--- citation: Naumanns tidskrift 1865 s. 440 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1865 s. 440 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1862-01-24 url: "https://ratiolex.se/naumann/1865/s-440/" source: Naumanns tidskrift 1865, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1865 s. 440 Är skuldebref, stäldt till viss person "eller dess rätts innehafvare", att anse som löpande och således gällande i hvars mans hand, utan att vara af förstnämnde person transporteradt ? --- Den 1 Oktober 1849 utgaf C. Svanbom en skuldsedel, hvari han förband sig att till Lidköpings stads brokassa eller »dess rättsinnehafvare» utbetala 1000 rdr bko jemte ränta, och till säkerhet härför meddelades den 8 i nämnde månad af Ase s. 441 Sida 441 i årgången börjar här och Wiste häradsrätt inteckning i Svanboms egande P:dels mantal kronoskatte rusthall Helgestena Anders Larsgården. Enligt anteckningar å skuldsedeln, har den 2 November 1849 afbetalts å kapitalet trehundra rdr bko, samt räntan guldits till den 30 September 1855. Efter berörde anteckningar fanns å skuldsedeln skrifvet: »Såsom nu mera ägare till T:dels mantal Anders Larsgården Helgestena, ansvarar undertecknad för inlösen, så till kapital som ränta, för omförmälda inteckning till herr brukspatronen G. A. Hörstadius eller dess rättsinnehafvare. Carl Jonsson. Närvarande vittne: C. A. Ekblom. Transporteras. G. A. Hörstadius». Förre auditören A. Risberg, såsom innehafvare af reversen, stämde till Ase och Wiste häradsrätt dåvarande ägaren till ifrågakomne hemmansdel, Lars Eriksson i Täng, med påstående att utbekomma obetalte 700 rdr bko och ränta från den 30 September 1856. Lars Eriksson genstämde och yrkade, att enär han hos brokassans styrelse inlöst skuldsedeln, men denne blifvit af Carl Jonsson frånstulen Lars Eriksson och derefter på Hörstadius öfverlåten och vidare af denne senare transporterad på Risberg, dennes stämning måtte ogillas, och Risberg åläggas utan betalning till Lars Eriksson återlemna skuldsedeln. Lars Eriksson lät afhöra två vittnen, hvilka sammanstämmande uppgåfvo, att de hört Carl Jonsson vid ett tillfälle för dem berätta, att han fått penningar af Lars Eriksson för ifrågavarande revers och dermed hos länsmannen Rosell inlöst reversen, som sedermera öfverlemnades till Lars Eriksson; men derefter hade Carl Jonsson, Lars Eriksson ovetande, på hans bord tagit reversen och öfverlåtit den på Hörstadius. Tillika yttrade Carl Jonsson, att liqviden om köpeskillingen för Å:dels mantal Helgestena varit gjord, då Carl Jonsson tog reversen. Risberg, hvilkén förklarade sig icke känna, huruvida skuldsedeln blifvit af Lars Eriksson förut infriad, genmälde i öfrigt, att då skuldsedeln vore ovilkorlig och till betalning förfallen, samt inteckningen ännu gällde, Lars Eriksson, äfven om han förut en gång inlöst skuldsedeln, vore skyldig att densamma s. 442 Sida 442 i årgången börjar här ånyo betala, då han icke återfordrat skuldsedeln, hvilken på god tro öfvertagits först af Hörstadius och sedermera af Risberg. Häradsrätten meddelade utslag den 30 November 1858: Då medgifvet var, att Lars Eriksson var ägare till de Ådels mantal Anders Larsgården Helgestena, hvari inteckning den 8 Oktober 1849 meddelats till säkerhet för det i omförmälda skuldebrefvet föreskrifna beloppet, blef, med ogillande af genstämningen, Lars Eriksson ålagdt, vid påföljd af pantens utmätning, att, emot qvitto och skuldebrefvets återfående, till Risberg, såsom detsammas innehafvare, genast utgifva resterande 700 rdr bko jemte ränta, Lars Eriksson öppet att särskildt i laga ordning mot Carl Jonsson föra den talan, hvartill han kunde finna sig befogad. Lars Eriksson vädjade till Göta hofrätt och anförde, att han den 7 Juli 1854 af Carl Jonsson köpt hemmanet och samma år inlöst skuldsedeln, till styrka hvarför Lars Eriksson företedde ett af Lidköpings drätselkammares föreståndare utgifvet bevis, att skuldsedeln blifvit, enligt brokassans räkenskaper, till kapital och ränta infriad (af hvem?) och år 1854 afförd ur räkenskaperna. Risberg hade icke visat, när skuldsedeln på honom transporterades. Att densamma blifvit stulen, vidhöll Lars Eriksson och företedde bevis af Carl Jonsson, deri han erkände sig hafva olofligen tillgripit skuldsedeln. På grund af hvad sålunda och förut anfördt blifvit, yrkade Lars Eriksson, att Risbergs talan måtte ogillas. Medelst dom den 18 Mars 1859 fastställde hofrätten häradsrättens utslag. I denna dom sökte Lars Eriksson i underdånighet ändring och åberopade hvad han förut andragit. Risberg bestred den sökta ändringen. Uti underdånigt betänkande, afgifvet den 20 Juli 1861, hemställde nedre revisionen, att hofrättens dom måtte fastställas. Saken föredrogs den 18 November 1861 i Högsta Domstolen; Och enär, mot Lars Erikssons uppgift, att han, som af Carl Jonsson inköpt ⅛dels mantal Anders Larsgården Helgestena, i afräkning å köpeskillingen hos Lidköpings stads brokassa infriat ifrågavarande, i hemmanet intecknade skuldsedel, s. 443 Sida 443 i årgången börjar här hvilken derefter skall blifvit honom olofligen frånhänd, Risberg hvarken visat, att den rätt, som på grund af ofvan omförmälda, icke löpande skuldsedel tillkommit brokassan, sedermera genom öfverlåtelse derifrån på Risberg öfvergått, eller ens sökt ådagalägga, att Carl Jonsson, när han å skuldsedeln tecknade ansvarighet för dess inlösen till bruksägaren Hörstadius eller dennes rättsinnehafvare, verkligen, på sätt han dervid uppgifvit, var ägare till den omvittnade fastigheten, vid hvilket förhållande någon skyldighet för Lars Eriksson att med samma fastighet ansvara för skuldsedelns betalning icke kan på Carl Jonssons åtagande grundas, pröfvade Högsta Domstolens flesta ledamöter (justitieråden Quiding, Adlercreutz och Naumann) rättvist att, med upphäfvande af domstolarnes i saken meddelade beslut, Risbergs instämda talan ogilla. — Justitie-råden Hoffstedt och Carleson kommo till samma slut, enär berörde till Lidköpings brokassa eller dess rättsinnehafvare ställde skuldebref hvarken vore af löpande egenskap eller, såvidt handlingarna utvisade, blifvit å brokassans vägnar å annan öfverlåten. Justitie-rådet Qvensel afgaf följande yttrande: »Ehuru uppgifvet är, att den liqvid för ifrågavarande skuldsedel till brokassan, som, enligt meddeladt intyg från drätselkammaren i Lidköping, ägt rum år 1854, blifvit verkställd af Carl Jonsson, såsom lagsökt ägare till intecknade fastigheten; likväl och som Carl Jonsson, äfven om han således varit berättigad att vid liquiden om den af Lars Eriksson, som nämnde år tillhandlat sig fastigheten, utlasta köpeskilling uppträda som fordringsägare för skuldsedeln, ehvad densamma varit från brokassan transporterad eller icke, dock, enligt företedt behörigen bevittnadt skriftligt förklarande, erkänt, det Lars Eriksson betalt omförmälda köpeskilling och dermed inlöst skuldsedeln; alltså och då Carl Jonssons, efter det räntan till den 30 September 1855 blifvit afskrifven, å skuldsedeln tecknade förbindelse att ansvara för inlösen till Hörstadius eller hans rättsinnehafvare måste, i brist af utredning om annat förhållande, anses hafva tillkommit, efter det Carl Jonsson upphört att vara ägare till fastigheten och förthy hvarken kan betraktas annorlunda än såsom en öfverlåtelse af den rätt. Carl Jonsson på grund af skuldsedeln kunde s. 444 Sida 444 i årgången börjar här äga, eller för Risberg, som efter transport af Hörstadius bekommit nyssnämnda icke löpande skuldsedel, medföra annan rätt emot Lars Eriksson, än den som tillkcmmit Carl Jonsson, pröfvade äfven justitie-rådet, med ändring af hofrättens dom, rättvist ogilla Risbergs instämda talan». Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 24 Januari 1862. --- Källa: Naumanns tidskrift 1865, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.