--- citation: Naumanns tidskrift 1865 s. 165 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1865 s. 165 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1864-12-07 url: "https://ratiolex.se/naumann/1865/s-165/" source: Naumanns tidskrift 1865, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1865 s. 165 Ersättning för en vid hemmans-försäljning betingad förmån, till säkerhet för hvilken icke blifvit sökt inteckning, och hvilken förmån icke heller är vorden af hemmanets ägare, som sålt detsamma till tredje man, genom uttryckeligt vilkor vid detta --- Ryttmästaren B. Bibbing försålde, medelst afhandling den 5 April 1834, till Ban. Jonasson och hans hustru hälften af s. 166 Sida 166 i årgången börjar här sitt ägande 1 mantal bergsfrälse Östra Ubbarp, hvilken sålda del skulle benämnas Södergården, men den af Ribbing behållna Norrgården. Bland köpevilkoren förekom följande i 5:te punkten: »Emedan Norrgården blir lidande i mulbetet, så är öfverenskommet, att Södergårdens ägare skall tillsläppa mulbete till 5 à 6 fäkreatur under 50 års förlopp härefter; hvarefter detta upphör utan någon särskild lösen;» i 6:te punkten: »Under loppet af tio år, räknadt från den 14 Mars 1835 till samma dag 1845, skall Södergården till Norrgården upplåta starrafbergningen på en madäng, stora Hufvud kallad, som nu bergas af torpet Mellanbren, efter hvilken tids förlopp denna slottermad utbytes för en utvist plats på stora mad, hvilken derefter kommer att bergas af Norrgården till 1885, då den sedermera tillfaller Södergården utan ersättning». Dessutom medgafs säljaren, att till säkerhet för uppfyllandet af kontraktets alla punkter »låta intaga detsamma i intecknings-protokollet vid vederbörlig domstol utan köparens vidare hörande, till nu och framtida bestånd och efterlefnad». Af den utaf Ribbing inköpta delen försålde Dan. Jonasson hälften eller | mantal till Johannes Andersson. Saluafhandlingen af den 24 Nov. 1835 innehöll, bland annat: »Hvad jorden med hvad dertill hörer beträffar, så fördelas det lika emellan oss båda till rättigheter och skyldigheter sådant mitt (Dan. Jonassons) köpekontrakt med ryttmästaren Ribbing bestämmer». Sedermera träffades emellan Ribbing, å ena, samt Dan. Jonasson och Joh. Andersson, å andra sidan, öfverenskommelse, hvarigenom förra beslutet rörande slottern förändrades derhän, »att madängen Stora Hufvud, som i alla tider bergats till torpet Mellanbren, framdeles intill 1885 komme att af ägaren till Ubbarp Norrgården begagnas;» hvarigenom frågan om vederlag för »Stora Hufvud» förföll. Ribbing underlät att söka intecknings-säkerhet i det till Dan. Jonasson sålda hemmanet Södergården, och sedan detta ytterligare gått i köp, samt löjtnanten Ribbing blifvit ägare af Norrgården, så hade Södergårdens ägare förvägrat löjtnanten s. 167 Sida 167 i årgången börjar här Ribbing att vidare begagna den i 1834-års köpkontrakt Norrgården förbehållna betesrätt. Löjtnanten Ribbing instämde då till Tveta häradsrätt Södergårdens ägare och yrkade, att dem måtte åläggas för vägrade betesrätten utgifva ersättning med fordradt belopp; men i utslag den 9 April 1861 blef detta påstående ogilladt, enär ej vore ådagalagdt, att åboerna, vid inköp af hemmanet, »lika med Dan. Jonasson sig förbundit», eller att med köpekontraktet förfarits i enlighet med k. förordningen den 9 November 1844. Härpå uttogo ryttmästaren Ribbing och löjtnanten Ribbing stämning å Dan. Jonasson till 1862-års vinterting med Tveta härad, med påstående, att som Dan. Jonasson till andra personer afyttrat hemmanet ⅜ mantal Östra Ubbarp Södergården, utan att tillförbinda dem att respektera det genom köpekontraktet den 5 April 1834 mellan ryttmästaren Ribbing och Dan. Jonasson träffade, ofvan omförmälda aftal i afseende å betesoch slotterrätt, hvaraf inträffat, att samma rätt frångått Norrgården, Dan. Jonasson alltså måtte förpligtas att under tiden frän och med år 1860 till år 1885 utgifva årlig ersättning för förhisten i bete och slotter, med 60 riksdaler för det förra och 6 riksdaler för det senare. Dan. Jonasson bestred käromålet dels på den grund, att mer än tio år förflutit sedan ifrågavarande aftal träffades, dels ock enär ryttmästaren Ribbing underlåtit att genom inteckning förvara sin rätt mot senare ägarne af Södergården, och Dan. Jonasson i detta afseende ansett sig hvarken pligtig eller berättigad att något företaga. Häradsrätten meddelade utslag den 30 Augusti 1862: Då ryttmästaren Ribbing genom köpekontrakt den 5 April 1834 vid försäljning af Östra Ubbarp Södergården fått sig, såsom ägare af Norrgården, tillförsäkrad ifrågavarande betes- och afbergningsrätt, samt ostridigt vore, att ryttmästaren Ribbing och löjtnanten Ribbing, hvilka ej sökt inteckning till säkerhet för sagde rätt, blifvit af dem, som år 1860 ägde Södergården, förhindrade att densamma tillgodonjuta längre än till sistnämnde år; alltså och under antagande, att »Stora Hufvud» s. 168 Sida 168 i årgången börjar här och den utvisade platsen på »Stora Mad» motsvarade hvarandra i godhet, bief, med ogillande af Dan. Jonassons invändning, käromålet på det sätt bifallet, att Dan. Jonasson ålades, att till vederparterna utgifva ersättning för mistning af rättigheten till bete åt sex nötkreatur i Södergårdens skog och afbergning i madängen »Stora Hufvud^, under tiden från och med år 1860 till den 14 Mars 1885, hvilken ersättning, i brist af åsämjande, skulle bestämmas af tre gode män, af hvilka en skulle utses å hvardera sidan eller af exsekutor för den, som tredskades, hvarefter desse två ägde tillkalla den tredje; Dan. Jonasson dock obetaget att föranstalta, det ryttmästaren Ribbing och löjtnanten Ribbing från och med år 1863 komme i åtnjutande af sagde betes- och afbergningsrätt, samt af vederbörande jordägare i behörig ordning tillförsäkrades att deraf sig begagna till den 14 Mars 1885, i hvilket fall den Dan. Jonasson ådömda ersättnings-skyldigheten borde af gode männen beräknas endast för åren 1860 till och med år 1862. Dan. Jonasson erlade vad och sökte ändring i Götha hofrätt. Han fortsatte och utvecklade de invändningar, han vid häradsrätten framställt emot fordrings-anspråket. Hofrätten yttrade i dom den 4 December 1863: Då ryttmästaren Ribbings och löjtnanten Ribbings ifrågavarande fordran af ersättning för mistad rätt till bete och slotter ej kunde anses hafva uppkommit förr än år 1860, då löjtnanten Ribbing förvägrats att af samma rätt sig begagna, samt den tid, inom hvilken krafrätt enligt lag kan förloras, derefter ej tilländagått, fastställdes häradsrättens utslag, så vidt invändningen, det ryttmästaren Ribbing och löjtnanten Ribbing förlorat talan i saken, ogillats, äfvensom hofrätten ej fann skäl till ändring i utslaget i fråga om den Dan. Jonasson ålagda ersättning för betet; men emedan, beträffande ersättningen för slottern å madängen »Stora Hufvud», handlingarne utvisade, att sedan Dan. Jonasson af det hemman ⅜ mantal Östra Ubbarp Södergården, hvartill nyssnämnda äga lyder, sålt hälften eller 4 mantal till Johannes Andersson, denne sistnämnde i afhandling den 26 Juli 1838 tillförsäkrat ryttmästaren Ribbing rätt att fortfarande till år 1885 begagna sig af slottern å »Stora Hufvud»; ty och som s. 169 Sida 169 i årgången börjar här ryttmästaren Ribbing härigenom vunnit samma trygghet för nyttjanderätten till madängen, som om Dan. Jonasson vid försäljningen till Johannes Andersson om denna nyttjanderätt gjort förbehåll, och Dan. Jonasson vid sådant förhållande icke kunde anses vållande dertill, att ryttmästaren Ribbings rättsinnehafvare sedermera förlorat nyttjanderätten till den hälft af »Stora Hufvud», som belöpte på det 4 mantal, hvilket Johannes Andersson förr ägt, blef, med ändring af häradsrättens utslag i denna del, den för slottern å »Stora Hufvud» bestämda ersättningen nedsatt till hälften af det belopp, hvartill afkastningen af denna madäng på det af häradsrätten stadgade sätt blefve uppskattad. Två ledamöter voro från beslutet skiljaktige och yttrade: Då Johannes Andersson, Anders Danielsson och Johannes Danielsson, hvilka af Dan. Jonasson tillhandlat sig hvar sin lott i Östra Ubbarp Södergården, under hela den tid de innehaft sina sålunda förvärfvade hemmansdelar, låtit ryttmästaren Ribbing tillgodonjuta sina deraf betingade förmåner; samt Johannes Andersson jemväl med Ribbing inlåtit sig i aftal om förändring af den i berörda hänseende slutade öfverenskommelse; alltså och enär Dan. Jonasson vid sådant förhållande desto mindre kunde anses till omstämda förlusten vållande, som han ej kunnat genom aftal med de ofvannämnde tillförsäkra Norrgårdens ägare fortfarande rätt till förmånernas åtnjutande för mer än dessa senares besittningstid, utan ensamt på bemälde ägare ankommit att genom inteckning sin rätt emot deras efterträdare förvara, pröfvade dessa ledamöter rättvist att, med upphäfvande af häradsrättens utslag, ogilla ryttmästaren Ribbings och löjtnanten Ribbings instämda talan. Efter nedsatt revisionsskilling fullföljde Dan. Jonasson underdånigt ändringssökande. Han fortsatte invändningen, att fordringsanspråket vore preskriberadt; styrkte behörigen, att vid arfskifte efter Dan. Jonassons hustru den 3 September 1845 han erhållit } mantal; att återstående 12 mantal af Dan. Jonasson inköpts på auktion den 10 April 1850 från hans barn; att enligt auktions-protokollet bland köpevilkoren förekommit, att »hvad köpekontraktet med ryttmästaren Ribbing beträffar, s. 170 Sida 170 i årgången börjar här så kommer detsamma för denna hemmanslott efter sin andel att tjena till efterrättelse i afseende på de vilkor, han då af % mantal Ubbarp Södergården till d:o Norrgården sig betingat», samt att Dan. Jonasson sedermera »med alldeles lika vilkor», han detsamma inköpt, på sonen Anders Danielsson öfverlåtit berörda anlott och tillika försålt till honom % mantal i Södergården. Då sålunda både af köpekontraktet med Johannes Andersson och af den å auktions-protokollet angående τ⅛ mantalet tecknade transport syntes, att Dan. Jonasson tillförbundit köparne att respektera Ribbings ifrågavarande rätt, hade Dan. Jonasson i allt hvad på honom ankommit sökt uppfylla de med Ribbing vid handeln om Södergården träffade öfverenskommelser. Ribbing, som försummat att genom inteckning förvara sin rätt, hade sålunda sig sjelf att skylla för den förlust, han lidit. På dessa skäl yrkade Dan. Jonasson upphäfvande af hofrättens dom, i hvad den gått honom emot. Ryttmästaren Ribbing och löjtnanten Ribbing inställde sig och svarade: Det vore klart, att ifrågavarande rätt till bete och slotter icke kunnat betingas utan motsvarade minskning af den köpeskilling, som eljest skolat för försålda fastigheten vinnas. Genom utbyte af fördel mot fördel hade sålunda ett formligt och bindande aftal tillkommit. Underlåtenheten att söka inteckning förringade ej Dan. Jonassons förbindelse i afseende å hufvudaftalet, helst Dan. Jonasson, då han sålde, var i tillfälle att vid försäljningen betinga och genom inteckning befästa förbehåll om fullgörande af de skyldigheter, han vid hemmanets förvärfvande sig iklädt. Med afseende härå påkallades fastställelse af hofrättens dom. I underd. betänkande den 15 Juni 1864 yttrade nedre revisionen: I fråga om den af Dan. Jonasson fullföljda invändning, det vederparterne skulle försutit tid att förevarande talan anställa, torde hofrättens dom varda gillad; och emedan i den emellan Dan. Jonasson och Johannes Andersson den 24 Nov. 1835 om hälften af ifrågavarande ⅜ hemman Östra Ubbarp Södergården, eller J mantal, upprättade, af Johannes Andersson jemväl underskrifna köpeafhandling är vordet stadgadt, att jorden med hvad dertill hörde fördelades lika emellan dem begge s. 171 Sida 171 i årgången börjar här till rättigheter och skyldigheter, sådant Dan. Jonassons köpekontrakt med ryttmästaren Ribbing bestämde, derigenom Johannes Andersson så mycket hellre måste antagas hafva iklädt sig förbindelse att låta ägaren till Östra Ubbarp Norrgården nu omstämde förmåner af bete och slotter från Johannes Anderssons i mantal tillgodonjuta, som han sedermera inlåtit sig i aftal med Ribbing om förändring af den i berörde hänseende emellan Ribbing och Dan. Jonasson slutade öfverenskommelse; samt Dan. Jonasson, — efter det han köpt det 12 mantal, som af Dan. Jonassons återstående 4 mantal Södergården tillfallit hans barn i arf efter Dan. Jonassons aflidna hustru, å offentlig auktion den 10 April 1850 med i auktions-protokollet stadgadt vilkor, att köpekontraktet med ryttmästaren Ribbing skulle för hemmansdelen tjena till efterrättelse i afseende på de vilkor, Ribbing af 1 mantal Ubbarp Södergården till Norrgårdens fördel sig betingat, — öfverlåtit detta köp den 5 Dec. 1851 med lika vilkor å sin son Anders Danielsson; ty och som följaktligen; Dan. Jonasson vid nu nämnda försäljningar till Johannes Andersson och Anders Danielsson förbehållit Ribbing rätt att fortfarande tillgodonjuta omstämde förmånerna, vid hvilket förhållande Dan. Jonasson icke torde kunna anses vållande dertill att Ribbings rättsinnehafvare sedermera förlorat samma förmåners åtnjutande från } mantal af hemmanet Södergården; men de af Dan. Jonasson ingifne handlingar deremot icke torde innefatta bestämd upplysning derom, att Dan. Jonasson, vid försäljningen den 19 Februari 1852 af öfriga l mantal i sagde hemman till Anders Danielsson, stadgat vilkor om beståndet af ifrågavarande aftal emellan ryttmästaren Ribbing och Dan. Jonasson; alltså och då i köpekontraktet den 5 April 1834 är bestämdt, att betet skulle få tillgodonjutas under femtio års förlopp derefter och afbergningsrätten intill år 1885, hemställde nedre revisionen i underd., att Kongl. Maj:t måtte pröfva rättvist på det sätt ändra hofrättens dom, att den derigenom ryttmästaren Ribbing och löjtnanten Ribbing tilldömda ersättning af Dan. Jonasson för förlorad betes- och afbergningsrätt nedsattes till det belopp, som, beräknadt från och med 1860, för betet till den 5 April 1884 och för slottern intill 1885, belöper s. 172 Sida 172 i årgången börjar här på } mantal i förhållande till halfva mantalet Östra Ubbarp Södergården i sin helhet. Vid sakens föredragning i Högsta Domstolen den 2 Nov. 1864 fattades följande beslut: Hvad först anginge Dan. Jonassons fullföljda invändning, att vederparterna skulle förlorat rätt till talan i saken; så enär Dan. Jonasson intill den 19 Februari 1852, då han till annan person sålde sista andelen, ⅜ mantal, af ifrågavarande hemman i Östra Ubbarp, måste anses hafva åtminstone till någon del tillhandahållit vederparterna de genom afhandlingen den 5 April 1834 bestämda förmåner, samt ryttmästaren Ribbing och löjtnanten Ribbing medelst stämning å Dan. Jonasson till 1862 års vinterting med Tveta härad, som börjades den 13 Februari samma år, och således inom tio år från ofvanberörde den 19 Februari 1852 anhängiggjort ifrågavarande rättegång, blef hofrättens beslut, såvidt omförmälda invändning derigenom är vorden ogillad, af Högsta Domstolen faststäldt. Beträffande sjelfva saken yttrade justitie-råden Iggeström, Södergren och Wretman: att enär de af Dan. Jonasson gjorda försäljningar af hemmanet Östra Ubbarp Södergården icke ledt dertill, att ryttmästaren Ribbing under Dan. Jonassons närmaste efterträdares besittning af hemmanet kommit i saknad af ifrågavarande förmåner af kreatursbete och foders bergning på hemmanets jord; och vid det förhållande, att, såsom 14 punkten i det åberopade kontraktet utvisar, Dan. Jonasson och ryttmästaren Ribbing aftalat om rättighet för denne att, utan behof af Dan. Jonassons vidare hörande, begagna den utväg af kontraktets intecknande hos häradsrätten, som kunde gifva säkerhet om förmånernas åtnjutande å hemmanet äfven under den tid, då detsamma icke vidare stode under Dan. Jonassons förfogande, och köpevilkoren vid blifvande försäljningar ej kunde på Dan. Jonasson bero, åt kontraktet icke borde gifvas den tydning, som skulle Dan. Jonasson vara förbunden till ersättning för skadan deraf, att, i anseende till Ribbings underlåtenhet i användandet af nämnde utväg, förmånernas tillgodonjutande framdeles blefve honom af hemmanets nya ägare förvägradt, pröfvade bemälde ledamöter, med ändring af hofrättens dom, i hvad den s. 173 Sida 173 i årgången börjar här blifvit öfverklagad, rättvist den af ryttmästaren Ribbing och löjtnanten Ribbing emot Dan. Jonasson förda talan att ogilla. Justitie-råden friherre Leuhusen, Naumann och von Hofstén biföllo betänkandet. Justitie-rådet Hoffstedt yttrade: Emedan Dan. Jonassons åtagande att från hemmanet Ubbarp Södergården tillhandahålla de förmåner af mulbete och slotter, ryttmästaren Ribbing vid hemmanets försäljning till Dan. Jonasson förbehållit sitt hemman Ubbarp Norrgården, måste antagas harva upphört, då Dan. Jonasson sedermera afhände sig förstnämnde hemman; ty och då det icke ankommit på Dan. Jonasson men väl på Ribbing att dessförinnan dennes betingade förmåner genom inteckning i hemmanet för framtiden förvara, samt Dan. Jonasson, som icke, så vidt visadt vore, försålt Ubbarp Södergården med bättre rätt, än han den sjelf innehade, destomindre kunde förpligtas godtgöra Ribbings genom underlåtenhet i sagde afseende förvållade skada, som han härutinnan ingenting sig åtagit, och det i 2 § af k. förordningen den 9 November 1844, för det fall, att nyttjanderätt af ifrågavarande beskaffenhet icke inom föreskrifven tid intecknas, omförmälda fordringsanspråk ej kunde äga rum mot annan, än den öfverlåtna fastighetens ägare, pröfvade justitie-rådet rättvist, med ändring af hofrättens dom, ogilla ryttmästaren Ribbings och löjtnanten Ribbings i fullföljda delar af saken instämda käromål. Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 7 December 1864. --- Källa: Naumanns tidskrift 1865, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.