--- citation: Naumanns tidskrift 1864 s. 722 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1864 s. 722 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1862-10-23 url: "https://ratiolex.se/naumann/1864/s-722/" source: Naumanns tidskrift 1864, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1864 s. 722 Urminnes häfd i fråga om begagnande af fiskevatten. --- (Jordabalkens 15 kap. Fiskeristadgan d. 29 Juni 1852). Ägare af hemman i Gärstads och Kjortlinge byar instämde till Östkinds häradsrätt kammarjunkaren G. 4. v. Yhlen med påstående, att en af v. kommissions-landtmätaren P. G. Hylin, efter behörigt förordnande, på von Yhlens föranstaltande, den 20 Mars 1854 med biträde af gode män verkställd förrättning för upprättande af karta öfver det fiskevatten med fiskegrund, som skulle tillhöra von Yhlens egendom, säteriet Allonö, måtte ogillas, och von Yhlen förpligtas frånträda de anspråk, han vid samma förrättning väckt på fiskevatten, tillhörande Gärstad och Kjortlinge, samt bemälde hemmansägare bibehållas vid sin lagliga rättighet att begagna de gamla fisklägena, rätt ut från deras land till kungsådran. Säteriet och hemmanen, belägna på södra stranden till Bråviken, gå med sina ägor till sjön, och enligt 1854-års karta hade säteriet tillagts fiskevattnet nära intill hemmanens strand. Von Yhlen bestridde hvad sålunda yrkats och påstod, att säteriets fiskevatten alltid haft det omfång, som å kartan öfver klandrade förrättningen upptoges, samt att kungsådra dessutom icke funnes i Bråviken. Hemmansägarne deremot ansågo, att Gärstad, Kjortlinge och Flemminge på Bråvikens södra strand samt det på norra sidan belägna hemmanet Timmergatan ägde, likaväl som Allonö s. 723 Sida 723 i årgången börjar här säteri, fiskevattnet framför hvar sina land ända ut till Bråvikens .midt, eller kungsådran. De yrkade derföre, att förrättningen, enligt hvilken skiljolinien skulle komma att gå nära invid Gärstads land, måtte ogillas och dem tillerkännas rätt till begagnande af fiskevattnet, såsom de i stämningen påstått. Till bestyrkande af sin rätt, hade von Yhlen åberopat, utom andra handlingar, ett utdrag af häradsrättens dombok för år 1796, hvaraf inhemtades, att sedan i anledning af tre hemmansägares i Gärstad ansökning hos kon. befh:de att få emot skatt sig upplåten fiskerätt vid grunden Stengrunden, Persgrunden och Persgrundsåsen i Bråviken, häradsboerna blifvit hörde, dervid dåvarande ägaren af Allonö säteri, med förmälan, det de ifrågasatta fiskegrunden från urminnes tider tillhört Allonö, emot ansökningen protesterat och företett ett protokollsutdrag för höstetinget 1795, utvisande, att Allonö ägare för olofligt begagnande af säteriets fiskevatten stämt en af sökanderne, hvilken ock blifvit fälld för sådan förbrytelse, och att i detta mål vittnat två personer, af hvilka den ene, 70 år gammal, intygat, att han sedan sitt trettonde år bott på Allonö ägor, och att under denna tid Stengrundet och Persgrundet tillhört säteriet och af dess ägare gagnats; att ingen annan fått fiska der utan efter aftal och skatt, och att gamla män i vittnets ungdom omtalat att så af ålder varit, samt den andre, 64 år gammal, attesterat, att under tjugo år, som han vistats å Allonö, han alltid hört, att Stengrundet och Persgrundet både då och från urminnes tid lydt under nämnde säteri; — så hade häradsrätten i utlåtande den 23 Maj 1796 afstyrkt bifall till berörde ansökning. Von Yhlen hade i närvarande rättegång låtit höra vittnen, som omtalat: Hagberg (född 1805): att såvidt vittnet, som i all sin tid bott på Timmergatan, visste och af andra hört sägas, von Yhlens fiskevatten till Allonö och Timmergatan utgjorts af Bråvikens hela omfång mellan två raka linier, dragna den ena från Löfskatebäck till Warängs-gärdesgården och den andra från Lilla Löfdalsviken till Allonö storäng; att Pers- och Stengrunden lågo inom detta område; att andra personer, än von Yhlens s. 724 Sida 724 i årgången börjar här underhafvande, likväl brukade fiska inom samma område; att sådant, efter hvad vittnet trodde, skedde med von Yhlens begifvande och mot skatt, samt att personer, som ej bade tillåtelse af von Yhlen, plägade fiska emellan Gärstadslandet och Persgrundet, der landgrunden upphöra. P. Andersson (född 1785): lika med Hagberg angående omfånget af von Yhlens fiskevatten, samt derjemte, att, så vidt vittnet visste, ej andra än de, som fått lof af von Yhlen, brukat eller haft rätt att fiska å nämnde område, sårat vid Pers- och Stengrunden endast de, som förut anmält sig hos von Yhlen. Jemväl hemmansägarne hade låtit vittnen afhöras. Bland desse hade ett sjuttiotvåårigt berättat, att omtvistade fiskevattnet i vittnets barndom ansetts såsom allmännings, der hvem som ville ägde rätt att fiska; att likväl då för 60 år sedan Allonö fogde tillsagt att vattnet emellan Flemminge hage och Löfskatebäck hörde till Allonö, och att ingen fick der fiska; att von Yhlens fiskevatten i senare tiden ägt det omfång andra vittnena omförmält; men att vittnet icke hört omtalas, att Gärstadsboerna betalt skatt till von Yhlen för sitt fiskande i Bråviken. Ett vittne hade omförmält, att, ehuru von Yhlens fiskevatten hade den utsträckning öfrige vittnena uppgifvit, Gärstads och Kjortlinge byamän likväl idkat fiske, rätt utanför sina stränder, utan att, såvidt vittnet förnummit, derför erlägga någon skatt; och slutligen hade ett vittne omtalat, att byemännen idkat fiske inom omtvistade området både vid Pers- och Stengrundet, derför de dock skolat erlägga skatt till von Yhlen, som äfven fiskat der, samt att, om von Yhlen erhölle allt det område, hvarpå han nu gjorde anspråk, han skulle komma att få äfven det fiskevatten, som nu ansågs tillhöra Kjortlinge. Efter hållen syn på stället, dervid utrönts, att den ifrågasatta gränslinien hade sin sträckning nära intill Gärstads och Kjortlinge hemmans vassbankar, meddelade häradsrätten den 10 Juli 1857 utslag: Emedan von Yhlen genom i saken edeligen hörde vittnens utsago, som till en del af företedda hand- s. 725 Sida 725 i årgången börjar här lingar vunnit bekräftelse, måste antagas hafva styrkt, att säteriet Allonö genom urminnes håfd ägde rätt till omtvistade fiskevattnet i Bråviken inom en af Hylin på den öfver Allonö fiskevatten upprättade karta uppdragen linea ifrån den så kallade Warängen i rågången emellan Allonö och Flemminge hemmans ägor, snedt öfver Bråviken till Löfskatebäck; ty och då byamännen icke gittat förebringa sådan bevisning, eller andraga sådana skäl, som kunde tillintetgöra eller förringa Allonö ägares rätt, blef, med stöd af 1 och 4 §§ i 15 kap. Jordabalken och 9 § i Fiskeri-stadgan den 29 Juni 1852, med ogillande af byamännens påstående, von Yhlen, såsom ägare af Allonö säteri, berättigad att, så vidt det rörde byamännens och deras hemmans i Kjortlinge och Gärstads rätt, fortfarande förblifva i ostördt åtnjutande af det omtvistade fiskevattnet i Bråviken inom omförmälda å kartan uppdragna linea. Byamännen vädjade under Götha hofrätt och yrkade upphäfvande af häradsrättens utslag. De hade i mera än femtio år opåtaldt fiskat utanför sina ägor så långt deras landgrund räckte. Om Pers- och Stengrunden tillhörde Allonö, måste de vara en särskild äga. Von Yhlens förebragta bevisning hade ej afsett annat. Tre vittnen, hörde på byamännens begäran, bestyrkte, det ena: att det fiskevatten, som von Yhlen nu sökte tillvinna sig, hade af vittnet begagnats nio år, efter aftal och mot skatt till Kjortlinge byamän; samt de två andra: att Gärstads byamän i mera än tjugo år idkat fiske, rätt ut från sitt land. Von Yhlen uteblef i hofrätten. Hofrätten afgaf dom i saken den 6 Juli 1860: Emedan af handlingarne i målet inhemtades, att den i häradsrättens utslag anmärkta linea, som vid klandrade förrättningen antagits utgöra gränsen emellan de särskilda områden i Bråviken, hvilka såsom fiskevatten skulle tillhöra dels säteriet Allonö och dels de på samma sida om viken liggande byarne Flemminge, Kjortlinge och Gärstad, sträckte sig från den punkt på stranden, der Allonö och Flemninge ägor sammanstöta, i nordvestlig riktning framför sagde byars stränder, på föga afstånd från s. 726 Sida 726 i årgången börjar här desamma, snedt öfver Bråviken till det på andra sidan om viken belägna hemmanet Timmergatan; samt, enligt såväl nu gällande Fiskeri-stadgan af den 29 Juni 1852, som äfven äldre stadganden rörande fiskerierna i riket, strandägare i allmänhet är berättigad att, utan intrång af andra, såsom sin enskilda egendom begagna fisket utanför sina ägor inom det område, som från den åt hvarje svensk man medgifna rättighet att idka fiske är undantaget; ty och då von Yhlen icke visat sig hafva någon lagligen förvärfvad rättighet till större eller mindre del af det fiskevatten, som, på grund af hvad sålunda blifvit stadgadt, tillkomme byamännen utanför deras stränder vid Bråviken, samt den af von Yhlen förebragta bevisning, hvarmed han velat ådagalägga att ägarne af Allonö från urminnes tid en sådan rättighet begagnat, icke kunde, mot hvad i 9 § af ofvannämnde fiskeristadga, jemförd med 3 § i 15 kap. Jorda-balken, funnes bestämdt, gälla till inskränkning i byamännens rätt i vidare mån, än så vidt den afsåge något särskildt inom deras område befintligt fiskeställe, hvilket icke blifvit närmare utredt; alltså och med upphäfvande af häradsrättens utslag, förklarades von Yhlen oberättigad till omtvistade fiskevattnet; honom dock obetaget att angående den rätt, han möjligen kunde äga till särskildt inom samma fiskevatten beläget fiskeställe, i behörig ordning anhängiggöra och utföra den talan, hvartill han kunde finna sig befogad. Häruti sökte von Yhlen i underd. ändring. . Saken föredrogs i Högsta Domstolen den 19 September 1862, hvarvid, i enlighet med nedre revisionens derom gjorda underdåniga hemställan, hofrättens dom blef af Högsta Domstolen fastställd. Kongl. Maj:ts dom utgafs den 23 Oktober 1862. --- Källa: Naumanns tidskrift 1864, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.