--- citation: Naumanns tidskrift 1865 s. 155 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1865 s. 155 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1862-12-04 url: "https://ratiolex.se/naumann/1865/s-155/" source: Naumanns tidskrift 1865, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1865 s. 155 Kompromiss, jäf mot kompromissarie. --- Garfvaren A. G. Skog köpte på auktion hösten 1855 hemmanet Kohlhult, 4 mantal, i Wadsbo härad, hvilket köp, genom påskrift å auktions-protokollet, den 26 Mars 1856 öfverläts på N. A. Hasselskog och L. P. Wallquist. Sedan Hasselskog blifvit ägare jemväl af Wallquists andel, träffade han med Skog skriftlig öfverenskommelse, att Skog skulle mot vissa vilkor återtaga hemmanet och dervid för utsäde ra. m., enligt räkning, betala Hasselskog 1410 rdr, hvarå ock Skog till Hasselskog eller ordres utgaf revers. Redan hösten 1856 stämde Skog till Wadsbo häradsrätt både Hasselskog och Wallquist, med påstående om ansvar å dem för svikligt och bedrägligt förfarande vid ofvan omförmälde aftal om köpets återgång, samt att aftalet på sådan grund måtte förklaras ogiltigt. Detta påstående ogillades af Häradsrätten; hvarpå Skog uttog två stämningar å Hasselskog till Walle häradsrätt, under hvars domvärjo denne då bodde, samt dels framställde åtskilliga fordrings-anspråk, grundande sig på hemmans-handelns återgång, dels och yrkade, bland annat, att reversen å 1410 rdr måtte förklaras icke utmätningsgild, innan rättegången blefve afgjord, och att Hasselskog måtte åläggas ersätta alla Skogs kostnader, så vid Wadsbo som Walle häradsrätt. Målen handlades hvart för sig, och i det ena åberopades vittnesmål, som blifvit aflagde i rättegången vid Wadsbo häradsrätt. I båda målen meddelades, enligt beslut den 18 April 1857, uppskof till nästa ting i häradet. Vid nästföljande tinget slogos målen tillsamman och Skog uppvisade då inför rätten en parterna emellan den 2 Maj 1857 uppgjord afhandling af följande lydelse: s. 156 Sida 156 i årgången börjar här »Undertecknade hafva — — öfverenskommit att i godo uppgöra alla de tvister vi för närvarande hafva oss emellan, hvari hufvudsakligast ingår tvist om återhandeln af Stora Kohlhult-------med hvad dertill hörer, på så sätt, att vi hänskjuta alla dessa tvisters afgörande till en kompromissrätt, bestående af tre personer, af hvilka jag H. väljer en, jag S. en, och de af oss sålunda valde välja den tredje; och med hvad denna kompromiss beslutar och afdömer förklara vi oss å ömse sidor nöjde, utan att någon af oss äger rätt att öfver dess beslut vid domstol anmäla missnöje; hvarjemte jag II. förbinder mig ansvara att den af regements-kommissarien Almberg vidtagna utsökningsåtgärd för — — reversen å 1410 rdr rgd varder återkallad, och att detta belopp i stället kommer att oss emellan beräknas i den liqvid, som ofvannämnde kompromissrätt afgör till den enes eller andres af oss fördel. Dock skall, såsom vilkor för denna uppgörelse, kompromiss-rätten sammanträda och afgöra saken före nästa sommar-ting med Walle härad». Sommartinget tog sin början den 9 Juni; och till kompromissarier voro utsedda, af Skog nämndemannen Lars Jonsson i Tattermyra, och af Hasselskog jordbrukaren Malmberg, hvilka två tillkallade inspektören Andersson. Sammanträdet skulle hållas den 8 Juni i Kohlhult, der också Skog, hans kompromissarie och inspektören Andersson inställde sig; hvaremot såväl Hasselskog, som den af honom utsedde skiljedomaren, uteblefvo. Någon åtgärd med tvisten kunde sålunda ej vidtagas. Parterna inställde sig derföre ånyo vid häradsrätten, dervid Skog yrkade, att tvisten måtte enligt deras öfverenskommelse hänskjutas till kompromiss, enär det varit Hasselskogs fel att den ej ägt rum redan före tinget. Hasselskog förklarade sig icke vilja numera öfverlemna saken till kompromiss, och då sådan ej hållits före tinget, hade, enligt hans förmenande, frågan derom förfallit. Mot sin vilja kunde icke någon åläggas underkasta sig förlikningsdom. Häröfver afgaf häradsrätten utslag den 23 Juni och yttrade: Då parterne genom öfverenskommelse den 2 Maj förklarat sig nöjde att deras tvistefrågor afgjordes af kompromissarier, och det dervid fästade vilkoret om kompromissens hållande s. 157 Sida 157 i årgången börjar här före början af tinget uppenbart brutits af Hasselskog genom hans underlåtenhet att å utsatta dagen komma, åtföljd af god man, blef, utan afseende å Hasselskogs bestridande, parterna ålagdt att, senast en månad efter det utslaget vunnit laga kraft eller, om det motvädjades, blifvit faststäldt, välja kompromissarier — —; hvarefter dessa skulle bestämma tid och ort för sakens företagande och tillkalla parterna, hvilkas uteblifvande likväl icke hindrade målets afgörande; och, om endera parten tredskades att välja god man, finge detta verkställas af vederbörande exsekutor. Detta utslag vann laga kraft. Godmans-val försiggick följaktligen, dervid Skog utsåg And. Larsson från Mariestad, och Hasselskog regements-kommissarien Almberg, men då denne »ansågs jäfvig» (såsom kompromissariernas protokoll utan anfördt skäl nämner), valde kronofogden Friberg till god man för Hasselskog P. Kjellman i Öglunda. Denne och Anders Larsson utsågo till tredje man ofvanbemälde Lars Jonsson. Godemännen sammanträdde den 7 Oktober 1857. Skog kom, men Hasselskog kom icke tillstädes; dock anmälde sig såsom ombud för Hasselskog regements-kommissarien Almberg och rådmannen Fernström; men, heter det vidare i protokollet, »då de såsom afgörande personer i kompromiss-rätten ej kunde antagas, lemnade de genast stället, utan att invänta kompromissrättens beslut, hvaraf de blefvo erbjudna del, så snart förrättningen hunnit afslutas». Härefter och »på grund af återgångs-kontraktet emellan parterne af den 12 Augusti 1856 samt i öfrigt hvad vittnen upplyst», kändes Hasselskog skyldig att betala. Skog åtskilliga fordringsposter, samt ersätta honom hans utgifter till vittnen i rättegången vid Wadsbo häradsrätt, för protokolls-lösen i alla rättegångarne, för kompromiss-sammanträdet den 7 Juni m. m., ett sammanlagdt belopp af 984 rdr 33 sk. 6 rst rgd. Den 2 December 1857 erhöll Hasselskog del af kompromissens beslut, men redan den 27 förutgångne Oktober hade han hos kon. befh:de i Skaraborgs län protesterat emot det beslut kompromissarierne kunde hafva fattat, anförande såsom skäl, att då Hasselskog redan den 5 Juli nyssnämnde år till s. 158 Sida 158 i årgången börjar här sin gode man utsett Almberg och derom samma dag underrättat Skog, men Almberg vägrats att i kompromissen deltaga, densamma icke borde kunna såsom giltig anses. Emellertid lagsökte Skog sin vederpart hos konungens bef h:de och yrkade utbekomma det af kompromissen bestämda belopp med ränta. Hasselskog hördes och bestred krafvet, under åberopande af sin protest. Kon. befh:de gaf utslag den 10 Sept. 1858: Då Walle häradsrätts utslag den 23 Juni 1857, hvilket obestridt vunnit laga kraft, innehölle, att parterne, enligt deras öfverenskommelse, skulle välja kompromissarier, samt att exsekutor ägde i tredskande parts ställe sådan utse; så och enär Hasselskogs åtgärd att dertill välja jäfvig person måste anses såsom ett tredskande å hans sida att fullgöra föreskriften, helst han icke gittat styrka, att han inom föreskrifven tid i den jäfviges ställe utsett annan god man, hvarföre exsekutors åtgärd att sådan välja varit behörig; ålades Hasselskog att betala 984 rdr 33 sk. 6 rst. rgd med fem procent ränta från lagsöknings-dagen den 30 Mars 1858. Hasselskog besvärade sig i Götha hofrätt och yrkade upphäfvande af kon. befh:des utslag. Han anförde, bland annat: Almberg, som han utsett till sin gode man, hade ingalunda varit jäfvig. Den omständighet, som framkallat beslutet att förklara Almberg jäfvig, eller att han lagsökt Skog för den af honom till Hasselskog eller ordres utgifna reversen å 1410 rdr, kunde ej anses såsom jäf, helst denna utsöknings-fråga varit afgjord och skulden betald vid kompromissens sammanträde. I allt fall bade Hasselskog bordt få veta hvari jäfvet bestod, så att han, om jäfs-anmärkningen varit befogad, kunnat välja annan person. Och om exsekutor än skolat välja i Hasselskogs ställe, hade sådant ålegat kronofogden i Skara fögderi, der Hasselskog bodde, och icke kronofogden i Höjentorps fögderi Friberg. Kompromissen hade nu kommit att bestå af tre i juridiskt hänseende oerfarne, icke ens fullt skrifkunnige bönder, hvilka gjort till föremål för kompromissens dom äfven ostridiga saker, som icke bordt komma under pröfning. s. 159 Sida 159 i årgången börjar här Skog afgaf förklaring och bifogade en utaf bruks-inspektoren Bredberg under edlig förpligtelse utgifven attest, af innehåll, att Bredberg, hvilken närvarit såsom vittne vid parternes öfverenskommelse om kompromiss, hade sig bekant, att Hasselskog, i stället för att enligt aftal föranstalta om återkallande af vidtagna lagsöknings-åtgärden mot Skog för reversen å 1410 rdr, öfverlät densamma till Almberg, som ock utsökte beloppet hos Skog vid samma tid då Almberg af Hasselskog utsågs till god man, samt att exsekutor, på sådan grund och då det dessutom var allmänt kändt, att Almberg var synnerligen god vän med Hasselskog, men deremot i ovänskap med Skog, ansett Almberg jäfvig att deltaga i kompromissen. Hofrätten i utslag den 18 Febr. 1859 förklarade: att då Hasselskog icke ens föreburit, att den af Almberg, i strid mot parternes öfverenskommelse, fortsatta lagsökning mot Skog varit slutligen pröfvad vid den tid, kompromissarierna enligt häradsrättens laga kraftvunna beslut bordt vara utsedde, hvadan Almberg då varit jäfvig att i kompromissrätten deltaga, samt Hasselskog ej heller inom samma tid valt annan person i Almbergs ställe, funne hofrätten exsekutors åtgärd att å Hasselskogs vägnar utse kompromissarie hafva varit behörig, och korapromissrätten således sammansatt i den ordning häradsrätten stadgat; i följd hvaraf och då parterne i den ingångna föreningen öfverenskommit att åtnöjas med kompromissrättens beslut, samt Hasselskog icke i ringaste mån styrkt, att kompromissrätten ingått i bedömande af andra frågor än dem, som utgjort föremål för parternes tvist; hofrätten funne rättvist fastställa det slut, hvari kon. befh:de i målet stannat. Efter att hafva nedsatt revisionsskilling, fullföljde Hasselskog i underd. talan emot hofrättens utslag. Han ådagalade, att lagsökningsmålet emellan Ahnberg och Skog afgjordes hos kon. befinde redan den 14 Maj 1857, hvadan enligt hans förmenande Almberg icke varit jäfvig, då han till god man utsågs. Dessutom vore hvarken i parternes förening eller i häradsrättens utslag stadgadt, att gode männen skulle vara ojäfvige. Exsekutors åtgärd att tillkalla god man hade endast bordt s. 160 Sida 160 i årgången börjar här ifrågakomma, om part tredskades att välja, hvilket här icke varit händelsen. Kronofogden i Höjentorps fögderi ägde icke någon behörighet att utse god man, ty detta hade tillkommit kronofogden antingen i fögderiet, der Hasselskog bor, eller i fögderiet, der egendomen är belägen. På desse och öfrige anförde grunder yrkades upphäfvande af öfverklagade besluten. Nedre revisionen afgaf den 29 Mars 1862 underd. betänkande af innehåll: att som Hasselskog hos Kongl. Maj:t invändt, bland annat, att det skuldfordringsmål, Almberg hos k. befh:de mot Skog anhängiggjort, blifvit redan den 14 Maj 1857 af k. befinde afgjordt, och att Almberg således icke, då han den 5 påföljande Juli, eller inom den af Walle häradsrätt föreskrifna tid, af Hasselskog valdes till god man, varit i följd af nämnda lagsökningsåtgärd jäfvig att i kompromissen deltaga, samt i anseende härtill och då, så vidt utredt blifvit, Almberg icke heller af annat jäf derifrån hindrats, Hasselskog förmenat exsekutors åtgärd att å Hasselskogs vägnar utse annan god man i Almbergs ställe hafva saknat befogenhet, och kompromissrätten följaktligen icke hafva varit så sammansatt, att dess beslut kunde emot Hasselskog medföra förbindande kraft; alltså hemställde nedre revisionen i underd., att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist att, med upphäfvande af hofrättens och k. befh:des utslag, förklara, det handräckning för verkställighet af nämnde beslut icke kunde meddelas. Då saken den 7 November 1862 förekom till afgörande i Högsta Domstolen, blef revisionens betänkande gilladt af de fleste ledamöterna (justitie-råden Horstedt, Iggeström, Cramér, Adlercreutz och Naumann). Justitie-råden Södergren och Carleson yttrade: Som Hasselskog, under förmenande, att den ifrågavarande kompromissrätten ej varit rätteligen sammansatt, bestridt giltigheten af kompromissariernas beslut; alltså och med afseende å hvad Hasselskog i berörde hänseende andragit och visat, funno bemälde justitie-råd, med ändring af hofrättens utslag, Skogs kraf vara af tvistig beskaffenhet, så att dermed ej kunde ut- s. 161 Sida 161 i årgången börjar här mätningsvis förfaras; och skulle Skog äga, i händelse af befogenhet, att sin talan vid domstol i laga ordning anhängiggöra och utföra. Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 4 December 1862. --- Källa: Naumanns tidskrift 1865, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.