--- citation: Naumanns tidskrift 1864 s. 553 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1864 s. 553 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT keywords: - Kontroll url: "https://ratiolex.se/naumann/1864/s-553/" source: Naumanns tidskrift 1864, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1864 s. 553 Åtal mot magistrat för det sakfälld person, som erlagt de honom ådömda böter, jemväl måst undergå böterna motsvarande kroppsstraff. Bristande kontroll å vederbörande uppbördsman. --- Glasmästaregesällen Johan Schörling dömdes af rådstufvurätten i Gefle genam utslag den 21 November 1856 för fylleri s. 554 Sida 554 i årgången börjar här å marknad att böta sex rdr 32 sk. banko; och enligt rådstufvurättens utslag den 30 Januari 1857 borde Schörling vid bristande tillgång till böterna undergå sju dagars fängelse vid vatten och bröd. Med anledning af begärd handräckning från kon. befinde i Gefleborgs län betalte Schörling, hvilken sedermera bosatte sig i Göteborg, den 5 Augusti 1858 böterna till kon. befh:de i Göteborgs län, hvarefter de den 6 September samma år öfversändes till kon. befh:de i Gefleborgs län, som sedermera öfverlemnade dem till magistraten i Gefle. Emellertid blef icke någon anteckning om böternas erläggande gjord, hvarföre ock, sedan Schörling på vintern år 1861 ankommit till Gefle, han den 2 Mars häktades och insattes på fängelse att undergå vatten- och brödsstraffet, hvilket han ock fullständigt undergick. Schörling ingaf den 30 September 1861 en klagoskrift till justitie-kanslers-embetet, deri Schörling, med förmälan, att han vid häktningen uppgifvit, att böterna blifvit betalda, men icke fått rådrum att anskaffa qvitto derå, begärde, att justitiekanslern måtte befordra vederbörande till laga näpst och skaffa Schörling en välförtjent upprättelse. Justitie-kanslern hörde: l:o) Stadsfiskalen Röhman, som häktat Schörling. Röhman anförde, att han, som den 5 Juli 1860 erhållit ordres af magistraten att uttaga, bland andra, ifrågavarande Schörling ådömda böter, i följd deraf, då Schölling i Mars månad år 1861 kommit till Gefle, verkställt ordren ; och hade man så mycket mindre kunnat ana, att böterna blifvit betalda, som de stodo i kronoräkenskaperna, såsom anmälda till afskrifning. Schörling vore dessutom sjelf vållande till sitt lidande, ty hade han medhaft qvitto eller vid införpassandet till fängelset anmält förhållandet hos kon. befh:de, så hade bestraffningen blifvit inställd. 2:0) Konungens befallningshafvande i Gefleborgs län, som upplyste, att böterna blifvit under den 20 September 1858 på vanligt sätt öfverlemnade från kon. befh:de till Gefle stads dåvarande kronouppbördsman genom magistraten. s. 555 Sida 555 i årgången börjar här 3:o) Magistraten, som anförde: Ifrågavarande misstag hade tillkommit genom vederbörande kronomedelskassörs uraktlåtenhet att i räkenskaperna behörigen anteckna, att böterna blifvit betalda. Detta åter hade föranledt dertill, att sedan förre kassören frånträdt befattningen, hade på anmälan af hans efterträdare verkställighetsordres blifvit expedierade i anledning af ingifvet restlängdsutdrag, der böterna funnos upptagna såsom oguldna. Magistraten beklagade, hvad som sålunda förelupit, samt erbjöd sig, sedan numera visshet vunnits, att Schörling verkligen inbetalt böterna, att till honom återbetala desamma. Justitie-kanslern ansåg vid det förhållande, att det tillkomme magistrat att vaka öfver exsekutionsverkets i stad behöriga gång, att den af magistraten afgifna förklaring icke kunde såsom nöjaktig förklaras, och anmodade förthy advokatfiskalsembetet i Svea hofrätt att emot magistraten anställa åtal, dervid Schörling borde lemnas tillfälle att framställa sina ersättningspåståenden. Advokatfiskalen T. A. Billbergh yttrade uti till hofrätten afgifvet memorial, att då det tillkom magistraten att vaka öfver exsekutionsverkets i stad behöriga gång, samt magistraten följaktligen äfven hade att föra den kontroll öfver sin uppbördsman, att alla till honom influtna bötesmedel blefvo i räkenskaperna behörigen upptagna, syntes de af magistraten hos justitie-kanslern åberopade omständigheter, såsom endast vittnande om försummelse i den magistraten sålunda åliggande tillsyn, ingalunda vara af beskaffenhet att lända till magistratens befrielse från ansvarighet för den olagliga executionsordren. Magistraten, häröfver hörd, åberopade hvad den anfört hos justitie-kanslern och fästade uppmärksamheten derpå, att det vore nästan omöjligt för magistraten att kontrollera, det alla inbetalningar, hvaraf de flesta gjordes direkte till redogöraren, utan att passera magistratens protokoll eller diarier, blefvo af honom behörigen antecknade; ty om så skulle förfaras, skulle nästan hela redogörarens tjenstgöring öfverflyttas på magistraten. Vid detta förhållande och då magistraten fortfarande vore villig att ersätta Schörling de af honom erlagda böter, hvarefter han icke vidare torde hafva skäl till klagan, s. 556 Sida 556 i årgången börjar här enär det borde vara för honom likgiltigt med hvilketdera af två motsvarande straff han försonade sin förbrytelse, anhöll magistraten, att hofrätten måtte låta vid hvad sålunda anmäldt och erbjudet blifvit bero. Advokatfiskalen Billbergh genmälde: En lång erfarenhet hade visat, att i städer, der exsekutionsverket vore af vida större omfång än i Gefle, det läte sig göra att i afseende å såväl ingående sakörens som annan uppbörds riktiga bokföring utfinna tillfyllestgörande kontroller. Magistraten hade icke ens uppgifvit, att den härutinnan gjort något försök. Då magistraten således uraktlåtit att hålla vederbörlig tillsyn i berörde hänseende, yrkade advokatfiskalen, att de magistratens ledamöter, som deltagit i beslutet den 5 Juli 1860, hvarigenom statsfiskalen Röhman beordrats att uttaga de Schörling ådönda böterna, måtte dömas till det ansvar af böter, hvartill grunderna i 9 kap. 5 § Utsökningsbalken och 1 kap. 12 § Rättegångsbalken föranledde, äfvensom förpligtas, en för alla och alla för en, ersätta Schörling för hans lidande, besvär och kostnader. Schörling hade yrkat att återfå de utbetalte böterna, 10 rdr, och, för det han suttit 7 dagar på vatten och bröd, undfå ersättning med 70 rdr samt för tidsspillan och besvär jemte skrifvarearvode erhålla 20 rdr, eller tillsamman 100 rdr rmt. Vederbörande magistratsledamöter bestredo allt afseende å advokatfiskalens och Schörlings yrkanden. Icke något af de lagrum, på grund af hvilka advokatfiskalen yrkat ansvar, vore här tillämpligt, enär magistraten icke gjort sig skyldig till sådana förseelser, som i berörde lagrum funnes omförmälda; och någon annan ersättning till Schörling än återlemnandet af de utaf honom utgifna böter borde skäligen icke kunna ifrågakomma, då det måste anses vara den sakfällde likgiltigt hvilketdera af två hvarandra motsvarande straff han underginge. Om det nemligen icke så ansåges, funnes inför vår lag icke likhet emellan den, som äger, och den som icke äger tillgång att gälda ådömda böter. Hofrätten meddelade utslag den 25 Februari 1863 af innehåll: Som ostridigt var, att magistratens ifrågavarande den 5 Juli 1860 gifna beslut, hvarigenom åt stadsfiskalen Röhman, i s. 557 Sida 557 i årgången börjar här egenskap af tillförordnad underexecutor, öfverlemnats att förberörda böter af Schörling uttaga och beloppet redovisa, tillkommit i anledning deraf, att samma böter varit såsom oguldna upptagna i ett af vederbörande kronouppbördsman till magistraten aflemnadt utdrag af restlängderna å de i staden utestående allmänna utskylder och böter; alltså och emedan ej ens uppgifvits, att omförmälda handling icke i detta hänseende öfverensstämt med räkenskaperna, eller visadt vore, hvilken eller hvilka af de magistratens ledamöter, som deltagit i berörde beslut, ägt skyldighet att tillse, att i dessa räkenskaper anteckning om böternas inbetalning behörigen verkställdes; ty och då, vid sådant förhållande, samma beslut ej kunde läggas magistratens bemälde ledamöter till last, fann hofrätten ansvar eller ersättningsskyldighet ej kunna dem ådömas; dock att, på grund af deras åtagande, dem ålåge att nämnda bötesbelopp, tio rdr rmt, till Schörling utgifva. Advokat-fiskalen Billbergh anförde öfver detta utslag underdåniga besvär. Ifrågavarande åtal vore icke grundadt på förefunnen bristande öfverensstämmelse emellan restlängden och räkenskaperna. Icke heller hade de tilltalade förnekat, att dem gemensamt tillkom att iakttaga, hvad i förevarande fall torde anses hafva ålegat magistraten, såsom kontrollerande myndighet. Någon bevisning i dessa båda afseenden hade således icke kunnat komma i fråga. Ilvad som deremot i målet borde bedömas, vore den af hofrätten förbigångna frågan, huruvida magistrat vore skyldig att kontrollera sin kassör uti ett fall sådant som detta. Och denna skyldighet syntes advokatfiskalen vara en klar följd af magistratens egenskap af förvaltande och executiv myndighet. På grund af hvad sålunda anfördt blifvit yrkade advokatfiskalen bifall till de i målet framställda ansvars- och ersättningspåståenden. Vederbörande magistratsledamöter hördes och åberopade hvad de förut andragit. Målet föredrogs den 22 Okt. 1863 i Högsta Domstolen, som stannade i följande beslut: Då magistraten, ehuru ifrågavarande böter blifvit genom Kong! Maj:ts befh:de hos Schörling uttagne och kommit magistraten tillhanda, likväl, med an- s. 558 Sida 558 i årgången börjar här ledning af en från stadens kronouppbördsman inkommen restlängd, upptagande jemväl dessa böter, genom beslut den 5 Juli I860 ånyo förordnat om uttagande af desamma, hvaraf blifvit en följd, att Schörling, som nu saknade tillgång till gäldande af bötesbeloppet, måst i stället derför undergå fängelse vid vatten och bröd, pröfvade Högsta Domstolens flesta ledamöter rättvist att, med ändring af hofrättens utslag, fälla de magistratsledamöter, hvilka i omförmälda beslut deltagit, att hvar för sig böta tio rdr rmt till treskiftes emellan Kongl. Maj:t och kronan, advokatfiskalen Billbergh och Gefle stad, äfvensom att gemensamt ersätta Schörling för hans lidande med tjugofem rdr rmt. Justitierådet Adlercreutz fann skäl ej vara anfördt, som i hofrättens utslag kunde verka ändring. --- Källa: Naumanns tidskrift 1864, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.