--- citation: Naumanns tidskrift 1864 s. 62 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1864 s. 62 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1862-05-23 keywords: - Lösöreköp url: "https://ratiolex.se/naumann/1864/s-62/" source: Naumanns tidskrift 1864, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1864 s. 62 Är k. f. den 20 November 1845 om lösöreköp tillämplig då säljaren blifvit i konkurstillstånd försatt? --- (Bilaga till N:o 8.) Är k. f. den 20 November 1845 om lösöreköp tillämplig då säljaren blifvit i konkurstillstånd försatt? Den 22 Januari utfärdade landtbrukaren A. M. Petersson en handling, hvarigenom han till kaptenen Kock samt sex andra sina fordringsägare försålde all sin, i afhandlingen förtecknade, lösegendom, i värde uppskattad till 18,778 R:dr 45 sk. R:gd, »att efter hvars och ens ägande fordringar proportiona- s. 63 Sida 63 i årgången börjar här liter fördelas». I afhandlingen heter det: »Som köparne, enligt denna dag uppgjord liqvidation, till gäldande öfvertagit skulder af lika belopp, sä varder den här ofvan förtecknade egendomen till dera såsom deras välfångna egendom öfverlåten, och köpesumman qvitterad; förbindande jag mig att nu försålda godset, så länge köparne låta detsamma i min nu ägande fastighet Carlsfors qvarvara, väl vårda och detsamma till deras fria disposition vid hvad tillfälle de önska tillhandahålla». Handlingen, bevittnad af två personer, blef den 24 Januari 1858 uppläst från predikstolen i Bergs kyrka, följande dagen uti bestyrkt afskrift inlemnad å Södra Wadsbo kronofogdekontor och den 4 Mars 1858 af köparne ingifven till Wadsbo häradsrätt i Binnebergs tingslag för lagfart enligt k. f. den 20 Nov. 1845. I anledning af då mot köpet anmäld protest af kommers-rådet B. H. Santesson och inspektören C. J. Bredberg, blef afhandlingen i protokollet intagen till den kraft och verkan lag förmår. I handlingen upptagas, bland annat: ett magasin vid Wassbacken (värderadt till 300 R:dr), en bryggpanna och en ångpanna, hästar jemte åtskillig stallredskap, höstutsäde vid Carlsfors (uppskattadt till 700 R:dr), 600 tunnor bränd och obränd kalk, på indrifning beroende fordringar ( 249 R:dr 1 sk.) samt tre af bolaget Skandia utfärdade lifförsäkringsbref å. tillsamman 10,000 R:dr. • Slutligen upptager handlingen 14 poster »diverse» å tillhopa 3,008 R:dr 47 sk. — Specifika förteckningar å nyssnämnde »diverse» blefvo den 29 Mars af Petersson aflemnade till domhafvanden. Afven dessa förteckningar infördes i afhandlingsprotokollet. Emedlertid hade rådstufvu-rätten i Wenersborg, på ansökaf en Peterssons fordringsägare, genom beslut den 1 Februari 1858 förklarat Petersson skyldig afträda all sin egendom till borgenärers förnöjande; och samtidigt uttogo kommers-rådet Santesson och inspektoren Bredberg, jemte flera andra Peterssons fordringsägare, stämning å Petersson och de 7 köparne med yrkande, sådant det under rättegången utvecklades, att som Petersson i följd af borgenärens den 29 Januari eller sju dagar efter afhandlingens upprättande gjorda ansökning blifvit s. 64 Sida 64 i årgången börjar här i konkurstillstånd försatt, samt afhiandlingen vore stridande mot k. f. den 20 Nov. 1845 bland annat deri: att icke all den försålda egendomen blifvit vederbörligen specificerad samt de i afhandlingen, beträffande en del af de ofullständigt förtecknade persedlarne, åberopade inventarii-listor icke blifvit jemte afhandlingen i sockenkyrkan uppläste eller till kronofogdekontoret inlemnade; att handlingen ej kunnat hos häradsrätten uppvisas innan densamma genom stämningen i målet blifvit klandrad och Petersson sin egendom till borgenärer afträdt; att de skulder, hvilka skolat af köparne öfvertagas och infrias, icke blifvit närmare i afhandlingen omförmälde; samt att till sådane lösören, som afses i ofvannämnde k. f. ej kunde hänföras magasinet vid Wassbacken, den vid Carlsfors utsådda höstgröda, den då ej ännu utbrutna och brända kalken, de väggfasta och inmurade ång- och bryggpannorna och de på indrifning beroende fordringarne, — köpeafhandlingen måtte ogiltig förklaras och den försålda egendomen tillerkännas Peterssons konkursmassa, samt de 7 köparne, hvilka tillegnat sig ett af de afyttrade hästkreaturen med sele och stallredskap, äfvensom 100 R:dr R:mt, som efter afhandlingens upprättande influtit i Peterssons bo för såld kalk, förpligtas ej blott återgälda nyssnämnda belopp och den i afhandlingen för hästen och selen utförda köpeskilling 270 R:dr 32 sk. R:gd, utan äfven återställa de tre lifassurans-poliserna och ett af länets brandstodsbolag å magasinet vid Wassbacken utfärdadt försäkringsbref, samt dessutom godtgöra konkursmassan dess förlust i följd af det genom afhandlingen och den deraf föranledda rättegången inträffade hinder för egendomens realiserande med, enligt räkning, 1,624 R:dr 3 öre. Slutligen yrkades ansvar å köparne för sjelfpantning och å Petersson för bedrägligt förfarande. Till stöd för käromålet, företeddes en K. befallningshafvandes resolution den 12 Februari 1858, hvarigenom, på ansökning af gode männen i Peterssons konkurs, det gods, som vid konkursens början den 8 Februari fanns i gäldenärens bo, blifvit med qvarstad belagdt. Svaranderne (kapten Kock och de sex andre köparne) bestredo käromålet under anförande, att k. f. den 20 Nov. s. 65 Sida 65 i årgången börjar här 1845 ej vore i förevarande fall tillämplig, saint att de genom lagligt köp blifvit ägare till omtvistade egendomen, hvadan deras sakrätt ägde företräde framför motparternes fordran. Beträffande hästen och stallredskapen, de för försåld kalk influtne 100 R:dr samt lifförsäkringsbrefven, så vägrade svaranderne utlemna detta annorledes än efter full liqvid för deras fordran hos Petersson, »hvarför dessa ägodelar blifvit på svaranderne öfverlåtne». Brandförsäkringsbrefvet å magasinet vid Wassbacken hade genom köpet af detta blifvit svarandernes tillhörighet. Såsom bevis att köpeskillingen blifvit erlagd, företedde svaranderne åtskillige af Petersson utgifne förbindelser å tillhopa 20,200 R:dr R:mt jemte räntor, dem svaranderne, som för dessa Peterssons skulder varit i borgen, damera infriat. — Svaranderne erbjödo sig att med ed styrka afhandlingens riktighet, hvilket käranderne dock sade sig icke äska. Jemväl Petersson förmälde det han vore beredd beediga köpet. I utslag den 22 September 1858 förklarade häradsrätten sig obehörig upptaga de mot Petersson framställda ersättnings- och ansvars-påståenden, såsom ägande oskiljaktigt sammanhang med hans vid rådstufvurätten i Wenersborg anhängiga konkurs, till hvilken domstol Peterssons vederparter hänvisades att sin berörda talan vidare utföra i fall af befogenhet. Vidkommande de mot kaptenen Kock och hans medparter väckta yrkanden, yttrade häradsrätten, att enär käranderne icke genom vittnen eller annan laga bevisning styrkt, att klandrade köpet olagligen tillkommit, blef käromålet ogilladt, så vidt det angick den å Carlsfors befintliga egendom, äfvensom kommersrådet Santessons och hans medparters å konkursmassans vägnar framställda ersättningsanspråk underkändes och deras mot vederparterna gjorda ansvarspåståenden förklarades icke föranleda till någon påföljd. Kommers-rådet Santesson och inspektoren Bredberg, i deras förutnämnde egenskap, vädjade till Götha hofrätt, samt upprepade hvad de förut anfört, med särskild anmärkning, att häradsrätten, genom att vid käromålets ogillande tillägga orden »så vidt angår den å Carlsfors befintliga egendom», underlåtit meddela yttrande om den öfriga af käranderne tydligen ut- Tidskrift för Lagstiftn. etc. 5 s. 66 Sida 66 i årgången börjar här märkta egendomen, såsom hästen och stallpersedlarne, dem Petersson qvarlemnat i Wenersborg, magasinet vid Wassbacken, beläget 34 mil från Carlsfors, fordringar hos vidt omkring spridde personer, lifförsäkringsbrefven m. m. Äfven kaptenen Kock och hans medparter vädjade. De förde klagan deröfver, att ersättning för rättegångskostnaden ej blifvit dem tillagd m. m., samt yrkade att få köpevittnena på ed hörde. Hofrätten yttrade i dom den 5 Augusti 1859: att då det mot Petersson instämda yrkandet om upphäfvande af hans med Kock och dennes medparter slutade köpe-afhandling ägde oskiljaktig gemenskap med det mot desse senare väckta enahanda yrkande, häradsrättens beslut i denna del ogillades, och hofrätten, utan hinder af häradsrättens underlåtenhet att så väl härom, som rörande en del andra instämda ämnen meddela pröfning, företog saken i hela dess vidd, så vidt den hos hofrätten blifvit fullföljd, till slutligt afgörande. Enär i förevarande fall fråga ej yppats om jäf vid utmätnings-tillfälle emot då företedd afhandling om köp af lösegendom, som fått i säljarens vård qvarblifva, fann hofrätten stadgandeme i k. f. den 20 November 1845 icke vara i saken tillämplige; och alldenstund emellan Petersson samt kaptenen Kock och hans medparter vore ostridigt, att Petersson, enligt afhandling den 22 Januari 1858, innan han ännu i konkurstillstånd försattes, till dem mot 18,778 R:dr 45 sk. R:gd försålt åtskillig lösegendom, hvilken, så vidt visadt vore, icke varit bland de afträdda tillgångarne uppgifven, samt samma afhandling så väl till verklighet som innehåll måste anses vara styrkt genom pastorn A. G. Brogrens den 24 och kronofogden G. II. Möllers den 25 i nyssnämnde månad och år derå tecknade särskilde embets-intyg rörande afhandlingens uppläsande i Bergs sockens kyrka och inlemnande å Södra Wadsbo fögderis kronofogdekontor, vid hvilket förhållande någon vidare bevisning i detta afseende genom vittnesmål icke erfordrades; fördenskull och emedan hvarken det genom afhandlingen försålda, vid Wassbacken uppförda magasin, hvarmed, så vidt handlingarna föranleda, någon ständig rätt till grunden ej var förenad, eller den vid Carlsfors utsådda höstgröda eller det öf- s. 67 Sida 67 i årgången börjar här riga gods, kommers-rådet Santesson och hans medparter ej velat till lösören hänföra, utgjort sådan egendom, hvarpå 1 kap. 2 § Jordabalken ägde tillämplighet och för hvars försäljning med laga verkan således två ojäfvige vittnen oundgängligen påkallats; ty och som kaptenen Kock och hans medparter, hvilka enligt afhandlingen skolat såsom liqvid för den köpta egendomen infria Peterssons skulder till ett den utfästa köpeskillingen motsvarande belopp, genom uppviste, af åtskillige Peterssons borgenärer utfärdade qvittenser å tillhopa 20,200 R:dr R:gd, jemte förfallne räntor, styrkt, att de sitt åtagande härutinnan fullgjort, samt ostridigt vore, att det Petersson förut tillhöriga hästkreatur, jemte den stallredskap, som kaptenen Kock och hans medparter sig tillegnat, varit inbegripne i den försålda egendomen, hvartill äfven hört den kalk, för hvilken influtit de omstämde 100 R:dr R:mt, som Abraham Spaak å deras vägnar uppburit; alltså och då Petersson icke varit lagligen förhindrad att, på sätt afhandlingen vidare utvisade, till Kock och hans medparter öfverlemna de af bolaget Skandia för Petersson utfärdade lifförsäkringsbref, blefvo Santessons och medparters fordringsanspråk ogillade. — Häradsrättens utslag beträffande desse sistnämndes ansvarspåståenden mot vederparterne, äfvensom angående rättegångskostnaden, gillades. Rättegångskostnaden hos hofrätten qvittades. Kommers-rådet Santesson och inspektoren Bredberg fullföljde, efter nedsatt revisionsskilling, talan hos K. Μ. emot hofrättens dom. I deduktionsskriften anfördes: Petersson hade den 20 Januari 1858 af trenne i Wenersborg boende personer låtit förmå sig resa tio mil från sitt hem, Carlsfors gård inom Skaraborgs län, till en gård Torpa vid Wenersborg i Elfsborgs län och derstädes låtit aflocka sig försäljnings-handlingen på all sin lösa egendom vid Carlsfors m. in., allt utan derför lemnad betalning eller lån, men till betäckande af lösöre-köparnes s. k. fordringar, hvilka då likvisst ännu icke existerade, utan berodde på några af dem till gäldande öfvertagne Peterssons skulder, hvarom utredning skulle finnas i en samma dag uppgjord »liqvidation», men hvilken hvarken var bilagd köpe-afhandlingen eller kunnat i rättegången uppvisas, enär en sådan, enligt Peterssons egna s. 68 Sida 68 i årgången börjar här skriftliga intyg, aldrig blifvit uppgjord. Qvarhållen vid Wenersborg, hade Petersson nio dagar efter köpet låtit en annan person till Wenersborgs rådhusrätt ingifva ansökning om P:s försättande i konkurstillstånd för en förfallen skuld om endast femtio riksdaler banko. Petersson ålades att inom sju dagar i sitt tio mil aflägsna hem utarbeta sin stat, och hans i sistnämnda trakt boende hufvudsakligaste borgenärer erhöllo ej kallelse till första förhöret. Då de likväl infunno sig, blef ingen bland lösöre-köparne utsedd till god man, ehuru dessas uppsåt tyckes hafva varit att göra fasta egendomen omöjlig att sköta af någon annan, än dem sjelfve eller Petersson, helst i det på nämnde sätt tillkomna köp vaiinbegripet allt, hvarmed egendomen skulle kunna brukas, dragare, foder, gårds-inventarier, säd och andra lifsmedel till tjenstfolket och till arbetare, allt husgeråd, ända till uppvindningsställningen i brunnen. Ofrige tillgångar voro jemväl af lösöreköparne betagne Peterssons borgenärer, såsom växande grödan, kalkstenen i berget m. m., men deremot Petersson sjelf med sitt talrika hushåll lemnad qvar, med anspråk på underhåll; allt tjenstefolk och arbetarne hade sina aflöningar innestående, och alla egendomens skatter voro obetalde. Då nu häradsrätten ej pröfvat afhandlingen i hvad den rörde gäldenären Petersson, äfvensom underlåtit att yttra sig angående andra instämda ämnen, hade hofrätten bordt återförvisa saken till häradsrätten. K. f. den 20 Nov. 1845 vore i detta fall fullt tillämplig. Konkurs vore den fullständigaste utmätning. Att äfven motparterne sjelfva så betraktat saken, syntes bäst deraf, att de ingifvit handlingen till häradsrätten under uttryckligt åberopande af nyssnämnde K. förordning. Hade köpet varit ett vanligt köp om lösegendom, så skulle godset blifvit traderadt till köparen, hvilket här ej skett utom beträffande lifförsäkringsbrefven. Sökanderne fortsatte sina mot afhandlingen gjorda invändningar och yrkade alternativt återförvisning af målet i hela dess vidd till häradsrätten, eller ock bifall till käromålet i dess helhet, »så att massan finge fri disposition öfver hela Peterssons lösörebo». Vederparterne uteblefvo. s. 69 Sida 69 i årgången börjar här Nedre Revisionen, hemställde i underdånigt betänkande den 30 November 1861, att K. Μ. måtte finna skäl icke hafva förekommit, ledande till ändring i hofrättens dom. Enär ifrågavarande köpe- af handling, hvars riktighet blifvit af.såväl säljaren som köparne inför häradsrätten erkänd och vitsordad och hvars af köparne erbjudna beedigande sökanderne förklarat sig icke äska, sålunda måste anses vara till sin verklighet behörigen styrkt, pröfvade Högsta Domstolens fleste ledamöter, justitie-råden Alexandersson, Quensel, friherre Leuhusen, Berg och Almqvist, på grund häraf samt uppå öfrige af hofrätten anförde skäl, rättvist att, utan afseende å sökandernes anhållan om sakens återförvisning, fastställa hofrättens domslut. Justitie-rådet Naumann yttrade: »Den klandrade köpeafhandling, genom hvilken A. Μ. Petersson till vissa af sina borgenärer den 22 Januari 1858 försålt all sin lösa egendom, att, i förhållande till hvars och ens hos Petersson ägande fordran, emellan dessa köpare fördelas, men i säljarens vård qvarstanna, har väl blifvit i Bergs kyrka den 24 i berörde månad uppläst och dagen derefter vederbörande kronofogde tillställd, samt den 4 Mars samma år, å köparnes vägnar och under uttryckligt åberopande af förordningen den 20 November 1845, ingifven till Wadsbo häradsrätt i Binnebergs tingslag; dock som Petersson redan den 1 Februari 1858 blifvit försatt i konkurstillstånd, samt alltså ifrågavarande afhandling, äfven om den varit upprättad i full öfverensstämmelse med nämnde förordning, icke blifvit till häradsrätten inlemnad innan Peterssons egendom till hans samtlige borgenärers förnöjande var afträdd, pröfvar jag, meo voto, rättvist i så måtto bifalla käromålet, att ifrågavarande köpeafhandling förklaras ogiltig, och den derigenom försålda egendom tillerkännes Peterssons konkursmassa, för så vidt samma egendom befanns i säljarens vård när denne i konkurstillstånd försattes. Härunder inbegripas således icke de tre lifassurans-poliser, hvilka redan den 22 Januari 1858 blifvit till köparne aflemnade; hvaremot desse sistnämnde förpligtas att till konkursmassan utgifva det till magasinet vid Wassbacken hörande brandstodsbref äfvensom yrkad ersättning för till dem efter konkursens början utlemnade ett hästkreatur s. 70 Sida 70 i årgången börjar här och stallpersedlar med tillhopa 270 R:dr samt betalning för afyttrad kalk 100 R:dr, allt riksmynt, jemte fem procents ränta å förra beloppet från den 8 Februari och å senare beloppet från den 12 Mars 1858, tills betalning sker. I öfrigt gillar jag hofrättens domslut i afseende på framställda ansvars- och ersättningspåståenden.» Kongl. Maj:ts dom utfärdades den 23 Maj 1862. — I motsatt syftning, eller att de i 1845-års k. f. gifna föreskrifter jemväl böra tillämpas i de fall, då, under åberopande af upprättadt köpebref, någon söker freda större eller mindre del af den lösa egendom, som, befintlig i säljarens vård, blifvit till borgenärers förnöjande afträdd, äro flera K. M:s domar utfärdade, derpå exempel lemnas jemväl i Backmans juridiska handbok och i Schmidts juridiska arkif. --- Källa: Naumanns tidskrift 1864, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.