--- citation: Naumanns tidskrift 1865 s. 536 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1865 s. 536 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT url: "https://ratiolex.se/naumann/1865/s-536/" source: Naumanns tidskrift 1865, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1865 s. 536 Huruvida brandskade-ersättning må utbekommas, då den brandskadade, tilltalad att sjelf hafva anstiftat branden, blifvit "ställd under framtiden"? --- Den 20 September 1859 uppbrunno man- och ladugårdsbyggnaderna jemte deri varande lösörepersedlar å en förpantningslägenhet, som innehades af Johan Ferdinand Johansson i Asmundsbruk. I egenskap af delägare i Myckleby m. fl. socknars enskilda brandstodsbolag anmälde sig Johansson hos styrelsen i bolaget för att utbekomma ersättning för brandskadan, och styrelsen hänvisade Johansson att inför Orousts och Tjörns häradsrätt aflägga våda-ed enligt brandstodsreglementets föreskrift. I anledning häraf inställde sig Johansson inför nämnde häradsrätt för att eden aflägga; men som misstanka uppstått, att Johansson och hans hustru sjelfva anstiftat branden, bestred ordföranden i bolagsstyrelsen, att Johansson och hans hustru fingo gå ed, hvarförutom de tilltalades af vederbörande åklagare att hafva uppsåtligen anlagt den eld, hvaraf brandskadan timat. Derjemte yrkade ordföranden i bolagsstyrelsen, att som halm varit lagd invid Johanssons boningshus samt Johansson saknat föreskrifven brandredskap, Johansson, i enlighet med 6 och 44 §§ i det för bolaget utfärdade, af konungens befallningshafvande den 27 Augusti 1856 fastställda reglemente, måtte förklaras förlustig rättigheten att för den uppbrända egendomen åtnjuta ersättning. Åberopade paragrafer äro af följande lydelse: § 6. »Brandskada, föranledd af mordbrand, åska eller af annat ouppsåtligt förvållande, ersättes af bolaget, men om ägaren sjelf eller genom andra främjar branden eller genom lin- och hamptorkning eller genom s. k. julhalms begagnande eller fourages inläggande i hus med eldstäder, då eldning sker, eller s. 537 Sida 537 i årgången börjar här att ingå i ladugården och andra hus, som innehålla eldfarliga ämnen, med bart ljus, eller med askas utkastande i närheten af hus, vare han ej till ersättning af bolaget berättigad». § 44. »Hvarje bolagsman bör vara försedd med en stege och en brandhake, passande efter husets böjd, som vid alla tillfällen äro tillgängliga». — Två vittnen, som tillstädeskommit vid brandens första utbrott, intygade, att uti ett invid huset stående skjul halmkärfvar varit upplagde på en der liggande torfhög och att elden gripit omkring sig i torfven. Ett annat vittne berättade, att då vittnet kom till brandstället, Johansson föreslagit vittnet, som medfört sin brandhake, att afbryta den och kasta den i elden, så att det skulle synas som om Johansson varit försedd med en dylik. Häradsrätten i utslag den 18 December 1860 lemnade, i fråga om åtalet, saken åt framtiden, då den kunde uppenbar varda, och ansåg den erbjudna vådaeden ej kunna Johansson eller hans hustru anförtros, hvarjemte häradsrätten i fråga om ersättningen yttrade, att då genom två vittnens sammanstämmande berättelser vore utredt, att under den tid, då eldning skett, halm varit upplagd i det vid boningshuset uppförda, dermed sammanhängande skjul, blef, med tillämpning af stadgandet i 6 § af förutnämnda reglemente, förklaradt, att Johansson förverkat rätt till ersättning. Johansson besvärade sig öfver detta utslag i Göta hofrätt och anmärkte, att stadgandet i 6 § af reglementet här icke varit tillämpligt, då julhalm icke funnits inom boningshuset, utan blott i en uthusstuga, samt under tid, då eldning icke skett, i följd hvaraf Johansson yrkade, att häradsrättens utslag måtte upphäfvas samt Johansson tillåtas aflägga vådaed och tillerkännas yrkad brandskadeersättning. Medelst utslag den 28 Oktober 1861 upphäfde hofrätten häradsrättens utslag och ålade, med afseende å sakens beskaffenhet samt mot Johansson förekomna bindande omständigheter, Johansson att med ed betyga, det elden ej blifvit af Johansson sjelf eller annan med hans vetskap uppsåtligen anlagd. Ordföranden i bolagets styrelse anförde mot detta utslag underdå- s. 538 Sida 538 i årgången börjar här niga besvär; och genom utslag den 6 Mars 1863 förklarade K. M., att enär mer än half bevisning mot Johansson förekommit att hafva sjelf anlagt elden, samt således värjemålsed ej vore i målet lämplig, hofrättens utslag undanröjdes och häradsrättens fastställdes; och enär hofrätten vid dess åsigt ej ingått i pröfning af öfrige der fullföljda frågor, visades målet åter till hofrätten. Hofrätten infordrade förklaring från ordföranden i bolagsstyrelsen, som, enär genom mer än half bevisning vore ådagalagdt, att Johansson anlagt eller låtit anlägga den eld, som förstört ifrågavarande byggnad, yrkade fastställelse af häradsrättens utslag. Hofrätten i utslag den 18 Mars 1864 fann väl, med afseende å bestämmelserna i 6 § af brandstodsreglementet, den omständighet, att halm varit upplagd i ett invid boningshuset uppfördt, dermed sammanhängande skjul, icke utgöra hinder för Johansson att utbekomma den af honom sökta brandskadeersättning; men emedan 39 § i reglementet stadgade, att brandskadad, som blifvit tilltalad att hafva uppsåtligen vållat eller tillställt branden, icke vore berättigad till ersättning, förr än utslag fallit, som vunnit laga kraft och hvarigenom han förklarats ej kunna åt saken fällas; ty och som, i fråga om det emot Johansson väckta yrkande om ansvar för mordbrand, saken blifvit lemnad åt framtiden, då den kunde uppenbar varda, och Johansson följaktligen ej blifvit för brottet så frikänd, som i nämnde § omförmäldes, fastställdes häradsrättens utslag. Åberopade 39 § lyder: »År någon tilltalad efter 37 §, vare ej berättigad till ersättning, förr än utslag fallit, som vunnit laga kraft och hvarigenom domaren förklarat honom ej åt saken kunna fällas». 37 §.: »Visar sig anledning dertill, att elden genom den brandskadades uppsåtliga förvållande utbrutit, eller att branden varit honom veterligen tillställd, foge styrelsen anstalt att derom vid vederbörlig domstol i laga ordning ransakadt och dömdt varder». s. 539 Sida 539 i årgången börjar här Två ledamöter assessoren Frejdenfelt och hofrättsrådet Kjellerstedt voro skiljaktige och yttrade: »Enär den af häradsrätten Johansson till last förda omständighet, att under den tid, då eldning skett, halm varit upplagd i ett vid boningshuset befintligt, derraed sammanhängande skjul, icke är att hänföra till något af de i 6 § af reglementet upptagne fall, för hvilka förlust af rättighet till ersättning är för den brandskadade stadgad, samt Johansson, mot hvilken åtal blifvit i laga ordning anstäldt för uppsåtligt anläggande af den eld, hvarigenom skada timat, enligt häradsrättens af K. M. fastställda beslut, icke kunnat derför åt saken fällas, funno desse ledamöter, med ändring af häradsrättens utslag i fråga om Johanssons rätt till brandskade-ersättning, sådan rättighet honom på grund af 39 § i nämnde reglemente tillkomma för värdet af den egendom, som genom branden gått förlorad». Ofver hofrättens utslag anförde Johansson underdåniga besvär. Målet föredrogs den 14 sistlidne Mars i Högsta Domstolen, som fann skäl ej vara anfördt, hvilket i hofrättens utslag kunde verka ändring. --- Källa: Naumanns tidskrift 1865, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.