--- citation: Naumanns tidskrift 1864 s. 88 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1864 s. 88 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1860-08-23 url: "https://ratiolex.se/naumann/1864/s-88/" source: Naumanns tidskrift 1864, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1864 s. 88 Ytterligare bidrag till läran om ofullkomnadt äktenskap och deraf uppkommande rättigheter enligt gällande lag. --- Kan häfdad fästeqvinna, som försummat att i behörig ordning protestera mot lägersmannens giftermål med annan qvinna, tillerkännas de rättigheter, som i 3 kap. 9 § G.B. äro fästeqvinna medgifne, och bör hennes under sådana omständigheter aflade barn njuta äkta barns rätt? Hvad afseende må fästas å dylika påståenden, när de icke äro särskildt omstämde, utan först såsom följd af och i sammanhang med annan rättegång (i fråga om barnuppfostringsbidrag) framställas? Pigan Carolina Gustafsdotter i Flishult hade till 1854-års vinterting med Konga härad uttagit stämning å hemmansägaren Johan Petersson i Brännebo och yrkat, att han, som med Carolina G. skulle hafva sammanaflat ett af henne den 11 Oktober 1853 framfödt gossebarn, måtte dömas skyldig till henne utgifva ej mindre godtgörelse för lidande och för barndop, än äfven visst årligt bidrag till barnets underhåll och uppfostran. Uti stämningsansökningen uppgaf Carolina, att hon och Johan P. sedan 1850 varit öfverens att med hvarandra ingå äktenskap; att Johan P:s löften derutinnan fortfarit till i början af Mars månad 1853, då Carolina öfverraskades af underrättelsen, att lysning till äktenskap mellan Johan P. och annan qvinna påbörjats; att Carolina emellertid och enär hon icke då anade att hon, som låtit sig af Johan P. lägras, deraf kunde vara hafvande, i följd af Johans löften om riklig belöning derest hon förtege sina anspråk, icke protesterat mot lysningen, samt att Carolina, omkring åtta månader derefter födde barnet. Johan P. bestred påståenderna, under förnekande både att han lägrat Carolina och att aftal om äktenskap dem emellan varit slutadt. s. 89 Sida 89 i årgången börjar här Bevisning förebragtes derom, att aftal rörande äktenskap funnits mellan parterna; att trolofningen firats med gästabud; att Carolina af Johan P. erhållit en ring, den hon såsom hans trolofvade burit; att Johan och Carolinas fader benämnt hvarandra svärfar och måg; att Johan P. med Carolinas föräldrar stått i allvarlig underhandling om öfvertagande af deras hemman; att Johan P. vid sina många besök i Carolinas föräldrahem dels tagit sig ett slags värdskap i huset och dels haft Carolina liggande hos sig hela nätterna, utan ringaste förhemligande af detta förhållande; att parterne af alla betraktades såsom trolofvadt par, och att Johan P. för en person nämnt, att han tyckte om Carolina, men ej ville taga henne till hustru, emedan han icke kunde komma öfverens med hennes föräldrar om köpet af hemmanet, som de höllo för dyrt. Sedan Domstolen för bevakande af Carolinas barns rätt förordnat förmyndare, uppträdde denne, då målet andra gången förekom, och yrkade att barnet måtte förklaras äkta och berättigas ärfva sin fader. Carolinas föräldrar, hvilka, enligt rättens .föreskrift, skulle i målet afgifva förklaring, påstodo ock uti ingifven skrift, att barnet, »såsom afladt under äktenskapslöfte», måtte få »vederbörlig arfsrätt hos sin fader». Vid samma rättegångstillfälle, eller den 17 Juni 1854, var Carolina personligen tillstädes och begärde att blifva tillagd giftorätt i Johan P:s bo. Johan P. ingick vid häradsrätten icke i någon närmare förklaring öfver eller genmäle af de sålunda utsträckta käropåståenderna. Han blott bestred motpartens anspråk och yrkade befrielse derifrån. Uti slutligen ingifven skrift, undertecknad af Carolina, hennes fader och hennes barns förmyndare, påstods bland annat, att Johan P. måtte förklaras skyldig vidkännas Carolina såsom utan orsak öfvergifven äkta hustru, och hon berättigas att anses såsom sådan samt tillerkännas full giftorätt i hans bo enligt 3 kap. 9 § och 10 kap. 7 § Giftermålsbalken. Härå hade Johan P. alls icke afgifvit svaromål. s. 90 Sida 90 i årgången börjar här I utslag den 20 April 1855 ålade häradsrätten Johan P. att a viss dag med ed betyga, att han icke, efter med Carolina träffadt aftal om äktenskap, lägrat henne à den tid, att han kunde vara fader till hennes den 11 Oktober 1853 framfödda gossebarn. Detta utslag, deri Johan P. hos Göta hofrätt sökte ändring, blef af hofrätten genom dom den 2 Maj 1856 faststäldt, och ny edgångsdag bestämdes. A edgångsdagen uteblef Johan P. Carolinas såväl som hennes faders och barns förmyndares talan fördes vid detta rättegängstillfälle genom ombud, som dels ingaf från Carolina en skrift, deri hon yrkade bifall till de i stämningen framställda påståenden, dels ock vidhöll alla utöfver stämningen väckta anspråk. Den 15 December 1856 afkunnades häradsrättens utslag: att som Johan P. genom uteblifvandet å edgångsdagen vore öfvertygad att hafva under äktenskapslöfte häfdat Carolina med ifrågavarande barn, samt häradsrätten, enär invändning deremot ej vore gjord, ansåge sig i målet böra afgifva yttrande jemväl öfver de under rättegångens lopp å kärandesidan framställda påståenden, hvilka icke innefattades i ågångna stämningen; alltså, i förmågo af 3 kap. 9 och 10 §§ samt 5 kap. 1 § Giftermålsbalken, förklarade häradsrätten Carolina, såsom Johan P.s äkta hustru, böra, i hans bo njuta full giftorätt, den Carolina ägde att särskildt i laga ordning söka få utbruten, samt barnet äfven böra anses äkta och åtnjuta laglig arfsrätt (hvarförutan Johan P. förpligtades att ersätta kostnaderna för barndopet, äfvensom att utgifva fordrade uppfostringsbidraget). Emot detta utslag fullföljde Johan P. efter vad talan i hofrätten. Utslaget, förmenade han, vore godtyckligt och besynnerligt, enär Carolina derigenom tillerkändes giftorätt i hans bo, och hennes barn arfsrätt i hans och hans hustrus egendom, — fördelar dem hon hvarken i stämningen eller i sitt slutpåstående påyrkat. Tredje kap. 9 § Giftermålsbalken hade ej här tillämpning, då parterne aldrig varit fästehjon. Stadgandet i 5 kap. 1 § nämnde balk förutsatte, att äktenskap skulle följa, om s. 91 Sida 91 i årgången börjar här barn, som afias under äktenskapslöfte borde blifva äkta och qvinnan njuta laggift hustrus rätt. Det vore obilligt, att då Carolina icke protesterat emot Johan P:s äktenskap, hon sedermera och då hans hustru ensam vore den, som infort egendom i deras bo, skulle kunna för sig och barn tillerkännas rättigheter, som lagen tillägger endast laggifta hustrun och hennes barn. Någon lag funnes icke, som inrymde pa en gång giftorätt i samma bo både åt laggift hustru och annan qvinna, med hvilken man, under hvad vilkor som helst, aflat barn. På sådana grunder yrkade Johan P. upphäfvande af utslaget i de delar, hvarom stämningen icke innehölle något påstående. Hofrätten, i dom den 15 Januari 1858, fann ej skäl att göra ändring i de delar af utslaget, hvari ändring sökts. Hos Kongl. Maj:t fullföljde Johan P. underdånig talan och yrkade ogillande af domstolarnes beslut pa de skäl, han hos hofrätten åberopat. För den händelse åter, att hofrättens dom icke skulle kunna ändras pa den grund att invändning emot häradsrättens upptagande af yrkandet utöfver stämningen icke blifvit i behörig tid framställd, bönföll Johan P. om resning i denna del af målet, på det honom matte lemnas tillfälle edeligen betyga, att han icke vetat eller förstått annat, än att berörde domslut, så vidt det sträckte sig utöfver stämningen, kunde pa sätt målet blifvit fullföljdt vinna ändring. Carolina inställde sig och yrkade i underdånighet fastställelse. Resningsansökningen vore endast beräknad på tidsutdrägt. Nedre revisionen afgaf underdånigt betänkande den 21 Juli I860, hvaruti hemställdes att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist gilla domstolarnes beslut, derigenom äkta barns rätt blifvit tillerkänd Johan P:s med Carolina sammanaflade son; men som Carolina, hvilken, medan lysning till Johan P:s äktenskap med annan person pågick, derom haft kunskap, icke emot detta äktenskap i laga ordning gjort jäf, utan låtit sålunda kungjorda äktenskaps-förbindelsen opåtaldt med vigsel fullbordas, samt Carolina genom berörda underlåtenhet borde anses hafva oåterkalleligen uppgifvit de rättigheter, som från hennes förhållande till Joban P. eljest varit att härleda; alltså hemställde revi- s. 92 Sida 92 i årgången börjar här sionen att, ined upphäfvande af domstolarnes beslut i den delen, Carolinas i målet utförda påstående om tillgodonjutande af laggift hustrus rätt icke borde af Kongl. Maj:t bifallas. Detta utlåtande gillades af Högsta Domstolens pluralitet (justitie-råden Qviding, Quensel, Thyselius, Södergren och Berg). Justitie-rådet Hoffstedt fastställde hofrätténs dom. Kongl. Maj:ts dom utfärdades den 23 Augusti 1860. --- Källa: Naumanns tidskrift 1864, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.