--- citation: Naumanns tidskrift 1865 s. 297 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1865 s. 297 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1864-12-19 keywords: - Kopparbergs län url: "https://ratiolex.se/naumann/1865/s-297/" source: Naumanns tidskrift 1865, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1865 s. 297 Afträdande af sein icke medförer besutenhet i Stora Kopparbergs län. --- (K. F. cl. 19 Dec. 1827 1 kap. 6 S. K. K. d. 18 Febr. 1859, 1 mom. K. F. d. 6 Aug. 1864 4 S.) Land Per Larsson i Moen instämde till 1861 års vårting med Leksands, Åhls och Bjursås socknars tingslag Styrelsen för Stora Kopparbergs bergslag med påstående, att bergslaget, som vore ägare af 18 snesland 5,3 bandland reducerad jord af hemmanet n:o sub 2 i Moens by, måtte, enär samma hemmansdel icke medförde besutenhet, förpligtas att till Land Per Larsson, som i samma hemmansnummer ägde 36 snesland 5,8 bandland, emot lösen afträda bergslagets omförmälda hemmansdel. Till besutenhet i Stora Kopparbergs län erfordras 70 snesland jord. Under målets handläggning uppgaf Land Per Larsson, att omstämde hemmansdelen gränsade intill och endast genom en bygata skiljdes frän Land Per Larssons hemmansdel, med hvilken den således beqvämligen kunde sammanläggas, samt att den lott i byns fäbodemark, som af Land Per Larsson innehades, likaledes angränsade den under bergslagets hemmansdel lydande andel af samma mark. - Bergslagsstyrelsen bestred käromålet af skäl, att bergslaget, förutom ifrågavarande lott i hemmanet n:o sub. 2, ägde tva hela besutenheter inom Moens by, hvilka, ehuru tillhörande annat hemmansnummer, vore så belägna, att de kunde i sammanhang med lotten uti förstnämnde hemman beqvämligen skötas, genom hvilket sambruk kunde födas ett vida större antal kreatur än det i k. f. den 19 December 1827, angående vilkoren för hemmansklyfning samt afsöndring af jord eller andre lägenheter från hemman, såsom vilkor för besutenhet föreskrifna. Ehuru omstämda hemmansdelen icke i och för sig utgjorde be- s. 298 Sida 298 i årgången börjar här sutenhet, trodde sig styrelsen, vid ofvanberörda förhållande, uti k. k. den 18 Februari 1859, angående förändrade föreskrifter i afseende på storskiftes- och besutenhetsväsendet inom Stora Kopparbergs län, äga stöd för det påstående, att bergslaget vore att anse såsom besuten delägare uti hemmanet n:o sub. 2. Genom nämnde k. k. den 18 Februari 1859 hade nemligen, jemte det förut stadgade besutenhetsmåttet i redan storskiftade socknar i Dalarne nedsattes till hälften och k. f. den 19 Dec. 1827 förklarades i öfrigt för Dalarne gällande, blifvit upphäfd 10 punkten af K. B. den 17 Augusti 1804, som föreskref en så ovillkorlig sammanläggning af särskilda obesutenheter i hvarje hemmansnummer, att, derest sådan sammanläggning icke skett inom tjugo år från storskiftes afslutande, lottning skulle ägarne emellan verkställas. Af en företedd kopia utaf den karta öfver Moens by, hvilken vid verkstäldt storskifte derstädes blifvit upprättad, inhemtades, att ifrågavarande hemmansdel beqvämligen kunde skötas tillsamman med bergslagets två besutenheter inom byn. Medelst utslag den 28 Februari 1863 yttrade häradsrätten: Som ostridigt var, att Land Per Larsson innehade 36 snesland 5,8 bandland uti samma särskildt bebygda hemmansdel under n:o sub. 2 i Moen, hvarest Stora Kopparbergs bergslag områdde endast 18 snesland 5,3 bandland, och att berörde andelar i hemmansnumret voro så belägne, att de kunde med hvarandra sammanläggas, äfvensom att den Land Per Larssons inägovälde tillhörande fäbodeskog angränsade den andel af samma skog, som lydde till omtvistade jordetalet; alltså och då bergslaget, som, förutom sistberörda jord, innehade under olika nummer tillsamman två besutenheter inom Moens by, sålunda icke för fyllande af besutenhetsmått hade erforderligt att bibehålla omtvistade jorden, om hvars inlösen icke heller någon annan delägare i hemmansnumret än Land Per Larsson väckt anspråk; ty och med stöd af 1 kap. 6 § i k. f. den 19 December 1827, samt 1 mom. i k. k. den 18 Februari 1859, blef Stora Kopparbergs bergslag ålagdt att påföljande laga fardag den 14 Mars 1863 till Land Per Larsson afträda omstämde 18 snesland 5,3 bandland under n:o sub. 2 i Moen, emot lösen, som, i händelse s. 299 Sida 299 i årgången börjar här parterna derom ej kunde åsämjas, skulle bestämmas af två gode män, af hvilka parterna utsåge en å hvardera sidan, och de sålunda valde, i händelse af skiljaktiga meningar, ägde att tillkalla den tredje. Bergslagsstyrelsen vädjade till Svea hofrätt och anförde der, bland annat, att lagstiftaren, genom upphäfvandet af förutnämnde K. B. den 17 Augusti 1804, uppgifvit den fordna nitälskan om obesutne delars i ett hemmansnummer sammanläggande, i följd hvaraf den fråga, som vid lösningstvister nu mera gjorde sig gällande, icke vore den, huruvida en åbo i by å sin lott i ett hemmansnummer vore besuten, utan huruvida åbo ägde så mycken jord i ett eller flera nummer i samma by att han på densamma vore besuten. Rättigheten för en obesuten fastighetsägare att till sig lösa sin nabos ännu mindre fastighet hade gifvits, icke derföre att den förre skulle kunna förstora sin hemmansdel, utan af det statsekonomiska skäl, att man velat förhindra tillkomsten af så små fastighetsägare, att de af sin jord icke kunde hafva nödtorftig bergning, en lagens grund, som i fråga om bergslaget här icke vore för handen, hvadan Land Per Larsson, om han ville, på sätt han nu försökt, förskaffa sig besutenhet, borde med sin lösningstalan vända sig icke emot bergslaget, som i Moens by redan vore besutet, utan emot dem, hvilka inom samma hemmansnummer som Land Per Larsson innehade obesutna hemmansdelar och annan jord icke ägde. Bergslagsstyrelsen yrkade, att häradsrättens utslag måtte upphäfvas. Genom dom den 21 Januari 1864 fastställde Jiofrätten häradsrättens utslag, dock med den rättelse, att Stora Kopparbergs bergslag icke skulle vara skyldigt hemmansdelen till Land Per Larsson afträda, förr än å den fardag, som inföll näst efter tre månader från det löseskillingen blifvit bestämd, och ej annorledes än emot erhållande af samma löseskilling. På grund af hvad förut anfördt blifvit, yrkade Bergslagsstyrelsen, att hofrättens dom måtte upphäfvas. Nedre revisionen hemställde uti underdånigt betänkande d. 23 Nov. 1864, att hofrättens dom måtte fastställas. s. 300 Sida 300 i årgången börjar här Vid sakens föredragning i Högsta Domstolen den 1 påföljde Dec., pröfvade H. D., enär ostridigt var, att Land Per Larsson innehar 36 snesland 5,8 bandland uti ifrågavarande, särskildt bebygda hemmansdel under n:o sub. 2 i Moen, hvarest bergslaget äger allenast 18 snesland 5,3 bandland, och att berörda obesutna andelar i hemmansnumret äro så belägna, att de kunna med hvarandra sammanläggas, enligt de af häradsrätten åberopade lagrum, jemförda med 4 § i k. f. den 6 sistl. Augusti angående grunderna och villkoren för hemmansklyfning och jordafsöndring, rättvist gilla det slut, nedre revisionens betänkande i saken innehåller. Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 19 December 1864. --- Källa: Naumanns tidskrift 1865, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.