--- citation: Naumanns tidskrift 1865 s. 504 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1865 s. 504 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1865-04-24 url: "https://ratiolex.se/naumann/1865/s-504/" source: Naumanns tidskrift 1865, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1865 s. 504 Får jude vara juryman i tryckfrihetsmål? I det fall, då en utsedd juryman förmenas icke blott med hänseende till det förevarande målet vara "jäfvig" i vanlig meniug (respektivt inhabil), utan obehörig i allmänhet att bestrida jurymanna-befattning i tryckfrihets- --- Efter förordnande af justitie-kanslern, åtalade v. häradshöfdingen E. Settergren vid Stockholms rådstufvurätt litteratören H. W. Münnich, såsom författattare till brochyren: »Peppar och s. 505 Sida 505 i årgången börjar här salt på Wallenbergska förklaringen öfver polisbragderna i Mars 1864», for det denna brochyr skulle i vissa delar om underståthållaren G. F. Almqvist innehålla beskyllningar för missbruk och partiskhet i hans embetsutöfning och således gå å hans heder och ära såsom embetsman och i öfrigt vara för hans goda namn och rykte förklenligt. Vid val till jurymän utsåg åklagaren bland andra konsuln Henrik Davidsson. Münnich gjorde vid tillfället icke något jäf mot honom eller uteslöt honom. Protokollet innehåller: »hvarefter jurymännen aflade den i 5 § 3 mom. Tryckfrihetsförordningen föreskrifna ed». Sedan juryn med ja besvarat frågan, om skriften, i hvad den underståth. Almqvist anginge, vore brottslig efter Tryckfrihetsförordningens 3 § 8 mom., jemförd med 18 kap. 8 § samt 60 kap. 4 § och 5 §2 mom. Missgerningsbalken, dömde rådstufvurätten i utslag den 15 Augusti 1864 Münnich att böta 200 rdr och inför rätta göra underståth. Almqvist offentlig afbön. Utslaget underställdes Svea hofrätts pröfning. Münnich anförde der besvär och yttrade, att Davidsson, såsom jude, ej kunde vara juryman. Han var ej jäfvig i den mening, Lagen1) vanligen tager detta ord, blott med hänseende till nu förevarande sak, utan han var i alla tryckfrihetsmål inkompetent att som ledamot i Nämnden deltaga. Grundlagarne borde tillämpas efter ordalydelsen. Tryckfrihetslagen påbjöd, att juryman skulle svära »vid Gud och Hans heliga evangelium», hvaraf ock följde, att ingen annan medborgare än den, som bekände sig till sådan lära, att den stadgade eden öfverensstämde med hans religion, kunde vara juryman. Münnichs yrkande gick derföre ut på, att, i anledning af juryns olagliga sammansättning och då sålunda fel i rättegången eller domvilla förelupit, hvaröfver part ägde besvära sig 5), så snart ett dylikt förhållande blef honom kunnigt, utslaget måtte upphäfvas, och målet återförvisas till rådstufvurätten för ny laglikmätig behandling. Medelst utslag den 2 September 1864 pröfvade hofrätten rättvist rådstufvurättens utslag att gilla. i) Rättegångs-Balkens 13 kap. 2) Rättegångs-Balkens 25 kap. 21 S, 8 kap. 2 S, 2 punkten. s. 506 Sida 506 i årgången börjar här Deröfver anförde Münnich und. besvär. Allmänna åklagaren bestred icke, att Davidsson tillhörde Mosaiska trosbekännelsen. Målet föredrogs den 24 April 1865 i Högsta Domstolen, dervid, hvad anginge Münnichs anmärkning, att konsuln H. Davidsson, såsom enligt uppgift tillhörande Mosaiska trosbekännelsen, icke bordt såsom juryman i målet godkännas, Högsta Domstolens flesta ledamöter (just.-råden Iggeström, Cramér, Carleson och Wretman), enär Davidsson, emot hvars behörighet i nämnde hänseende jäf icke blifvit vid rådstufvurätten framstäldt, enligt hvad nämnde rätts protokoll innehöll, aflagt den i 5 § 3 mom. Tryckfrihetsförordningen för nämndens ledamöter föreskrifna ed, lemnade berörde anmärkning utan afseende. Justitierådet Södergren yttrade, att enär, hvad angick Münnichs anmärkning emot konsuln H. Davidssons behörighet att i den uti målet utsedda nämnd såsom ledamot deltaga, efter hvad handlingarna utvisade, någon jäfsanmärkning emot nämndens ledamöter ej blifvit, innan nämnden sitt utlåtande afgifvit, vid rådstufvurätten gjord, ansåg justitierådet för sin del, att å omförmälde, först hos hofrätten väckta anmärkning afseende icke kunde fästas. Justitierådet Naumann anförde: »! Regeringsformens 28 § gifves det allmänna stadgande, att till domare må endast sådana män nämnas, som äro af den rena evangeliska läran. Obestridligt äro ledamöterna i den jury, hvilken enligt Tryckfrihetsförordningens 5 § skall pröfva lagligheten af åtalade tryckta skrifters innehåll, att till domare hänföra, enär dem åligger att efter föregången ransakning döma huruvida den åtalade skriften är brottslig eller icke enligt det af åklagaren åberopade lagrum — att alltså fria eller fälla den anklagade; hvaremot den ordinära domstolen derefter endast har att enligt samma lagrum bestämma straffet, ifall juryn uttalat en fällande dom. Förutnämnde stadgande i Regeringsformen, hvilket utesluter främmande trosbekännare, och således äfven judar, från alla domarebefattningar, måste till följd häraf tillämpas jemväl på utsedda ledamöter i juryn, om hvilkas ojäfvighet den ordinära domstolen s. 507 Sida 507 i årgången börjar här skall, enligt Tryckfrihetsförordningens 5 § 2 mom., yttra sig enligt lag». »Denna uppfattning af Tryckfrihets-förordningens mening vinner ytterligare stöd genom ordalydelsen af den ed, hvilken är påbuden i dess 5 § 3 mom., i hvilket grundlagsstadgande någon ändring icke kan anses vara gjord genom det af åklagaren i förevarande mål åberopade cirkulär af den 13 Augusti 1838. Då nämnda edsformulär utmärker, att juryman skall svärja vid Gud och Hans Heliga Evangelium, kan lagstiftaren så mycket mindre hafva åsyftat att åt den Mosaiske trosbekännaren anförtro en befattning, för hvars utöfvande afläggandet af denna ed är ett oundgängligt vilkor, som en jude ej skulle kunna utan hädelse svärja vid det Heliga Evangelium, hvars sanning han förnekar». »I betraktande häraf och enär begge parterna öfverensstämma i uppgiften om det kända förhållandet, att konsuln Davidsson tillhör Mosaiska trosbekännelsen, men han det oaktadt, efter att hafva af allmänna åklagaren blifvit till juryman utsedd, såsom sådan är vorden af rådstufvurätten mot lag godkänd och i nämndens åtgärder i denna sak deltagit, pröfvar jag, meo voto, med anledning af Münnichs hos hofrätten anförda och hos K. Μ. fullföljda besvär öfver förelupen domvilla, rättvist undanrödja juryns utlåtande och domstolarnes utslag samt visa målet åter till rådstufvurätten, som skulle äga att om nytt juryval föranstalta och vidare lagligen förfara». Justitie-rådet Bolin utlät sig: »Då konsuln Davidsson, om hvilkens trosbekännelse tillförlitlig upplysning icke i handlingarna förekommer, på sätt rådstufvurättens protokoll utmärker aflagt den i 5 § 3 mom. Tryckfrihets-förordningen stadgade ed, finner jag Münnich, som grundat sitt ändringssökande endast på den uppgifna omständighet, att Davidsson skulle tillhöra Mosaiska trosbekännelsen och derföre icke hafva bordt såsom juryman godkännas, icke hafva anfört skäl, föranledande till ändring i hofrättens utslag». Anm. Om Mosaiske trosbekännare äro enligt nu gällande lag behörige att vara jurymän i tryckfrihetsmål, — eller om en slik rättighet framgent borde s. 508 Sida 508 i årgången börjar här dem tillerkännas, — äro obestridligt två vidt skilda frågor. Skulle sådant beviljas dem, torde vissa vilkor och bestämmelser dervid blifva oundgänglige. Det spörsmål t. ex. huruvida en skrift innehöll förnekelse af den rena evangeliska läran (TF. 3 § 2 mom.), torde svårligen utan våda kunna öfverlemnas till besvarande af en jury bestående af judar. Red. anm. --- Källa: Naumanns tidskrift 1865, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.