning 24 r:dr, hvilket sistnämnda belopp dock skulle af torparne betalas. Denna räkning klandrades af samtlige delägarne, som i stämning till Nätra tingslags häradsrätt yrkade, att då de i skiftet gjorda förändringarne icke voro af den beskaffenhet, att nytt delnings-arvode efter taxan borde äga rum, utan godtgörelsen derför utgå endast efter dagberäkning, helst hela skiftet ej undergått förändring och skiftesmannen förut uppburit fullt delningsarvode, räkningen borde rättas sålunda, att arvodet bestämdes att utgå efter dagberäkning, med skjuts till och från förrättningen, samt E. åläggas återbära det redan uppburna arvodet och ersätta rättegångskostnaden. Sedan parterna vid härads-rätten anfört hufvudsakligen enahanda skäl, som i det under nästföregående n:r anförda mål finnas upptagne, afkunnade härads-rätten den 29 November 1859 utslag af alldeles enahanda innehåll med dess utslag i sistnämnda mål (se sid. 388). E. fullföljde talan i Svea hofrätt, der jemväl skiftesdelägarne inställde sig och svarade. s. 394 Sida 394 i årgången börjar här Hofrätten i utslag den 6 Juni 1860 fastställde häradsrättens beslut i saken och ålade E. att betala rättegångskostnaden i hofrätten med 30 r:dr. (Härtill bidrogo hofrätts-rådet friherre Stjernstedt, assessoren friherre Leyonhufvud, äfvensom adjungerade ledamoten von Stockenström, se nedan). Skiljaktiga voro: Assessoren Retzelius (referent), som yttrade: Emedan af ägodelningsrättens utslag, E:s räkning och förste landtmätarens intyg det visade sig att de verkställda skiftesändringarne afsett, bland annat, äfven skiftesläggningen samt föranledt jemkning och ny delning af såväl åker, äng och odlingsmark, som afrösningsjord, vid hvilket förhållande 17 § i landtmäteri-taxan ej vore på ifrågavarande fall tillämplig; ty och som byamännens anmärkning att det för ändringarnes verkställande icke varit nödigt att anställa ny delning af alla de ägor, för hvilka delnings-arvode blifvit i räkningen påfördt, ej vunne stöd af något som i målet förekommit, samt anmärkning i öfrigt ej blifvit mot räkningen framställd, blef, enligt assessorens åsigt, med ändring af härads-rättens utslag, byamännens talan ogillad, och E. befriad från ådömda rättegångskostnads-ersättningen. Assessoren Lindhagen, hvars votum innehöll: Som ifrågavarande förrättning hufvudsakligen afsett delning emellan vederbörande hemmansägare af jord inom Bredångers by; och vid sådant förhållande 17 § i landsmäteri-taxan ej vore tillämplig; men å andra sidan förekomme, att, då den föreskrifna jemkningen i skiftet företogs, det i 12 kap. 15 § skiftesstadgan omförmälda arbete med upprättande af provisionel plan för skiftet samt ägolotternas utmärkande på kartan och utvisande på marken redan var fulländadt, i följd hvaraf någon godtgörelse derför ej kunde E. tillkomma; ty och då han ej heller ägde uppbära delnings-arvode för andra ägor, än dem, som varit föremål för ny delning, ansåg bemälde ledamot, jemlikt 7 § 6 mom. i nämnde taxa, häradsrättens utslag böra på det sätt ändras, att E. förklarades berättigad att af delägarne utbekomma, utom godtgörelse för kallelser, kungörelser, resor, kost och tidspillan, fo delar af delninys-arvodet för de ägor, som ingått i den nya delningen, och skulle E. i öfverensstämmelse härmed s. 395 Sida 395 i årgången börjar här upprätta ny räkning; men härads-rättens yttrande ej mindre om E:s skyldighet att med ränta återbetala hvad han uppburit utöfver det honom sålunda rätteligen tillkommande arvode, än äfven om rättegångskostnaden, gillades. Rättegångsutgifterna i hofrätten skulle vid sådan utgång qvittas. Adjungerade ledamoten von Stockenström anförde: Som, vid betraktande deraf, att, enligt 10 § i taxan, det i 6 § bestämda delnings-arvode innefattade betalning jemväl för sammankomster med delägare, författande af föreningar och en del protokoll, provisionel plan till skiftet och dess utvisande å marken, alla till skiftet hörande grunders bestämmande, lotternas utläggning på kartan och delningsbeskrifningens författande, upprättande af liqvider öfver odlings-, häfde- och ståndskogsersättningar, vägbyggnads- samt husflyttnings-kostnader och dylikt, det syntes vara uppenbart, att hvad i taxan om delningsarvode funnes stadgadt ej ägde tillämplighet å förrättning af beskaffenhet som den ifrågavarande, vid hvilken, såsom afseende allenast vidtagande af föreskrifna ändringar och rättelser i redan afslutadt laga skifte, åtskilliga af de ofvanberörde göromålen ej ägt rum; så och då vid slikt förhållande godtgörelse för förrättningen ej kunde bestämmas annorledes, än, på sätt 17 § 1 mom. stadgade, efter dagberäkning, gillades af bemälde ledamot det slut, häradsrättens utslag innefattar. E. fullföljde underdånigt ändringssökande hos K. Μ. Skiftesdelägarne afgåfvo nnderd. förklaring, och öfver-direktörsembetet för laudtmäteriet inkom med affordradt underd. utlåtande. I Högsta Domstolen, der målet den 16 Februari 1864 förekom till afgörande, sedan handlingarne bland ledamöterne cirkulärat, voro de flesta ledamöterna ense om följande beslut: Emedan, efter det ägodelnings-rätten, med ändring af den skiftesplan, landtmätaren och gode männen vid laga skiftet i Bredångers by uppgjort, ånyo mellan hemmanen derstädes fördelat ägobeloppet och föreskrifvit huru en hvar af åboerna till läge och sträckning skulle erhålla sina lotter, kommissionslandtmätaren E., som jemlikt 14 kap. 5 § skiftesstadgan endast haft att, efter hvad sålunda stadgadt blifvit, skiftet ändra och rätta, s. 396 Sida 396 i årgången börjar här genom denna sin åtgärd, ankommande allenast på lotternas uträkning, desto mindre kan anses hafva till större eller mindre del verkställt någon delning af skifteslagets ägoområde, som han vid den nya, af ägodelningsrätten bestämda skiftesplanens eller delningens utläggning å kartan och marken icke ägt att från derom meddelade föreskrifter afvika; ty och som E:s ifrågavarande embetsåtgärder, i anseende till grunderna för derå belöpande ersättning, måste hänföras till såclane arbeten, hvarom i 17 § af taxan för landtmäteri-arvode den 12 Maj 1857 förmäles; men beträffande de i E:s klandrade räkning, utom delnings-arvodet 671 r:dr 77 öre, i öfrigt upptagna poster, nemligen för kallelser och kungörelser, ersättning för E:s resor och kost, för utstakning och rörläggning af skifteslinier, för gamla ytmåttets utsättande i delnings—beskrifningen samt för tilldelning af torplägenheter med tillhopa 118 r:dr 35 öre, E:s vederparter icke ådagalagt något förhållande, på grund hvaraf antagas kan, att E. varit oberättigad till den af honom beräknade godtgörelsen för hans i nämnda hänseenden hafde utgifter eller verkställda nya arbeten; alltså funno bemälde ledamöter icke skäl att i domstolarnes beslut göra annan ändring, än att byamännens nu ifrågavarande klandertalan, såvidt den afser sistberörde i E:s räkning till belopp af 118 r:dr 35 öre riksmynt upptagne poster, ogillades. Rättegångskostnaden så väl vid domstolarne som hos K. Μ. qvittades. Justitie-rådet von. Hofstén anförde: Ehuru det arbete, landtmätaren E. i anledning af ägodelnings-rättens föreskrifter om ändring och jemkning i den af E. och gode män uppgjorda skiftesplan i Bredångers by haft att verkställa, efter justitierådets tanka, varit af beskaffenhet att icke kunna hänföras till sådana landtmäteri-göromål, derför arvode efter dagberäkning enligt 17 § i landtmäteri-taxan den 12 Maj 1857 borde utgå; likväl och emedan E., som uti den klandrade räkningen, jemte andra poster, mot hvilka någon anledning till anmärkning icke förekommit, fört sig till godo delnings-arvode jemlikt 6 § 1 och 3 mom. i nämnde taxa med tillhopa 671 r:dr 77 öre, orätt förfarit derutinnan, att han dels härvid icke gjort något afdrag för den minskning i arbete, som nu i förhållande till förra skif- s. 397 Sida 397 i årgången börjar här tesplanens utarbetande och utvisande å marken kommit honom till del, derigenom att ägodelningsrätten i sitt utslag hufvudsakligen bestämt läget och sträckningen af hvarje ägolott, och dels beräknat delnings-arvode jemväl för sådana ägoskiften, som enligt samma utslag förblifvit orubbade; ty och då berörde afdrag skäligen borde bestämmas till likhet med det arvodes-belopp, som i det uti 7 § 6 mom. af taxan omförmälda fall borde utgå, eller till fo delar af delnings-arvodet, pröfvade just-rådet rättvist på det sätt bifalla den emot E. väckta talan, att omförmälda 671 r:dr 77 öre skulle ur räkningen utgå, och E. i stället tillgodonjuta fo delar af det i 6 § 3 mom. landtmäteri-taxan bestämda delnings-arvode för alla de ägotrakter, som i följd af ägodelnings-rättens utslag ombytt ägare; i följd hvaraf E. förpligtades att, med iakttagande af denna rättelse, genast uppgöra och till byamännen aflemna ny arvodes-räkning, samt att hvad E., utöfver honom sålunda tillkommande ersättning, på grund af förra räkningen, uppburit, till byamännen återgälda jemte sex procent med bevillnings-afdrag behörigen minskad ränta derå från den dag E. medlen uppburit; och skulle vid sådan utgång af målet parternas kostnader å rättegången, jemlikt 21 kap. 4 § R.B., qvittas. Justitie-rådet Iggeström förklarade, det han funne skäl icke vara anfördt, som kunde verka ändring uti hofrättens utslag i hvad det sjelfva saken anginge; men ansåg, med afseende å dennas beskaffenhet, rättegångskostnaderna böra parterna emellan qvittas. Justitie-rådet Alexanderson yttrade, att justitie-rådet för sin del ansåge, lika med justitie-rådet von Hofstén, det arbete, som ålegat E. i anledning af ägodelnings-rättens föreskrifter om betydliga ändringar i den af landtmätaren och gode männen uppgjorda skiftesplan i Bredångers by, hafva varit af beskaffenhet att icke kunna hänföras till sådana landtmäterigöromål, derför enligt 17 § i landtmäteri-taxan arvode är till dagberäkning inskränkt, hvarföre justitie-rådet, med stöd af hvad öfver-direktören för landtmäteriet i riket uti infordradt underdånigt utlåtande yttrat och hemställt angående tillämpligheten i detta fall af taxans 6 § 3 mom., pröfvade skäligt, med. s. 398 Sida 398 i årgången börjar här ändring af domstolarnes öfverklagade beslut, ogilla den emot E:s ifrågavarande räkning anställda klandertalan, samt qvittade rättegångskostnaderne parterna emellan. De skiljaktiga meningar, som 1 nästföregaende tva mal blifvit dels i hofrätten, dels äfven inom Högsta Domstolen, uttalade i fråga om beräkningen af landtmäteri-arvode, torde tillräckligt ådagalägga nödvändigheten af landtmäteri-taxans förtydligande i de åberopade §§:ne, med hvarandra jemförde. --- Källa: Naumanns tidskrift 1864, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.