---
citation: Naumanns tidskrift 1864 s. 694
alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1864 s. 694
court: Högsta domstolen
series: "https://ratiolex.se/naumann/"
type: REFERAT
url: "https://ratiolex.se/naumann/1864/s-694/"
source: Naumanns tidskrift 1864, tryckta bandet
source_organization: Ratio Lex
license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord.
---

# Naumanns tidskrift 1864 s. 694

Fidei-kommiss med mycket ovanliga bestämmelser; ansökan om egendomens försäljning.

---

General-löjtnanten landshöfd. grefve Axel Löwen skänkte genom gåfvobref den 24 December 1790 till mosaiske trosbekännaren handlanden Jakob Marcus 2000 riksdaler specie, med föreskrifter: att Marcus derför skulle tillhandla sig den i Norrköping varande så kallade Westerbergska garden, utgörande tomten N:o 2 och 3 i strandqvarteret, qvadraten Elden; att en tafla af koppar med derå inristade åtskilliga bibelspråk (åsyftande att visa, det Christus var den utlofvade Messias) skulle uti förnämsta rummet hänga ohöljd; att huset aldrig finge bebos af eller borthyras till andra än judar; att gården eller egendomen aldrig finge försäljas, förbytas eller förpantas, utan skulle evärdeligen tillhöra Jakob Marcus och hans bröstarfυingar eller, i brist deraf, närmaste slägtinge och trosförvandt, samt att, derest dessa föreskrifter ej uppfylldes, eller någon förpantning eller försäljning af egendomen söktes, den eller de,

s. 695 Sida 695 i årgången börjar här

som dermed beträddes, förklarades oberättigade till den vilkorliga gåfvan, hvilken i sådant fall borde tillfalla Norrköpings stads fattiga af kristna folket, och till deras nytta användas; deröfver magistraten anmodades hafva inseende.

I anledning häraf hade ock Jakob Marcus den 5 Jannari 1791 inköpt berörda fastighet; hvarefter Kongl. Maj:t genom utslag, dels den 11 November 1825 tillåtit upptagande af lån, mot inteckning i fastigheten, och dels den 28 November 1845, på ansökning af en del arfvingar till Marcus, tillåtit dessa att, utan att förlora sin rätt till fastigheten, få inkomma med särskild anhållan om densammas försäljning.

Mosaiske trosbekännaren Ludvig Marcus ingick år 1861 till Kongl. Maj:t med särskilda underd. ansökningar, dels för egen del att, utan att derigenom blifva förlustig sin rätt till fastigheten, få göra ansökning om densammas försäljning, dels ock å egna samt sin broder Abraham Marcus’, sin syster Debora Jakobssons och sina systerbarn Josef Jakobssons och Martin Levins vägnar, att, enär arfvingarne efter Jakob Marcus befunno sig i så knappa omständigheter, att de ej förmådde afhjelpa de skador och bristfälligheter, hvarmed egendomen vore behäftad, arfvingarne måtte tillåtas på auktion till den högstbjudande försälja egendomen, med företrädesrätt för den af arfvingarna, som bjöde lika med den högstbjudande.

Öfver dessa ansökningar hördes och förklarade sig ej mindre Norrköpings stads-församling och fattigvårds-styrelse, än äfven Ludvig Marcus’ broder Aron Marcus samt hans aflidne broder Josef Marcus’ son Ludvig och dotter Hilda, genom hennes man rabbinen Moses Schönthal; hvarjemte rådstufvurätten i Norrköping afgaf underd. utlåtande.

Ärendet föredrogs i Högsta Domstolen den 30 Maj 1862, dervid samtlige ledamöterna, i anledning af derom gjord framställning, funno, jemlikt förordningen den 3 April 1810, hinder icke möta för Ludvig Marcus att i förevarande ämne göra underd. ansökning.

Beträffande ifrågasatta försäljningen af fastigheten, förklarade justitie-råden Qviding, Iggeström, Wretman och Dolin, att de icke funno skäl att dertill lemna bifall.

s. 696 Sida 696 i årgången börjar här

I denna mening instämde jemväl justitie-rådet Carleson, med yttrande: att emedan, i fråga om förklaring, ändring eller upphäfvande af fideikoramisser, stiftarens vilja, äfven om någon yttring deraf skulle synas sällsam eller besynnerlig, bör, så vidt icke de af lag och samhällsordning utstakade gränsor blifvit öfverskridna, tagas till grund och efterrättelse, och hvarje rättskränkning alltid med omsorg undvikas; ty och som ifrågavarande fideikommiss-författning innehåller den tydliga bestämmelse, att i händelse de vilkor, hvarunder den fideikommitterade egendomen uppläts åt Marcus och hans arfvingar, ej blefvo iakttagna, egendomen skulle tillfalla Norrköpings stads kristna fattige, samt en tillåtelse till fideikommissets försäljning och köpeskillingens användande på föreslaget sätt till fördel för sökanden och hans judiska anförvandter skulle åt dem med ren omvändning af fideikommiss-författningens bestämmelser, bereda en förmån, hvarifrån fideikommiss-stiftaren sökt utesluta dem, och deremot betaga Norrköpings stads förenämnde fattige den förmån, ban velat dem tillägga; alltså och då ett bifall till ansökningen följaktligen skulle icke allenast stå i strid mot fideikommiss-stiftarens vilja, utan äfven innefatta en förnärmelse af andras rätt, fann justitie-rådet icke skäl att ansökningen bifalla.

Justitie-rådet Alexanderson yttrade: att med afseende på de olägenheter, som i detta fall, efter hvad anmärkt och medgifvet vore, den uppgifna fideikommiss-egenskapens bibehållande måste medföra, justitie-rådet fann, på grund af förordningen den 3 April 1810, sig äga anledning tillstyrka, det ifrågavarande fastighet utan hinder af omförmälta fideikommiss-egenskap finge på offentlig auktion försäljas, med rättighet för delägarne att behållna köpeskillingen lyfta.

Justitie-rådet Naumann: »Uti afgifna underd. utlåtanden har blifvit anfördt dels af sökandens broder Aron Marcus: att den ifrågavarande fastigheten numera vore så förfallen till boningshus och andra åbyggnader, att dess iståndsättande vore nästan omöjligt annorlunda, än genom nybyggnad; att allt efter-

s. 697 Sida 697 i årgången börjar här

som gåfvotagarens afkomlingar till antal ökades, samt de särskilda andelarne i fastigheten blefvo på en gång flera och mindre, delägarne icke torde kunna blifva i tillfälle att bekosta den mycket dyra nybyggnaden, hvilket åter skulle hafva till följd, att gården blefve alldeles obeboelig, och husen slutligen råkade i sådant förfall, att vederbörande myndighet måste föreskrifva deras borttagande, hvarefter skulle återstå den jemväl oförytterliga tomten, — dels af rådstufvu-rätten i Norrköping: att rådstufvu-rätten ej ville fördölja sin öfvertygelse att den sökta försäljnings-åtgärden otvifvelaktigt skulle blifva till nytta både för staden och den Marcusska slägten; att en fastighet, som med fideikommissrätt innehades af en fattig slägt, utan några föreskrifter angående egendomens skötsel och utan att ens besittningsrätten vore tillförsäkrad någon viss medlem af familjen, skulle mer och mer öfverlemnas åt vanvård och förfall samt, i den mån försämringen fortgick, gifva innehafvarne en förminskad afkomst; att deremot, om fastigheten blefve försåld, det lede intet tvifvel, att ju denna gård, med en rymlig tomt och ett bland de bästa lägen invid stadens södra strandgata, skulle betalas ganska högt och innan kort förses med prydlig åbyggnad, i stället för den förfallna och vanprydliga, som nu funnes derpå. — Då alla dessa välgrundade skäl sammanhållas med stiftarens i fideikommissbrefvet af d. 24 Dec. 1790 uttalade afsigt att handlanden Jakob Marcus och hans arfvingar skulle för evärdeliga tider vara tryggade vid en orubbad äganderätt till gåfvan, anser jag mig böra bifalla den underd. ansökningen med det vilkor, att den köpeskilling, som för ifrågavarande fastighet erhålles, icke får förskingras, utan skall bibehållas såsom ett räntebärande kapital och ställas under förvaltning af direktionen för mosaiska församlingen i Norrköping, samt räntan deraf årligen utdelas till understöd åt sådane afkomlingar af Jakob Marcus, hvilka, enligt direktionens bepröfvande, kunde deraf vara i behof; hvaremot, i händelse Marcusska slägten utdoge, kapitalet skulle komma att tillfalla Norrköpings stads fattigvård, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad stiftaren vilkorligen i andra rummet förordnat».

s. 698 Sida 698 i årgången börjar här

Vid ärendets föredragning i Statsrådet, för inheιntande af H. Μ. Konungens två röster 1), biföll K. Μ., att det af Högsta Domstolens pluralitet fattade beslut finge under Kongl. Maj:ts sekret expedieras.

---

Källa: Naumanns tidskrift 1864, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.
