--- citation: Naumanns tidskrift 1864 s. 434 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1864 s. 434 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT url: "https://ratiolex.se/naumann/1864/s-434/" source: Naumanns tidskrift 1864, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1864 s. 434 Tillämpning af stadgandet i 1 kap. 2 § Jorda-balken, att köp om fastighet skall skriftligen ske med tvegge manna vittne. Verkan af vittnesbevisning rörande innehållet af köpe-afhandling, som uppgifves hafva förkommit. --- Vid 1857-års vinterting med Njurunda Tingslag instämde bonden Μ. Nordin, å egna och sin hustru Marg. Elis. Solbergs vägnar, sin svärmoder enkan Helena Solberg och hennes son J. O. Sandberg med yrkande: att som, efter det enkan Solberg och Sandberg genom köpkontrakt den 30 April 1856, hvilket blifvit i vittnens närvaro behörigen underskrifvet, till Nordin och hans hustru försålt så väl hemmanet N:o 2 i Solberga om 8 2‘s:dels mål, deri inräknadt Galtholmens skärskatt, som äfven all öfrig egendom i boet efter enkan Solbergs aflidne man Jo- 1) I andra upplagan af Wesers ifrågav. handbok äro åtskilliga tillägg gjorda till de vid texten fogade anmärkningar, samt formulärer gifna till åtskilliga i konkursmål förekommande skrifter och handlingar. Red. anm. s. 435 Sida 435 i årgången börjar här han Solberg, med undantag endast af vissa i kontraktet uppräknade lösörepersedlar, nämnde köpafhandling, då den blifvit för lagfarts vinnande utlemnad, förstörts af Sandberg, samt en annan icke behörigen underskrifven handling blifvit Nordin tillställd, enkan Solberg och Sandberg alltså måtte förpligtas att till Nordin, som betalt köpeskillingen och i enlighet med afhandlingen guldit boets skulder, genast lemna fullständigt köpebref å så väl fasta som lösa egendomen, lika med det forkomna, och det skedda köpet således dömas fast. Enkan Solberg uttog genstämning och påstod, att Nordin, hvilken egenmäktigt och emot hennes vilja satt sig i besittning af hennes rätt i boet efter aflidne mannen, måtte vid vite åläggas att till enkan Solberg genast afstå hennes berörde rätt i såväl fasta som lösa egendomen, emot det hon efter sin lott ansvarade för boets skulder. Den handling Nordin sade sig erhållit, i stället för det förstörda kontraktet, lydde sålunda: »Emellan undertecknade syskon är följande köpslut denna dag upprättadt angående hemmanet N:o 2 i Solberga om 8 20s »mål, Galtholmens skärskatt deri inräknadt, hvilket skattetal »till 3:delar i arf oss tillfallit efter vår aflidne fader nämnde- »mannen Johan Solberg, och }:del deraf af vår moder enkan »Hel. Marg. Solberg till oss upplåtet och afträdt till vår fria »disposition». »Jag J. O. Sandberg upplåter och försäljer till min syster »Marg. Elisab. och hennes tilltänkte man Mikael Nordin: l:o »Min ägande andel af hemmanet med tillydenheter att genast »tillträda, — 2:o Min rätt till arf efter min moder, allt emot det »att köparne den 1 nästkommande Oktober till mig betala 1666 »riksd:r 32 sk. b:co, som denna dag är genom revers betald, »samt ansvara för de förmåner, som vår moder sig betingat och »här nedan är bestämdt. — Vi Μ. Nordin och Marg. El. Sol- »berg förbinde oss att tillhandahålla modren Hel. Marg. Sol- »berg nöjaktig föda, vård och skötsel å gården, husrum jemte »fördel i (specificerade persedlar), eller, om hon vill skilja sig »från hemmansåboens brödlag, årligt födoråd (i jemväl uppräk- »nade persedlar, hvarjemte enkan Solberg förbehölls åtskilliga s. 436 Sida 436 i årgången börjar här »omnämnde lösörepersedlar) Dat.: »Njurunda den 30 April 1856. »Underskrifter: »J. O Sandberg säljare. M. Nordin och M. E. »Solberg, köpare. Vittnen: (intet). Föregående köpslut god- »kännes af undertecknade. Njurunda den 30 April 1856. He- »lena Margr. Solberg (modren enka). Anders Bergström i Berge »(förmynd. for Marg. El. Solberg). Vittne: (intet).» »Att J. 0. Sandberg denna dag för undertecknade till- »kallade vittnen erkänt, det han sjelf skrifvit och undertecknat »förestående afhandling, betyga: Njurunda den 1 December 1856. »J. Majström. Joh. Söderberg i Qvistlä». Då enkan Solberg förnekat, att hon underskrifvit köpebrefvet eller att hon försålt sin rätt i boet efter aflidne mannen, och på sådan grund bestridt Nordins påståenden i hvad de henne rörde, samt Sandberg förklarat, att original-köpebrefvet på okändt sätt förkommit, hade länsmannen W. och drängen L. P. W., hvilka såsom vittnen undertecknat berörde köpebref, på ed hörde berättat: Länsmannen W., att han en dag kort före 1856-års vinterting på kallelse infunnit sig hos enkan Solberg och Sandberg, hvilka då jemte Nordin och hans sedermera blifna hustru Marg. El. Solberg äfvensom dennas förmyndare B. voro inbegripna i samtal om vilkoren för hemmanets försäljning; att han derefter på kontrahenternas begäran och i enlighet med deras beslut först i koncept uppsatt och sedermera renskrifvit köpeafhandlingen, hvilket renskrifna exemplar var »enahanda» med den af Nordin företedda afskriften, utom att från denna sistnämnda åtskilligt var utlemnadt, som fanns i det af vittnet »medhafda konceptet», såsom i 3:dje punkten: »min rätt till blifυande arf »efter min moder, emot det att köparen den 1 instundande Ok- »tober till mig betalar 1666 r:dr 32 sk. b:co och (enligt orda- »lydelsen i konceptet) ikläder sig sterbhusets skulder, uppgående »till ett nu sammanräknadt belopp 2012 r:dr, äfven i banko, »samt ansvarar för de förmåner, som vår moder här nedan sig »betingat»; — vidare, i fråga om födorådet, orden: »erforderlig »huggen torr ved hemma vid gården och utsäde för 2:ne kan- »nor linfrö å af åboen utredt land;» och slutligen: »skolande »köparen härförutan till modren vid anfordran erlägga kontant s. 437 Sida 437 i årgången börjar här »333 r:dr 16 sk. b:ko till dennas fria disposition och enskilta »behof; hvarjemte modren förbehålles följande persedlar af boets »lösa egendom»; att i konceptet dessa persedlar icke specificerats, hvilket deremot skett i renskrifna exemplaret, utan att vittnet kunde erinra sig hvilka persedlar deri upptagits; att sedan andra vittnet blifvit tillkalladt, det renskrifna exemplaret tydligen upplästs för kontrahenterna, hvilka alla godkänt detsamma, hvarefter, såsom vittnet ville erinra sig, vittnet på enkan Solbergs begäran undertecknade hennes namn, och de öfriga skrefvo under sina; att Nordin vid samma tillfälle å beloppet 1666 r:dr 32 sk. b:co utgaf skuldsedel, som af Sandberg emottogs; att köpebrefvet jemväl öfverlemnades till Nordin; samt att vittnet, som för ombesörjande af lagfarten utaf Nordin emottagit köpebrefvet, men lemnat det till Sandberg, på det denne skulle med Nordin öfverenskomma rörande beräkningen af köpeskillingens storlek i fråga om karteringen, sedermera icke återbekommit detsamma. Drängen W: Inkallad att bevittna köpebrefvet, som vid vittnets inträde icke var »fullskrifvet» af andra vittnet, hade vittnet närvarit då det renskrifna exemplaret af köpebrefvet upplästes, hvilket, öfverensstämmande i öfrigt med den af Nordin företedda afhandlingen, derutöfver innehållit, att köpesumman skulle utgöra 2500 R:dr rgd., att Nordin och hans tilltänkta hustru skulle ansvara för boets skulder till belopp af 2000 r:dr b:ko eller något ringare belopp derutöfver, att köparne skulle till enkan Solberg erlägga 333 r:dr 16 sk. b:ko till hennes fria disposition, och att Sandberg försålt, jemte sitt arf efter modren, jemväl sin andel i boets lösa egendom, med undantag af ett kokreatur och hvad mera, som omförmäldes i 2:dra punkten af köpebrefvet. Efter uppläsandet godkändes köpebrefvet af samtlige de kontraherande, hvilka ock undertecknade sina namn, utom enkan Solberg, hvars namn på hennes begäran undertecknades af någon, som vittnet icke mindes. Nordin hade vid samma tillfälle till Sandberg utgifvit omnämnda köpeskillingsreversen, hvilken såväl som köpebrefvet bevittnades af länsmannen W. och vittnet. Då länsmannen W. skulle gå, hade han yttrat till enkan Solberg: »ni är väl icke missnöjd med s. 438 Sida 438 i årgången börjar här hvad ni gjort»; hvarpå hon svarat: »nej, icke tror jag mig blifva det heller». — På framställd fråga, hade vittnet sedermera förklarat sig icke med visshet minnas att enkan, fastän nöjd med handeln, anmodat någon att skrifva under hennes namn. På grund af hvad vittnena sålunda sammanstämmande vitsordat, hade Nordin yrkat köpets bestånd, bifall till sin talan och genstämningens ogillande; hvaremot enkan Solberg, enär endast barnen sins emellan, men ej hon varit med om ifrågavarande handel, fordrat att varda bibehållen vid sin rätt i boet efter mannen, helst original-köpebrefvet saknades, och endast ett vittne kunnat intyga, hvad hon likväl bestämdt förnekade, att hon derunder låtit teckna sitt namn. Häradsrätten meddelade utslag den 29 Januari 1859 af innehåll: att enär köpevittnena länsmannen W. och drängen W. sammanstämmande intygat, att sedan afhandlingen, hvarigenom enkan Solberg och Sandberg, emot sig betingade vilkor, till Nordin upplåtit sina andelar i 8 25s:dels mål af hemmanet N:o 2 i Solberga, jemte i boet efter aflidne nämndemannen Solberg befintlig lösegendom, blifvit af länsmannen W. på parternas begäran och i enlighet med deras beslut författad och skriftligen uppsatt, köpet godkänts af samtlige parterna; och således visadt vore att berörde kontrakt tillkommit i den ordning 1 kap. 2 § J. B. föreskrifver, pröfvade häradsrätten, utan afseende derå att icke något af vittnena kunnat bestämdt intyga huruvida enkan Solberg anmodat någon af de närvarande att under handlingen teckna hennes namn, skäligt förpligta enkan Solberg och Sandberg att, hvardera vid vite af 50 daler silfvermynt, inom en månad derefter tillhandahålla Nordin ett behörigt köpekontrakt, upprättadt efter de grunder, i målet afhörda vittnenas berättelser gåfvo vid handen; såsom följd hvaraf enkan Solbergs gentalan ogillades. På enkan Solbergs fullföljda vadetalan häremot, har Svea hofrätt gifvit dom den 10 November sistnämnda år: att emedan i fråga om verkligheten af skedt köp om fast egendom och beskaffenheten af dervid fästade vilkor, bevisning genom vittnen icke, emot grunderna för 1 kap. 2 § J. B., kunde för gällande antagas, och det följaktligen icke, emot enkan Solbergs bestri- s. 439 Sida 439 i årgången börjar här dande, finge genom de i saken hörda vittnens berättelser anses vara upplyst, att hon, på sätt Nordin uppgifvit, till honom försålt sin giftorätt i den af hennes aflidne man efterlemnade fastighet i Solberga; alltså och då, beträffande enkan Solbergs andel i boets lösa egendom, hvilken andel, efter hvad Nordin påstått, jemväl skulle, med undantag af särskilda i den förkomna köpeafhandlingen uppräknade persedlar, hafva blifvit i samma köp med fastighetslotten försåld, det icke blifvit genom vittnesmålen utredt i hvad mån köpeslutet må hafva omfattat enkan Solbergs rätt till lösegendomen i boet, blef, med ändring af häradsrättens utslag, enkan Solberg befriad från skyldigheten att tillhandahålla vederparten föreskrifna köpekontraktet, och, med bifall i så måtto till genkäromålet, hon berättigad att, utan hinder af det anspråk på boets fasta och lösa egendom, som Nordin på grund af det förmenta köpet sökt göra gällande, komma i besittning af den lott i samma egendom, som vid i laga ordning skeende bodelning må henne tillfalla. Nordin nedsatte revisionsskilling och sökte i underdånighet upphäfvande af hofrättens dom. Nedre revisionen yttrade i underd. betänkande den 26 Januari 1862: Ehuru det torde böra antagas vara, genom hvad länsmannen W. och drängen W., såsom vittnen på ed hörda, berättat, samt i öfrigt i målet förekommit, emot enkan Solbergs bestridande lagligen ådagalagdt, att den 30 April 1856, i närvaro af bemälde personer såsom köpevittnen, med enkan Solbergs samtycke upprättats skriftlig afhandling, hvarigenom af enkan Solberg och hennes son Sandberg till Nordin och hans hustru, då ännu ogifta Marg. Elisabeth Solberg, denna sistnämnda, biträdd af hennes förmyndare Anders Bergström i Berga, emot uti samma afhandling bestämda vilkor, öfverlåtits ej mindre enkan Solbergs och Sandbergs andelar af ifrågavarande 8 208:dels mål uti hemmanet N:o 2 i Solberga med Galtholmens skärskatt, än äfven, med vissa undantag, enkan Solbergs och bemälda Sandbergs anlotter af lösegendomen i boet efter enkan Solbergs aflidne man, nämndemannen Johan Solberg; likväl och då tillförlitlig utredning angående beskaffenheten af de köpevilkor, som i fråga om nämnde fastighets försäljning upptagits s. 440 Sida 440 i årgången börjar här uti berörda handling, hvilken Nordin påstått hafva sedermera blifvit af Sandberg förstörd, eller derom i hvad mån köpslutet omfattat enkan Solbergs rätt till lösegendomen i boet, icke torde kunna anses vara genom den af Nordin derutinnan förebragta bevisning åstadkommen, hemställde nedre revisionen att K. Μ. måtte fastställa hofrättens domslut. I Högsta Domstolen, der saken den 5 Februari 1862 förekom till afgörande, voro fleste ledamöterne (justitieråden Gyllenhammar, Qvensel, friherre Leuhusen, Almqvist, Adlercreutz, Bolin) ense om följande beslut: Som genom hvad länsmannen W. och drängen W., såsom vittnen på ed hörde, intygat samt för öfrigt i målet förekommit, det måste antagas vara lagligen ådagalagdt, att enkan Solberg och hennes son Johan Olof Sandberg genom skriftlig afhandling den 30 April 1856, i närvaro af bemälde två personer såsom köpevittnen, till Nordin och hans sedermera blifna hustru Margaretha Elisabeth. Solberg, denna sistnämnda biträdd af hennes dåvarande förmyndare, emot särskilda i afhandlingen bestämda och af vittnena uppgifna vilkor, öfverlåtit ej mindre enkan Solbergs och Sandbergs andelar af ifrågavarande 8 20s:dels mål i hemmanet N:o 2 i Solberga med Galtholinens skärskatt, än äfven, med vissa likaledes uppgifna undantag, de sistnämndes anlotter af lösegendomen i boet efter enkan Solbergs man nämndemannen Johan Solberg; alltså och då verkan af berörde afhandling, vid det förhållande att erforderlig upplysning om dess innehåll genom ofvannämnde vittnens utsagor vunnits, destoraindre må anses tillintetgjord derigenom, att densamma, efter hvad ostridigt är, utan Nordins medgifvande blifvit förstörd, som upplyst blifvit att köpeaftalet i väsendtliga delar gått i fullbordan, pröfvade bemälde ledamöter, med ändring af hofrättens dom, rättvist att äfven mot enkan Solberg fastställa det slut, häradsrättens af Sandberg icke öfverklagade utslag innehåller; och skulle den af häradsrätten för fullgörande af hvad sålunda blifvit enkan Solberg ådömdt bestämda tid af en månad räknas från den dag, K. M:s dom i målet utfärdas. Justitierådet Södergren ansåg det icke, emot enkan Solbergs förnekande, vara lagligen styrkt, att sedan ifrågavarande s. 441 Sida 441 i årgången börjar här köpeaftal, på sätt vittnena berättat, blifvit mundtligen uppgjordt och af länsmannen W. i skrift uppfattadt, enkan Solberg sjelf underskrifvit handlingen eller bemyndigat annan person att hennes namn derunder teckna, i följd hvaraf och då sålunda, enligt justitierådets tanke, icke finge antagas, att nämnde köpeafhandling, den der förmenas hafva utan Nordins vilja och vetskap förkommit, innefattat fullbordad öfverlåtelse af enkan Solbergs del i hemmanet, samt annan grund för Nordins anspråk på enkan Solbergs lott i boets lösegendom icke blifvit åberopad, än att öfverlåtelse deraf skulle hafva ingått i köpet om fastigheten, justitierådet för sin del pröfvade rättvist fastställa hofrättens dom. K. M:s dom utgafs den 27 Febr. 1862 1). --- Källa: Naumanns tidskrift 1864, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.