--- citation: Naumanns tidskrift 1865 s. 545 alt_citation: Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning 1865 s. 545 court: Högsta domstolen series: "https://ratiolex.se/naumann/" type: REFERAT date: 1865-03-31 url: "https://ratiolex.se/naumann/1865/s-545/" source: Naumanns tidskrift 1865, tryckta bandet source_organization: Ratio Lex license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # Naumanns tidskrift 1865 s. 545 Skyldighet för syssloman i konkurs att redovisa ränta å uppburna medel; klandertid emot borgernärers beslut om gode måus och sysslomäns arvode. --- Efter stämning till rådstufvurätten i Christianstad å handlanderna J. U. Svanberg och N. G. Johansson, i egenskap af syssloman i förre regementsskrifvaren C. L. E. Peterssons och hans hustrus till borgenärer afträdda bo, yrkade advokatfiskalsembetet i Kongl. Maj:ts och Rikets kammarrätt: dels att det vid sammanträde med Peterssons och hans hustrus borgenärer den 10 April I860 fattade beslut, hvarigenom sysslomännen, de der jemväl varit gode män uti Peterssons konkurs, fått sig tillerkändt såsom godmans- och sysslomanna-arvode tillsamman 2000 rdr rmt, som vid redovisningen innehållits, måtte, såsom icke i laglig ordning tillkommet, lemnas utan afseende, och arvodet, jemlikt 35 § i konkurslagen den 12 Mars 1830, af rätten bestämmas till hvad sysslomännen pröfvades rätteligen förtjent hafva, hvarvid och då, i anseende till det ringa besvär, som varit med boets utredning förenadt, det för gode män och sysslomän vanliga arvode, eller sex procent af de för konkursmassans räkning emottagna medel, vore fullt tillräcklig godtgörelse, sysslomännen, hvilka af Peterssons och hans hustrus afträdda tillgångar omhänderhaft fyra tusen fyra hundra tjugotvå rdr 63 öre, borde åtnöjas med ersättning af två hundra sextiofem rdr 36 öre, samt sysslomännen i följd deraf förpligtas att, af hvad de såsom arvode för mycket uppburit, till K. Μ. och kronan återbära så stor andel, som belöpte på kronans i Peterssons och hans hustrus konkurs bevakade och till ett belopp af nio tusen sjuhundra tretton rdr 48 Öre fastställda fordran, eller ett tusen femhundra femtioen rdr 47 öre, jemte sex procent ränta derå från den 1 Oktober 1860; dels ock, att enär sysslomännnen från slutet af Maj månad år 1859, då de till sysslomän uti Tidskrift för Lagstiftn. etc. 35 s. 546 Sida 546 i årgången börjar här Peterssons konkurs förordnades, och till den 3 Oktober 1860, då redovisning för deras förvaltning afleinnades och utdelning till borgenärerna verkställdes, af boets medel innehaft till det minsta två tusen niohundra tjugonio rdr 9 öre, men hvarken uti berörda räkning eller i deras den 28 påföljde December afgifna slutredovisning tillgodofört borgenärerna ränta å samma medel, det måtte sysslomännen, hvilka skäligen borde å ett belopp af tvåtusen åttahundra rdr rmt redovisa ränta efter fem för hundra under tiden från den 1 Juni 1859 till den 1 Oktober 1860, åläggas att godtgöra K. Μ. och kronan så mycket af den i sistnämnda summa under sagde tid upplupna ränta, som belöpte på kronans ofvanberörda fordran, eller ett hundra sextiosju rdr 4 öre rmt jemte 6 procent ränta derå från den 3 Oktober 1860, då dessa medel bort till kronan utbetalas. Sysslomännen bestredo dessa yrkanden och invände, att som advokatfiskals-embetet icke, enligt föreskriften i 26 § konkurslagen den 12 Mars 1830, inom fjorton dagar, efter det klandrade borgenärsbeslutet den 10 April 1860 blifvit fattadt, deruti sökt ändring, samt beslutet sålunda vunnit laga kraft, advokatfiskals-embetets talan emot samma beslut icke måtte till pröfning upptagas. Rådstufvurätten meddelade utslag den 29 Juli 1861 : »Ehuru, beträffande advokatfiskalsembetets anmärkning, att kungörelsen om ifrågavarande borgenärs-sammanträde icke blifvit i allmänna tidningarne införd så tidigt, att det varit för advokatfiskalsembetet möjligt dervid låta bevaka K. M:s och kronans talan, det blifvit upplyst, att sysslomännen endast i så måtto uppfyllt sitt åliggande i afseende å kungörandet, att detta skett först den 2, 3 och 4 April 1860, likväl och som konkurslagen icke bestämde, att sådant kungörande någon viss tid före sammanträdet borde ske, samt advokatfiskalsembetet ägt förskaffa sig kännedom om det beslut, som vid sammanträdet fattats, och, i händelse af befogenhet, på sätt 26 § konkurslagen stadgade, inom fjorton dagar derefter hos rätten visa, att borgenärerna ej lagligen till sammanträdet kallade varit, ansåg rådstufvurätten advokatfiskalsembetet hafva försutit talan om klan- s. 547 Sida 547 i årgången börjar här der af det vid nämnda sammanträde fattade beslut, hvarföre käromålet i denna del af rådstufvurätten ogillades. Enär deremot vidkommande yrkandet om åläggande för sysslomannen att utgifva ränta å en del af de utaf dem omhänderhafde, Peterssons konkursmassa tillhöriga medel, sysslomännen icke, enligt föreskriften i konkurslagens 17 §. uti rikets ständers bank eller landtränteriet medlen insatt, hvadan antagas måste, att sysslomännen penningarne till sin enskilda nytta användt, samt sysslomännen voro skyldiga att samma medel förränta, blef, med bifall till advokatfiskalsembetets påstående derutinnan, sysslomännen ålagdt att vid utmätningstvång till K. Μ. och kronan genast utgifva hvad adv.-fisk.-emb. fordrat och sysslomännen till beloppet lemnat obestridt, eller etthundra sextiosju rdr 4 öre; men ränta derå kunde kronan icke tillerkännas. Båda parterna sökte i hofrätten öfver Skåne och Blekinge ändring i detta utslag. Genom dom den 15 April 1862 utlät sig hofrätten: att enär 26 § konkurslagen endast innehölle föreskrift, huru förfaras borde vid klagan öfver borgenärers beslut vid val till gode män eller sysslomän och uti andra mål, som rörde förvaltningen af gäldenärs bo, men bestämmande af ersättning till gode män och sysslomän, hvarom afhandlades i 35 § Konkurslagen, icke vore att hänföra till mål, som rörde boets förvaltning, vid hvilket förhållande nyssberörda 26 § icke heller vore på förevarande fall tillämplig, förklarades, med ändring af rådstufvurättens utslag härutinnan, adv.-fisk.-embetet, ehuru det icke, i den ordning sistnämnda lagrum stadgade, uti ifrågavarande borgenärsbeslut sökt ändring, likväl äga rätt att emot samma beslut klandertalan föra; och emedan i 23 § i konkursiagen föreskrefves, att borgenärer skulle om sammankomst så tidigt underrättas, att de sjelfva eller genom ombud sig infinna kunde, men borgenärssammanträdet den 10 April 1860, hvarom kungörelse blifvit först den 2, 3 och 4 i samma månad och år uti Postoch Inrikes-tidningar införd, icke är vordet utlyst inom sådan tid, att adv.-fisk.-embetet antagligen kunnat hinna föranstalta om ombud att vid sammanträdet bevaka K. M:s och kronans talan, till följd hvaraf jemväl det dervid fattade beslut icke s. 548 Sida 548 i årgången börjar här kunde, såvidt det kronans rätt rörde, för giltigt anses, samt det enligt 35 § i konkurslagen tillkomme domstol att, då gode män eller sysslomän icke kunde med borgenärer om arvode sämjas, detsammas belopp bestämma, blef, med upphäfvande af motvädjade utslaget i denna del, stadgadt, att enär, med afseende å afträdda boets beskaffenhet och den ringa möda, som med förvaltningen deraf syntes hafva varit förenad, sex procent af de medel, sysslomännen för Peterssons konkursmassas räkning omhänderhaft, kunde anses utgöra tillräcklig ersättning för deras vid utöfvande af godmans och sysslomanna-befattningarna hafda besvär, sysslomännen icke ägde, såvidt kronans rätt derigenom förnärmades, tillgodoberäkna sig högre arvode än nyss vore sagdt; hvadan och då handlingarna utvisade, hvad jemväl oemotsagdt blifvit, att sysslomännen, derigenom att de såsom arvode uppburit två tusen riksdaler, tillskyndat kronan förlust af ett tusen femhundra femtioen riksdaler 47 öre, hofrätten, med bifall till adv.-fisk.-embetets derom gjorda yrkande, förpligtade sysslomännen att gemensamt, eller hvilkendera gälda gitte, vid utmätningstvång emot qvitto till K. Μ. och kronan utgifva sistberörde belopp, jemte sex procent med bevillningsafdrag minskad ränta derå från den 3 Oktober 1860, då utdelning i Peterssons konkurs först verkställdes, tills betalning komme att ske; samt att enär sysslomännen, hvilka, enligt hvad deras afgifna redovisningar ådagalade, under den tid de varit sysslomän i Peterssons och dennes hustrus konkurs, af boets medel obestridt innehaft minst två tusen åtta hundra riksdaler, hvarken, enligt föreskriften i 17 § af meranämnde konkurslag, uti rikets ständers bank eller landtränteriet medlen insatt, eller, såvidt visadt vore, underrättat borgenärerna om boets ställning och begärt föreskrift om tillgängliga penningars användande, och Svanberg jemväl vidgått, att en del af konkursmassans tillgångar blifvit af honom mot ränta utlånade, i anseende hvartill sysslomännen icke kunde undgå att, såsom adv.-fisk.-emb. yrkat, å förenämnda två tusen åtta hundra rdr redovisa ränta efter fem för hundra under tiden från den 1 Juni 1859 till den 1 Oktober 1860, samt sysslomännen lemnat obestridd adv.-fisk -emb:s uppgift, att af det räntebelopp, som s. 549 Sida 549 i årgången börjar här sålunda borde godtgöras konkursmassan, å kronans bevakade och fastställda fordran belöpte ett hundra sextiosju riksdaler 4 öre rmt, blef rådstufvurättens utslag, såvidt derigenom sysslomannen ålagts att vid utmätningstvång till K. Μ. och kronan genast utgifva berörde ett hundra sextiosju rdr 4 öre rmt, af hofrätten faststäldt, med förpligtande derjemte för sysslomännen att å sagde belopp godtgöra sex procent med bevillningsafdrag minskad ränta från den 3 Oktober 1860, tills liquid följde. Sysslomännen sökte i underdånighet ändring i denna dom. Uti afgifvet underdånigt betänkande den 7 Januari detta år hemställde nedre revisionen, att K. Μ. ej måtte finna skäl i hofrättens dom göra annan ändring, än att då sysslomännen icke torde enligt lag haft åliggande att, utan föreskrift af borgenärerna, i konkursboet influtne penningar till större eller mindre del emot ränta utlåna, och icke visadt blifvit, att sysslomännen, hvilka ostridigt icke erhållit sådan föreskrift, genom utlåning af konkursboets medel eller deras användande annorledes uppburit ränta eller annan afkomst derå till högre belopp, än af dem erkände tretiotvå rdr 50 öre, sysslomännen måtte förklaras icke vara pligtige till K. Μ. och kronan utgifva vidare ränta å af sysslomännen uppburna medel, än hvad å K. M:s och kronans fordran niotusen sjuhundra tretton rdr 48 öre belöpte af berörde trettiotvå rdr 50 öre, jemte sex procent med bevillningsafdrag intill 1861-års slut minskad årlig ränta derå från den 3 Oktober 1860 tills betalning skedde. Saken föredrogs den 16 sistlidne Februari i Högsta Domstolen, hvars flesta ledamöter (justitieråden Iggeström, Södergren, Cramér, Carleson och Wretman), enär adv.-fisk.-embetet icke inom den i 26 § Konkurslagen den 12 Mars 1830 stadgade tid för öfverklagande af borgenärsbeslut i frågor, som röra konkursbos förvaltning, visat, att Peterssons borgenärer ej varit lagligen kallade till sammanträdet den 10 April 1860, då beslut af borgenärerna fattades angående berörde arvodes belopp, pröfvade rättvist att, med upphäfvande af hofrättens dom, gilla det slut, hvari rådstufvurätten i denna del stadnat. Justitieråden Horstedt och von Hofstén voro härifrån skiljaktige och yttrade: att emedan, med afseende å stadganderna s. 550 Sida 550 i årgången börjar här i 35 § i konkurslagen den 12 Mars 1830, adv.-fisk.-emb., som icke deltagit i det vid sammanträdet den 10 April 1860 af tillstädesvarande borgenärer angående beloppet af ifrågavarande arvode fattade beslut, måste anses berättigadt att, i sammanhang med klander å sysslomännens slutliga redovisning öfver afträdda boets förvaltning, påkalla domstols pröfning, huruvida sysslomännen må hafva gjort sig förtjente af det arvodesbelopp, de med anledning af samma beslut i redovisningen sig tillgodoberäknat; ty och som härvid förekomme, att, enligt handlingarnas föranledande, den möda, som med förvaltningen varit förenad, icke varit större än att sex procent af de medel, sysslomännen omhänderhaft, kunna anses utgöra tillräcklig ersättning för deras besvär i detta fall, samt sysslomännen följaktligen icke, såvidt det på kronans rätt inverkar, äga befogenhet att högre arvode sig till godo föra; alltså och då, på sätt hofrätten upptagit, sysslomännen, derigenom att de såsom arvode från boets tillgångar afdragit 2000 rdr, tillskyndat kronan en förlust af 1,551 rdr 47 öre, pröfvade justitieråden rättvist gilla det slut, hvaruti hofrätten i denna del af målet stadnat. — Beträffande af sysslomännen äskad befrielse från dem ålagd räntegodtgörelse, biföll Högsta Domstolen det underd. betänkandet. Kongl. Maj:ts dom är utfärdad den 31 Mars 1865. --- Källa: Naumanns tidskrift 1865, tryckta bandet — skannat och OCR-läst av Ratio Lex. Domstolsverkets öppna praxis börjar 1981 och har inte det här avgörandet. Kontrollera mot det tryckta bandet innan avgörandet åberopas.