--- citation: Naumanns tidskrift 1865 s. 511 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1865 s. 511 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1864-12-19 url: "https://ratiolex.se/naumann/1865/s-511/" source: Naumanns tidskrift 1865, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1865 s. 511 Angående skyldighet för ombud att återställa ett efter uppgift emottaget dokument. --- Hemmansägaren Anders Nilsson i Hollstad instämde förre handlanden F. G. Westerbergh till rådstufvurätten i Norrköping och anförde, hurusom, efter det Anders Nilsson försålt 1 mtl Kulla m. fl. egendomar till Sven Holstensson, hvilken åter afyttrat desamma till G. Blom, Anders Nilsson, hvilken på köpeskillingen hade att fordra 12,000 rdr rmt, öfverlemnat det med Holstensson upprättade köpekontrakt till gårdsägaren J. Μ. Hansson för att af Blom uttaga nämnde belopp. Vid aflemnandet till Hansson af köpekontraktet erhöll Anders Nilsson af honom bevis om kontraktets mottagande, hvilket bevis Anders Nilsson åter öfverlemnade till Westerbergh, hvilken, efter hvad Anders Nilsson i stämningen uppgaf, »skulle biträda Anders Nilsson i rättegångsväg». Detta bevis yrkade Anders Nilsson att af Westerbergh återfå. Westerbergh genmälde, att berörde bevis jemte en del andra handlingar, som funnos i Westerberghs förvar, angingo rättegångar, som Westerbergh för Anders Nilsson utfört, hvadan och då Westerbergh ännu icke erhållit godtgörelse för detta sitt ombudsmannaskap, Westerbergh bestred att, förrän sådant skett, till Anders Nilsson utlemna beviset. Anders Nilsson förnekade, att beviset blifvit öfverlemnadt till Westerbergh i följd af något dennes ombudsmannaskap för Anders Nilsson, eller ens åberopadt i någon af de rättegångar, s. 512 Sida 512 i årgången börjar här Westerbergh för Anders Nilsson utfört, hvarföre ock Anders Nilsson bestred, att Westerbergh ägde innehålla beviset såsom säkerhet för någon sin förmenta fordran hos Anders Nilsson. Rådstufvurätten yttrade, medelst utslag den 16 September 1863, att, enär Westerbergh icke bestridt, att han af Anders Nilsson emottagit och ännu innehade berörde bevis, samt icke visat, att detta blifvit till Westerbergh aflemnadt eller af honom användt i följd af ombudsmannaskap för Anders Nilsson, Westerbergh ej ägde innehålla beviset såsom säkerhet för ombudsmanna-arvode, utan borde vid vite af 50 rdr rmt till Anders Nilsson vid påfordran emot qvitto aflemna beviset i hufvudskrift. Westerbergh vädjade till Göta hofrätt, påstod, att rådstufvurättens protokoll vore oriktigt, emedan Westerbergh blott förklarat sig icke vilja utlemna några rättegångshandlingar, förrän han bekommit sitt ombudsmanna-arvode, men aldrig medgifvit sig innehafva beviset; och yrkade Westerbergh derför, att rådstufvurättens utslag måtte upphäfvas. Protokollet innehåller, att det blifvit justeradt i Westerberghs närvaro. Hofrätten gaf dom den 20 Maj 1864, deruti hofrätten, enär Westerberghs vid rådstufvurätten afgifna förklaring innefattade medgifvande, att han mottagit beviset, förthy och på de af rådstufvurätten anförde skäl fastställde rådstufvurättens beslut. Under åberopande af hvad Westerbergh förut anfört, sökte han i underdånighet ändring i denna dom. Uti afgifvet underdånigt betänkande den 12 Nov. 1864 hemställde Nedre revisionen att, på grund af hvad i målet förekommit, K. Μ. måtte förpligta Westerbergh att med ed betyga, det han icke af Anders Nilsson mottagit ifrågakomne bevis. Vid sakens föredragning i Högsta Domstolen den 23 Nov. pröfvade H. D:s flesta ledamöter (justitieråden Hoffstedt, Iggeström, friherre Leuhusen och Carleson) skäligt att fastställa hofrättens dom; hvaremot justitieråden Cramér, Wretman och Naumann biföllo nedre revisionens betänkande. Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 19 December 1864. --- Källa: Naumanns tidskrift 1865, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.