--- citation: Naumanns tidskrift 1864 s. 670 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1864 s. 670 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT keywords: - Konungens Befallningshafvande - Vite url: "https://ratiolex.se/naumann/1864/s-670/" source: Naumanns tidskrift 1864, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1864 s. 670 Tillämpning af vite, stadgadt af Konungens befallningshafvande. --- (K. br. d. 10 Maj 1815 och K. cirk. d. 20 Jan. 1837). Genom kungörelse den 28 Februari 1861 stadgade konungens befallningshafvande i Stockholms län ett vite af 25 riksdaler riksmynt, hvartill en livar vägbyggnadsskyldig inom länet skulle anses förfallen, som å sitt vägstycke, då vägbana vore af väta upplöst, utbredde, eller då vägbanan vore torr, längre tid än för afrefsningen erfordrades, der qvarlemnade stenar större än ett hönsägg. Under åberopande af detta vitesbud, instämde länsmannen C. J. Nordqvist vid 1863-års vinterting med Danderyds skepps- s. 671 Sida 671 i årgången börjar här lag landtbrukaren P. Kindevall med påstående, att denne, som vid verkställd grusning hösten 1862 af de vägstycken inom Solna socken, för hvilkas underhålls-skyldighet hans egendomar Bergshamra och Ahlkistan svarade, påfört och till mehn för trafikerande å vägen qvarlemnat större stenar, så att bortrefsning deraf måst mot lega verkställas, måtte ej allenast fällas att utgifva berörde vite, 25 riksdaler, än äfven förpligtas ersätta omkostnaden för vägens iståndsättande med 2 riksdaler. Kindevall erkände skriftligen åtalets riktighet och förklarade sig villig godtgöra kostnaden. Häradsrätten meddelade utslag den 22 Juni 1863 och, med åberopande af 25 kap. 11 § Byggningabalken, dömde Kindevall att för ifrågavarande af honom erkända förseelse böta tre daler med en riksdaler 50 öre riksmynt, samt att utgifva den för väglotternas försättande i lag-gildt skick fordrade ersättningen två riksdaler samma mynt, men förklarade tillämpning af det uti kon. befh:des åberopade kungörelse, i strid mot kongl. brefvet den 10 Maj 1815 och kongl. cirkuläret den 20 Januari 1837, stadgade särskilda vitet ej böra äga rum. Länsmannen Nordquist anförde besvär i Svea hofrätt och yrkade, att Kindevall måtte åläggas utgifva vitet; förmenande derjemte, att det af häradsrätten åberopade lagrum icke vore på frågan tillämpligt. Hofrätten, i utslag den 16 September 1863, ansåg skäl ej vara anfördt, som kunde föranleda ändring i öfverklagade utslaget; och skulle Nordqvist ersätta vederparten lösen för hofrättens utslag. Nordqvist fullföljde i underdånighet talan hos Kongl. Maj:t. Här vore, förmenade han, icke fråga om försummad väglagning, utan om vårdslöshet att ej efter verkställd grusning hafva bortrensat en mängd större lösa stenar. Detta vore icke hänförligt under stadgandet i 25 kap. 11 § Byggningabalken, hvarföre ock kon. befh:de haft fog att stadga särskildt vite, som jemväl bordt tillämpas. Yrkade i alla hänseenden att blifva befriad från att ersätta vederparten lösen af hofrättens utslag, enär han endast af nit och i det allmännas intresse sökt att få vitesbudet efterlefdt. s. 672 Sida 672 i årgången börjar här Vid målets föredragning i Högsta .Domstolen den 26 Juli 1864, fann Högsta Domstolen ej skäl att i hofrättens utslag göra ändring. --- Källa: Naumanns tidskrift 1864, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.