--- citation: Naumanns tidskrift 1864 s. 678 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1864 s. 678 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT keywords: - Kronofogde url: "https://ratiolex.se/naumann/1864/s-678/" source: Naumanns tidskrift 1864, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1864 s. 678 Ersättnings-ansvar för kronofogdes försummelse vid behandling af utmätnings-ärende. Behörigt forum. --- Jfr N:o 64 i denna Tidskrift. Uppå ansökning af färgeri-fabrikören G. H, Melin i Hedemora ålade konungens befallningshafvande i Westmanlands län genom utslag den 16 Augusti 1858 filosofie-magistern A. A. att, på grund af ett utaf 4. den 14 September 1857 utfärdadt skuldebref, deri A. förbundit sig att till inspektoren J. Haggren eller ordres utbetala 1200 rdr rmt, jemte laglig ränta, och af hvilket Melin blifvit innehafvare, till Melin emot fordringsbevisets återfående vid utmätnings- och bysättnings-tvång utgifva förbindelsens innehåll 1200 rdr rmt, jemte sex procent af bevillnings-afdrag minskad ränta derå från den 14 September 1857 tills liqvid skedde, samt 12 rdr 50 öre rmt i lagsökningskostnads-ersättning. Den 18 Augusti 18δ8 emottog kronofogden G. W. R. utslaget för verkställighet; och den 21 i samma månad erhöll länsmannen H. kronofogdens ordres att hos A. uttaga ådömda beloppet. Enligt hvad H. uppgifvit, hade A. -- hvilken den 5 Aug. 1858 genom lösöreköp afhändt sig all sin lösegendom för 2,700 rdr rmt, och hvars ägande fastighet varit besvärad af inteck- s. 679 Sida 679 i årgången börjar här iiingar, öfverstigande dess värde — den 14 Augusti undergått utmätning för annan skuld, och den 17 Augusti, vid sammanträffande med H., förmält sig skola nästföljande dag afresa till Filipsstad, derifrån han vore att återförvänta hem den 1 September, då han skulle betala allt, ett löfte som han upprepat i flera H. tillsända bref. H., som ansåg sig icke kunna verkställa utmätning på grund af ifrågavarande utslag, emedan detsamma icke blifvit A. delgifυet, afvaktade förgäfves hans återkomst till den 20 September, men anhöll då hos konungens befh:de, att A. måtte varda i sin förmodade vistelseort Filipsstad tillställd en kallelse att den 9 Oktober tillstädeskomma vid då utsatt utmätning till följd af ifrågakomne utslag. A. hade emellertid, enligt hvad kon. befinde i Wermlands län meddelat, icke kunnat anträffas och således ej heller erhållit del af nyssnämnde kallelse, när H. den 9 Oktober infann sig å A:s hemman Carlberg, för att till verkställighet befordra ej mindre ifrågavarande utslag, än ock två andra från kronofogden R. den 21 September för enahanda ändamål ankomne utslag, det ena å 700 rdr banko med ränta och expenser och det andra å 80 rdr rgs med d:o d:o. I utmätnings-instrumentet antecknade H., att A. ej varit i hemmet sedan de sista dagarne i Augusti månad, och att bevis om utmätnings-kallelsens delgifvande åt honom uteblifvit; och som den omständighet, att intetdera af utslagen vore delgifvet A., lade hinder i vägen för vidtagande af någon utmätnings-åtgärd den gången, beslöts handlingarnes öfversändande till kronofogden R., med begäran om A:s allmänna efterlysning och kallande till utmätnings undergående. Detta beslut satte H. ock i verkställighet den 20 Oktober. Jemte skrifvelse den 8 November öfversände R. utslaget till kon. befh:de med hemställan, att kon. befh:de måtte genom allmän kungörelse delgifva A. detsamma, eller att med utmätningsärendet finge anstå, tilldess A. återkommit till orten. Den 9 November meddelade kon. befh:de, jemte utslagets återställande, den förhållningsordre, att R. ägde ställa sig till efterrättelse föreskriften i 5 kap. 1 § Ut sökningsbalken samt i följd deraf utsätta ny dag för utmätnings-förrättning och derom, såframt s. 680 Sida 680 i årgången börjar här A. icke kunde för kallelse dertill anträffas i hemorten, låta å hans dörr anslå kungörelse. H. anträffade A. den 10 November vid dennes hem. H. affärdade då genast bud till R. med begäran att återbekomma ifrågavarande utslaget för att detsamma verkställa. Men utslaget hade då ännu icke återkommit från kon. befh:de och var således icke tillgängligt. Till godtgörande af annan persons hos A. ägde domfästa fordran (hvilken icke varit föremål för utmätningsförsöket den 9 Oktober) tog H. emellertid den 10 November i mät 33 skeppund tackjern. Genom beslut den 13 November försatte Norbergs häradsrätt A. i konkurstillstånd, hvarmed följaktligen hvarje vidare utmätningsåtgärd omintetgjordes. Enligt intyg af sysslomannen i A:s konkurs och två andra personer, ägde A. vid konkursens början, utöfver nyssnämnde 33 skeppund tackjern, ytterligare 90 skeppund tackjern, livilket allt sedermera upptogs såsom tillgång i A:s konkurs. Den 29 November fick fordringsägaren G. H. Melin utslaget till sig återstäldt. I A:s konkurs bevakades innehållet af samma utslag af en person vid namn Haggren, för den händelse att vederbörande exsecutorer icke ålades betalningsskyldighet för underlåten utmätning. Melin yrkade deremot hos kon. befh:de i Westmanlands län, att kronofogden R. och kronolänsmannen H., som sålunda brustit i den redovisnings-skyldighet för berörde utslag, som dem lagligen ålegat, måtte förpligtas att, hvilkendera först gälda kunde, godtgöra Melin 1200 rdr rmt jemte stadgad ränta och lagsöknings-kostnads-ersättning, äfvensom utgifterna för detta mål. R. och H. bestredo uti afgifna förklaringar Melins yrkande. Melin hade icke med utslaget aflemnat afskrift deraf for detsammas delgifvande åt A. Denne hade icke fått utslaget sig kommuniceradt, och, förrän detta skett, hade icke utmätningen lagligen kunnat verkställas. Enligt 9 kap. 1 § Utsökningsbalken, jemförd med 3 kap. 1 § samma balk, kunde, efter R:s s. 681 Sida 681 i årgången börjar här förmenande, kon. befh:des utslag å öfver 300 daler ej sättas i verkställighet, med mindre de voro lagskraftvunne. Utslaget hade icke tagit åt sig laga kraft, och Melin hade icke aflemnat borgen for vinnande af utmätning utan hinder af utslagets möjliga öfverklagande. För vidtagande af den utaf kon. befh:de anvisade utväg att anslå utslaget å A:s dörr mötte äfven det hinder, att R. icke erhållit någon afskrift af samma utslag. Likväl hade R. och H. i fordringsägarens intresse vidtagit flera åtgärder för befordrande af verkställigheten derå. Dessutom vore att märka, att Melin icke bevakat sin fordran i A:s konkurs och sålunda, i det han förspillt sin talan emot A., betagit sig all rätt emot exsecutorerna. Konungens befh:de förklarade i utslag den 30 Juni 1859 det icke tillkomma sig att med målet taga vidare befattning, utan hänvisade Melin att sin talan vid vederbörlig domstol i laga ordning anhängiggöra efter befogenhet; men Svea hofrätt yttrade, uppå Melins klagan, medelst utslag den 19 Januari I860, att det tillhörde kon. befh:de att upptaga målet till pröfning, och visade förthy, med upphäfvande af kon. befh:des utslag, målet åter till förnyad handläggning. Konungens befh:de meddelade derefter nytt utslag den 5 Oktober 1860: Alldenstund det enligt lag ålåge kronofogde att inom tre månader från den dag, då till honom aflemnats utslag, hvarå borde följa utmätning, hafva fullgjort sin skyldighet bland annat medelst utmätning, samt ostridigt vore, att ifrågavarande utslag blifvit för verkställighet af R. emottaget den 18 Augusti 1858, utan att utmätning derå varit verkställd den 13 nästföljande November, då A. blef försatt i konkurstillstånd; fördenskull och emedan de af R. och H. till sin ursäkt anförda omständigheter, nemligen dels att Melin underlåtit att till R. aflemna särskildt exemplar af utslaget i bestyrkt afskrift för att delgifvas A., dels ock att denne, oaktadt för sådant ändamål vidtagne åtgärder, icke kunnat tillställas kallelse till utmätning, destomindre förtjente afseende, som i förra hänseendet stadganderna i kongl. förordningarne den 21 Mars 1835 och den 23 Augusti 1821, rörande exsekutors skyldighet att delgifva gäldenären utslag, uppenbarligen afsågo endast en s. 682 Sida 682 i årgången börjar här förmån för fordrings-ägaren, men ingalunda föranledde dertill, att exsekutor genom fordringsägarens underlåtenhet att begagna, sig af samma förmån skulle vara befriad från skyldigheten att vidtaga laga åtgärd för utslagets verkställande, — samt i det senare, utmätning under de uti ärendet förekomne omständigheter,, utan hinder af gäldenärens frånvaro eller deraf, att han icke bevisligen undfått del af utmätningskallelse, jemlikt 5 kap. 1 § Utsökningsbalken i allt fall bort verkställas; ty och som följaktligen R. och H. till last låge att hafva utan laga skäl fördröjt med utmätningen så länge, att, äfven om A:s konkurstillstånd ej mellankommit, och utmätning före utgången af den derför i lag bestämda tid kunnat verkställas, försäljning af utmätta godset, derest detta utgjorts af lösegendom, likväl icke kunnat inom samma tid lagligen försiggå, samt, om fastighet blifvit i mät tagen, och för försäljningen deraf mera än en auktion erfordrats, denna icke kunnat, med iakttagande af derför i lag stadgade föreskrifter, förrättas inom sex månader från utslagets aflemnande till verkställighet, alltså fann kon. befh:de sådan försummelse med behandlingen af ifrågavarande utmätningsmål hafva inträffat, att vederbörande exsekutor derför icke kunde undgå i lag stadgadt ersättnings-ansvar ; i följd hvaraf och enär det af R. och H. anmärkta förhållande, att Melin genom åsidosatt bevakning i A:s konkurs förlorat sin fordringsrätt emot denne, icke kunde förringa Melins redan derförinnan uppkomna fordringsrätt emot exsekutor, kronofogden R., hvilken, likmätigt 8 § i kronofogde-instruktionen den 10 Nov. 1855, vore skyldig ansvara för den försummelse, som i omförmälda måtto ägt rum, ålades, att, emot erhållande öfverlåtelse af utslaget den 16 Augusti 1858 och original-skuldebrefvet, äfvensom qvitto, till Melin genast utgifva samma utslags innehåll eller 1200 rdr rmt med, 6 procent af bevillnings-afdrag minskad ränta derå från den 14 September 1807, tills liqvid skedde, samt 12 rdr 50 öre rmt lagsöknings-kostnads-ersättning, hvarförutan R., allt vid utmätningstvång, skulle gälda Melins expencer å målet med 25 rdr rmt; R. likväl obetaget att för honom sålunda ådömde ersättningsbelopp söka sitt åter af den som vederborde efter befogenhet. s. 683 Sida 683 i årgången börjar här R. besvärade sig öfver detta utslag i Svea hofrätt och yrkade undanrödjande af detsamma; hvaremot Melin i afgifven förklaring påstod, att utslaget borde såsom lagligen grundadt fastställas. Hofrätten fann (i utslag den 24 April 1861) ej skäl ändra kon. befh:des utslag och ålade Rydström att gifva Melin lösen för hofrättens utslag. Två ledamöter voro skiljaktiga och yttrade: Emedan den tid af tre månader, hvarinom det enligt 1835-års förordning ålegat R. att för ifrågavarande utslag hafva verkställt utmätning, icke ännu förflutit den 13 November 1858, då A. blef i konkurs-tillstånd försatt, och således den omständighet, att utmätning för utslaget icke skett före nyssnämnde dag, icke föranledde till förbindelse för R. att enligt sagde förordning svara för det, hvarför utmätning var sökt; alltså och då ej heller ådagalagdt vore, att R. i annan måtto genom försummelse eller annat fel ådragit sig skyldighet att gälda Melins ifrågavarande fordran, funno dessa ledamöter skäligt, med ändring af kon. befh:des, utslag förklara Melins i målet förda talan icke kunna bifallas. Kronofogden R. sökte i underdånighet ändring i hofrättens utslag och åberopade hvad han förut andragit. Melin hördes öfver R:s besvär; hvarefter målet föredrogs d. 12 Nov. 1863 i Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter yttrade: Emedan den tid af tre månader, vid hvars utgång det i kongl. förordningen den 21 Mars 1835 stadgade äfventyr inträder för kronofogde, som fördröjt honom åliggande verkställighet af dom eller utslag, hvarå utmätning följa bör, icke ännu förflutit den 13 November 1858, då magister A. blef i konkurstillstånd försatt, och således den omständighet, att utmätning hos A. icke skett före nyssnämnde dag, ej föranleder till förbindelse för R. att, enligt nämnde förordning, svara för det, hvarför utmätning var sökt; alltså och då ej heller i öfrigt kan anses ådagalagdt, att R. i detta utmätnings-ärende visat sådan försumlighet, på grund hvaraf han må kännas skyldig att gälda Melins ifråga- s. 684 Sida 684 i årgången börjar här varande fordran, funno Högsta Domstolens flesta ledamöter skäligt, med ändring af hofrättens och kon. befhides öfverklagade utslag, förklara Melins i målet förda talan icke kunna bifallas. Justitie-rådet Naumann fann skäl icke vara anfördt, som i hofrättens utslag kunde verka ändring. --- Källa: Naumanns tidskrift 1864, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.